DN har låtit två av sina politiska journalister skriva en lång artikel: Så skapade politik och marknad en perfekt storm som stängde reaktorerna. Artikeln försöker svara på frågan vem som är skyldig till dagens situation, vilket är utmärkt. Journalistik ska utkräva ansvar! För att komma fram till vem som är skyldig redogörs för hur politiken kring kärnkraften utvecklats och bedrivits i Sverige sedan nedläggningen av Barsebäck fram till nu.

Författarna hade säkert som föresats att vara balanserade och neutrala, men tyvärr har de inte lyckats. Ingressen redovisar slutsatsen:

Verkligheten bakom slagorden är att alla partier utom SD och V har varit djupt delaktiga i att skapa den situation som har gett mindre kärnkraft och högre elpriser.

Till att börja med friskrivs vänsterpartiet felaktigt från ansvar baserat på att det stått utanför energiöverenskommelserna, trots att partiet givetvis konsekvent röstat mot kärnkraft och för slumpkraft. Vidare jämställs den naiva men i grunden kärnkraftspositiva inställningen hos M+Kd+L med den i grunden negativa inställningen hos S+V+Mp+C. Artikelns frågeställning kan överföras till frågan om hur situationen skulle sett ut om borgarna styrt istället sen 2014. Med tanke på att de röstade för att behålla Ringhals-reaktorerna exvis, så talar det mesta för att vi hade haft mer kärnkraft idag! Vidare höll Vattenfall på att utreda nya reaktorer vid valet 2014 och tvingades sluta med det efter valet.

Här är några citat från artikeln för att illustrera författarnas perspektiv:

När alliansregeringen tillträdde på hösten 2006 var det mindre än fyra år kvar tills kärnkraften egentligen skulle ha varit helt avvecklad i Sverige.

Notera ordet ”egentligen”. Här görs det gamla avvecklingsåret 2010 till rättesnöret, trots att tillochmed sossarna hade formellt övergett det tio år tidigare och informellt långt innan.

Elleverantörerna gjorde goda vinster och den avgående S-regeringen hade nyligen höjt den så kallade effektskatten på kärnkraft för att ta tillbaka en del av överskotten till statskassan.

Notera formuleringen ”ta tillbaka”. Vad är det för perspektiv detta vill förmedla?

2009 träffade de fyra borgerliga partierna en överenskommelse där både Centerpartiet och Kristdemokraterna övergav sitt tidigare kärnkraftsmotstånd och istället gick med på att det under vissa omständigheter skulle vara tillåtet att bygga nya reaktorer.

Detta förstärks med en snyfthistoria från Maud Olofsson om att hon trodde hon skulle bli tvungen att avgå och att hon satte sitt partiledarskap på spel. Men gav centerpartiet någonsin upp sitt kärnkraftsmotstånd? Nej, självklart inte! Det handlade om en taktiskt korrekt bedömning av Olofsson att överenskommelsen skulle säkerställa att ingen ny kärnkraft kunde bli av och att omställningen från kärnkraft till slumpkraft och biomassa skulle fortsätta. Överenskommelsen upprätthöll nämligen såväl subventioner till förnybart som det byråkratiska och skattemässiga trycket på kärnkraften. Smart politiskt hantverk men journalisterna medverkade till att få det att låta som att hon hade gett upp något, vilket några måttligt begåvade centerpartister trodde på.

Kärnkraften skulle inte längre få några statliga subventioner och kärnkraftsägarna fick ett utökat skadeståndsansvar vid stora olyckor.

Notera orden ”inte längre”. Som om realiteten inte var att kärnkraften mjölkades mycket kraftigt via effektskatt mm. Det fanns inga subventioner!

Samtidigt beslutade regeringen om en utbyggnad av förnybar energi för att minska sårbarheten i energisystemet. Verktyget var de så kallade elcertifikaten som i praktiken innebar subventioner till vindkraften.

Här kunde man understrukit hyckleriet i den politiska målbilden; att kärnkraften skulle hanteras ”kommersiellt”, trots att den de facto straffskattades, samtidigt som förnybart subventioneras. Artikeln borde också ha påpekat att det är en uppenbar lögn att utbyggnaden av förnybart skedde för att ”minska sårbarheten i energisystemet”. Alla insatta vet att slumpkraft ökar sårbarheten. Den politiska motivationen var istället att ge C rätten att göda sin väljarbas genom förnybartinvesteringar som en del uppdelningen av regeringspolitiken i respektive partiers fögderier.

Skalvet gav upphov till en tsunamivåg som dränkte kärnkraftsverket i Fukushima. Radioaktivt cesium motsvarande 168 Hiroshimabomber spreds i atmosfären.

Ett alternativt perspektiv är att en trippel härdsmälta i gamla västerländska reaktorer ledde till bara 1/10-del av Tjernobyls utsläpp. Hiroshima var en pytte-ärta på 15 KT och de totala atmosfäriska provsprängningarna uppgår till 545 MT, dvs ca 36,000 hiroshimabomber.

