Det finns en bunt gröna engelskspråkiga siter som verkar ha som affärsidé att överdriva framstegen för och potentialen hos förnybart. Jag tänker på exempelvis CleanTechnica och altenergymag. Ett exempel från den senare kom häromveckan med en artikel innehållande följande pärla:

”Renewable electricity capacity achieves new record level, jumps 8.3% in 2013, accounts for more than 56% of net additions to global power capacity; renewables meet almost one-fifth of world final energy consumption.”

Jaha, vad betyder detta? Jo, ”kapacitet” hos exempelvis solceller handlar om effekten vid optimal solbelysning, kapaciteten hos vattenkraft är effekten vid maximalt flöde genom turbinerna, etc. Så när 56% av den ökade ”kapaciteten” är förnybar, så innebär det att kanske 20% av den ökade elproduktionen är förnybar. Om man tittar på levererad energi (inte bara el), så ser ökningen i tillförsel ut såhär (här har icke-termiska energikällor som vind, vatten och sol dividerats med 0.38 (dvs multiplicerats med ungefär 3) för att ge en rättvisande jämförelse):

När man säger att förnybart möter nästan en femtedel av världens slutliga energiförbrukning, så undrar jag om det verkligen är sån skillnad på ”slutlig energiförbrukning” och primärenergi, men det får bli en undersökning för en annan dag. När vi tittar på primärenergi så står förnybart bara för cirka 10% (återigen med icke-termiska källor uppvärderade). Se:

Jo just det, samma altenergymag-artikel skröt om hur ”Now 95 emerging economies nurture renewable energy growth through supportive policies, up six-fold from just 15 countries in 2005″. Dvs i stort sett hela världen stödjer förnybart ekonomiskt, och ändå ökar kolet mest. Säger det igen: Förnybart är ett alibi för fossiler.