Solceller – don’t do it!

Uncategorized,

Att solceller är en samhällsekonomisk brakförlust är helt uppenbart. Att inse att det även är en privatekonomisk förlust är lite svårare, men jag ska illustrera. En bombsäker alternativ investering är att amortera sitt bolån. De senaste fem åren har Nordeas genomsnittliga tremånadersränta varit 3.2%, vilket blir 2.3% efter skatt. Hur står sig solceller gentemot denna blygsamma avkastning? Låt oss räkna.

Vattenfalls medium-paket kostar 71100 kr och producerar 3135 kWh/år. ROT-avdraget sänker kostnaden med 7290:-. Det finns också ett investeringsbidraget på 35%, men det räcker inte till alla och kan inte kombineras med ROT. Nettopriset blir alltså 63810:- med ROT-avdrag eller 46210:- med investeringsbidrag. Vattenfall köper i dagsläget ditt överskott för spotpriset + 1 kr. Låt oss säga att man sparar/tjänar 1.30 kr/kWh, dvs 4075:-/år första året, med en degradering på cirka 0.5% per år.

Om man sen antar att man inte behöver betala en enda krona för underhåll, reparationer eller annat för solcellerna utöver investeringen, så kommer kassaflödena se ut såhär:

solceller med ROT-avdragsolceller med investeringsbidrag

Man slår alltså bostadsamortering på 28 eller 17 år, beroende på bidragsform. I min värld är det så segt att det är liktydigt med förlust, särskilt med tanke på de avsevärda riskerna enligt nedan. (Jovisst, du kan säkert hitta lite billigare alternativ än Vattenfalls. Men då har du också handlat av någon som med stor sannolikhet inte finns om 9 år när du behöver driva ditt garantiärende.)

Till riskfaktorerna hör att:

  • Installationen havererar i något avseende efter de 10 år som Vattenfall har produktgaranti. Ett vanligt problem är trasiga inverterare, cirka 10,000:-.
  • Installationen visar sig producera något sämre pga sämre lutning eller riktning.
  • Du tvingas flytta innan du tjänat på det utan att försäljningspriset blir motsvarande högre.
  • Många fler än du installerar solceller och spotpriset på soliga dagar sjunker därför, så du tjänar mindre.
  • Din granne låter ett träd växa upp som skuggar lite. (En fånigt liten skugga ger stora effekter på produktionen.)
  • Staten sänker skatter eller överföringsavgifter på el så att du tjänar mindre.
  • Vattenfall slutar betala 1 kr/kWh för överskottsel.
  • Staten lägger skatt på egen produktion.
  • Du måste lägga om taket och (om)installationen fördyrar detta.
  • Du kanske inser att du behöver ta dit en expert som ser över installationen med några års mellanrum, för någon tusenlapp eller två per besök.

Det finns givetvis också möjliga uppsidor. Kanske lägger staten ner alla kärnreaktorer och elen blir svindyr, exempelvis. Kanske ger staten större bidrag retroaktivt. Men varför inte isåfall köpa solceller då, och inte nu?

Vidare skaffar du dig arbete och komplexitet i ditt hem. Förutom själva jobbet med att upphandla en installation så måste du regelbundet övervaka produktionen för att se att allt fungerar, driva garantiärenden om det inte fungerar och gnälla på Vattenfall om du inte får betalt. Du kan också känna att du måste sopa snö eller löv, tvätta fågelbajs mm.

Tycker du att det är en kul hobby att övervaka och rengöra solceller och ser det som en bonus att du tvingar alla oss andra att betala dyrt för din hobby, kör hårt! Har du för mycket pengar och vill visa upp det, kör hårt! Annars: Don’t do it!

3   

Modern exorcism

Uncategorized,

Inget är nytt under solen. Förr var man besatt av demoner, men det var ju ganska trivialt jämfört med dagens problem. Följande är läst i en facebook-grupp jag råkade trilla in i. Kortar ner berättelsen och försöker anonymisera lite:

”Dags för mig att berätta min solskenshistoria 

När min yngste son var 15 år fick han efter en traumatisk och konfliktfylld uppväxt diagnosen ADHD. Strax efteråt fick jag boken Rörelser som helar av Harald Blomberg i min hand. Jag förstod då att ADHD är en livsstilssjukdom med naturliga orsaker.  […]

Genom bioresonans fick vi reda på att han hade tungmetaller, bakterier, virus, parasiter och svamp i kroppen, att han är glutenintolerant, soja- och mjölkallergisk, att han hade brist på vitaminer och mineraler, är sockeröverkänslig och känslig för elektromagnetisk samt jordstrålning. Han hade också inflammation i bukspottskörteln p.g.a. stort sockerintag. All stress han utsatts för gjorde att han hade flera aktiva spädbarnsreflexer och han fick då ett träningsprogram av XXX.

