Etikettarkiv: CO2

Greta om kärnkraft

Uncategorized, ,

Fenomenet Greta är intressant att analysera i så många dimensioner, men jag försöker hålla mig till idéerna hon för fram om klimatet och vägen framåt. Jag har redan skrivit ett inlägg om det och hade tänkt nöja mig med det, men nu när Greta tyckte till om kärnkraft som en del av ett längre inlägg på FB så kan jag inte riktigt hålla mig. 

Gretas inlägg är ganska långt, så jag begränsar mig till det som jag uppfattar som den röda tråden. Hon skriver på engelska, mina kommentarer på svenska:

People keep asking me ”what is the solution to the climate crisis.” And how do we ”fix this problem”. They expect me to know the answer. That is beyond absurd as there are no ”solutions” within our current systems. No one ”knows” exactly what to do. That’s the whole point. We can’t just lower or heighten some taxes or invest in some ”green” funds and go on like before.

Där återkommer vi till ropet på ett nytt system, som jag i förra inlägget kopplade till 70-talet och Rom-klubben och dess pessimistiska syn på resurser mm.

Jag håller inte med, utan anser att nationella CO2-skatter med ett globalt överenskommet golv löser problemet.

Yes there are many many things that are very good and necessary, and improves the situation. Such as solar- and wind power, circular economy, veganism, sustainable farming and so on. But even those are just parts of a greater picture.

We can no longer only focus on individual and separate issues like electrical cars, nuclear power, meat, aviation, bio fuels etc etc. We urgently need a holistic view to adress the full sustainability crisis and the ongoing ecological disaster.

Notera att hon tar ett bredare perspektiv än klimatet här, och talar om hållbarhet i allmänhet och en ospecificerad pågående ekologisk katastrof. Det är inte klimatcentrerat utan allmän-grönt!

And this is why I keep saying that we need to start treating the crisis as the crisis it is. Because only then – and only guided by the best available science (as is clearly stated throughout the Paris Agreement) can we together start creating the global way forward.

Frågan är vad det är värt att tala för vetenskap när man i förra andetaget avfärdat den sak-inriktade reduktionism som annars brukar känneteckna ett vetenskapligt angreppssätt.

But that can never happen as long as we allow the ”yeah-but-what-about-nuclear-power-then-debate” to go on and on and on. This is wasting our time. This is climate delayer-ism.

Här har vi förstås ganska radikalt olika perspektiv. Medan jag tycker att den gröna rörelsen fördröjt lösningen i över 40 år genom att vägra kärnkraft och andra viktiga teknologiska bidrag (GMO mm) till förmån för naturromantik, så tycker Greta att det är klimatfördröjande att prata teknologi och att vi istället borde fundera holistiskt på nya system.

We need to keep a great number of thoughts in our head at same time and yet move forward with the changes at unprecedented speed.

Här blir återigen lite motsägelsefullt. Vi ska inte fokusera på separata sakfrågor, utan tänka holistiskt, men ändå hålla många saker i huvudet samtidigt?

Personally I am against nuclear power, but according to the IPCC, it can be a small part of a very big new carbon free energy solution, especially in countries and areas that lack the possibility of a full scale renewable energy supply – even though its extremely dangerous, expensive and time consuming.

Här uppdaterade Greta sitt inlägg i efterhand, för hon skrev först detta utan det personliga ställningstagandet i början,och då blev tillräckligt många gröna stofiler upprörda för att tvinga henne att lägga in en brasklapp. Hursomhelst, de flesta läsare på denna blogg vet att kärnkraft skalar mer eller mindre obegränsat, är ovanligt ofarligt som industri betraktat och är billigt och snabbt att skala upp i serieproduktion.

Some people seem so desperate to go on with the comforts and luxuries of their every day life that they tell others to not have any children. As children, speaking for our little sisters and brothers, we don’t find that very encouraging. It is not us or future generations who have created this. And yet – once again – you blame us.

Här tar hon avstånd från den ganska vanliga hardcore-gröna idén att man inte ska skaffa barn för att undvika att belasta naturen ytterligare. Kanske har hon tänkt ut det själv, kanske är det en utlöpare från mamma Ernmans kristna arv. Jag vet inte, men det är hursomhelst uppmuntrande med ett litet brott från den gröna ortodoxin!

Once you have done your homework, you realize that we need new politics. We need a new economics, where everything is based on our rapidly declining and extremely limited carbon budget. But that is not enough. We need a whole new way of thinking.

