månadsarkiv: januari 2015

34535% kärnkraftsel i Östhammar!

2015-01-31Uncategorizedkärnkraft, vindkraftjeppen

Fantastiska Östhammars kommun producerar hela 34535% av sin hushållsel med hjälp av kärnkraft. Bäst i Sverige och ett glänsande fossilfritt föredöme! Här är en lista med andra exempel på kärnkraftsproduktion, i förhållande till hushållsel, på platser i Sverige. (2013, eftersom siffrorna för 2014 inte är tillgängliga än.)

(Forsmark) Östhammars kommun: 34535%, Uppland: 485%
(Oskarshamn) Oskarshamns kommun: 13067%, Småland: 471%.
Linköpings kommun: 0%, Östergötland: 0%
(Ringhals) Varbergs kommun: 12756%, Halland: 2448%

Lilla Östhammar alltså klar vinnare, medan stora, rika Linköping får plocka fram skäms-kudden iår igen! Ja, visst är det tramsigt? Men allteftersom siffrorna för helåret 2014 trillar in i olika delar av världen så kokas den gröna statistiken ihop och presenteras på exakt det här sättet. Exempelvis rapporterar ”Supermiljöbloggen”, med WWF som källa, att vindkraften i Skottland gav 98% av hushållens el 2014. Lysande! Eller inte.

Skottland är förstås en del av Storbritannien, som producerar i storleksordningen 8% av elen från vindkraft. Man tar en mindre del av Storbritannien med mycket vindkraft, blåser upp procentsiffrorna genom att jämföra med hushållsel istället för samhällets hela elförbrukning och försöker på så sätt måla en positiv bild. Något man förstås inte nämner är att Skottland är helt beroende av det brittiska elnätet för balansering, och inte heller att Skottlands fyra kärnkraftsreaktorer producerar MER än vinden och cirka 50% av dess totalbehov.

Vidare har vi fått höra att Danmark producerade 39% vindkraft under 2014, som andel av sin konsumtion, men man nämner inte att de hade en bruttoexport på 29% av sin konsumtion och en bruttoimport på 38%. Det visar hur Danmark (lika lite som Skottland) bör betraktas som en separat enhet, utan snarare som en liten del i en större elnätsregion. Såhär ser Danmarks vindproduktion ut sorterad per timme:

Danmark visar att ett rika människor kan subventionera fram en hög penetration vindkraft, om någon nu tvivlade. Man har däremot INTE bevisat att en hel elnätsregion kan ha en hög vindkraftspenetration. Exakt vad som bör räknas som en egen elnätsregion kan man diskutera, men jag tycker nog att genomsnittet av regionens bruttoexport och bruttoimport bör vara ensiffrigt i procent räknat. Sverige uppfyller detta, exempelvis.

Vi har tidigare kunnat läsa om hur kommuner strävar efter att bli ”självförsörjande på vindel”. Här exempelvis en rapport om att Vetlanda producerar 395% av hushållselen genom vindkraft (tack vare att man har snurror förlagda till kommunen). Vi har också kunnat läsa om hur företaget Polarbröd blir ”självförsörjande” på vindkraft år 2015. Jag har tidigare rapporterat om hur Eskilstuna kommun med skattepengar låtit uppföra vindkraftverk i Sollefteå, 42 mil norrut. I vissa fall är alltså självförsörjningsgraden inte ens baserat på geografisk närhet och gissningsvis tillgodoräknar sig både Eskilstuna och Sollefteå samma vindkraftverk.

Ytterligare några exempel på den urgamla kompareringen lögn, förbannad lögn och grön statistik.

Kärnkraftens försäkringskostnader

2015-01-27Uncategorizedjeppen

Eftersom energi och framförallt kärnkraft är ett kontroversiellt ämne finns den en stor efterfrågan på material som ser seriöst ut men som ger stöd för den egna agendan. Sådant material är själva livsluften för mindre nogräknade organisationer som Greenpeace och Miljöpartiet.

