Repliker på CO2-moratoriumet

Jag bloggade häromdagen om det grönakademiska komplexet och om 23 ”framstående forskare och debattörer” som på DN debatt krävde ett stopp för alla offentliga åtgärder som ökade CO2-utsläppen. Det kan vara lite intressant att notera att DN Debatt tagit in fyra repliker på en gång – ovanligt mycket.

Miljöminister Lena Ek (C) påpekar att vi inte kan ha ett superdepartement som bestämmer över Umeås bussinvesteringar, samt att Sverige ligger långt framme med sin rejält tilltagna CO2-skatt. Helt okej svar.

Bengt Kriström, professor i Naturresursekonomi, Umeå universitet, slår den kombinerade tankeförmågan hos de 23 tidigare skribenterna med hästlängder när han påpekar att Sveriges CO2-skatt räcker för vår del, och nämner precis som jag gjorde att det är upp till grönakademikerna att visa att deras förslag är ett vettigt hushållande med knappa resurser.

Åsa Romson och Helena Leander (Mp) är överlyckliga över att de fått draghjälp och vatten på sina kvarnar.

Slutligen replikerar tre professorer från Göteborg, Christian Azar, den ökände och mycket måttligt seriöse kärnkraftsmotståndaren Tomas Kåberger samt Thomas Sterner, fd styrelseledamot i Folkkampanjen mot Kärnkraft. Även de invänder mot superdepartementstanken och det ekonomiskt rimliga i ett moratorium. Överraskande seriöst från detta gäng!

Energi-subsidier

Ett vanligt grönt mantra är att subsidierna för fossiler och kärnkraft är mycket större än subsidierna för förnybart – implicit menar man att för att det ska bli rättvist bör minsann förnybart subventioneras lika mycket eller mer än idag.

Siffrorna som används för framförallt fossil-subsidierna växer år från år. Det hela fungerar som en sorts auktion där högst siffra vinner kampen om mediautrymme och citatmängd. Det högsta budet just nu är IMFs rapport som visar på globala fossilsubsidier på cirka $1.9 biljoner, eller cirka 2.5% av global BNP. Jag hittar inga riktigt färska siffror för globala förnybart-subsidier, men en siffra som cirkulerar är $88 miljarder för år 2011.

Men vad består då subsidierna i IMFs rapport av? Jo, en mindre del, $480 miljarder, är direkta subsidier där stater kan sägas betala ut pengar, iallafall nästan. Det handlar om att framförallt oljeproducerande länder säljer bensin och gas-el till medborgarna till självkostnadspris, för att de verkligen ska inse att de får del av kakan. Se följande graf:

direkta_subsidier

MENA = Mellanöstern och Nordafrika. LAC – Latinamerika. E.D. Asia = Utvecklingsländerna i Asien, CEE-CIS = Forna östblocket. Adv = I-länderna.

Vi kan alltså se att i-ländernas fossilsubventioner är helt försumbara. Att u-länder förslösar sina fossilresurser är inte ett rimligt argument för att i-länder som Sverige och Tyskland ska slänga $88 miljarder i sjön på förnybart! Sen bör man givetvis betänka att fossilerna ger oss i storleksordningen 85% av energin och vind+sol som tar hem lejonparten av förnybartsubsidierna genererar i storleksordningen 2%. Skulle fossilt få förnybartsubsidier skulle det alltså kosta bortåt $88*(85/2) = $3700 mdr!

Men okej, $480 mdr till fossilt var den mindre delen av subventionerna. Resten då? Jo, det handlar om $2400 mdr ytterligare, och detta utgörs av beräknade externa kostnader för fossilanvändningen, dvs växthuseffekt samt andra miljöföroreningar och dess påverkan på luftvägshälsa, cancer mm. Men de har märkligt nog också tagit med kostnader i form av trängsel på vägarna, vägslitage och bilolyckor, trots att vi skulle få dessa också med förnybar energi och trots att det givetvis finns stora positiva externaliteter i att vi kan transportera oss själva och varor snabbt och lätt.

