Etikettarkiv: CO2

Earth Overshoot Day

13 augusti infaller Earth Overshoot Day 2015. Den markerar att vi enligt ekologiska fotavtrycksberäkningar från Global Footprints Network (GFN) har överskridit årets tillgängliga biokapacitet. Gammalmedia kommer att slå på stora trumman och dessutom återberätta, helt utan kritisk granskning, att vi svenskar är en av de största skurkarna. ”Om alla levde som svenskarna” så skulle det nämligen krävas 3.8 jordklot. Det här kräver en analys som gammalmedia definitivt inte kommer tillhandahålla.

Ingen overshoot utan CO2

Att vi har Earth Overshoot Day 13 augusti innebär att vi behöver 1.5 jordklot för att hantera mänsklighetens konsumtion. Hur är det egentligen möjligt, med tanke på att vi de facto bara har ett jordklot? Jo, man har hittat på sex stycken fotavtryck – odlingsmark, betesmark, skogsproduktion, fiske, bebyggt land och CO2-utsläpp. Men vi har bara fem stycken biokapaciteter, som matchar de fem första fotavtrycken. Biokapaciteterna visar hur mycket vi har tillgängligt och fotavtrycken hur mycket vi kan utnyttja utan att det blir ohållbart. Orsaken till att vi kan utnyttja mer än ett jordklot är helt enkelt att CO2-utsläppen ligger utanpå! Låt mig förklara:

Fotavtrycken för betesmark, odlingsmark och bebyggt land matchar sina respektive biokapaciteter precis, globalt sett. När det gäller bebyggt land så har man helt enkelt definierat det så. För det övriga två är det bara väldigt misstänkt att de matchar. För mig tyder det på en metodologisk brist – man ser bara det man har framför näsan och förmår varken bedöma ohållbart markbruk eller skatta mängden outnyttjad men brukbar mark.

När det gäller skogen så utnyttjar vi den bara till en tredjedel, globalt. Så har vi fisket, som vi tydligen bara utnyttjar till hälften (dvs vi skulle fortfarande vara hållbara om vi dubblade fisket), vilket känns lite konstigt med tanke på att vi talar om överfiske. När det gäller dessa mer direkta markutnyttjanden/fotavtryck så ligger vi alltså under biokapaciteten och såvitt jag kan bedöma så kommer vi med rådande metodologi aldrig få overshoot inom dessa. Det är här CO2 kommer in.

CO2-utsläppen kan sägas kräva oceaner som kan absorbera värmen och skogar som kan ta upp CO2-t, och med det som grund har man räknat fram ett fotavtryck baserat på hur mycket skog som skulle behövas för att suga upp utsläppen. CO2-fotavtrycket är alltså en rent teoretisk ytanvändning som egentligen inte passar in bland övriga. CO2-avtrycket ensamt gör skillnaden mellan en annars globalt hållbar nivå på 1.19 hektar/capita till en ohållbar nivå på 2.64 hektar/capita (av 1.72 hektar tillgänglig biokapacitet).

Sverige värst i EU!?

Med viss ansträngning kan man ladda ner GFNs data från deras hemsida, så häng med på en liten granskning av siffrorna! Om man bara okritiskt plottar EU-länderna så ser man att Sverige är absolut värst vad gäller fotavtryck per capita:footprint2011

Fascinerande, inte sant? Sverige är alltså inte bara värst per-capita i EU utan ligger också bland de högsta även med avseende på CO2. Snacka om kontraintuitivt! Det passar givetvis ett svenskt grönt narrativ perfekt, eftersom det är viktigt med skuld och skam, men det är så knäppt att det är värt att gräva vidare i.

Missvisande CO2-avtryck

Tyvärr leverar inte GFN såpass detaljerade data och källhänvisningar att man kan ta reda på exakt hur de fått fram Sveriges CO2-avtryck. Tidiga utgåvor av GFN likställde helt sonika kärnkraftens CO2-utsläpp med ett genomsnitt av övrig elproduktion, men de fick så mycket kritik att de har tvingats överge denna metod. Av metodbeskrivningen kan man däremot sluta sig till att Sveriges höga CO2-siffror beror på att vi har väldigt mycket handel och därmed belastas med tyska och kinesiska utsläpp enligt konsumtionsmetoden. Jag har tidigare berättat om varför den metoden är moraliskt och praktiskt förkastlig.

