Etikettarkiv: 3D-modellen

Tiggeri och pengars ondska

Pengar är ganska aktuellt numera, inte minst genom tiggeridebatten. Regeringen har just bett folk sluta ge pengar till tiggare och ge dem till hjälporganisationer istället. Jag återkommer till detta i slutet på inlägget, så ”stay tuned”, som det heter.

Pengar är kanske den mest civilisationsdrivande uppfinningen någonsin. Genom att gå från direkt byteshandel till att byta varor och tjänster mot generella betalningsmedel möjliggörs en enorm ökning i handel och specialisering, vilket i sin tur driver fredliga utbyten och till synes gränslösa välståndsökningar. Demokratin är svår att tänka sig utan att en borgerlig stadsbefolkning, handelsmän och yrkesmän, via pengar kunnat bygga maktpositioner som balanserat och med tiden överskuggat feodala maktcentra.

Ändå finns det i många kretsar en stark skepsis mot pengar och handel. Uttrycket ”pengar är roten till allt ont” är välkänt. Det finns ett antal saker som är förbjudna att göra mot betalning (men tillåtet utan betalning). Sex, organdonationer, röster i allmänna val, surrogatmödraskap är exempel. Andra transaktioner är förbjudna om man inte betalar tillräckligt mycket, såsom arbete. Ibland är det tvärtom förbjudet att ta mycket betalt för varor, exempelvis vid katastrofer, andrahandsmarknad för biljetter eller när det gäller hyresrätter.

Allt detta har sitt ursprung i den socialistiska axeln i 3D-modellen, dvs den upplevda konflikten mellan utnyttjare och utnyttjad. Den ena parten, ibland säljare och ibland köpare, upplevs ha en maktposition och då finns en stark socialistisk reflex att reglera bort möjligheten till ”utnyttjande”. Men den som inte är socialist, utan antar att folk är kompetenta att ta beslut i frågor som rör dem själva, förstår ofta att när parterna utför en transaktion så anser dessa att det förbättrar deras respektive situationer (och dessutom normalt sett mer än alla andra frivilligt tillgängliga transaktioner just där och då).  Den logiska slutsatsen är att förbud endast kan försämra deras situationer.

Jag har apropå det en intressant bok på min läslista, Markets without Limits, skriven av filosoferna Brennan och Jaworski, med tesen att allt som man får ge bort gratis också borde få säljas för pengar. (Nej, tyvärr får jag inget betalt för reklamen.)

marketswithoutlimits

För att återgå till tiggarna utanför våra affärer och köpcentra, så har jag aldrig gett dem några pengar. Det beror inte på att jag är särskilt snål – min senaste donation var för bara ett par dagar sedan till en crowdfundingkampanj för att ge exemplar av boken The Climate Gamble till alla deltagare på klimattoppmötet. Det beror inte heller bara på att jag är såpass introvert att jag tycker att det är jobbigt att löpa gatlopp mellan främlingar som tilltalar mig, utan framförallt handlar det om att jag inte ser tiggeri som något konstruktivt.

Jag är för frihet och vill absolut inte hindra någon från att donera pengar till tiggare. Men är det inte otroligt inkonsekvent att socialisterna accepterar det? När man ger pengar till tiggare, så utnyttjar man tiggare för att själv få emotionell tillfredsställelse och status som en god och givmild människa. Pengarna är inte en gåva, utan man köper denna tjänst av tiggarna, och tiggarnas motprestation är deras förödmjukelse, mördande tristess, en lång resa till ett annat land, samt påfallande ofta frusenhet, plågsamma positioner och social isolering från en familj som behöver sina anhöriga hos sig.

Tid är det värdefullaste som finns, och som ”arbetsgivare” till tiggare så ger du dem rena motsatsen till kompetensutveckling – du köper tiggarnas tid medan den förstörs, spolas ner i toaletten, framför dina ögon. Är inte detta ett långt värre utnyttjande än sexköparens, som trots allt betalar tusenlappar för mycket korta förlopp?

Javisst, pengar i koppen ger båda parter något (godhetskänslor respektive inkomst) som de värderar högre än det som de offrar (pengar respektive tid). Det är alltså bättre än inget. Men om man tänker längre än näsan räcker måste det finnas bättre transaktioner! Jag är alltså för en gångs skull helt enig med regeringen. Tror man att donationer hjälper människor, finn då sätt att göra dessa donationer utan att förstöra åratal av romers liv och utan att kräva av dem att de ska förödmjuka sig i ett kallt klimat långt hemifrån.

