Solcellers långsiktiga intäkter

Gratulationer till alla solcellsägare som i år har ett bra kassaflöde på sin investering pga framförallt krisen kring den ryska gasen. Elpriserna på spotmarknaden ligger i genomsnitt över 1 kr/kWh dagtid även nu på sommaren och många solcellsägare vittnar om att de får bra betalt.

Solcellsinstallatörerna rapporterar dessutom en rusning efter solceller, vilket innebär att vi kan se framför oss att den svenska sol-elsproduktionen kommer fortsätta fördubblas kanske vartannat år en tid framöver.

När jag diskuterar detta på nätet märks tydligt att solcellsägarna och de som beställt solceller ser en självklarhet i att de kommer tjäna pengar totalt sett på sina solcellsinstallationer. Det är fullt förståeligt givet ett status-quo-perspektiv men med tanke på rusningen efter solceller finns det dock anledning att höja ett varningens finger.

Jag har räknat ut senaste månadens genomsnittliga spotpriser per timme över dygnet i elområde 3:

Som synes har vi en rejäl prisurholkning mitt på dagen och det är en svensk variant av fenomenet duck curve. Denna urholkning beror på solel-produktionen ffa nere på kontinenten, men även i Sverige. (Det finns ingen motsvarande nedgång i elkonsumtionen mitt på dagen, så prisurholkningen är tillgångsstyrd.)

Vi kan förvänta oss att sol-produktionen fördubblas inom kanske tre år i de trakter som påverkar svenska priser. Det kommer att göra att prisurholkningen förstärks kraftigt, medan prisbilden på morgon och kväll knappt påverkas. Det innebär alltså att solcells-elens försäljningsintäkt kommer att sjunka allteftersom via konkurrens från tillkommande solceller.

Till det kommer att skattereduktionen på 60 öre per kWh på såld el knappast kommer att vara för evigt, och att det även finns andra sätt för staten att ändra förutsättningarna för egenproducerad sol-el.

Vill man vara solcellspositiv så kan man spekulera i möjligheterna att använda batterier, eller möjligheterna att installera solceller med en orientering som fångar morgon- och kvällssol.

Själv framhärdar jag nog i att Sverige vore mer betjänt av kärnkraft. Skänk gärna en tanke till exvis Ringhals 1 som producerade ca 6 mdr kWh/år för ca 20-30 öre/kWh och påstods vara ”olönsam”. Den hade kunnat sopa hem kanske 4-5 mdr kr/år i ren vinst med dagens prisläge, oräknat förstås att den hade reducerat prisläget något.

Elbilarnas prisutveckling och kostnadsfördel

Försäljningsutveckling

Plug-in-bilar (rena elbilar och plug-in-hybrider) dominerar nu svensk nybilsförsäljning, men globalt ligger de fortfarande under 10%. I Sverige är fördelningen rena elbilar och plug-in-hybrider ungefär 50-50.

Svensk kostnadsbild inkl subvention

Vill man ha en ny bil med lägst total ägandekostnad så är det antagligen en elbil man ska köpa. Nedanstående graf jämför några av de allra vanligaste bensinbil-köpen idag med några framträdande elbilar:

Grafen utgår från 1500 mil/år, tillverkarnas egna bränsleförbrukningssiffror, en bensinkostnad på 20 kr/l och en elkostnad på 2 kr/kWh, samt en årlig merkostnad för bensinbilen i service (ffa olja/oljefilter) på 1500:-. Grafen räknar in supermiljöbilspremie på 70,000 kr för elbilarna.

Sverige mest köpta bil, Volvo V60/S60, är som synes dyrast av dem alla med en ägandekostnad efter 10 år på 608,000 kr (utan att räkna in allt), jämfört med Nissan Leaf 40 kWh på 343,000 kr (räknat på samma sätt). Själv äger jag just en Nissan Leaf 40 kWh sen sommaren 2019.

 

Osubventionerad prisutveckling internationellt

Nissan Leaf är den elbil som lämpar sig bäst för att demonstrera elbilarnas prisutveckling. Orsaken är att Leafen är den äldsta och mesta massmarknads-elbilen, lanserad från modellår 2011. (Teslas bilar, tillochmed Model 3, är mer av premiumbilar och Model 3-an lanserades för modellår 2018.) Leafen började på 24 kWh batteri vilket successivt har ökats till 30, 40 och nu till 62 kWh. För att undvika kronans valutasvängningar har jag här gjort en graf för kostnadsutvecklingen i USD:

Som referens har jag lagt in priset på två bensinbilar: Toyota Corolla (världens mest sålda bil) och på Nissan Altima, en annan vanlig massmarknadsbil i USA. Den genomsnittliga ”inflationen” på dessa två bensinbilar är 24% över perioden 2011-2022 eller 1.95% per år. Nissan Leaf har dock haft en negativ prisutveckling trots kraftigt ökande batteristorlekar. Notera också hur Nissan sänkte priserna för Leaf av årsmodell 2022.

Pris-premium för eldrift över tid

Här är en plot över hur många procent extra en Leaf kostar jämför med respektive års genomsnittspris för Corolla och Altima:

I plotten ovan ser man att Leafen alldeles i början var 80-90% dyrare än en bensinbil, men att den nu går att få (iallafall i USA) med bara en 20%-ig prispremium. Något annat man kan utläsa ur grafen är att man idag kan få en 62 kWh Leaf till samma prispremium som man fick en 24 kWh Leaf för år 2016.

