En rysk-grön röra

Den ökände professorn i antikärnkraftsteknik, Tomas Kåberger, samt den gröna katten bland blå hermeliner, Anders Wijkman, har nu framgångsrikt utnyttjat kriget i Ukraina till att få in debattartiklar på DN Debatt. De för fram sitt vanliga kärnkraftsmotstånd men nu spunnet kring argumentet att vi bör sluta köpa energi från Ryssland.

Det är lite tråkigt att inte ens ett akut existentiellt militärt hot och en krossad global säkerhetsordning kan förmå dessa herrar att argumentera ärligt och rationellt. Deras beställda politik med europeisk förnybart-utbyggnad och kärnkraftsnedläggningar har lett till ett enormt naturgasberoende i Västeuropa och kraftigt försvagade möjligheter att isolera Ryssland ekonomiskt. Detta ljuger de ogenerat om bland annat när de påstår:

Den snabba utbyggnaden av billig förnybar elproduktion i världen är därför ett hot mot den ryska ekonomin.

De talar i artikeln om rysk export av uran och naturgas i samma andetag, med samma vikt, och därför ska bloggen här på sitt klassiska vis upplysa om storleksordningarna. Först, låt oss titta på importandelarna från Ryssland per energibärare. För naturgas, olja och kol är källan BP Statistical Review of World Energy 2021, och för uran är källan Statista.

Grafen kan ge intrycket att vi är ungefär lika beroende av Ryssland för alla energislag, med en viss övervikt för naturgas. Detta intryck är felaktigt pga prisrelationer och infrastrukturförhållanden. Mer om det snart, först en graf över de ryska energi-importernas energi-innehåll till Europa per energibärare:

Ok, så det ryska uranbränslet bidrar tyvärr med minst energi, och naturgasen mest. Fortfarande inte så klargörande. Men om vi tittar på prisbilden så framträder något helt annat:

Ja, du ser rätt, kärnkraftstårtbiten är nästan osynlig. Olja och naturgas har dragit in över $80 mdr årligen till den ryska statskassan även under normala tider, och mycket mer med dagens förhöjda priser. Men uranförsäljningen handlar alltså om runt $0.17 mdr. (Notera att detta är spotpris-värdet av själva råvarorna, exvis råolja och natur-uran, och inte inkluderar förädlingsvärde.) Om vi leker med tanken att alla 16 exajoule i det förra tårtdiagrammet genererats av kärnkraft så skulle Rysslands intäkt varit $1.6 mdr USD istället för $87 mdr.

Betänk också att nästan all naturgas transporteras med pipeline till Europa och den infrastrukturen är väldigt svår att skapa alternativ till, jämfört med att byta ut 2545 ton natur-uran (en liten skeppslast), 23% av EUs behov, mot någon annan leverantör.

Okej, vad säger då Kåberger och Wijkman mer? Jo:

Halva ryska statsbudgeten kommer från export av fossila bränslen. Ryssland, tillsammans med Kazakstan och Uzbekistan, står därtill för mer än hälften av världens uran­utvinning.

Notera hur man försåtligt placerar ryska fossil-intäkter i samma stycke som uran, och ännu mer försåtligt bakar ihop Rysslands, Kazakstans och Uzbekistans uranutvinning. Döm själv hur ärligt detta är med tanke på att Kazakstan står för strax över 40% av världens uranutvinning medan Ryssland och Uzbekistan står för ungefär 5% var. De räknar kallt med att ingen kollar upp siffrorna. Sen fortsätter de:

Alla kärnreaktorer som börjat byggas utanför Kina efter 2019 har en rysk leverantör.

Gissa vilka dessa ”alla” utanför Kina är? Jo, de är två (2) reaktorbyggen i Turkiet i samma verk, Akkuyu! Under perioden har också nio kinesiska reaktorer börjat byggas, varav sex stycken kinesisk-designade Hualong-1 (aka HPR-1000).

Fullständigt skamlöst levererar de även denna paragraf:

Putin har i dag två starka intressen bakom sina systematiska försök att påverka opinion och skeenden i västvärldens demokratier: Att skapa politisk splittring och att fördröja utvecklingen av förnybar energi.

Splittring, jo just det, och vilka deltar med liv och lust i denna splittring?! I själva verket har Rysslands propagandamaskineri underblåst motståndet mot kärnkraft och fracking. Ryssland har inte haft något alls emot att vi bygger ut förnybart, för de vet vad som sedan används när det blåser dåligt: naturgas.

Efter att gröna policies har tillåtit Ryssland att bygga upp sin krigskassa (ca 640 mdr dollar) och sin militär med EU-ländernas pengar, så har vi nu en situation där slumpkraften låst in Tyskland mfl i ett extremt naturgasberoende. Därför fortsätter vi att pumpa in enorma medel i Ryssland och kan inte förmå oss att stänga av alla ryska banker från Swift-systemet, vilket givetvis fungerar som en stor lucka i sanktionerna.

Skadan som redan åsamkats västerlandet av våra nyttiga idioter är tydligen inte nog. DN väljer att ge fortsatt utrymme åt försåtlig propaganda för en fortsatt politik som gynnar Putin och ryskt inflytande. Samtidigt finns många hoppfulla signaler om att energipolitiken i Europa kan bli mer rationell framöver. Storbritannien ligger som tidigare ganska långt framme, exempelvis.

1 tanke kring ”En rysk-grön röra

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.