Vindkraften, uppdatering 2015

I veckan publicerade GWEC, Global Wind Energy Council, statistiken för vindkraftsinstallationerna globalt under år 2014. Ett av de första inläggen på den här bloggen, för nästan ett år sen, argumenterade för att vindkraftens utveckling numera är linjär, eftersom nyinstallationerna legat och harvat kring 40 GW i hela fem år. Därför är det intressant att se att nyinstallationerna under 2014, efter ett uselt 2013, ökat till 51 GW. Liket kanske lever? Per år ser installationerna ut såhär:

annual_installed_wind

Om man medelvärdesbildar 2013 och 2014 är utbyggnadstakten bara 44 GW och som bekant gör subsidie-förändringar att projekt kan skjutas över årsskiften, så man kanske inte ska dra alltför stora växlar på ökningen 2014. Man kan också konstatera att Kina driver utvecklingen med sin installation av 23 GW, och att världen exklusive Kina hade sitt bästa installationsår år 2012 med 32 GW installerat mot bara 28 GW iår:

china-vs-world-wind

Detta innebär att vindkraften under 2014, troligen tillfälligtvis, bröt en stadigt vikande procentuell trend i installationerna:

wind-growth-2015

Det är alltså uppenbart att vindkraften slutade växa exponentiellt cirka 2009, och att utvecklingen numera är linjär eller närapå. I mitt förra inlägg skrev jag att givet en installationstakt på 45 GW/år och en livslängd på 20 år så kommer vindkraften aldrig gå över 900 GW, vilket vid en kapacitetsfaktor på 30% är cirka 10% av dagens elproduktion:

windprognosis

Den något högre tillväxtsiffran för 2014 kan börja rucka på detta scenario, men jag väntar med att justera tills nästa år, om vi ser en ny trend då. Greenpeace och GWEC har samarbetat om att ta fram Global Wind Energy Outlook 2015 (släppt för knappt två veckor sen) och har där betydligt mer optimistiska scenarier:

Under an advanced policy scenario — the manifestation of the iron political will required in order to address climate change — wind power could reach a total installed global capacity of 2,000 GW by 2030, supplying up to 19 percent of global electricity.

Om jag ska översätta så innebär det att om man samfällt i världen öser på med enorma subsidier för vindkraft och hinder för fossilkraft så kan man komma upp i 19% vind till 2030. Det känns mycket avlägset och det erkänner även författarna.

Det kan vara värt att nämna att lilla Sverige är nummer åtta i topplistan av installatörer år 2014 med cirka 1 GW nyinstallationer. Om det är bra eller dåligt går förstås att diskutera.

tio-i-topp-2014

En del vindkraftsförespråkare brukar hävda att kapacitetsfaktorerna ökar allteftersom (kapacitetsfaktorn är kvoten mellan genomsnittlig effekt och installerad effekt), vilket innebär att vindkraften egentligen ökar starkare än vad kapacitetssiffrorna säger. Låt oss undersöka det påståendet, tyvärr utan senaste året eftersom produktionssiffrorna för 2014 inte kommit än.

En teknisk notering: Det är inte rättvisande att jämföra kapacitetssiffror, som redovisas i slutet av året, med produktionssiffror som anges för hela året, och därför använder jag genomsnittet av kapaciteten exempelvis i slutet av 2012 respektive 2013 och jämför med produktionen under 2013. Kapacitetsfaktorutvecklingen globalt har då sett ut såhär:

global-wind-cf

Och mycket riktigt, det finns en svagt ökande global trend för kapacitetsfaktorn. Det bör också finnas utrymme för skapliga förbättringar, eftersom 24% är uselt. (Notera att jag generöst ansatte 30% i mitt ”pessimistiska” scenario.) Även här dominerar Kina med en kapacitetsfaktor neråt 18%. Landet verkar installera vind utan att bry sig särskilt mycket om att tillse att elnätet kan hantera det, och ibland utan att ens koppla in de nya vindfarmerna på nätet! Så kan det bli när tillväxten är kraftigt subventionsdriven. Det är upp till betraktaren att avgöra om det bara är vanlig socialistisk ineffektivitet som ligger bakom, eller om de kinesiska förnybart-satsningarna också är en maskirovka som syftar till att få rödgröna i väst att fortsätta satsa helhjärtat på förnybart medan Kina skaffar sig ett massivt industriellt övertag inom kärnkraftssektorn.

Hursomhelst, inte mycket att hurra för. Jag och de gröna bör vara överens om att dagens nivå på vindkraftstillväxt inte räcker för att hota kolet, och att vindkraften sedan 2009 mest levererat besvikelser. Hade vindkraften sen 2009 fortsatt växa exponentiellt med 30% per år hade den legat på 590 GW idag istället för verklighetens 370 GW.

Häll ner kutsarna i berget!

Den svenska metoden för slutförvar av använt kärnbränsle, KBS-3-metoden, är troligen världens mest överforskade och översäkra industriella säkerhetssystem. Man har forskat på varenda detalj i ett extremt överdimensionerat system som ska lösa ett problem som knappt ens existerar!