Kostnadsutveckling per kWh

Om man tar det ett varv till och räknar ut prispremiumen i USD per kWh (för det billigaste alternativet av Leaf) så ser det ut såhär:

Pris-premiumen har verkligen rasat, från $600-700/kWh till dagens $126/kWh. OBS: Basen är lite godtyckligt vald, så detta bör inte tas som ett bevis på några exakta batterikostnader. Men det är iaf en indikation på att batterikostnaderna sjunkit kraftigt.

Osubventionerad ägandekostnad

Elbilen (hemma-laddad) sparar ungefär 2/3 av bränslekostnaden mot en bensinbil. Med $4/gallon, 30 miles per gallon, och 10,000 miles per år kan man en amerikan spara $4*(10000/30)*(2/3) = $900/år i bränsle (medan en svensk sparar ungefär det dubbla). Eftersom inköpspriset för Leaf-40 är $5000 högre än snittet av Corolla och Altima så är Leafen alltså billigare inklusive bränsle över 6 år. Leaf-62 är dyrare men har ändå lägre ägandekostnad än snik-bensinare sett över hela bilens livslängd. Och det osubventionerat med amerikanska bensinpriser!

Framtiden

De flesta anser, som något av ett i-landsproblem, att batterier på 40 och 62 kWh inte räcker om det är familjens enda bil. (Leaf är dessutom i dagsläget ett lite tveksamt köp pga snabbladdningen bygger på ChaDeMo-standarden som är på väg ut.) Men bilar med större batterier finns redan:

Volkswagen ID4 har 77 kWh och det bör räcka för de flesta, och den bilen är (se första grafen) ca 80,000 kr billigare än Volvo V60 i ägande över 10 år, vilket innebär att det skulle vara jämnt skägg utan miljöbilspremie. Ungefär samma prisbild och batteristorlek gäller Polestar 2. Det innebär att dugliga elbilar redan är konkurrenskraftiga och utvecklingen stannar förstås inte här. Elbilspriserna per kWh kommer fortsätta gå neråt.

Att hälften av alla nya svenska bilar är plug-in betyder att bensinförbrukningen i nybilsflottan är ungefär hälften så stor som i äldre bilkullar. År 2040 är det troligen inte mycket bensinanvändning kvar bland svenska personbilar, vilket innebär att vi ersätter ca 6 miljarder liter bensin med ca 12 TWh el årligen.

Globalt används ungefär hälften av oljan i vägtransport-arbete. Denna halva tårtbit kommer sjunka ihop till nästan inget till år 2050 och alltså avskaffa en efterfrågevolym på ca 40 mbpd (million barrels per day).

En rysk-grön röra

Den ökände professorn i antikärnkraftsteknik, Tomas Kåberger, samt den gröna katten bland blå hermeliner, Anders Wijkman, har nu framgångsrikt utnyttjat kriget i Ukraina till att få in debattartiklar på DN Debatt. De för fram sitt vanliga kärnkraftsmotstånd men nu spunnet kring argumentet att vi bör sluta köpa energi från Ryssland.

Det är lite tråkigt att inte ens ett akut existentiellt militärt hot och en krossad global säkerhetsordning kan förmå dessa herrar att argumentera ärligt och rationellt. Deras beställda politik med europeisk förnybart-utbyggnad och kärnkraftsnedläggningar har lett till ett enormt naturgasberoende i Västeuropa och kraftigt försvagade möjligheter att isolera Ryssland ekonomiskt. Detta ljuger de ogenerat om bland annat när de påstår:

Den snabba utbyggnaden av billig förnybar elproduktion i världen är därför ett hot mot den ryska ekonomin.

De talar i artikeln om rysk export av uran och naturgas i samma andetag, med samma vikt, och därför ska bloggen här på sitt klassiska vis upplysa om storleksordningarna. Först, låt oss titta på importandelarna från Ryssland per energibärare. För naturgas, olja och kol är källan BP Statistical Review of World Energy 2021, och för uran är källan Statista.

Grafen kan ge intrycket att vi är ungefär lika beroende av Ryssland för alla energislag, med en viss övervikt för naturgas. Detta intryck är felaktigt pga prisrelationer och infrastrukturförhållanden. Mer om det snart, först en graf över de ryska energi-importernas energi-innehåll till Europa per energibärare:

Ok, så det ryska uranbränslet bidrar tyvärr med minst energi, och naturgasen mest. Fortfarande inte så klargörande. Men om vi tittar på prisbilden så framträder något helt annat:

Ja, du ser rätt, kärnkraftstårtbiten är nästan osynlig. Olja och naturgas har dragit in över $80 mdr årligen till den ryska statskassan även under normala tider, och mycket mer med dagens förhöjda priser. Men uranförsäljningen handlar alltså om runt $0.17 mdr. (Notera att detta är spotpris-värdet av själva råvarorna, exvis råolja och natur-uran, och inte inkluderar förädlingsvärde.) Om vi leker med tanken att alla 16 exajoule i det förra tårtdiagrammet genererats av kärnkraft så skulle Rysslands intäkt varit $1.6 mdr USD istället för $87 mdr.

Betänk också att nästan all naturgas transporteras med pipeline till Europa och den infrastrukturen är väldigt svår att skapa alternativ till, jämfört med att byta ut 2545 ton natur-uran (en liten skeppslast), 23% av EUs behov, mot någon annan leverantör.

Okej, vad säger då Kåberger och Wijkman mer? Jo:

Halva ryska statsbudgeten kommer från export av fossila bränslen. Ryssland, tillsammans med Kazakstan och Uzbekistan, står därtill för mer än hälften av världens uran­utvinning.

