Är kärnkraften för dyr?

Första september, 10 dagar innan valdagen, ändrade socialdemokraterna sina uppgifter i SVTs valkompass. Nu tycker de att det är ett ”ganska bra” förslag att bygga ut kärnkraften i Sverige. Tidigare värderade man förslaget som ”ganska dåligt”. Var och en får avgöra om detta speglar en genuin omsvängning. Jag konstaterar bara att det är valtaktiskt mycket smart att justera det betydelsefullaste valverktyget på det här sättet. Med denna förändring så accepterar S att kärnkraftsmotståndare matchar lite bättre vänsterut i kompassen mot att S själva bättre matchar mittenväljare. Vänsterblocket som helhet stärks.

Det påstås ständigt från vissa håll att kärnkraft är på tok för dyrt och Magdalena Andersson har själv raljerat kring detta, bland annat i sitt installationstal som partiledare 5 november 2021:

Och självklart ska vi snabba på elektrifieringen. Men inte med ny kärnkraft. För den är för dyr. Ännu högre elpriser, någon?

Det är svårt att genomskåda sådana påståenden eftersom reaktorers storlek försvårar intuitiva jämförelser, så detta inlägg tar ner kärnkraftens kostnader till din privatekonomi och jämför med solceller.

Sol-kostnaden

På solcellen.nu kan man köpa ett komplett medelstort solcellspaket, lagom för ett villatak, inklusive batterier, inklusive installation och moms, för 164 000 kr. Batterierna är på 9.6 kWh och solcellerna på 7.1 KW. Prisuppgiften inkluderar statliga bidrag som dras av redan på fakturan. Hemsidan noterar: ”För att kunna få priset ovan krävs det att fastigheten har två registrerade ägare. Annars blir det några tusenlappar dyrare då avdraget är på max 50 000 per registrerad ägare.”

Så låt oss säga att bidraget är 53 000 kr. Det omomsade verkliga priset för paketet är då 174 000 kr. Det här paketet kan tyvärr inte driva villan i ö-drift vid strömavbrott, utan har bara ett uttag för ”nödström” för sådana tillfällen. Batteriet har hela 10 års garanti, och solcellerna 12 års produktgaranti samt högst 15% degradering på 25 år.

Motsvarande kärnkraftsandelar

Reaktorbygget Hinkley Point C med världens dyraste reaktortyp kostar 160 mdr per block på 1.6 GW. Årsproduktionen är vid 90% kapacitetsfaktor ca 12.6 TWh. Historiskt sett brukar reaktorer snarast effekthöjas än degraderas över tid. Men hursomhelst, ska man matcha solcellspaketets produktion på ca 7.1 MWh/år så behövs kärnkraftsandelar för 160e9*(7.1e3/12.6e9) = 90 200 kr.

Vän av ordning invänder kanske att reaktorn har driftskostnader, säg 20 öre/kWh, eller 1400 kr/år, men återigen, solcellspaketet och batterierna degraderar och kan dessutom mycket väl behöva någon form av underhåll eller översyn.

Svårt val

Den svåra frågan blir alltså om man vill ha el främst på sommarhalvåret med garantier på 10-12 år och lite oklar livslängd för 174 000 kr, eller om man vill ha lika mycket 24-7-el i 60 år för 90 200 kr. Tänka, tänka!

Solcellen.nu noterar: ”Med det paketet får du en oerhört ekonomisk anläggning som snabbt betalar tillbaks sig.” samt:”Det är den anläggning vi säljer mest av, mycket prisvärd och en väldigt lönsam investering.” Notera att kärnkraften är ”olönsam” enligt den rödgröna mytbildningen men det som är 93% dyrare och garanterat INTE levererar el då vi behöver den som bäst är en ”väldigt lönsam investering”.

Ännu bättre kärnkraft

EPR-reaktorn som byggs i Hinkley Point C är erkänt dyr, till stor del pga extrema tyska krav (ja, tyskarna var tyvärr med i designprojektet) så fransoserna siktar på att bygga en förenklad och billigare EPR2-variant i framtiden. Men varför stanna där? NuScale, en smart SMR-teknik som bloggen diskuterat tidigare, och som just fått designgodkännande i USA, siktar på en byggkostnad på $3600/KW. Låt oss anta förkrigs-dollarpriser på 8 SEK/USD. Vi har då 924 MW för ca 27 mdr.

NuScale-andelarna kostar inte 174 000 som sol+batterier, inte 90 200 kr för EPR-en, utan blott 26 000 kr! Faktum är att NuScale-andelar för 75 000 kr skulle teoretiskt kunna ge en fyrapersonersfamilj möjlighet att köpa den el deras nya villa behöver, ca  20 000 kWh/år, till ett självkostnadspris på 20 öre/kWh. Vem skulle inte slå till direkt på det?

Ytterligare fördelar

Oavsett reaktortyp så medför reaktorer lägre nätkostnader (Svenska Kraftnät planerar investeringar på uppåt 9 mdr årligen framförallt för att supporta vindkraft), så den delen av räkningen blir OCKSÅ billigare än med vind och sol. Förutsägbara, rimliga och stabila elpriser ger investeringstrygghet till både hushåll och företag.

Med SMR-utrullning kan kommuner, företag mm drivas i ö-drift för ett mer resilient kraftsystem. Fjärrvärme och industriell processvärme kan produceras otroligt billigt.

Stabil kraftproduktion minimerar behovet av fossil utfyllnad vilket reducerar utsläppen av partikelföroreningar och CO2-utsläpp.

Ett annorlunda riksdagsval?

