Låt oss identifiera de viktigaste trenderna. Under 2025 har de fossilfria stjärnorna uppnått konjunktion; de producerade ungefär lika många TWh vardera, globalt. Det kan vi se i denna graf över marknadsandelar per energikälla.

Kärnkraftens marknadsandel har minskat stadigt och är nu halverad jämfört med toppen på ca 17% av global el som uppnåddes år 1995-1996. Men i absoluta tal är kärnkraftens produktion på ATH, All Time High, just nu; den har aldrig producerat så mycket! Orsaken till att marknadsandelen fallit är inte minskad produktion, utan att världens elproduktion har mer än fördubblats.

För att bättre förstå hur vind och sol utvecklas numera så bör vi betrakta hur marknadsandelarna ökar år från år. Se denna graf:

Här ser vi att solen växt ungefär som vinden, eller något sämre, fram till 2022, då ett utbrott uppåt inleddes. Nu kapar solcellerna åt sig ca 2% av den globala elmarknaden varje år. Det är förstås väldigt uppmuntrande, iallafall vid en första anblick. Om detta skulle fortsätta oavbrutet i exvis 20 år, så skulle solcellerna totalt sett nå ca 9+2*20 = 49% av elproduktionen. Ännu fortare om solcellsinstallationerna fortsätter växa.

Men det finns några stora ”men” här.

1. Vindkraftens globala marknadsandel växer mycket långsamt och blir nu kraftigt från-åkt. Om marknadsandelen fortsätter växa med bara ca 0.5% per år, så kommer vindkraften växa från ca 9% av världens el till ca 14% om 10 år.
2. Solcellsmarknaden förutspås vara svagt mindre i gigawatt räknat år 2026 jämfört med 2025; första kontraktionen någonsin! (Men 2026 kommer givetvis ändå landa nära 11% solcells-el, och 2027 antagligen ca 13%.)
3. Solcellerna MÅSTE snart kombineras med massor med batterikapacitet för att kunna fortsätta växa, annars kommer den nya sol-elen mest produceras när marknaden redan är helt mättad. År 2025 var förhållandet nya solceller till nya elnätsbatterier ca 2 GW sol till 1 GWh batterier. Dvs 30 minuters lagring. För att skifta solen över dygnet krävs ca 5h lagring, eller 10x mer.
4. Ca 90% av produktionen av både solceller och batterier kommer från Kina. Både de låga priserna och de höga volymerna är helt beroende av att Kina fortsätter vara en integrerad del av den globala ekonomin. Men mycket tyder på att Kina attackerar Taiwan inom ett par år, och världshandeln kollapsar troligen i samma stund.
5. Många påstår att kostnadsbilden gör att förnybart kommer fortsätta växa till 100% och att kärnkraften är oåterkalleligen ekonomiskt frånsprunget. Men intresset och byggandet av kärnkraft ökar, så slutsatsen delas tydligen inte av de som bestämmer. Det kan vi se i följande graf:

Just nu byggs alltså cirka 87 GW kärnkraft världen över, vilket är nästan femfaldigat mot bottennoteringen 2005. År 2008-2010 var goda år med 38 byggstarter totalt, men Fukushima ledde till ett förlorat årtionde för kärnkraft. Detta är över och nu ökar vi igen!

Summa summarum, kärnkraften är, tvärtemot vad man kanske kan tro när man ser en sjunkande marknadsandel, positionerad för att växa snabbare framöver. Solcellerna tar rejäla marknadsandelar varje år, men kräver stark batteri-tillväxt och fortsatt kinesisk frihandel.

50% solcells-el i EU-27 skulle kräva ca 1400 GW solceller och 8 TWh batterier. Det skulle idag kosta i storleksordningen 10,000 mdr SEK, bara för att köpa utrustningen i Kina och skicka den till hamn i EU. Det skulle bli runt 30 miljoner ton solpaneler och runt 100 miljoner ton batterisystem att skeppa från Kina.

Ovanstående är faktiskt fullt görbart om frihandeln fortsätter. Vi har råd, i någon mening, och de ingående metallerna mm kan tas fram. Frågan är om vi vill? Idag vill vi det, tydligen. Jag skulle föredra ca 150 EU-producerade reaktorer byggt av inhemskt stål och betong som producerar betydligt stabilare el i 60-100 år med bättre säsongsprofil. Det är billigare, geopolitiskt vettigare, mer långlivat och mer miljövänligt. Vad skulle du föredra?