Notera hur man försåtligt placerar ryska fossil-intäkter i samma stycke som uran, och ännu mer försåtligt bakar ihop Rysslands, Kazakstans och Uzbekistans uranutvinning. Döm själv hur ärligt detta är med tanke på att Kazakstan står för strax över 40% av världens uranutvinning medan Ryssland och Uzbekistan står för ungefär 5% var. De räknar kallt med att ingen kollar upp siffrorna. Sen fortsätter de:

Alla kärnreaktorer som börjat byggas utanför Kina efter 2019 har en rysk leverantör.

Gissa vilka dessa ”alla” utanför Kina är? Jo, de är två (2) reaktorbyggen i Turkiet i samma verk, Akkuyu! Under perioden har också nio kinesiska reaktorer börjat byggas, varav sex stycken kinesisk-designade Hualong-1 (aka HPR-1000).

Fullständigt skamlöst levererar de även denna paragraf:

Putin har i dag två starka intressen bakom sina systematiska försök att påverka opinion och skeenden i västvärldens demokratier: Att skapa politisk splittring och att fördröja utvecklingen av förnybar energi.

Splittring, jo just det, och vilka deltar med liv och lust i denna splittring?! I själva verket har Rysslands propagandamaskineri underblåst motståndet mot kärnkraft och fracking. Ryssland har inte haft något alls emot att vi bygger ut förnybart, för de vet vad som sedan används när det blåser dåligt: naturgas.

Efter att gröna policies har tillåtit Ryssland att bygga upp sin krigskassa (ca 640 mdr dollar) och sin militär med EU-ländernas pengar, så har vi nu en situation där slumpkraften låst in Tyskland mfl i ett extremt naturgasberoende. Därför fortsätter vi att pumpa in enorma medel i Ryssland och kan inte förmå oss att stänga av alla ryska banker från Swift-systemet, vilket givetvis fungerar som en stor lucka i sanktionerna.

Skadan som redan åsamkats västerlandet av våra nyttiga idioter är tydligen inte nog. DN väljer att ge fortsatt utrymme åt försåtlig propaganda för en fortsatt politik som gynnar Putin och ryskt inflytande. Samtidigt finns många hoppfulla signaler om att energipolitiken i Europa kan bli mer rationell framöver. Storbritannien ligger som tidigare ganska långt framme, exempelvis.

Vindkraftens värde ca 80%

Jag noterar med både sorg och vrede att Ryssland kunnat bygga upp modet att kriga genom att Europas naiva energi-policies gett Putin pengar till upprustning, en rejäl valutareserv och hållhakar på EU. Rysslands naturgasexport inbringade ca €55 mdr bara 2021 och det allra mesta gick till EU, och EU-länderna betalar fortfarande medan Ryssland reducerar ett stort demokratiskt grannlands städer till grushögar.

I den här försiktiga nystarten finner du en betraktelse över olika kraftslags genomsnittligt producerade värden i Sverige. Dessa är beräknade genom att anta att värdet på varje producerad kWh motsvarar dess spotmarknadspris i SE3 per timme. (SE3 är vårt i särklass tyngsta elnätsområde, inkluderande alla storstadsregioner utom Malmö.)

Senaste rapporten från Svenska Kraftnät inkluderar januari 2022, och därför har jag räknat på senaste möjliga 12-månadersperiod:

Som synes är vindkraftvärdet över denna 12-månadersperiod ca 88% av snittvärdet medan solcellsvärdet bara är 81%.

Spotpriserna har som bekant accelererat uppåt mot slutet av 2021 tack vare reaktornedläggningar i Tyskland och Sverige, utbyggda elnätsförbindelser till kontinenten och högre naturgaspriser. Därför kan det vara intressant att betrakta priserna i december och januari som en indikation på vad som komma skall:

Denna period är genomsnittliga spotpriset för en kWh hela 140 öre, men vindkraftens värde endast ca 110 öre eller 79%. Ett värde på 110 öre är förstås inget som avskräcker några investeringar, men vi kan också konstatera att kärnkraftens värde på 139 öre/kWh innebär att påståendet att kärnkraft lagts ner för att den är ”olönsam” inte åldrats så bra. Det hade gått att göra många sköna miljarder på våra nedlagda reaktorer.

Ju mer vindkraft, desto mer kommer vindkraftens värde på spotmarknaderna sjunka i förhållande till det genomsnittliga värdet. Men viktigare: Ju mer slumpkraft i Europa, desto mer Putin-gas låser vi in för att balansera den.

Sol-lobbyn och AKB på DN Debatt

Med dagens mediamångfald är har kanske DN Debatts dominans minskat något, men traditionellt betraktas forumet som agendasättande i svensk politik. Igår söndag fick Svensk Solenergi, branchföreningen för solenergi, av någon outgrundling anledning tillfälle att sätta agendan genom debattinlägget Regler och skatter bromsar solenergisatsningar i Sverige. Jag är förstås för att att näringslivet ska kunna jobba smidigt, men det artikeln i grunden ber om är att solcellerna ska få ytterligare gräddfiler som andra energislag inte får.

Ordförande i Svensk Solenergi är den tidigare moderatledaren, Anna Kinberg Batra (AKB), som också står först bland författarna till debattinlägget. Jag har inget otalt med henne och tycker tillochmed att det var lite synd att hennes partiledarkarriär blev kort. Ändå noteras att det snömos och de vilseledande formuleringar som genomsyrar debattinlägget är ganska långt ifrån den hållning som moderaterna normalt intagit i energifrågan.

