Etikettarkiv: socialism

Är Sverige socialistiskt?

Uncategorized, , ,

Är svenskt regleringstryck högt eller lågt i en internationell jämförelse? Rätt många, både svenskar och utlänningar, lever med föreställningen att Sverige är ett ovanligt socialistiskt land. Det är dessutom vanligt att amerikanska ”liberals” (dvs socialister) hänvisar till Norden som bevis på att socialism går utmärkt att kombinera med hög levnadsstandard. Svenskar däremot hänvisar ofta till fattiga länder i Latinamerika som typexempel på farorna med ”extrem marknadsliberalism”. Inget av detta har stöd i fakta.

Socialism-begreppet går förstås att tolka mer eller mindre snävt, men idag tänkte jag för bekvämlighetens skull tolka det som motsatsen till ekonomiskt fritt, dvs marknadsliberalt. Det ansluter till den gamla tvådimensionella politiska modellen där dimensionerna är frihetsgrad i ekonomiskt respektive socialt hänseende.

Det finns förstås mått och rankingar över länders grader av marknadsliberalism. Heritage Foundation kör en känd sådan ranking som uppdateras varje år. Här är ett urval av intressanta placeringar, där höga placeringar innebär högre grad av marknadsliberalism:

1. Hong Kong
6. Kanada
10. Danmark
12. USA
20. Sverige
32. Norge
49. Spanien
70. Frankrike
114. Brasilien
119. Grekland
175. Venezuela
178. Nordkorea

Kollar du hela listan kan du se att Norden ligger i den marknadsliberalaste femtedelen, att latinamerika, förutom Chile, är väldigt socialistiskt, och att kroniska problemländer inklusive Grekland är väldigt socialistiska. Men USA då? Enligt rankingen är USA marknadsliberalare än Sverige, och det stämmer i viss mening. MEN i sub-indexen som används för att räkna ut totalrankingen så är Sverige marknadsliberalare i sju av tio, nämligen när det gäller äganderätt, korruption, företagande, pengapolitik, utrikeshandel, investeringar och finansmarknad. Bara när det gäller arbetsmarknad, skatter och statliga utgifter är Sverige självklart mer socialistiskt, men där är avståndet till USA såpass mycket större att USAs snitt ändå blir bättre.

Heritage har delat upp länderna i fem grupper baserat på grad av marknadsliberalism/socialism. Här kan det vara intressant att fundera över en variant på Rawls Veil of Ignorance. Dvs vilken sorts samhälle skulle du vilja födas i, om du inte visste var du skulle hamna på samhälls-skalan eller vilka förmågor och egenskaper du besitter? Det folkrikaste landet i respektive grupp kan ge dig viss ledning:

free – Kanada
mostly free – USA
moderately free – Mexico
mostly unfree – Kina
repressed – Iran

Så, i vilken grupp vill du födas? Är lagom bäst, dvs Mexico? Eller är socialistiskt bäst, dvs Iran? Eller är marknadsliberalast bäst, dvs Kanada?

Venezuela som lackmuspapper

Uncategorized, , ,

Ett lackmuspapper används för att avgöra om något är surt. Venezuela kan på liknande sätt användas för att avgöra om en persons socialistiska ideologi helt trängt bort all rationell tankeverksamhet. Så är fallet med exempelvis Kajsa Ekis Ekman som deltog i en debatt i P1 Morgon mot utmärkta Bawar Ismail.

Enligt Kajsa är det nämligen ”kapitalisternas sabotage” som gör att venezuelanerna numera, efter 15 år av socialistisk revolution, har svårt att hitta bröd, toapapper och mediciner att köpa. Det är en åsikt hon delar med president Maduro, som i slutet av förra året lät Venezuelas militär invadera och ockupera en toapappersfabrik för att få igång produktionen. Fabrikören hade lagt ner verksamheten när priskontrollerna gjorde det omöjligt att få den att gå runt.

Med en inflation på över 50%, varubrist, köer, en valuta vars officiella växelkurs är 10 gånger högre än på den svarta marknaden, en ökande mängd elavbrott, så har man alla symptom på en ekonomi i klassiskt socialistiskt sönderfall. Men alltihop beror på ”kapitalistiskt sabotage”, gubevars, precis som, får man anta, Sovjets likartade problem under årtionden före murens fall.