Tiggeri i 3D

Knappast någon har väl undgått att moderaterna börjat plädera för förbud 3d-person-beggar-26742781mot organiserande av tiggeri? Förslaget och argumentationen är en utmärkt illustration av den politiska 3D-modellen! Jag bloggade om den för ungefär ett år sen – i korthet har ekonomiprofessor Arnold Kling noterat hur folk argumenterar baserat på vad de ser som den viktigaste konfliktytan i samhället:

  • konservativa fokuserar på barbari vs civilisation,
  • socialister fokuserar på utnyttjare vs utnyttjad
  • liberaler fokuserar på tvång vs frihet.

Beatrice Ask var den moderat som fick presentera förslaget på DN Debatt, och tog även diskussionen i P1 Morgon. Om politiker vore djur skulle Beatrice Ask vara en fästing med borrelia. Hon är ganska oansenlig men gör ändå mycket skada, och imponerar främst genom sin otroliga förmåga att bita sig fast länge vid köttgrytorna. Men det är inte alls för att kritisera henne som jag tänkte kommentera radiointervjun (som hon för övrigt genomför rutinerat och nästan felfritt), utan för att illustrera modellen.

Dagens svenska politiker, tyvärr, spelar ofta över hela fältet och försöker vara lagom och appellera till alla. Journalister, däremot, har en mycket kraftig tendens att angripa allt och alla med argument enbart hämtade från utnyttjare-utnyttjad-axeln. Några Ask-citat från den 12 minuter långa intervjun:

”Det finns personer som ordnar resor, har utsättning av personer, vem ska sitta var, som arrangerar en massa saker som sker kring en del av det som är tiggeri, och det tycker inte vi är rimligt, för i detta ligger ju ett utnyttjande av utsatta människor.”

Här talar hon alltså till socialister med argument från utnyttjare-utnyttjad-axeln. Som ett experiment kan man förresten prova med att ersätta ”det som är tiggeri” med ”det som är arbete”, så får man en helt normal kommunistisk position.

”Däremot vill vi inte förbjuda människor att be om hjälp, för det har vi aldrig tyckt varit rimligt.”

Här talar hon (enda gången i hela intervjun) till liberalerna på tvång-frihet-axeln, men hon gör det bara lite pliktskyldigt för om möjligt släta över saken inför ljumma liberaler. (Inför lite mer hardcore-liberaler är det förstås ingen idé.)

”Vi har stora bekymmer med illegala bosättningar, sanitära problem, människor som far illa under ovärdiga förhållanden.”

Här talar hon främst till sina egna, de konservativa, på barbari-civilisations-axeln. Men hon vet att hon redan har dem med sig, så hon lägger minst lika mycket krut under intervjun på utnyttjande-axeln.

”Vi måste se till att vi någorlunda snabbt har användbara regler och verktyg, så att vi kan se till att människor som nyttjar sin fria rörlighet ändå lever upp till kravet att man ska följa landets lagar och regler och så att människor inte far illa”

Den här meningen kommer närmast att vara en liten fadäs i mina ögon, och inte särskilt förvånande kommer den när hon mot slutet av intervjun faller tillbaka på sin konservativa instinkt och talar om regler för reglernas skull. (Självklart öppet för andra tolkningar – många ser nog inte samma sak i den meningen som jag.)

Journalisten då? Hon siktar nästan uteslutande på att slå hål på Asks appelleringar till socialisterna på utnyttjare-utnyttjad-axeln. Hon gör det genom att fråga flera gånger om man kunde vara säker på att det var utnyttjande och genom att fråga vad Asks argument hade med utnyttjande att göra (journalisten markerade alltså när vissa argument låg på den konservativa axeln).

Det är värt att notera att journalisten inte gjorde några signifikanta försök att angripa från liberalism-axeln, förutom en fråga i början där hon undrade varför det skulle förbjudas att gå ihop om en gemensam bussresa exempelvis. Väldigt klent när den mest tydliga och uppenbara angreppsvektorn är den liberala. Varför inte fråga om inte de organiserande personerna gör stor nytta när de hjälper fattiga att hjälpa sig själva och när de strukturerar upp vem som ska sitta var etc? Varför inte dra parallellen till reguljärt arbete?

Hursomhelst, detta demonstrerar 3D-modellens kraft och hur den kan vara ändamålsenligare än den vanliga 2D-modellen med social kontra ekonomisk frihet. Fundera gärna på om en analys av intervjun utifrån den gängse 2D-modellen ger lika tydliga förklaringar.