SKB, Svensk Kärnbränslehantering, har under 30 år bränt 37 miljarder på att hantera vårt kärnavfall samt forska på KBS-3-metoden och har ytterligare 50 miljarder i kärnbränslefonden som reaktorägarna kontinuerligt betalar till. Man sysselsätter cirka 800 personer för att hantera ett avfall som ligger still och svalnar, väger bara drygt 5000 ton och har hög densitet (liten volym). På sista tiden har knappt 200 miljoner varje år gått till forskning. I styrelsen sitter förvisso mest kärnkrafts-höjdare men även Thomas Östros, avdankad sosse, och Anders Wijkman, känd blågrön antikärnkraftsaktivist.

Direktiven till slutförvaret enligt SSI FS 1998:1 är närmast komiskt överdrivna:

Skydd av människors hälsa ska påvisas genom uppfyllande av ett riskkriterium som anger att ”den årliga risken för skadeverkningar inte får överskrida 10e−6 för en representativ individ i gruppen som exponeras för störst risk”. Med ”skadeverkningar” avses cancer och ärftliga skador. Riskgränsen motsvarar, enligt SSI, en dosgräns på cirka 1,4·10e−5 Sv/år, det vill säga cirka en procent av den naturliga bakgrundsstrålningen i Sverige.

Översättning (uppdaterad efter kommentators påpekande): Metoden måste garantera att framtida skogstroll (läs: jägare-samlare som tar sitt vatten från borrad brunn och fisk, kött, bär, mjölk mm från lokal flora och fauna) i närheten utsätts för inga eller försumbara doser och därmed slipper att ”tvingas” flytta en kilometer åt något håll eller sluta vara en strikt locavore. Beräkningar i många led görs extremt konservativt. Kan vara värt att notera att den genomsnittliga medicinska stråldosen vi utsätts för är cirka 15% av bakgrundsstrålningen och att den lägsta stråldosen som kunnat länkas till cancerrisk är cirka 25 gånger bakgrundsstrålningen.

Slutförvarsmetoden har därför blivit som följer:

kbs3

Metoden bygger på multipla barriärer:

  1. Bränslepelletsen, de sk kutsarna, består av uranoxid som är ett keramiskt, icke vattenlösligt ämne som är kemiskt stabilt.
  2. Kutsarna har fått vara kvar i sina bränslestavar av zirkonium-legering.
  3. Bränslestavarna stoppas i insatser av segjärn som framförallt ger mekanisk motståndskraft.
  4. Insatserna placeras i kopparkapslar med minst 5 cm tjocklek och höga krav på kopparns renhet för att ge motståndskraft mot korrosion.
  5. Det lilla tomrum som finns i kapslarna fylls med en ädelgas (argon) för att skapa en extra stabil kemisk miljö.
  6. Kopparkapslarna omgärdas av bentonitlera som sväller i kontakt med vatten för att skapa en mekaniskt snäll miljö med förutsägbart övertryck med extremt låga flöden av vatten och syre..
  7. Bentonitleran placeras 500 meter ner i särskilt utvalt berg som är extra stabilt, sprickfritt, kemiskt snällt mm.

Nå, att man gör allt detta måste väl ändå vara ett bevis på hur otroligt farligt materialet är? Nej, knappast. Det är ett resultat av de extrema direktiven, vilka tillkommit delvis för att det inte är de egna pengarna som direktivmakarna slösar bort, delvis för att höja kostnaderna för kärnkraften och därmed försöka göra det ”olönsamt”. PR-mässigt är det mycket svårt att ägna sig åt kostnadskontroll i säkerhetsrelaterat kärnkraftsarbete, eftersom varje försök till mer rationella avvägningar lätt kan spinnas som totalt oansvarigt av gröna organisationer.

Att barriärerna är överdimensionerade inses lätt genom ett studium av jordens äldsta kärnreaktorer. De ligger i Gabon i Afrika, är två miljarder år gamla och drevs av naturliga processer i några hundratusen år. Genom analyser av uranets isotopsammansättning och förekomsten av fissionsprodukter har man en mycket god bild av hur reaktorerna körde i cykler när vatten trängde in i uranådern och modererade neutronflödet så att en kedjereaktion uppstod, ända tills det blev så varmt att vattnet försvann och reaktionen avtog och reaktorerna svalnade, varefter cykeln upprepades. Genom lämningarna kan man tillochmed räkna ut att varje sådan cykel var cirka tre timmar lång.

Nu till kicken: De lite mer långlivade ämnen som kan oroa i slutförvaret har inte rört sig mer än decimetrar från där de bildades. Fast det gått två miljarder år! Fast det inte fanns en enda av ovanstående sju särskilt designade barriärer! De som pratar med fruktan i rösten om de 100,000 år som krävs för att slutförvarets material ska bli lika lite radioaktivt som uranmalm skulle kunna betänka att naturen fixat en 20,000 gånger längre tidsrymd redan!

Givetvis har SKB själva analyserat vad som skulle hända om barriärerna fallerar. Se följande graf, tagen från en av SKBs rapporter (sidan 85):

barriers

Texten ”inget sönderfall i berget” är något missledande. Det borde stå ”ingen fördröjning i berget”, dvs om man hade lagt avfallet på några meters djup istället för 500 meter. Med ”buffert” menar man bentonitleran och med ”kapslar” menar man kombinationen av zirkoniumstavar, segjärnsinsatser och kopparhöljen. Förutsättningen är den mest pessimistiska hydrogeologiska bedömningen av slutförvarskandidaterna. Grafen bygger också på att respektive barriärer fallerat inte för EN kapsel utan för ALLA på en gång.