Upprepat krav på ett nytt system. Man kan iofs tolka det i linje med det jag förespråkar, dvs en överenskommelse om CO2-skatter, men det stannar inte där, denna gång heller. Återigen, för att fixa klimatkrisen på några få år så ska vi tydligen hitta på ett helt nytt sätt att tänka.

The political system that you have created is all about competition. You cheat when you can because all that matters is to win. To get power. That must come to an end. We must stop competing with each other.

Här vänder hon sig mot tävlan/konkurrens och i kommentarsfälten har socialisterna extatiskt bejakat att oraklet tydligt legitimerar socialism, men ska man tolka henne både bokstavligt och välvilligt så talar hon om tävlan inom det politiska systemet, inte inom det ekonomiska. Och mitt skatteförslag är designat att göra just detta: minimera den multilaterala politiska konkurrensen i klimatförhandlingarna genom att skippa kvoter och ”rättvisa” för att istället betala skatt till den egna statskassan.

We need to start cooperating and sharing the remaining resources of this planet in a fair way. We need to start living within the planetary boundaries, focus on equity and take a few steps back for the sake of all living species.

Problemet är att detta fokus på rättvisa och påtvingad fattigdom är EXAKT det som medför så stor politisk konkurrens i klimatförhandlingarna. Det är precis den inriktningen som lett till mötessammanbrott, helt urvattnade överenskommelser, icke-bindande utfästelser etc. De fattiga hakar förstås gärna på och säger ”jodå, det är klart det ska vara rättvist, gå före ni rika som har skuld, släpp utrymme till oss”. De rika ländernas medelklass däremot är inte så intresserade av att ”ta några steg tillbaka” och släppa avsevärda mängder välstånd till folk i fjärran länder.

Dessutom är rättvise-ambitionen tämligen meningslös. Inte bara för att icke-OECD, dvs de fattiga länderna, redan idag står för 63% av utsläppen med en raskt ökande andel. Utan kanske främst för att målet funktionellt ligger nära noll, med de flesta scenarier för 2 grader inbegriper negativa globala utsläpp mot slutet av århundradet! Vad är poängen med att dela noll rättvist?

Amerikanerna har nyss röstat på Trump. Putin leder Ryssland, MBS (Mr Bone Saw) leder Saudiarabien, mullorna leder Iran, tyskarna bygger Nord Stream 2, Xi styr Kina med järnhand och säljer kolkraftverk längs Sidenvägen, indierna ökar kolkonsumtionen 4-6% årligen, Afrika kommer att öka befolkningen från 1.3 mdr idag till ca 4.5 mdr år 2100 etc. Om vi inte ska tänka teknologi och CO2-skatter i första hand utan hellre fokusera på rättvisa och asketism, vad är våra utsikter att lyckas? Gretas stjärnglans i all ära, men hon har inte en snöbolls chans i helvetet att få världen att tänka på helt nya sätt, instifta helt nya system och få oss att fokusera på rättvis fattigdom på de tidshorisonter hon ser framför sig. Det kittlar ett segment av gröna tänkare i världen, utan tvivel, men det är inte en framkomlig väg.

We are just passing on the words of the science. Our only demand is that you start listening to it. And then start acting.

So please stop asking your children for the answers to your own mess.

Så avslutas Gretas text. Men nej, ovanstående är inte bara att vidarebefordra vetenskapens ord. Det handlar tvärtom om att underordna vetenskapen den gröna politiken. Det köper jag inte, men jag följer gärna uppmaningen att inte lägga bördan på barnen genom att fråga dem om lösningen.

Global energistatistik 2018

Uncategorized, , , , ,

Igår släpptes BPs årliga rapport Statistical Review of World Energy. Det finns de som börjar fräsa konspirationsteorier när källan är ett oljebolag, men detta är kanske den mest högkvalitativa, ansedda och citerade källan i sitt slag. Jag har utgått från BPs råa siffror och snickrat ihop en uppsättning grafer som visar den globala utvecklingen.

Glädjande nog ökade energikonsumtionen i världen med ca 2.2% förra året. I nedanstående graf kan man se hur det såg ut per energikälla. (Icke-termiska källor som vattenkraft, solceller och vindkraft justeras upp av BP genom att multiplicera med cirka tre för att bli jämförbara.)