En förblindad socialist kan inte se sådana paralleller. Dessutom är det uppenbarligen omöjligt för en socialistisk regim att vara repressiv. Utan att tveka en sekund förnekar Kajsa det som Human Rights Watch, Reportrar utan gränser, Freedom House, Transparency International mfl konstaterar, att Venezuelas politiska rättigheter, korruptionsstatus och pressfrihet försämrats successivt sedan Chavez tog över landet och började samla makten i presidentens händer.

Att betrakta Venezuela är som att se en tågkrasch i slow motion. Det är hemskt, men man har samtidigt svårt att slita bort ögonen. Det faktum att socialisterna i Sverige gör om misstaget att associera sig med en sådan regim, 25 år efter murens fall, är nästan lika fascinerande.

En politisk modell i 3D

Uncategorized, , ,

Ekonomiprofessor Arnold Kling lanserade för drygt ett år sen en väldigt användbar politisk modell som i mitt tycke är överlägsen den gamla vanliga i två dimensioner med ekonomisk kontra social frihet. Klings modell bygger istället på tre dimensioner:

förtryckt  <—>  förtryckare
civilisation  <—>  barbari
frihet  <—>  tvång

Socialisten anser att den viktigaste dynamiken i samhället är den mellan förtryckaren och den förtryckte. Den konservative tycker att det viktigaste är att förhindra att civilisationen glider ner i barbari och laglöshet. Liberalen (libertarianen) ser att det största problemet är olika former av tvång, framförallt statligt tvång.

När ett politisk problem formuleras, så brukar det ske på en av axlarna och blint för de två andra axlarna, i enlighet med varje debattörs egna politiska hemvist. Exempelvis övervakningssamhället är en extrem styggelse för libertarianer som jag själv, eftersom det statliga maktövertagandet är så uppenbart. För socialister är det en något mindre styggelse, eftersom problemet, lite ovant, måste formuleras som att staten förtrycker en majoritet, när staten normalt ses som verktyget för den förtryckta majoritetens frigörelse. För konservativa däremot är övervakningen oftast en självklarhet, eftersom det upplevs som nödvändigt för att skydda oss mot anti-civilisatoriska och samhällsomstörtande krafter.

När ett problem lätt kan formuleras på två axlar, så blir den tredje axeln oftast överkörd, lite beroende på inbördes styrkeförhållanden. Bland socialister i väst, så ses förbud mot homo-äktenskap som ett förtryck av en minoritet. Libertarianer håller förstås med, även om vi helst skulle vilja lösa knuten genom att helt sonika avskaffa äktenskapet. De konservativa, som ser homosexualitet som ett hot mot en tvåtusenårig institution och mot familjens och därmed samhällets överlevnad, blir överkörda.

När det däremot gäller prostitution, så gör socialisterna numera gemensam sak med de konservativa genom att formulera företeelsen som ett kvinnoförtryck (manlig prostitution bortses ifrån). Libertarianerna blir överkörda.

Ekonomisk frihet (marknadsliberalism) har visat sig så framgångsrikt att det numera är en civilisatorisk institution att försvara, varför de konservativa ofta gör gemensam sak med libertarianerna och socialisterna blir överkörda.

I Sverige och i större delen av världen, tyvärr, upplever jag att vi libertarianer är svagast. Det finns inget riktigt liberalt parti, vi blir ständigt överkörda och regleringarna och frihetsinskränkningarna hopar sig. Men det är å andra sidan naturligt för mig att se det så, annars vore jag inte libertarian. En socialist, däremot, tycker förstås att samhället är ”neoliberalt” och att förtrycket bara ökar och ökar. Tyckte hon inte så, vore han inte socialist!

Tips för den som effektivt vill bilda opinion och vinna en sakfråga: Saken är antagligen redan vunnen på din egen axel, så formulera inte problemet där. Undersök istället på vilken av de andra två axlarna du lättast och mest övertygande kan formulera problemet, och gör det!