Exempelvis har firman Versicherungsforen Leipzig släppt en 100-sidig rapport: Calculating a risk-appropriate insurance premium to cover third-party liability risks that result from operation of nuclear power plants. Rapporten är beställd och betalad av tyska förnybartlobbyn och bland annat Greenpeace hänvisar till denna rapport (sidan 31).

Vid första anblicken ser rapporten seriös ut, men listan på konstigheter är för lång för att redovisa. Bland annat redovisar man sannolikheten för en terroristattack till 1/1000 per reaktorår, vilket innebär att vi borde haft ca 15 terroristattacker mot kärnkraftverk hittills, medan vi i själva verket bara har en enda. (En raketattack av en schweizisk miljöpartist mot Superphoenix.)

Huvudtemat i rapporten är att hantera kostnaderna för en värstafallsolycka i Tyskland, vilken prissätts till cirka €6.9 biljoner. (Det är rätt mycket när inte ens Greenpeace lyckas fantisera ihop högre kostnader än €0.2 biljoner för Fukushima.) Sen ges olika summor per kWh baserat på hur lång tid utbetalning/fondering ska ta och om varje reaktor individuellt(!) behöver göra fondering eller om alla tyska reaktorer ska gå ihop. Självklart är det omöjligt för en eller en handfull reaktorer värda €4 miljarder stycket att bygga upp ett kapital på ca €6.9 biljoner, dvs över 1500 gånger anläggningens värde.

Den historik vi har är Fukushimas trippla härdsmälta som skedde efter 60 biljoner kWh global kärnkraftsproduktion. Japanska staten prissätter olyckan till 800 mdr, vilket ger en kostnad på 1.3 öre/kWh. Nu är säkerheten i övriga flottan högre eftersom de flesta reaktorerna är modernare än Fukushima, och eftersom säkerheten höjts genom att dra lärdomar från Fukushima. Därför bör vi räkna med avsevärt lägre externa kostnader framöver.

Ett vanligt grönt påstående är att kärnkraftverk är oförsäkringsbara. I själva verket har västbyggda kärnkraftverk alltid varit eftertraktade försäkringsobjekt eftersom risken anses mycket låg och standarden hög. Försäkringspremierna påverkades inte efter Tjernobyl, eftersom designen ansågs irrelevant. Ändå ligger det förstås ett korn av sanning i påståendet. Obegränsade försäkringar är omöjliga, särskilt eftersom kostnaderna för varje olycka bestäms politiskt genom att politiker funderar ut hur mycket resurser landet måste bränna på olyckan för att politikerna ska framstå som ansvarsfulla.

I Japan hade i augusti $42 mdr betalats ut till 75,000 evakuerade, som kämpar med näbbar och klor för att deras hem inte ska klassas som dugliga att återvända till. (Problemet med att återvända är inte den insignifikanta extra stråldosen man då utsätts för, utan att ett återvändande innebär att man förlorar sina extremt feta månatliga ersättningar.) Om politikerna hade möjlighet att dessutom ösa ur privata försäkringsfonder så blir åtgärderna och ersättningsnivåerna ännu mer extrema. Inget rationellt drivet försäkringsbolag kan skriva under in-blanco-checkar och ge politikerna.

På samma sätt kan ingen industriell verksamhet försäkras obegränsat. Värstafallsscenarier inom livsmedel, medicin, kemi och vattenkraft är mycket värre än för kärnkraft, men få föreslår att vi ska lägga ner dessa industrier. Vidare vet vi att de positiva externaliteterna för kärnkraft är större än dess negativa iochmed de 1.8 miljoner människor som räddats till livet genom den. Kärnkraften borde alltså ersättas med pengar för positiva hälsoeffekter, snarare än att mjölkas på försäkringspremier.

Ett fördrag om internationell försäkringsfond för kärnkraft är på väg att träda i kraft 15 april efter att Japan nyligen ratificerat den. Det kommer troligen inte påverka debatten, eftersom myterna är immuna mot fakta.

