månadsarkiv: juni 2014

Nettodebitering – ett pyramidspel

Nettodebitering handlar om att elkonsumenter ska få mata in egenproducerad solcellsel till nätet och sen få tillbaka motsvarande mängd el vid andra tillfällen utan kostnad. Det handlar alltså om att utnyttja elbolaget som en sorts gratis bank för el. Ett sådant system utmålas inte bara som rättvist av sina förespråkare – utan motsatsen ses som ett direkt angrepp på grön energi. Det här skrev exempelvis förvillarsiten CleanTechnica i dagarna om läget i USA:

A total of 19 states (as accounted for through May 21, 2014) have legislative or regulatory assaults on net metering or distributed solar underway.

Enligt dessa hedersknyfflar är det alltså ”rättvist” att dumpa en säsongsvara som äpplen eller gurkor från sin trädgård på ICA under några veckor och sen ha rätt att gratis plocka ut motsvarande mängd varor när man vill. Även distributionen ska vara gratis – ICA ska tvingas hämta och lämna hemma hos dig och staten ska dessutom inte få ta ut sedvanlig moms mm för kommersiell verksamhet. ICA måste givetvis öka sina priser för övriga kunder för att täcka förlusterna.

En mycket märklig definition av rättvisa, kan tyckas, men det är alltid meningslöst att försöka få någon att ändra en självberikande definition av rättvisa som vältrar över egna kostnader på andra. Däremot funderar jag på om det skulle vara möjligt att få folk att begripa att det inte är hållbart. Vad tror du?

För låt oss anta att solcells-drömmarna går i uppfyllelse, och sol-el faktiskt blir riktigt billigt en dag (eller subventioneras kraftigare). Kombinera det med nettodebitering. Vad händer? Jo, folk producerar solel hemma motsvarande den egna konsumtionen, matar in när de har överskott och får sen ta ut all el de behöver gratis under perioder då solen inte skiner. De behöver inte längre betala något, varken för elen eller för distributionen, och behöver inte heller bidra till skatteintäkterna.

Att vara elbolag i den världen blir ett förlustföretag eftersom man måste tillhandahålla el gratis mot närmast värdelös överskottsel som man inte har avsättning för, samtidigt som man måste höja avgifterna till extrema nivåer för de få som är kvar som netto-konsumenter. Nettodebiteringen omöjliggör alltså, om den skalas upp, kommersiell elproduktion, vilket innebär att den är ekonomiskt ohållbar. Det som är ohållbart måste definitionsmässigt, förr eller senare, upphöra.

Den som bygger sina kalkyler på nettodebitering kan givetvis vara lyckosam i ett antal år, men det är ett pyramidspel som bygger på att det finns en stor bas av vanliga elkonsumenter/skattebetalare som försörjer en liten topp av snyltare. Den dag toppen blir för stor kommer pyramidspelet att bryta ihop. Det har skett i Spanien redan och det kommer upprepas i andra länder. Den socialdemokratiska kongressen 2013 beslöt att nettodebitering ska införas. Vårt enda hopp är egentligen att EUs momsdirektiv skulle förhindra det.

Helgläsning v26

1. Ryssland har tagit sitt nästa steg i sitt program för snabba breeders genom att nå ”first criticality” för nybyggda BN-800-reaktorBeloyarsk 4. Den här typen av reaktorer utnyttjar uranet 50-100 gånger bättre, vilket betyder att de i praktiken inte kräver någon gruvdrift.

2. En timmes extra sömn gav lägre vikt hos ungdomar, via Träna Styrka. Också en fascinerande inblick i hur sydkoreanska ungdomar pressas i studiehänseende.

3. Kina siktar på kärnreaktorer för $0.9/W, motsvarande knappt 10 miljarder kronor för den ökända finne-reaktorn. Det är ger el billigare än kol. Jämförelsevis kostar sol och vind cirka $2/W att bygga, men kärnkraft producerar som bekant 3x mer än vind och 6x mer än sol per watt.

4. Cornucopia tjatar förstås vidare om att ett stort shale-fält i USA visat sig svårare att utvinna ifrån än tidigare tänkt. Däremot så talar han tyst om en annan nyhet jag är övertygad om att han läst: Ni kanske känner till Bakken-shale-fältet i USA, som nyligen sällat sig till det tiotal fält i världen som någonsin producerat en miljon fat/dag? Det finns ett djupare liggande lager under Bakken som är ännu större, och som man nu börjat exploatera med fantastiska resultat. Man tror att Bakken och dess underliggande systerfält har 577-903 miljarder fat olja, eller 20-30 gånger världsproduktionen. Med dagens teknik är bara litegrann av detta utvinningsbart, men det händer saker på området hela tiden. Vadå peak oil?

