Bloggtjänst: Solförlustkalkylator

2016-04-08Uncategorizedsolcellerjeppen

Jag har en mycket spartansk sida, som ni sett, utan reklam, bloggrolls etc. Men nu har jag iallafall ordnat första lite mer interaktiva tjänsten på bloggen, nämligen en solförlust-kalkylator! (Även länkad i menyn i sidhuvudet.)

Lurade konsumenter

Bakgrunden är att jag är bekymrad över att många annars kloka människor låter sig luras av solcellsmånglare och diverse olika kreativa beräkningar till att tro att solceller kan göra nytta för Sverige och tillochmed för privatekonomin. Frågan är ganska komplex och därför har jag gjort ett formulär där man själv kan räkna ut förlusterna för privatekonomin, miljön, staten och övriga konsumenter/elbolag, samtidigt som man får en nedbrytning av alla kostnader och intäkter.

Nedbrytning av samhällsekonomisk förlust

Det här inlägget är tänkt att sammanfatta resultatet av de standardvärden jag angett, samt förklara hur jag resonerat i olika delar. Jag har valt att utgå ifrån Vattenfalls medium-paket om 3.36 KW och 3192 kWh/år i början, räknar på 0.5% degradering och 25 års livstid – samma som effektgarantitiden. Har också antagit 0.5% av inköpskostnaden i årligt underhåll efter mönster från Bengts Villablogg. Detta är en solcellsanläggning som kostar cirka 63,000 kr + moms inklusive underhåll och som genererar el under sin livstid värd cirka 16,000 kr före skatter mm. Det innebär att solcellerna genererar en samhällsekonomisk förlust på ca 47,000 kr. Med andra ord går 75% av kostnaden rätt ner i sjön, och det är innan vi räknat på ränta/alternativavkastning!

Den privatekonomiska förlusten är inte alls så stor, men den samhällsekonomiska förlusten kan inte trollas bort. Den måste fördelas ut, och därför har jag beräknat statens förlust, övriga elbolags/konsumenters förlust samt solcellsägarens förlust. Dessa tre förluster summerar till den samhällsekonomiska förlusten. Såhär ser det ut:

Statens förlust måste kompenseras genom att exempelvis dra ner på förmåner eller öka skatter. Elbolagens förlust kompenserar de genom höjda priser och avgifter mot sina kunder. Den som skaffar solceller gör det kort sagt på grannarnas bekostnad!

Som en del av beräkningarna antar jag att efter en viss tid (10 år) så blir solcellspenetrationen så hög i Sverige (ca 5%) att subventionerna tas bort och spotpriset för solcells-el halveras. Priserna kommer även via våra anslutningar mot omvärlden utsättas för ytterligare tryck från omgivande solproducerande länder.

Privatekonomisk förlust inklusive ränta

Lite paradoxalt i sammanhanget är att solceller kan fungera som en statussymbol för män som pga politisk omgivning inte kan använda vissa traditionella statussymboler som exempelvis en fet bil. En statussymbol, en ”vacker fjäderskrud”, visar att man har gott om tid och resurser att lägga på annat än det mest nödvändiga, men om man tittar lite närmare så ser vi alltså att statussökarna låter omgivningen betala det mesta av fjädrarna. Solägaren står nämligen själva bara cirka 13,000 kr av den samhällsekonomiska förlusten på 47,000 kr i exemplet. Men det är iochförsig exklusive ränta!

Jag har funnit ett starkt motstånd mot att räkna med ränta hos gröna tänkare. Därför har jag utelämnat räntan i den stora beräkningen och lagt till en ytterligare post för ”alternativ investering”. Exempelvis om man bestämmer sig för att använda samma pengar för att betala av på villalånet eller satsa på värdepapper och får en real avkastning på blygsamma 2%. Då missar solcellsägaren en avkastning på 45,000 kr över anläggningens livslängd. En utökad graf med detta samt solcellernas totalkostnad kan du se här: solar-costs-with-interest

Miljöns förlust

Tillkommer självklart miljöns förlust. Här har jag jämfört livscykelanalyserna i vetenskapliga huvudfåran för vind/kärnkraft och jämfört med sol, justerat för svenska förhållanden. OpenEI har gått igenom akademiska livscykelanalyser och harmoniserat dem, dvs rensat bort studier som inte håller måttet och gjort övriga jämförbara med varandra genom att räkna om dem till en fast sol-instrålning, panellivslängd mm.

Det harmoniserade värdet är ca 44 g CO2/kWh för en solinstrålning på 1700 kWh per kvadratmeter och år, vilket jag i min tur räknat om till svenska förhållanden om cirka 1000 kWh och Vattenfallpaketets livslängd på 25 år och fått fram 90 g CO2/kWh. Detta kan jämföras med normala utsläpp från kärnkraft och vindkraft, ca 11-12 g CO2/kWh enligt OpenEI. Resultatet är att den modellerade solcellsanläggningen (Vattenfalls mediumpaket), skapar extra utsläpp på cirka 5.9 ton CO2 jämfört med normal svensk produktion.

Det går att argumentera för att tillskott av el tränger ut kolkraft på kontinenten, men tyvärr, det håller inte. Kontinenten producerar mer sol-el än vi och de behöver knappast vår sol-el, och i dessa tider av reaktornedläggningar, vindkraftutbyggnad mm så kan man räkna med att solceller tränger ut annan produktion på lite sikt (och/eller leder till ökad konsumtion genom lägre priser). Solelens snabbt minskande värde vid ökande penetration är något som även seriösare delar av solcells-lobbyn erkänner.

Prova själv!

Lek gärna med inställningarna i formuläret och räkna ut efter dina egna förhållanden. Kommentera gärna med de parametrar du förändrat och om resultaten blev signifikant annorlunda! Självklart är inte detta en exakt vetenskap och modellen kommer aldrig träffa rätt till 100%, men jag har med omsorg valt realistiska och aktuella värden och räknat noggrant. Justeringar inom rimliga gränser ändrar bara resultatet på marginalen.

Det uppstår ofta stor kognitiv dissonans när man försöker förklara förlusterna för de som redan köpt solceller, men jag hoppas detta inlägg ska hjälpa. Jag försöker vara snäll, så gott det går, men man borde inse att solceller inte är något för exempelvis norra Europa. Med detta sagt så tycker jag att solceller vore en helt okej hobby om man inte vältrade över fullt så mycket kostnader på grannarna, och om folk inte lurades att tro att det är vinstgivande! Hobbies kostar pengar och påverkar miljön. Det är okej, inom rimligare gränser.

Tjernobyl 30 år

2016-03-31Uncategorizedkärnkraft, Tjernobyljeppen

26 april infaller 30-årsdagen av Tjernobyl-olyckan och den årliga kavalkaden av helt vanlig journalistik har redan startat. Med det jämna tiotalet år kan vi framförallt räkna med extra många fina foton av förfallet i den näraliggande staden Pripyat (förfall som tydligt skiljer sig från vilket annat förfall som helst genom att radioaktivitet syns så bra). Oftast är bilderna helt genuina utan tillstymmelse till arrangerat effektsökeri:

Media kommer också att mata oss med mängder av lugnande och tekniskt insatt information, skickligt sammanvävd med intervjuer med sanningssägare från Greenpeace och andra oberoende organisationer. Jag förväntar mig också att diverse tyckare, förutom jag själv, opåkallat ska ge sin bild av det hela. Exempelvis kommer Birger Schlaug följa sin årliga tradition, sen åtminstone 2008, att återberätta sitt trauma, att ”vårgrönskan kändes smutsig” och att man (någon ovanligt lugn och sansad person, utan tvivel) rekommenderade småbarnsföräldrar att duscha barnvagnshjulen om man kört dem genom en vattenpöl.