År 2018 låg frågan om ”energi och kärnkraft” på plats 18 av 19 i betydelse enligt SVTs vallokalsundersökning. Endast ”försvarsfrågan” var mindre intressant för väljarna. (Då ska man vara medveten om att betydelsen för ”energi och kärnkraft” drogs UPP av att många Mp-väljare pekade ut frågan som betydelsefull.)

Fyra år senare har vi ett storkrig i Europa med ca 200 miljoner inblandade, vi har kvar 6 av 12 ursprungliga reaktorer och har sommarpriser på el som ibland tangerar 10 kr/kWh, skenande inflation och kommande lågkonjunktur. Vi (Europa) ser nu konsekvenserna av att ta grundvalarna för vår säkerhet och ekonomi för givna. Systemriskerna är stora när välståndet faller på bred front samtidigt som den globala säkerhetsordningen utmanas.

Ett gammalt uttalande som tillskrivs Percy Barnevik, då koncernchef för ABB som innehöll gamla ASEA Atom: ”Vi har i Sverige billig el, vi har ren el, vi har säker el, vi har kort sagt den elförsörjning alla andra länder skulle vilja ha. Och vårt huvudsakliga bekymmer är hur vi på kortast möjliga tid ska komma ur denna situation”. Det tog förvisso en del tid, men nu har vi lyckats!

Frågan är om det kommer bli annorlunda i höstens val. Har folk blivit såpass omskakade att de väljer att rösta på partier som åtnjuter högt förtroende vad gäller stabil energiförsörjning och försvarsförmåga? Logiskt sett borde det vara så, och man kan finna en del faktorer som talar för det, men tyvärr verkar dessa inte räcka.

Exvis upplevde Mp sämst lojalitet av alla partier i valet 2018; bara 36% av Mp-väljarna 2014 röstade åter på Mp 2018, och de flesta borde göra kopplingen mellan Mps inflytande och de höga elpriserna. Och det verkar förvisso som att Mp har en väldigt liten grupp kärnväljare då Sifo i mars-maj redovisade partisympatier neråt 2.7%, men senare resultat visar att väljare från S och V är fullt beredda att stödrösta. Jag har spanat bland annat i en facebookgrupp med främst vänsterpartister där påtagligt många säger att de ska stödrösta på Mp.

C-väljarna 2018 identifierade sig 10% som vänster, 33% som varken-eller och 57% som höger. Samtidigt har Lööf deklarerat att hon nu ser sig som en del av vänsterblocket och satsar på Andersson som statsminister och i samma veva kräver Dadgostar att vara del i en koalitionsregering. Det borde avskräcka. Och mycket riktigt, C har ganska låga opinionssiffror just nu, 6.0% i senaste SIFO ner från 8.6% i förra valet, men S ligger å andra sidan högre än i valet.

S har bibehållit en trovärdighet i försvarsfrågan genom NATO-medlemskapet, bra stödpaket till Ukraina och en inriktning att stärka försvaret. Vänsterpartiets inställning ”Varken ett svenskt närmande till kärnvapenalliansen NATO eller svensk vapenexport till krigförande länder kommer att bidra till en fredligare värld.” upplevs troligen som irrelevant av S-väljare, och Vs egna väljare tolererar eller applåderar att partiledningen vill att Ukraina ska vara skyddslösa.

Samtidigt tycks vänsterblocket lyckats med att internt bibehålla de felaktiga föreställningarna att kärnkraften inte behövs och är ”för dyr och långsam”, samt att sjuka elpriser inte är ett resultat av ersättandet av baskraft med slumpkraft. Energifrågan animerar just nu många högerväljare, uppenbarligen, men den samlade vänstern tycks reagera med en axelryckning och då blir det ingen rörelse mellan blocken. Det kan möjligen vara så att V/Mp-röstande framförallt tar sitt stöd från offentliganställda akademiker inom humaniora som bor i lägenheter, inte från industriarbetare eller glesbygdsbefolkning som upplever att deras sätt att leva hotas.

För egen del tycker jag situationens allvar kräver att jag röstar på ett riksdagsparti i år (och inte på exvis Direktdemokraterna). Ingen rekommendation, men jag avråder från att rösta på Mp, C och V och skulle föreslå en lång funderare på om reaktorbyggen kan komma ifråga under nästa mandatperiod med S som regeringsparti:

Varje mandatperiod som förloras innebär med stor sannolikhet fyra extra år med extremt volatila elpriser längre fram, helt i onödan.

Utanför den svenska valdebatten bygger SMR-trenden momentum. NuScale har fått designlicens i USA och många länder har anmält intresse. Bara i USA tyder undersökningar bland kraftbolagen på runt 300 SMR-byggen under de kommande 25 åren. Tyvärr är BoJo i UK på väg ut, så vi får se hur det går med hans relativt ambitiösa kärnkraftsvision om en reaktor per år:

Polen är intresserat av, förutom SMR-er som NuScale, bland annat koreanska reaktorer (samma sort som Förenade Arabemiraten byggde ett fyrpack av). Etc.

Sverige snickrade på 8 reaktorer samtidigt år 1974. Om upprepning vore ett nejdetkanviinte har vi oss själva att skylla. Gå och rösta!

Kraftandelar i pionjärländer

Här är en snabb uppdatering av en nyckelgraf baserat på sommarens släpp av BP Statistical Review of World Energy 2022.

Vindkraftspionjärerna är the usual suspects Danmark, Portugal och Irland, där Danmark har hög vindandel för att de är ett pluttland som hade råd att bygga mycket för export och gärna importerar från större kringliggande länder när det inte blåser. Portugal och Irland har bra vindförutsättningar med mycket kust mot Atlanten.