5. Ett exempel ur högen när det gäller exalterad grön retorik: Den indiska staten Karnataka ska skaffa sig 2000 MW solceller till 2022, vilket är en ”solrevolution”. Vi snackar alltså om en stat med över 60 miljoner invånare, som alltså ska bygga sig sol-motsvarigheten till en fjärdedels kärnreaktor. På bara 8 år. Grattis, liksom.

6. Mitt bästa exempel på idiotisk mix – och samtidigt en riktigt cool video. Ni har säkert sett det redan – det har trendat länge nu: Solar freaking roadways!

Vägbeläggning, energiproduktion, avloppshantering, materialåtervinning, is- och snöborttagning, basketplaner, vägmarkeringar, älgvarningar, allt i en enda go blandning. Som sagt, videon är het, men konceptet kan aldrig duga för massmarknad. Däremot duger det bra för att crowdfunda $2.2 miljoner på Indiegogo!

7. Varför har sjuksköterskor och lärare dålig lön? I ett nötskal, monopsoni:

Tänk globalt, agera lokalt?

En extra kärnkraftsreaktor i Sverige medför undanträngning av MER än motsvarande fossilkraft i Europa. Däremot tränger en svensk vindsnurra MINDRE än motsvarande mängd fossilkraft.

Visst låter det knäppt? Energi som energi, eller hur? Låt mig förklara! Om vi bygger en extra reaktor i Sverige så skapar vi en viss mängd export-el som tränger undan motsvarande mängd fossil el i övriga Europa. Så långt är det självklart. Men export-elen är inte vilken el som helst, utan reglerkraft. Den vattenkraft som nyss tvingades agera jämn baskraft åt oss, har omvandlats till fri reglerkraft åt kontinenten! Eftersom utbyggnaden av intermittenta förnybara kraftkällor som vind och sol begränsas av tillgången till balanserande reglerkraft, så innebär det att vår styrbara vattenkraft inte bara tränger undan fossilkraft utan också möjliggör nya vindsnurror därnere. Det skapar alltså en viss hävstångseffekt. Dessutom ger det oss goda exportintäkter när vi kan exportera mycket då kontinentens priser är höga.

Ovanstående resonemang är givetvis förenklat. Det förutsätter tillräckligt med kablage till kontinenten, exempelvis, och är giltigt bara till den gräns som definieras av turbinmängd och de vattendomar som reglerar flödena i våra älvar. Men ändå!

Nå, om vi bygger en extra vindsnurra, då? Jodå, vi tränger på sätt och vis undan kolkraft nere på kontinenten i motsvarande mängd då vår export ökar. Men eftersom vi har en hel del vindsnurror är vi inte så flexibla, utan får lättare att exportera när det blåser bra och svårare när det inte blåser. Vi äter alltså själva upp reglerkraften som tysken lika gärna kunde använt till att möjliggöra egna vindsnurror! Så vi vann inte så mycket fossil-undanträngning som vi hade hoppats. Däremot förlorar vi genom att subventionera egen vind för export, minska vår exportflexibilitet och vår möjlighet att exportera när priset är som högst. För mer förståelse för hur intermittent kraft äter reglerkraft och påverkar effektbalans, se min gamla simulering av sol+vind eller den här simulatorn.

Det resonemanget är också lite förenklat. Bland annat har svensk vindkraft och dansk/tysk vindkraft skapligt låg korrelation, vilket betyder att varje snurra här inte till 100% omöjliggör en snurra där. Geografisk spridning hjälper lite (men bara lite). Sammantaget är det ändå så att våra poolade vattenkrafts- och naturgasresurser i Europa begränsar mängden intermittent kraft vi kan integrera.

Det brukar sägas att Sverige har ovanligt bra förutsättningar att skapa en 100% förnybar elproduktion och det stämmer förstås. Vi har tur med riklig vattenkraft vilket är precis vad som behövs för att matcha nyckfull vind och sol. Men varför ska vi balansera vind och sol här hemma?

