Idag har finnarna skrivit kontrakt om byggande av en ny reaktor i Pyhäjoki. Det är bara att gratulera Finland till en fortsatt seriös energi- och klimatpolitik. Även vi i Sverige som inte längre har institutionell och politisk stabilitet nog för att driva kärnkraftsprojekt kommer att tjäna på att kunna importera el från Finland i takt med att vi ersätter våra tio reaktorer med en och annan vindsnurra. Såhär kommer det se ut i Pyhäjoki:

Den som tycker att detta ser ut som ett stort ingrepp i naturen kan kolla på den här filmen som jämför med vindkraft:

https://www.youtube.com/watch?v=zc7rRPrA7rg

Det är också notabelt att den samlade gröna rörelsen hittills inte varit framgångsrika i att bromsa detta ambitiösa miljöprojekt. Detta trots att de lyckats få ett antal svenska kommuner att protestera skriftligen mot att flödigt med ren och billig energi kommer ersätta kolkraft ”bara 15 mil från Luleå”. Antagligen tänker man på att i man i Fukushima evakuerade onödigt mycket under en plym upp till 4 mil lång, så 15 mil duger inte som säkerhetsavstånd för en svensk.

Inte heller helt betydelselöst att man gör business med Rosatom mitt under Ukraina-krisen – det trodde jag inte. Men återigen, grattis till Finland!

Med vanlig röntgen, ultraljud, MRI mm kan man bara se större förändringar i vävnadsstruktur. Med hjälp av radioaktiva isotoper (RI) som man kan få att binda till celler med vissa egenskaper, vissa receptorer mm, så kan man däremot avbilda sjukdomar på helt andra sätt. Detta får allt större genomslag på det medicinska området. Dessutom kan man förstås behandla olika cancerformer, blodsjukdomar mm med strålning.

RI används också ganska brett inom forskning för att spåra olika processer. Exempelvis kan jordbruksforskare ge en planta radioaktivt fosfor, som beter sig kemiskt identiskt som vanligt fosfor, och sen lätt se hur fosforn tar sig vidare till olika processer i plantan under olika omständigheter. Eller så kan man tillsätta en aning radioaktiva spårämnen vid olika former av läckor och spåra utbredningen.

Givetvis kan mat bestrålas för att ta död på bakterier och stoppa tillväxtprocesser (som groddning av potatis). I Sverige rynkar vi generellt på näsan åt detta, eftersom det är ”naturligt” att käka trikiner och groddad potatis, men ändå. På samma sätt behandlas blod inför transfusioner för att ta kål på allt utom blodet. En intressant steriliseringsanvändning jag inte hört talas om förrän alldeles nyligen är bevarandet av historiska artefakter:

Rymdfart lite längre bort från solen bygger på termoelektriska generatorer som utnyttjar radioaktivt sönderfall för energi. Det är enda sättet att få med rejält med energi som räcker under många år i tillräckligt kompakt form. Bilden nedan är på en pellet Pu-238 som glöder med egenproducerad hetta med en halveringstid på 88 år.

Neutronstrålning används inom industrin för att analysera ämnen. Neutroner tas upp av atomkärnor som blir instabila, sönderfaller och ger ifrån sig gammasignaturer som man kan använda för att bedöma vad det analyserade materialet består av. Industrin använder också sådana tekniker för att mäta tjocklek, fuktmängd mm. Och även hemma använder vi detta eftersom rökdetektorer innehåller typiskt lite americum-241.

Gammastrålning används för att leta efter fel i kritiska svetsningar och gjutningar. När man tillverkar papper och plastark används betastrålare för att mäta och justera produktens tjocklek vid tillverkningshastigheter på uppåt 400 m/s.

Och givetvis, ett av mina bästa köp någonsin är självlysande nyckelringar med tritium-gas! Istället för att aktivera fosforescerande ämnen med ljus, så aktiverar man med betastrålning.  Jag hittade inga i Sverige så jag fick beställa från ebay, men det var det värt. Med en halveringstid på 12 år så lyser de ganska länge.

För att ta fram alla dessa radioaktiva isotoper med varierande halveringstider, många väldigt korta, krävs förstås reaktorer. En kvalificerad gissning är att det moderna samhället därför aldrig kommer frånhända sig kärnreaktorer helt, oavsett vad som händer på energiområdet i övrigt.