Supermiljöbloggen har en kolumn skriven av centerpartiets toppnamn i EU-parlamentsvalet, Kent Johansson. Till synes helt utan någon skam i kroppen inleder han med lögnen ”Klimat och miljö är mina prioriterade frågor”. Det är det förstås inte. Det är grönhet och hans kärnväljares inkomster från jordbruk och från mark som är hans prioriterade frågor.

Jag skulle egentligen vilja plocka isär hans inlägg mening för mening, eftersom de flesta är lögnaktiga, ologiska, obelagda, missvisande eller bara korkade, helt ovärdigt ett toppnamn med garanterad jättelön. Men jag ska bespara er smärtan och bara gå rakt på det mest beklämmande. För inte nog med att han är mot vanlig kärnkraft, vilket man kunde förvänta sig. Nej, han är emot kaffepengar till fusionsforskning också! Han skriver:

”Ett första steg vore att EU slutar att pumpa in pengar i den storslagna drömmen om ren och evig kärnenergi genom experimentreaktorn ITER i Frankrike – ett storskaligt experiment som också ifrågasätts av framstående professorer i reaktorfysik och teknisk fysik.

Prislappen för ITER har stigit med 67 procent. Kostnaden för projektets livstid beräknas nu ligga på 15 miljarder euro, motsvarande cirka 135 miljarder kronor. EU ska bära nästan hälften av kostnaderna. Det är orimligt att satsa så mycket pengar i ITER-projektet. Kostnaden kan jämföras med priset för 5 400 vindkraftverk, och det är dubbelt så många som vi har i Sverige i dag.”

Denna ”miljökämpe” tycker alltså att ett redan svältfött och politiskt försenat fusionsforskningsprojekt, utdraget över minst 25 år, ska läggas ner till förmån för 5400 vindkraftverk, varav 2500 i EU, dvs ca 100 stycken vindsnurror per år. Så när världen nu bygger i storleksordningen 15,000 snurror per år och det bevisligen inte räcker långt, så kan vi inte lägga 100 stycken på forskning om ett extremt lovande alternativ!?

För att jämföra: Det skulle aldrig falla mig in att säga ”nej, vi lägger ner solcellsforskningen i 25 år så att vi kan bygga en ynklig reaktor eller två istället”. Jag har verkligen INGET emot solcellstekniken som sådan, och än mindre forskningen, utan det jag har problem med är att man slösar tusentals miljarder på att rulla ut tekniken storskaligt trots att den är 5-10 gånger dyrare än vettiga alternativ. Kent vänder på steken – hatar forskningen och tekniken men kan slösa obegränsat på viss utrullning.

Vad är Kents motiv, tror ni? Vill han bara garantera hans väljares markleasing för vindkraft och avsättning för biomassa? Begriper han inte att fusion saknar fissionens utsläppsrisker vid haveri? Förstår han inte skillnaden mellan grundforskning och utrullning? Begriper han inte storleksordningar och hur lite 135 miljarder är (10% av Tysklands solcells-vansinne hittills), eller är han bara dumsnål? Har han aldrig läst en science fiction-bok och fått sig några visioner? Tänker han extremt kortsiktigt? Är han inte det minsta orolig att slumpkraften han vurmar för inte duger till att utgöra lejonparten av vår kraft?  Kanske ”all of the above”, kanske inte. Det enda vi säkert vet är att miljö och klimat INTE är hans prioriterade frågor.

I en tidigare diskussion, inför EU-parlamentsvalet inte minst, lovade jag signaturen Mansson att skriva om ekologisk mat. Så nu gör jag det.

Min ståndpunkt kring ekologiskt jordbruk befästes i år 2009, då det uppstod en stark offentlig diskussion och jag läste den och diverse forskningsrapporter folk slog i huvudet på varandra. Sen dess har jag läst mer, men inget som gett anledning att ompröva min uppfattning. Det började med att 17 professorer i livsmedelsvetenskap, mark- och miljö, teoretisk biologi, mikrobiologi och genteknik (alla vid Sveriges Lantbruksuniversitet) gjorde gemensam sak om ett debattinlägg på SvD Brännpunkt och sen en uppföljande replik.

(Med tanke på mitt sågande av det grönakademiska komplexet på CO2-sidan kan man fråga sig om jag inte borde vara skeptisk. Kanske det, men här är det ju iaf relevant kompetens som uttalar sig och inte en massa statsvetare och annat löst folk.)

I korthet går professorernas argument ut på följande:

• Avkastningen per ytenhet är dramatiskt lägre för ekologisk mat, cirka 35%.
• Markens bördighet försämras långsiktigt – en av förklaringarna till u-länders låga avkastning är det långvariga ekologiska jordbruket.
• Mer mekanisk ogräsbekämpning kräver energi. (Och ”besprutar” grödorna med mer dieselavgaser, min kommentar.)
• Handelsgödsel-kväve är visserligen fossilt framställd men kan framställas med förnybar energi.
• Varje insatt energi-enhet i form av gödsel ger utväxling på 5-10 gånger i form av energi i livsmedlet.
• Rester av bekämpningsmedel är mycket låga och kan inte påvisas ge negativa konsekvenser på ekosystem eller hälsa.
• Framgångsrikt hållbarhetsarbete måste inriktas på att hitta de mest kostnadseffektiva åtgärderna inom konventionellt jordbruk, inte att välja någon sorts bred ”appeal to nature”-väg (de uttrycker det som ”diffusa filosofiska teorier”).
• Om vi gick över till ekologisk odling skulle 1.4 miljoner hektar ytterligare åkermark behövas, vilket ger betydligt ökade växthusutsläpp.
• Biologisk mångfald ordnas genom varierade biotoper som betesmarker, skogsbryn, etc, snarare än att ha ogräs i åkern men expandera åkerarealen kraftigt.

Sen har vi docent Björn Lundgren som med starka argument fyller på, även han på SvD Brännpunkt, med en vädjan om att inte exportera ekojordbruket till u-länderna.

Jag har inte samlat på mig länkar till allt jag läst i akademisk väg, men man kan inte hitta några skillnader i näringsinnehåll enligt metastudier:
”On the basis of a systematic review of studies of satisfactory quality, there is no evidence of a difference in nutrient quality between organically and conventionally produced foodstuffs.”

Motsvarande metastudie vad gäller hälsoeffekter (samma författare) hade tyvärr ett svagare material att tillgå, men fann inte heller några signifikanta skillnader.

För mig som ofta kopplar ekonomi till resurser, så är det lätt att anta att ekologiskt odlade livsmedel, eftersom de är dyrare, drar mer resurser. Givetvis ska pengarna användas till något, men jag tror det finns många mindre miljöskadliga konsumtionsmönster än att öka åkerarealen med en tredjedel och köra mer traktor.

Sammanfattningsvis talar det mesta för att ekologiskt odlad mat är något vi generellt bör undvika, om vi inte tror oss ha särskilda indikationer för något enskilt livsmedel. Kanske bör vi dessutom anta att det som är billigast har minst miljökonsekvenser? Jag köper iofs alltid svindyra tomater, bland annat, men det är för smakens skull.