Etikettarkiv: energi

E.On knoppar av energiproduktionen

E.On är som bekant en multinationell energijätte med Tyskland som bas. Omsättningen är i storleksordningen 1100 mdr/år, vilket är cirka 6 gånger Vattenfalls 170 mdr. Idag har E.On alltså annonserat att de ska knoppa av sin konventionella energiproduktion. Kvar i E.On blir förnybart, distribution och kundlösningar, inklusive 2/3 av de anställda. E.On behåller en minoritetspost i det nya företaget tills vidare, men majoriteten av aktierna säljs eller dumpas på aktieägarna.

Hur rapporteras detta i våra gröna media? Jo, exempelvis Ny Tekniks rubrik är Eon tvärvänder – satsar på förnybar energi.  Supermiljöbloggen går på samma linje med sitt EON gör helomvändning och satsar förnybart. Rubrikerna sväljer okritiskt den vinkling E.On försöker ge sitt pressmeddelande genom att samtidigt annonsera en tioprocentig investeringsökning för nästa år och flumma lite såhär ”E.ON will place a particular emphasis on expanding its wind business in Europe and in other selected target markets. It will also strengthen its solar business.” Men det är förstås inte alls det det handlar om.

En klok person kommenterade på en annan blogg att avknoppningen tycks gammaldags och saknar industriell logik – att man bör dela upp på kundgrupper och inte på teknologier. Delar man upp på teknologi så kan man inte följa kundens behov och marknadens utveckling utan måste satsa på sina givna hästar oavsett.

Det är helt riktigt att industriell logik mot kund saknas! Däremot finns det en annan sorts logik som har mer med byråkrati, media och investerare att göra. E.Ons VD uttalar: ”E.ON will tap the growth potential created by the transformation of the energy world. Alongside it we’re going to create a solid, independent company that will safeguard security of supply for the transformation. These two missions are so fundamentally different that two separate, distinctly focused companies offer the best prospects for the future”.

För att prata klartext så inriktar man E.On på att dra till sig subventioner och goodwill, medan det nya företaget så gott det går får försöka kapitalisera (någon skulle kanske säga ”utpressa”) på befintlig kapacitet och folks behov av riktig kraft. Man uttrycker detta i pressreleasen, låt vara lite mindre tydligt, bland annat under rubriken ”Partner for regulators and policymakers”.

Givetvis är dagens E.On varken hackad eller malen. Den konventionella delens intjäningsförmåga hotas av förnybart-subventioner och av forcerad kärnkrafts- och kolnedläggning. Att kräva kompensation för sånt och drifta hänsynslöst rationellt låter sig göras men är PR-mässigt mycket tufft. Att blidka den gröna fåran med symboliska förnybart-investeringar blir allt svårare, så företaget som helhet har en taskig PR-situation. Den förnybara delen å sin sida lever på en subventionsbubbla, vilket också är riskabelt, och dessutom genererar man ingen goodwill pga övriga koncernens konventionella drift. Avknoppningen har potential att lösa upp dessa knutar:

Förnybart-genereringen kan få sin goodwill och låta den smitta av sig på distributions- och kundsegmenten. Den avknoppade konventionella delen å sin sida kan ta betydligt mindre PR-hänsyn, eftersom det ändå inte kan bli så mycket värre, och kötta på för att tjäna pengar och stämma skiten ur staten om den lägger ner kärnkraftverk. Man separerar dessutom de politiska riskerna och slipper situationen att varje politisk nyck tynger företaget på något sätt.

E.On gör alltså en liknande manöver som Vattenfall är på väg att tvingas till. Kommer osökt att tänka på alla dessa svenska ungdomsorganisationer, typ Naturskyddsföreningens ungdomsorganisation Fältbiologerna. Tror någon att de har splittat sig på det viset spontant? Nej, det är förstås för att det är på det sättet man uppfyller kriterierna för ungdomsorganisations-bidrag från MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Byråkratin sätter spelplanen och samhället formar sig därefter.