Den övre tunna röda linjen är alltså om man häller ut kutsarna i en några meter djup grop. Då kan något skogstroll i närheten och i en spridningsplym (en expanderande sträng i den riktning grundvattnet rör sig) behöva evakuera (materialet späds förstås längs med i plymen). Den tjocka röda linjen visar att om man häller kutsarna fritt i berget på 500 meters djup, så kan man, om man räknar mycket pessimistiskt, anta att någon får sin bakgrundsstrålning fördubblad om 200,000 år, vilket knappast kommer märkas medicinskt. Man ser nämligen inga effekter på befolkningar som lever i områden med många gånger högre bakgrundsstrålning. Och om man betänker de naturliga reaktorerna, så är det troligaste förstås att ingen radioaktivitet alls kommer upp.

För att sammanfatta, om man lägger kutsarna fritt i berget på 500 meters djup kommer inget hända. Man skulle med fördel kunna använda någon befintlig djup gruva till detta, men okej, ibland vill man återvända till gruvor och återuppta driften när sämre malmhalter och bättre teknik gör fortsatt drift lönsam, så det kanske är bättre att köra i garanterat värdelöst urberg. Och visst, man kan vilja lägga på lite lera så vi garanterar den tjocka gula linjen, men att slösa koppar på detta är mycket tveksamt.

Apropå koppar: Sedan mycket länge gör några KTH-forskare sitt bästa för att ifrågasätta SKBs skattningar av hur koppar korroderar i vatten. (Dessa forskare råkar som av en händelse ha patent på en alternativ kapsel.) Deras ansträngningar får då och då mycket exponering i media och ger förstås upphov till stora kostnader när SKB ska vederlägga och tillbakavisa deras sannolikt feldesignade experiment. I naturen vet vi att mycket tunnare koppar än så klarar sig i miljoner år i liknande miljöer. Men förutom att sagda forskare alltså med all sannolikhet har fel, så gör det inget om de har rätt. Kopparkapslarna behövs egentligen inte.

Hur många liv kan vi rädda om de miljarder som läggs på sånt här överdrivet trams istället läggs på exempelvis trafiksäkerhetsarbete, mer vårdresurser eller liknande? Och om rädslan för att slutförvaret ska bestråla ett skogstroll om tiotusentals år hindrar oss från att expandera kärnkraft, som vi vet redan räddar 80,000 liv per år och minskar risken för klimatkatastrof? Ja, då har vi fullständigt gett upp alla ambitioner på rationellt agerande!

Helgläsning v.6

Det trillar förbi mycket intressant, mycket mer än vad jag hinner hantera. Några axplock:

1. Socialliberalismen är det stora hotet av utmärkta bloggen Motpol.

2. ”… en ökning av den genomsnittliga sjukfrånvaron med en dag leder till ytterligare 0,2 dagars ökning av frånvaron på grund av social påverkan mellan grannar”. Färska forskningsresultat av Assar Lindbäck, Mårten Palme och Mats Persson.

3. En surrealistisk twitterdiskussion om rasism mellan Hanif Bali och Johanna Frändén.

4. Forskning om konsekvenser för en tysk övergång till förnybar el: ”For the 100% case, the RE power installation has to be about 3 times the present peak load. The back-up system can be reduced by 12% in this case. The surplus energy corresponds to 26% of the demand. The back-up system and more so the grid must be able to cope with large power excursions. All components of the electricity supply system operate at low capacity factors.”

5. Why has human progress ground to a halt?  ”As the US technologist Peter Thiel once put it: ‘We wanted flying cars, we got 140 characters.’ […] The recent history of psychiatric medicine is, according to one eminent British psychiatrist I spoke to, ‘the history of ever-better placebos’. […] And nobody has been to the Moon for 42 years.” Artikeln går igenom ett antal möjliga skäl och landar i en slutsats som nog inte förvånar trogna läsare av denna blogg.

Religioner och sociala framsteg

World Values Survey har konstaterat att muslimsk identifiering tycks ge ett sämre utfall i ”self expression values” jämfört med andra grupper med likartade förutsättningar och det tycks rent allmänt som att muslimska länder har lite svårare att på olika sätt anpassa sig till vad som är funktionellt i dagens moderna kosmopolitiska liv. Dessutom ser vi ganska mycket brutalitet hos ISIS och i många muslimska länder. Jordanien svarade exempelvis på nyheten om att en av deras piloter bränts levande av ISIS med att avrätta några ISIS-anknutna i jordanskt förvar. Det beror tyvärr inte bara på att muslimska länder inte haft tid att komma längre i utvecklingen. Det finns en annan förklaring.

Religioner har typiskt skapats genom utveckling och sammansmältning av myter i sekter med karismatiska sektledare (Jesus mfl). Sådana sekter har vanligtvis förföljts brutalt av rådande religioner och världsliga maktstrukturer, medan deras popularitet springer ur det faktum att de aspirerar till att förbättra den rådande sociala ordningen och framhåller ett nytt, modernare sätt att leva som löser diverse problem med den gamla ordningen.

Islam löste problem i minst lika stor utsträckning som andra religioner, iochmed att den förbättrade social säkerhet (religionsfrihet, konfliktlösning, färre stamfejder mm), familjestrukturer, kvinnors och barns rättigheter samt öppnade upp karriärer baserade på förmåga snarare än aristokrati mm. Muhammed var alltså en föregångare och en klarsynt och oerhört kompetent statsman.

