Det trillar förbi mycket intressant, mycket mer än vad jag hinner hantera. Några axplock:

1. Socialliberalismen är det stora hotet av utmärkta bloggen Motpol.

3. En surrealistisk twitterdiskussion om rasism mellan Hanif Bali och Johanna Frändén.

4. Forskning om konsekvenser för en tysk övergång till förnybar el: ”For the 100% case, the RE power installation has to be about 3 times the present peak load. The back-up system can be reduced by 12% in this case. The surplus energy corresponds to 26% of the demand. The back-up system and more so the grid must be able to cope with large power excursions. All components of the electricity supply system operate at low capacity factors.”

5. Why has human progress ground to a halt?  ”As the US technologist Peter Thiel once put it: ‘We wanted flying cars, we got 140 characters.’ […] The recent history of psychiatric medicine is, according to one eminent British psychiatrist I spoke to, ‘the history of ever-better placebos’. […] And nobody has been to the Moon for 42 years.” Artikeln går igenom ett antal möjliga skäl och landar i en slutsats som nog inte förvånar trogna läsare av denna blogg.

En ideologiskt låst person känns bäst igen på att alla fakta, positiva, negativa och mittemellan, av henne görs till redskap för att driva en och samma tes. Den krasch i oljepriset vi sett senaste halvåret, från $110/fat till $50/fat, har provocerat fram precis ett sådant beteende från många medlemmar i peak oil-sekten. Förut, när oljepriset var högt, var det ett bevis på att oljan var sällsynt och snart skulle peaka. Nu, när oljepriset kraschat, påpekar man att prospektering och borrning därmed kommer minska, vilket bevisar att oljan snart kommer peaka.

Professor Aleklett, svensk nestor inom peak oil, spekulerar nu i att vi kan få se global peak oil under 2015. Men en vettig människa skulle knappast se en priskrasch som ett tecken på att varan blir sällsyntare! En stark orsak till priskraschen är förstås USAs skifferolje-fält, där frackingteknik och horisontell borrning fått oljeproduktionen i USA att öka mycket brant.

Cornucopia och många andra i peak-oil-lägret tycks se just frackingrevolutionen som en personlig förolämpning. Det är inte så konstigt, på ett sätt, för när man lagt ner så mycket prestige i en fråga blir det självklart jobbigt när verkligheten kommer och slår undan benen på en. Cornu har regelbundet gjort olika utfall mot frackingrevolutionen och upprepar, som ett mantra, att den är ”en skönlitterär berättelse”.

Den i särklass brantaste produktionsuppgången i USAs historia, som under bara 6 år nästan helt återhämtat ett 40-årigt fall i oljeproduktionen och som lagt till 4 miljoner fat oljeproduktion per dag, är verkligen ingen ”skönlitterär berättelse”. Det är ett extra Iran! Priskraschen nu bör tolkas som att marknaden erkänt/insett att $110 inte längre behövs för att tillgodose en ökande efterfrågan.

Visst är det så att ett lägre oljepris kommer hämma den fantastiska tillväxt vi sett inom frackingen, och det kommer fördröja exploateringen av enorma skiffer-fält i andra delar av världen. Men Cornucopia vilseleder också ständigt kring kostnaden för skifferolja. I själva verket är utvinningskostnaden, borrning + drift, i storleksordningen $20/fat i mogna skiffer-regioner i USA. Det har inneburit att oljebolag, enskilda oljearbetare, markägare och delstater tidigare kunnat dela på enorma $80-$90/fat i vinst. Om man nu sänker förväntningarna och kommer överens om en ny fördelning mellan sig, finns trots allt fortfarande en vinst på $30 kvar att dela på. Det finns också givetvis vissa incitament att vänta på bättre tider och högre priser.

Oljeproduktionen har växt mycket långsamt det senaste decenniet och traditionella marknader i väst har fått ge upp en del oljekonsumtion i konkurrensen med Kina och andra tillväxtmarknader. Men det är ändå på tok för tidigt att ropa peak oil. Det är många i världen som inte har bil än, befolkningen växer fortfarande, liksom ekonomierna. Det betyder att efterfrågan på olja kommer fortsätta trenda uppåt och det finns gott om fossiler i marken för att tillfredsställa den efterfrågan. Vi får vänta och se vilka prisnivåer det kräver långsiktigt, bara. Den utveckling vi ser nu tyder som sagt på att $110 inte behövs, men kanske är $50 för lågt. Vi får se.

Under tiden kan vi njuta av lägre transportkostnader och dessutom kan vi ta fram popcornen och se om korrupta statsapparater i Iran, Ryssland och Venezuela klarar av ett betydligt lägre inflöde av gratispengar. Men peak oil? Glöm.

Eftersom energi och framförallt kärnkraft är ett kontroversiellt ämne finns den en stor efterfrågan på material som ser seriöst ut men som ger stöd för den egna agendan. Sådant material är själva livsluften för mindre nogräknade organisationer som Greenpeace och Miljöpartiet.