Som synes är vindkraft och solceller fortsatt väldigt små. År 2017 uppgick de tillsammans till totalt ca 2.65% av primärenergin, en ökning från 2.22% året innan. Med den takten tar de alltså 4-5% marknadsandel per decennium.

Förra året ökade naturgas mest, följt av olja:Att naturgasen ökar är inte så konstigt. Det är den ideala partnern till slumpkraft (dvs sol och vind). Naturgas-verk är väldigt billiga att bygga och produktionen i dem kan relativt lätt justeras så att bränsle sparas när det är bra produktion i slumpkraft-verken. En politisk bonus är att naturgas bara ger halva CO2-utsläppen mot kol, vilket gör att man relativt billigt kan reducera utsläppen enligt plan genom att göra sig långsiktigt beroende av denna energikälla.

Från millennieskiftet har den fossila andelen av energiproduktionen minskat obetydligt från 87% till 85%. Samtidigt har den totala energiproduktionen ökat kraftigt, så fossilerna växer fortfarande:

Förra året växte den fossila energiproduktionen ca 1.5% (trots att året innan dess hade en dag extra pga skottår). Det här får givetvis förutsägbara konsekvenser för CO2-utsläppen:CO2-utsläppen hade inte rört sig särskilt mycket några år, men tog 2017 ett skutt uppåt igen och ökade med ca 1.6%, justerat för skottår.

Om man vill avsluta med att vara lite positiv mot slumpkraft, så kan man betrakta deras tillväxter i en logaritmisk graf:Här ser man att vindkraft idag ligger på ca 1.9% av primärenergin (vilket inte är samma sak som andel av elektriciteten), och solkraft ligger på ca 0.75%. De ligger alltså på ungefär samma punkter på kurvan som kärnkraft låg på ca 1977 respektive 1973. Grafen visar att den procentuella tillväxten fortfarande är hyggligt god för dessa energislag och om man inte kände till intermittens-problematiken skulle detta, trots de små absoluta volymerna, ge anledning till långsiktig optimism.

Återkommer med ytterligare statistik kring viktiga detaljer.

Earth Overshoot Day

Uncategorized, ,

13 augusti infaller Earth Overshoot Day 2015. Den markerar att vi enligt ekologiska fotavtrycksberäkningar från Global Footprints Network (GFN) har överskridit årets tillgängliga biokapacitet. Gammalmedia kommer att slå på stora trumman och dessutom återberätta, helt utan kritisk granskning, att vi svenskar är en av de största skurkarna. ”Om alla levde som svenskarna” så skulle det nämligen krävas 3.8 jordklot. Det här kräver en analys som gammalmedia definitivt inte kommer tillhandahålla.

Ingen overshoot utan CO2

Att vi har Earth Overshoot Day 13 augusti innebär att vi behöver 1.5 jordklot för att hantera mänsklighetens konsumtion. Hur är det egentligen möjligt, med tanke på att vi de facto bara har ett jordklot? Jo, man har hittat på sex stycken fotavtryck – odlingsmark, betesmark, skogsproduktion, fiske, bebyggt land och CO2-utsläpp. Men vi har bara fem stycken biokapaciteter, som matchar de fem första fotavtrycken. Biokapaciteterna visar hur mycket vi har tillgängligt och fotavtrycken hur mycket vi kan utnyttja utan att det blir ohållbart. Orsaken till att vi kan utnyttja mer än ett jordklot är helt enkelt att CO2-utsläppen ligger utanpå! Låt mig förklara:

Fotavtrycken för betesmark, odlingsmark och bebyggt land matchar sina respektive biokapaciteter precis, globalt sett. När det gäller bebyggt land så har man helt enkelt definierat det så. För det övriga två är det bara väldigt misstänkt att de matchar. För mig tyder det på en metodologisk brist – man ser bara det man har framför näsan och förmår varken bedöma ohållbart markbruk eller skatta mängden outnyttjad men brukbar mark.

När det gäller skogen så utnyttjar vi den bara till en tredjedel, globalt. Så har vi fisket, som vi tydligen bara utnyttjar till hälften (dvs vi skulle fortfarande vara hållbara om vi dubblade fisket), vilket känns lite konstigt med tanke på att vi talar om överfiske. När det gäller dessa mer direkta markutnyttjanden/fotavtryck så ligger vi alltså under biokapaciteten och såvitt jag kan bedöma så kommer vi med rådande metodologi aldrig få overshoot inom dessa. Det är här CO2 kommer in.