Jag har inte hittat någon tydlig metodikbeskrivning, men allt tyder på att man inte heller dragit av för de enorma skatter som de avancerade ekonomierna (utom USA) belagt fordonbränsle med. Dessutom verkar man addera på frånvaron av momsuttag på de externa kostnaderna! Man räknar alltså bara med den negativa sidan av allt, plus moms, men inte den positiva. Total-subsidierna enligt IMF kan du se i grafen nedan:

totala_subsidier

 

 

Det här är knappast heller en bra motivering till att vi ska bränna pengar på vind och sol. Två fel gör inte ett rätt, som bekant. Däremot kan det vara en bra motivering till att så tydligt och så rättvisande vi kan internalisera externa kostnader. Vi i Sverige har redan gjort detta, även om vi låter exempelvis jordbruk och flyg komma undan en del pga internationellt konkurrenstryck. Vi kan hursomhelst med gott samvete avskaffa elcertifikaten och skippa alla former av solcells-subventioner.

Som en sido-not: En vanlig teknik i USA för att blåsa upp fossilsubsidier-siffrorna där är att räkna ihop fossil-industrins andel av skattelättnader som all industri åtnjuter. (USA är ju bra på att ha skapligt höga och breda skatter och sen införa ”tax breaks”, dvs undantag eller temporära sänkningar. ) De påhittade kärnkraftssubventionerna får jag återkomma till.

Sen på bollen

Något jag inte hade räknat med när jag började blogga är att jag såpass ofta skulle tänka ”jaha, han/hon hann före”. Kanske dumt tänkt, för alla läser väl inte alla bloggar, men självklart är det roligare att skriva mer originellt. Därför tänkte jag börja komplettera mina vanliga inlägg med en bloggpostning varje vecka innehållandes en liten kommenterad sammanställning av sånt som jag läst och funnit intressant. Det här inlägget får bli en liten smygstart.

Senaste prylen var Spurious Correlations. Jag fick det i ett fb-flöde en kväll och såg det som en självklar blogg-kandidat. Morgonen därpå skrev Cornu om det, och då lade jag det på hyllan, men det är såpass kul och instruktivt att det är värt att nämna.

Det handlar alltså om en site som samlat på sig en massa data och låter dig välja hur du ska korrelera dem. Med sådan ”data mining” kan man få fram massor med helt vansinniga samband, och tyvärr tar en hel del mindre seriösa alarmister och demagoger fram sitt material på det här sättet.

Bland andra nyheter har vi en riktig flygande-grisar-grej – Naturskyddsföreningen ska vara på väg att ta en rationellare ståndpunkt när det gäller GMO!

Det grönakademiska komplexet

Det ”militärindustriella komplexet” i USA anses av vissa konspirationsteoretiker styra landet. Låt mig istället, på liknande manér, introducera det grönakademiska komplexet i Sverige! Ett av dess nätverk, inkluderande 23 personer varav de flesta professorer, argumenterade igår på DN Debatt för parollen: Bannlys alla politiska beslut som ger klimatutsläpp.

På rubriken låter det som att de hade en väldig otur när de tänkte, och inget i artikeln tyder heller på något annat. Det är märkligt bara att någon överhuvudtaget kan få för sig att det är en bra idé att Sverige, med en promille av världens CO2-utsläpp, ska strunta i allt vad kostnadskalkyler heter och helt sonika strypa allt nytt som kan ge CO2-utsläpp, men att exempelvis en professor i miljöekonomi kan få för sig det är helt surrealistiskt. Kryddningen med implicit kärnkraftsmotstånd hjälper inte upp intrycket: 100 procent förnybar energi före 2050″

Lite observationer om undertecknarna: De 23 verkar vid 10 olika akademiska center, men hela 9 stycken, cirka 40%, är verksamma i Uppsala på universitetet eller i anknytning. Ett par av undertecknarna är hedersdoktorer, i det här fallet politiker. Av de riktiga akademikerna är det bara en enda som varken är statsvetare eller hör till tvärvetenskapliga miljö/hållbarhetsinstitutioner. (Denna udda fågel är istället astrofysiker.)