Det rör sig litegrann på sig i toppen på sol-ligan då pionjärländer i EU fått se sig omsprungna av solrikare Chile och Australien, men det är också väldigt jämnt. Många länder har jagat ifatt toppen och alla dessa ligger nu runt 9-12% sol: Chile, Cypern, Grekland, Ungern, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Spanien, Australien, Japan och Vietnam. Totalt ligger världen nu på 3.6% solcells-el med både USA och Kina på 3.8% och EU som helhet på 5.5%.

Det är ganska tydligt att det inte bara är att blåsa på med mer sol och vind. Hade det bara varit en fråga om kostnad per kWh hade exvis Danmark lätt kunnat gå till 100% (eller mer), men i stort sett all extra vindel de bygger från nuvarande nivå måste exporteras, och de kommer vara tvungna att importera lika mycket el som idag.

År 2014 var den högsta sol-andelen i världen 8% (Italien och Tyskland) medan världen som helhet bara hade 0.8% sol-el. Det innebar ett förhållande 10:1 mellan pionjär och globalt snitt. Idag har Chile den högsta sol-andelen på 12%, medan världen har 3.6%. Det innebär att förhållandet nu är 3:1 mellan pionjär och snitt.

Annorlunda uttryckt har världens sol-penetration (dvs procentuell andel sol-el) ökat med hela 24% årligen (CAGR) de senaste 7 åren, medan den högsta nationella sol-penetrationen bara ökat 6% årligen. Vidare har tillväxten i solel-produktion (TWh/år) legat på 30% eller över fram till 2017, men 2019-2022 har den legat på 21%. Installationerna ökade med bara 6% 2021, ev kan man skylla på covid. Hursomhelst är slutsatsen rätt given: Lite djupare analyser visar på slumpkraftens begränsningar.

Är det krig på allvar?

Ryssland har bedrivit mycket breda och långsiktiga påverkanskampanjer i syfte att försvaga västvärlden. Ett viktigt verktyg har varit stöd och hjälp till rörelserna för fred, anti-imperialism, miljö och anti-kärnkraft. Man återfinner påtagligt många som sväljer rysk propaganda med hull och hår bland svenska gröna; kika exvis in på Birger Schlaugs kommentarsfält på Facebook.

I backspegeln kan vi lätt se den stora roll energin har spelat i krigets långa förberedelsefas. Tyskland har förmåtts stänga sina reaktorer, slösa hundratals miljarder euro på solceller och hälla in hundratals miljarder euro i Tysklands krigskassa genom köp av putingas. Man har tillochmed låtit sina gaslager ägas, och inför kriget tömmas(!), av Gazprom. Nu har man vaknat upp och nationaliserat gaslagren för att försöka rädda den kommande vintern.

Skälet till kriget är inte NATOs eller EUs expansion. Skälet är inte heller ”nazism” i Ukraina och inte Putins storryska drömmar. Det som provocerat och hetsat Putin är framförallt den svaghet han upplevt hos oss i väst. Vi vill hela tiden förhandla och samarbeta medan  vi tillåter beteenden som i Georgien, de gröna små männen på Krim, de spektakulära lönnmorden med nervgifter etc etc. Vi har varit splittrade och bekväma, alltid redo att förlåta och gå vidare, redo att göra oss alltmer beroende av putingasen.

Jovisst, i det här läget finns det vissa skäl att betrakta glaset som halvfullt. Västvärlden har trots allt samlats kring att stödja Ukraina. Man lyckades ge tillräckligt med initalt stöd för att Ryssland, delvis tack vare egna taktiska missgrepp, skulle misslyckas med sitt blitzkrieg. Nordstream 2 har övergetts. Sverige och Finland går med i NATO. Sanktionerna är skapligt breda och Ryssland är en paria-nation. Men vill man ta kriget och hoten på allvar finns det väldigt mycket mer att göra!

På DN Debatt idag får anti-kärnkraftsprofessorn Kåberger, styrelseledamot i Vattenfall, breda ut sig tillsammans med några gröna kompisar om att ny kärnkraft inte bör byggas utan att sol och vind ska gälla. Några dagar tidigare gjorde Bolund detsamma, helt utan att nämna kriget och utan att ens nämna intermittensproblematiken, som om elförsörjning bara handlar om att producera rätt mängd TWh per år. Det är sjukt nonchalant att behandla energifrågan som om det vore 2020 och jag hoppas att väljarna instämmer.

BP Statistical Review of World Energy kom ut i dagarna och visar att CO2-utsläppen från energiproduktionen ökade 5.9% från år 2020 till 2021. Det är förvisso inte all-time-high pga covid, men Kina ligger på ATH med 31% av de globala CO2-utsläppen, Ryssland på 5%, Nordamerika 16% och EU 8%. I det här läget, med ett storkrig där energi är ett vapen, där Väst destabiliseras med energipriser, där världen destabiliseras av matpriser, är inte EUs CO2-utsläpp en prioritet!

Notera användningen av kol och naturgas per region:

Demokratierna globalt bör samlas kring det som är viktigt, ffa deras kollektiva försvar och expansion. Dessutom:

  • EU bör undanta elproduktionen från CO2-prissättningen så länge kriget pågår och alltså bejaka kolkraften till fullo. Tyskland bör sluta använda naturgas för elproduktion och istället spara allt man kan komma över till kemindustri mm.
  • Europa, inklusive Sverige, bör satsa brett på kärnkraft och se till att snabbt komma till skott genom att undanröja onödig byråkrati.
  • Europa bör bygga LNG-terminaler bums och lagstifta sig förbi all nimbyism, miljöprövningar och annat strunt som kan stå ivägen.
  • Japan bör genast återstarta sina reaktorer för att frigöra LNG-export till Europa.
  • Ukraina bör få mer och kraftfullare vapen, exvis har USA producerat 500 HIMARS raketartilleri men bara gett Ukraina åtta stycken än så länge. Västvärlden behöver skala upp vapenproduktionen kraftigt. Ryssland måste förmås att förstå att de stadigvarande kommer ha 20x dess egen BNP emot sig. Ukraina bör ges förmåga att slå mot militära mål i Ryssland.
  • Det psykologiska försvaret måste stärkas och det bör kriminaliseras att bedriva rysk propaganda. Exakt hur vi gör det och samtidigt värnar yttrandefriheten får vi diskutera, men vi kan inte längre acceptera sånt som länken visar.
  • Vi bör bilda inköpskartell i EU och vägra acceptera höga gaspriser. Vill Ryssland sälja till oss så får de sälja till ett pris som motsvarar exvis priset 2019.
  • Förhandla inte med Putin om fred. Ställ upp ett antal hårda krav för normalisering av handeln med Ryssland, inkluderande inte bara en rysk evakuering från ockuperade territorier, utan också Putins avlägsnande från makten, krigsskadestånd och ett slut på intern och extern propaganda.

Solcellers långsiktiga intäkter

Gratulationer till alla solcellsägare som i år har ett bra kassaflöde på sin investering pga framförallt krisen kring den ryska gasen. Elpriserna på spotmarknaden ligger i genomsnitt över 1 kr/kWh dagtid även nu på sommaren och många solcellsägare vittnar om att de får bra betalt.

Solcellsinstallatörerna rapporterar dessutom en rusning efter solceller, vilket innebär att vi kan se framför oss att den svenska sol-elsproduktionen kommer fortsätta fördubblas kanske vartannat år en tid framöver.

När jag diskuterar detta på nätet märks tydligt att solcellsägarna och de som beställt solceller ser en självklarhet i att de kommer tjäna pengar totalt sett på sina solcellsinstallationer. Det är fullt förståeligt givet ett status-quo-perspektiv men med tanke på rusningen efter solceller finns det dock anledning att höja ett varningens finger.

Jag har räknat ut senaste månadens genomsnittliga spotpriser per timme över dygnet i elområde 3:

Som synes har vi en rejäl prisurholkning mitt på dagen och det är en svensk variant av fenomenet duck curve. Denna urholkning beror på solel-produktionen ffa nere på kontinenten, men även i Sverige. (Det finns ingen motsvarande nedgång i elkonsumtionen mitt på dagen, så prisurholkningen är tillgångsstyrd.)

Vi kan förvänta oss att sol-produktionen fördubblas inom kanske tre år i de trakter som påverkar svenska priser. Det kommer att göra att prisurholkningen förstärks kraftigt, medan prisbilden på morgon och kväll knappt påverkas. Det innebär alltså att solcells-elens försäljningsintäkt kommer att sjunka allteftersom via konkurrens från tillkommande solceller.

Till det kommer att skattereduktionen på 60 öre per kWh på såld el knappast kommer att vara för evigt, och att det även finns andra sätt för staten att ändra förutsättningarna för egenproducerad sol-el.

Vill man vara solcellspositiv så kan man spekulera i möjligheterna att använda batterier, eller möjligheterna att installera solceller med en orientering som fångar morgon- och kvällssol.

Själv framhärdar jag nog i att Sverige vore mer betjänt av kärnkraft. Skänk gärna en tanke till exvis Ringhals 1 som producerade ca 6 mdr kWh/år för ca 20-30 öre/kWh och påstods vara ”olönsam”. Den hade kunnat sopa hem kanske 4-5 mdr kr/år i ren vinst med dagens prisläge, oräknat förstås att den hade reducerat prisläget något.

Elbilarnas prisutveckling och kostnadsfördel

Försäljningsutveckling

Plug-in-bilar (rena elbilar och plug-in-hybrider) dominerar nu svensk nybilsförsäljning, men globalt ligger de fortfarande under 10%. I Sverige är fördelningen rena elbilar och plug-in-hybrider ungefär 50-50.

Svensk kostnadsbild inkl subvention

Vill man ha en ny bil med lägst total ägandekostnad så är det antagligen en elbil man ska köpa. Nedanstående graf jämför några av de allra vanligaste bensinbil-köpen idag med några framträdande elbilar:

Grafen utgår från 1500 mil/år, tillverkarnas egna bränsleförbrukningssiffror, en bensinkostnad på 20 kr/l och en elkostnad på 2 kr/kWh, samt en årlig merkostnad för bensinbilen i service (ffa olja/oljefilter) på 1500:-. Grafen räknar in supermiljöbilspremie på 70,000 kr för elbilarna.

Sverige mest köpta bil, Volvo V60/S60, är som synes dyrast av dem alla med en ägandekostnad efter 10 år på 608,000 kr (utan att räkna in allt), jämfört med Nissan Leaf 40 kWh på 343,000 kr (räknat på samma sätt). Själv äger jag just en Nissan Leaf 40 kWh sen sommaren 2019.

 

Osubventionerad prisutveckling internationellt

Nissan Leaf är den elbil som lämpar sig bäst för att demonstrera elbilarnas prisutveckling. Orsaken är att Leafen är den äldsta och mesta massmarknads-elbilen, lanserad från modellår 2011. (Teslas bilar, tillochmed Model 3, är mer av premiumbilar och Model 3-an lanserades för modellår 2018.) Leafen började på 24 kWh batteri vilket successivt har ökats till 30, 40 och nu till 62 kWh. För att undvika kronans valutasvängningar har jag här gjort en graf för kostnadsutvecklingen i USD:

Som referens har jag lagt in priset på två bensinbilar: Toyota Corolla (världens mest sålda bil) och på Nissan Altima, en annan vanlig massmarknadsbil i USA. Den genomsnittliga ”inflationen” på dessa två bensinbilar är 24% över perioden 2011-2022 eller 1.95% per år. Nissan Leaf har dock haft en negativ prisutveckling trots kraftigt ökande batteristorlekar. Notera också hur Nissan sänkte priserna för Leaf av årsmodell 2022.