Både styrkan och problematiken i islam springer ur detta ovanliga faktum, att sektledaren hann bli krigsherre och kung och hela tiden fortsatte utveckla sin religion och skriftsamlingen, delvis för att befästa sin egen makt och expandera sitt imperium. Islam skapade alltså sociala framsteg på den arabiska halvön och på andra platser dit den spred sig, eftersom rådande ordningar oftast var primitivare, men det fanns en långsiktig draksådd i att en krigsherres styre på 600-talet gjordes till ett föredöme. De sociala framstegen blev nämligen därmed låsta på Muhammeds nivå och svåra att ta vidare till ytterligare högre nivåer.

Buddhister, kristna och muslimer kan alla vara militanta och brutala eller toleranta och fredliga. Men där exempelvis förföljelsen mot tidiga kristna och mot Jesus själv än idag kan medföra en kristen aversion mot brutalitet, är det inte särskilt konstigt om Muhammeds egna förföljelser, rättsskipning, krigståg och regler kring vilka man får förslava, hur man ska hantera krigsbyte etc, tvärtom bryter ner aversion mot brutalitet.

Islamisk lag, sharia, samt fatwas, där muslimska lärde inom islamisk lag avgör hur muslimer ska bete sig i olika situationer, grundar sig både på koranen och på haditherna, dvs nedskrivna berättelser om hur Muhammed gjorde. Det är ett problem eftersom han med rötter i den tidens brutalitet, visst godtycke och med ett tydligt egenintresse skipade rätt inom sitt hov och gentemot undersåtar och motståndare. Exempelvis att man får/bör döda de som förolämpar profeten och att inget straff ska utdömas mot någon som dödar en person som (påstås ha) förolämpat profeten. Även stening, amputationer, spöstraff mm är saker som inte gärna kan vara fel idag om de utdöms analogt med hur Muhammed dömde.

Så, för att sammanfatta och göra en framtidsspaning: Religioner är inherent socialt konservativa, men det faktum att islam designades för att understödja ett utövande av världslig makt gör islam extra konservativt och extra svårt att anpassa till den moderna världens behov. Detta, förutspår jag, kommer få till följd att ateismen ökar snarare än att religionen modererar sig. Det som inte fungerar och är svårt att anpassa kommer helt enkelt överges! En iransk vän fnös en gång, när vi pratade om religion i Iran, att ”äh, ingen i Teheran tror på gud”. Lite tillspetsat, men det kan ligga rätt mycket i det. Det är svårt att finna pålitliga data, men självklart finns det ateistiska underströmmar även i exempelvis Saudiarabien. Frågan är om förändringarna kommer plötsligt och våldsamt, som en sorts revolutioner, eller om prästerskapet bara successivt finner sig övergivna. Vi får se.

Hur man än vänder sig…

En ideologiskt låst person känns bäst igen på att alla fakta, positiva, negativa och mittemellan, av henne görs till redskap för att driva en och samma tes. Den krasch i oljepriset vi sett senaste halvåret, från $110/fat till $50/fat, har provocerat fram precis ett sådant beteende från många medlemmar i peak oil-sekten. Förut, när oljepriset var högt, var det ett bevis på att oljan var sällsynt och snart skulle peaka. Nu, när oljepriset kraschat, påpekar man att prospektering och borrning därmed kommer minska, vilket bevisar att oljan snart kommer peaka.

Professor Aleklett, svensk nestor inom peak oil, spekulerar nu i att vi kan få se global peak oil under 2015. Men en vettig människa skulle knappast se en priskrasch som ett tecken på att varan blir sällsyntare! En stark orsak till priskraschen är förstås USAs skifferolje-fält, där frackingteknik och horisontell borrning fått oljeproduktionen i USA att öka mycket brant.

Cornucopia och många andra i peak-oil-lägret tycks se just frackingrevolutionen som en personlig förolämpning. Det är inte så konstigt, på ett sätt, för när man lagt ner så mycket prestige i en fråga blir det självklart jobbigt när verkligheten kommer och slår undan benen på en. Cornu har regelbundet gjort olika utfall mot frackingrevolutionen och upprepar, som ett mantra, att den är ”en skönlitterär berättelse”.

literature

Den i särklass brantaste produktionsuppgången i USAs historia, som under bara 6 år nästan helt återhämtat ett 40-årigt fall i oljeproduktionen och som lagt till 4 miljoner fat oljeproduktion per dag, är verkligen ingen ”skönlitterär berättelse”. Det är ett extra Iran! Priskraschen nu bör tolkas som att marknaden erkänt/insett att $110 inte längre behövs för att tillgodose en ökande efterfrågan.

Visst är det så att ett lägre oljepris kommer hämma den fantastiska tillväxt vi sett inom frackingen, och det kommer fördröja exploateringen av enorma skiffer-fält i andra delar av världen. Men Cornucopia vilseleder också ständigt kring kostnaden för skifferolja. I själva verket är utvinningskostnaden, borrning + drift, i storleksordningen $20/fat i mogna skiffer-regioner i USA. Det har inneburit att oljebolag, enskilda oljearbetare, markägare och delstater tidigare kunnat dela på enorma $80-$90/fat i vinst. Om man nu sänker förväntningarna och kommer överens om en ny fördelning mellan sig, finns trots allt fortfarande en vinst på $30 kvar att dela på. Det finns också givetvis vissa incitament att vänta på bättre tider och högre priser.