Jag bemöter här debattartikelns grundläggande argumentation.

”Storskalig solenergi har potential att producera minst 10 procent av den svenska elen.”

Ja, det är klart att det går, men frågan är varför stora mängder sommar-el skulle vara en bra idé. Jag har simulerat saken och visat att slagigheten blir så stor att man kommer behöva spilla en del. Risken är också stor att man kommer börja luckra upp vattendomar som reglerar älvarnas flöden, exempelvis.

”Inga stora statliga satsningar behövs, här finns redan god investeringsvilja från många olika aktörer.”

Självklart finns enorma incitament att reducera exponering mot höga energiskatter och sjuka nätavgifter. Det kommer alltid finnas ett enormt privat intresse av att skattesmita och om hålen i skattelagstiftningen görs större kommer dessa utnyttjas. Helt riktigt.

”Nu ligger Sverige rejält efter, i stället för att vara ett föregångsland som leder klimatarbetet.”

Här jämför man med Danmark, Tyskland och Nederländerna. Den som vill faktakolla det här påståendet kan exvis kliva in och titta på Electricitymap. I skrivande stund har Sverige 41 gCO2/kWh, Danmark 115 g och Tyskland 328 g (Nederländerna saknar data).

”Sverige har över 8 miljoner byggnader och över 400 miljoner kvadratmeter takyta som kan användas till elproduktion”

Vän av ordning konstaterar att detta slår in öppna dörrar. Det har liksom aldrig påståtts vara en flaskhals.

”Därför kan solenergi med fördel användas även i områden med tät bebyggelse där den också har möjlighet att avlasta elnäten.”

Elnätet är för tusan inte en arbetshäst som blir trött och behöver vila ibland! Elnätet består av kablage och utrustning som dimensioneras efter den absoluta topp-lasten i nätet och sen ”bara” tuffar på. Topp-lasten inträffar vanligtvis i samband med frukost vintertid. Solen bidrar inte på något sätt när vi har topplast och kan därför inte reducera dimensioneringen av elnätet.

”En vanlig invändning mot storskalig solenergi i Sverige just vårt klimat. Men den som tänker på kalla vintrar kan notera att solceller fungerar bättre i kyla än i värme.”

Det här är en klassisk halmgubbe. Problemet är inte kylan eller ”klimatet”, problemet med solel i Sverige är att solinstrålningsprofilen inte matchar lastprofilen. Snitt-instrålningen i Tyskland är ungefär lika stor som i ”bra” delar av Sverige, men instrålningen är betydligt jämnare i Tyskland ur ett årstidsperspektiv. Dvs sommarnätterna är kortare och vinterdagarna längre i Tyskland.

”I norra Sverige, där tillgången på solljus är varierande över året, men där elbehovet från industrin samtidigt är stort, får det stor effekt att kunna lagra el över tid.”

Här verkar man vilja påskina att säsongslagring av el är en grej. Det är det inte och det finns inget som tyder på att det kommer bli en grej.

”Redan i dag kan de flesta personer och företag göra lönsamma investeringar i egen solenergi på och i anslutning till sina fastigheter”

Ja, som sagt, pga statligt stöd och inte minst skattesmitning och smitning från att solidariskt betala nätkostnader. Man tillverkar sol-el dyrt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, men kan göra en privatekonomisk vinst då man slipper betala in skatt och bidra till nätkostnader. Det finns inga gratisluncher så du får stå för merkostnaden.

”men med så lite som en park om 25 MW per kommun skulle solelen täcka 5 procent av dagens hela svenska elbehov.”

Säg 7000 kr/kW, så handlar det alltså om 125 miljoner per kommun, eller 36 mdr för allesammans, bara i investeringskostnad. Allt för att få ca 6 TWh/år el fördelat främst på sommarhalvåret. Det är ungefär vad lilla Ringhals 1 producerade för kanske 1.5 miljard årligen tills den stängdes i onödan vid årsskiftet (men då handlade det förstås om prima 24/7-el).

”Ytterligare 70 miljarder skulle satsas på solel i Sverige om vi fick liknande villkor som Danmark och Nederländerna”

Ytterligare 70 miljarder skulle alltså felallokeras om hålen i skattelagstiftningen gjordes större.

”Avskaffa straffskatten på större solinvesteringar. I dag tillkommer en extra skatt på egenanvänd el från anläggningar som är större än ungefär två ladugårdstak (fyra från 1 juli), vilket gör större privata investeringar dyrare här än i konkurrerande EU-länder.”

Nej, det är inte en straffskatt att betala skatt som alla andra. Vadå straff? Istället bör solceller på tak schablonbeskattas för att inte kunna smita ifrån den rent fiskala energiskatten. Degen ska in, uppenbarligen, och det finns inga skäl att ge solceller gräddfil. Återkommande i texten försöker artikelförfattarna påskina att vi på något sätt tappar konkurrenskraft. På inget sätt blir vår ekonomi sämre av att vi inte slösar lika mycket pengar på slumpkraft. Tvärtom!

”Möjliggör maximal lokal användning av solenergi. Ett konkret exempel som försvårar utbyggnaden av solcellsanläggningar är kravet på nätkoncession för överföring av el mellan en fastighetsägares olika fastigheter, trots att dessa ligger bredvid varandra.”

Elnätsanvändningen ska alltså bli mer komplex och smitningen breddas. Merkostnaden får myndigheter och nätägare sprida på övriga konsumenter.