Pris-premium för eldrift över tid

Här är en plot över hur många procent extra en Leaf kostar jämför med respektive års genomsnittspris för Corolla och Altima:

I plotten ovan ser man att Leafen alldeles i början var 80-90% dyrare än en bensinbil, men att den nu går att få (iallafall i USA) med bara en 20%-ig prispremium. Något annat man kan utläsa ur grafen är att man idag kan få en 62 kWh Leaf till samma prispremium som man fick en 24 kWh Leaf för år 2016.

Kostnadsutveckling per kWh

Om man tar det ett varv till och räknar ut prispremiumen i USD per kWh (för det billigaste alternativet av Leaf) så ser det ut såhär:

Pris-premiumen har verkligen rasat, från $600-700/kWh till dagens $126/kWh. OBS: Basen är lite godtyckligt vald, så detta bör inte tas som ett bevis på några exakta batterikostnader. Men det är iaf en indikation på att batterikostnaderna sjunkit kraftigt.

Osubventionerad ägandekostnad

Elbilen (hemma-laddad) sparar ungefär 2/3 av bränslekostnaden mot en bensinbil. Med $4/gallon, 30 miles per gallon, och 10,000 miles per år kan man en amerikan spara $4*(10000/30)*(2/3) = $900/år i bränsle (medan en svensk sparar ungefär det dubbla). Eftersom inköpspriset för Leaf-40 är $5000 högre än snittet av Corolla och Altima så är Leafen alltså billigare inklusive bränsle över 6 år. Leaf-62 är dyrare men har ändå lägre ägandekostnad än snik-bensinare sett över hela bilens livslängd. Och det osubventionerat med amerikanska bensinpriser!

Framtiden

De flesta anser, som något av ett i-landsproblem, att batterier på 40 och 62 kWh inte räcker om det är familjens enda bil. (Leaf är dessutom i dagsläget ett lite tveksamt köp pga snabbladdningen bygger på ChaDeMo-standarden som är på väg ut.) Men bilar med större batterier finns redan:

Volkswagen ID4 har 77 kWh och det bör räcka för de flesta, och den bilen är (se första grafen) ca 80,000 kr billigare än Volvo V60 i ägande över 10 år, vilket innebär att det skulle vara jämnt skägg utan miljöbilspremie. Ungefär samma prisbild och batteristorlek gäller Polestar 2. Det innebär att dugliga elbilar redan är konkurrenskraftiga och utvecklingen stannar förstås inte här. Elbilspriserna per kWh kommer fortsätta gå neråt.

Att hälften av alla nya svenska bilar är plug-in betyder att bensinförbrukningen i nybilsflottan är ungefär hälften så stor som i äldre bilkullar. År 2040 är det troligen inte mycket bensinanvändning kvar bland svenska personbilar, vilket innebär att vi ersätter ca 6 miljarder liter bensin med ca 12 TWh el årligen.

Globalt används ungefär hälften av oljan i vägtransport-arbete. Denna halva tårtbit kommer sjunka ihop till nästan inget till år 2050 och alltså avskaffa en efterfrågevolym på ca 40 mbpd (million barrels per day).

En rysk-grön röra

Den ökände professorn i antikärnkraftsteknik, Tomas Kåberger, samt den gröna katten bland blå hermeliner, Anders Wijkman, har nu framgångsrikt utnyttjat kriget i Ukraina till att få in debattartiklar på DN Debatt. De för fram sitt vanliga kärnkraftsmotstånd men nu spunnet kring argumentet att vi bör sluta köpa energi från Ryssland.

Det är lite tråkigt att inte ens ett akut existentiellt militärt hot och en krossad global säkerhetsordning kan förmå dessa herrar att argumentera ärligt och rationellt. Deras beställda politik med europeisk förnybart-utbyggnad och kärnkraftsnedläggningar har lett till ett enormt naturgasberoende i Västeuropa och kraftigt försvagade möjligheter att isolera Ryssland ekonomiskt. Detta ljuger de ogenerat om bland annat när de påstår:

Den snabba utbyggnaden av billig förnybar elproduktion i världen är därför ett hot mot den ryska ekonomin.

De talar i artikeln om rysk export av uran och naturgas i samma andetag, med samma vikt, och därför ska bloggen här på sitt klassiska vis upplysa om storleksordningarna. Först, låt oss titta på importandelarna från Ryssland per energibärare. För naturgas, olja och kol är källan BP Statistical Review of World Energy 2021, och för uran är källan Statista.

Grafen kan ge intrycket att vi är ungefär lika beroende av Ryssland för alla energislag, med en viss övervikt för naturgas. Detta intryck är felaktigt pga prisrelationer och infrastrukturförhållanden. Mer om det snart, först en graf över de ryska energi-importernas energi-innehåll till Europa per energibärare:

Ok, så det ryska uranbränslet bidrar tyvärr med minst energi, och naturgasen mest. Fortfarande inte så klargörande. Men om vi tittar på prisbilden så framträder något helt annat:

Ja, du ser rätt, kärnkraftstårtbiten är nästan osynlig. Olja och naturgas har dragit in över $80 mdr årligen till den ryska statskassan även under normala tider, och mycket mer med dagens förhöjda priser. Men uranförsäljningen handlar alltså om runt $0.17 mdr. (Notera att detta är spotpris-värdet av själva råvarorna, exvis råolja och natur-uran, och inte inkluderar förädlingsvärde.) Om vi leker med tanken att alla 16 exajoule i det förra tårtdiagrammet genererats av kärnkraft så skulle Rysslands intäkt varit $1.6 mdr USD istället för $87 mdr.