Men för den osannolika händelse att journalisterna skulle missa möjligheten att lugna, informera och sätta saken i perspektiv, så tänkte även jag belysa saken i resten av inlägget.

Jämna tiotal år spelar förstås bara en psykologisk roll, men faktum är att just 30 år har en viss signifikans även för en naturvetenskapligt inriktad kalenderbitare. Det råkar nämligen vara halveringstiden för cesium-137, den enda isotop som spelar roll på lite sikt efter en kärnolycka (från wikipedia) eftersom resten klingar av relativt fort:

Det innebär att i år är hälften av cesiumet fysiskt borta och dess aktivitet är därför också halverad.

Dock försvinner cesiumet mycket snabbare än så i praktiskt hänseende, pga att det sedimenterar, sköljs ner i hav och sjöar, hamnar djupare i bottnar och i mylla etc. Exempelvis visar utvecklingen av cesium-innehållet i renar en effektiv halveringstid på cirka 4-6 år, vilket beror på att cesiumnivåerna i deras föda faller relativt snabbt:

Men ändå – hälften är helt borta. År 2046 kommer en fjärdedel att vara kvar och år 2076 bara en åttondel. Man kan därför också med fördel halvera evakueringszonernas utbredning åtminstone vart 30:e år, zoner som från början var överdrivna. Jag har förut påpekat att halveringstiden innebär att den mängd mark som behöver hållas avspärrad pga kärnkraftsolyckor inte kommer öka trendmässigt även om vi skulle få regelbundet återkommande olyckor.

Hursomhelst: Tjernobyl-olyckan var väldigt mild i det stora hela. Katastrofen innebar att under april 1986 så räddade kärnkraften i världen bara cirka 2,600 liv, mot normala 6,600 liv. (Bygger på NASAs resultat att kärnkraften räddar 80,000 liv per år, medan WHO pessimistiskt beräknat att Tjernobyl totalt kan resultera i 4,000 förtida dödsfall.) Det beräknas också att luftkvalitetsproblem från förbränning av fossila och biomassabaserade bränslen tar cirka 5.5-7 miljoner liv per år, vilket motsvarar en Tjernobyl-olycka var sjätte timme i världen.

Sen hör det till saken att kärnvapenproven under 60- och 70-talen sammantaget släppte ut sisådär 100 gånger mer än Tjernobyl, och de högsta genomsnittliga nivåerna av cesium i svensk ren sågs i mitten på 60-talet då provsprängningarna var som intensivast, inte efter Tjernobyl.

I Sverige hade vi inte kunnat se några hälsoeffekter även om vi inte alls brytt oss om olyckan utan mumsat fisk, bär och svamp precis som vanligt. Renarna behövde möjligen en period slaktas vid rätt tid på året innan vinterbetet på renlav, men i övrigt är inga åtgärder motiverade. En rekommendation är att inte äta mer än 75 kBq/år, vilket innebär att man kanske ska nöja sig med 100 kg älgkött och 75 kg trattkantareller per år om man bor i de värst drabbade områdena i landet. Om man nu inte rycker på axlarna åt rekommendationer som givetvis är extremt försiktigt satta.

Fukushima då? Trippel härdsmälta men totalt bara 1/10-del av utsläppen, dvs 1/30-del per reaktor. Varför? Jo, Tjernobyl var en sovjetisk grafitmodererad design utan inneslutning medan Fukushima-reaktorerna var lättvatten-modererade designer från 60-talet med inneslutning. Utan Tjernobyls grafitmoderering som brann och via sotet tog med sig delar av härden upp i atmosfären blev utsläppen någon magnitud mindre. Vanliga reaktorer som modereras av vatten är alltså fysikaliskt oförmögna att släppa ut lika mycket som Tjernobyl. Svenska reaktorer är bättre än de mycket tidiga reaktormodeller som förolyckades i Fukushima. De har bland annat kraftigare inneslutningar, ångdriven kylning, bättre hantering av vätgasutveckling (som skapade explosionerna i Fukushima) samt filter för övertrycksventilering. Idén är att man likt Harrisburg inte ska få några signifikanta utsläpp utanför reaktorn.

30 år är intressant på ett ytterligare sätt. Det är ungefär längden på en svensk generation. En traumatiserad generation har alltså bytts mot en ny och fräsch. Många i de traumatiserade generationerna, exempelvis Schlaug, kommer ta med sig sina trauman i graven efter att ha levt sina liv i opposition mot den renaste kraftkällan vi har och mot vårt enda hopp att få ner växthusgas-utsläppen till hållbara nivåer.

Deras gröna efterföljare har tvingats att ta över och föra vidare deras skräck, eftersom utan underkastelse finns inga möjligheter för unga att ta positioner i den gröna rörelsen. Men när nu Tjernobyl-generationen och de som surrade sig vid masten vid folkomröstningen år 1980 snart pensionerats finns det möjligheter för generationen efter att slå sig fria och börja prioritera efter det innevarande århundradets utmaningar. Det finns mycket som talar emot. Inte minst det effektsökande och tekniskt ointresserade journalistiska arbete vi kommer få se prov på under april. Men det finns också svaga tecken som talar för: Centerstudenter står upp för kärnkraften, fritt tänkande miljöpartister lanserar en sida med balanserad fakta om kärnkraft och det finns även vänsterpartister som vågar ta ställning för miljön och ekonomin. Hatten av för civilkurage, sanningssökande och intellektuell hederlighet!

Alla elektroner är inte lika mycket värda

2016-03-26Uncategorizedsolceller, vattenkraft, vindkraftjeppen

Dags för årets upplaga av detta traditionella inlägg! Jag skulle vilja skriva det närmare årsskiftet, men Svenska Kraftnät (SvK) har tyvärr såhär fördröjd statistik.

Resultat för 2015

Om man kombinerar SvKs timvisa produktionsstatistik per kraftslag för 2015 med Nordpools spotpriser, så ser man att genomsnittsvärdet på el år 2015 var 21.3 öre/kWh. Man kan också räkna ut ett genomsnittligt spotprisvärde per kraftslag genom att vikta spotpriserna med respektive kraftslags produktion per timme.

Vattenkraftens värde var alltså 21.5 öre, kärnkraft 21.2 öre, vindkraft 20.2 öre och solceller 20.1 öre/kWh. Det betyder att värdet för vind och sol år 2015 var 5-6% lägre än genomsnittet. Värmekraft hämtar ett bra spotpris eftersom de kör främst på vintern, samvarierande med fjärrvärmebehovet, medan kärnkraft är inflexibelt och hämtar 99.1% av snittet.