”Sverige står nu mitt i coronakris, ekonomisk kris, klimatkris och elkris. Men på vägen ur dem har vi vår stora chans att ställa om till bättre hållbarhet. Då har vi inte råd att avstå från solenergin.”

Med ovanstående avslutas debattartikeln. Värdigt? Rimligt? Har vi råd? Du avgör. Men hur är det gamla ordstävet lyder? När fan blir gammal blir hon … miljöpartist?

Coronasummering

Det är hög tid att blogga om energi igen, men måste först leverera några sista nejdetkanviinte-reflektioner kring covid-pandemin.

Irrationell vaccineringsordning

Gymnasiet närmast mig har ställt om till distansundervisning pga rejäla covidutbrott främst bland avslutningsklasserna. Det hävdas att Sverige har bland de högsta smittspridningstakterna i Europa just nu.  Det här beror till stor del på att vaccineringen inriktat sig främst på de som inte deltar i smittspridningen, såsom duktigt självisolerande och pigga pensionärer.

I min värld har Sverige haft en berömvärd ambition att ta vara på befolkningens förmåga att ta ansvar. Situationen hade kunnat avhjälpas genom att ta detta ett steg längre!

Medan man vaccinerade vård- och omsorgspersonal samt intagna på gruppboenden så hade man kunnat be folk att fylla i ett frågeformulär på nätet med några enkla frågor: om man tror att man haft covid redan, hur många man träffar till vardags utanför det egna hushållet etc. Därefter hade man lätt kunnat kalla de först som har störst sannolikhet att delta i smittspridningen. Hade vi gjort det, så hade smittspridningen kollapsat snabbt.

Antagligen skulle man tidigt vaccinerat avslutningsklasserna i gymnasiet av just det här skälet. De kommer oundvikligen träffa varandra och UK-mutationen gör att de numera är smittspridare i högre grad, och de kommer snart samlas på universiteten för nollnings-aktiviteter eller i militären för värnplikt.

Andra och mer avancerade strategier för att registrera fysiska kontakter vore också möjliga för att resurssnålt ordna ”brandgator” för smittan. Dessa faller dock antagligen på personlig integritet, medan mitt formulär-förslag faller antingen på misstro kring om befolkningens ärlighet, eller på idéer om rättvisa. Det blir ett nejdetkanviinte.

Oförtjänt framgång

Smittskyddsexperterna runt om i världen var relativt ense om att vaccin skulle vara tillgängligt först efter ca 18 månader från februari 2020, dvs augusti 2021. Och då ansåg de sig vara optimistiska. Vi kan konstatera att om de fått rätt så hade rejäla andelar av befolkningen inte kunnat vaccineras förrän i slutet av 2021 och då hade väldigt mycket av försöken världen över att undertrycka smittan varit förgäves. Det var verkligen i sista stund som vaccinen kom, och det blev i princip försent för Indien och många andra fattigare länder.

I den mån långa lockdowns och rejäl nedtryckning av smittspridningen ska ses som strategier, så föll de ut väl (dvs räddade liv) främst för att vaccinen kom snabbare än väntat.

Omedelbara vaccin

En av bloggens huvudteser är att överdrivna säkerhetsinriktade byråkratier och regelverk hämmar utveckling och dödar fler än de räddar. Detta gäller förstås inte bara kärnkraft, utan även medicin, och covidvaccinen utgör en fantastisk fallstudie.

Modernas covid-vaccin togs bokstavligen fram under en helg. De hade vaccinet klart 13 januari 2020, två dagar efter att Kina hade publicerat DNA-koden för viruset och innan de flesta hade hört talas om det. Redan innan det första dödsfallet konstaterats i USA i februari så hade vaccinet  tillverkats och skeppats till USA för kliniska fas1-studier. Dessa fas1-studier konstaterade i maj 2020 att vaccinet var säkert, och slutligen gavs ett nöd-godkännande i USA 18 december 2020, då landet hade konstaterat ungefär 320,000 dödsfall.

Självklart hade inte alla dessa dödsfall kunnat förhindras. Vaccinet måste testas till någon nivå, mRNA-tekniken var i någon mening ny, och hur stora utmaningarna att få igång storskalig produktion har jag inte riktigt koll på. Men vi kan iallafall konstatera att i nödlägen så finns det möjligheter till radikala grepp. Klimathotet är förstås inget nödläge, vilket visas av att vi inte tar några radikala grepp.

Framtiden

Kommer politiker och byråkrater nu, visa av erfarenheten, arbeta för att luckra upp medicin-tillståndsbyråkratin, eller inte? Inte, skulle jag tro.

mRNA-tekniken är ganska spännande. Om vaccin kan tas fram över en helg, fabriker kan förberedas för generell produktion av mRNA-vaccin och den klassen av vacciner kan konstateras säkra nog, så har vi en potentiell fix för de typer av nya virus som sådana vaccin biter bra på.

Det handlar om 100 mikrogram mRNA-substans per dos, vilket innebär att Sverige behöver cirka 2 kg för att kunna ge två doser per invånare. Skulle Sverige om tio år kunna ha en mRNA-vaccin-fabrik på standby som kan producera 2 kg på en månad, eller 3 gram i timmen? Eller är det en sån där nejdetkanviinte? Du avgör!