Exempelvis har firman Versicherungsforen Leipzig släppt en 100-sidig rapport: Calculating a risk-appropriate insurance premium to cover third-party liability risks that result from operation of nuclear power plants. Rapporten är beställd och betalad av tyska förnybartlobbyn och bland annat Greenpeace hänvisar till denna rapport (sidan 31).

Vid första anblicken ser rapporten seriös ut, men listan på konstigheter är för lång för att redovisa. Bland annat redovisar man sannolikheten för en terroristattack till 1/1000 per reaktorår, vilket innebär att vi borde haft ca 15 terroristattacker mot kärnkraftverk hittills, medan vi i själva verket bara har en enda. (En raketattack av en schweizisk miljöpartist mot Superphoenix.)

Huvudtemat i rapporten är att hantera kostnaderna för en värstafallsolycka i Tyskland, vilken prissätts till cirka €6.9 biljoner. (Det är rätt mycket när inte ens Greenpeace lyckas fantisera ihop högre kostnader än €0.2 biljoner för Fukushima.) Sen ges olika summor per kWh baserat på hur lång tid utbetalning/fondering ska ta och om varje reaktor individuellt(!) behöver göra fondering eller om alla tyska reaktorer ska gå ihop. Självklart är det omöjligt för en eller en handfull reaktorer värda €4 miljarder stycket att bygga upp ett kapital på ca €6.9 biljoner, dvs över 1500 gånger anläggningens värde.

Den historik vi har är Fukushimas trippla härdsmälta som skedde efter 60 biljoner kWh global kärnkraftsproduktion. Japanska staten prissätter olyckan till 800 mdr, vilket ger en kostnad på 1.3 öre/kWh. Nu är säkerheten i övriga flottan högre eftersom de flesta reaktorerna är modernare än Fukushima, och eftersom säkerheten höjts genom att dra lärdomar från Fukushima. Därför bör vi räkna med avsevärt lägre externa kostnader framöver.

Ett vanligt grönt påstående är att kärnkraftverk är oförsäkringsbara. I själva verket har västbyggda kärnkraftverk alltid varit eftertraktade försäkringsobjekt eftersom risken anses mycket låg och standarden hög. Försäkringspremierna påverkades inte efter Tjernobyl, eftersom designen ansågs irrelevant. Ändå ligger det förstås ett korn av sanning i påståendet. Obegränsade försäkringar är omöjliga, särskilt eftersom kostnaderna för varje olycka bestäms politiskt genom att politiker funderar ut hur mycket resurser landet måste bränna på olyckan för att politikerna ska framstå som ansvarsfulla.

I Japan hade i augusti $42 mdr betalats ut till 75,000 evakuerade, som kämpar med näbbar och klor för att deras hem inte ska klassas som dugliga att återvända till. (Problemet med att återvända är inte den insignifikanta extra stråldosen man då utsätts för, utan att ett återvändande innebär att man förlorar sina extremt feta månatliga ersättningar.) Om politikerna hade möjlighet att dessutom ösa ur privata försäkringsfonder så blir åtgärderna och ersättningsnivåerna ännu mer extrema. Inget rationellt drivet försäkringsbolag kan skriva under in-blanco-checkar och ge politikerna.

På samma sätt kan ingen industriell verksamhet försäkras obegränsat. Värstafallsscenarier inom livsmedel, medicin, kemi och vattenkraft är mycket värre än för kärnkraft, men få föreslår att vi ska lägga ner dessa industrier. Vidare vet vi att de positiva externaliteterna för kärnkraft är större än dess negativa iochmed de 1.8 miljoner människor som räddats till livet genom den. Kärnkraften borde alltså ersättas med pengar för positiva hälsoeffekter, snarare än att mjölkas på försäkringspremier.

Ett fördrag om internationell försäkringsfond för kärnkraft är på väg att träda i kraft 15 april efter att Japan nyligen ratificerat den. Det kommer troligen inte påverka debatten, eftersom myterna är immuna mot fakta.

1. Tesla planerar ett uppgraderingspaket till den nedlagda pionjär-elbilen Tesla Roadster. Paketet innehåller bland annat ett batteripack i samma formfaktor men med 31% högre energi-innehåll. Teslan började säljas år 2008, så energidensiteten kan sägas ha haft en förbättringskurva på cirka 4% per år.

2. Färsk forskningsrapport (tack f4nat1ken) om kärnkraftens nyckelroll vad gäller biodiversitet. Visar bland annat hur ett kärnkraftsscenario är överlägset förnybartscenariot från Greenpeace i miljövänlighet, ytanvändning och kostnad.

3. Om att kopplingen mellan politik och vetenskap i EU blir allt svagare.

3. Fler operatörer (än Vattenfall) stämmer tyska staten för olaglig snabbstängning av kärnkraft. Tillochmed tyska delstater stämmer i princip sig själva.

4. The most radioactive places on Earth:

5. Hur ekonomisk teori (spelteori, positiva externaliteter mm) kan förhindra sexuellt våld.

6. This Idea Must Die – en bok på min läslista.