Ditt liv bakom spegelfönstret

2015-01-19Uncategorizedintegritet, övervakningjeppen

Du har säkert sett förhörsrummen i polisserier och på film. Du vet, där teamet kan övervaka allt som sägs och sker genom ett fönster som bara går att se in igenom. Den misstänkte ser däremot inte teamet. Så lever du, som en misstänkt bakom ett spegelfönster.

Statsmakter läser och lagrar det du skriver, ditt surfande, det du postar på sociala medier, dina sökord. De känner till dina sexuella preferenser, dina vänskapsband, kanske ditt märkliga intresse för kärnkraft, ditt morbida intresse av att hänga med i ebola-statistiken och vilka udda bloggar du läser. De vet vad du handlar, hur du rör dig, vem du ringer. De korskorrelerar, söker efter misstänkta beteenden, intressanta sammanträffanden i tid och rum, jämför med psykologiska profiler, sätter upp några på no-fly-lists, spärrar vissa personer för vissa jobb, övervakar några lite extra etc.

Känns det bra? Kanske det, för vad gör det oss? Vi har ju rent mjöl i påsen. Våra liv är för ointressanta för att någon underrättelseorganisation ska bry sig. Så än sen, bara man kan fånga några terrorister, göra livet lite säkrare för oss vanliga människor! Så kan man tänka, tills man själv råkar bli en ”false positive”-träff i maskineriet, eller tills den dag staten blir mer auktoritär och mindre tolerant och använder systemet för att förfölja just dig, eller någon du bryr dig om. Då är det för sent, för dig som nöjt levt ditt liv bakom spegelfönstret.

Största policy-utfallet i väst av massakern på Charlie Hebdo verkar vara mer av obligatorisk övervakning. Bröderna Kouachi var kända islamistiska terrorister, men slutsatsen som dras är att du och jag behöver total övervakning för vår egen säkerhets skull. David Cameron, Storbritanniens premiärminister, var tydlig när han uttalar en önskan att förbjuda krypterade meddelandetjänster som Snapchat och Whatsapp:

“Are we going to allow a means of communications which it simply isn’t possible to read?” Mr. Cameron said at an event on Monday, the New York Times reports. “My answer to that question is: ‘No, we must not.’ ”

Obama är inne på samma våglängd:

”If we find evidence of a terrorist plot … and despite having a phone number, despite having a social media address or email address, we can’t penetrate that, that’s a problem,” Obama said. He said he believes Silicon Valley companies also want to solve the problem. ”They’re patriots.”

Innan Charlie Hebdo snackade Obama om att vi hade rätt till privat kommunikation, om en balans mellan övervakning och privatliv. Nu ser vi vad de orden var värda. Vid nästa rejält uppmärksammade terrordåd tog han tillfället i akt att kasta bort sina reservationer och göra klart vad ”patrioters” plikt är.

Betänk att Chelsea (Bradley) Manning fick 35 års fängelse för att under ett ögonblick göra spegelfönstret genomskinligt åt andra hållet och låta oss se en glimt av vad staterna gjort. Snowden sitter i exil i Ryssland för att ha avslöjat spegelfönstrets existens. Du fängslas alltså om du avslöjar staten. Du kommer fängslas om du inte avslöjar medborgarna. Det finns en viss(!) asymmetri och frånvaro av maktbalans i att du som medborgare saknar rätt till integritet samtidigt som du inte tillåts insyn i statens förehavanden. Je suis Winston Smith.

Solceller vs Sverige

2015-01-14Uncategorizedsolcellerjeppen

Tänkte visa på hur ”praktiskt” det är med solceller i Sverige genom att jämföra solcellsproduktionen med förbrukningen i landet. Jag är på extra snällt humör och har i min simulering ”installerat” ett helt gudomligt dyrt batterilager som klarar av att jämna ut landets solcellsproduktion över dygnet. Sådana lager är cirka 80% effektiva idag, men jag har generöst antagit 100%. Sen har jag tagit statistik från 2013 och normerat så att konsumtionens årsmedelvärde är ett (1) och gjort likadant med solcellerna. Då ser svensk elkonsumtion vs svensk solcellsproduktion ut såhär över året:

(De regelbundna dipparna i konsumtionen är förstås helger.) Inte helt oväntat är solcellerna antikorrelerade med konsumtionen på säsongsbasis och man får ingen sol att tala om under november-februari medan man får onödigt mycket under maj-september. Som synes är solproduktionen i landet väldigt fluktuerande även om man har dygnslagring.