CO2-utsläppen kan sägas kräva oceaner som kan absorbera värmen och skogar som kan ta upp CO2-t, och med det som grund har man räknat fram ett fotavtryck baserat på hur mycket skog som skulle behövas för att suga upp utsläppen. CO2-fotavtrycket är alltså en rent teoretisk ytanvändning som egentligen inte passar in bland övriga. CO2-avtrycket ensamt gör skillnaden mellan en annars globalt hållbar nivå på 1.19 hektar/capita till en ohållbar nivå på 2.64 hektar/capita (av 1.72 hektar tillgänglig biokapacitet).

Sverige värst i EU!?

Med viss ansträngning kan man ladda ner GFNs data från deras hemsida, så häng med på en liten granskning av siffrorna! Om man bara okritiskt plottar EU-länderna så ser man att Sverige är absolut värst vad gäller fotavtryck per capita:footprint2011

Fascinerande, inte sant? Sverige är alltså inte bara värst per-capita i EU utan ligger också bland de högsta även med avseende på CO2. Snacka om kontraintuitivt! Det passar givetvis ett svenskt grönt narrativ perfekt, eftersom det är viktigt med skuld och skam, men det är så knäppt att det är värt att gräva vidare i.

Missvisande CO2-avtryck

Tyvärr leverar inte GFN såpass detaljerade data och källhänvisningar att man kan ta reda på exakt hur de fått fram Sveriges CO2-avtryck. Tidiga utgåvor av GFN likställde helt sonika kärnkraftens CO2-utsläpp med ett genomsnitt av övrig elproduktion, men de fick så mycket kritik att de har tvingats överge denna metod. Av metodbeskrivningen kan man däremot sluta sig till att Sveriges höga CO2-siffror beror på att vi har väldigt mycket handel och därmed belastas med tyska och kinesiska utsläpp enligt konsumtionsmetoden. Jag har tidigare berättat om varför den metoden är moraliskt och praktiskt förkastlig.

Här är ett diagram som jämför GFNs CO2-fotavtryck med data från BPs Statistical Review of World Energy:

CO2-footprints

Det slår kraftigt för några länder som Sverige och Nederländerna, åt olika håll. Om man räknade vettigt skulle alltså Sverige ha 1.7 i CO2-fotavtryck och inte 3.0, men denna förändring skulle bara ta ner vårt fotavtryck till 5.2 hektar och placera oss på en tredjeplats efter Belgien och Nederländerna. Det hjälper alltså bara lite att ha bland de lägsta CO2-utsläppen i EU. Men givetvis slutar inte historien här.

Övriga avtryck

Nedan finns ett diagram över Sveriges övriga fotavtryckskomponenter jämfört med landets biokapacitet, dvs hur mycket Sverige anses ha tillgängligt:
SwedenFootprints

Vi kan börja med fisk. Lite otippat att Sverige kan 21-faldiga vår fiskande innan vi hamnar på gränsen till hållbarhet. Här tror jag att GFN faktiskt är orimligt positiva. På samma sätt har EU som helhet 2.6 hektar i fiske-fotavtryck och 13.2 i biokapacitet, vilket skulle innebära att EU kan femfaldiga fiskandet. Också märkligt att Estland påstås ha överlägset störst biokapacitet inom fiske i EU, med ungefär en tredjedel av totalen.

Odling och betesmark då: På global nivå är biokapaciteten för dessa samma som fotavtrycket. GFN har som sagt inte så detaljerad redovisning, men en kvalificerad gissning är att Sveriges något högre fotavtryck inom dessa områden ska tolkas som att vi nettoimporterar såna produkter, vilket ger oss ett högre avtryck än biokapacitet.

När det gäller skog blir det intressantare och här finner vi orsaken till att Sverige ligger högt i EU även om man rättar CO2-utsläppen. Sverige är en nation med massor med skog och lite folk. Därmed är vår biokapacitet för skog väldigt hög och vi utnyttjar bara en femtedel själva. Men trots detta hållbara skogsbruk är det en hög skogsanvändning per person vilket är en stark belastning för den svenska footprint-statistiken.