Här är ett diagram som jämför GFNs CO2-fotavtryck med data från BPs Statistical Review of World Energy:

CO2-footprints

Det slår kraftigt för några länder som Sverige och Nederländerna, åt olika håll. Om man räknade vettigt skulle alltså Sverige ha 1.7 i CO2-fotavtryck och inte 3.0, men denna förändring skulle bara ta ner vårt fotavtryck till 5.2 hektar och placera oss på en tredjeplats efter Belgien och Nederländerna. Det hjälper alltså bara lite att ha bland de lägsta CO2-utsläppen i EU. Men givetvis slutar inte historien här.

Övriga avtryck

Nedan finns ett diagram över Sveriges övriga fotavtryckskomponenter jämfört med landets biokapacitet, dvs hur mycket Sverige anses ha tillgängligt:
SwedenFootprints

Vi kan börja med fisk. Lite otippat att Sverige kan 21-faldiga vår fiskande innan vi hamnar på gränsen till hållbarhet. Här tror jag att GFN faktiskt är orimligt positiva. På samma sätt har EU som helhet 2.6 hektar i fiske-fotavtryck och 13.2 i biokapacitet, vilket skulle innebära att EU kan femfaldiga fiskandet. Också märkligt att Estland påstås ha överlägset störst biokapacitet inom fiske i EU, med ungefär en tredjedel av totalen.

Odling och betesmark då: På global nivå är biokapaciteten för dessa samma som fotavtrycket. GFN har som sagt inte så detaljerad redovisning, men en kvalificerad gissning är att Sveriges något högre fotavtryck inom dessa områden ska tolkas som att vi nettoimporterar såna produkter, vilket ger oss ett högre avtryck än biokapacitet.

När det gäller skog blir det intressantare och här finner vi orsaken till att Sverige ligger högt i EU även om man rättar CO2-utsläppen. Sverige är en nation med massor med skog och lite folk. Därmed är vår biokapacitet för skog väldigt hög och vi utnyttjar bara en femtedel själva. Men trots detta hållbara skogsbruk är det en hög skogsanvändning per person vilket är en stark belastning för den svenska footprint-statistiken.

Tänk om alla skulle …

När man betraktar skog-fotavtrycket är det ganska självklart att börja fråga sig vad man BORDE mena när man säger ”tänk om alla skulle leva som svenskar”. Är det inte vettigt att länder lägger tonvikt på nyttjandet av lokala resurser och mindre på svårtillgängliga utländska resurser, och att huvudsaken är att man inte spränger biokapaciteten? Sverige bibehåller enorma marginaler i skogsbruket och (tydligen) i fisket och våra små underskott i odling och betesmark bör kunna justeras genom att avdela en aning skogsareal. Om alla levde som svenskar i det avseendet – att ha marginal till sin biokapacitet, så vore allt lugnt. Och globalt så ÄR det som sagt lugnt, förutom det här med CO2-utsläpp.

Visst, bara för att man har tur och bor i ett glesbefolkat land är man inte miljöängel och bara för att man bor i en tämligen infertil öken är man inte nödvändigtvis miljöskurk. Men ändå. Vi tillhandahåller hållbara skogsprodukter till världen och bränner en del rester i våra biomassa-verk. Är det verkligen något vi ska skämmas över?