Om vi lägger ner kärnkraften i Sverige och ersätter med vind och sol så har vi uppnått den gröna våta drömmen om att vara en förebild på förnybart-området. Men vi har inte minskat CO2-utsläppen här hemma och inte hjälpt till ett skit i omvärlden. Tvärtom har vi slutat hjälpa till och istället slutit oss inåt. Vi kastar bort den kärnkraft som i 40 år utgjort en viktig del av europeisk fossilfri generering, skapar istället baskraft av vår värdefulla reglerkraft genom att blanda med egen vind och säger sen åt tysken och dansken ”Lycka till med er omställning, vi tvår våra händer. Fråga Norge om ni behöver hjälp, de har fortfarande lite vattenkraft över.” Så blir det med en rödgrön regering. Miljöpartiet är glasklart med att de vill att svenskt ”elöverskott” ska användas till att stänga reaktorer.

Vinter-energi

Kärnkraftsmotståndare av konspiratorisk art, exempelvis fusk-jeppen på NyTekniks forum, framhåller ofta att kärnkraften stängs av vintertid för att trissa upp priserna så att elbolagen ska tjäna pengar. Förutom att en sådan konspiration mellan flera producenter, varav ett statligt, vore omöjlig att hemlighålla, så stöds påståendet inte av statistik. Om vi summerar eltillförseln per timme under 10 år (dvs vi summerar alla klockan 00-01 på nyårsnätterna för sig etc), så ser vi hur elproduktionen från kärnkraften följer den kurva man kan förvänta sig (data från Svenska Kraftnät):

nuclearperhour

Man börjar givetvis revisioner, inspektioner, uppgraderingar och bränslebyten i början av sommaren. Sen startas reaktorerna upp igen så snart som man kan, men upptäckta fel och moderniseringsprojekt inför en slumpkomponent som gör att den genomsnittliga effekten rampas upp under hösten för att sen gå i stort sett för fullt under vintern. Kärnkraften är alltså delvis styrbar – man vill att den ska följa årstiderna och det gör den skapligt också.

Man kan också studera genomsnitt och minimivärden. Efter att ha surfat in på SMHI och tittat på kartor över när vintern och våren börjar så har jag lite godtyckligt satt den metereologiska genomsnittsvintern till 15/12-16/3. Under 10-årsperioden har genomsnittseffekten under vintern varit 8.2 GW (genomsnitt över alla årstider 7.1 GW).

Sämsta effekten under en enskild timme har under vintrarna varit 5.2 GW. Den absoluta max-effekten under perioden har varit 9.5 MW och då har förstås alla reaktorer gått för fullt (maxeffekten har inte stått still pga Barsebäcknedläggning och uppgraderingar). Det betyder att kärnkraften under vintrarna de senaste 10 åren aldrig levererat sämre än 55% av installerad effekt och har i genomsnitt levererat 87% av installerad effekt.

Vi kan jämföra med vindkraften under 2013. Dess bästa timme gav 3.6 GW. Dess sämsta vinter-timme (2013-03-14 kl 12-13, dvs timme 1740) gav 98 MW, vilket är ynkliga 2.7% av bästa uppmätta effekt! Vindkraftstillförseln över årets timmar såg ut såhär:

windperhour

Alternativ jämförelse, för att vara lite snällare mot vindkraften: Kärnkraften har under 10 år som sämst under en enskild timme vintertid, producerat 72% av sitt genomsnitt under hela perioden. Vindkraften har som sämsta vintertimme under 2013 producerat 8.6% av sitt genomsnitt under hela året.

Edit: Signaturen Klas2k ville ha en graf med kärnkraft och vindkraft i samma, så den kommer här. Det kan se ut som att kärnkraften varierar mycket, men dels är den bäst när det gäller (på vintern) och dels har den väldigt mycket lägre variation kring sitt genomsnitt. (Tänk dig att man förstorar vinden så den ger samma genomsnitt som kärnkraften…)

windandnuclear2013byhour

Feminismens arga vita kvinnor

Jag har hängt på en bunt uttalat feministiska bloggar och försökt bilda mig en uppfattning om hur de fungerar och hur argumentationen går. Har lärt mig en hel del av mer eller mindre tveksamt värde (som att lesbiska som aldrig legat med män kallas ”goldstar lesbians” och är lite finare än andra lesbiska). Ska försöka sammanfatta mina observationer och reflektioner.

Vill dock börja med att säga, för att inlägget inte ska missförstås alltför mycket, att många strider som feminister tar självklart är legitima och viktiga, och att det kan vara beundransvärt att ställa sig på barrikaderna och ta all den skit som slungas på en.