Fallande värde

Jag försöker vara transparent och även redovisa resultat som inte följer mina teser. Jag har förutspått att vindkraften kommer att få ett procentuellt allt sämre viktat spotpris när mängden vindkraft i systemet ökar, pga att vindkraften förstör sitt eget spotpris under de dagar det blåser bra. Man ser sådana effekter, men sedan 2012 har vindkraften legat hyfsat konstant på cirka 5% lägre värde än genomsnittet. Jag håller fast vid min tes om att värdet kommer urholkas med ytterligare penetration (andel vind), men hittills ser jag det inte i siffrorna, trots att vindkraften år 2015 nådde 11% av elen.

Som tröst har jag stöd i litteraturen och i empirin från andra länder. Ett färskt working paper av Lion Hirth visar på befintlig empiri och studier och han har även arbetat fram en modell för hur värdet minskar linjärt med marknadsandelen. Såhär har det sett ut i Tyskland:

Hirth konstaterar att värdet på sol och vind vid låga marknadsandelar beror på hur dessa kraftslag samvarierar med konsumtionen (över dygn och säsong). Vid höga marknadsandelar däremot så beror värdet mer på kraftslagens egen varians när de konkurrerar ut sig själva på spotmarknaderna.

I Sverige de senaste fyra åren har värdet av solcells-elen varierat mellan 88% och 108% av genomsnittet. De år då solen har haft högt värde har vintrarna varit milda och reaktorerna gått bra på vintern, så att skillnaden i spotpris över säsong har varit mindre än skillnaderna i spotpris mellan dag och natt. Solen har en penetration i Sverige, enligt SvK (som måhända inte täcker all solproduktion), på endast 0.02%, vilket innebär att solen ännu inte konkurrerar med sig självt. Eftersom Sverige har säsongsmässigt mindre lämplig sol än Tyskland, kommer Sveriges värdeurholkning vara brantare än den tyska ovan.

Import och export

Svensk vindproduktion var cirka 17 TWh och svensk nettoexport cirka 23 TWh år 2015. Jag har inte undersökt vad exportintäkterna egentligen blev, men om man som proxy skapar ett viktat spotpris på samma sätt som för kraftslagen, så blev nettot 4.1 mdr, dvs blott 18 öre/kWh. Jag misstänkte att vi exporterade mycket av vinden och gjorde en scatterplot på det:

Misstanken var fel, sambandet är svagt, vi exporterar nästan lika mycket när vi har hög som när vi har låg vindproduktion. Vi exporterar alltså inte vinden för närvarande, iallafall inte i någon avgörande utsträckning. Jag misstänker att en orsak är att när det blåser mycket hos oss, så blåser det mycket hos grannarna och då är de inte intresserade av import.

Vattenkraft

Okej, om inte exporten tar smällen, så borde vattenkraften göra det. Ny scatterplott:

Ja, mycket riktigt: Vattenkraften får kompensera. Våra 6 GW vindkraft producerar 0-5 GW beroende på vindförhållanden och vattenkraftens trendlinje varierar då med cirka 3 GW. Allteftersom vindkraften växer i Sverige och reaktorer tvingas till nedläggning kommer vattenkraften tvingas variera än mer, tills gränserna uppnås. Det finns en övre kapacitetsgräns på 16-17 GW och så kallade vattendomar reglerar minimi- och maximiflöden för att skydda älvbiotoper, älvbankar mm.

Slutsats

Även om vindkraften kan byggas hyggligt billigt, så är den inte lika mycket värd och ersätter kärnkraft som har ungefär samma livslängd som de nya vindkraftverken. Solceller kan inte byggas billigt och dess produktion är ännu mindre värd. Utbyggnaden av dessa kraftslag förblir samhällsekonomiskt vansinne.

Vattenfall och brunkolet

2016-03-19Uncategorizedkolkraft, solceller, Tyskland, Vattenfalljeppen

Vattenfalls tyska kolkraft börjar bli aktuellt igen. Vattenfall och troligen även sossarna och miljöpartiet vill sälja för att bli av med gnället från gröna gräsrötter. Bland annat Ny Teknik rapporterar att det är svårt att få köpare eftersom elpriserna för närvarande är låga och spekulerar i att Vattenfall kommer tvingas betala för att bli av med det.

Det här är en gammal surdeg som jag skrivit om förr. Det som fick mig att reagera den här gången var en ledare i DI, Dagens Industri, med rubriken Miljörörelsen har rätt om Vattenfall, undertecknad av PM Nilsson. Låt oss tröska igenom detta steg för steg.

Det har kommit rapporter om att koldioxidutsläppen i världen stagnerat de senaste två åren och Nilsson förklarar detta:

”Orsaken är ett genombrott för förnybar energi, särskilt sol, i Kina och övergång från kol till gas i USA.”

Det är poppis att hylla solceller, men fortfarande är det lögn att tillmäta den någon större betydelse. Solen har ännu inte nått 1% av elen i Kina och av den samlade tillväxten av CO2-snåla energikällor (vattenkraft, solceller, vindkraft och kärnkraft) år 2015 så utgjorde solcellerna bara 12%. Graf över utvecklingen:

Nilsson fortsätter med att konstatera att enligt Paris-avtalet måste det mesta av kolreserverna stanna i backen. Han frågar sig:

Hur detta ska gå till utspelar sig nu i Vattenfall som har att hantera Sveriges första äkta ”stranded asset”, brunkolsverksamheten i östra Tyskland. Vem ska ta den finansiella smällen? Hur ska tillgångarna hanteras? Vem ska äga och hur?

Dumma frågor kommer få bra svar! Låt oss först konstatera att Tyskland inte har någon trovärdig väg till mindre brunkol. År 2015 såg elproduktionen ut såhär:

Betänk att kärnkraften ska stängas ner fram till 2022. Om vi sprider ut dessa 14% på vind och sol så får vi kanske 11% sol och 22% vind. Men sen sitter man där med skägget i brevlådan, för hur ska man kunna öka från de nivåerna? Genom att någon viftar med ett trollspö och får fram gratis storskalig batterilagring?

Att brunkolet verkligen är ”äkta” strandat är alltså långtifrån avgjort. Nilsson pekar på Tysklands planer, men de är tyvärr inte värda papperet de är skrivna på.

Nilsson fortsätter:

Är det [försäljning] egentligen en hållbar modell för att hantera avvecklingen av fossila tillgångar? Om Sverige ska vara ”ledande” och ett ”föredöme” kan det vara mer värt att hitta en finansiell modell som använder marknadskrafterna för att nå det miljöstrategiska målet. Samma dilemma som Vattenfalls styrelse sliter med i dag finns ju överallt i världen. Men Vattenfall har, eller borde ha, en ovanligt progressiv ägare.