Tänk om alla skulle …

När man betraktar skog-fotavtrycket är det ganska självklart att börja fråga sig vad man BORDE mena när man säger ”tänk om alla skulle leva som svenskar”. Är det inte vettigt att länder lägger tonvikt på nyttjandet av lokala resurser och mindre på svårtillgängliga utländska resurser, och att huvudsaken är att man inte spränger biokapaciteten? Sverige bibehåller enorma marginaler i skogsbruket och (tydligen) i fisket och våra små underskott i odling och betesmark bör kunna justeras genom att avdela en aning skogsareal. Om alla levde som svenskar i det avseendet – att ha marginal till sin biokapacitet, så vore allt lugnt. Och globalt så ÄR det som sagt lugnt, förutom det här med CO2-utsläpp.

Visst, bara för att man har tur och bor i ett glesbefolkat land är man inte miljöängel och bara för att man bor i en tämligen infertil öken är man inte nödvändigtvis miljöskurk. Men ändå. Vi tillhandahåller hållbara skogsprodukter till världen och bränner en del rester i våra biomassa-verk. Är det verkligen något vi ska skämmas över?

Sammanfattning

  • CO2-avtrycket är en udda fågel som egentligen inte är jämförbart med resten, och som därför skapar ett matematiskt påhittat värde för global overshoot som inte går att använda till något mer än att gapa fånigt åt. Utan detta påhitt ligger mänsklighetens fotavtryck med god marginal inom biokapaciteten. (Ja, CO2-utsläppen är ohållbara, men det har inget med resten att göra, eller med hur många jordklot vi ”använder”.)
  • Sverige straffas i statistiken för att vi har rejält med skog som vi nyttjar hållbart. I själva verket är Sverige ett normalt EU-land vad gäller fotavtryck, förutom att vi har mycket skog.
  • GFN borde göra sin hemläxa på fiskeområdet eller förklara varför fotavtrycket är så lågt i förhållande till biokapaciteten med tanke på utarmningen av fiskstockar. Dessutom förklara orimligheter som Estlands enorma biokapacitet för fisk.
  • Beräkningarna av odlingsmark och betesmark tyder på metodfel då matchningen av biokapacitet och fotavtryck är exakt.
  • Den obsoleta konsumtionsmetoden används vid CO2-beräkningar, vilket bland annat leder till att Sverige straffas för att vara ett litet, öppet land som handlar mycket med exempelvis skurkstaten Tyskland.
  • GFN har en historia av oseriös grönhet (kring framförallt kärnkraft) och redovisar inte alla ingångsvärden öppet och tydligt på sin hemsida. Varför inte?
  • Att hänga ut länders befolkningar som miljöskurkar trots att de håller sig inom den egna biokapaciteten och har bland världens starkaste miljöregler blir lätt orimligt.

Det är fritt att klä sig i säck och aska 13 augusti, men för min del tar jag det lugnt. Datumet betyder inget och projektet är trots sin aktningsvärda ålder inte särskilt moget. Earth Overshoot Day är en stark mediagrej och footprintsprojektet är ganska stort och ambitiöst, men idén att mäta hållbarhet är ändå mycket, mycket bättre än det nuvarande tekniska genomförandet.

 

CO2-utsläpp

Uncategorized

Tre grafer med färska data för att få perspektiv på CO2-utsläppen i världen.  Den tredje är bäst, så häng i! Först den allra enklaste, procentandel för de 20 största utsläpparna och resten av världen.

co-percent

Det som alla vet är tydligt – Kina är i särklass största utsläppslandet med USA som avlägsen tvåa. Tillsammans med Indien står de för cirka 50% av utsläppen.

En lite mer komplicerad andra graf med precis samma länder, där höjden på staplarna är CO2-utsläppen per capita och bredden på staplarna är capita (antalet människor i landet). Staplarna är ordnade i total-utsläpp från vänster:

co2-capita

Världsgenomsnittet är 4.9 ton/capita och år, så vi ser att Kina ligger en bra bit över detta på 7.0 ton/capita (nej, det beror inte på Kinas export). USA framstår som en skurkstat iochmed att de ligger på 18.6 ton/capita och är väldigt många. Indien är en grönskimrande stat på blott 1.5 ton/capita medan Tyskland är en europeisk skurkstat på 10.3 ton/capita. Sverige ligger lågt på 5.5 ton/capita (men är bara med i rest-of-the-world-stapeln). Skillnaden är givetvis att Tyskland är en föregångare inom förnybar energi medan Sverige är ett kärnkraftsland. Detta bekräftas av Frankrike som kommer in på 6.0 ton/capita.