Sammanfattning

  • CO2-avtrycket är en udda fågel som egentligen inte är jämförbart med resten, och som därför skapar ett matematiskt påhittat värde för global overshoot som inte går att använda till något mer än att gapa fånigt åt. Utan detta påhitt ligger mänsklighetens fotavtryck med god marginal inom biokapaciteten. (Ja, CO2-utsläppen är ohållbara, men det har inget med resten att göra, eller med hur många jordklot vi ”använder”.)
  • Sverige straffas i statistiken för att vi har rejält med skog som vi nyttjar hållbart. I själva verket är Sverige ett normalt EU-land vad gäller fotavtryck, förutom att vi har mycket skog.
  • GFN borde göra sin hemläxa på fiskeområdet eller förklara varför fotavtrycket är så lågt i förhållande till biokapaciteten med tanke på utarmningen av fiskstockar. Dessutom förklara orimligheter som Estlands enorma biokapacitet för fisk.
  • Beräkningarna av odlingsmark och betesmark tyder på metodfel då matchningen av biokapacitet och fotavtryck är exakt.
  • Den obsoleta konsumtionsmetoden används vid CO2-beräkningar, vilket bland annat leder till att Sverige straffas för att vara ett litet, öppet land som handlar mycket med exempelvis skurkstaten Tyskland.
  • GFN har en historia av oseriös grönhet (kring framförallt kärnkraft) och redovisar inte alla ingångsvärden öppet och tydligt på sin hemsida. Varför inte?
  • Att hänga ut länders befolkningar som miljöskurkar trots att de håller sig inom den egna biokapaciteten och har bland världens starkaste miljöregler blir lätt orimligt.

Det är fritt att klä sig i säck och aska 13 augusti, men för min del tar jag det lugnt. Datumet betyder inget och projektet är trots sin aktningsvärda ålder inte särskilt moget. Earth Overshoot Day är en stark mediagrej och footprintsprojektet är ganska stort och ambitiöst, men idén att mäta hållbarhet är ändå mycket, mycket bättre än det nuvarande tekniska genomförandet.

 

CO2-utsläpp

Tre grafer med färska data för att få perspektiv på CO2-utsläppen i världen.  Den tredje är bäst, så häng i! Först den allra enklaste, procentandel för de 20 största utsläpparna och resten av världen.

co-percent

Det som alla vet är tydligt – Kina är i särklass största utsläppslandet med USA som avlägsen tvåa. Tillsammans med Indien står de för cirka 50% av utsläppen.

En lite mer komplicerad andra graf med precis samma länder, där höjden på staplarna är CO2-utsläppen per capita och bredden på staplarna är capita (antalet människor i landet). Staplarna är ordnade i total-utsläpp från vänster:

co2-capita

Världsgenomsnittet är 4.9 ton/capita och år, så vi ser att Kina ligger en bra bit över detta på 7.0 ton/capita (nej, det beror inte på Kinas export). USA framstår som en skurkstat iochmed att de ligger på 18.6 ton/capita och är väldigt många. Indien är en grönskimrande stat på blott 1.5 ton/capita medan Tyskland är en europeisk skurkstat på 10.3 ton/capita. Sverige ligger lågt på 5.5 ton/capita (men är bara med i rest-of-the-world-stapeln). Skillnaden är givetvis att Tyskland är en föregångare inom förnybar energi medan Sverige är ett kärnkraftsland. Detta bekräftas av Frankrike som kommer in på 6.0 ton/capita.

Egentligen tycker jag ovanstående graf inte har särskilt stort förklaringsvärde, så låt mig som alternativ ge nedanstående graf som är likartad men där höjden är kg CO2/BNP-dollar och bredden är antal miljarder BNP-dollar som respektive land genererar:

co2-gdp

Världsgenomsnittet är 0.47 kg/$ och USA ligger klart under detta på 0.35 kg/$. USA är alltså inte så mycket skurkstat i det perspektivet, utan helt enkelt ett rikt land. Kina och Indien däremot framstår här som skurkstaterna och plötsligt är Indien inte fem gånger renare än Kina. Indien är alltså inte ett land av gröna änglar, utan helt enkelt ett mycket fattigt land som inte velat öppna och avreglera sin ekonomi nog för att nå samma ekonomiska framsteg som Kina. Eller vid närmare eftertanke – detta är ju exakt vad gröna kallar änglalikt!