Vi åkte hem och började avgifta oss, började bära El-Hindra, rensade kyl och skafferi och la om kosten, tog kosttillskott och sonen började också göra rytmiska rörelser. Inom fyra månader var han i balans. […]

Nyfikenheten drev mig till att börja utbilda mig till rytmisk rörelseinstruktör och när jag själv började göra rörelserna och integrera reflexer hände det saker i mitt liv. Jag hittade min livsuppgift, började förstå vad jag vill med mitt liv och framför allt börjar jag bli vuxen. Efter fjärde kursen sa jag upp mig från min tillsvidaretjänst och hoppade ut i ovissheten för att satsa på mitt eget företag. Jag har inte ångrat mig en sekund. Jag jobbar nu som rytmisk rörelsetränare, bioresonansterapeut, kursarrangör, föredragshållare och är återförsälare för kosttillskott från Helhetshälsa och Omica Organics, El-Hindra och Harald Blombergs böcker.”

Vad ska man säga? Som tokliberal känner jag att sånt här kanske är bland de svårare utmaningarna när det gäller att försvara frihet under ansvar…

    

Ska vi ha kommunism i välfärden?

Uncategorized, , ,

”Alla skor ska vara bra, alla elever ska ha rätt till bra skor. Därför måste vi slänga ut marknadskrafterna vars intresse är att maximera egen vinst hellre än att fixa bra skor.”

Så låter det om vänsterpartiet, fast givetvis om utbildning istället för skor. Vi som var med när muren föll såg vad som fanns där bakom. Vänsterpartiet är förstås akut medvetet om det, men ändå ger de sig inte. ”Det är ju inte DEN sortens kommunism vi ska ha.” I den mån de alls försöker sig på att förklara hur det kommer sig att kommunism är bra just inom skola-vård-omsorg, så säger man något vagt om att det är skillnad på att hantera människor och hantera produkter. Håller det? Knappast. (Om jag fick välja skulle jag hellre göra tvärtom, så att viktiga saker som vård-skola-omsorg vore marknadsekonomiskt organiserade medan godis- och läskproduktionen gjordes statlig. Inga köer i vården, tre månader för att få godis.)

PISA-undersökningarna är på var mans läppar idag och skolfrågan börjar bli het. Det är utmärkt och jag hoppas något gott kommer ut av det. Jag återkommer i frågan, men denna gång nöjer jag mig med att be alla läsa Patrik Lindenfors om evidensbasering i skoldebatten.

    

Kärnkraftens olidliga lätthet

Uncategorized, ,

(Tack till signaturen heasm för impulsen att skriva detta.)

En del hävdar att kärnkraften är alldeles för dyr för att lösa världens energiproblem. De som hävdar detta har uppenbarligen inte gjort några överslag.

Världen drog cirka 16.6 TW termisk energi förra året medan senaste finska reaktorn ska producera cirka 4.5 GW termiskt. Därför krävs cirka 3700 reaktorer för att gå över nästan helt till kärnkraft, vilket innebär att om vi bygger vi 60 om året så är det ungefär lagom med tanke på deras livslängd på 60 år. (Vi har ju lite vattenkraft mm också.)

Kineserna bygger enligt egen utsago för 25 mdr, medan finnarnas fiasko kan gå på 100 mdr. Låt oss pessimistiskt anta att massproduktionen ligger mittemellan, på 50 mdr stycket. Med 60 reaktorer per år blir totalsumman alltså cirka 3000 miljarder/år. Det låter ju fruktansvärt mycket, men är det det? Nej, 3000 mdr är cirka:

  • 400 kr/människa.
  • 0.6% av världens BNP.
  • En sjättedel av värdet av oljeproduktionen i världen.

En alternativ beräkning: Om en reaktor tar fem år att bygga så måste vi hålla igång 300 byggen i världen vid varje tidpunkt för att få 60 klara varje år. Med 7.2 miljarder människor så måste varje grupp av 24 miljoner människor i världen driva ett reaktorbygge, och sätta igång med ett nytt så fort det förra är klart.