De institutioner som är representerade, utöver astrofysikerns, är:

  • Institutionen för strategisk hållbar utveckling – Blekinge universitet
  • Avdelningen för miljösystemanalys, Chalmers
  • Chemical Environmental Science group, Chalmers
  • Energy Systems Planning, Energy and Climate Studies, KTH
  • Historiska studier (miljöhistoria), KTH
  • Department of Thematic Studies – Technology and Social Change, Linköpings TH
  • Human Ecology Division, Lunds universitet
  • Nordiska Afrikainstitutet, Uppsala
  • Stockholm recilience centre, Stockholms universitet
  • Ekonomiinstitutionen, SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet)
  • Institutionen för ekonomi och teknik, Biometri- och miljöanalys-gruppen, SLU
  • Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet
  • Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet
  • Uppsala Centre for Sustainable Development, Uppsala universitet
  • Departement of Peace and Conflict Research, Uppsala universitet

Det här är en schysst lista på institutioner och avdelningar, men skrapar bara på ytan. Eftersom Karl-Henrik Robèrt var med på artikeln och artikeln hade skrivningar inspirerade av det naturliga steget (en skattereform där skatten på vanliga arbeten ersätts av skatt på jungfruliga råvaror”) så kanske undertecknarna främst hämtats från den skolan?

Det finns alltså många andra grönakademiska nätverk och institutioner som inte var med på just den här debattartikeln. Vi har exempelvis ”Institutionen för geovetenskaper, Naturresurser och Hållbar utveckling”, där Kjell Aleklett håller hov och utbildar doktorander i fånig peak oil-ideologi. Vi har ”avdelningen för fysikalisk resursteori” på Chalmers där Christian Azar håller i trådarna. Eller Per Kågesons avdelning på KTH. Med sina tongivande professor och kadrer av underställda doktorander framstår dessa grupper inte sällan som lätt sekteristiska.

Missförstå mig rätt – jag betraktar det mesta av forskningen som legitim, och ämnesområdena är oftast viktiga. Men när man som jag hängt med länge i vad som skrivs och vilka band som finns mellan politiker, universitet, non-profits som naturskyddsföreningen och akademiker, infinner sig en ganska olustig känsla som är svår att skaka av sig. Den här DN-debatt-artikeln stillar inte precis den olustiga känslan. Det finns akademiker som tar maximet ”speak truth to power” på allvar, och det finns de som inte gör det, det är iallafall helt klart! Hade jag grävande som heltidsjobb skulle jag försöka göra en mer systematisk kartläggning, men för närvarande får detta skissartade inlägg, hur otillfredsställande det än är, duga.

Den som vill fördjupa sig i ett väldigt näraliggande ämne kan läsa om genusvansinnet (det genusakademiska komplexet?) på Tanja Bergkvists blogg. Hon skriver inte så mycket längre, och hennes bloggpostningar är alltid för långa, men några nedslag i hennes historiska bloggpostningar är absolut värt tiden!

Militärer med känslor?

Lyckades bli lite irriterad idag på en William ”Wille” Eriksson, före detta elitspelare i tennis, som skrivit en krönika i rätts- och kriminalmagasinet Para§raf om den svenska major som varit kidnappad i uppdraget som observatör i Ukraina. Wille skriver:

”Men jag blir väldigt fundersam när jag ser en vuxen yrkesmilitär gråta i nationell tv efter att ha varit tillfångatagen i knappa två dygn. Det får mig att tvivla på att vi har en fungerande militär. […] har man valt den banan så är jag av den bestämda åsikten att man får acceptera de spelregler som gäller, inklusive skarpt läge där några börjar skjuta, och vara beredd på eventuella faror som kan uppstå.”

Majoren ifråga visade alltså lite känslor när han berättade om sin upplevelse, och det tolkar Wille som att han inte varit ”beredd på eventuella faror”.

Ja, de flesta har nog förmåga att se det orimliga i resonemanget. Om vi överhuvudtaget ska skicka militär utomlands, vilket jag ser som tveksamt, så är det väl alldeles utmärkt att vi skickar emotionellt hela människor och inte certifierade psykopater? Eller om det nu går att göra folk beredda på krigets fasor och äkta dödshot på hemmaplan, så kanske det är en bra grej att låta bli och ta den smällen när den kommer? Det låter inte helt seriöst att ge sig på att försöka traumatisera folk på allvar under utbildningen och se vilka som klarar det utan att göra en min.