I Sverige som i många andra länder ledde olyckan till omfattande skärpningar av säkerhetskraven.

Skärpningar är ingen nödvändig konsekvens av en väsentligen orelaterad olycka, givetvis, men bland annat eftersom man lyckats få in anti-kärnkraftsaktivister som generaldirektörer på Energimyndigheten och SSM så blir resultatet sådant. Det finns de som har som mål att utnyttja varje tillfälle att fördyra. Svenska reaktorer hade god säkerhet, utsläppsfilter, ångdrivna pumpar mm, redan innan.

Dessutom led en del reaktorer, som närmade sig slutet av sin livslängd, av andra brister som krävde kostsamma åtgärder.

Istället för att ta detta negativa perspektiv, nu när amerikanska reaktorlicenser förlängs till 80 år, så kunde artikelförfattarna tagit fram avslöjandena från interna dokument om att det hade varit lätt att driva Ringhals-reaktorerna vidare och att de var i mycket gott och moderniserat skick. Dessa reaktorer närmade sig inte slutet av sin livslängd utan hade kommit till halvtid, ungefär.

– Den sista höjningen gjordes av Magdalena Andersson men den största gjordes av Anders Borg. Partierna var lika goda kålsupare, de byggde upp skatten till orimliga höjder. Att bara säga att det var onda socialister och miljöpartister, det är helt enkelt inte sant, säger Mikael Odenberg.

Borg var fokuserad på att göra nationalekonomiskt positiva reformer av skattebördorna. Han ville ha mer av ”snälla” skatter som kunde finansiera jobbskatteavdrag. Men man kan ändå förutsätta att han och borgarna hade sänkt eller tagit bort effektskatten i ett akut läge UTAN att samtidigt kräva nedläggningar av reaktorer i en politisk kohandel!

Per Högselius, professor i teknikhistoria vid KTH, beskriver omständigheterna kring nedläggningsbesluten som ”en perfekt storm” där många faktorer sammanföll.

– Det finns en politisk komponent i det men historien är mycket mer komplex än så. Jag skulle säga att det är andra faktorer som överväger.

ALLT var riggat politiskt – de låga elpriserna var politiskt framkallade, säkerhetskraven var politiskt framkallade, effektskatten var politiskt framkallad etc. Att låtsas som att politiken bara råder över effektskatten medan övrigt är ”marknaden” är förljuget.

Ibrahim Baylan vill i dag inte ge någon kommentar, med hänvisning till att han lämnat politiken.

Jag ger gärna en känga här. Bland historiens sämsta jobb utfört av en minister utan fack-kunskaper och nu vill han inte uttala sig. Undrar om han fortfarande uppbär någon form av ersättning för sina år i riksdag och regering.

– Vattenfall visste mycket väl att det diskuterades att ta bort effektskatten i energiuppgörelsen, säger Maud Olofsson.

Det var ett uppenbart politiskt spel mellan Vattenfalls VD och regeringen där en bunt reaktorer offrades för att få bort effektskatten och garantera fortsatt drift för övriga. Det tycker man att artikelförfattarna borde kunnat lyfta fram.

Och när fem partier hade enats (S, MP, M, KD, C) var Moderaternas budskap att kärnkraften hade räddats. Långsiktigheten sträckte sig inte längre än till kvällen den 14 augusti 2018. Då överrumplade KD-ledaren Ebba Busch alla, både allierade och motståndare, med att i en tv-debatt börja propagera för fler kärnkraftverk. Det var ett stort och överraskande steg för ett parti som under många år varit uttalade kärnkraftsmotståndare.

Överenskommelserna har varit svagt kärnkraftsnegativa och klart förnybartpositiva, men samtidigt tvetydiga vad gäller 100%-förnybartmål kontra tillåtet-att-bygga-kärnkraft-skrivelser. Vill vi ha långsiktig stabil energiförsörjning (dvs kärnkraft) eller långsiktigt stabil politik som säger att energiförsörjningen ska baseras på slumpkraft? Det senare är kanske en omöjlighet, med tanke på att problemen med slumpkraft förr eller senare skulle visat sig såsom nu skett.

Notera att författarna två gånger i artikeln tar upp ett historiskt kristdemokratiskt kärnkraftsmotstånd och utmålar Busch som den som torpederar ”långsiktighet”.

Regeringspartierna och Sverigedemokraterna vill subventionera kärnkraften genom kreditgarantier i mångmiljardklassen och en prissättning som gynnar kärnkraftsel framför andra effektslag.

Dels kan man ifrågasätta om en garanti som aldrig aktiveras är en subvention, dels om det är en subvention att ge kärnkraften betalt för sin positiva externalitet vad gäller leveransstabilitet och freksvensstabilitet.

Det är en linje som förre C-ledaren Maud Olofsson har svårt att förstå.