Det är här jag börjar undra varför Dagens Industri, som ju faktiskt är en hyggligt tung ekonomitidning, har anställt en politisk redaktör vars resonemang är ekonomiskt illitterata och ologiska. Men okej, låt oss bena ut det här:

Försäljningen är inte tänkt att hantera avveckling, utan att bli av med en het politisk potatis och en goodwill-belastning. Just för att Sverige är en ”ovanligt progressiv ägare” vill politikerna riva av plåstret fort genom försäljning.
Vi har en modell för att ”hantera avvecklingen av fossila tillgångar”. Det kallas för EU ETS, Emission Trading Scheme, dvs utsläppsrätter. Vem som äger och driver vad är fullständigt irrelevant. Utsläppsrätterna kommer användas.
Sverige kan bara leda och vara ett föredöme på hemmaplan. Om vi på något sätt lyckas sänka tyska utsläpp så hjälper vi bara Tyskland att leda och vara ett föredöme. Det har vi såvitt jag vet ingen ambition att göra.
Sverige har inget ”miljöstrategiskt mål” för Tyskland. Det vore absurt om vi hade det. Vi skulle kunna adoptera lilla Åland eller tillochmed någon baltstat, men det vore extrem hybris att tro att vi kan fixa en kraschad energipolitik hos en 10 gånger större granne!
Det finns ingen ”finansiell modell som använder marknadskrafterna” att hitta ur ett svenskt perspektiv. Tyska politiker har makten i Tyskland. De har sina feed-in-tariffer och är med i ETS. Vad ska vi göra från Sverige? Ska svenska politiker instruera Vattenfall att kräva elcertifikat-liknande påslag av sina tyska kunder?
Om det är så att kolet verkligen är ”stranded assets” i ekonomisk mening så sitter vi med Svarte Petter och det finns inget att göra åt saken. Det är bara att ta fram popcornen och vänta på nedskrivnings-showen. Försäljning eller inte spelar mindre roll, om vi antar att marknaden är likvid och informerad. Försäljningspriset kommer spegla att resurserna är strandade, om de är det.

Något senare i ledaren:

Delar av miljörörelsen har argumenterat för att Vattenfall bör behålla brunkolen för att lägga ned. De har en poäng. Om världens investerare gör som Sverige och bara slumpar bort fossila verksamheter till allt mindre nogräknade köpare som bara bränner vidare kommer utsläppen inte minska.

Nej, ”miljörörelsen” (dvs de gröna) har ingen poäng. Varje försök till poäng är i själva verket en måttligt begåvad rationalisering av en hjärndöd moraliserande ståndpunkt. Och jodå, utsläppen kommer visst minska även om alla säljer till ”mindre nogräknade köpare”. Utsläppen beror nämligen av sånt som ETS-systemet och eventuella CO2-skatter, inte av hur ”nogräknade” enskilda affärsmän är.

Nilsson avslutar lika svagt:

Koldioxidskatten har hittills använts för att höja priset på fossila bränslen. Den skulle kunna användas för att köpa upp fossila tillgångar för att lägga ned i den takt som är försvarbar. Om den nuvarande rödgröna regeringen kan bidra med en ekonomisk lösning skulle den göra verklig skillnad i världen.

Vems koldioxidskatt? Ska skatter från fossilanvändning i Sverige, från svenska företag och privatpersoner, användas till att förstöra tyska koltillgångar? Eller ska vi be tyska politiker om att ta ut koldioxidskatter från sina landsmän och sen skänka dem till Vattenfall för att täcka dess kapitalförstöring? Vad sjutton menar karln!?

Sverige har två seriösa vägar att gå: Antingen säljer vi tyska kolintressen till högstbjudande och förklarar att det är upp till Tyskland att betala för och besluta om tysk omställning. Eller så behåller vi våra tyska koltillgångar, driver dem affärsmässigt och förklarar att ETS och eventuella tyska politiska ramverk får avgöra hur länge verksamheten kan drivas vidare. Om vi inte får bra bud på verksamheten, då dess framtid är för riskabel, är det min rekommendation att göra det senare: driva vidare som vanligt och extrahera de vinster man kan – kanske försöka ha is i magen till den stora kärnkraftsnedläggningen 2021-2022.

De gröna förslagen är däremot bara barnsliga, och att PM Nilsson och Dagens Industri hakar på är pinsamt. Men förutom detta, så är retoriken och agitationen subtilt vilseledande. Det tyska energi-ewendet är ett dunderfiasko, men när Vattenfall pekas ut som en stor bov i dramat, så förskjuts ansvaret i många svenska ögon och fiaskot får inte det fokus och den förklaring det borde ha. Det är det som är det verkliga politiska problemet. Tänk om vi hade politiker som vågade tala klarspråk om det.

Fukushima och evakueringarna

2016-03-17UncategorizedFukushima, Greenpeace, kärnkraftjeppen

Fukushimaolyckan har nu femårsjubileum och artiklar av varierande, men mestadels usel, kvalitet har duggat tätt i tidningarna. Har därför jobbat lite på en bloggpostning som skulle jämföra faran att bo kvar i Fukushimas evakuerade områden med smog i storstäder, men har haft ovanligt svårt att få fram bra data. Lägligt nog dök det upp en artikel i Japan Today och även i Japan Times, byggd på en forskningsrapport som undersökt just det här temat. Perfekt!

Överdrivna åtgärder

Forskningsrapporten, som ännu inte finns tillgänglig för allmänheten, sammanfattar en treårig studie i ett samarbete mellan fyra brittiska universitet. Talesmannen för studien är Philip Thomas, professor i riskhantering vid universitetet i Bristol.

Artikeln, som givetvis är värd att läsa i sin helhet, nämner att ingen borde evakuerats från Fukushima eftersom strålningsnivåerna inte skulle förkortat livet hos boende med mer än 1-21 dagar, vilket kan jämföras med att en genomsnittlig London-bo förlorar 4.5 månader (135 dagar) av sitt liv pga dålig luftkvalitet. Vad en genomsnittlig Peking-bo förlorar vill jag knappt tänka på. Utgifterna för saneringar, evakueringar mm bedömdes vara överdrivna med upp till en faktor 150 gentemot optimala nivåer.

Efter Tjernobyl hade det varit optimalt att evakuera cirka 31,000 personer, vilket är cirka en tiondel av den faktiska evakueringen.

Strålningsnivåer

Det enda som spelar roll på lite längre sikt efter en kärnkraftsolycka är cesium-nivåerna. Resten klingar av relativt fort. WNA har publicerat den här kartan över strålningsnivåerna i Fukushima-trakten efter ca 0.5 respektive 1.5 år efter tsunamin:

Under året som gått mellan bilderna har nivåerna ungefär halverats (varje färgskifte i riktning mot mörkblått är en halvering). Det beror delvis på att Cs-137 sköljts bort eller sedimenterat, delvis på att ffa Cs-134 som har kortare halveringstid har klingat av något. Vi har sett i exempelvis renar efter Tjernobyl att cesiums effektiva halveringstid i ekosystemen kan vara så lågt som 4 år, trots att cesium fysiskt har 30 års halveringstid. Motsvarande bild idag bör visa en ytterligare halvering.

Jag noterar, i ärlighetens namn, att nivåerna i den röda till gula zonen är sådana att jag inte skulle vilja vara utomhus 24-7 där. 10 uSv/h exempelvis ger 88 mSv/år, vilket är i överkant som helårsdos betraktat. Se exempelvis XKCD. Å andra sidan tillbringar de flesta rätt lite tid utomhus och de utomhus-områden där folk tillbringar mycket tid kan lätt saneras (vilket också görs, fast överdrivet).