Fast jag är förstås öppen för alternativ. Kanske går det att screena folk på förhand och få goda indikationer på vilka som håller tillräckligt bra under press? Men eftersom vi får hem soldater med posttraumatiskt stress-syndrom så antar jag att svaret är nej på det.

Partiledardebatten om energi

Agenda höll partiledardebatt häromdagen. Från början var det tänkt att vara en debatt om EU-valet, men när folk blev förbannade på att PP, ett av sittande partier i parlamentet, inte fick vara med, så ändrade man till en ”partiledardebatt”. Man borde givetvis bjudit in PP och behållit temat, men av någon anledning vill man hellre blockera PP.

Energifrågorna började hetta till kring 35:45 när Jimmie Åkesson får ordet. Jag transkriberar resten och lägger till mina kommentarer:

JÅ (sd): Vi räddar inte det här jordklotets klimat eller miljö genom att straffbeskatta svensk landsbygd eller genom att stänga av den svenska kärnkraften och ersätta den med vindkraft tillexempel utan det gör vi, vi vi räddar jordens klimat och miljö genom att vi satsar resurserna där de gör störst nytta tillexempel genom att öka klimatbiståndet, tillexempel genom att satsa på miljövänlig energi- och elproduktion i Sverige, som kärnkraft tillexempel.

Programledare: Så Sverige, Sverige eller EU ska inte gå före resten av världen när det gäller att begränsa utsläpp.

JÅ (sd): Sverige står för ungefär 0.1% av jordens klimatutsläpp. Vi har en i princip idag klimatneutral elproduktion i vårt land genom framförallt kärnkraft och vattenkraft. Vi kan utveckla kärnkraften sen kan vi istället satsa de pengar vi ska lägga på klimat de kan göra mycket större nytta i klimatbistånd i de delar av världen där man har större problem med utsläppen i Kina tillexempel så har man gigantiska problem med utsläpp från kolkraftverk och så. Det värsta som kan hända svensk klimatpolitik det är att miljöpartiet får inflytande över energipolitiken för då kommer vi när de satt upp alla sina vindsnurror och stängt av kärnkraften då måste vi importera kolkraft istället och det gynnar inget klimat någonstans.

[Min kommentar: Det var då självaste FA-AN att bara SD, ett parti jag inte kan rösta på, tar energifrågan helt seriöst och vägrar triangulera! Iochförsig är jag inte så förtjust i snacket om klimatbistånd. Jobba istället för internationella överenskommelser, för att fortsätta föregå med gott exempel med kärnkraften och för att ta fram mer kärnkraftsteknik som omvärlden kan ha nytta av.]

GF (mp): Ja det brukar vara två i de här debatterna som älskar att prata om kärnkraften som ren och det är Jimmy och det är Jan och jag har faktiskt tagit med mig en biljett här. Vi kan åka alla tre på en weekend till Krasnokamensk, Vladimir Putins största urangruva. Sverige köper som vi började med, idag kärnbränsle till våra kärnkraftverk från Ryssland. Vi kan åka dit, titta hur uranbrytning ser ut, och sen så får ni själva bestämma efter det om ni tycker att ni kan fortsätta kalla kärnkraften för ren. Kärnkraften och kolkraften det är samma ekonomiska familj. Vi måste ställa det emot förnybart och energieffektivisering. Det vill vi göra i EU, det vill vi göra här hemma.

[Min kommentar: Fridolin är intellektuellt ohederlig. Vindkraft och solceller kräver mer gruvbrytning, mer tungmetaller, så vill vi minimera gruvdrift ska vi bygga kärnkraft. Vidare är uranet väldigt väl spritt i världen, billigt och kan aldrig bli föremål för samma geopolitiska dragkamp som olja. Rysslands uranproduktion är i storleksordningen 5%, så vi är inte ett dugg beroende av Ryssland för vår kärnkraft.] 

Sen är det lite prata-i-munnen-på-varandra, varefter JS (v) gnäller lite om Nuon-affären och på ”Vattenfalls kolgruvor” och på sålda utsläppsrätter. Man kör alltså precis samma vite-mannens-skuld-gentemot-de-försvarslösa-hottentotterna-i-Tyskland-och-Holland som Supermiljöbloggen kör med. Sen replikar Annie Lööf och slår sig för bröstet med svenska ökningar av vindkraften. Jag lämnar det utan transkribering för att hålla inlägget lite kortare.]