Vad jag tycker om tiggeri? Jag tycker folk ska ha rätt att tigga och att organisering ska vara tillåtet. Jag skänker däremot inget eftersom jag ser personligt tiggeri som ett i allmänhet dåligt sätt att utveckla och använda humankapital. Jag tycker dessutom inte om tiggeriet känslomässigt, antagligen mest för att jag är ganska introvert och tycker att det är lite jobbigt att löpa gatlopp bland främlingar som försöker ta kontakt. Jag stör mig inte på andras sanitära olägenheter, men självklart ska markägarens äganderätt upprätthållas och staten hjälpa till med det. Jag tycker alltså om moderaternas förslag att stärka verktygen för avhysning, men ogillar förslaget om förbud mot organisering.

Extremism och surrogatmödraskap

Det extrema är kanske definitionsmässigt det som ligger långt ifrån normalläget, men vad är detta isåfall? Ett vanligt sätt att definiera extremism är att ha demokrati och lagar som normalläget. Det betyder att om man tycker att olagligt våld och sabotage är acceptabelt för att närma sig sina politiska mål så är man extremist.

Jag fick lite pushback av signaturen Stefan angående hur jag använde extremism i inlägget om resultatet i EU-parlamentsvalet. Kanske befogat, eftersom jag stämplade Fi, V, Mp och Sd som extrema, och det ansluter uppenbarligen inte till definitionen av extremism ovan. Vi resonerade lite fram och tillbaka om extremism, och det fick mig att reda ut mina tankar (alternativt efterhandskonstruera).

Alltså: Som libertarian så baseras min intuitiva uppfattning av extremism självklart av normalläget att världen är fri, precis som socialistens normalläge är att all inkomst styrs av staten. Eftersom de nämnda partierna är väldigt inne på att styra folks liv och samhällets funktion efter sin egen moralsyn, så uppfattar jag dem som extrema.

Idag påmindes jag om detta när Birger Schlaug annonserade att han tillsammans med kända feministen Ebba Bratt-Wittström, Jonas Sjöstedt och ett stort antal andra tunga feminister, vänsterpartister och gröna anslutit sig till kampanjen ”Feministiskt nej till surrogatmödraskap”. Deras argument för att förbjuda personer att mötas i överenskommelser är till 100% taget från förtryckare-förtryckt-axeln i den politiska 3D-modellen:

”Pengar, gåvor och sociala påtryckningar och maktmedel går inte att bortse från. I länder som tillåter altruistiskt surrogatmödraskap visar också erfarenheten att det där även förekommer en omfattande kommersiell handel. Surrogatmödraskap är alltid en form av handel, även om det går under en täckmantel av altruism.”

De vill alltså förbjuda allt surrogatmödraskap, men det är tydligt att just de där pengar är inblandade är värst. Som vanligt är alltså pengar pestsmittade i vänsterns värld. ”Handel” ses i grunden som en illegitim verksamhet och ett redskap för förtryck. Faran med att tillåta handel blir att folk ”inte har råd att säga nej” och då är det i vänsterns värld bättre att hålla kvar henne i fattigdom än att låta henne ta utvägar.

Självklart är vänstereliten bättre skickad att bedöma risker, dessutom: det dör ett tiotal mammor varje år till följd av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. Vi tycker inte att någon har rätt att utsätta andra för sådana risker. Väntar bara på att män i allmänhet fängslas för att de utsätter sina fruar för ”sådana risker”.

Cornu the contrarian

Svaren på två enkla frågor brukar vara rätt avslöjande när det gäller hur en person skapar sig en världsbild:

1. Vad tror du om växthuseffekten?   A) trams!  B) vi är på väg att få det hett om öronen
2. Vad tycker du om GMO?   C) bra framsteg!   D) skitfarligt

Svaren AC antyder att höger-ideologi styr sagesmannens världsbild och försanthållanden.
Svaren BD antyder att världsbilden istället är underordnad vänster-ideologi.
Svaren BC antyder att sagesmannen ger vetenskap prioritet över ideologi
Svaren AD antyder att sagesmannen är en ”fritänkare” eller contrarian, dvs en stolle som gärna hakar på lite vad som helst i opposition mot allt och alla.

Jag kom att tänka på den här metoden när jag läste Cornus senaste vansinniga inlägg om GMO. (Cornu har varit ovanligt vettig på sistone, så jag har funderat på vad som stått på, men den här dikeskörningen lugnar mig. Det är samma gamla Cornu, inte en alien-ersättare.)