Nu ska bensinbilar återigen få säljas i EU efter 2035. Superviktigt på ett sätt, men i praktiken spelar det ingen roll. År 2035 kommer försäljningen av bensinbilar vara försumbar ändå. Här är skälet:

Grafen visar att en Leaf med 12 mils räckvidd kostade 72% mer än en VW Golf år 2015. Sedan har räckvidden ökat med nya Leaf-modeller, samtidigt som prisskillnaden mot VW Golf krympt över tid. Nu har nya Nissan Leaf med 37 mils räckvidd lanserats, och denna kostar bara 50% mer än en VW Golf.

(37 mils räckvidd är mitt estimat för realistisk vinter-räckvidd. Tillverkarens annonserade räckvidd är 62 mil.)

Faktum är att 37 mils verklig räckvidd är nog. Därför kommer  batteristorleken inte behöva växa ytterligare. Istället kommer prisskillnaden  att kunna minska mot noll, från den gröna punkten och neråt, som den gjorde med 20-mils och 30-milsmodellerna, utan att man som konsument kommer känna sig manad att välja en större batteristorlek. Samtidigt är driftskostnaderna för elbilen mycket lägre.

Trots att elbilarna kommer ta över i praktiken, så är det mycket viktigt att EU fortsätter tillåta bensinbilar utan bortre parentes. Orsaken är att vi har ett behov av att rädda våra demokratier genom att inkludera, istället för att exkludera, arbetarklassen.

Vi har en välbärgad teknokratisk politikerklass som skapade det här förbudet, ivrigt påhejade av gröna politiker som vill frälsa världen genom att tvinga sin omgivning att gå före i ”omställningen”. Teknokraterna förstod inte, eller brydde sig inte om, att förbudet mot förbränningsmotorer i bilar från år 2035 uppfattas som en krigsförklaring av de som idag vill ha bensinbilar och inte anser sig ha råd med annat.

Vi behöver sluta med såna självmål. Nu gäller det att göra ett elfte timmen-försök att bygga mer demokratisk legitimitet och förankring. Vi behöver inte investeringsstöd till solcellsägare som vill ha batterier i garaget för att bättre kunna smita från att solidariskt betala skatter och avgifter kring el. Det är inte den demografin som behöver stärkt upplevelse att politiken är begriplig, påverkbar och jobbar för dem.

Med tanke på nya elbilsstödet som riktar sig till landsbygden och låga inkomster så tror jag att några i regeringen begriper det här. Gott så! Men var är de nya reaktorerna?

Här kommer några grafer byggda på data till och med 2024 för pionjärländer, dvs de lite större länder som har, eller har haft, störst andelar produktion från respektive kraftslag.

Först en sammansatt graf, sen grafer med ytterligare detaljer.

Vi ser att kärnkraften snabbt, på 20-25 år, kunde växa till 70+ procent av ett lands elgenerering. Vindkraften har nått 60% i Danmark, vilket möjliggörs av att landet är litet och kan använda omgivande länder för att hantera balanseringen. Inom sol har Ungern relativt raskt klättrat till 25%, men man dumpar förstås stora mängder på exportlinorna under sommardagar.

Lite fler kärnkraftsländer i denna graf. Generellt snabba starka stigningar, ofta till ca 50% som målnivå.

Vindkraften har lite mer trevande stigningar, men Finland har lite otippat snabbt seglat upp till 25% vind.

Relativt snabba stigningar bland ledarna för solkraft, men inget land har riktigt dragit ifrån utan det är klustring kring 20-25%. Det är värt att notera att länder som Pakistan har mycket solceller som inte är registrerade och inräknade. Antagligen är det allra mesta av solproduktionen i länderna i grafen inräknad, däremot, även den produktion som sker ”bakom mätaren”.

Estlands tillväxt är imponerande på ett sätt med tanke på hur nordligt landet ligger och hur relativt sett olämpligt solceller därmed är, men landet är i ett utsatt läge geopolitiskt och har 37% import av el (nästan allt från Finland). Estlands solproduktion är alltså mycket högre som andel av totalproduktionen än den är av konsumtionen.

(Rubriken är en en popreferens. På engelska: ”Under the Sea”.)