Programledare: När man ser det där Annie Lööf visa upp med vindkraft, behövs det någon kärnkraft då?

JB (fp): Ja, det gör det. Det är bra att vi bygger ut vindkraften, men vindkraften kommer aldrig att kunna ersätta kärnkraften för kärnkraften ger oss ungefär 40%, drygt 40% av vår elektricitet i Sverige och problemet med kärnkraften är ju att de 10 reaktorerna är så gamla så de måste stängas om några år och då är 40% av elen försvinner. Det är ju då precis den där frågan dyker upp var kommer då elen ifrån och då tror jag att man ska titta på Tyskland vad som har hänt där. De har nu byggt gasledningar från Ryssland. Det är precis det är det som är huvudalternativet som man måste förstå vi bygger ut vindkraft vi bygger ut förnybart men det kommer inte att räcka att ersätta den svenska kärnkraften och därför säger vi från vår sida: vi måste precis som Finland precis som Frankrike precis som England, precis som USA vi måste tillåta att nya reaktorer byggs. Gör man inte det vilket de rödgröna inte vill då kommer vi att hamna i tysk situation, då blir vi beroende av rysk gas det är förödande.

[Min kommentar: Bra att han nämner Tysklands energi-elände, men tyvärr spelar han bara rysskortet. Faktum är att Tyskland satsar på ”moderna” brunkolkraftverk. Bra också att han påpekar att omvärlden bygger kärnkraft. Men jag håller inte med honom om att kärnkraften är oersättlig i Sverige och att alternativet är rysk gas. Det är istället (som JÅ säger) en ekonomisk fråga. Vi kan bygga massor med vindkraft i Sverige eftersom vi har tur med vattenkraften som kan balansera. Vi kan också driva ut en del industri och börja netto-importera el istället för att exportera. På så vis blir miljön i världen sämre och vi blir fattigare och är ett sämre föredöme.]

Programledare: Vi har Stefan Löfvén under nästa mandatperiod ska svensk kärnkraft fortsätta bedrivas som den görs idag?

SL (s): För det första har jag sagt hela tiden och säger igen sträcker ut en hand igen vi måste hitta en blocköverskridande överenskommelse. Det här med energin är som med försvaret, det måste ha långsiktiga förutsättningar. Det är vad det svenska näringslivet vill ha, man vill ha långsiktiga förutsättningar. Ni har ju en minoritetsallians … [en massa tjafs där programledaren och övriga uppmanar SL att säga vad de vill] Stå inte som en bingoutropare Björklund utan skärp till dig! [ny uppmaning från programledaren om att säga vad S vill] Men det är viktigt att hur kommer vi överens för att vi måste ha en överenskommelse som håller över blockgränserna. Och då har vi en minoritetsallians som riskerar att bli en miniallians, det kan bli två partier kvar bara. [programledarna frågar igen vad socialdemokraterna vill] Om jag bara får prata klart. Då är det så att vi ska ha en blocköverskridande överenskommelse. Mitt steg nummer ett och jag har lärt mig någonting i mitt liv som förhandlare: Ska man nå en överenskommelse i en svår fråga då ska man börja i analysen. Börja inte i det svåraste i de svåraste detaljerna utan börja i analysen och det finns idag ingen politisk enighet i analysen. [diverse prata-i-munnen med Lööf].

[Min kommentar: Hela Löfvéns framställning, förutom att dissa bingo-utropare, tycks gå ut på att lura i väljarna att Mp+V inte kommer ha inflytande. I realiteten blir det förstås som med Barsebäck – man offrar en reaktor då och då till Mp+V när det behövs för att sockra en uppgörelse. Tänk på följande: kärnkraften i ett land behöver en stabil kompetensförsörjning och en viss volym för att vara rationell. Vi tappar kompetens och volym medan vi pratar. Om vi väntar i 15 år till med att bygga och med att garantera kompetens och volym, har då kärnkraften någon framtid i Sverige? Tveksamt. Okej, det är förstås alltid möjligt att bygga upp alltihop igen, men det kostar att starta från scratch!