År 1979 så höll Sverige på med sex reaktorbyggen samtidigt på 8.3 miljoner man, dvs vi höll igång ett bygge per 1.4 miljoner invånare. Sverige har alltså demonstrerat en förmåga 24/1.4 = 17x större än vad som krävs för att man ska gå över till kärnkraft. Jovisst, EPR-reaktorn är lite fetare, men det var också 35 år sen vi gjorde bedriften och vi ansträngde oss knappt.

10   

Vem bryr sig?

Uncategorized, ,

Fotbollshuliganen som slog ihjäl en fyrabarnsfar häromdagen, bryr han sig om fotboll? Bryr sig frikyrkobesökare om Jesus? Bryr sig gröna om miljön? Bryr sig nationalister om Sverige?

På något plan gör de det, förstås. Samtidigt, skulle jag vilja påstå, gör de det inte. De tror att de bryr sig, de intalar sig att de bryr sig. Men i själva verket så drivs de av att passa in någonstans, vara något, ha en tillhörighet, en identitet. Kanske söker de ruset av att delta i en masspsykos. Den grundläggande motivationen är uppenbart social och alla resonemang om nytta och principer är efterhandskonstruktioner som anpassas till gruppen. Att man blir det ena eller det andra beror mycket på tillfälligheter, vad man råkar halka in på och vad man gör social investeringar inom.

Nu har IPCC publicerat en ny sammanfattning av klimat-läget, som givetvis är värre än någonsin. De gröna talar om att världen snart är obeboelig och tävlar i att hitta på olika skäl till och konspirationsteorier kring varför andra inte bryr sig. En del dömer rentav ut mänskligheten som hopplös, men inte för ett ögonblick tittar de sig i spegeln och frågar sig om de själva bryr sig om global uppvärmning. På riktigt, alltså. Lackmuspapperet, i det här fallet kärnkraftsfrågan, ger ett tydligt utslag!

Moraliskt sett går det intellektuellt resonerade före det socialt påbjudna. När det senare undertrycker det förra uppstår verklig, objektiv omoral. För den som vill tillägna sig filosofin bakom dessa två kanske märkliga påståenden rekommenderas de två romanerna ”Zen och konsten att sköta en motorcykel” samt ”Lila: En studie i moral” av Robert M. Pirsig. För övrigt är dagens DN Debatt-inlägg obligatorisk läsning för alla som är intresserade av rationellt beslutsfattande, i stort och smått.

    

Cornus trollstav duger inte!

Uncategorized, ,

Med risk för att tjata lite för mycket om Cornus alster, så skriver han idag om ”trollstavsvillfarelsen”, dvs att det tar lång tid för teknik att få meningsfullt genomslag, om det alls får det. Jag håller med rent generellt, men när han exemplifierar med ”den första reaktorn som gav elenergi stod klar 1951 och än idag står kärnkraften bara för 4% av världens energiförsörjning” då reagerar jag förstås. Att kärnkraft idag inte dominerar världens energiproduktion beror på politiska val, taskig medialogik och suboptimerande skademinimering. Kärnkraften var på god väg på 70-talet. Se här en graf över hur olika energikällor skalat i olika länder.

genomslag för energitekniker

 

Data från BP Statistical Review of World Energy 2013. Länder som vill kan alltså skaffa 80% kärnkraftsel på 20 år med en måttlig ansträngning. Vid riktig panikmobilisering på 10 år. Om världen såg växthuseffekten som ett prioriterat problem så skulle detta ske.

    

Elbilstekniken är ”disruptive”

Uncategorized, , ,

Den här bloggens tema kan nog upplevas som lite gnällig, men idag blir det ett jadetkanvi för omväxlings skull. Då och då kommer en teknik som är ”disruptive” och gör gamla företag och produkter irrelevanta. Jag tänker på sådant som iPhone, platt-TV och snart även elbilarna.

Det finns förstås många elbilsskeptiker och bloggen  Cornucopia? hör dit. I ett inlägg häromdagen baissade han elbilsutvecklingen genom att extrapolera BMWs prognos för egen tillverkning år 2020 till hela ekonomin. Tveksamt om det håller. BMW är kanske ett av företagen som blir irrelevanta framöver, om de inte är tillräckligt snabbfotade.