Hybridkrigföringen eskalerar i Rysslands aggressioner mot Ukraina och västvärlden. Ett prioriterat område tycks vara att sabotera infrastruktur på havsbottnen. Hittills har sabotagen skett från ytfartyg, men det är rimligt att anta att Ryssland mfl har eller utarbetar kapacitet för att utföra sabotage från undervattensfarkoster.

Västvärlden är i mångt och mycket ett löst havsbaserat imperium baserad på integration och fri och välfungerande handel och kommunikationer. Våra huvudfiender är landbaserade imperier placerade på världens största och folkrikaste kontinent. Sabotage på och under haven har därför en assymmetrisk aspekt.

Landbaserad infrastruktur och produktion är betydligt lättare att försvara, övervaka och reparera än havsbaserad. Nu är frågan om västvärlden kommer att ta hänsyn till det i sina långsiktiga investeringar eller om vi chansar på att den eviga freden är nära förestående. Det är förstås på sitt sätt rimligt att anta att det nuvarande kriget är över inom ett decennium, men det är tveksamt om vi ska fortsätta bygga in samma sårbarheter i våra system som tidigare.

Ett antal frågor är nu motiverade att ställa och kräva svar på, och på elsidan inkluderar det om havsbaserad vindkraft överhuvudtaget kan motiveras ur ett riskperspektiv. Bör kärnkraft belönas med en resilienspremium, med extra premium för mer distributerad kärnkraft? Bör intermittent kraft som är beroende av långväga distribution för utjämning belastas med en riskskatt? Hur mycket reparationskapacitet har vi på standby och hur kan vi säkerställa snabba lagningar?

Den offentliga debatten om kärnkraft har varit väldigt fokuserad på kostnader på sistone, där hundratals miljarder framställs som skräckinjagande utan att direkt balanseras av en förståelse av hur enorma tidsrymder och elmängder det handlar om. Däremot är det väldigt tyst om hur mycket det kostar hushåll, företag och investeringsklimat att priserna redan nu skvalpar något oerhört och inte går att lita på långsiktigt (trots att mer än hälften av kärnkraften ännu är kvar och stabiliserar systemet).

En graf bloggen strävat efter att uppdatera årligen är den som gäller pionjärländer inom sol, vind och kärnkraft. Nu har BP flyttat ansvaret för sin årliga rapport till Energy Institute, men datakvaliteten och utgivningstakten är samma.

Årets graf ser ut såhär:

Som synes så har pionjärländer inom sol tagit sig upp till 20% och har inte nått någon synbar platå än. Det finns några länder strax därefter på cirka 17%: Grekland, Nederländerna och Spanien. Kina och USA är på 5-6% sol.

Pionjärländer inom vind har tagit sig rätt högt, 27%-58% vindproduktion. Irland och Portugal har förstås ovanligt bra vindlägen vid Atlantkusten. UK och Tyskland har idag ungefär lika hög vindandel som Portugal (27-29%), så jag hade lika gärna kunnat ta med dem. Vindandelen hos pionjärländer har en tendens att plana ut.

Pionjärländer inom kärnkraft har tappat lite kärnkraftsandelar, men deras snabba utbyggnadshastigheter under pionjärperioderna är fortfarande oöverträffad.

Sverige hade 1.9% sol 2023, Norge 0.3% och Island 0.0%. Island hade även 0.0% vind och är därmed unik bland rapportens namngivna länder med 0.0% vind, sol och kärnkraft.

Ledaren bland namngivna länder i sammanlagd sol+vind är Danmark på 68%, men landet är starkt beroende av grannar för balans. Tyskland, Grekland, Irland, Spanien, Portugal och Nederländerna ligger alla på ca 40%. Världen som helhet på drygt 13%. Forna Sovjet, de s.k. CIS-länderna, är den region som ligger lägst på 1.0% sol+vind. Afrika har ca 2% sol och 3% vind. Mellanöstern 2.5% sol och 0.3% vind. Europa leder regionerna starkt med 24% sammanlagt.

Varenda tyckonom har sin egen käpphäst och menar att Demokraternas dåliga hantering av denna käpphäst är orsaken till att Trump vann valet. Ett exempel är att ekonomin ”inte funkar för arbetarklassen” eller att Demokraterna är för woke, eller inte hanterat invandringen eller att de föraktar väljarna när de dissar Trump eller  …

Men anta att alla USAs väljare hade bra koll på dessa två faktum:

1. Inflationsspiken var global och ett oundvikligt ekonomiskt skvalp efter ffa covid som krävde stora stimulansåtgärder och som skapade flaskhalsar i leverantörskedjorna. Biden har helt enkelt inte sabbat ekonomin.
2. Trump försökte sig på en kupp efter valet 2020 och har sedan dess underminerat USAs demokrati genom att ljuga om det valet. Han har dessutom förberett ett inbördeskrig i händelse av valförlust 2024 genom att plantera ytterligare lögner om valfusk.