För ett scenario med solceller som motsvarar 40% av konsumtionen, så får det allra mesta plats inom förbrukningskurvan, tack vare batterilagret:

Dock får vi helt försumbart stöd november till februari, men då kan vi förstås köra naturgas eller kol för att stärka upp vattenkraften. Vattenkraften måste för övrigt producera en hel del även på sommaren, för man vill inte torrlägga älvfårorna av hänsyn till biotoper mm. Det betyder att en del vatten får släppas förbi turbinerna utan att generera el, eller så får man slumpa bort den vattenkraften till ungefär noll i pris. Folk kan alltid ha elektriska doppvärmare i sina pooler etc.

Någon kanske säger att det inte alls var snällt att ge solen ett gudomligt dyrt batterilager. Solen bör istället användas för att matcha den högre konsumtionen under dagtid. Fair enough. Då simulerar vi det istället. På timbasis matchar solen och konsumtionen såhär illa:

Om vi antar att vi installerar solceller som täcker 0%, 5%, 10%, 15% eller 20% av Sverige genomsnittliga behov, hur ser kvarvarande behov över dygnet ut då? Jo, såhär:

average-solar

Tyvärr är det här alldeles för bra för att vara sant. Grafen hjälps upp av att det är ett genomsnitt, och dessutom över hela året. Om vi tittar på månaden juli och timme-för-timme med 10% solcells-el på årsbasis, så ser restkonsumtionen (den som inte täcks av solcellsel) ut som den röda kurvan nedan:

Det går faktiskt inte! Vi kan inte låta vattenkraften jobba såhär slagigt. Vi måste ha ha batterilagring för att ha så mycket solceller, eller så får vi helt enkelt strypa solcellsproduktionen kraftigt under klara sommardagar. Den här grafen visar att 5% solcellsel däremot är skapligt hanterligt.

Den ger också en tydlig fingervisning om att redan vid 5% penetration så har sol-elens prisfördel (genom att den matchar högre efterfrågan) förbytts i en prisnackdel. Priset kommer vara högre nattetid vid dessa nivåer. Inget av alla dessa kostnadsdrivande faktorer är något problem för en äkta grön, förstås, eftersom merkostnader bara gör den gröna glorian större! Slutsats: Mycket sol utan batterilagring? Nejdetkanviinte!

Terrorism-allergi

2015-01-12Uncategorizedallergi, islam, liberalism, terrorismjeppen

En hypotes är att allergier är ett resultat av en för ren miljö i barndomen vilket leder till att immunförsvaret blir felkalibrerat och överkänsligt. Kanske kan man dra en parallell till mentala reaktioner? Vi i väst har delvis eliminerat fara och död i vår närmiljö, vilket har potential att göra oss överkänsliga i mötet med stora rubriker och mediahype kring olika hot.

Det gäller isåfall förstås inte bara terrorism utan även kärnkraft, flygsäkerhet, kriminalitet, ebola och mycket annat. Precis som den allergiska reaktionen skadar, skadar den mentala överreaktionen oss, fast genom våra nya beteendemönster och policies. För att motverka detta kan det vara värt att ibland tugga siffror för att sätta saker i perspektiv.

Först kan vi konstatera (dataset från Global Terrorism Database) att terrorn i Västeuropa bedarrat kraftigt på senare år:

I grafen ovan syns bombningarna i Madrids tunnelbana som en spik år 2004 och Utöya-massakern som en mindre spik år 2011. Terrorismen i Västeuropa har alltså sjunkit. Hur ser det ut om man jämför med andra dödsorsaker (baserat på Gapminders data om ”crude death rate”)?