Partiledardebatten om energi

Agenda höll partiledardebatt häromdagen. Från början var det tänkt att vara en debatt om EU-valet, men när folk blev förbannade på att PP, ett av sittande partier i parlamentet, inte fick vara med, så ändrade man till en ”partiledardebatt”. Man borde givetvis bjudit in PP och behållit temat, men av någon anledning vill man hellre blockera PP.

Energifrågorna började hetta till kring 35:45 när Jimmie Åkesson får ordet. Jag transkriberar resten och lägger till mina kommentarer:

JÅ (sd): Vi räddar inte det här jordklotets klimat eller miljö genom att straffbeskatta svensk landsbygd eller genom att stänga av den svenska kärnkraften och ersätta den med vindkraft tillexempel utan det gör vi, vi vi räddar jordens klimat och miljö genom att vi satsar resurserna där de gör störst nytta tillexempel genom att öka klimatbiståndet, tillexempel genom att satsa på miljövänlig energi- och elproduktion i Sverige, som kärnkraft tillexempel.

Programledare: Så Sverige, Sverige eller EU ska inte gå före resten av världen när det gäller att begränsa utsläpp.

JÅ (sd): Sverige står för ungefär 0.1% av jordens klimatutsläpp. Vi har en i princip idag klimatneutral elproduktion i vårt land genom framförallt kärnkraft och vattenkraft. Vi kan utveckla kärnkraften sen kan vi istället satsa de pengar vi ska lägga på klimat de kan göra mycket större nytta i klimatbistånd i de delar av världen där man har större problem med utsläppen i Kina tillexempel så har man gigantiska problem med utsläpp från kolkraftverk och så. Det värsta som kan hända svensk klimatpolitik det är att miljöpartiet får inflytande över energipolitiken för då kommer vi när de satt upp alla sina vindsnurror och stängt av kärnkraften då måste vi importera kolkraft istället och det gynnar inget klimat någonstans.

[Min kommentar: Det var då självaste FA-AN att bara SD, ett parti jag inte kan rösta på, tar energifrågan helt seriöst och vägrar triangulera! Iochförsig är jag inte så förtjust i snacket om klimatbistånd. Jobba istället för internationella överenskommelser, för att fortsätta föregå med gott exempel med kärnkraften och för att ta fram mer kärnkraftsteknik som omvärlden kan ha nytta av.]

GF (mp): Ja det brukar vara två i de här debatterna som älskar att prata om kärnkraften som ren och det är Jimmy och det är Jan och jag har faktiskt tagit med mig en biljett här. Vi kan åka alla tre på en weekend till Krasnokamensk, Vladimir Putins största urangruva. Sverige köper som vi började med, idag kärnbränsle till våra kärnkraftverk från Ryssland. Vi kan åka dit, titta hur uranbrytning ser ut, och sen så får ni själva bestämma efter det om ni tycker att ni kan fortsätta kalla kärnkraften för ren. Kärnkraften och kolkraften det är samma ekonomiska familj. Vi måste ställa det emot förnybart och energieffektivisering. Det vill vi göra i EU, det vill vi göra här hemma.

[Min kommentar: Fridolin är intellektuellt ohederlig. Vindkraft och solceller kräver mer gruvbrytning, mer tungmetaller, så vill vi minimera gruvdrift ska vi bygga kärnkraft. Vidare är uranet väldigt väl spritt i världen, billigt och kan aldrig bli föremål för samma geopolitiska dragkamp som olja. Rysslands uranproduktion är i storleksordningen 5%, så vi är inte ett dugg beroende av Ryssland för vår kärnkraft.] 