Om man ändå tänker att stressen vore för stor att leva i det evakuerade området pga att man kanske behöver anpassa sig lite och oroa sig, så vill jag påpeka att kärnkraften är så nyttig att denna lilla evakuering lätt är värd det. Den stora förlusten/kostnaden i sammanhanget är att kolkraften expanderar när kärnkraften tvingas till reduktioner.

Ständigt detta Greenpeace

Greenpeaces samvetslösa kampanjer känner förstås inga gränser när det vankas jubileum. Annica Jacobsson, chef för GP Sverige, får i SvD utrymme att breda ut sig med desinformation om både Fukushima och svenska reaktorer. Hon hänvisar till en ”misstänkt ökning av sköldkörtelcancer”, som inom expertisen är allmänt erkänt som överdiagnostisering pga ökad screening och INTE ett resultat av stråldos.

Sedan fortsätter hon med att påstå att det är kraven på oberoende härdkylning som kom efter Fukushima som gör svenska reaktorer ”olönsamma” och inte effektskatten. Men för det första är oberoende härdkylning knappast nödvändig med tanke på de övriga system svenska reaktorer har, bland annat ångdrivna pumpar. För det andra stämmer inte matten. Den oberoende härdkylningen kostar bara 1 miljard per reaktor, medan effektskatten (på 14770 kr/månad och MW termisk effekt) uppgår till 408 miljoner per år för exempelvis den nu nedlagda Oskarshamn 2 (termisk effekt på 2300 MW efter uppgradering). För Oskarshamn 3 är den termiska effekten 3900 MW och effektskatten är på 691 miljoner per år. Det finns ingen tvekan om att effektskatten är en långt, långt större börda än kravet på oberoende härdkylning.

Hänvisningar till dyra franska EPR-reaktorer, fabuleringar om förnybart och felaktiga påståenden om att effektskatten har något att göra med kärnkraftens externa kostnader kan betraktas som något av obligatoriska standardfraser.

I vänster-tidningen och solcells-propaganda-organet ETC breder andra Greenpeace-aktivister ut sig i en ofokuserad soppa av skrämselpropaganda, överdrifter och fånigt gnäll på Fukushimareaktorernas ägare Tepco. Dessutom bjuder man på följande citat:

Som det inte vore nog för kärnkraftsindustrin i Japan så har en domstol i onsdags för första gången beslutat om ett föreläggande mot kärnkraftverket i Takahama, som återöppnades den 26 januari i år. Domstolen ansåg att det finns säkerhetsbrister i anläggningen efter att en radioaktiv läcka upptäckts en vecka innan återöppnandet. Under torsdagen stängdes Takahama-verket därför ner igen.

– Domstolen sänder en tydlig signal till Tepco och kärnkraftsindustrin. Budskapet är att kärnkraften inte har någon plats i Japans framtid, skriver Hisayo Takada, vice programdirektör för Greenpeace Japan, i ett pressmeddelande.

Det här är verkligen i Greenpeace-klass. Läckan av 34 liter kylvatten från primära kylkretsen med totalt 64 kBq (lika mycket radioaktivitet som i 4000 bananer ungefär) var knappast signifikant annat än medialt. Lägre domstolar som behandlar enskilda ärenden tar knappast på sig att skicka signaler om Japans framtid. Och operatören av Takahama är INTE Tepco utan Kepco, dvs ett helt annat bolag.

Värre ändå blir det när en Toru Bové, Greenpeace-aktivist som flydde med sin stackars familj från Tokyo till Sverige, skriver konspirationsteoretiskt och alarmistiskt om Fukushima i Helsingborgs Dagblad.

Och varför inte läsa ett mycket kompetent producerat falsarium om genetiska skador mm från Greenpeace? Påminner mig om att jag borde lägga till Mousseau och Möller i skräckgalleriet någon dag.

Helgläsning v10

2016-03-12Uncategorizedjeppen

Högre kvinnligt deltagande i arbetslivet korrelerar med fler barn. Läs hela.
Studenter erbjuds terapi efter ”kulturellt approprierande” tequila-party. Även helt extrema reaktioner efter att en liberal tyckare som ger identitetspolitikvänstern lite tuggmotstånd fick hålla en frivillig föreläsning på ett universitet. Man kan ju hoppas att det här är överdrivet återgivet, men även om hälften är sant finns det skäl till oro. USA ligger väl som vanligt ett årtionde före oss.
Politisk aktivism sänker välstånd inte bara på energiområdet, utan även exempelvis i skolan. I Malmö tvingas skolorna servera 70% ekologisk mat och andelen ska öka 5% per år tills man når 100%. Konsekvensen är kostnadsökningar som går ut över kockarnas kulinariska ambitioner och matkvaliteten i allmänhet.
Personlighet vs politik.
Researchers in personality and politics have assumed a causal link between personality traits and political ideology. The results presented here do not support this assumption. Rather, the primary connection between personality traits and political ideology rests on common genetic precursors of each. At this stage of research, we find no support for the reigning assumption that personality traits cause people to develop political attitudes.
En enkel strip om minimilöner från Carpe Diem:
Om miljardärer och rikedom hos Conversable Economist. Intressant graf – tydligen är strukturerna i det relativt socialistiska Europa väldigt bra på att skydda befintliga miljardärer. Wallenberg säger tack.
Uppskjutande (eng. ”procrastination) är bra för kreativiteten.

Kina update

2016-03-03Uncategorizedjeppen

Kinas utveckling fascinerar, men är samtidigt lite svår att få grepp om. Här något om såväl kärnkraft som övrig kinesisk ekonomisk utveckling. Igår var det för övrigt tvåårsjubileum på bloggen – tiden går fort.

Kärnkraft

Jag har tidigare berättat om Kinas otroliga bredd i kärnkraftssatsningen. Man licensierar och bygger ryska VVER, amerikanska AP-1000, franska EPR och kanadensiska CANDU för att lära sig. Parallellt har man utvecklat sina egna designer och går nu över från framförallt CPR av generation-2-typ till ACPR (a.k.a.”Hualong”) av generation-3-typ. Dessa egna designer är nu stommen i Kinas satsning för att exportera reaktorer. Dessutom jobbar man målmedvetet på att ta fram flera vitt skilda generation-4-designer.

Såhär ser Kinas reaktorbyggande ut i en graf, där grönt är färdigställda reaktorer och rött är reaktorer som just nu byggs.

Om man betraktar grafen ser man att byggtiderna förlängts något efter Fukushima, men inte så mycket som man skulle kunna förledas att tro. Av de sju äldsta reaktorerna som ännu inte färdigställts är nämligen sex stycken av utländsk design: fyra AP-1000 och två EPR. Det är kanske inte så konstigt att just dessa reaktorer byggs på 7-8 år (som det ser ut idag) medan de inhemska designerna ännu så länge byggs på cirka 5 år.

Yangjiang-4, den första reaktorn i våg fyra, verkar vara mycket nära färdigställande, vilket skulle kunna ge en byggtid på under 4 år. Under nästa femårsplan pratar man om 6-8 byggstarter per år. Det är förvisso lite segt och tar bara en marknadsandel på en knapp procent per år. Men är man uthållig så blir det mycket med tiden.