Betänk också att nästan all naturgas transporteras med pipeline till Europa och den infrastrukturen är väldigt svår att skapa alternativ till, jämfört med att byta ut 2545 ton natur-uran (en liten skeppslast), 23% av EUs behov, mot någon annan leverantör.

Okej, vad säger då Kåberger och Wijkman mer? Jo:

Halva ryska statsbudgeten kommer från export av fossila bränslen. Ryssland, tillsammans med Kazakstan och Uzbekistan, står därtill för mer än hälften av världens uran­utvinning.

Notera hur man försåtligt placerar ryska fossil-intäkter i samma stycke som uran, och ännu mer försåtligt bakar ihop Rysslands, Kazakstans och Uzbekistans uranutvinning. Döm själv hur ärligt detta är med tanke på att Kazakstan står för strax över 40% av världens uranutvinning medan Ryssland och Uzbekistan står för ungefär 5% var. De räknar kallt med att ingen kollar upp siffrorna. Sen fortsätter de:

Alla kärnreaktorer som börjat byggas utanför Kina efter 2019 har en rysk leverantör.

Gissa vilka dessa ”alla” utanför Kina är? Jo, de är två (2) reaktorbyggen i Turkiet i samma verk, Akkuyu! Under perioden har också nio kinesiska reaktorer börjat byggas, varav sex stycken kinesisk-designade Hualong-1 (aka HPR-1000).

Fullständigt skamlöst levererar de även denna paragraf:

Putin har i dag två starka intressen bakom sina systematiska försök att påverka opinion och skeenden i västvärldens demokratier: Att skapa politisk splittring och att fördröja utvecklingen av förnybar energi.

Splittring, jo just det, och vilka deltar med liv och lust i denna splittring?! I själva verket har Rysslands propagandamaskineri underblåst motståndet mot kärnkraft och fracking. Ryssland har inte haft något alls emot att vi bygger ut förnybart, för de vet vad som sedan används när det blåser dåligt: naturgas.

Efter att gröna policies har tillåtit Ryssland att bygga upp sin krigskassa (ca 640 mdr dollar) och sin militär med EU-ländernas pengar, så har vi nu en situation där slumpkraften låst in Tyskland mfl i ett extremt naturgasberoende. Därför fortsätter vi att pumpa in enorma medel i Ryssland och kan inte förmå oss att stänga av alla ryska banker från Swift-systemet, vilket givetvis fungerar som en stor lucka i sanktionerna.

Skadan som redan åsamkats västerlandet av våra nyttiga idioter är tydligen inte nog. DN väljer att ge fortsatt utrymme åt försåtlig propaganda för en fortsatt politik som gynnar Putin och ryskt inflytande. Samtidigt finns många hoppfulla signaler om att energipolitiken i Europa kan bli mer rationell framöver. Storbritannien ligger som tidigare ganska långt framme, exempelvis.

Vindkraftens värde ca 80%

Jag noterar med både sorg och vrede att Ryssland kunnat bygga upp modet att kriga genom att Europas naiva energi-policies gett Putin pengar till upprustning, en rejäl valutareserv och hållhakar på EU. Rysslands naturgasexport inbringade ca €55 mdr bara 2021 och det allra mesta gick till EU, och EU-länderna betalar fortfarande medan Ryssland reducerar ett stort demokratiskt grannlands städer till grushögar.

I den här försiktiga nystarten finner du en betraktelse över olika kraftslags genomsnittligt producerade värden i Sverige. Dessa är beräknade genom att anta att värdet på varje producerad kWh motsvarar dess spotmarknadspris i SE3 per timme. (SE3 är vårt i särklass tyngsta elnätsområde, inkluderande alla storstadsregioner utom Malmö.)

Senaste rapporten från Svenska Kraftnät inkluderar januari 2022, och därför har jag räknat på senaste möjliga 12-månadersperiod:

Som synes är vindkraftvärdet över denna 12-månadersperiod ca 88% av snittvärdet medan solcellsvärdet bara är 81%.

Spotpriserna har som bekant accelererat uppåt mot slutet av 2021 tack vare reaktornedläggningar i Tyskland och Sverige, utbyggda elnätsförbindelser till kontinenten och högre naturgaspriser. Därför kan det vara intressant att betrakta priserna i december och januari som en indikation på vad som komma skall:

Denna period är genomsnittliga spotpriset för en kWh hela 140 öre, men vindkraftens värde endast ca 110 öre eller 79%. Ett värde på 110 öre är förstås inget som avskräcker några investeringar, men vi kan också konstatera att kärnkraftens värde på 139 öre/kWh innebär att påståendet att kärnkraft lagts ner för att den är ”olönsam” inte åldrats så bra. Det hade gått att göra många sköna miljarder på våra nedlagda reaktorer.

Ju mer vindkraft, desto mer kommer vindkraftens värde på spotmarknaderna sjunka i förhållande till det genomsnittliga värdet. Men viktigare: Ju mer slumpkraft i Europa, desto mer Putin-gas låser vi in för att balansera den.

Sol-lobbyn och AKB på DN Debatt

Med dagens mediamångfald är har kanske DN Debatts dominans minskat något, men traditionellt betraktas forumet som agendasättande i svensk politik. Igår söndag fick Svensk Solenergi, branchföreningen för solenergi, av någon outgrundling anledning tillfälle att sätta agendan genom debattinlägget Regler och skatter bromsar solenergisatsningar i Sverige. Jag är förstås för att att näringslivet ska kunna jobba smidigt, men det artikeln i grunden ber om är att solcellerna ska få ytterligare gräddfiler som andra energislag inte får.