– Jag hade aldrig trott att en borgerlig regering skulle börja med planekonomisk energipolitik. Det är så socialistiskt att man inte förstår. Det är inte politiken som ska bestämma vilka kraftslag vi ska ha, säger hon.

Detta säger alltså den person som insisterade på elcertifikat-subventioner och nätanslutningssubventioner till vindkraft och biomassa, och som tillsatt anti-kärnkraftsaktivister som generaldirektörer på området. Hyckleriet är hisnande.

Trots dagens energikris anser Åsa Romson fortfarande att den politik som bidrog till stängning av reaktorer var rätt – av säkerhetsskäl.

Skönt att Åsa Romson får uttala sig ett par gånger i artikeln. Mycket viktigt att hon får sätta perspektiven. Suck! Mer Åsa Romson:

– Avregleringen av marknaden har gått väldigt långt. Det hade gagnat Sverige om vi hade kommit längre med en reglering som utgick mer från samhällsnytta och inte bara från om det går att hitta en marknad.

Nämen vilken chock, en flummig känga mot marknaden! Marknaden fungerar både som ett verktyg för att lägga ner kärnkraft och som en syndabock som kan absorbera skulden för de egna misslyckandena.

Nu efterlyser näringslivet att politikerna åter samlar sig i bred enighet. Det är nödvändigt anser även Cecilie Tenfjord Toftby som var moderat ledamot i energikommissionen.

Här ger artikeln intrycket av att både näringslivet och en moderat vill att centern och miljöpartiet ska få inflytande på energipolitiken trots att väljarna önskade kärnkraft både om man får tro utslaget av riksdagsvalet och opinionsundersökningarna. Det vore intressantare om journalisterna försökte belysa vad stabiliteten isåfall skulle bestå i. Det landet behöver är att sossarna ställer upp på en kärnkraftsvänlig politik, och detta är den enda möjliga källan till politisk långsiktighet för närvarande. Sen kan C+Mp+V tycka vad sjutton de vill.

Det som på ytan ser ganska balanserat ut är i själva verket en kavalkad av vänstervänliga perspektiv och citat.

Här är en kort kommentar om dagens besked om borttagning av bonus för elbilar. Andelen elbilar av nybilsförsäljningen har legat runt 30% senaste året. (Tillkommer laddhybrider på ca 23%.)

Det ska förstås bli intressant att se vad resultatet blir på kurvan. Det är lång leveranstid på många elbilar och redan beställda elbilarna ska fortfarande få bonus, så det kan ta många månader innan vi får se ett rejält genomslag i statistiken.

I april skrev jag ett inlägg där jag argumenterade för att elbilar redan nu har en lägre totalkostnad över bilens livslängd än bensinbilar. Vidare fortsätter elbilarna att utvecklas positivt vad gäller prispremium per kWh. Därför tror jag att hacket i kurvan blir ganska litet och bedömer det som relativt odramatiskt att ta bort subventionen nu när elbilsmarknaden börjat mogna.

Med det sagt så tycker jag att det är angelägnare med ett totalt borttagande av alla subventioner till solceller och solcellsbatterier. Men det kanske kommer?

Första september, 10 dagar innan valdagen, ändrade socialdemokraterna sina uppgifter i SVTs valkompass. Nu tycker de att det är ett ”ganska bra” förslag att bygga ut kärnkraften i Sverige. Tidigare värderade man förslaget som ”ganska dåligt”. Var och en får avgöra om detta speglar en genuin omsvängning. Jag konstaterar bara att det är valtaktiskt mycket smart att justera det betydelsefullaste valverktyget på det här sättet. Med denna förändring så accepterar S att kärnkraftsmotståndare matchar lite bättre vänsterut i kompassen mot att S själva bättre matchar mittenväljare. Vänsterblocket som helhet stärks.

Det påstås ständigt från vissa håll att kärnkraft är på tok för dyrt och Magdalena Andersson har själv raljerat kring detta, bland annat i sitt installationstal som partiledare 5 november 2021:

Och självklart ska vi snabba på elektrifieringen. Men inte med ny kärnkraft. För den är för dyr. Ännu högre elpriser, någon?

Det är svårt att genomskåda sådana påståenden eftersom reaktorers storlek försvårar intuitiva jämförelser, så detta inlägg tar ner kärnkraftens kostnader till din privatekonomi och jämför med solceller.

Sol-kostnaden

På solcellen.nu kan man köpa ett komplett medelstort solcellspaket, lagom för ett villatak, inklusive batterier, inklusive installation och moms, för 164 000 kr. Batterierna är på 9.6 kWh och solcellerna på 7.1 KW. Prisuppgiften inkluderar statliga bidrag som dras av redan på fakturan. Hemsidan noterar: ”För att kunna få priset ovan krävs det att fastigheten har två registrerade ägare. Annars blir det några tusenlappar dyrare då avdraget är på max 50 000 per registrerad ägare.”