Övrig ekonomi

Det finns förstås en viss skepsis mot kinesisk statistikproduktion, men jag tycker ändå att den har visst intresse. Här finns en färsk kommunike från Kinas statistikbyrå för utfallet 2015. Några axplock:

Befolkning 1375 miljoner, upp 0.5%, urban befolkning upp 1.3 procentenheter.
Ekonomisk tillväxt: 7%
2600 miljarder cigaretter, ner 1%
primärenergi och el stillastående, kol ner 3%, naturgas upp 3%, vattenkraft upp 5%, kärnkraft upp 29%.
Stål ner 2%, cement ner 6%, bilar upp 3%
Producerade mobiltelefoner: 1.8 miljarder, upp 8%.
Industrirobotar, upp 22%.
Nya järnvägar: 953 mil
Nya flygplatser: 8
Nya optofiberledningar: 441,000 mil. Antal satellituppskjutningar: 19.
Antal mobilabonnemang: 1.5 miljarder. 96% har mobil, 688 miljoner använder internet, mobil internettrafik ökade 103%.
Export ner 2%, import ner 13%.
Antal nya patent: 1.7 miljoner, upp 32%.
Arbetare inom hälso- och sjukvård: upp 7%.
Antal aktiva kinesiska TV-serier: 395. Antal episoder producerade: 16,560.
Döda i arbetsplatsolyckor: 66,000, varav cirka en tiondel i kolgruvor.

Slutsatser? Tja, Kina urbaniserar snabbt, har kontroll på befolkningsutvecklingen, balanserar om ekonomin mot att producera mer för den interna marknaden och mer av tjänster. Som kunskaps- och tekniknation fortsätter man göra snabba framsteg. Ni får som bonus ett ganska slående citat: ”clean energy consumption, such as hydropower, wind power, nuclear power and natural gas, accounted for 17.9 percent”.

Vindkraftens externa kostnader

2016-02-25Uncategorizedstamnätet, vindkraftjeppen

I fredags publicerade Svenska Kraftnät, SvK, sin investeringsplan för 2017-2020. Där återfinns många tunga investeringar som gröna kan glädjas över. Jag tänkte saxa lite information från planen och fylla på med mina kommentarer. Först årliga nätinvesteringar, och betrakta särskilt de redan tagna investeringarna fram till 2015.

Låt oss jämföra med min egen graf över vindkraftens utbyggnad under de gångna åren. Visst har vi en förbluffande likhet?

2005 var vindkraftutbyggnaden mindre en tiondel av den år 2014, och likaså SvKs investeringsvolym. Investeringarna och vindkraftsutbyggnaden peakade 2014 och när vindkraftsutbyggnaden sen gick ner ca 40% under förra året, så gjorde även SvKs investeringar i motsvarande mån. Vindkraften förklarar inte allt, exempelvis orsakades mycket av volymnedgången 2015 av förseningar i projekt, men ändå verkar det som att när en megawatt vindkraft byggs (kostar kanske 12 miljoner), så lägger SvK samtidigt ut drygt fyra miljoner på stamnätet!

Vän av ordning påpekar att stamnätet behöver vissa investeringar oavsett vindkraft. Det finns också stora investeringar som är hyggligt orelaterade till vindkraft, som förstärkningar av Stockholmsnätet liksom en kabel till Baltikum. Javisst, så är det. Och det är ogörligt att helt separera moderniseringar som man hade gjort ändå från investeringar motiverade av vindkraft. SvK är inte dummare än att de gör det bästa av situationen och försöker uppnå flera syften med samma investeringar. Men investeringsplanen slår ändå fast sambandet med all önskvärd tydlighet. Kapitlet ”Investeringarnas drivkrafter” inleds så här:

”Den förändrade energi- och klimatpolitiken utgör den främsta drivkraften för dagens nätinvesteringar. Stamnätet måste byggas ut i takt med samhällsutvecklingen, för att inte överföringsnäten ska bli en begränsande faktor för statsmakternas ambitioner. Dagens prognoser indikerar en fortsatt stor utbyggnad av den förnybara elproduktionen, vilket kommer att kräva investeringar i nya anslutningar och ökad överföringskapacitet”

Statsmakternas ambitioner, minsann. Lite senare i kapitlet konstateras:

”Antalet nya anslutningar till stamnätet ökar. Den främsta orsaken är utbyggnaden av
vindkraft. Svenska kraftnät har f.n. förfrågningar om anslutning av vindkraft på i storleksordningen 18 000 MW. Det är dubbelt så mycket som den installerade effekten i
all svensk kärnkraft och motsvarar 75 procent av landets maximala effektbehov.”

Givetvis måste kraftnätet dimensioneras efter vindkraftens höga topp-effekt, snarare än efter dess låga genomsnittseffekt. Lakoniskt konstaterar man vidare:

”Under de senaste åren har de rent företagsekonomiska förutsättningarna för svensk
kärnkraft försämrats kraftigt. Låga elpriser pressar tillsammans med höjd effektskatt
och ökade avgifter till kärnavfallsfonden lönsamheten. Det har lett till att ägarna nu
beslutat om förtida stängning av de fyra reaktorer som togs i drift på 1970-talet.”

Det låter som att SvK inte helt skriver under på Ibrahim Baylans och Lise Nordins verklighetsbeskrivning när man trycker på ”rent företagsekonomiska”, ”höjd effektskatt” och ”förtida stängning”. I mina ögon tycks man lite subtilt vilja understryka det samhällsekonomiska perspektivet.

Hur ska utbyggnaden gå till? Inte helt lätt:

”En uppgradering av gamla ledningar kan göras genom att öka antalet linor per fas från två till tre och samtidigt öka tvärsnittsarean på varje faslina. Detta kräver dock i många fall ett byte till kraftigare ledningsstolpar. Samtidigt är det svårt att ta avbrott, eftersom ledningarna är högt belastade under stora delar av året och är viktiga för driftsäkerheten. I flera fall bli det enda alternativet att bygga en ny ledning för att ersätta den gamla. Det är dock svårt att komma fram med nya ledningar i södra Sverige, som är tätt befolkat och har många skyddsvärda områden.”

Att byta kärnkraft mot vindkraft har alltså sina ekonomiska och miljömässiga konsekvenser när man måste bygga nya ledningar parallellt med de gamla innan de gamla kan rivas.