Historisk utveckling i pionjärländer

En följetong på bloggen är en graf över hur kärnkraft, vind och sol har växt historiskt i sina respektive främsta pionjärländer. Med senaste statistiken från BP (juni 2020) ser grafen ut såhär:

Kärnkraften har historiskt sett förmått växa otroligt snabbt och på ca 15 år kunnat gå från nära noll till att dominera länders kraftproduktion.

Vindkraften har sin högsta penetration i Danmark, men landet är integrerat med större grannländers elnät på ett sätt som gör att det inte kan tjäna som ett skalbart exempel. Här är Irland intressantare. Landet har enormt bra vindresurser, förstås, men har också betydligt lägre brutto elimport/export. Irland har naturgas som bas för elproduktionen, vilket gör att vinden lätt sparar bränsle så fort det blåser bra. Updatering: Signaturen Erik ville ha med vindkraft för Tyskland. Orsaken till att jag inte tog med detta i grafen är att de ligger lite lägre, men jag lägger en separat vindgraf här med Tyskland inkluderat:

På solsidan är det som synes segt i Europas pionjärländer. I regioner med bättre solinstrålning bör penetrationerna kunna nå högre under de närmsta åren. Chile exempelvis har en lite brantare kurva som ska bli intressant att följa de kommande åren.

Om ett par månader kommer en ny BP-rapport och då kommer nya grafer. Corona-pandemin utgör en skapligt stor störning, så det blir en utmaning att tolka trenderna framöver.

Sverige har flest covid-dödsfall per capita?

DN har i veckan noterat att om man plottar ett 7-dagars släpande medelvärde över dagliga officiella covid-dödsfall per capita så är Sverige värst. De betraktade då en graf hos yourworldindata. Jag har laddat ner datat därifrån, valt länder lite bättre, och plottat det här:

CSV  Excel  Copy  
Chart by Visualizer

Jag har särskilt markerat Sverige som en tjock svart linje och man kan mycket riktigt se att mot slutet av tidsperioden så ligger Sverige högst under några dagar. Vi har genom icke-lockdown en långsammare minskning av smittspridningen och därmed av dödsfallen.

Samtidigt har New York Times gjort en intressant sammanställning av överdödlighet i olika länder (i några fall städer/delstater, men då har jag låtit dem representera sina länder) kontra officiella covid-dödsfall och funnit stora diskrepanser. Här är en tabell med utvalda länder och min uträkning av en ”justeringsfaktor” som man kan applicera på varje dödstal för att transformera från officiella covid-dödstal till verkliga covid-dödstal. (Givetvis under antagandet att överdödligheten beror på covid-19.)

Table by Visualizer

 

När man applicerar justeringsfaktorerna på den första grafen, så får man en ny graf som ser ut såhär:

CSV  Excel  Copy  
Chart by Visualizer

Ecuador är ”off the charts” och jag har valt att inte ta med landets hela linje. Eventuellt har vissa länder förbättrat den officiella covid-19-statistiken med tiden, så att deras höga justerade dödstal mot slutet av perioden inte är rättvisande. Det finns givetvis också länder, som Iran, som har rejäla covid-epidemier men där vi inte har siffror på överdödlighet. Hursomhelst, Sverige var nog aldrig värst, utan såg bara värst ut pga relativt bra statistik och testning. Med det sagt är det fullt möjligt att Sverige idag har den största smittspridningen bland rikare länder. Jag tycker inte det spelar någon större roll; vi har, som värst, haft en hälften så hög topp som de värst drabbade länderna och det kommer ta lång tid, antagligen ett år eller mer, innan övriga meningsfulla resultat av olika strategier kan avläsas.

Coronareflektioner

Några spridda reflektioner:

Karin Tegmark-Wisell är bäst

Jovisst, All makt åt Tegnell, vår befriare, men av alla de personer FHM roterar med på de dagliga pressträffarna är Tegmark-Wisell i en klass för sig. Hon besvarar alla pressfrågor med självklar auktoritet, otroligt pedagogiskt, rappt men ändå klart och uttömmande. Hade hon bara undvikit uttrycket ”till exempelt” hade hon varit helt perfekt!

Pengar är tid, tid är liv

Många argumenterar för att ekonomi, det kan man ta igen, men dödsfall kan inte repareras. Även om det ofta är lämpligt att omvandla allt till pengar, så blir det i det här fallet kanske lättare att förstå om man omvandlar allt till tid. Statistisk tidsspillan kan nämligen jämställas med dödsfall. Människor i vår del av världen har i genomsnitt runt 40 år kvar att leva, eller ca 500 månader. Om vi hade låst in vår befolkning på tio miljoner människor i strikt karantän i två månader, vilket många andra länder gjort med sina befolkningar, så förspills 20 miljoner månader vilket motsvarar ungefär 20,000,000 / 500 = 40,000 liv.

Man kan hävda att en månads karantän med Netflix är mer positivt än det ”intet” som är döden, men det framstår som ett ganska tveksamt hedoniskt perspektiv. Det fångar inte att barn tappar utbildningstid, att gamla som inte har långt kvar inte får träffa nyfödda barnbarn, att livsverk och karriärer spolieras, stillasittande och ohälsa ökar mm. En del av dessa negativa konsekvenser har vi fått ändå genom frivilliga åtgärder, men jag är ändå glad att Sverige valt att låta bli ”lockdown”. Eller glad är inte rätt ord egentligen – det är lite för mycket att stå med mössan i hand. Snarare förväntar jag mig inget mindre av någon stat än grundläggande frihet!