7-9 januari år 2015 i Frankrike dog överslagsmässigt cirka 5000 personer av alla orsaker. Av dessa var cirka 20 personer offer för terrorism i samband med Charlie Hebdo-attackerna. Fyra promille av dödsfallen i Frankrike under dramat berodde alltså på terrorhandlingar.
11 mars 2004 i Spanien dog ca 1200 personer, varav 191 i bombattacker i Madrids tunnelbana. Den dagen var 16% av de spanska dödsfallen terror-relaterade.
11 september 2001 dog statistiskt sett ca 9400 personer i USA, varav 3000 som offer för terrorism. Den dagen berodde 30% av dödsoffren i USA på terror-attacker.
25 juli år 2011 dog cirka 200 personer i Norge, varav cirka 78 personer som offer för Anders Behring Breivik. Den dagen var cirka 40% av dödsfallen i Norge terror-relaterade.

Det här var några stora, kända exempel och värst procentuellt sett var Utöya. Men inte ens den attacken lyckades dominera över övriga dödsfall i landet under dagen för terrordådet. Givetvis är alla dessa dödsfall tragiska och hemska, och man kan argumentera för att ”vanliga” dödsfall oftare drabbar äldre som levt ett långt och gott liv. Ändå kan inte slutsatsen bli annat än att terrorismen i Västeuropa, sakligt sett, är helt obetydliga små nålstick. Den stora skadan kan bara uppstå genom vår egen allergiska reaktion.

Reaktioner på dåden kan inkludera krig (som i Afghanistan och Irak), ökad polarisering mellan olika grupper i samhället, ökade restriktioner och kontroller, ökad övervakning mm. Säpo hävdar exempelvis idag att två terrorhot avvärjts genom FRA-övervakningen. Det tror jag ganska måttligt mycket på, om jag ska vara ärlig. Hursomhelst, alla dessa reaktioner medför betydande samhällskostnader och/eller risker.

Det vi bör göra är att behandla terrorismen med den prioritet och den verktygslåda som dess storlek och betydelse motiverar, dvs inget särskilt. Man kan förstås inte ”vända andra kinden till” när folk begår avskyvärda brott, men det duger bra med vanliga lagar mot mord, normal piketpolis, normal hantering av tips och underrättelser etc. Som alltid drar vi lärdomar och förbättrar rutiner och skydd, men alltid proportionerligt och utan att tulla på frihet och integritet. Här går en skarp skiljelinje mellan liberala, som ser konflikten mellan frihet och förtryck som viktigast, och konservativa som fokuserar på konflikten mellan civilisation och barbari.

När det gäller just Charlie Hebdo-massakern, finns förstås en specifik frihetsdimension, när det gäller yttrandefrihet och tryckfrihet. Här finns ett svagt hopp om en positiv effekt.

Kanske ger dådet ett ögonblicks paus i västerlandets återtåg mot mer censur. Framförallt idkas alltmer självcensur i rädslan för att kränka någon, vilket givetvis gör det lättare att bli kränkt. Kanske leder dådet även till lite extra diskussion i några muslimska auktoritära länder – de som kämpar för sina rättigheter i dessa länder har i sanning en tuff uppförsbacke.

Man kan iochförsig bli lite trött på den svenska debatten. En del har uppenbart mycket svårt att uttala ogarderat stöd för Charlie Hebdo och de flesta svenska kommentatorer känner sig, allra minst, tvungna att gardera sig med att ”innehållet visserligen är plumpt och dåligt, men …”, trots att de säkert inte sett mer än några enstaka teckningar, utvalda av svenska journalister, från denna tidning som funnits sen sextiotalet.

Värre, en del hävdar att det inte finns någon poäng med provokationer för provokationernas egen skull och att man ska avhålla sig från att röra upp damm. Bullshit! Provokationer är oerhört viktiga för att successivt vänja konservativa vid en friare värld och vid att sköta sig själva. Kan man göra provokationerna med finess så är det bara att gratulera, men detta är inte bara något för de mest intellektuella med bäst fingertoppskänsla. Fler än så ska ha rätt att markera sin frihet.

Nu gör vi något bra av detta hemska. Ingen allergisk reaktion!