Jag saxar nedan in några stora investeringar som är intressanta i sammanhanget. Notera att jag inte tar med investeringar som inte uppges vara relaterade till vind/kärnkraft. (En del av de objekt som i planen inte annoterats med vindkraftsmotivation är trots detta helt eller delvis vindkraftsmotiverade, eller motiverade av nedläggning av reaktorer. Sydvästlänken, exempelvis.) Jag kortar också beskrivningarna till att handla om just vind/kärnkraft samt kostnaderna (som inte alltid tas i sin helhet under fyraårsperioden):

Gotland, ny växelströmsförbindelse – I kombination med effektivare utnyttjande av dagens förbindelser kommer den planerade kapaciteten att möjliggöra anslutning av ytterligare drygt 400 MW vindkraft på ön. Den totala investeringen har beräknats till 1 870 mnkr
Skogssäter – Stenkullen, ny 400 kV-ledning – för att öka överföringskapaciteten i det s.k. Västkustsnittet. Dessutom planeras nya vindkraftsparker i området, vilka behöver anslutas till stamnätet. Investeringen uppgår till 760 mnkr,
Markbygden etapp 3, ny 400 kV-ledning – En ny ledning måste troligtvis byggas för att möjliggöra anslutning av etapp 3. Investeringen beräknas uppgå till 350 mnkr
Långbjörn – Storfinnforsen, ny 400 kV-ledning – En ny ledning mellan Långbjörn och Storfinnforsen minskar lokala produktionsbegränsningar och säkerställer driftsäkerheten. Vidare möjliggör ledningen anslutning av mer vindkraft. Investeringen uppgår till 340 mnkr,
Tandö, ny 400 kV-station – I norra Värmland och västra Dalarna projekteras många vindkraftparker. Investeringen beräknas uppgå till 330 mnkr
Tovåsen, ny 400 kV-station – I Västernorrlands län finns planer på att ansluta 1 250 MW vindkraft till en ny 400 kVstation. Investeringen beräknas uppgå till 264 mnkr
Gäddtjärn f.d. Broboberget, ny 400 kV-station – I Rättvik planeras 340 MW vindkraft. Investeringen uppgår till 237 mnkr
Borgvik och Strömma, reaktiv produktion – Reaktiv kompensering i Borgvik och Strömma planeras för att kompensera för den reaktiva produktionen som faller bort i och med avvecklingen av Ringhals block 1 och 2. Investeringen uppgår till 217 mnkr
Rissna f.d. Ismund, ny 400 kV-station – I Jämtlands län finns planer på att ansluta sammanlagt 720 MW vindkraft. Investeringen uppgår till 144 mnkr
Hjälta, ny 220 kV-station samt ombyggnad av befintlig 220 kV-station – Planerad ny vindkraftsproduktion i Västernorrlands län medför att dagens ledningar inte kan överföra all el som produceras i området. Investeringen uppgår till 140 mnkr,
Nässe, ny 400 kV-station – E.ON Elnät har för avsikt att ansluta 1 000 MW vindkraft. Investeringen uppgår till 103 mnkr
Hansa Powerbridge, ny förbindelse till Tyskland – Den förväntat ökande mängden förnybar elproduktion i Norden och på kontinenten leder till ett allt större behov av högre handelskapacitet mellan länderna. Investeringen beräknas för svensk del till 3 300 mnkr
Central tjänstehubb, nytt system – Svenska kraftnät har fått i uppdrag av regeringen att utveckla och driva en central informationshanteringsmodell, en så kallad tjänstehubb, på den svenska elmarknaden. Syftet är att ge en kundvänligare elmarknad med utvecklade energitjänster som stöttar ökad konkurrens, förbrukningsflexibilitet och en harmoniserad elhandlarcentrisk slutkundmarknad. Investeringen beräknas till 300 mnkr
Storfinnforsen – Midskog, förnyelse 400 kV-ledning – För att ansluta den vindkraft som storskaligt byggs kring Storfinnforsen behöver 400 kV-ledningen mellan Storfinnforsen och Midskog förnyas. Investeringen uppgår till 467 mnkr

Ni fattar, så jag räknar inte upp de objekt där man förstärker för vindkraft i samband med att investeringar ändå snart skulle behövas pga uppnådd livslängd.

Allt detta är inte externa kostnader för vinden, utan en liten del internaliseras. Det kallas för investeringsbidrag och förklaras såhär:

”När ny elproduktion tillkommer är nätföretagen skyldiga att ansluta produktionen. Om det inte finns ledig kapacitet i nätet eller om driftsäkerheten påverkas negativt får den anslutande producenten betala ett investeringsbidrag för att finansiera den nödvändiga investeringen. Investeringsbidrag kan också ges av markägare som får mark frigjord när ledningar tas bort”

Om jag citerar ur Svenska Kraftnäts årsredovisning för 2014 (sidan 25):

”Investeringsbidragen under 2014 uppgick till 193 (74) mnkr.”

… av över 4 miljarder i investeringar 2014, dvs under 5%. Min slutsats är att vindkraften betalar en mycket liten andel av de merkostnader som den förorsakar i stamnätet. Kostnaderna tas huvudsakligen från SvKs andra nätavgifter och är alltså externa för vindkraften.

Även om den största externaliseringen av vindkraftens kostnader givetvis förorsakas av elcertifikaten som finansierar sisådär hälften av varje vindkraftverk, så visar detta inlägg att nätkostnaderna inte är att förakta i sammanhanget. Men okej, ”rent företagsekonomiskt” är det kärnkraften som är olönsam och vindkraften som är lönsam.

Helgläsning v8

2016-02-23UncategorizedJacobson, kärnkraft, shaleolja, värnplikt, vindkraftjeppen

Jag släpper denna helgläsning lite i förväg. Kanske passar det bra för någon som passat på att ta lite ledigt på sportlovet?

Kanske den viktigaste forskningsrapporten på kärnkraftsområdet som jag sett hittills, gör upp med påståendet om att kärnkraftens kostnader ökar över tid. Det visar sig att det inte alls finns någon sådan generell trend. Grafen nedan visar hur påståendet framförallt drivits av USAs kostnader för de reaktorer som var under byggnation vid TMI/Harrisburg-olyckan. Det klarast lysande landet vad gäller kostnadskontroll är Sydkorea.
En M-politiker från Linköping förklarar varför Mp-S-L-kommunens satsning på 250 miljoner för vindkraft är slöseri. Politiker borde sätta sig ner oftare och förklara policy för folk på det här viset. Och någon driftig person borde syndikera det, dvs samla den här typen av videos, indexera och kategorisera. https://www.youtube.com/watch?v=DJ-vAXUkKDY&sns=fb
En läsvärd kritik av Mark Z. Jacobsons senaste projekt, där han i ett snyggt webbgränssnitt fantiserat om hur vart och ett av världens länder kan gå över till förnybart:
[The project has] ”a board of directors filled by solar company executives, lawyers and filmmakers. […] Well, that’s the board, and boards don’t need have to have technical expertise in the company’s technology. Let’s look at the staff leadership section, instead. In a renewable-energy not-for-profit, I would expect to see an executive director, an engineering group leader, and a communication group leader. There might be more groups, too, such as HR and fundraising. However, this project has four leaders: an executive director (of course), a creative director (huh?), an executive producer (huh?) […] I can’t call the Jacobson document a plan. It’s not a plan. (Maybe it’s a film.)”
Barnadödlighetens utveckling i Sverige, Sydkorea och Iran:
Den rätta sortens klasskamp via en Carpe-diem-bloggpostning som bör läsas i sin helhet. (En annan intressant punkt var två-föräldra-privilegiet):
En undersökning av svenska lotterivinnare tyder på att stora lottovinster inte hjälper när det gäller vinnarnas förväntade livslängd eller deras barns utveckling.
Christoffer Fjellner (M), sitter i miljöutskottet i Europaparlamentet. Här berättar han om gröna organisationers fullständiga indifferens inför sanningen. Har vi sett det förut?
Ytterligare något från Carpe Diem – en graf över restauranger vs livsmedelsförsäljning som indikerar att amerikaner nu spenderar mer på restaurang än på hemlagad mat. Jag försökte kolla upp läget i Sverige, och 2014 verkade vi spendera 249 mdr på livsmedel och 111 mdr på restaurang.
Innovationen fortsätter i shaleolje-revolutionens USA.
Färsk forskning indikerar att värnplikten i Sverige ökat klassklyftorna och dessutom ökat kriminaliteten hos män efter avslutad värnplikt.