Så låt oss säga att bidraget är 53 000 kr. Det omomsade verkliga priset för paketet är då 174 000 kr. Det här paketet kan tyvärr inte driva villan i ö-drift vid strömavbrott, utan har bara ett uttag för ”nödström” för sådana tillfällen. Batteriet har hela 10 års garanti, och solcellerna 12 års produktgaranti samt högst 15% degradering på 25 år.

Motsvarande kärnkraftsandelar

Reaktorbygget Hinkley Point C med världens dyraste reaktortyp kostar 160 mdr per block på 1.6 GW. Årsproduktionen är vid 90% kapacitetsfaktor ca 12.6 TWh. Historiskt sett brukar reaktorer snarast effekthöjas än degraderas över tid. Men hursomhelst, ska man matcha solcellspaketets produktion på ca 7.1 MWh/år så behövs kärnkraftsandelar för 160e9*(7.1e3/12.6e9) = 90 200 kr.

Vän av ordning invänder kanske att reaktorn har driftskostnader, säg 20 öre/kWh, eller 1400 kr/år, men återigen, solcellspaketet och batterierna degraderar och kan dessutom mycket väl behöva någon form av underhåll eller översyn.

Svårt val

Den svåra frågan blir alltså om man vill ha el främst på sommarhalvåret med garantier på 10-12 år och lite oklar livslängd för 174 000 kr, eller om man vill ha lika mycket 24-7-el i 60 år för 90 200 kr. Tänka, tänka!

Solcellen.nu noterar: ”Med det paketet får du en oerhört ekonomisk anläggning som snabbt betalar tillbaks sig.” samt:”Det är den anläggning vi säljer mest av, mycket prisvärd och en väldigt lönsam investering.” Notera att kärnkraften är ”olönsam” enligt den rödgröna mytbildningen men det som är 93% dyrare och garanterat INTE levererar el då vi behöver den som bäst är en ”väldigt lönsam investering”.

Ännu bättre kärnkraft

EPR-reaktorn som byggs i Hinkley Point C är erkänt dyr, till stor del pga extrema tyska krav (ja, tyskarna var tyvärr med i designprojektet) så fransoserna siktar på att bygga en förenklad och billigare EPR2-variant i framtiden. Men varför stanna där? NuScale, en smart SMR-teknik som bloggen diskuterat tidigare, och som just fått designgodkännande i USA, siktar på en byggkostnad på $3600/KW. Låt oss anta förkrigs-dollarpriser på 8 SEK/USD. Vi har då 924 MW för ca 27 mdr.

NuScale-andelarna kostar inte 174 000 som sol+batterier, inte 90 200 kr för EPR-en, utan blott 26 000 kr! Faktum är att NuScale-andelar för 75 000 kr skulle teoretiskt kunna ge en fyrapersonersfamilj möjlighet att köpa den el deras nya villa behöver, ca  20 000 kWh/år, till ett självkostnadspris på 20 öre/kWh. Vem skulle inte slå till direkt på det?

Ytterligare fördelar

Oavsett reaktortyp så medför reaktorer lägre nätkostnader (Svenska Kraftnät planerar investeringar på uppåt 9 mdr årligen framförallt för att supporta vindkraft), så den delen av räkningen blir OCKSÅ billigare än med vind och sol. Förutsägbara, rimliga och stabila elpriser ger investeringstrygghet till både hushåll och företag.

Med SMR-utrullning kan kommuner, företag mm drivas i ö-drift för ett mer resilient kraftsystem. Fjärrvärme och industriell processvärme kan produceras otroligt billigt.

Stabil kraftproduktion minimerar behovet av fossil utfyllnad vilket reducerar utsläppen av partikelföroreningar och CO2-utsläpp.

År 2018 låg frågan om ”energi och kärnkraft” på plats 18 av 19 i betydelse enligt SVTs vallokalsundersökning. Endast ”försvarsfrågan” var mindre intressant för väljarna. (Då ska man vara medveten om att betydelsen för ”energi och kärnkraft” drogs UPP av att många Mp-väljare pekade ut frågan som betydelsefull.)

Fyra år senare har vi ett storkrig i Europa med ca 200 miljoner inblandade, vi har kvar 6 av 12 ursprungliga reaktorer och har sommarpriser på el som ibland tangerar 10 kr/kWh, skenande inflation och kommande lågkonjunktur. Vi (Europa) ser nu konsekvenserna av att ta grundvalarna för vår säkerhet och ekonomi för givna. Systemriskerna är stora när välståndet faller på bred front samtidigt som den globala säkerhetsordningen utmanas.

Ett gammalt uttalande som tillskrivs Percy Barnevik, då koncernchef för ABB som innehöll gamla ASEA Atom: ”Vi har i Sverige billig el, vi har ren el, vi har säker el, vi har kort sagt den elförsörjning alla andra länder skulle vilja ha. Och vårt huvudsakliga bekymmer är hur vi på kortast möjliga tid ska komma ur denna situation”. Det tog förvisso en del tid, men nu har vi lyckats!