Reinfeldt påpekar sedan mycket förtjänstfullt just detta – att Löfvén försöker luras om hur energipolitiken kan bedrivas i regeringsställning, varefter han slår sig lite för bröstet med Alliansens resultat. Löfvén replikerar att grundinställningen är att kärnkraften ska avvecklas utan att äventyra jobben.

Debatten avslutas med att även Hägglund (kd) påpekar att Löfvén inte ger besked, och sen får Fridolin köra lite vite-mannens-börda-upprepning angående Vattenfall. Ridå. Roligare och mer djuplodande än så är inte TV-debatter. TV är ett skitmedium.]

 

Övervakningssamhället och EU-parlamentet

Jag har länge tänkt skriva något klokt, men har inte så mycket att tillägga till bloggaren Motpols konstaterande om och motivering till att det måste bli piratpartiet i år. De har gjort nytta hittills och vi måste fortsätta sätta integriteten, övervakningssamhället och friheten på Internet högt på agendan. PP verkar ha medflyt, så rösterna behöver inte vara bortkastade, men blir det inget mandat så har man ändå gjort ett statement.

Andra förslag? Vettiga personer att rösta på? Ge dina synpunkter i kommentarsfältet!

Vem är rasist?

Återigen har Afrosvenskarnas riksförbund kunnat visa på rasismen i Sverige. I detta fall i form av chokladens olika färger.

Ett konditori har alltså konstaterats vara rasistiskt pga dessa bakverk. – Det är så klart att det här är rasistiskt. Det här är en produkt av en svensk vithet som inte kan rannsaka sig själv och sin rasism, säger Kitimbwa Sabuni, talesperson för Afrosvenskarnas riksförbund, till Kvällsposten. Senare: ”Att spela oförstående är en del av en härskarteknik”.

Jag känner mig träffad. Jag ser nämligen inte det rasistiska i kakorna. De är stöpta i samma form, och karikerar alltså inga särskilda anletsdrag. Det enda som skiljer är färg på choklad och strössel och därför kan jag inte få det till att föreställa blackface, utan bara att man använder chokladens färger till att avbilda en mångfald. Det här innebär alltså att inte heller jag förmår ”rannsaka mig själv och min rasism” och eftersom jag hör till de oförstående och tillochmed bloggar om det, så måste det innebära att jag använder härskartekniker för att förtrycka Kitimbwa och andra.

Försöker jag diskutera det här på nätet får jag höra från andra vita att jag är vit och därmed ska hålla käften (eller, om motparten är mer artig, så handlar det om att jag inte ”har tolkningsföreträde”).

Hur ska man förhålla sig till sånt? Försvara mig med att jag som ultraliberal vill ha fri invandring, så så jäkla rasistisk kan jag ju inte vara? Eller kanske med en annan härskarteknik – att bara ignorera tramset? Fast det gjorde jag ju inte, eftersom jag skriver det här blogginlägget. Kanske med en tredje härskarteknik – förlöjligande och humor! När den likartade kritiken restes mot glassen ”Nogger Black” år 2005 var någon väldigt snabb med sina photoshop-skillz och gjorde följande:

Jag tyckte förstås att det var hur kul som helst, vilket antagligen bekräftar att jag är en dålig människa. Eller så visar det att anti-rasisterna gör sig själva till parias som få utanför en krets av unga vänsteraktivister tar på allvar. You be the judge.

Vad vill jag ha sagt med den här bloggpostningen? Kanske att jag aldrig kommer att acceptera att endast de kränktas åsikter är värda något, medan jag som ”priviligierad” ska hålla käften. Jag kommer tycka om sånt här också. Sådeså.

Lite navelskådande

Nu har jag bloggat i cirka 2 månader och hunnit med betydligt fler inlägg än vad jag trodde att jag skulle. Läsarantalet segar sig upp så sakteliga. Har ingen aning om huruvida nedanstående är bra eller dåligt, men jag är glad så länge det blir fler som läser!

visitors

Spiken 16 april skedde när någon av er läsare delade ett av mina inlägg i ett forum. Schysst, gör gärna sånt, och även på FB om ni tycker att något jag skriver är lite extra intressant! Jag försöker skriva inlägg som går att använda av mig själv och andra i diskussioner på nätet, som ett enklare alternativ till att själv formulera argumenten varje gång.

