månadsarkiv: augusti 2022

Ett annorlunda riksdagsval?

År 2018 låg frågan om ”energi och kärnkraft” på plats 18 av 19 i betydelse enligt SVTs vallokalsundersökning. Endast ”försvarsfrågan” var mindre intressant för väljarna. (Då ska man vara medveten om att betydelsen för ”energi och kärnkraft” drogs UPP av att många Mp-väljare pekade ut frågan som betydelsefull.)

Fyra år senare har vi ett storkrig i Europa med ca 200 miljoner inblandade, vi har kvar 6 av 12 ursprungliga reaktorer och har sommarpriser på el som ibland tangerar 10 kr/kWh, skenande inflation och kommande lågkonjunktur. Vi (Europa) ser nu konsekvenserna av att ta grundvalarna för vår säkerhet och ekonomi för givna. Systemriskerna är stora när välståndet faller på bred front samtidigt som den globala säkerhetsordningen utmanas.

Ett gammalt uttalande som tillskrivs Percy Barnevik, då koncernchef för ABB som innehöll gamla ASEA Atom: ”Vi har i Sverige billig el, vi har ren el, vi har säker el, vi har kort sagt den elförsörjning alla andra länder skulle vilja ha. Och vårt huvudsakliga bekymmer är hur vi på kortast möjliga tid ska komma ur denna situation”. Det tog förvisso en del tid, men nu har vi lyckats!

Frågan är om det kommer bli annorlunda i höstens val. Har folk blivit såpass omskakade att de väljer att rösta på partier som åtnjuter högt förtroende vad gäller stabil energiförsörjning och försvarsförmåga? Logiskt sett borde det vara så, och man kan finna en del faktorer som talar för det, men tyvärr verkar dessa inte räcka.

Exvis upplevde Mp sämst lojalitet av alla partier i valet 2018; bara 36% av Mp-väljarna 2014 röstade åter på Mp 2018, och de flesta borde göra kopplingen mellan Mps inflytande och de höga elpriserna. Och det verkar förvisso som att Mp har en väldigt liten grupp kärnväljare då Sifo i mars-maj redovisade partisympatier neråt 2.7%, men senare resultat visar att väljare från S och V är fullt beredda att stödrösta. Jag har spanat bland annat i en facebookgrupp med främst vänsterpartister där påtagligt många säger att de ska stödrösta på Mp.

C-väljarna 2018 identifierade sig 10% som vänster, 33% som varken-eller och 57% som höger. Samtidigt har Lööf deklarerat att hon nu ser sig som en del av vänsterblocket och satsar på Andersson som statsminister och i samma veva kräver Dadgostar att vara del i en koalitionsregering. Det borde avskräcka. Och mycket riktigt, C har ganska låga opinionssiffror just nu, 6.0% i senaste SIFO ner från 8.6% i förra valet, men S ligger å andra sidan högre än i valet.

S har bibehållit en trovärdighet i försvarsfrågan genom NATO-medlemskapet, bra stödpaket till Ukraina och en inriktning att stärka försvaret. Vänsterpartiets inställning ”Varken ett svenskt närmande till kärnvapenalliansen NATO eller svensk vapenexport till krigförande länder kommer att bidra till en fredligare värld.” upplevs troligen som irrelevant av S-väljare, och Vs egna väljare tolererar eller applåderar att partiledningen vill att Ukraina ska vara skyddslösa.

Samtidigt tycks vänsterblocket lyckats med att internt bibehålla de felaktiga föreställningarna att kärnkraften inte behövs och är ”för dyr och långsam”, samt att sjuka elpriser inte är ett resultat av ersättandet av baskraft med slumpkraft. Energifrågan animerar just nu många högerväljare, uppenbarligen, men den samlade vänstern tycks reagera med en axelryckning och då blir det ingen rörelse mellan blocken. Det kan möjligen vara så att V/Mp-röstande framförallt tar sitt stöd från offentliganställda akademiker inom humaniora som bor i lägenheter, inte från industriarbetare eller glesbygdsbefolkning som upplever att deras sätt att leva hotas.

För egen del tycker jag situationens allvar kräver att jag röstar på ett riksdagsparti i år (och inte på exvis Direktdemokraterna). Ingen rekommendation, men jag avråder från att rösta på Mp, C och V och skulle föreslå en lång funderare på om reaktorbyggen kan komma ifråga under nästa mandatperiod med S som regeringsparti:

Varje mandatperiod som förloras innebär med stor sannolikhet fyra extra år med extremt volatila elpriser längre fram, helt i onödan.

Utanför den svenska valdebatten bygger SMR-trenden momentum. NuScale har fått designlicens i USA och många länder har anmält intresse. Bara i USA tyder undersökningar bland kraftbolagen på runt 300 SMR-byggen under de kommande 25 åren. Tyvärr är BoJo i UK på väg ut, så vi får se hur det går med hans relativt ambitiösa kärnkraftsvision om en reaktor per år:

Polen är intresserat av, förutom SMR-er som NuScale, bland annat koreanska reaktorer (samma sort som Förenade Arabemiraten byggde ett fyrpack av). Etc.

Sverige snickrade på 8 reaktorer samtidigt år 1974. Om upprepning vore ett nejdetkanviinte har vi oss själva att skylla. Gå och rösta!

Kraftandelar i pionjärländer

Här är en snabb uppdatering av en nyckelgraf baserat på sommarens släpp av BP Statistical Review of World Energy 2022.

Vindkraftspionjärerna är the usual suspects Danmark, Portugal och Irland, där Danmark har hög vindandel för att de är ett pluttland som hade råd att bygga mycket för export och gärna importerar från större kringliggande länder när det inte blåser. Portugal och Irland har bra vindförutsättningar med mycket kust mot Atlanten.

Det rör sig litegrann på sig i toppen på sol-ligan då pionjärländer i EU fått se sig omsprungna av solrikare Chile och Australien, men det är också väldigt jämnt. Många länder har jagat ifatt toppen och alla dessa ligger nu runt 9-12% sol: Chile, Cypern, Grekland, Ungern, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Spanien, Australien, Japan och Vietnam. Totalt ligger världen nu på 3.6% solcells-el med både USA och Kina på 3.8% och EU som helhet på 5.5%.

Det är ganska tydligt att det inte bara är att blåsa på med mer sol och vind. Hade det bara varit en fråga om kostnad per kWh hade exvis Danmark lätt kunnat gå till 100% (eller mer), men i stort sett all extra vindel de bygger från nuvarande nivå måste exporteras, och de kommer vara tvungna att importera lika mycket el som idag.

År 2014 var den högsta sol-andelen i världen 8% (Italien och Tyskland) medan världen som helhet bara hade 0.8% sol-el. Det innebar ett förhållande 10:1 mellan pionjär och globalt snitt. Idag har Chile den högsta sol-andelen på 12%, medan världen har 3.6%. Det innebär att förhållandet nu är 3:1 mellan pionjär och snitt.

Annorlunda uttryckt har världens sol-penetration (dvs procentuell andel sol-el) ökat med hela 24% årligen (CAGR) de senaste 7 åren, medan den högsta nationella sol-penetrationen bara ökat 6% årligen. Vidare har tillväxten i solel-produktion (TWh/år) legat på 30% eller över fram till 2017, men 2019-2022 har den legat på 21%. Installationerna ökade med bara 6% 2021, ev kan man skylla på covid. Hursomhelst är slutsatsen rätt given: Lite djupare analyser visar på slumpkraftens begränsningar.