Frågan är om det kommer bli annorlunda i höstens val. Har folk blivit såpass omskakade att de väljer att rösta på partier som åtnjuter högt förtroende vad gäller stabil energiförsörjning och försvarsförmåga? Logiskt sett borde det vara så, och man kan finna en del faktorer som talar för det, men tyvärr verkar dessa inte räcka.

Exvis upplevde Mp sämst lojalitet av alla partier i valet 2018; bara 36% av Mp-väljarna 2014 röstade åter på Mp 2018, och de flesta borde göra kopplingen mellan Mps inflytande och de höga elpriserna. Och det verkar förvisso som att Mp har en väldigt liten grupp kärnväljare då Sifo i mars-maj redovisade partisympatier neråt 2.7%, men senare resultat visar att väljare från S och V är fullt beredda att stödrösta. Jag har spanat bland annat i en facebookgrupp med främst vänsterpartister där påtagligt många säger att de ska stödrösta på Mp.

C-väljarna 2018 identifierade sig 10% som vänster, 33% som varken-eller och 57% som höger. Samtidigt har Lööf deklarerat att hon nu ser sig som en del av vänsterblocket och satsar på Andersson som statsminister och i samma veva kräver Dadgostar att vara del i en koalitionsregering. Det borde avskräcka. Och mycket riktigt, C har ganska låga opinionssiffror just nu, 6.0% i senaste SIFO ner från 8.6% i förra valet, men S ligger å andra sidan högre än i valet.

S har bibehållit en trovärdighet i försvarsfrågan genom NATO-medlemskapet, bra stödpaket till Ukraina och en inriktning att stärka försvaret. Vänsterpartiets inställning ”Varken ett svenskt närmande till kärnvapenalliansen NATO eller svensk vapenexport till krigförande länder kommer att bidra till en fredligare värld.” upplevs troligen som irrelevant av S-väljare, och Vs egna väljare tolererar eller applåderar att partiledningen vill att Ukraina ska vara skyddslösa.

Samtidigt tycks vänsterblocket lyckats med att internt bibehålla de felaktiga föreställningarna att kärnkraften inte behövs och är ”för dyr och långsam”, samt att sjuka elpriser inte är ett resultat av ersättandet av baskraft med slumpkraft. Energifrågan animerar just nu många högerväljare, uppenbarligen, men den samlade vänstern tycks reagera med en axelryckning och då blir det ingen rörelse mellan blocken. Det kan möjligen vara så att V/Mp-röstande framförallt tar sitt stöd från offentliganställda akademiker inom humaniora som bor i lägenheter, inte från industriarbetare eller glesbygdsbefolkning som upplever att deras sätt att leva hotas.

För egen del tycker jag situationens allvar kräver att jag röstar på ett riksdagsparti i år (och inte på exvis Direktdemokraterna). Ingen rekommendation, men jag avråder från att rösta på Mp, C och V och skulle föreslå en lång funderare på om reaktorbyggen kan komma ifråga under nästa mandatperiod med S som regeringsparti:

Varje mandatperiod som förloras innebär med stor sannolikhet fyra extra år med extremt volatila elpriser längre fram, helt i onödan.

Utanför den svenska valdebatten bygger SMR-trenden momentum. NuScale har fått designlicens i USA och många länder har anmält intresse. Bara i USA tyder undersökningar bland kraftbolagen på runt 300 SMR-byggen under de kommande 25 åren. Tyvärr är BoJo i UK på väg ut, så vi får se hur det går med hans relativt ambitiösa kärnkraftsvision om en reaktor per år:

Nuclear power stations like the one I visited in Hartlepool today are absolutely crucial to weaning us off fossil fuels, including Russian oil and gas.

Instead of a new one every decade, we’re going to build one every year, powering homes with clean, safe and reliable energy. pic.twitter.com/vORWNGQTul

— Boris Johnson (@BorisJohnson) May 2, 2022

Polen är intresserat av, förutom SMR-er som NuScale, bland annat koreanska reaktorer (samma sort som Förenade Arabemiraten byggde ett fyrpack av). Etc.

Sverige snickrade på 8 reaktorer samtidigt år 1974. Om upprepning vore ett nejdetkanviinte har vi oss själva att skylla. Gå och rösta!

Här är en snabb uppdatering av en nyckelgraf baserat på sommarens släpp av BP Statistical Review of World Energy 2022.

Vindkraftspionjärerna är the usual suspects Danmark, Portugal och Irland, där Danmark har hög vindandel för att de är ett pluttland som hade råd att bygga mycket för export och gärna importerar från större kringliggande länder när det inte blåser. Portugal och Irland har bra vindförutsättningar med mycket kust mot Atlanten.