Nå, det första man ser är förstås ytan och en viss likriktning – att det nästan alltid handlar om arga, neurotiska unga vita vänsterkvinnor, pluggandes eller utbildade inom något samhällsvetenskapligt, som gärna uttrycker sig vulgärt, är skapligt piffade men otränade och stoltserar med att vara orakade nånstans. Det händer att de ber om ursäkt för sin vithet. Först tänkte jag dessutom att alla kanske var östgötar, men efter en stund insåg jag att ordet ”en” nog inte var dialektalt utan ett undvikande av ordet pronomenet ”man”. Exempel: Såklart en inte kan ha en goldstar om män har trängt sig på ens kropp till den grad att en har blivit utsatt för sexuella övergrepp av dem.”

Varför påpekar jag allt detta? Härskarteknik? Tja, kanske. Det är hursomhelst en del av beläggen för min tes att feminismen, såsom den uttrycks på bloggarna, handlar mer om mode än om något annat. Ett ganska udda sekteristiskt mode, men likväl ett mode.

Visst är det lätt och självklart att vara feminist? ”Det handlar ju bara om att vara för jämställdhet mellan man och kvinna!” Jo, tjena! Vi vet alla att feminismen kommit att handla om mycket, mycket mer. Visst, det finns särartsfeminism etc, men jag pratar om vanlig feminism. För att ta ett exempel ur högen har vi bloggen Hej Blekk som häromdagen under rubriken ”Glad midsommarfitta!” tipsade om egna blogginlägg såsom ”Varför feminism är antikapitalism”. Omotiverad vulgaritet kan vara gulligt, men totalt verklighetsfrånvänt vänsterintellektualiserande är inte lika charmigt.

När det gäller den argumentation de för, så bottnar de förstås i att patriarkatet är roten till allt ont och att de själva är offer. De relaterar ofta ganska personligt till hur de själva utsatts för våld och hot och om hur de hanterat detta, vilket underlättas av att högprofil-bloggarna naturligtvis drar till sig massor med hat, hot och påhopp från idioter. Dessa offerskildringar besvaras hela tiden översvallande av en svans av kommentatorer som uttrycker stöd och medkänsla med ett överflöd av emoticons.

Idioterna som hatar och hotar feministbloggarna generaliseras omedelbart till ”män”, ”manssamhället”, ”mansrollen” etc. Det hela utmålas som en manlig konspiration där hatarna går alla mäns ärenden eftersom våra ”privilegier som män” hotas av att feministerna vill ha ett jämställt samhälle.

Givetvis finns det de som invänder och försöker framhålla att alla hatare inte män och att väldigt få män är hatare eller stödjer hatare. Oerhört mycket av feministbloggarnas tid går åt till att dissa och förlöjliga sådana invändningar, exempelvis genom teckningar som denna:

ledsenman

En önskan att inte bli ihopbuntad med våldtäktsmän  omvandlas rutinmässigt i feministbloggarnas retorik till att man ”vill ha en klapp på axeln för att man inte våldtar”. Man ”vägrar inse att du är en del av problemet”. Samtidigt relativiseras allting – om man invänder mot allmänna sågningar av män så borde man istället ägna sig åt att arbeta mot mäns förtryck, för det är värre.

Folk påpekar ibland det självklara att om man har väldigt hög profil på nätet så kommer man attrahera hatare. Den typen av påpekanden är något som man också ägnar mycket kraft åt att ondske-förklara. Såhär kan det låta:

”Det mest osmakliga just nu är ändå alla som hävdar att jag får skylla mig själv. […] Men detta skuldbeläggande är en grundsten i patriarkatet och utövas av män som kvinnor; kvinnor bär nämligen alltid skuld till det som drabbar oss. Oavsett om det är sexuellt våld, hot, hat, kränkningar, misshandel så är det vi som provocerat fram det och vi som bär skulden och om vi bara var lite snällare, hade lite trevligare retorik och var lite mer tillmötesgående så skulle vi inte vara lika utsatta.”

Ser ni hur det fungerar? När man tävlar om platsen som Sveriges mest kompromisslösa och kända feministbloggare och sågar män i allmänhet med fotknölarna, så drar man förstås till sig idiot-svansen i en normalfördelning av tio miljoner invånare. Det är dessutom något feministbloggarna verkar uppmuntra för att få mer att jobba med. Men ve den som konstaterar detta – då generaliseras och omvandlas det genast till ett skuldbeläggande av offret och att man tycker att hon ”får skylla sig själv” om hon blir våldtagen. (Sådana snabba glidningar är standardförfarande.) Precis som om jag inte skulle låsa in en våldtäktsman lika fort som någon annan om jag vore nämndeman!?