Jag försöker givetvis sprida bloggen genom on-topic-kommentarer på andra bloggar med hänvisningar till min egen blogg, men jag antar att när man väl gjort så ett par gånger på en blogg så har man nått de frekventa kommentatorerna och sen händer inte så mycket mer.

Fler corny anti-GMO-argument

Cornu, trogen sin doomster-instinkt, fortsätter på GMO-spåret, denna gång genom att hänvisa till artikeln The Precautionary Principle (with Application to the Genetic Modification of Organisms) av Nassim Taleb som alltså använder statistiska argument till försvar för användandet av försiktighetsprincipen inom GMO och kärnkraft. Läs gärna artikeln – den är skapligt kort och lätt att begripa.

Den statistiska kärnan i artikelns argumentation är att om man spelar rysk roulette tillräckligt många gånger så kommer man med säkerhet att dö till slut, oavsett hur låg döds-sannolikheten är vid varje avtryckning. Detta matematiska faktum går förstås inte att bestrida!

Det som däremot går att bestrida är den andra bärande delen av resonemanget: Författarna anser att varje genmanipulation i labb-miljö innebär en (förvisso väldigt liten) risk för eko-cid, att vi förstör jordens ekosystem. Vanliga, inkrementella genförändringar genom mutation/selektion, skulle däremot medföra väldigt lokal risk. Idén är givetvis inte ny, utan har bland annat utforskats i massor med science-fiction, exempelvis i B-filmen Species.

Problemet är att författarna inte presenterar några starka belägg för att genmodifieringar i labb är fundamentalt annorlunda och skulle skapa eko-cid-risker. Deras argumentet är, trots att de motsäger detta, bara en variant av appeal to nature – att anta att det naturliga är bättre, ofarligare etc. Mutationer, hopp mellan kontinenter, naturlig genförflyttning mha bakterier mm har introducerat helt nya gener och funktioner miljarder gånger förr, och jordens ekosystem är fortfarande intakt och oerhört mångfasetterat. Evolutionen har alltid fungerat tämligen språngvis.

Att jordens ekosystem är robusta över större ytor beror alltså inte på att evolutionen är ”gradvis”, för det är den inte. Skyddet består inte i att naturen hinner anpassa sig och utvecklas i synk, utan att mångfaldens skydd redan finns där! Ekosystemen och miljöerna varierar något oerhört, från skog till berg till sjö till hav till slätt till öken, från Sibirien till Sahara, och givetvis finns det inte en enda modifikation som är fördelaktig i alla miljöer och mot alla naturliga fiender. Naturen är inte transitiv – dvs även om A slår B och B slår C, så kan man inte dra slutsatsen att A slår C.

Cornu argumenterar i en kommentar på sin egen blogg för att miljarder frön på en gång inte ger omgivande ekosystem en chans att anpassa sig, men inte heller det argumentet hade dugt, inte ens om det inte hade varit så att GMO alltid utprovas i liten skala först. Mångfalden slår ändå den enda genen.

Dessutom är det så att människans modifikationer kan antas medföra en belastning för organismen i dess naturliga miljö, precis som avlade sorter. Extra stora frukter, giftresistans mm är helt enkelt inte evolutionära fördelar.

När det gäller kärnkraft är resonemanget i artikeln extra knäppt. Här har Fukushima och Tjernobyl med extrem tydlighet visat att kärnkraften inte är i närheten av att presentera en eko-cid-risk, utan att risken är mycket, mycket lokal. Så varför låtsas artikeln som motsatsen?

För att sammanfatta: GMO-motståndet förblir oinsatt trams. Förvisso kan man tänka sig att i en avlägsen framtid, med gen-ingenjörer med närmast gudalika förmågor att planera och designa liv från scratch (kanske tillochmed utan att vara bundna till DNA som bas), skulle kunna göra eko-cid-organismer à la Species på sin kafferast (men isåfall med avsikt). Men politik ska inte byggas på science fiction, utan på vad vi har att hantera idag. Framtida generationer får lösa sina problem. Det är hybris att tro at vi ska kunna göra det åt dem.

Kom ihåg: Ingen har bevisat att försiktighetsprincipen är säker att använda. Alltså kan vi enligt försiktighetsprincipen inte använda oss av den!