Egentligen tycker jag ovanstående graf inte har särskilt stort förklaringsvärde, så låt mig som alternativ ge nedanstående graf som är likartad men där höjden är kg CO2/BNP-dollar och bredden är antal miljarder BNP-dollar som respektive land genererar:

co2-gdp

Världsgenomsnittet är 0.47 kg/$ och USA ligger klart under detta på 0.35 kg/$. USA är alltså inte så mycket skurkstat i det perspektivet, utan helt enkelt ett rikt land. Kina och Indien däremot framstår här som skurkstaterna och plötsligt är Indien inte fem gånger renare än Kina. Indien är alltså inte ett land av gröna änglar, utan helt enkelt ett mycket fattigt land som inte velat öppna och avreglera sin ekonomi nog för att nå samma ekonomiska framsteg som Kina. Eller vid närmare eftertanke – detta är ju exakt vad gröna kallar änglalikt!

Notera att Frankrike har lägsta utsläppen per BNP-dollar av dessa 20 stora, genom sina 0.14 kg/$, vilket återigen bekräftar kärnkraftens effektivitet. Det gröna föregångslandet Tyskland har 64% högre utsläpp per BNP-dollar med sina 0.23 kg/$. Sverige kommer in på smått otroliga 0.09 kg/$, en femtedel av världsgenomsnittet. (Och nej, Sveriges utsläpp blir inte värre om vi räknar på vår inverkan på andra länder genom handel.)

Helgläsning v22

Uncategorized, , , ,

Några saker att sätta tänderna i om vädret är dåligt i helgen:

1. Supermiljöbloggen gör ett ovanligt avsteg från den-vite-mannens-börda iochmed reklam för Astrid Kanders forskning om bättre utsläppsberäkningar (som dessutom sätter Sveriges utsläpp i mycket ljusare dager). Jag bloggade om samma sak för knappt två månader sen. Trevligt att SMB hakar på till slut.

2. Magasinet Neo bloggar om ett förutsägbart missbruk av tveksamma gummi-paragrafer, i det här fallet lagen om hets mot folkgrupp. En sverigedemokrat döms för att ha kopplat islamisk kultur till våldtäkter i samband med övergreppen på Tahrirtorget. Domstolen konstaterar bland annat att sanningshalten i påståendena är irrelevanta.

3. De svenska lärarstudenterna blir allt svagare, lärarutbildningen allt sämre, enligt forskare i sociologi på DN debatt.

4. En karta över varje lands största export-kategori:

5. Bensinpriser, total bensinkonsumtion (storleken på cirklarna) och bensinkonsumtionen per capita. USA har världsmarknadspriser (varken särskilt skattat eller subventionerat). Allt till vänster är subventionerat och allt till höger är skattat. Sverige är väl någon obetydlig fläck vid $8 ungefär.

6. Företrädare för åkerinäringen presterar ett skolexempel på ”regulatory capture” på DN Debatt, dvs att staten ska förläna dem starkare skydd mot konkurrens (i detta fall från övriga EU). Givetvis använder de ”freedom is slavery”-argument för att hamra in sitt budskap: ”Och eftersom många utländska aktörer betalar löner som är en bråkdel av de som gäller enligt svenska kollektivavtal sätts konkurrensen i praktiken ur spel.”

7. Samhällsexperimentet som är USAs delstaters olika regleringar visar intressanta korrelationer. Stater som tillåter kollektivavtal med tvingande fackanslutning har mycket sämre jobbtillväxt än stater som förbjuder detta:

Kärnkraftsolyckor i perspektiv

Uncategorized, , , , ,

Hur farliga är kärnkraftsolyckor egentligen? Vi har sett tillräckligt med olyckor för att börja få en uppfattning om det. Harrisburg-olyckan dödade ingen. Sansade uppskattningar placerar totala dödstalen från Tjernobyl, historiska och framtida, vid cirka 4000. Den trippla härdsmältan i Fukushima bedömer FN inte leda till dödsfall, utöver de dödsfall som den psykologiska och fysiska stressen evakueringen innebar. Det är inte så konstigt att det inte blir några dödsfall av Fukushima, eftersom man har evakuerat områden som kontaminerats med ner till en tiondel av den naturliga bakgrundsstrålningen i Ramsar i Iran (där man inte ser någon ökad cancerfrekvens).