Ockerpriser är rätt

Vad är priser för något? Jo, det är den gemensamma informationsbärare som möjliggör för marknaden att spontant och decentraliserat organisera sig för att producera de varor och tjänster som behövs och distribuera dem dit de behövs. Jag förklarade i ett tidigare inlägg att detta är orsaken till att så kallade ”ockerpriser” är av godo och kanske tillochmed bör ges offentligt stöd.

Utdelningsstopp är politisk feghet

Företag som tar del av stödformer i coronakrisen ska inte samtidigt få dela ut pengar till aktieägarna. Det är totalt hål i huvudet, och vittnar om en otrolig politisk feghet att i stort sett hela finansutskottet i riksdagen går på den linjen. Politikerna, utom förstås några få ekonomiska analfabeter som förhoppningsvis inte sitter i finansutskottet, förstår att:

  1. Det vore vansinne att rikta stödåtgärder bara mot dåligt skötta, illikvida och förlustbringande företag och låta bolag med stor kassa klara sig själva. Att stödja svaghet på det sättet skulle snedvrida konkurrensen på ett otroligt olyckligt sätt.
  2. Utdelning är en grundsten i äganderätten och företagandet. Varför i kristid ge företagen orsak att minska framtidstron, styra investeringar och kapital utomlands?
  3. När pengar tas ut från företag med stor kassa och gott kassaflöde så kan de användas till nyemissioner i krisföretag och detta behöver vi idag.
  4. Utan utdelning kan pensionsfonder vara tvungna att sälja av en del av sitt innehav billigt i en björnmarknad för att få loss pengar till pensionsutbetalningar.

Istället för att ta av sig kavajen, kavla upp ärmarna och förklara dessa samband för de medborgare som till äventyrs inte begriper det här, så väljer politikerna att gå på optik.

Fattigmansvaccin är ett bra alternativ

I ett tidigare inlägg argumenterade jag för ett fattigmansvaccin i form av aktivt virus i lågdos, eftersom lågdos-smitta verkar leda till mildare sjukdomsförlopp. Ska man ändå gå mot flockimmunitet, varför inte göra det kontrollerat, men minimal nödvändig smittdos riktat mot de som inte tillhör riskgrupper? I mitt flöde passerar hela tiden anekdotiska belägg för att det skulle kunna vara en framkomlig väg, exvis en italiensk artikeln med rubriken Coronavirus in Lombardy: ”The virus seems to be less aggressive” som säger att fallen de får in är mindre allvarliga och att det kan bero på att the ”viral load has changed”.

Varför är inte det här en grej? Är det för att smitta och död som naturkatastrof betraktat är acceptabelt, men när en kraftigt lägre andel skador och dödsfall uppstår genom aktiv handling så blir det ändå moraliskt förkastligt? En ganska självklar utilitaristisk strategi blir en  no-starter?

Ryssland är fortsatt brutalt

Alla har väl sett att det går en falla-ut-genom-fönster-epidemin bland kritiska ryska läkare?  Attans otur de haft!

Giesecke är FHMs ”bad cop”

I ett tidigare inlägg spekulerar jag i att den pensionerade Giesecke får vara ”bad cop” när FHM agerar ”good cop”, men konstaterar samtidigt att hans matematik inte går ihop och ger en orimligt ljus bild.

Sverige är utan (exit-)strategi

Av statistiken ser vi att vi börjar trycka tillbaka smittan i Sverige och den har sisådär halverats på sen toppen. Det verkar som att det finns en möjlighet att Stockholm har tagit ett signifikant kliv mot flockimmunitet, men det gäller inte stora delar av övriga landet, så vi har potentiellt väldigt mycket av dödsfall och sjukdom framför oss. Och eftersom den sociala distanseringen är framgångsrik så kan det ta otroligt lång tid att ta sig igenom detta.

FHM bedyrar samtidigt att flockimmunitet inte är strategin, men om vår strategi bara handlar om att platta till kurvan och ge ett uthärdligt läge för vården så har vi de facto ingen exit-strategi, dvs ingen strategi för att komma tillbaka till ett normalläge. Hur länge kan vi skjuta på ett sånt strategiskt beslut och nöja oss med att våra åtgärder benämns som ”uthålliga”? En del andra länder har pratat om ”hammaren och dansen” som strategi, dvs att man efter lockdown på obestämd tid ska aggressivt smittspåra och sätta folk i karantän. Det kan säkert fungera om man har tillräckligt låg nivå av samhällssmitta, men jag gillar inte lösningar som innebär långvariga inskränkningar och aktiviteter riktade mot en allmänhet som väsentligen klarar smittan bra.

Ett samarbete mellan Paul Romer, nationalekonom och nobelpristagare, samt svenska biomedicinare, har resulterat i ett förslag att med extrem masstestning pressa tillbaka smittan och på sikt nolla den. Jag är skeptisk till simuleringens realism, av lite olika skäl, och gillar inte lösningen av ungefär samma skäl som jag inte gillar ”hammaren och dansen”. Men som koncept är det ändå intressant och ser genomförbart ut för välordnade länder.

Asymtomatisk smitta är fortfarande en myt

Det verkar väsentligen vara en myt att man kan vara covid-19-smittad och asymptomatisk genom hela förloppet. Karin Tegmark-Wisell förklarade på tisdagens pressträff att i deras breda testning visar det sig att de som är positiva har symptom, men att symptomen kan vara väldigt milda.