Det rör sig litegrann på sig i toppen på sol-ligan då pionjärländer i EU fått se sig omsprungna av solrikare Chile och Australien, men det är också väldigt jämnt. Många länder har jagat ifatt toppen och alla dessa ligger nu runt 9-12% sol: Chile, Cypern, Grekland, Ungern, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Spanien, Australien, Japan och Vietnam. Totalt ligger världen nu på 3.6% solcells-el med både USA och Kina på 3.8% och EU som helhet på 5.5%.

Det är ganska tydligt att det inte bara är att blåsa på med mer sol och vind. Hade det bara varit en fråga om kostnad per kWh hade exvis Danmark lätt kunnat gå till 100% (eller mer), men i stort sett all extra vindel de bygger från nuvarande nivå måste exporteras, och de kommer vara tvungna att importera lika mycket el som idag.

År 2014 var den högsta sol-andelen i världen 8% (Italien och Tyskland) medan världen som helhet bara hade 0.8% sol-el. Det innebar ett förhållande 10:1 mellan pionjär och globalt snitt. Idag har Chile den högsta sol-andelen på 12%, medan världen har 3.6%. Det innebär att förhållandet nu är 3:1 mellan pionjär och snitt.

Annorlunda uttryckt har världens sol-penetration (dvs procentuell andel sol-el) ökat med hela 24% årligen (CAGR) de senaste 7 åren, medan den högsta nationella sol-penetrationen bara ökat 6% årligen. Vidare har tillväxten i solel-produktion (TWh/år) legat på 30% eller över fram till 2017, men 2019-2022 har den legat på 21%. Installationerna ökade med bara 6% 2021, ev kan man skylla på covid. Hursomhelst är slutsatsen rätt given: Lite djupare analyser visar på slumpkraftens begränsningar.

Ryssland har bedrivit mycket breda och långsiktiga påverkanskampanjer i syfte att försvaga västvärlden. Ett viktigt verktyg har varit stöd och hjälp till rörelserna för fred, anti-imperialism, miljö och anti-kärnkraft. Man återfinner påtagligt många som sväljer rysk propaganda med hull och hår bland svenska gröna; kika exvis in på Birger Schlaugs kommentarsfält på Facebook.

I backspegeln kan vi lätt se den stora roll energin har spelat i krigets långa förberedelsefas. Tyskland har förmåtts stänga sina reaktorer, slösa hundratals miljarder euro på solceller och hälla in hundratals miljarder euro i Rysslands krigskassa genom köp av putingas. Man har tillochmed låtit sina gaslager ägas, och inför kriget tömmas(!), av Gazprom. Nu har man vaknat upp och nationaliserat gaslagren för att försöka rädda den kommande vintern.

Skälet till kriget är inte NATOs eller EUs expansion. Skälet är inte heller ”nazism” i Ukraina och inte Putins storryska drömmar. Det som provocerat och hetsat Putin är framförallt den svaghet han upplevt hos oss i väst. Vi vill hela tiden förhandla och samarbeta medan  vi tillåter beteenden som i Georgien, de gröna små männen på Krim, de spektakulära lönnmorden med nervgifter etc etc. Vi har varit splittrade och bekväma, alltid redo att förlåta och gå vidare, redo att göra oss alltmer beroende av putingasen.

Jovisst, i det här läget finns det vissa skäl att betrakta glaset som halvfullt. Västvärlden har trots allt samlats kring att stödja Ukraina. Man lyckades ge tillräckligt med initalt stöd för att Ryssland, delvis tack vare egna taktiska missgrepp, skulle misslyckas med sitt blitzkrieg. Nordstream 2 har övergetts. Sverige och Finland går med i NATO. Sanktionerna är skapligt breda och Ryssland är en paria-nation. Men vill man ta kriget och hoten på allvar finns det väldigt mycket mer att göra!

På DN Debatt idag får anti-kärnkraftsprofessorn Kåberger, styrelseledamot i Vattenfall, breda ut sig tillsammans med några gröna kompisar om att ny kärnkraft inte bör byggas utan att sol och vind ska gälla. Några dagar tidigare gjorde Bolund detsamma, helt utan att nämna kriget och utan att ens nämna intermittensproblematiken, som om elförsörjning bara handlar om att producera rätt mängd TWh per år. Det är sjukt nonchalant att behandla energifrågan som om det vore 2020 och jag hoppas att väljarna instämmer.

BP Statistical Review of World Energy kom ut i dagarna och visar att CO2-utsläppen från energiproduktionen ökade 5.9% från år 2020 till 2021. Det är förvisso inte all-time-high pga covid, men Kina ligger på ATH med 31% av de globala CO2-utsläppen, Ryssland på 5%, Nordamerika 16% och EU 8%. I det här läget, med ett storkrig där energi är ett vapen, där Väst destabiliseras med energipriser, där världen destabiliseras av matpriser, är inte EUs CO2-utsläpp en prioritet!