Givetvis är våldtäkter aldrig någonsin okej, men jag har sett i mitt FB-flöde att alla inte delar den åsikten (alla som svarade nedan är kvinnor, men måhända inte feminister):

kvinnorsvaldmotmanAnon

I sin offerroll koketterar de ofta med att de är tvungna att utöva könsbaserad profilering. De gör det genom att exempelvis inte godkänna män som kommentatorer på bloggen, genom att de inte vågar ditt och datt om det är någon man i närheten, etc. Samma beteende skulle de själva total-sågat om profileringen gällt etnicitet, eftersom bloggarna förstås också är ”antirasistiska”. Mansrollen är problemet, männen är problemet, men andra kulturer och etniciteter kan aldrig utmålas som problem på motsvarande sätt.

Nämner man att en mer inkluderande retorik som inte utmålar alla män som farliga och våldtäktsmän (dvs att de skulle sluta att spruta svepande, förminskande, fördömande, felaktiga bigotterier omkring sig) skulle kunna ge större och bättre genomslag, så heter det att man ”försöker tala om för kvinnor hur de ska vinna sin frihet”, försöker ”trycka ner” eller tvinga dem att ”vara tillmötesgående mot patriarkatet”.

Min enkla och inte särskilt djuplodande slutsats är att feministbloggarna är de nya frontfigurerna i en elitistisk social rörelse som egentligen inte söker resultat utan är till för inbördes beundran. De tycks ha en egen hierarki när det gäller att avgöra vem som säger viktigast saker och har mest insikter (har inte tagit med transor etc eftersom det blir för komplext):

  1. rasifierade goldstar-lesbiska vänsterfeminister
  2. rasifierade lesbiska vänsterfeminister
  3. rasifierade vänsterfeminister
  4. goldstar-lesbiska vänsterfeminister
  5. lesbiska vänsterfeminister
  6. vänsterfeminister
  7. män
  8. högermänniskor

Lite som pokerhänder alltså – har man både färg, stege och högsta valör samtidigt blir det royal straight flush! Mellan 6 och 7 dras en klar gräns för vad som är acceptabelt. Är man under 6 är det bara att lägga sig direkt. Ingen idé att ens försöka syna bluffen – man kan försöka men det blir dyrt!

Feministerna tycks som sagt odla motståndet, ungefär som religiösa sekter kan odla utanförskap och martyrskap. Ser man till retoriken är det uppenbart att man predikar för övriga eliten och några hangarounds samt försöker stöta bort andra. Syftet är förstås att svetsas samman och stötta varandra i en enormt viktig sakfråga gentemot en ogästvänlig omvärld. Men vad sakfrågan är som man halkat in på är egentligen lite av en slump, en modegrej (en Arsenal-supporter må älska Arsenal av hela sitt hjärta, men han kunde ha halkat in på United istället om han hade varit född på en annan plats eller börjat sin bana i ett annat sällskap). Det är det mänskliga behoven av gemenskap, status i gruppen, att ha en viktig roll att spela etc, som är grejen.

Vad skulle sagda feminister säga om det här inlägget? Ett antal ganska förutsägbara saker. Nummer 1-A är att anklaga mig för okunnighet. Så är det nämligen alltid – de som inte är vänsterfeminister är okunniga.  Men det ordnar sig nog efter valet, då F! ordnar omskolning och Sverige kan gå från andraplats till förstaplats i jämställdhet i världen.

Kärnkraft i Kina – mycket av allt!

Kina tycks nu byta ut sitt högsta ledarskap i en tioårscykel, efter två femårsperioder i den mäktiga stående kommittén i den centrala politbyrån. Denna kommitté och dess beslut styr de facto Kina. I förra perioden, 2002-2012, bestod nästan hela kommittén (nio personer) av ingenjörer! Hu Jintao själv, Kinas högsta ledare under perioden, var civilingenjör inom vattenkraft. Tvåan i kommittén, Wu Bangguo, var en elektronrörs-ingenjör. Trean, Wen Jiabao, var ingenjör inom geoteknik och geomekanik. Fyran, Jia Qinglin var maskin-ingenjör. Femman, Li Changchun, var el-ingenjör, etc etc.