Oljeproduktionen har växt mycket långsamt det senaste decenniet och traditionella marknader i väst har fått ge upp en del oljekonsumtion i konkurrensen med Kina och andra tillväxtmarknader. Men det är ändå på tok för tidigt att ropa peak oil. Det är många i världen som inte har bil än, befolkningen växer fortfarande, liksom ekonomierna. Det betyder att efterfrågan på olja kommer fortsätta trenda uppåt och det finns gott om fossiler i marken för att tillfredsställa den efterfrågan. Vi får vänta och se vilka prisnivåer det kräver långsiktigt, bara. Den utveckling vi ser nu tyder som sagt på att $110 inte behövs, men kanske är $50 för lågt. Vi får se.

Under tiden kan vi njuta av lägre transportkostnader och dessutom kan vi ta fram popcornen och se om korrupta statsapparater i Iran, Ryssland och Venezuela klarar av ett betydligt lägre inflöde av gratispengar. Men peak oil? Glöm.

34535% kärnkraftsel i Östhammar!

Fantastiska Östhammars kommun producerar hela 34535% av sin hushållsel med hjälp av kärnkraft. Bäst i Sverige och ett glänsande fossilfritt föredöme! Här är en lista med andra exempel på kärnkraftsproduktion, i förhållande till hushållsel, på platser i Sverige. (2013, eftersom siffrorna för 2014 inte är tillgängliga än.)

  • (Forsmark) Östhammars kommun: 34535%, Uppland: 485%
  • (Oskarshamn) Oskarshamns kommun: 13067%, Småland: 471%.
  • Linköpings kommun: 0%, Östergötland: 0%
  • (Ringhals) Varbergs kommun: 12756%, Halland: 2448%

nuclear-share

Lilla Östhammar alltså klar vinnare, medan stora, rika Linköping får plocka fram skäms-kudden iår igen! Ja, visst är det tramsigt? Men allteftersom siffrorna för helåret 2014 trillar in i olika delar av världen så kokas den gröna statistiken ihop och presenteras på exakt det här sättet. Exempelvis rapporterar ”Supermiljöbloggen”, med WWF som källa, att vindkraften i Skottland gav 98% av hushållens el 2014. Lysande! Eller inte.

Skottland är förstås en del av Storbritannien, som producerar i storleksordningen 8% av elen från vindkraft. Man tar en mindre del av Storbritannien med mycket vindkraft, blåser upp procentsiffrorna genom att jämföra med hushållsel istället för samhällets hela elförbrukning och försöker på så sätt måla en positiv bild. Något man förstås inte nämner är att Skottland är helt beroende av det brittiska elnätet för balansering, och inte heller att Skottlands fyra kärnkraftsreaktorer producerar MER än vinden och cirka 50% av dess totalbehov.

Vidare har vi fått höra att Danmark producerade 39% vindkraft under 2014, som andel av sin konsumtion, men man nämner inte att de hade en bruttoexport på 29% av sin konsumtion och en bruttoimport på 38%. Det visar hur Danmark (lika lite som Skottland) bör betraktas som en separat enhet, utan snarare som en liten del i en större elnätsregion. Såhär ser Danmarks vindproduktion ut sorterad per timme:

denmark-wind-2014

Danmark visar att ett rika människor kan subventionera fram en hög penetration vindkraft, om någon nu tvivlade. Man har däremot INTE bevisat att en hel elnätsregion kan ha en hög vindkraftspenetration. Exakt vad som bör räknas som en egen elnätsregion kan man diskutera, men jag tycker nog att genomsnittet av regionens bruttoexport och bruttoimport bör vara ensiffrigt i procent räknat. Sverige uppfyller detta, exempelvis.

Vi har tidigare kunnat läsa om hur kommuner strävar efter att bli ”självförsörjande på vindel”. Här exempelvis en rapport om att Vetlanda producerar 395% av hushållselen genom vindkraft (tack vare att man har snurror förlagda till kommunen). Vi har också kunnat läsa om hur företaget Polarbröd blir ”självförsörjande” på vindkraft år 2015. Jag har tidigare rapporterat om hur Eskilstuna kommun med skattepengar låtit uppföra vindkraftverk i Sollefteå, 42 mil norrut. I vissa fall är alltså självförsörjningsgraden inte ens baserat på geografisk närhet och gissningsvis tillgodoräknar sig både Eskilstuna och Sollefteå samma vindkraftverk.

Ytterligare några exempel på den urgamla kompareringen lögn, förbannad lögn och grön statistik.

Kärnkraftens försäkringskostnader

Eftersom energi och framförallt kärnkraft är ett kontroversiellt ämne finns den en stor efterfrågan på material som ser seriöst ut men som ger stöd för den egna agendan. Sådant material är själva livsluften för mindre nogräknade organisationer som Greenpeace och Miljöpartiet.

Exempelvis har firman Versicherungsforen Leipzig släppt en 100-sidig rapport: Calculating a risk-appropriate insurance premium to cover third-party liability risks that result from operation of nuclear power plants. Rapporten är beställd och betalad av tyska förnybartlobbyn och bland annat Greenpeace hänvisar till denna rapport (sidan 31).