Ordförande i Svensk Solenergi är den tidigare moderatledaren, Anna Kinberg Batra (AKB), som också står först bland författarna till debattinlägget. Jag har inget otalt med henne och tycker tillochmed att det var lite synd att hennes partiledarkarriär blev kort. Ändå noteras att det snömos och de vilseledande formuleringar som genomsyrar debattinlägget är ganska långt ifrån den hållning som moderaterna normalt intagit i energifrågan.

Jag bemöter här debattartikelns grundläggande argumentation.

”Storskalig solenergi har potential att producera minst 10 procent av den svenska elen.”

Ja, det är klart att det går, men frågan är varför stora mängder sommar-el skulle vara en bra idé. Jag har simulerat saken och visat att slagigheten blir så stor att man kommer behöva spilla en del. Risken är också stor att man kommer börja luckra upp vattendomar som reglerar älvarnas flöden, exempelvis.

”Inga stora statliga satsningar behövs, här finns redan god investeringsvilja från många olika aktörer.”

Självklart finns enorma incitament att reducera exponering mot höga energiskatter och sjuka nätavgifter. Det kommer alltid finnas ett enormt privat intresse av att skattesmita och om hålen i skattelagstiftningen görs större kommer dessa utnyttjas. Helt riktigt.

”Nu ligger Sverige rejält efter, i stället för att vara ett föregångsland som leder klimatarbetet.”

Här jämför man med Danmark, Tyskland och Nederländerna. Den som vill faktakolla det här påståendet kan exvis kliva in och titta på Electricitymap. I skrivande stund har Sverige 41 gCO2/kWh, Danmark 115 g och Tyskland 328 g (Nederländerna saknar data).

”Sverige har över 8 miljoner byggnader och över 400 miljoner kvadratmeter takyta som kan användas till elproduktion”

Vän av ordning konstaterar att detta slår in öppna dörrar. Det har liksom aldrig påståtts vara en flaskhals.

”Därför kan solenergi med fördel användas även i områden med tät bebyggelse där den också har möjlighet att avlasta elnäten.”

Elnätet är för tusan inte en arbetshäst som blir trött och behöver vila ibland! Elnätet består av kablage och utrustning som dimensioneras efter den absoluta topp-lasten i nätet och sen ”bara” tuffar på. Topp-lasten inträffar vanligtvis i samband med frukost vintertid. Solen bidrar inte på något sätt när vi har topplast och kan därför inte reducera dimensioneringen av elnätet.

”En vanlig invändning mot storskalig solenergi i Sverige just vårt klimat. Men den som tänker på kalla vintrar kan notera att solceller fungerar bättre i kyla än i värme.”

Det här är en klassisk halmgubbe. Problemet är inte kylan eller ”klimatet”, problemet med solel i Sverige är att solinstrålningsprofilen inte matchar lastprofilen. Snitt-instrålningen i Tyskland är ungefär lika stor som i ”bra” delar av Sverige, men instrålningen är betydligt jämnare i Tyskland ur ett årstidsperspektiv. Dvs sommarnätterna är kortare och vinterdagarna längre i Tyskland.

”I norra Sverige, där tillgången på solljus är varierande över året, men där elbehovet från industrin samtidigt är stort, får det stor effekt att kunna lagra el över tid.”

Här verkar man vilja påskina att säsongslagring av el är en grej. Det är det inte och det finns inget som tyder på att det kommer bli en grej.

”Redan i dag kan de flesta personer och företag göra lönsamma investeringar i egen solenergi på och i anslutning till sina fastigheter”

Ja, som sagt, pga statligt stöd och inte minst skattesmitning och smitning från att solidariskt betala nätkostnader. Man tillverkar sol-el dyrt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, men kan göra en privatekonomisk vinst då man slipper betala in skatt och bidra till nätkostnader. Det finns inga gratisluncher så du får stå för merkostnaden.

”men med så lite som en park om 25 MW per kommun skulle solelen täcka 5 procent av dagens hela svenska elbehov.”

Säg 7000 kr/kW, så handlar det alltså om 125 miljoner per kommun, eller 36 mdr för allesammans, bara i investeringskostnad. Allt för att få ca 6 TWh/år el fördelat främst på sommarhalvåret. Det är ungefär vad lilla Ringhals 1 producerade för kanske 1.5 miljard årligen tills den stängdes i onödan vid årsskiftet (men då handlade det förstås om prima 24/7-el).

”Ytterligare 70 miljarder skulle satsas på solel i Sverige om vi fick liknande villkor som Danmark och Nederländerna”

Ytterligare 70 miljarder skulle alltså felallokeras om hålen i skattelagstiftningen gjordes större.

”Avskaffa straffskatten på större solinvesteringar. I dag tillkommer en extra skatt på egenanvänd el från anläggningar som är större än ungefär två ladugårdstak (fyra från 1 juli), vilket gör större privata investeringar dyrare här än i konkurrerande EU-länder.”

Nej, det är inte en straffskatt att betala skatt som alla andra. Vadå straff? Istället bör solceller på tak schablonbeskattas för att inte kunna smita ifrån den rent fiskala energiskatten. Degen ska in, uppenbarligen, och det finns inga skäl att ge solceller gräddfil. Återkommande i texten försöker artikelförfattarna påskina att vi på något sätt tappar konkurrenskraft. På inget sätt blir vår ekonomi sämre av att vi inte slösar lika mycket pengar på slumpkraft. Tvärtom!