Nå, tyvärr blir det lite fel resultat för just Cornu, eftersom han verkar inse att växthuseffekten existerar men är mot GMO, vilket skulle tyda på en vänsterattityd, men jag tror att den korrekta klassificeringen istället är att han är en lite mer avancerad contrarian. Han kör helt enkelt piska-och-morot för att hålla intresset uppe och alltid hålla alla grupper lite halvnöjda men på tårna. Eller så är han bara konstig.

Hursomhelst, vad gäller GMO så är han i det här inlägget inte alarmistisk gentemot själva GMOt, som han var i det förra minst lika pinsamma inlägget, utan dissar istället glyfosatet. Det orsakar minsann ADHD, autism och cancer – föga bryr han sig om att allt annat också gör det (ni vet, mobilstrålning, chemtrails, aktiva spädbarnsreflexer, vaccin, socker mm). Till det citerar han en massa skräpforskning och påstår felaktigt att glyfosatet dödar vattenlevande djur. (Däremot kan andra medel som används tillsammans med glyfosatet, typ tensider som används för att hjälpa glyfosatet att komma in i plantan, inverka menligt på vissa vattenlevande djur.)

GMO minskar behovet av gifter och ökar avkastningen per ytenhet, vilket minskar såväl priser som jordbrukets miljöpåverkan. GMO kan dessutom användas för att förstärka näringsinnehåll, vilket framförallt kommer att minska bristsjukdomar i fattiga länder. Det duger dock inte för socialister, eftersom Monsanto mfl är på förhand givna förtryckare på socialisternas axel i 3D-modellen.

Infantilt om incest

Monica Green, riksdagsman för S, gav år 2010 uttryck för en förvånansvärt liberal tankegång när hon på en direkt fråga svarade, helt korrekt, att det är otidsenligt att fängsla vuxna syskon som har sex såsom vi gör i Sverige. I västerlandet försöker vi nämligen, med varierande framgång förvisso, lägga gammalt äckeltänkande bakom oss som grund för lagstiftning, och vad gäller inavelsrisken så påpekade Green att sex inte behöver leda till avkomma numera.

Hon tvingades givetvis genast till avbön och reträtt. Rubriken blev ”förlåt mig, alla som jag sårat”. Vän av ordning frågar sig givetvis vem man rimligen kan såra genom att hävda vuxna samtyckande personers rätt till ett icke-kriminellt privatliv?

Men helt enligt 3D-modellen och sin socialistiska ådra lyfte så Monica risken för ojämlikt maktförhållande i incestuösa förhållanden och därmed resulterande förtryck. (Som om inte samhället var proppfullt av ojämlika men helt legala parförhållanden redan.) Hon gjorde också den obligatoriska kopplingen till barnporr och bedyrar att hon vill ha hårdare straff för folk med sådana förkastliga ettor och nollor på hårddisken. Avslutade sen avbönen med att lova att inte driva frågan eftersom det finns mycket viktigare saker att driva, nämligen ”de ökade klyftorna i samhället”.

Monica Green ser alltså orättvisan som lagstiftarna själva skapat – en onödig lag som drar samtyckande vuxna inför skranket, kriminaliserar och fängslar dem – en lag som kan avskaffas med en snabb omröstning i riksdagen. Men hon lovar att inte ägna en halvtimme åt att kasta in en motion om saken, eftersom hon i oppositionsställning är fullt upptagen med att fixa de ”ökade klyftorna i samhället”. Ännu ett exempel på 3D-modellen – jag som liberal tycker att det är helt sjukt att inte först och främst sluta att göra skada själv innan man försöker fixa ”problem” som man inte har något med att göra. Socialister är av en annan åsikt.

Hursomhelst, nu är debatten aktuell i Sverige och Danmark igen, och etern fylls av olika betraktelser, många måttligt begåvade. Exempelvis tillför Elisabet Höglund absolut ingenting i en kolumn i Aftonbladet idag. Det enda intressanta är hur hon själv, iallafall i mina ögon, trampar lite i klaveret med ”För oss svenskar är homosex helt accepterat, liksom homoäktenskap. Men ­incest är något annat och mycket ­allvarligare.” Jaha, så homosex och homoäktenskap är lite allvarligt ändå!?

Sen trycker hon på inavelsrisken som det avgörande problemet, men helt utan att reflektera över de principiella följderna av detta ställningstagande. Ska man förbjuda sex med hög risk för genetiska defekter hos eventuell avkomma så borde detta tillämpas även på icke-incestuösa par där en eller båda har ärftliga genetiska sjukdomsgener! Håhåjaja. Elisabet är ett stolpskott men tillsammans med alla sina stolpskotts-vänner bygger hon ett effektivt nejdetkanviiinte.