Sen är det lite prata-i-munnen-på-varandra, varefter JS (v) gnäller lite om Nuon-affären och på ”Vattenfalls kolgruvor” och på sålda utsläppsrätter. Man kör alltså precis samma vite-mannens-skuld-gentemot-de-försvarslösa-hottentotterna-i-Tyskland-och-Holland som Supermiljöbloggen kör med. Sen replikar Annie Lööf och slår sig för bröstet med svenska ökningar av vindkraften. Jag lämnar det utan transkribering för att hålla inlägget lite kortare.]

Programledare: När man ser det där Annie Lööf visa upp med vindkraft, behövs det någon kärnkraft då?

JB (fp): Ja, det gör det. Det är bra att vi bygger ut vindkraften, men vindkraften kommer aldrig att kunna ersätta kärnkraften för kärnkraften ger oss ungefär 40%, drygt 40% av vår elektricitet i Sverige och problemet med kärnkraften är ju att de 10 reaktorerna är så gamla så de måste stängas om några år och då är 40% av elen försvinner. Det är ju då precis den där frågan dyker upp var kommer då elen ifrån och då tror jag att man ska titta på Tyskland vad som har hänt där. De har nu byggt gasledningar från Ryssland. Det är precis det är det som är huvudalternativet som man måste förstå vi bygger ut vindkraft vi bygger ut förnybart men det kommer inte att räcka att ersätta den svenska kärnkraften och därför säger vi från vår sida: vi måste precis som Finland precis som Frankrike precis som England, precis som USA vi måste tillåta att nya reaktorer byggs. Gör man inte det vilket de rödgröna inte vill då kommer vi att hamna i tysk situation, då blir vi beroende av rysk gas det är förödande.

[Min kommentar: Bra att han nämner Tysklands energi-elände, men tyvärr spelar han bara rysskortet. Faktum är att Tyskland satsar på ”moderna” brunkolkraftverk. Bra också att han påpekar att omvärlden bygger kärnkraft. Men jag håller inte med honom om att kärnkraften är oersättlig i Sverige och att alternativet är rysk gas. Det är istället (som JÅ säger) en ekonomisk fråga. Vi kan bygga massor med vindkraft i Sverige eftersom vi har tur med vattenkraften som kan balansera. Vi kan också driva ut en del industri och börja netto-importera el istället för att exportera. På så vis blir miljön i världen sämre och vi blir fattigare och är ett sämre föredöme.]

Programledare: Vi har Stefan Löfvén under nästa mandatperiod ska svensk kärnkraft fortsätta bedrivas som den görs idag?

SL (s): För det första har jag sagt hela tiden och säger igen sträcker ut en hand igen vi måste hitta en blocköverskridande överenskommelse. Det här med energin är som med försvaret, det måste ha långsiktiga förutsättningar. Det är vad det svenska näringslivet vill ha, man vill ha långsiktiga förutsättningar. Ni har ju en minoritetsallians … [en massa tjafs där programledaren och övriga uppmanar SL att säga vad de vill] Stå inte som en bingoutropare Björklund utan skärp till dig! [ny uppmaning från programledaren om att säga vad S vill] Men det är viktigt att hur kommer vi överens för att vi måste ha en överenskommelse som håller över blockgränserna. Och då har vi en minoritetsallians som riskerar att bli en miniallians, det kan bli två partier kvar bara. [programledarna frågar igen vad socialdemokraterna vill] Om jag bara får prata klart. Då är det så att vi ska ha en blocköverskridande överenskommelse. Mitt steg nummer ett och jag har lärt mig någonting i mitt liv som förhandlare: Ska man nå en överenskommelse i en svår fråga då ska man börja i analysen. Börja inte i det svåraste i de svåraste detaljerna utan börja i analysen och det finns idag ingen politisk enighet i analysen. [diverse prata-i-munnen med Lööf].