Den nuvarande politbyrån är bantad till sju medlemmar och såvitt jag kan se är den mycket mer diversifierad vad gäller bakgrund, på gott och ont. Nummer tre i den nuvarande byrån har exempelvis läst ekonomi vid Kim Il-Sung-universitetet i Pyonyang på 80-talet. Det finns oerhört mycket intressant att hämta genom att leka kremlolog när det gäller Kina, men här nöjer jag mig med att konstatera att Kinas helt enorma kärnkraftssatsning troligen har en stark grund i ingenjörsdominansen hos ledningen, särskilt förra generationen.

På grund av maktskiftet från ingenjörerna kombinerat med den tankepaus som Fukushima innebar, så har jag varit lite osäker på om Kina kommer att fortsätta storsatsa, men nu tvivlar jag inte längre. Signalerna om Kinas fortsatta engagemang är många och tydliga. Att Kinas ledare Xi har nyligen sagt att man kommer accelerera vidare är bara en mindre pusselbit. Dessutom, ärligt talat, med smogproblematiken och energihungern i Kina, vad har man för val?

För att förstå enormiteten i Kinas kärnkraftsutveckling krävs en liten översikt:

  • Man bygger fler kommersiella reaktorer (29 stycken) än vad man har (20 stycken).
  • Av de 29 reaktorerna under konstruktion är de flesta kinesiska designer (som förvisso licensierar en del innehåll från Frankrike och USA). Men några av dem är också rena utländska modeller: fyra AP-1000 från Westinghouse (USA), två EPR-1750 från Areva (Frankrike) och två VVER-1000 (Ryssland). Man har tidigare byggt kanadensiska CANDU-reaktorer och funderar på fler.
  • En av de 29 reaktorerna är dessutom en HTR-PM på 210 MW, en modulär, heliumkyld pebblebed-reaktor. Detta är en avancerad högtemperatur-reaktor, vilket möjliggör bättre verkningsgrad och även effektiv högtemperatur-elektrolys som kan ge billigt väte till bränsle-syntetisering.
  • Kina har byggt sina reaktorer på ca fyra år, men pga en säkerhetsgenomgång efter Fukushima är de flesta reaktorer som byggs nu fördröjda cirka ett år. Kina bygger enligt egen uppgift väldigt billigt, under $2/W (vilket är ungefär som för vind och sol, fast kärnkraft givetvis producerar i stort sett hela tiden och inte bara 10-30% av tiden).
  • Det finns överenskommelser på plats för att replikera rysk teknik för flytande kärnkraftverk till öar utanför fastlandet.
  • Nästa år tänker man börja bygga ett par små (100 MW) modulära reaktorer av inhemsk design. Bland fördelarna med modulära reaktorer är att man kan fabriksproducera dem och att de lättare uppnår helt passiv kylning.
  • Sedan 2010 har man en körande ”snabb” forskningsreaktor på 65 MWt. Det handlar alltså om sluten bränslecykel av ”traditionell” typ med natriumkylning. Man siktar på att börja bygga en fullskalig demonstrationsmodell på 1000 MW år 2017. Dessutom tänker man köra ett parallellt spår genom att bygga ryska snabba reaktorer, BN-800, för att skaffa ytterligare kompetens.
  • Man satsar hårt på tung industri som klarar av att skapa de stora komponenter som behövs. I slutet av 2013 hade man kapacitet att klämma ur sig åtta uppsättningar reaktorkomponenter per år.
  • 47 kinesiska universitet och forskningsinstitut erbjuder studenter kärnkraftsprogram och man utbildar totalt cirka 2000 kärnkraftsingenjörer varje år. Det finns cirka 19 forskningsreaktorer i Kina utöver de kommersiella och militära reaktorerna.
  • Man har väldigt målmedvetet tagit fram egna designer och i dessa lösgjort sig från eller arbetat sig förbi utländska patent och licenskrav. Syftet är att bli ha egen kontroll OCH bygga en stark exportindustri kring kärnkraft och bemästrande av hela bränslecykeln.
  • Kinas kärnkraftsexport har börjat tuffa igång. Man bygger två kinesiska reaktorer åt Pakistan och har en andel i Hinkley Point i Storbritannien som ska bygga franska EPR delvis med hjälp av kinesisk expertis och erfarenhet från de kinesiska exemplen. I dagarna skrev man också på en bilateral uppgörelse som möjliggör uppförande av framtida kinesisk-designade reaktorer i Storbritannien.
  • År 2017 planerar man att börja bygga två olika fastbränsle-torium-reaktorer för forskningsändamål, varav en pebble-bed. Torium är ett alternativ till uran och en av fördelarna är att halterna torium i jordskorpan är cirka 4 gånger högre än halterna av uran.
  • Man jobbar på en första försöks-reaktor för den hypade torium-smältsalt-tekniken (LFTR) i Shanghai. De började lite blygsamt 2010 med $350 miljoner och 140 doktorshattar, men enligt uppgift har budgeten för utvecklingen nyligen ökats kraftigt och tidsschemat kondenserats från 25 år till 10 år för att lösa de tekniska utmaningarna och ta fram en kommersiellt gångbar modell. Kinesiska forskare rapporterar om ”war-like pressure”.
  • Man bygger trots alternativen upp stora lager av uran. År 2013 importerade man 19,000 ton uran, trots ett behov på endast cirka 6,000 ton.