Notera att Frankrike har lägsta utsläppen per BNP-dollar av dessa 20 stora, genom sina 0.14 kg/$, vilket återigen bekräftar kärnkraftens effektivitet. Det gröna föregångslandet Tyskland har 64% högre utsläpp per BNP-dollar med sina 0.23 kg/$. Sverige kommer in på smått otroliga 0.09 kg/$, en femtedel av världsgenomsnittet. (Och nej, Sveriges utsläpp blir inte värre om vi räknar på vår inverkan på andra länder genom handel.)

Helgläsning v22

Några saker att sätta tänderna i om vädret är dåligt i helgen:

1. Supermiljöbloggen gör ett ovanligt avsteg från den-vite-mannens-börda iochmed reklam för Astrid Kanders forskning om bättre utsläppsberäkningar (som dessutom sätter Sveriges utsläpp i mycket ljusare dager). Jag bloggade om samma sak för knappt två månader sen. Trevligt att SMB hakar på till slut.

2. Magasinet Neo bloggar om ett förutsägbart missbruk av tveksamma gummi-paragrafer, i det här fallet lagen om hets mot folkgrupp. En sverigedemokrat döms för att ha kopplat islamisk kultur till våldtäkter i samband med övergreppen på Tahrirtorget. Domstolen konstaterar bland annat att sanningshalten i påståendena är irrelevanta.

3. De svenska lärarstudenterna blir allt svagare, lärarutbildningen allt sämre, enligt forskare i sociologi på DN debatt.

4. En karta över varje lands största export-kategori:

5. Bensinpriser, total bensinkonsumtion (storleken på cirklarna) och bensinkonsumtionen per capita. USA har världsmarknadspriser (varken särskilt skattat eller subventionerat). Allt till vänster är subventionerat och allt till höger är skattat. Sverige är väl någon obetydlig fläck vid $8 ungefär.

6. Företrädare för åkerinäringen presterar ett skolexempel på ”regulatory capture” på DN Debatt, dvs att staten ska förläna dem starkare skydd mot konkurrens (i detta fall från övriga EU). Givetvis använder de ”freedom is slavery”-argument för att hamra in sitt budskap: Och eftersom många utländska aktörer betalar löner som är en bråkdel av de som gäller enligt svenska kollektivavtal sätts konkurrensen i praktiken ur spel.”

7. Samhällsexperimentet som är USAs delstaters olika regleringar visar intressanta korrelationer. Stater som tillåter kollektivavtal med tvingande fackanslutning har mycket sämre jobbtillväxt än stater som förbjuder detta:

Kärnkraftsolyckor i perspektiv

Hur farliga är kärnkraftsolyckor egentligen? Vi har sett tillräckligt med olyckor för att börja få en uppfattning om det. Harrisburg-olyckan dödade ingen. Sansade uppskattningar placerar totala dödstalen från Tjernobyl, historiska och framtida, vid cirka 4000. Den trippla härdsmältan i Fukushima bedömer FN inte leda till dödsfall, utöver de dödsfall som den psykologiska och fysiska stressen evakueringen innebar. Det är inte så konstigt att det inte blir några dödsfall av Fukushima, eftersom man har evakuerat områden som kontaminerats med ner till en tiondel av den naturliga bakgrundsstrålningen i Ramsar i Iran (där man inte ser någon ökad cancerfrekvens).

Så, vi har 4000 möjliga dödsfall i spektakulära kärnolyckor över en period på 50 år. Kontrastera det med att WHO nyligen släppte en rapport om att 7 miljoner dödsfall varje år beror på dålig luftkvalitet pga förbränning av biomassa och fossiler, vilket höjts pga nya rön om skadeverkningarna. NASAs tidigare bedömning att kärnkraften hittills räddat cirka 1.8 miljoner liv jämfört med om övrig energiproduktion skalats upp för att täcka kärnkraftens bidrag är därför lågt räknad.