FHM är tystlåten om rökning mm

Med så mycket rekommendationer så skulle man kunna tänka sig att FHM gick ut brett och rekommenderade rökstopp och förbättrade kostvanor för att underlätta för vården och minska belastningen på intensivvården, men av någon anledning drar man sig för det. Kanske för att man inte vill späda ut budskapen kring handhygien mm, kanske för att man räknar med att få dålig efterlevnad, men det vore intressant om någon frågade dem om varför de inte tar till detta verktyg.

Immunitet är mer än antikroppar

Jag har svårt att förstå att den framtida immuniteten för covid-19-smittade ifrågasätts såpass. Även om antikroppsförekomsten försvagas med tiden finns det T-mördarceller mm, och det finns ingen anledning att tro att re-infektering ger annat än inga eller milda, kortvariga symptom med låg smittsamhet (sålänge viruset inte muterat mycket olyckligt, förstås). Vi kan vara ungefär lika säkra på det som att solen går upp igen imorgon.

Giesecke och matematiken

F.d. statsepidemolog Johan Giesecke är ett märkligt fenomen. Obunden låter han sig intervjuas i otaliga sammanhang, där efterfrågan på hans synpunkter troligen drivs av att hans kärva, självsäkra och korthuggna svar intresserar och kittlar. Jag kan inte låta bli att undra om han visar prov på en kultur som alltjämt präglar FHMs smittskyddsenhet internt, även om nuvarande anställda uttrycker sig mer diplomatiskt. Man kan även fråga sig om det finns en tyst ”bad cop/good cop”-överenskommelse mellan Giesecke och FHM.

Jag gillar egentligen hans budskap, att de allra flesta av oss kommer få covid-19 förr eller senare så det är ingen idé att kämpa emot alltför mycket, att de som använder lockdown som redskap skjuter bara problematiken framför sig och inte minst att detta handlar om naturliga dödsfall.

F.d statsepidemiologen Johan Giesecke. Foto: SVT

Eftersom han vågar bomba oss med kärva sanningar i övrigt är det märkligt att han tycks leverera glädjekalkyler i fråga om framtida dödsfall. Han har många gånger sagt saker i stil med det han säger i denna intervju i DN:

Tar man med alla fall, även de som har haft en mild eller övergående infektion då blir mortaliteten mycket lägre. Jag tror att den kommer att hamna på runt 0,1 till 0,2 procent. Lite värre än vanlig influensa.

För att ta ett exempel nämner Johan Giesecke att när pandemin asiaten härjade 1957, och kom att kräva omkring 5 miljoner liv över hela världen, blev den totala dödligheten ungefär 400 döda per en miljon invånare, vilket för Sveriges del skulle betyda ungefär 4.000 dödsfall.

– Det är ungefär där vi är i dag. Nu har vi drygt 3.000 dödsfall och säg att vi har gått igenom halva epidemin och att det kan sluta på 5.000 eller något sådant när allt är klart. Då blir det ungefär som asiaten. Lite värre.

Hur många fel kan man klämma in? 5 miljoner döda på en befolkning på 3 miljarder år 1957 är ca 1600-1700 döda per miljon. Hur kan 0.1-0.2% av 10 miljoner bli 5000 pers? Hur blev dubblandet av tretusen bara femtusen? Och vilka ”vi” har gått igenom halva epidemin? Möjligen Stockholms län som haft 1660 dödsfall till dags dato. Karln måste väl för bövelen veta att Stockholm har haft mer än dubbelt så mycket smitta som landet i genomsnitt!? Låt oss räkna seriöst:

  1. FHM släppte en modellering 21 april som förutspådde att 26% skulle vara eller ha varit smittade i Stockholms län 1 maj. Det är den bästa gissningen vi har idag.
  2. Dödsfallen släpar efter smittotillfällena med ca 23 dagar i snitt (5.2 dagar inkubation + 17.8 dagar från symptom till död). Därtill tillkommer ca en veckas eftersläpning i inrapporteringen, dvs 31 maj kommer de inrapporterade dödsfallen motsvara dödligheten fram till 24 maj som i sin tur speglar alla smittade fram till 1 maj.
  3. Vi bör därför matcha dödsfall fram till 31 maj med 26% smitta fram till 1 maj. Stockholms dödstal har ökat från 1192 rapporterade 24 april till 1660 rapporterade 8 maj, vilket innebär ca 33 dödsfall per dag. Antalet döda i Stockholm 31 maj kan därför extrapoleras till ca 2429.
  4. Giesecke nämner i artikeln en flockimmunitetsnivå på 60%.
  5. 2429 dödsfall i Stockholms län baserat på 26% smittade medför att flockimmunitet på 60% uppnås vid ca 5600 döda.
  6. Giesecke estimerar alltså 5000 dödsfall för hela landet. Jag extrapolerar FHMs bästa skattningar och siffror till 5600 dödsfall bara för Stockholm, vilket uppskalat till hela landet blir ca 24000 dödsfall.
  7. 24000 dödsfall är 0.24% populationsdödlighet, men eftersom det bara omfattar 60% smittade så blir smittodödligheten 0.39%. Båda dessa siffror ligger utanför Gieseckes angivna intervall.

Det jag räknat fram tror jag dessutom är optimistiskt. Det antar inga mörkertal i dödstalen och det antar framförallt att FHMs modellering/kalibrering är korrekt (det tycks implicit bygga på att covid-19-testet de använt bara ger positivt svar under ca 5 dagar av sjukdomsförloppet i genomsnitt, vilket verkar väldigt lite).

Det blir intressant att se vad antikroppstesterna säger framöver, men det är tydligt att Giesecke ligger omotiverat lågt i sina skattningar.