När plasma/LCD-TV överflyglade TV-marknaden så hade detta funnits i korten en längre tid, ända sedan plasma-TV var en ny, svindyr lyxprodukt. De nya apparaterna hade överlägsna prestanda och krävde framförallt betydligt mindre material, och materialen var inte särskilt exotiska. För någon med lite intuition för ekonomi var det alltså uppenbart att de höga priserna framförallt orsakades av att plasma var så mycket bättre och attraktivare, dvs de skapade hög efterfrågan, samtidigt som tillgången inte kunde möta upp i början. Att priserna snabbt skulle falla till långt under tjock-TVns borde varit uppenbart.

Elbilarna är även de ”disruptive” eftersom de är bättre och långsiktigt billigare. De har bättre acceleration, obefintligt motorljud och motorvibrationer, nästan gratis bränsle, mindre underhållsbehov, är utsläppsfria vid användningspunkten och har en fördelaktig viktfördelning.

Nackdelarna är framförallt räckvidd, pris, vikt och laddningshastighet. De tre första hänger intimt ihop. Sjunker vikten så sjunker batteripriset och då kan man öka räckvidden.

Kostnaden för att äga en Nissan Leaf, som verkar vara det enda seriösa alternativet på den svenska marknaden idag är, vid 5 års ägande och 2000 mil per år, helt jämförbart med andra prestigebilar i samma prisklass, men givetvis betydligt dyrare än icke-prestigebilar.

bilkostnader

 

(Data enligt konsumentverkets www.bilsvar.se.) Något som är lite märkligt är de höga reparations- och servicekostnaderna för Leafen. Eftersom drivlinan är så mycket enklare och elmotorer är praktiskt taget outslitliga, så skulle jag gissat på lägre underhållskostnader och även en aning lägre helförsäkringskostnad. En stor värdeminskning är i dagsläget naturligt eftersom batterierna försämras och elbilstekniken är omogen med troliga barnsjukdomar.

Tillverkarnas batterikostnader är industrihemligheter, men de bör ligga under 3000 kr/kWh, dvs 72,000 kr för Leafens batteripack, eller 90,000 inklusive moms. Alltså kostar Leafen exklusive batteri åtminstone 250,000 kr, vilket är uppenbart väldigt dyrt för en bil med enklare drivlina än bensinbilar. Fundamentalt borde en massproducerad Leaf utan batteripack kosta ungefär 120,000 kr om man jämför med C3-an. Det finns alltså stor potential för prisreduceringar både när batteripriserna fortsätter reduceras och när batteri-bilarnas volymer ökar så att tillgången matchar efterfrågan.

När det gäller Cornucopia?s argumentation, så kommer batteribilarna troligen öka fortare än vad BMW prognosticerar för sin egen del (extremt mycket fortare om hans peak-oil-idéer har något fog för sig). Dessutom är det så att nyare bilar kör fler mil per år än äldre bilar, vilket gör elbilarnas praktiska genomslag större. Hursomhelst är det en tidsfråga. Elbilarnas fördelar är helt enkelt så stora, och de fundamentala merkostnaderna så små, att det långsiktiga övertagandet är en ren tidsfråga.

    

Liberalism är för klåpare?

Uncategorized, ,

Stötte på den här anonyma kommentaren på en annan blogg:

”Fri marknad är vad klåpare önskar sig för att de inte kan uppnå kraven för att agera på en reglerad marknad. […] Man kan spekulera lite om hur det är ställt med kompetensen hos frimarknadskramare, för den kompetente kan navigera en reglerad marknad oavsett hur högt ribban sätt, för hen är kompetent.”

Som ”frimarknadskramare” känner jag att det är läge att kanalisera Milton Friedman. Här vid hög ålder och med lite gaggig framtoning, men lika klarsynt som alltid.

En reglerad marknad ger ett övertag till stora marknadsledande företag som kan hålla en stab av byråkrater och advokater igång för att hänga med i regleringar, följa dem, påverka dem och dra nytta av dem. Det skapar stora inträdeshinder för innovatörer och uppstickare. Resultatet är förstås oligopol, höga priser, minskad innovation och lägre effektivitet.

På engelska kallas detta ”regulatory capture” och det finns tusentals exempel på detta, både i stort och smått. Låt mig låna ett från en till mig närstående person: Vad tror ni driver utvecklingen mot storkök som kör ut varmhållen mat till serveringskök i skolor, dagis, äldreboenden mm? Är det besparingsiver från slemma borgare? Nej, det handlar till mycket stor del om att byråkratin och regelverket skalats upp kraftigt, vilket gör det svårare att driva små kök och att laga mat från grunden.