Evakueringarna, då? Har vi verkligen råd att tappa mark till kärnolyckor? Jag har försökt illustrera storleken på evakueringsområdena bredvid USAs östkust. För att det inte ska bli osynliga fläckar har jag valt att multiplicera evakueringsområdenas area med en faktor 10. För att ytterligare ha något att jämföra med, så har jag valt en karta med höjd över havet, för att man ska kunna jämföra med den höjning av havsnivån man kan förvänta sig från global uppvärmning (kanske fyra-fem meter riktigt långsiktigt vid 2 grader uppvärmning):

fukushima, tjernobyl kontra CO2

Det här är bara en liten del av världen. Exempelvis är Bangladesh med 150 miljoner invånare oerhört låglänt. Vi ska också minnas att havsnivåhöjning är relativt permanent. Kontaminering från kärnkraft däremot krymper i en jämförelsevis hygglig takt, eftersom den enda isotopen som spelar roll efter en tid är cesium-137 med en halveringstid på 30 år. Det betyder att om vi får en kärnolycka vart 26:e år som tvingar mänskligheten att evakuera 10 kvadratmil (ungefär Fukushima), så kommer den totala evakuerade arean aldrig överstiga cirka 22 kvadratmil.

evakuerad area kärnolyckor

 Förnybart då? Tre raviner-dammen i Kina, världens största vattenkraftsprojekt, evakuerade cirka 1 miljon människor och dränkte ett område ungefär lika stort som Fukushimas överdrivna evakuering. Vind då? Nja, världens ynkliga vindkapacitet idag tar upp sådär 100x större yta än Fukushima-evakueringen, om man räknar med ett säkerhetsavstånd på 500m från varje snurra till bebyggelse.

Självklart är det så att sannolikheten för rejäla olyckor är extremt mycket lägre för nya reaktorer jämfört med de uråldriga designer som hittills förolyckats. Även den befintliga reaktorflottan blir säkrare för varje olycka pga alla de lärdomar man drar. Allt detta har jag ignorerat i mina beräkningar och resonemang, eftersom jag vill visa att även befintlig gammal kärnkraft lätt är värd sina sällsynta olyckor! Jag återkommer till de försumbara konsekvenserna av gruvdrift och slutförvar framöver.

Skurkstaten Tyskland vs Vattenfall

Jag har tidigare skrivit om Supermiljöbloggen. En av deras desinformationskampanjer går ut på att ihärdigt beondska Vattenfall och regeringen för att företaget äger tyska kolkraftverk och kolgruvor. Exempelvis 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10. Kommentar-svansen hänger på och skriker indignerat om hur de skäms för Sverige.

Det är lätt att hålla med om att Vattenfall borde stannat hemmavid istället för att leka multinationell jätte med våra skattepengar. Det är lite svårare att hålla med om att vi ska kasta bort alla investeringar som gjorts.

Supermiljöbloggen håller inte med och vill alltså på allvar att vi i Sverige, som är ungefär en tiondel så stort som Tyskland räknat i befolkning och ekonomisk volym, ska betala för Tysklands energi-elände. De vill dessutom att Vattenfall ska acceptera att få sina tyska kärnkraftverk nedlagda utan kompensation. För att inte tala om att de är sura på regeringen som sålde Sveriges överblivna utsläppsrätter häromåret istället för att annullera dem. Den vite mannens börda är enorm och gäller tydligen gentemot alla länder söder om oss.

Men låt oss se hur det ligger till med Tyskland och kolkraft egentligen. De har fortfarande cirka 50% kol-el och CO2-utsläppen ökar. Kan det vara Reinfeldts fel, månntro?

År 2012 öppnade Tyskland (RWE, inte Vattenfall) ett nytt kraftverk på 2200 MW för brunkol. Det är effektivare än gamla verk och särskilt designat för att kunna snabbt kunna öka och minska produktionen för att matcha sol och vind. Tysklands miljöminister Peter Altmaier var lyrisk: ”The new power plant is an impressive example of how the high levels of efficiency of modern coal- and gas-fired power plants not only help to reduce carbon emissions but can also make an outstanding contribution to the success of energy industry transformation.”

 

Med sådana vänner behöver miljön inga fiender. Detta är bara ett kolkraftverk. Ett tiotal nya är på gång i Tyskland. 