Så, vi har 4000 möjliga dödsfall i spektakulära kärnolyckor över en period på 50 år. Kontrastera det med att WHO nyligen släppte en rapport om att 7 miljoner dödsfall varje år beror på dålig luftkvalitet pga förbränning av biomassa och fossiler, vilket höjts pga nya rön om skadeverkningarna. NASAs tidigare bedömning att kärnkraften hittills räddat cirka 1.8 miljoner liv jämfört med om övrig energiproduktion skalats upp för att täcka kärnkraftens bidrag är därför lågt räknad.

Evakueringarna, då? Har vi verkligen råd att tappa mark till kärnolyckor? Jag har försökt illustrera storleken på evakueringsområdena bredvid USAs östkust. För att det inte ska bli osynliga fläckar har jag valt att multiplicera evakueringsområdenas area med en faktor 10. För att ytterligare ha något att jämföra med, så har jag valt en karta med höjd över havet, för att man ska kunna jämföra med den höjning av havsnivån man kan förvänta sig från global uppvärmning (kanske fyra-fem meter riktigt långsiktigt vid 2 grader uppvärmning):

fukushima, tjernobyl kontra CO2

Det här är bara en liten del av världen. Exempelvis är Bangladesh med 150 miljoner invånare oerhört låglänt. Vi ska också minnas att havsnivåhöjning är relativt permanent. Kontaminering från kärnkraft däremot krymper i en jämförelsevis hygglig takt, eftersom den enda isotopen som spelar roll efter en tid är cesium-137 med en halveringstid på 30 år. Det betyder att om vi får en kärnolycka vart 26:e år som tvingar mänskligheten att evakuera 10 kvadratmil (ungefär Fukushima), så kommer den totala evakuerade arean aldrig överstiga cirka 22 kvadratmil.

evakuerad area kärnolyckor

 Förnybart då? Tre raviner-dammen i Kina, världens största vattenkraftsprojekt, evakuerade cirka 1 miljon människor och dränkte ett område ungefär lika stort som Fukushimas överdrivna evakuering. Vind då? Nja, världens ynkliga vindkapacitet idag tar upp sådär 100x större yta än Fukushima-evakueringen, om man räknar med ett säkerhetsavstånd på 500m från varje snurra till bebyggelse.

Självklart är det så att sannolikheten för rejäla olyckor är extremt mycket lägre för nya reaktorer jämfört med de uråldriga designer som hittills förolyckats. Även den befintliga reaktorflottan blir säkrare för varje olycka pga alla de lärdomar man drar. Allt detta har jag ignorerat i mina beräkningar och resonemang, eftersom jag vill visa att även befintlig gammal kärnkraft lätt är värd sina sällsynta olyckor! Jag återkommer till de försumbara konsekvenserna av gruvdrift och slutförvar framöver.

Skurkstaten Tyskland vs Vattenfall

Uncategorized, , , ,

Jag har tidigare skrivit om Supermiljöbloggen. En av deras desinformationskampanjer går ut på att ihärdigt beondska Vattenfall och regeringen för att företaget äger tyska kolkraftverk och kolgruvor. Exempelvis 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10. Kommentar-svansen hänger på och skriker indignerat om hur de skäms för Sverige.

Det är lätt att hålla med om att Vattenfall borde stannat hemmavid istället för att leka multinationell jätte med våra skattepengar. Det är lite svårare att hålla med om att vi ska kasta bort alla investeringar som gjorts.

Supermiljöbloggen håller inte med och vill alltså på allvar att vi i Sverige, som är ungefär en tiondel så stort som Tyskland räknat i befolkning och ekonomisk volym, ska betala för Tysklands energi-elände. De vill dessutom att Vattenfall ska acceptera att få sina tyska kärnkraftverk nedlagda utan kompensation. För att inte tala om att de är sura på regeringen som sålde Sveriges överblivna utsläppsrätter häromåret istället för att annullera dem. Den vite mannens börda är enorm och gäller tydligen gentemot alla länder söder om oss.

Men låt oss se hur det ligger till med Tyskland och kolkraft egentligen. De har fortfarande cirka 50% kol-el och CO2-utsläppen ökar. Kan det vara Reinfeldts fel, månntro?

År 2012 öppnade Tyskland (RWE, inte Vattenfall) ett nytt kraftverk på 2200 MW för brunkol. Det är effektivare än gamla verk och särskilt designat för att kunna snabbt kunna öka och minska produktionen för att matcha sol och vind. Tysklands miljöminister Peter Altmaier var lyrisk: ”The new power plant is an impressive example of how the high levels of efficiency of modern coal- and gas-fired power plants not only help to reduce carbon emissions but can also make an outstanding contribution to the success of energy industry transformation.”