Inte ens denna långdragna överblick täcker allt. Det finns givetvis mycket att säga om kinesisk upparbetning, anrikning, olika reaktordesigner, militära ansträngningar, reaktorer för medicinska isotoper, köp av utländska urangruvor, uranprospektering på hemmaplan och mycket mer.

Det är hursomhelst klart att Kina håller på att fylla det vakuum som tidigare mogna ekonomier lämnat efter sig när de demonterade sina utvecklingsprogram på 80-talet. Kina forskar på allt parallellt, bygger multipla kompletta ekosystem för olika kärntekniker och har hela tiden en långsiktig och målmedveten inställning. Att man kommer att sjösätta 5-6 nya reaktorer per år framöver, vilket innebär att man även utan en trolig acceleration kommer att passera USAs reaktorflotta senast år 2030, är en ganska obetydlig del av den större helheten.

Vad är EUs och Sveriges strategi för att möta detta? Jo, vi lägger tusentals miljarder på att köpa solceller och montera på tak, och ytterligare några hundra miljarder på att placera ut vindsnurror i havet. Vi ”skapar gröna jobb” och i Sverige skapar vi ett ”tredje ben”.

Ibland tänker jag lite konspirationsteoretiskt att kinesiska satsningar på vindkraft och solceller är en maskirovka för att hålla västerlandet svagt. Vänstern kan peka på Kinas sol+vind och säga ”kolla, kolla, Kina satsar minst lika mycket på förnybart”. Och sen, om ytterligare något decennium av västerländsk aningslöshet, hör vi plötsligt ett enormt slurpande ljud: Ljudet av energimarknaden för ett par biljoner dollar som sugs iväg till Kina, när Kina säljer nyckelfärdiga reaktorer som brödrostar, inklusive driftskontrakt, till omogna länder som inte själva har förmågan, och när även vi i väst är mer eller mindre tvungna att betala dyrt för att licensiera nyckeltekniker för att kunna bygga själva.

Det är ändå definitivt bättre att Kina gör utvecklingen än att ingen gör den. Världen hade varit en mycket miljövänligare och rikare plats om inte vi i väst hade slängt bort nästan tre decennier på området. Det är oerhört viktigt att någon tar ett seriöst grepp igen.

Lögn, förbannad dikt och förnybar kapacitet

Det finns en bunt gröna engelskspråkiga siter som verkar ha som affärsidé att överdriva framstegen för och potentialen hos förnybart. Jag tänker på exempelvis CleanTechnica och altenergymag. Ett exempel från den senare kom häromveckan med en artikel innehållande följande pärla:

”Renewable electricity capacity achieves new record level, jumps 8.3% in 2013, accounts for more than 56% of net additions to global power capacity; renewables meet almost one-fifth of world final energy consumption.”

Jaha, vad betyder detta? Jo, ”kapacitet” hos exempelvis solceller handlar om effekten vid optimal solbelysning, kapaciteten hos vattenkraft är effekten vid maximalt flöde genom turbinerna, etc. Så när 56% av den ökade ”kapaciteten” är förnybar, så innebär det att kanske 20% av den ökade elproduktionen är förnybar. Om man tittar på levererad energi (inte bara el), så ser ökningen i tillförsel ut såhär (här har icke-termiska energikällor som vind, vatten och sol dividerats med 0.38 (dvs multiplicerats med ungefär 3) för att ge en rättvisande jämförelse):

increase2013

När man säger att förnybart möter nästan en femtedel av världens slutliga energiförbrukning, så undrar jag om det verkligen är sån skillnad på ”slutlig energiförbrukning” och primärenergi, men det får bli en undersökning för en annan dag. När vi tittar på primärenergi så står förnybart bara för cirka 10% (återigen med icke-termiska källor uppvärderade). Se:

energybytype

Jo just det, samma altenergymag-artikel skröt om hur Now 95 emerging economies nurture renewable energy growth through supportive policies, up six-fold from just 15 countries in 2005″. Dvs i stort sett hela världen stödjer förnybart ekonomiskt, och ändå ökar kolet mest. Säger det igen: Förnybart är ett alibi för fossiler.