2010 vann Tyskland en kamp mot EU-kommissionen och fick tillåtelse att förlänga sina kolgruve-subsidier på cirka 20 miljarder/år till år 2018. Man ger alltså bidrag i Tyskland för att hålla igång olönsamma kolgruvor.

År 2011 stängde Tyskland cirka 8300 MW kärnkraft, motsvarande cirka 7% av elproduktionen. Dessa kärnkraftverk brände ungefär 8 kubikmeter uranbränsle varje år. Motsvarande kolkraftverk äter cirka 60 miljoner kubikmeter brunkol per år.

Tysklands energi-elände har lett till att tyskarna idag betalar cirka 60 öre/kWh i påslag på elpriset för att stödja cirka 5% solcellsinnehåll. Investeringarna i förnybart sen år 2000 är i storleksordningen 1500 miljarder och hade lätt räckt till att ersätta allt kol i Tyskland med kärnkraft.

Jo, slutsatsen får nog bli att det är Reinfeldts fel alltihop. Det blir skönt när Löfvén vunnit i höst och miljardinvesteringarna drar igång på allvar. Vi ska inte bara betala för stora delar av Tysklands omställning, eftersom vårt moraliska ansvar tynger oss. Sverige måste dessutom jobba hårt för att komma ifatt Tyskland som har storslagna planer på CO2-snål elproduktion redan år 2050.

Sveriges utrikeshandel ger minskade CO2-utsläpp

CO2-utsläpp per land har traditionellt beräknats enligt produktionsmodellen, som helt enkelt räknar utsläppen inom respektive land. En av Sveriges främsta källor till desinformation, Supermiljöbloggen, upprepar idag den vanliga myten att de CO2-utsläpp vi svenskar är moraliskt ansvariga egentligen skulle vara mycket större än så. I själva verket är det tvärtom!

Myten baserar de förstås på den s.k. konsumtionsmodellen. Den bygger på att om vi exempelvis utbyter varor med brunkolets förlovade land, Tyskland, så belastas Sverige med den tyska varans produktions-utsläpp och Tyskland med den svenska varans. Detta är givetvis till fördel för Tyskland som belönas för miljövidrig export medan vi straffas för vår miljövänliga export. Modellen leder också till att det inte finns något intresse för ett land att med hjälp av skatter, kärnkraft mm minska CO2-intensiteten i exportsektorn. Det är förstås ungefär hur dumt som helst, men svenska gröna organisationer som vill att Sverige ska belastas med maximal moralisk skuld älskar det!

Numera är modellen obsolet, även om den kommer leva kvar i gröna sinnen några decennier till. Professor Astrid Kander vid Lunds Universitet har nämligen utvecklat och publicerat en förfinad modell som inför (negativa) utsläppskomponenter för länder vars export sänker de globala CO2-utsläppen genom CO2-snål produktion (och omvänt). Det är egentligen rätt självklart: när vi producerar papper, stål och aluminium för export så sänker detta givetvis utsläppen jämfört med om övrig dito produktion i världen skulle behöva skala upp sin verksamhet.

Kanders modell är neutral på så sätt att varje lands beräknade utsläpp fortfarande summerar till världens faktiska, fysiska, utsläpp. Och varje sänkning av ett lands utsläpp, både för inhemsk konsumtion och export, leder i hennes modell till lägre siffror för landet. Ansvaret ligger därmed där det ska ligga!

Nu till siffrorna: Sveriges utsläpp enligt produktionsmodellen är 5 ton/capita och år. Enligt den obsoleta konsumtionsmodellen är den hela 9 ton/capita. Med Kanders mer korrekta modell är utsläppen bara 4 ton/år, vilket är i världsklass för ett utvecklat land. Vår utrikeshandel sänker alltså CO2-utsläppen i världen. Det beror dels på att vår vår export är energiintensiv, dvs har högt energiinnehåll per krona tack vare billig kärnkraft, dels på att vi har ett handelsöverskott, vilket betyder att vi konsumerar mindre värde än vad vi producerar. Bägge dessa faktorer innebär att vi, netto, tränger undan CO2-intensiv produktion i utlandet!