Att sila mygg och svälja kameler

2016-02-18Uncategorizedkärnkraft, vindkraftjeppen

Lars Wilderäng (känd som bloggaren Cornucopia?) har fått jobbet som ny SlösO. Ett utmärkt val – mina gratulationer och lyckönskningar! SlösO gör ett viktigt jobb, och det ska bli intressant att se om Lars bryter med tidigare SlösOs tendens att sila mygg och svälja kameler. Tendensen är iochförsig begriplig, eftersom myggen, exempelvis i form av småkommuners skrytprojekt i miljonklassen är sånt som de flesta kan förstå och enas om, medan kamelerna i miljardklassen ofta är stora politiska frågor som är svårare att se igenom och lättare att vara oense om. De stora linjerna när det gäller arbetsmarknad, bostadspolitik, invandringspolitik, energipolitik, infrastruktur mm innefattar många väldigt politiskt laddade kameler.

Jag tänkte ta upp ett par av de senare i det här inlägget. Det handlar om att reaktorn Oskarshamn 2 stängdes i slutet av förra året medan Oskarshamn 1 ska stängas i mitten av nästa år. De gröna arbetar ihärdigt med verklighetsbeskrivningen för dessa beslut – framförallt att reaktorerna är ”olönsamma” och att effektskatten inte spelar någon roll. Många har dessutom framfört att elcertifikaten, som subventionerar förnybart, kostar oss mindre än vad den subventionerade kraften har sänkt elpriset. Vi skulle alltså tjänat på att tvingas subventionera, enligt det resonemanget. För mig är allt detta väldigt närsynt och missar skogen för alla träd. Låt mig förklara:

Samhällsekonomiskt perspektiv

Resonemang som ovan tittar på enskilda kostnader och pekar bara på den som primärt drabbas eller gynnas, medan det stora samhällsekonomiska perspektivet saknas. Det gör att förståelsen blir klen. Det är en brist vi ofta ser i resonemang som tar sin utgångspunkten i att någon annan, helst någon rik eller ett företag, ska betala. Problemet är bara att kostnaderna sällan eller aldrig stannar hos de rika/företagen utan i stort sett alltid vältras över på resten av samhället genom olika skatter, investeringar, (brist på) utdelningar, prishöjningar, subventioner etc.

Det samhällsekonomiska perspektivet kan lämpligen, utan att tappa precision eller relevans, skippa närmare analys av storleken på skatter, subventioner och priser. Det räcker med att konstatera följande:

Oskarshamn 2 skulle utan vidare kunna drivas vidare i 20 år till. Reaktorn har just genomgått det stora projektet Plex, Plant Life Extension, som syftade till just denna förlängda livslängd. När projektet var i stort sett slutfört lades reaktorn ner.
Vindkraften har ungefär samma livslängd, 20 år, som reaktorn.
Kärnkraft och vindkraft har ungefär samma kostnader för drift och underhåll.

Slutsatsen av detta kan bara bli att den senast byggda vindkraft som matchar reaktorn är en samhällsekonomiskt onödig investering. Istället för att nyinvestera och lägga ner hade vi kunnat behålla det vi hade. Energimängden i systemet hade blivit samma, men utan investeringskostnaden.

Kamelens storlek

Effekten hos Oskarshamn 2 efter Plex var cirka 850 MW. Om vi antar en kapacitetsfaktor på 80% och jämför med vind på 30%, så motsvarar Oskarshamn 2 cirka 2300 MW vindkraft. I Sverige byggdes 614 MW vindkraft år 2015, 1050 MW år 2014 och 2013 ca 613 MW. Totalt har alltså nedläggningen av Oskarshamn 2 ganska precis matchat vindkraftsutbyggnaden under de tre åren 2013-2015. Effektiv livslängd för detta tillskott blev alltså i genomsnitt knappt 1.5 år.

Vindkraft kostar i storleksordningen 12 kr/W, varför 2300 MW vindkraft kostar cirka 28 miljarder. Tillkommer kostnader för balanskraft, extra elnät och sämre värde för exporten, så låt oss avrunda till 30 miljarder jämnt. Dessa 30 miljarder är alltså en investering som ekonomiskt saknar nytta, och en kostnad som obönhörligen och i princip fullt ut kommer drabba oss medborgare genom olika kanaler.

Framtida kameler

OKG har aviserat nedläggning av Oskarshamn 1 i mitten av 2017. Detta kommer troligen radera ut vindkraftstillskottet som subventioneras fram under 2016 och 2017. Den effektiva livslängden för det tillskottet blir alltså ännu mindre, under ett år. Även Oskarshamn 1 skulle nämligen kunna drivas vidare i 20 år till.

Näst på tur står Ringhals 1-2 under 2019-2020. Var och en av dessa kameler kommer kosta runt 30 miljarder, särskilt som integrationskostnaderna kommer öka vad gäller elnät, lagring, balanskraft mm. Vi kan också räkna med att investeringskostnaderna per kWh ökar iochmed en omviktning av investeringarna mot mer solceller och havsbaserad vindkraft. Det här är våra fyra minsta reaktorer och vi kan alltså räkna med 120 mdr i matchande onödiga investeringar.

Sammanfattning

Alliansen och S-Mp-regeringen har båda fört en politik som drivit fram dessa slit-och-släng-investeringar på energiområdet. Ett parti som varit pådrivande i överenskommelser i båda fallen är Centern, som trots sin litenhet troligen är det mest långsiktigt inflytelserika och destruktiva partiet när det gäller svensk energiförsörjning.

Det pågår som sagt en intensiv politisk debatt om kärnkraftens nedläggning, och den röda tråden i de grönröda inläggen i frågan är mantrat att kärnkraften är ”olönsam”. Det stämmer förstås – den har gjorts olönsam. Men det samhällsekonomiska perspektivet kan inte vara annat än att det är den tillkommande vindkraften som är en opåkallad investering.

Miljardinvesteringarna kommer fortgå. Oavsett önsketänkande och närsynta resonemang så kommer du inte undan att betala din del av den samhällsekonomiska kostnaden. Tur att vi svenskar är rika och har råd, samt att snurrorna står ståtliga i naturen och skänker ära åt Lööf och Romson. Tänk drygt 3000:- i välståndsförlust för varje person i din familj, per kamel. Inte så farligt, eller hur? Ungefär en kamel per år fram till 2020. Sen blir det iochförsig värre när vi börjar beta av de större reaktorerna, men det är inget vi behöver tänka på nu – långsiktig energipolitik är SÅ 1970-tal. I modern politik är perspektivet 1-2 år.

Nej, det kan vi inte

… eller det omöjligas konst