Notera användningen av kol och naturgas per region:

Demokratierna globalt bör samlas kring det som är viktigt, ffa deras kollektiva försvar och expansion. Dessutom:

• EU bör undanta elproduktionen från CO2-prissättningen så länge kriget pågår och alltså bejaka kolkraften till fullo. Tyskland bör sluta använda naturgas för elproduktion och istället spara allt man kan komma över till kemindustri mm.
• Europa, inklusive Sverige, bör satsa brett på kärnkraft och se till att snabbt komma till skott genom att undanröja onödig byråkrati.
• Europa bör bygga LNG-terminaler bums och lagstifta sig förbi all nimbyism, miljöprövningar och annat strunt som kan stå ivägen.
• Japan bör genast återstarta sina reaktorer för att frigöra LNG-export till Europa.
• Ukraina bör få mer och kraftfullare vapen, exvis har USA producerat 500 HIMARS raketartilleri men bara gett Ukraina åtta stycken än så länge. Västvärlden behöver skala upp vapenproduktionen kraftigt. Ryssland måste förmås att förstå att de stadigvarande kommer ha 20x dess egen BNP emot sig. Ukraina bör ges förmåga att slå mot militära mål i Ryssland.
• Det psykologiska försvaret måste stärkas och det bör kriminaliseras att bedriva rysk propaganda. Exakt hur vi gör det och samtidigt värnar yttrandefriheten får vi diskutera, men vi kan inte längre acceptera sånt som länken visar.
• Vi bör bilda inköpskartell i EU och vägra acceptera höga gaspriser. Vill Ryssland sälja till oss så får de sälja till ett pris som motsvarar exvis priset 2019.
• Förhandla inte med Putin om fred. Ställ upp ett antal hårda krav för normalisering av handeln med Ryssland, inkluderande inte bara en rysk evakuering från ockuperade territorier, utan också Putins avlägsnande från makten, krigsskadestånd och ett slut på intern och extern propaganda.

Gratulationer till alla solcellsägare som i år har ett bra kassaflöde på sin investering pga framförallt krisen kring den ryska gasen. Elpriserna på spotmarknaden ligger i genomsnitt över 1 kr/kWh dagtid även nu på sommaren och många solcellsägare vittnar om att de får bra betalt.

Solcellsinstallatörerna rapporterar dessutom en rusning efter solceller, vilket innebär att vi kan se framför oss att den svenska sol-elsproduktionen kommer fortsätta fördubblas kanske vartannat år en tid framöver.

När jag diskuterar detta på nätet märks tydligt att solcellsägarna och de som beställt solceller ser en självklarhet i att de kommer tjäna pengar totalt sett på sina solcellsinstallationer. Det är fullt förståeligt givet ett status-quo-perspektiv men med tanke på rusningen efter solceller finns det dock anledning att höja ett varningens finger.

Jag har räknat ut senaste månadens genomsnittliga spotpriser per timme över dygnet i elområde 3:

Som synes har vi en rejäl prisurholkning mitt på dagen och det är en svensk variant av fenomenet duck curve. Denna urholkning beror på solel-produktionen ffa nere på kontinenten, men även i Sverige. (Det finns ingen motsvarande nedgång i elkonsumtionen mitt på dagen, så prisurholkningen är tillgångsstyrd.)

Vi kan förvänta oss att sol-produktionen fördubblas inom kanske tre år i de trakter som påverkar svenska priser. Det kommer att göra att prisurholkningen förstärks kraftigt, medan prisbilden på morgon och kväll knappt påverkas. Det innebär alltså att solcells-elens försäljningsintäkt kommer att sjunka allteftersom via konkurrens från tillkommande solceller.

Till det kommer att skattereduktionen på 60 öre per kWh på såld el knappast kommer att vara för evigt, och att det även finns andra sätt för staten att ändra förutsättningarna för egenproducerad sol-el.

Vill man vara solcellspositiv så kan man spekulera i möjligheterna att använda batterier, eller möjligheterna att installera solceller med en orientering som fångar morgon- och kvällssol.

Själv framhärdar jag nog i att Sverige vore mer betjänt av kärnkraft. Skänk gärna en tanke till exvis Ringhals 1 som producerade ca 6 mdr kWh/år för ca 20-30 öre/kWh och påstods vara ”olönsam”. Den hade kunnat sopa hem kanske 4-5 mdr kr/år i ren vinst med dagens prisläge, oräknat förstås att den hade reducerat prisläget något.

Försäljningsutveckling

Plug-in-bilar (rena elbilar och plug-in-hybrider) dominerar nu svensk nybilsförsäljning, men globalt ligger de fortfarande under 10%. I Sverige är fördelningen rena elbilar och plug-in-hybrider ungefär 50-50.