[Min kommentar: Hela Löfvéns framställning, förutom att dissa bingo-utropare, tycks gå ut på att lura i väljarna att Mp+V inte kommer ha inflytande. I realiteten blir det förstås som med Barsebäck – man offrar en reaktor då och då till Mp+V när det behövs för att sockra en uppgörelse. Tänk på följande: kärnkraften i ett land behöver en stabil kompetensförsörjning och en viss volym för att vara rationell. Vi tappar kompetens och volym medan vi pratar. Om vi väntar i 15 år till med att bygga och med att garantera kompetens och volym, har då kärnkraften någon framtid i Sverige? Tveksamt. Okej, det är förstås alltid möjligt att bygga upp alltihop igen, men det kostar att starta från scratch!

Reinfeldt påpekar sedan mycket förtjänstfullt just detta – att Löfvén försöker luras om hur energipolitiken kan bedrivas i regeringsställning, varefter han slår sig lite för bröstet med Alliansens resultat. Löfvén replikerar att grundinställningen är att kärnkraften ska avvecklas utan att äventyra jobben.

Debatten avslutas med att även Hägglund (kd) påpekar att Löfvén inte ger besked, och sen får Fridolin köra lite vite-mannens-börda-upprepning angående Vattenfall. Ridå. Roligare och mer djuplodande än så är inte TV-debatter. TV är ett skitmedium.]

 

Kärnkraftens olidliga lätthet

(Tack till signaturen heasm för impulsen att skriva detta.)

En del hävdar att kärnkraften är alldeles för dyr för att lösa världens energiproblem. De som hävdar detta har uppenbarligen inte gjort några överslag.

Världen drog cirka 16.6 TW termisk energi förra året medan senaste finska reaktorn ska producera cirka 4.5 GW termiskt. Därför krävs cirka 3700 reaktorer för att gå över nästan helt till kärnkraft, vilket innebär att om vi bygger vi 60 om året så är det ungefär lagom med tanke på deras livslängd på 60 år. (Vi har ju lite vattenkraft mm också.)

Kineserna bygger enligt egen utsago för 25 mdr, medan finnarnas fiasko kan gå på 100 mdr. Låt oss pessimistiskt anta att massproduktionen ligger mittemellan, på 50 mdr stycket. Med 60 reaktorer per år blir totalsumman alltså cirka 3000 miljarder/år. Det låter ju fruktansvärt mycket, men är det det? Nej, 3000 mdr är cirka:

  • 400 kr/människa.
  • 0.6% av världens BNP.
  • En sjättedel av värdet av oljeproduktionen i världen.

En alternativ beräkning: Om en reaktor tar fem år att bygga så måste vi hålla igång 300 byggen i världen vid varje tidpunkt för att få 60 klara varje år. Med 7.2 miljarder människor så måste varje grupp av 24 miljoner människor i världen driva ett reaktorbygge, och sätta igång med ett nytt så fort det förra är klart.

År 1979 så höll Sverige på med sex reaktorbyggen samtidigt på 8.3 miljoner man, dvs vi höll igång ett bygge per 1.4 miljoner invånare. Sverige har alltså demonstrerat en förmåga 24/1.4 = 17x större än vad som krävs för att man ska gå över till kärnkraft. Jovisst, EPR-reaktorn är lite fetare, men det var också 35 år sen vi gjorde bedriften och vi ansträngde oss knappt.

En simulering av sol+vind

I Sverige 2013 producerade kärnkraften 44% av elen, vinden 7% och solen 0.003%. Många vill ersätta kärnkraften enligt den gamla 80-talsdängan. ”Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!”

Så låt oss simulera. Om kärnkraften på 44% stängs ner, och vinden får producera (ytterligare) 22% och solen 22%, hur ser det ut då? Lätt, bara att skala upp vinden med en faktor 3.2 och solen med en faktor 8094. Såhär skulle det bli, jämfört med kärnkraften och med totalförbrukningen:

solvind1

Vi ser att kärnkraften snällt håller sig kring 5-8 GW och sköter bränslebyte och underhåll på sommaren. Resten står vattenkraften för. Summan av sol+vind däremot går mellan 0-35 GW, och överstiger ofta förbrukningen kraftigt.