”Möjliggör maximal lokal användning av solenergi. Ett konkret exempel som försvårar utbyggnaden av solcellsanläggningar är kravet på nätkoncession för överföring av el mellan en fastighetsägares olika fastigheter, trots att dessa ligger bredvid varandra.”

Elnätsanvändningen ska alltså bli mer komplex och smitningen breddas. Merkostnaden får myndigheter och nätägare sprida på övriga konsumenter.

”Sverige står nu mitt i coronakris, ekonomisk kris, klimatkris och elkris. Men på vägen ur dem har vi vår stora chans att ställa om till bättre hållbarhet. Då har vi inte råd att avstå från solenergin.”

Med ovanstående avslutas debattartikeln. Värdigt? Rimligt? Har vi råd? Du avgör. Men hur är det gamla ordstävet lyder? När fan blir gammal blir hon … miljöpartist?

Coronasummering

Det är hög tid att blogga om energi igen, men måste först leverera några sista nejdetkanviinte-reflektioner kring covid-pandemin.

Irrationell vaccineringsordning

Gymnasiet närmast mig har ställt om till distansundervisning pga rejäla covidutbrott främst bland avslutningsklasserna. Det hävdas att Sverige har bland de högsta smittspridningstakterna i Europa just nu.  Det här beror till stor del på att vaccineringen inriktat sig främst på de som inte deltar i smittspridningen, såsom duktigt självisolerande och pigga pensionärer.

I min värld har Sverige haft en berömvärd ambition att ta vara på befolkningens förmåga att ta ansvar. Situationen hade kunnat avhjälpas genom att ta detta ett steg längre!

Medan man vaccinerade vård- och omsorgspersonal samt intagna på gruppboenden så hade man kunnat be folk att fylla i ett frågeformulär på nätet med några enkla frågor: om man tror att man haft covid redan, hur många man träffar till vardags utanför det egna hushållet etc. Därefter hade man lätt kunnat kalla de först som har störst sannolikhet att delta i smittspridningen. Hade vi gjort det, så hade smittspridningen kollapsat snabbt.

Antagligen skulle man tidigt vaccinerat avslutningsklasserna i gymnasiet av just det här skälet. De kommer oundvikligen träffa varandra och UK-mutationen gör att de numera är smittspridare i högre grad, och de kommer snart samlas på universiteten för nollnings-aktiviteter eller i militären för värnplikt.

Andra och mer avancerade strategier för att registrera fysiska kontakter vore också möjliga för att resurssnålt ordna ”brandgator” för smittan. Dessa faller dock antagligen på personlig integritet, medan mitt formulär-förslag faller antingen på misstro kring om befolkningens ärlighet, eller på idéer om rättvisa. Det blir ett nejdetkanviinte.

Oförtjänt framgång

Smittskyddsexperterna runt om i världen var relativt ense om att vaccin skulle vara tillgängligt först efter ca 18 månader från februari 2020, dvs augusti 2021. Och då ansåg de sig vara optimistiska. Vi kan konstatera att om de fått rätt så hade rejäla andelar av befolkningen inte kunnat vaccineras förrän i slutet av 2021 och då hade väldigt mycket av försöken världen över att undertrycka smittan varit förgäves. Det var verkligen i sista stund som vaccinen kom, och det blev i princip försent för Indien och många andra fattigare länder.

I den mån långa lockdowns och rejäl nedtryckning av smittspridningen ska ses som strategier, så föll de ut väl (dvs räddade liv) främst för att vaccinen kom snabbare än väntat.

Omedelbara vaccin

En av bloggens huvudteser är att överdrivna säkerhetsinriktade byråkratier och regelverk hämmar utveckling och dödar fler än de räddar. Detta gäller förstås inte bara kärnkraft, utan även medicin, och covidvaccinen utgör en fantastisk fallstudie.

Modernas covid-vaccin togs bokstavligen fram under en helg. De hade vaccinet klart 13 januari 2020, två dagar efter att Kina hade publicerat DNA-koden för viruset och innan de flesta hade hört talas om det. Redan innan det första dödsfallet konstaterats i USA i februari så hade vaccinet  tillverkats och skeppats till USA för kliniska fas1-studier. Dessa fas1-studier konstaterade i maj 2020 att vaccinet var säkert, och slutligen gavs ett nöd-godkännande i USA 18 december 2020, då landet hade konstaterat ungefär 320,000 dödsfall.

Självklart hade inte alla dessa dödsfall kunnat förhindras. Vaccinet måste testas till någon nivå, mRNA-tekniken var i någon mening ny, och hur stora utmaningarna att få igång storskalig produktion har jag inte riktigt koll på. Men vi kan iallafall konstatera att i nödlägen så finns det möjligheter till radikala grepp. Klimathotet är förstås inget nödläge, vilket visas av att vi inte tar några radikala grepp.

Framtiden

Kommer politiker och byråkrater nu, visa av erfarenheten, arbeta för att luckra upp medicin-tillståndsbyråkratin, eller inte? Inte, skulle jag tro.

mRNA-tekniken är ganska spännande. Om vaccin kan tas fram över en helg, fabriker kan förberedas för generell produktion av mRNA-vaccin och den klassen av vacciner kan konstateras säkra nog, så har vi en potentiell fix för de typer av nya virus som sådana vaccin biter bra på.

Det handlar om 100 mikrogram mRNA-substans per dos, vilket innebär att Sverige behöver cirka 2 kg för att kunna ge två doser per invånare. Skulle Sverige om tio år kunna ha en mRNA-vaccin-fabrik på standby som kan producera 2 kg på en månad, eller 3 gram i timmen? Eller är det en sån där nejdetkanviinte? Du avgör!