Vid första anblicken ser rapporten seriös ut, men listan på konstigheter är för lång för att redovisa. Bland annat redovisar man sannolikheten för en terroristattack till 1/1000 per reaktorår, vilket innebär att vi borde haft ca 15 terroristattacker mot kärnkraftverk hittills, medan vi i själva verket bara har en enda. (En raketattack av en schweizisk miljöpartist mot Superphoenix.)

Huvudtemat i rapporten är att hantera kostnaderna för en värstafallsolycka i Tyskland, vilken prissätts till cirka €6.9 biljoner. (Det är rätt mycket när inte ens Greenpeace lyckas fantisera ihop högre kostnader än €0.2 biljoner för Fukushima.) Sen ges olika summor per kWh baserat på hur lång tid utbetalning/fondering ska ta och om varje reaktor individuellt(!) behöver göra fondering eller om alla tyska reaktorer ska gå ihop. Självklart är det omöjligt för en eller en handfull reaktorer värda €4 miljarder stycket att bygga upp ett kapital på ca €6.9 biljoner, dvs över 1500 gånger anläggningens värde.

Den historik vi har är Fukushimas trippla härdsmälta som skedde efter 60 biljoner kWh global kärnkraftsproduktion. Japanska staten prissätter olyckan till 800 mdr, vilket ger en kostnad på 1.3 öre/kWh. Nu är säkerheten i övriga flottan högre eftersom de flesta reaktorerna är modernare än Fukushima, och eftersom säkerheten höjts genom att dra lärdomar från Fukushima. Därför bör vi räkna med avsevärt lägre externa kostnader framöver.

Ett vanligt grönt påstående är att kärnkraftverk är oförsäkringsbara. I själva verket har västbyggda kärnkraftverk alltid varit eftertraktade försäkringsobjekt eftersom risken anses mycket låg och standarden hög. Försäkringspremierna påverkades inte efter Tjernobyl, eftersom designen ansågs irrelevant. Ändå ligger det förstås ett korn av sanning i påståendet. Obegränsade försäkringar är omöjliga, särskilt eftersom kostnaderna för varje olycka bestäms politiskt genom att politiker funderar ut hur mycket resurser landet måste bränna på olyckan för att politikerna ska framstå som ansvarsfulla.

I Japan hade i augusti $42 mdr betalats ut till 75,000 evakuerade, som kämpar med näbbar och klor för att deras hem inte ska klassas som dugliga att återvända till. (Problemet med att återvända är inte den insignifikanta extra stråldosen man då utsätts för, utan att ett återvändande innebär att man förlorar sina extremt feta månatliga ersättningar.) Om politikerna hade möjlighet att dessutom ösa ur privata försäkringsfonder så blir åtgärderna och ersättningsnivåerna ännu mer extrema. Inget rationellt drivet försäkringsbolag kan skriva under in-blanco-checkar och ge politikerna.

På samma sätt kan ingen industriell verksamhet försäkras obegränsat. Värstafallsscenarier inom livsmedel, medicin, kemi och vattenkraft är mycket värre än för kärnkraft, men få föreslår att vi ska lägga ner dessa industrier. Vidare vet vi att de positiva externaliteterna för kärnkraft är större än dess negativa iochmed de 1.8 miljoner människor som räddats till livet genom den. Kärnkraften borde alltså ersättas med pengar för positiva hälsoeffekter, snarare än att mjölkas på försäkringspremier.

Ett fördrag om internationell försäkringsfond för kärnkraft är på väg att träda i kraft 15 april efter att Japan nyligen ratificerat den. Det kommer troligen inte påverka debatten, eftersom myterna är immuna mot fakta.

Ditt liv bakom spegelfönstret

Du har säkert sett förhörsrummen i polisserier och på film. Du vet, där teamet kan övervaka allt som sägs och sker genom ett fönster som bara går att se in igenom. Den misstänkte ser däremot inte teamet. Så lever du, som en misstänkt bakom ett spegelfönster.

interrogation

Statsmakter läser och lagrar det du skriver, ditt surfande, det du postar på sociala medier, dina sökord. De känner till dina sexuella preferenser, dina vänskapsband, kanske ditt märkliga intresse för kärnkraft, ditt morbida intresse av att hänga med i ebola-statistiken och vilka udda bloggar du läser. De vet vad du handlar, hur du rör dig, vem du ringer. De korskorrelerar, söker efter misstänkta beteenden, intressanta sammanträffanden i tid och rum, jämför med psykologiska profiler, sätter upp några på no-fly-lists, spärrar vissa personer för vissa jobb, övervakar några lite extra etc.

Känns det bra? Kanske det, för vad gör det oss? Vi har ju rent mjöl i påsen. Våra liv är för ointressanta för att någon underrättelseorganisation ska bry sig. Så än sen, bara man kan fånga några terrorister, göra livet lite säkrare för oss vanliga människor! Så kan man tänka, tills man själv råkar bli en ”false positive”-träff i maskineriet, eller tills den dag staten blir mer auktoritär och mindre tolerant och använder systemet för att förfölja just dig, eller någon du bryr dig om. Då är det för sent, för dig som nöjt levt ditt liv bakom spegelfönstret.