Ett lagom stort dagis, exempelvis, behöver ofta bara en enda person i köket. Men denne ska inte bara göra sitt grundjobb, dvs fixa god, näringsriktig mat, hålla rätt på allergier, hålla sig ajour med kostdirektiv och beställa mat etc. Hon ska numera också sätta upp detaljerade rutiner för hygien, städning och matlagning och få dessa godkända av tillsynsmyndigheten, hålla dem regelbundet uppdaterade, dokumentera varje arbetsmoment, spara dokumentation för varenda ingrediens vid leverans, spara småportioner som man kan skicka på analys om någon blivit matförgiftad etc etc. Allt måste vara tydligt nog för att en vikarie ska kunna ta över direkt vid sjukdom. Dessutom finns det förstås en uppsjö krav på hur köket ska vara beskaffat.

Många tycker förstås att ovanstående är strålande. Ordning och reda, färre risker, jämn kvalitet. (Man kan fråga sig hur barnen överlevde innan alla dessa regler kom till.) Och jovisst, jämn ”kvalitet” blir det verkligen. I storköket, med massproducerad, utkörd mat. Eftersom man förvandlar många till ”klåpare” genom regleringarna blir detta den naturliga utvägen. Man samlar ”klåparna” i storköket, tar ifrån dem ansvar och arbetsglädje, lägger till ett par byråkrater och någon arbetsledare, och vips, så blir ”kvaliteten” jämn.

Skulle kunna säga en del om människosynen hos socialister som talar om klåpare, men det får bli ett ämne för en annan gång. Hursomhelst, drar en socialist någon lärdom av ovanstående? Knappast. För socialister är lösningen (om de ser problemet) självklar: Skapa en reglering som säger att maten måste lagas lokalt. Ridå!

    

Schlaug diggar anti-kärnkraftsbok!

Uncategorized, ,

Birger Schlaug, fd språkrör i miljöpartiet, tycker alltså att Åsa Mobergs bok ”Ett extremt farligt och kostsamt sätt att värma vatten” är lysande. Visst är det väl veckans skräll?

Schlaug ägnar sitt blogginlägg åt att hylla bokens saklighet, och avslutar med sin egen sakliga betraktelse: ”För snart 28 år sedan kändes våren förstörd. Vi tittade på ungarnas sandlåda, och vårgrönskan kändes smutsig. Vi hade satt fröer och kände att allt det som var på väg att växa var hotat. Vi tittade mot himlen, observerade hur molnen rörde sig. Kände äckel. Till och med längtan efter sommardagarna med båten var som bortblåsta.”

Åsa Moberg är en journalist och författare som berättat i en intervju att hon, efter att hon förlorat folkomröstningen om kärnkraft, flyttade ifrån ett lantställe hon tyckte väldigt mycket om. Hon och hennes man tog fram en Sverige-karta och en passare, gjorde cirklar med säkerhetsavstånd på 17 mil från varje kärnkraftverk, och letade upp ett boende utanför cirklarna. Det ligger en viss tragik i Åsas och Schlaugs känslomässiga reaktioner, och människors rädsla är i sig faktiskt ett giltigt argument mot kärnkraften. Ändå väger detta väldigt lätt när man betänker att kärnkraften räddar cirka 80,000 liv per år, skulle kunna rädda sex gånger fler och utgör det enda hoppet när det gäller att avvärja en klimatkatastrof.

Åsas bok är ”faktagranskad” av den ökända kärnkraftsmotståndaren Tomas Kåberger, vilket redan det får alla varningsklockor att ringa. Jag har inte läst hela boken själv, men väl ett smakprov på de 34 första sidorna som finns här. De är fullt tillräckliga för att döma ut boken som desinformation. På känt manér har man valt ut skräpforskning långt utanför den akademiska mittfåran för att teckna lögnaktiga bilder. Se exempelvis det som skrivs om CO2-utsläpp på sidan 19.