Skulle Trump ändå vunnit? Det är mycket svårt att tro. Är det Demokraternas ansvar att få folk att förstå detta? Nej, det är väljarnas eget ansvar. Vi ser likartade problem i hela den demokratiska världen med auktoritära missnöjespartier på frammarsch, att partier som haft otur med ekonomiska konjunkturer blir bortröstade, etc.

Krav ställs på att partier och partiledare ska blända väljarna med karisma och politikförslag så att folk får förtroende för dem, och om de inte gör det så ”förtjänar de att förlora”. Det är en sorts politisk konsument-kultur som vi odlar, att politiker ska pusha information, sätta agendan, vara genuina, verka starka och handlingskraftiga etc etc. De ansvarar för att sälja konserverad gröt till oss passiva politik-konsumenter som har att välja och vraka. Vad sägs om att istället odla en kultur där vi som medborgare tar ansvar?

Det är MITT ansvar som väljare att:

• leta upp information och begripa orsakerna till nyckelskeenden.
• sträva efter att fela på sidan att ha hög tillit till experter och institutioner.
• gå bortom ytlig framtoning hos galjonsfigurerna.
• inte falla för lögner i alternativmedia.
• reducera polarisering.

Här kan vi hjälpas åt på olika sätt, exvis:

• ta det lugnt med att kritisera mainstream-media
• sluta upp med att elitistiskt dissa Wikipedia
• kräv att sociala media-plattformar har en ansvarsfull modereringsstrategi. (Rekommenderar Anders Puck Nielsens senaste video.)

Vi i det demokratiska Väst, oavsett samhällsklass, åtnjuter ett mirakel av fred och välstånd. Det bör vi hantera med varsamhet, för även om etablerade demokratier är ganska robusta så går de att ta sönder och det nya medialandskapet medför uppenbara risker åt det hållet.

Det här inlägget är tänkt som en kurs i hur man gör sådana här uträkningar själv, med allt från hur man hämtar data till hur man genomför uträkningarna i Excel.

Olika kraftslag har olika genomsnittligt värde på spotmarknaden. Vattenkraften väljer att producera mest när elpriset är högt, kärnkraften producerar relativt jämnt, medan vindkraften förstör sitt eget spotpris när det blåser bra.

Man kan därför räkna ut en värdefaktor per kraftslag, lämpligen uttryckt i procent. Hittills i år är kärnkraftens värdefaktor 97%, vindkraftens 78%, solkraftens 60%, vattenkraftens 114% och övrigt 128%. (Övrigt är framförallt biomassa.) Så här ser det ut i en graf, i öre/kWh istället för som procent:

Man räknar ut det genom att timvis multiplicera produktionen och den timmens spotpris. Varje timme får man då ett värde. Sen summerar man värdet för alla årets timmar per kraftslag och totalt. Sen dividerar man värdet per kraftslag med antalet kWh producerat per kraftslag för att få ett genomsnittligt värde.

Börja med att gå till energy-charts.info. Här kan man ladda ner data över valt år, land, mm. Jag har valt Sverige, engelskt språk, år som ”Interval”. Sen har jag klickat i alla relevanta kraftslag i grafen, plus ”Day ahead auction, SE3” för att få de mest representativa spotpriserna i Sverige. (SE3 är största elnätsområdet och har ett prisläge lite mittemellan SE4 och SE1-2.) Sen väljer man ”export” i menyn till höger, väljer xlsx-format för Excel och sen klickar man på nedladdningsknappen. Öppna filen i Excel och det ser ut något sånt här:

Här har vi bekvämt timvis produktionsdata och längst till höger spotpriset i EUR/MWh. Så nu är det bara att räkna! Vi lägger för bekvämlighetens skull till en kolumn mellan G och H med en produktionssumma för alla kraftslag, såhär:

Sen fyller vi den kolumnen neråt hela vägen (markera H4 och neråt och tryck Ctrl-D).