Som sagt, vattenkraften får stå för differensen, så låt oss titta på hur vattenkraften får jobba med sol+vind jämfört med hur den får jobba idag med kärnkraft.

solvind2

Problemet här är dubbelt. Vattenkraften måste med kärnkraft leverera max 15 GW, men med sol+vind uppåt 23 GW. Men vad värre är måste vattenkraften ibland stå helt still och helst gå baklänges för att man inte ska tvingas kasta bort kraft. Att exportera är inte så lätt när andra länder rimligen har samma problem med överskott på sommaren. Vattenkraften kan inte anpassas till detta utan stora miljökonsekvenser eftersom det skulle skapa omväxlande översvämningar och tomma flodbäddar, med allt vad det innebär för kringboende och ekosystem.

Jaha, men lagring då? En del av problemet beror på att solcellerna producerar mycket mitt på dagen. Anta att vi har batteribackup som klarar av att utjämna över dygnet. Då blir det såhär:

solvind3

Betydligt bättre, men fortfarande är svängningarna för sol+vind enormt mycket högre än för kärnkraften. Det funkar alltså inte heller, men låt oss låtsas att det gör det. Hur mycket lagring behövs till dygnslagringen? Om vi zoomar differensen (utan lagring) för en sommarvecka, så ser vi följande:

solvind4

Mellan tummen och pekfingret visar ovanstående graf att cirka 100 GWh lagring kan vara lagom för att jämna ut produktionen på dygnsbasis i vårt scenario. Om vi täcker detta med litium-jon-batterier så krävs cirka 700,000 ton batterier till en kostnad av, lågt räknat, cirka 160 miljarder kronor, eller 16 mdr/år om vi antar 10 års livslängd.

Kostnadsbilden i övrigt, då? Här ersätts kärnkraften av cirka 12 GW vindkraft och 36 GW solceller. För enkelhetens skull, låt oss säga att båda sorterna har en livslängd på 24 år. Då krävs det att vi bygger 0.5 GW vindkraft och 1.5 GW solceller varje år. Med en kapitalkostnad på ca $2/W för dessa energislag, så blir kostnaden cirka 26 miljarder kronor/år. Lägg på batterikostnad och vi har totalt 42 miljarder/år.

Jämför med kärnkraften, som för samma energileverans kräver 9 GW kapacitet för sisådär 50 kronor/W med en livslängd på 60 år, för en årlig kostnad på 9e9*50/60 = 7.5 miljarder kronor/år.

Vad är de grönas mest troliga invändning mot detta resonemang? Antagligen att man vill spara en massa el också, inte bara ersätta kärnkraft med sol och vind. Fair enough, vår elintensiva industri ska flytta till skurkstater och kolkraftsländer som Tyskland. Det är en lösning om vi bara vill två våra händer.

Minns också att hela resonemanget bygger på Sveriges fantastiska vattenkraftsresurser. Vi behöver bara 44% sol+vind (plus befintliga 7% vind) för att fortsätta vara CO2-snåla. Vår kapacitet att integrera väderberoende kraft är alltså betydligt större än andra länders. Ändå är det som synes ingen särskilt bra idé.

Förnybart är en värdelös egenskap

Energislag har massor med olika egenskaper:

  • miljöpåverkan – hur mycket miljön skadas vid produktion
  • grönt – om det är på modet bland gröna
  • kostnad – vad det kostar att producera per energienhet
  • förnybart – om det dyker upp mer hela tiden
  • uthålligt – om det inte äventyrar framtida generationer
  • styrbart – dvs intermittent (väderberoende), baskraft eller styrbart
  • portabelt – om det går att ta med sig smidigt
  • fotavtryck – om det går åt mycket yta för att producera