 

Med sådana vänner behöver miljön inga fiender. Detta är bara ett kolkraftverk. Ett tiotal nya är på gång i Tyskland. 

2010 vann Tyskland en kamp mot EU-kommissionen och fick tillåtelse att förlänga sina kolgruve-subsidier på cirka 20 miljarder/år till år 2018. Man ger alltså bidrag i Tyskland för att hålla igång olönsamma kolgruvor.

År 2011 stängde Tyskland cirka 8300 MW kärnkraft, motsvarande cirka 7% av elproduktionen. Dessa kärnkraftverk brände ungefär 8 kubikmeter uranbränsle varje år. Motsvarande kolkraftverk äter cirka 60 miljoner kubikmeter brunkol per år.

Tysklands energi-elände har lett till att tyskarna idag betalar cirka 60 öre/kWh i påslag på elpriset för att stödja cirka 5% solcellsinnehåll. Investeringarna i förnybart sen år 2000 är i storleksordningen 1500 miljarder och hade lätt räckt till att ersätta allt kol i Tyskland med kärnkraft.

Jo, slutsatsen får nog bli att det är Reinfeldts fel alltihop. Det blir skönt när Löfvén vunnit i höst och miljardinvesteringarna drar igång på allvar. Vi ska inte bara betala för stora delar av Tysklands omställning, eftersom vårt moraliska ansvar tynger oss. Sverige måste dessutom jobba hårt för att komma ifatt Tyskland som har storslagna planer på CO2-snål elproduktion redan år 2050.

Sveriges utrikeshandel ger minskade CO2-utsläpp

Uncategorized, , ,

CO2-utsläpp per land har traditionellt beräknats enligt produktionsmodellen, som helt enkelt räknar utsläppen inom respektive land. En av Sveriges främsta källor till desinformation, Supermiljöbloggen, upprepar idag den vanliga myten att de CO2-utsläpp vi svenskar är moraliskt ansvariga egentligen skulle vara mycket större än så. I själva verket är det tvärtom!

Myten baserar de förstås på den s.k. konsumtionsmodellen. Den bygger på att om vi exempelvis utbyter varor med brunkolets förlovade land, Tyskland, så belastas Sverige med den tyska varans produktions-utsläpp och Tyskland med den svenska varans. Detta är givetvis till fördel för Tyskland som belönas för miljövidrig export medan vi straffas för vår miljövänliga export. Modellen leder också till att det inte finns något intresse för ett land att med hjälp av skatter, kärnkraft mm minska CO2-intensiteten i exportsektorn. Det är förstås ungefär hur dumt som helst, men svenska gröna organisationer som vill att Sverige ska belastas med maximal moralisk skuld älskar det!

Numera är modellen obsolet, även om den kommer leva kvar i gröna sinnen några decennier till. Professor Astrid Kander vid Lunds Universitet har nämligen utvecklat och publicerat en förfinad modell som inför (negativa) utsläppskomponenter för länder vars export sänker de globala CO2-utsläppen genom CO2-snål produktion (och omvänt). Det är egentligen rätt självklart: när vi producerar papper, stål och aluminium för export så sänker detta givetvis utsläppen jämfört med om övrig dito produktion i världen skulle behöva skala upp sin verksamhet.

Kanders modell är neutral på så sätt att varje lands beräknade utsläpp fortfarande summerar till världens faktiska, fysiska, utsläpp. Och varje sänkning av ett lands utsläpp, både för inhemsk konsumtion och export, leder i hennes modell till lägre siffror för landet. Ansvaret ligger därmed där det ska ligga!

Nu till siffrorna: Sveriges utsläpp enligt produktionsmodellen är 5 ton/capita och år. Enligt den obsoleta konsumtionsmodellen är den hela 9 ton/capita. Med Kanders mer korrekta modell är utsläppen bara 4 ton/år, vilket är i världsklass för ett utvecklat land. Vår utrikeshandel sänker alltså CO2-utsläppen i världen. Det beror dels på att vår vår export är energiintensiv, dvs har högt energiinnehåll per krona tack vare billig kärnkraft, dels på att vi har ett handelsöverskott, vilket betyder att vi konsumerar mindre värde än vad vi producerar. Bägge dessa faktorer innebär att vi, netto, tränger undan CO2-intensiv produktion i utlandet!