Svensk kostnadsbild inkl subvention

Vill man ha en ny bil med lägst total ägandekostnad så är det antagligen en elbil man ska köpa. Nedanstående graf jämför några av de allra vanligaste bensinbil-köpen idag med några framträdande elbilar:

Grafen utgår från 1500 mil/år, tillverkarnas egna bränsleförbrukningssiffror, en bensinkostnad på 20 kr/l och en elkostnad på 2 kr/kWh, samt en årlig merkostnad för bensinbilen i service (ffa olja/oljefilter) på 1500:-. Grafen räknar in supermiljöbilspremie på 70,000 kr för elbilarna.

Sverige mest köpta bil, Volvo V60/S60, är som synes dyrast av dem alla med en ägandekostnad efter 10 år på 608,000 kr (utan att räkna in allt), jämfört med Nissan Leaf 40 kWh på 343,000 kr (räknat på samma sätt). Själv äger jag just en Nissan Leaf 40 kWh sen sommaren 2019.

Osubventionerad prisutveckling internationellt

Nissan Leaf är den elbil som lämpar sig bäst för att demonstrera elbilarnas prisutveckling. Orsaken är att Leafen är den äldsta och mesta massmarknads-elbilen, lanserad från modellår 2011. (Teslas bilar, tillochmed Model 3, är mer av premiumbilar och Model 3-an lanserades för modellår 2018.) Leafen började på 24 kWh batteri vilket successivt har ökats till 30, 40 och nu till 62 kWh. För att undvika kronans valutasvängningar har jag här gjort en graf för kostnadsutvecklingen i USD:

Som referens har jag lagt in priset på två bensinbilar: Toyota Corolla (världens mest sålda bil) och på Nissan Altima, en annan vanlig massmarknadsbil i USA. Den genomsnittliga ”inflationen” på dessa två bensinbilar är 24% över perioden 2011-2022 eller 1.95% per år. Nissan Leaf har dock haft en negativ prisutveckling trots kraftigt ökande batteristorlekar. Notera också hur Nissan sänkte priserna för Leaf av årsmodell 2022.

Pris-premium för eldrift över tid

Här är en plot över hur många procent extra en Leaf kostar jämför med respektive års genomsnittspris för Corolla och Altima:

I plotten ovan ser man att Leafen alldeles i början var 80-90% dyrare än en bensinbil, men att den nu går att få (iallafall i USA) med bara en 20%-ig prispremium. Något annat man kan utläsa ur grafen är att man idag kan få en 62 kWh Leaf till samma prispremium som man fick en 24 kWh Leaf för år 2016.

Kostnadsutveckling per kWh

Om man tar det ett varv till och räknar ut prispremiumen i USD per kWh (för det billigaste alternativet av Leaf) så ser det ut såhär:

Pris-premiumen har verkligen rasat, från $600-700/kWh till dagens $126/kWh. OBS: Basen är lite godtyckligt vald, så detta bör inte tas som ett bevis på några exakta batterikostnader. Men det är iaf en indikation på att batterikostnaderna sjunkit kraftigt.

Osubventionerad ägandekostnad

Elbilen (hemma-laddad) sparar ungefär 2/3 av bränslekostnaden mot en bensinbil. Med $4/gallon, 30 miles per gallon, och 10,000 miles per år kan man en amerikan spara $4*(10000/30)*(2/3) = $900/år i bränsle (medan en svensk sparar ungefär det dubbla). Eftersom inköpspriset för Leaf-40 är $5000 högre än snittet av Corolla och Altima så är Leafen alltså billigare inklusive bränsle över 6 år. Leaf-62 är dyrare men har ändå lägre ägandekostnad än snik-bensinare sett över hela bilens livslängd. Och det osubventionerat med amerikanska bensinpriser!

Framtiden

De flesta anser, som något av ett i-landsproblem, att batterier på 40 och 62 kWh inte räcker om det är familjens enda bil. (Leaf är dessutom i dagsläget ett lite tveksamt köp pga snabbladdningen bygger på ChaDeMo-standarden som är på väg ut.) Men bilar med större batterier finns redan:

Volkswagen ID4 har 77 kWh och det bör räcka för de flesta, och den bilen är (se första grafen) ca 80,000 kr billigare än Volvo V60 i ägande över 10 år, vilket innebär att det skulle vara jämnt skägg utan miljöbilspremie. Ungefär samma prisbild och batteristorlek gäller Polestar 2. Det innebär att dugliga elbilar redan är konkurrenskraftiga och utvecklingen stannar förstås inte här. Elbilspriserna per kWh kommer fortsätta gå neråt.

Att hälften av alla nya svenska bilar är plug-in betyder att bensinförbrukningen i nybilsflottan är ungefär hälften så stor som i äldre bilkullar. År 2040 är det troligen inte mycket bensinanvändning kvar bland svenska personbilar, vilket innebär att vi ersätter ca 6 miljarder liter bensin med ca 12 TWh el årligen.

Globalt används ungefär hälften av oljan i vägtransport-arbete. Denna halva tårtbit kommer sjunka ihop till nästan inget till år 2050 och alltså avskaffa en efterfrågevolym på ca 40 mbpd (million barrels per day).