Nästa steg är att beräkna årsproduktionen per kraftslag. Det gör vi längst ner:

Om resultatet ser ut som brädgårdar (#####) så kan det vara så att talet blivit så stort att det inte ryms. Sätt celltypen till ”tal” utan decimaler, och kanske öka kolumnbredden för att fixa det. Fyll till höger (Ctrl-R) så att du får summor för alla kraftslag. Ta inte med den högersta kolumnen med spotpriser.

Nästa steg är att räkna ut periodens totala värde per kraftslag. Vi använder funktionen ”produktsumma” för att multiplicera varje timmes produktion med spotpriset och sen summera alltihop, såhär:

Notera hur jag låser priskolumnen till ”i” med dollartecknen i formeln. På så vis går det att fylla högerut. Gör det!

Nästa steg är att räkna ut snittvärde (EUR/MWh). Här dividerar vi bara värdet med årsproduktionen:

Fyll åt höger igen. Nu har vi snittvärdet per kraftslag och för all produktion. Värdefaktorn är nu sista steget:

Återigen notera dollartecknet för att låsa jämförelsen till snittpriset för all kraft. Välj procent för celltypen och fyll åt höger. Slutresultatet ser ut såhär:

Sådär, hoppas det var begripligt!

Västerländska demokratier är i kris och det är oklart om de kommer överleva som sådana. Presidentvalet i USA är ett exempel, där en djupt olämplig kandidat som genomförde ett kuppförsök efter valet 2020 kulminerande med stormningen av USAs kongressbyggnad i januari året därpå. De flesta i Sverige och mer än hälften av invånarna i USA tycks omedvetna om att det var ett kuppförsök, vilket i sig är spektakulärt. De informationskällor vi nyttjar räcker alltså inte till för att skapa grundläggande förståelse för våra viktigaste samtidshändelser.

Meningen med stormningen var inte att direkt ta över makten med våld, utan meningen var att förhindra certifieringen av valet på den dag då valet måste certifieras enligt lag. Trump-administrationen ansåg att det fanns stora legala möjligheter, om valet inte certifierades den dagen, att kullkasta valresultatet genom att exvis delstater väljer andra (republikanska) elektorer baserat på påståenden om valfusk.

Nu har Trump goda chanser att vinna valet 5 oktober i år istället. Det verkar som att ca 25% av USAs befolkning är kultmedlemmar som tror att Trump är frälsaren, ungefär. Sen finns det ytterligare ca 25%+ som söker skäl att rösta på honom trots att de ser att han är helt olämplig på posten.

Om man letar efter rationaliseringar så finner man förstås, och jag ser i sociala medier att två har utkristalliserats. Det första skälet är att ”rösta med huvudet och inte med känslor”, samt att rösta på ”policies och inte personlighet”. De anser att Trumps påståenden om att han ska lösa immigrationskrisen, Ukrainakriget, budgetunderskottet, wokeism mm dag ett utgör ”policies”, och att detta är så viktigt och bra att det ursäktar att han uttrycker sig ofint. Det här baseras på en moralisk grundproblematik, att folk lurar sig själva att tro att Trumps självsäkerhet är styrka, och tillåter sig att ha överseende med helt oacceptabelt beteende. I denna mix ingår förstås svårigheten för många att se en kvinna som seriöst presidentmaterial.

Det andra skälet är att de lägger skulden på inflationen på Biden/Harris-administrationen, och drömmer sig tillbaka till tiden under Trump då priserna var lägre. De är omedvetna om att inflationsspiken var global, ett resultat av överhettning efter pandemin samt av Ukraina-kriget, och att den amerikanska presidenten alltså inte kunde göra något särskilt åt den. De verkar också drömma om att priserna ska falla tillbaka, omedvetna om att lönerna ökat så mycket att det är i princip omöjligt. Det här är en brist i utbildning och, återigen, vilka informationskällor folk använder.

Om Trump vinner så uppstår förstås stora geopolitiska risker, samt risker för amerikansk demokrati. Trump kommer göra vad han kan för att ersätta karriärbyråkrater med lojalister, och sen är frågan om han försöker lämna över till exvis en av sina söner i ett ofritt val 2028. Det kan absolut vara så att amerikanska institutioner håller för ytterligare en mandatperiod, men det är långt ifrån säkert. När Venezuela valde en kuppmakare till president så höll inte deras demokrati för det.