Största policy-utfallet i väst av massakern på Charlie Hebdo verkar vara mer av obligatorisk övervakning. Bröderna Kouachi var kända islamistiska terrorister, men slutsatsen som dras är att du och jag behöver total övervakning för vår egen säkerhets skull. David Cameron, Storbritanniens premiärminister, var tydlig när han uttalar en önskan att förbjuda krypterade meddelandetjänster som Snapchat och Whatsapp:

“Are we going to allow a means of communications which it simply isn’t possible to read?” Mr. Cameron said at an event on Monday, the New York Times reports. “My answer to that question is: ‘No, we must not.’ ”

Obama är inne på samma våglängd:

”If we find evidence of a terrorist plot … and despite having a phone number, despite having a social media address or email address, we can’t penetrate that, that’s a problem,” Obama said. He said he believes Silicon Valley companies also want to solve the problem. ”They’re patriots.”

bigbro

Innan Charlie Hebdo snackade Obama om att vi hade rätt till privat kommunikation, om en balans mellan övervakning och privatliv. Nu ser vi vad de orden var värda. Vid nästa rejält uppmärksammade terrordåd tog han tillfället i akt att kasta bort sina reservationer och göra klart vad ”patrioters” plikt är.

Betänk att Chelsea (Bradley) Manning fick 35 års fängelse för att under ett ögonblick göra spegelfönstret genomskinligt åt andra hållet och låta oss se en glimt av vad staterna gjort. Snowden sitter i exil i Ryssland för att ha avslöjat spegelfönstrets existens. Du fängslas alltså om du avslöjar staten. Du kommer fängslas om du inte avslöjar medborgarna. Det finns en viss(!) asymmetri och frånvaro av maktbalans i att du som medborgare saknar rätt till integritet samtidigt som du inte tillåts insyn i statens förehavanden. Je suis Winston Smith.

Solceller vs Sverige

Tänkte visa på hur ”praktiskt” det är med solceller i Sverige genom att jämföra solcellsproduktionen med förbrukningen i landet. Jag är på extra snällt humör och har i min simulering ”installerat” ett helt gudomligt dyrt batterilager som klarar av att jämna ut landets solcellsproduktion över dygnet. Sådana lager är cirka 80% effektiva idag, men jag har generöst antagit 100%. Sen har jag tagit statistik från 2013 och normerat så att konsumtionens årsmedelvärde är ett (1) och gjort likadant med solcellerna. Då ser svensk elkonsumtion vs svensk solcellsproduktion ut såhär över året:

normalized-solar

(De regelbundna dipparna i konsumtionen är förstås helger.) Inte helt oväntat är solcellerna antikorrelerade med konsumtionen på säsongsbasis och man får ingen sol att tala om under november-februari medan man får onödigt mycket under maj-september. Som synes är solproduktionen i landet väldigt fluktuerande även om man har dygnslagring.

För ett scenario med solceller som motsvarar 40% av konsumtionen, så får det allra mesta plats inom förbrukningskurvan, tack vare batterilagret:

forty-percent-solar

Dock får vi helt försumbart stöd november till februari, men då kan vi förstås köra naturgas eller kol för att stärka upp vattenkraften. Vattenkraften måste för övrigt producera en hel del även på sommaren, för man vill inte torrlägga älvfårorna av hänsyn till biotoper mm. Det betyder att en del vatten får släppas förbi turbinerna utan att generera el, eller så får man slumpa bort den vattenkraften till ungefär noll i pris. Folk kan alltid ha elektriska doppvärmare i sina pooler etc.

Någon kanske säger att det inte alls var snällt att ge solen ett gudomligt dyrt batterilager. Solen bör istället användas för att matcha den högre konsumtionen under dagtid. Fair enough. Då simulerar vi det istället. På timbasis matchar solen och konsumtionen såhär illa:

solar-vs-consumption

Om vi antar att vi installerar solceller som täcker 0%, 5%, 10%, 15% eller 20% av Sverige genomsnittliga behov, hur ser kvarvarande behov över dygnet ut då? Jo, såhär:

average-solar

Tyvärr är det här alldeles för bra för att vara sant. Grafen hjälps upp av att det är ett genomsnitt, och dessutom över hela året. Om vi tittar på månaden juli och timme-för-timme med 10% solcells-el på årsbasis, så ser restkonsumtionen (den som inte täcks av solcellsel) ut som den röda kurvan nedan:

ten-percent-solar-july

Det går faktiskt inte! Vi kan inte låta vattenkraften jobba såhär slagigt. Vi måste ha ha batterilagring för att ha så mycket solceller, eller så får vi helt enkelt strypa solcellsproduktionen kraftigt under klara sommardagar. Den här grafen visar att 5% solcellsel däremot är skapligt hanterligt.

five-percent-solar-july

Den ger också en tydlig fingervisning om att redan vid 5% penetration så har sol-elens prisfördel (genom att den matchar högre efterfrågan) förbytts i en prisnackdel. Priset kommer vara högre nattetid vid dessa nivåer. Inget av alla dessa kostnadsdrivande faktorer är något problem för en äkta grön, förstås, eftersom merkostnader bara gör den gröna glorian större! Slutsats: Mycket sol utan batterilagring? Nejdetkanviinte!