Nå, när en gammal kärnkraftshaverist utan relevant utbildning skriver en osaklig propagandaskrift så tittar förstås svensk media bort med ett visst överseende, eller hur? Jovisst, förutom full uppbackning av statliga etermedier: SVT Gomorron Sverige, SVT Gokväll, UR, Sverige Radio P1, samt av landets alla kultursidor, som UNT, Arbetarbladet, HD, UNT igen, NT, GP, ETC, SvD, Fokus, VI, Skånskan, Expressen, etc etc.

Vad KAN detta bero på?

partisympatier på SVT

3   

Topp tio gröna påståenden

Uncategorized, ,

Den gröna religionen är en sorts cargo cult. Dess anhängare har sett miljövänlighet, förstår inte hur det fungerar, men gör sitt bästa för att imitera det och skapa ett liknande sken.

Men imitationer blir sällan bra. Här nedan kommer några av mina ”favoriter”, utan inbördes ordning. Jag sparar alla anti-kärnkraftsargument som förtjänar sin egen lista. Bidra gärna med dina käpphästar i kommentarsfältet!

1. ”Kolla vad många jobb den här gröna tekniken skapar!”
I det länkade exemplet har man en off-shore-farm som är som en halv kärnkraftsreaktor och ändå kommer ”skapa” hisnande 580 permanenta jobb, eller knappt två vaktmästare per snurra. Jobb är inte en vara man producerar, utan en resurs man förbrukar!

2. ”Energiteknik X växer exponentiellt!”
Nej, allt som kan uttryckas i procent är inte exponentiellt. Bara om det är minst samma procentuella tillväxt varje år! Det är det definitivt inte för varken sol eller vind, globalt. Vind växer linjärt och solen är nära.

3. ”Vi måste ställa om till förnybart.”
Egenskapen ”förnybart” tillför inget och säger inget om miljövänlighet, hållbarhet eller något annat viktigt.

4. ”Solcellskapaciteten växer mest.”
Sol och vind har i princip ingen kapacitet alls. De producerar när vädret samtycker. Dessa energikällor har installerad (topp)effekt.

5. ”Solceller/vindkraft har gått om kol i installerad effekt!”
märkeffekt i Tyskland

Ovanstående är installerad effekt i Tyskland per energislag 2013. Vem f-n bryr sig? Det som spelar roll är hur stor produktionen var:

elproduktion i Tyskland 2013

6. ”Mer förnybart bryter Rysslandsberoende”
Det här bloggade Anna-Karin Hatt om idag. Alla andra begriper att ju mer intermittent kraft och ju mindre kärnkraft, desto större är behovet av naturgas för att fylla ut när det är stiltje och/eller dålig sol. (Okej, de första procenten solceller kan hyvla bort en del av last-toppen dagtid, men sen…) Naturgas är snabbreglerad, billig kapacitet.

7. ”Det är mixen som fixar biffen.”
Ingen grön energikälla duger ensamt och ingen lagringsteknik går att skala upp för att jämna ut intermittenta kraftslag över veckor och månader. Men tyvärr, att man kombinerar många dyra, begränsade och miljövidriga alternativ, såsom sol, vind, vågkraft, biomassa, pumpad vattenkraft, besparingar, efterfråge-reglering och batteri-bilar, gör INTE att summan blir vettig. De gröna har ingen lösning som skalar och uppräkningen av ett dussin olika alternativ som ska kombineras är bara ett sätt att försöka blanda bort korten.

8. ”Vi halkar efter Tyskland!”
Tyskland är mer än 65 år efter oss. Våra reaktorer var klara i mitten på 80-talet och Tyskland ska ha rätt ynkliga 80% förnybart först 2050.

9. ”Vi måste haka på denna tillväxtmarknad så att vi kan exportera grön teknik.”
Tror någon på att Tyskland kan exportera tak-apor? De importerar solceller från Kina till enorma kostnader. Nyttan för tyska konsumenter är sisådär minus 1000 miljarder, alltsammans en bubbla skapad av subsidier. När subsidierna faller faller även tak-ape-industrin. Vindkraft likaså – i USA installerades 13 GW vindkraft år 2012, men när bidragen tog en paus 2013 så installerades bara 1 GW. Tänk dig att jobba i en industri som över en natt sparkar 12 av 13 anställda när staten måste bromsa bidragen.

10. ”Den billigaste kilowatt-timmen är den man aldrig behöver använda.”
Jomenvisst, om jag slänger min frys som jag köpte förra året och köper årets modell som sparar 10 kWh/år jämfört med den gamla, då blir det förstås oerhört billiga och miljövänliga kWh.

1