En del av egenskaperna är lite tvetydiga för vissa energikällor, exempelvis beroende på plats i världen, eller om man använder det direkt eller för att producera el. Men om man höftar lite, så blir egenskaperna enligt följande tabell:

energislagens alla egenskaper

Två av egenskaperna är uppenbart värdelösa. Att något är förnybart, dvs nyskapas hela tiden, har ingen som helst fördel jämfört med något som det finns tillräckligt av. Och att något är grönt, dvs på modet bland gröna, är förstås bara godtycke . Om vi stryker dessa två egenskaper blir bilden tydligare:

energislagens meningsfulla egenskaper

Vi ser att kärnkraften sammantaget har klart bäst egenskaper, förutom när det gäller portabilitet. Vind är näst bäst, men är kraftigt begränsad av sitt väderberoende, vilket gör att ett okej kostnadsläge förutsätter låg andel vind i elnätet. I portabiliteten finner vi oljans storhet – när vi tankar en bil gör vi det med en effekt på cirka 50 MW. Här ligger den stora tekniska utmaningen framöver, dvs att förbättra batteriteknik och syntetisering av flytande bränslen såpass att elproducerande kraftslag blir konkurrenskraftiga gentemot oljan. Kärnkraftens utmaning däremot är politisk, inte teknisk.

I dagsläget ser det inte bra ut för klimatet, eftersom sol och vind används som alibi för kol och naturgas och därmed står ivägen för snabb, billig utbyggnad av kärnkraft. Därför blir det en stort ”nejdetkanviinte” på det här också.

Solceller – samhällsekonomiskt vansinne

Jens Holm, riksdagsledamot för V, har idag tillsammans med ett par partikamrater skrivit ett debattinlägg i Ny Teknik om solceller. Inlägget skulle kunna användas som en finn-fem-fel-övning i en gymnasiekurs i ekonomi, men jag tänkte bara ta upp det allra värsta felet här.

Jens har nämligen tidigare bloggat om hur finsk kärnkraft avskräcker och skriver där upprört att ”Kanske blir det så dyrt som 60 miljarder kronor”. Nu talar han sig varm för solceller, och skriver i debattartikeln: ”eftersom priset för solceller rasar är det nu ekonomiskt lönsamt att sätta upp solceller även på våra breddgrader”.

Ekonomiskt lönsamt? Låt oss räkna ut hur mycket det skulle kosta oss att sätta upp solceller som motsvarar den finska reaktorn. Reaktorn är på 1600 MW och kommer vid 90% kapacitetsfaktor (utnyttjandegrad) producera 1600*1000*0.9*24*365 = 12.6 miljarder kWh/år. Vattenfalls solcellspaket storlek ”medium” producerar cirka 3135 kWh/år. Det krävs alltså cirka 4 miljoner stycken medium-paket för att matcha reaktorn. Alla hushåll i landet behöver varsitt för att matcha en enda reaktor. Medium-paketen kostar cirka 56880 kr (plus moms) och en enkel multiplikation ger totalkostnaden 229 miljarder kronor!

Då har jag inte nämnt att solcellernas driftskostnader är högre än kärnkraftens, bland annat eftersom inverterar-komponenten ibland går sönder och måste bytas ut. Jag har inte heller tagit hänsyn till att solceller producerar halvt värdelös sommar-el medan reaktorer lägger planerat underhåll och bränslebyte på sommaren. Inte heller till att solceller har ca 25 års garanti och tappar kapacitet med åldern, medan kärnkraftverket är designat för att hålla i 60 år med oförändrad kapacitet.

För Jens Holm (V) är 60 miljarder för seriös baskraft ”avskräckande”, medan 229 miljarder för väder- och säsongsberoende el är ”lönsamt”. Kanske är det Jens som blir energiminister i regeringen Löfvén efter valet? Jag kan knappt bärga mig!