Terrorism-allergi

En hypotes är att allergier är ett resultat av en för ren miljö i barndomen vilket leder till att immunförsvaret blir felkalibrerat och överkänsligt. Kanske kan man dra en parallell till mentala reaktioner? Vi i väst har delvis eliminerat fara och död i vår närmiljö, vilket har potential att göra oss överkänsliga i mötet med stora rubriker och mediahype kring olika hot.

Det gäller isåfall förstås inte bara terrorism utan även kärnkraft, flygsäkerhet, kriminalitet, ebola och mycket annat. Precis som den allergiska reaktionen skadar, skadar den mentala överreaktionen oss, fast genom våra nya beteendemönster och policies. För att motverka detta kan det vara värt att ibland tugga siffror för att sätta saker i perspektiv.

Först kan vi konstatera (dataset från Global Terrorism Database) att terrorn i Västeuropa bedarrat kraftigt på senare år:

terror-casualties

I grafen ovan syns bombningarna i Madrids tunnelbana som en spik år 2004 och Utöya-massakern som en mindre spik år 2011. Terrorismen i Västeuropa har alltså sjunkit. Hur ser det ut om man jämför med andra dödsorsaker (baserat på Gapminders data om ”crude death rate”)?

  • 7-9 januari år 2015 i Frankrike dog överslagsmässigt cirka 5000 personer av alla orsaker. Av dessa var cirka 20 personer offer för terrorism i samband med Charlie Hebdo-attackerna. Fyra promille av dödsfallen i Frankrike under dramat berodde alltså på terrorhandlingar.
  • 11 mars 2004 i Spanien dog ca 1200 personer, varav 191 i bombattacker i Madrids tunnelbana. Den dagen var 16% av de spanska dödsfallen terror-relaterade.
  • 11 september 2001 dog statistiskt sett ca 9400 personer i USA, varav 3000 som offer för terrorism. Den dagen berodde 30% av dödsoffren i USA på terror-attacker.
  • 25 juli år 2011 dog cirka 200 personer i Norge, varav cirka 78 personer som offer för Anders Behring Breivik. Den dagen var cirka 40% av dödsfallen i Norge terror-relaterade.

Det här var några stora, kända exempel och värst procentuellt sett var Utöya. Men inte ens den attacken lyckades dominera över övriga dödsfall i landet under dagen för terrordådet. Givetvis är alla dessa dödsfall tragiska och hemska, och man kan argumentera för att ”vanliga” dödsfall oftare drabbar äldre som levt ett långt och gott liv. Ändå kan inte slutsatsen bli annat än att terrorismen i Västeuropa, sakligt sett, är helt obetydliga små nålstick. Den stora skadan kan bara uppstå genom vår egen allergiska reaktion.

Reaktioner på dåden kan inkludera krig (som i Afghanistan och Irak), ökad polarisering mellan olika grupper i samhället, ökade restriktioner och kontroller, ökad övervakning mm. Säpo hävdar exempelvis idag att två terrorhot avvärjts genom FRA-övervakningen. Det tror jag ganska måttligt mycket på, om jag ska vara ärlig. Hursomhelst, alla dessa reaktioner medför betydande samhällskostnader och/eller risker.

Det vi bör göra är att behandla terrorismen med den prioritet och den verktygslåda som dess storlek och betydelse motiverar, dvs inget särskilt. Man kan förstås inte ”vända andra kinden till” när folk begår avskyvärda brott, men det duger bra med vanliga lagar mot mord, normal piketpolis, normal hantering av tips och underrättelser etc. Som alltid drar vi lärdomar och förbättrar rutiner och skydd, men alltid proportionerligt och utan att tulla på frihet och integritet. Här går en skarp skiljelinje mellan liberala, som ser konflikten mellan frihet och förtryck som viktigast, och konservativa som fokuserar på konflikten mellan civilisation och barbari.

När det gäller just Charlie Hebdo-massakern, finns förstås en specifik frihetsdimension, när det gäller yttrandefrihet och tryckfrihet. Här finns ett svagt hopp om en positiv effekt.

who_has_damaged_mohammad_more

 

Kanske ger dådet ett ögonblicks paus i västerlandets återtåg mot mer censur. Framförallt idkas alltmer självcensur i rädslan för att kränka någon, vilket givetvis gör det lättare att bli kränkt. Kanske leder dådet även till lite extra diskussion i några muslimska auktoritära länder – de som kämpar för sina rättigheter i dessa länder har i sanning en tuff uppförsbacke.

Man kan iochförsig bli lite trött på den svenska debatten. En del har uppenbart mycket svårt att uttala ogarderat stöd för Charlie Hebdo och de flesta svenska kommentatorer känner sig, allra minst, tvungna att gardera sig med att ”innehållet visserligen är plumpt och dåligt, men …”, trots att de säkert inte sett mer än några enstaka teckningar, utvalda av svenska journalister, från denna tidning som funnits sen sextiotalet.

Värre, en del hävdar att det inte finns någon poäng med provokationer för provokationernas egen skull och att man ska avhålla sig från att röra upp damm. Bullshit! Provokationer är oerhört viktiga för att successivt vänja konservativa vid en friare värld och vid att sköta sig själva. Kan man göra provokationerna med finess så är det bara att gratulera, men detta är inte bara något för de mest intellektuella med bäst fingertoppskänsla. Fler än så ska ha rätt att markera sin frihet.

Nu gör vi något bra av detta hemska. Ingen allergisk reaktion!