Statistical Review of World Energy 2024 har släppts med helårssiffrorna för 2023 och bloggaren har börjat skapa grafer. Här delas världens 8 miljarder människor upp i sex ungefär lika folkrika delar för att sedan jämföra delarnas energianvändning.

Att Kina, Indien, Afrika och OECD är lika stora befolkningsmässigt kan vara värt att lägga på minnet, även om det givetvis kommer se annorlunda ut om 10 år.

OBS: ”Residual Asia-Pacific” inkluderar varken Mellanöstern eller CIS (dvs den ryska intressesfären), utan dessa två block ligger i ”Rest of the World”. OECD + Taiwan är den västerländska gemenskapen inkluderande Japan, Sydkorea, Turkiet, Chile och Colombia.

Som synes är energianvändningen fortfarande störst i den västerländska sjättedelen, men Kina närmar sig. Indien ligger långt efter, och Afrika väldigt långt efter. (Afrikas energianvändning per capita har stått still sen 1985 ungefär.)

Om man ser på CO2-utsläpp från energiproduktion så är förstås tårtbitarna liknande som för energi, förutom att Kina har lika stora utsläpp som den västerländska gemenskapen pga en koldioxidtung energimix i Kina, framförallt massor med kol:

Här ser vi att kolanvändningen är helt extrem i Kina: 56% av världens kolanvändning sker där. OECD har halverat sin kolanvändning sen 2007 medan Kina och Indien hela tiden ökar. Kinas kolanvändning ökade 4.7% år 2023, Indiens 9.8%.

Det ser helt annorlunda ut på olje-sidan:

Den rika sjättedelen av världen slurpar i sig nära hälften av världens olja, medan Kina bara använder i paritet med sin befolkning. Här står OECD still medan Kina och Indien ökar kraftigt. Förnybart då?

Den rika västerländska sjättedelen dominerar kraftigt i förnybartproduktion (vattenkraft ej inräknat), tätt följt av Kina som också satsat en hel del. Övriga lägger inte mycket krut på det.

Nedan är världens primärenergiproduktion per energislag (sol-vind-vatten uppskalade till den termiska energimängd som skulle krävts för att producera elen i kolkraftverk):

Världens energiproduktion är nu ca 81% fossil.

Låt oss leka med tanken att Sverige kontinuerligt investerar i kärnkraftsflottan genom att vartannat år starta ett bygge av exvis Hitachis BWRX-300 SMR. Reaktorerna har en livslängd på 60 år, vilket innebär att jämviktsläget blir 30 reaktorer à 300 MW = 9,000 MW kärnkraft.

Erfarna kärnkraftsbyggare är då ständigt redo att ta hand om ”sin” byggfas i nästa SMR-bygge, vilket ger effektivitet och låga kostnader. Kostnadsestimaten ligger på runt 12 mdr per reaktor och alltså investeras 6 mdr per år (oavsett byggtid) med en byggstart vartannat år.

Den färdiga flottan kommer producera 71 TWh/år vid 90% kapacitetsfaktor. Det innebär att varje kWh att ha en nyinvesteringskostnad på 6/71 = 8.5 öre kopplat till sig. Med denna modell behöver vi noll investeringar i sol och vind och sparar pengar på elnätssidan. En region kan relativt snabbt förstärkas med mer elektrisk kraft genom att förlägga nästa bygge dit.

Dessa 6 mdr per år kan jämföras med Vattenfalls investeringsplan för 2024-2025 (sida 20):

En annan jämförelse är att Svensk Vindenergi uppskattar investeringarna i svensk vind år 2020-2026 till 140 miljarder för 35 TWh. Med antagande om 25 års livslängd skulle detta omformat till en kontinuerlig investeringsmodell bli 140/(35*25) = 16 öre/kWh mot kärnkraftens 8.5 öre/kWh.

Modellen försummar kapitalkostnaden (räntan) av att ha pågående byggen. Dessa pengar skulle kunna investeras i något annat och ge en alternativ intäktsström. När systemet är etablerat och börjat generera ström skulle man kunna välja att se den kontinuerliga investeringen som en driftskostnad.

Det finns såväl pedagogik, en beredskapstanke och en stark rättviseaspekt i modellen; att varje generation tar ansvar och kontinuerligt återinvesterar och upprätthåller kompetens. Det är bättre än att en generation (som 1965-1985) gör ett jättejobb som ett antal senare generationer, utan större uppskattning, lever av.