Frikopplingen mellan energi och tillväxt

Undertecknad har utkämpat många bataljer om energi kontra BNP med bland annat peakaren ”Cornucopia?”, vars valspråk är ”Evig tillväxt i en ändlig värld?”. Han och många andra debattörer bland peak-oil-troende och gröna ideologer talar om en hård koppling mellan tillväxt och BNP i världen, och att vi därmed kan glömma fortsatta förbättringar i levnadsstandard. Vid en första ytlig anblick kan de se ut som att de har rätt, exempelvis i grafer som denna:

image003

Ovan ser vi alltså BNP-utvecklingen i världen kontra energiutvecklingen. Förutom återhämtningen i BNP efter oljekrisen, så följs BNP och energi åt ganska väl. Men om vi delar upp energi-tillväxten i sina komponenter, nämligen energi/capita-ökningar och befolkningsökningar, så börjar en annan bild framträda.

image007

Total-energin är förstås produkten av ovanstående två kurvor. Räknar man på det, så ser man att bara 23% av energiökningen de senaste 40 åren beror på att vi individuellt konsumerar mer energi. 77% beror på att vi helt enkelt blivit fler! En välståndsökning på 104% har endast medfört 24% högre energikonsumtion.

Om man tittar på olika kategorier av länder så blir bilden ännu tydligare. Då blir det uppenbart att mogna länder mättades helt i energi-avseende per person redan på 70-talet, och att per-capita-ökningen alltså sker s.k. u-länder.

image001

 

Vi ser att USA, Tyskland, UK snarast minskar sitt energibehov per capita. USA ligger konstant högre pga lägre energiskatter, medan Kina jagar ifatt och troligen snart mättas vid en europeisk nivå. Peakarna bortförklarar ofta att vi i väst har ekonomisk tillväxt utan energitillväxt genom att skylla på att vi flyttat industriproduktionen till Kina. Ovanstående graf visar att detta är felaktigt, eftersom Kina inte kom in på banan på allvar förrän i slutet på 90-talet efter omfattande liberaliseringar.

Peakarna ligger alltså cirka 40 år efter i sin förståelse av hur vårt välstående beror av energi. Befolkningen ska enligt FNs demografer plana ut kring 9-10 miljarder år 2050, och allt fler av världens länder mättas i energi-hänseende. Alltså planar det globala energibehovet ut, och att möta detta är inget problem alls, förutom vad gäller växthuseffekt och partikelutsläpp. Energi finns det gott om. Mer om det i senare postningar.

Fotnot: Data hämtat från Världsbanken via Gapminder. Jag har tagit mig friheten att justera bort en spik i energi-siffrorna vid 1991 när östblockets data kom med.

Linjär vindkraftstillväxt

De senaste siffrorna från GWEC, Global Wind Energy Council, finns ute nu och vi ser att vindkraftens procentuella tillväxt fortsätter stadigt neråt och nu ligger på 13% per år.

windgrowth

Vi ser också att även EUs vindkraftstillväxt gått ner från 15% till 10% på fem år, och att USAs vindutbyggnad fullständigt kollapsade när de federala bidragen tog en paus under 2013.

Globalt har vindtillväxten, i absoluta tal, oscillerat mellan 36 och 45 GW under den senaste femårsperioden, med både 2009 och 2013 närmare 36 GW. Vindkraften tycks alltså vara inne i en period av linjär tillväxt, och det låter oss göra en prognos för hur vindkraften kommer utvecklas framöver. Om vi antar att det byggs 45 GW per år och att livslängden är 20 år, så kommer vindkraften aldrig växa sig större än 45*20 = 900 GW.

windprognosis

 

900 GW vindkraft vid 30% kapacitetsfaktor skulle producera cirka 2400 TWh/år. Det är cirka 10% av världens elproduktion idag. Den som hoppats på att vindkraften ska lösa världens energiproblem borde vara djupt besviken över utvecklingen de senaste åren. Jag återkommer till den ekonomiska och tekniska bakgrunden till att vindkraften har begränsad potential.