Kung kol flyttade i början av 90-talet

Detta är tredje inlägget med ledning av BP Statistical Review of World Energy 2014. Förra året ökade kolkraften i världen med 3.0% (103 Mtoe). Kina stod för 2/3 av denna ökning (69 Mtoe), och Kina står nu ensamt för mer än hälften av världens kolkonsumtion. Kolkraftens tyngdpunkt i världen har förändrats kraftigt.

kol_2014

Europa och östblocket stod för länge för merparten av kolförbrukningen, men Kina blev så stort redan i slutet på 80-talet att Asien kunde gå om.  I anslutning till detta kollapsade kolkonsumtionen östblocket pga murens fall i början av 90-talet. Samtidigt accelererade framförallt Kina efter de ekonomiska liberaliseringarna och nu är Asiens konsumtion som synes fullständigt dominerande.

Kina har alltså legat högre länge och varje år knaprar man nu i sig fyra gånger så mycket som USA. Givetvis har USA högre oljeförbrukning, så kolet ger inte hela bilden när det gäller utsläpp, men just nu har Kina cirka dubbelt så höga CO2-utsläpp som USA.

Kina brände år 2013 cirka 1900 Mtoe kol, 150 Mtoe naturgas och 510 Mtoe olja, medan USA brände 460 Mtoe kol, 670 Mtoe naturgas och 830 Mtoe olja. Det betyder att Kina kvalar in på totalt 2560 Mtoe fossiler och USA på 1960 Mtoe, men Kinas mix är betydligt mer CO2-intensiv eftersom kol är betydligt värre än naturgas och olja.

All eyes on China and India

Ännu ett resultat från bearbetning av BP Statistical Review of World Energy 2014, en penetrationsgraf från befolkningsgiganterna (procent av totaltproduktionen av el):

chinaindia

Vi ser att solceller varken nått seriösa nivåer eller ökningstakter, särskilt inte i Indien, vilket inte är så konstigt eftersom solceller ännu kräver väldigt kostsamma subventioner. Vindkraft däremot går starkt och ökar betydligt snabbare och stadigare än kärnkraft i dessa länder och har gått om kärnkraften i både Kina och Indien.

Det ser kanske ut som att kärnkraften stått ganska still under den visade perioden, men det är snarare så att den hängt med procentuellt när elproduktionen ökat 4-8 gånger i dessa länder. Det är för tunt, förstås, men bägge länderna har en hel del kärnkraft på gång nu. Framförallt Kina har en rejält bunt reaktorer som påbörjades innan Fukushima 2009-2010 som fördröjdes ett år men kommer att komma online under det här året och nästa. Ett överslag baserat på Kinas femårsplaner ger vid handen att kärnkraft och vindkraft borde utvecklas likartat i Kina under de kommande 2-3 åren.

Oavsett om man ser störst potential hos slump-el eller kärnkraft så är detta långtifrån tillfredsställande. Kung kol regerar vidare.

Elandel per källa och pionjärland

Idag kom BP Statistical Review of World Energy 2014, en av de smidigaste statistikkällorna över energiproduktion och -förbrukning per land och år. Alltså en guldgruva för sifferbitare som jag och dagar som denna borde jag egentligen ha semester. En sak jag genast gjorde var att uppdatera min graf över penetration för kärnkraft, vind och sol med siffrorna för 2013. Vi ser spår av att år 2013 var ett dåligt år för vindkraften, och även solcellerna harvar på väldigt långsamt i pionjär-länderna. Kärnkraften står sig hyggligt.

Danmark ökade vindkraften i absoluta tal år 2013, men 2012 var ett extremt lågt år vad gäller total elproduktion i Danmark och därför var penetrationen högre då. Påpekar igen att Danmark utnyttjar elhandel för att som pluttland kunna ha mer vind än vad man har egen avsättning för. Vi ser att sol och vind ännu inte lyckats demonstrera den hastighet och den volym som kärnkraften demonstrerade för 30 år sen.

electricity penetration