Helgläsning v1 2015

2015-01-04Uncategorizedjeppen

1. Tesla planerar ett uppgraderingspaket till den nedlagda pionjär-elbilen Tesla Roadster. Paketet innehåller bland annat ett batteripack i samma formfaktor men med 31% högre energi-innehåll. Teslan började säljas år 2008, så energidensiteten kan sägas ha haft en förbättringskurva på cirka 4% per år.

2. Färsk forskningsrapport (tack f4nat1ken) om kärnkraftens nyckelroll vad gäller biodiversitet. Visar bland annat hur ett kärnkraftsscenario är överlägset förnybartscenariot från Greenpeace i miljövänlighet, ytanvändning och kostnad.

3. Om att kopplingen mellan politik och vetenskap i EU blir allt svagare.

3. Fler operatörer (än Vattenfall) stämmer tyska staten för olaglig snabbstängning av kärnkraft. Tillochmed tyska delstater stämmer i princip sig själva.

4. The most radioactive places on Earth:

5. Hur ekonomisk teori (spelteori, positiva externaliteter mm) kan förhindra sexuellt våld.

6. This Idea Must Die – en bok på min läslista.

Hållbarhet

2015-01-01Uncategorizedförnybart, hållbart, kärnkraftjeppen

Om jag fått en tia för varje gång jag läst en grönröd debattör behandla ”förnybart” och ”hållbart” som ekvivalenta begrepp så skulle jag vara rik idag. En av dessa grönröda debattörer är Energimyndighetens generaldirektör Erik Brandsma, handplockad till uppdraget av en centerpartistisk minister. Ett Brandsma-citat:

”Vi arbetar för ett hållbart energisystem, och jag tycker faktiskt inte att kärnkraft är en del av ett sådant system.”

Brandsma och övriga har uppenbarligen inte kläm på definitionen av hållbar utveckling. Begreppet definierades nämligen i Brundtlandrapporten från 1987:

”Sustainable development is development that meets the needs of the present without compromising the ability of future generations to meet their own needs”

Det är allt. Enligt definitionen är kärnkraft klockrent hållbart, kanske DET mest hållbara energislaget. En nybyggd reaktor är så långlivad att den hinner serva även barn, barnbarn och många barnbarnsbarn med stabil el. Den använder ett bränsle som det finns oerhört mycket av och som inte kan användas till särskilt mycket annat. Dessutom är den absolut bäst på att driva ekonomiska framsteg och minska miljöförstöringen genom sin förmåga att billigt och snabbt tränga undan kolkraft.

Notera att mycket förnybart är klart ohållbart. Kolet anses bland annat ha räddat Storbritanniens skogar, vilket visar hur ohållbart biomassa kan vara. Palmolja och valolja är andra förnybara men ohållbara energislag. Tillochmed vattenkraft kompromissar med framtida generationers förmåga att exempelvis nyttja älvarnas biotoper eller, som i fallet med dammbyggen, förmågan att nyttja den dränkta ytan.

Solceller är skapligt hållbart sett i isolering, men om man betänker att den extrema kostnadsbilden undandrar viktiga resurser från bättre investeringar i renare energi, så är solcellsbyggande en stor nackdel för kommande generationer. Kärnkraft ger utan vidare sexfaldigt högre utbyte i energi per krona, antagligen mer. Dessutom kräver solceller lagring för att få riktigt stort genomslag, med allt vad det innebär av kostnader och miljöpåverkan.

Orsaken till att de grönröda felaktigt sätter likhetstecken mellan ”förnybart” med ”hållbart” är förstås att de fyller sitt kunskapsvakuum med att associera ungefär såhär:

hållbart –> långsiktigt –> ”går att köra i evighet” –> ”förnybart – tar aldrig slut”

Associationsgången är begriplig men feltänkt enligt definitionen. Det är också värt att påpeka att strävan efter eviga lösningar är irrationell och samhällsfarlig. Vi har enorma miljöproblem och behöver lösa dem idag, på de sätt vi kan lösa dem. Om vi löser våra problem kommer våra efterföljande om några hundra år vara teknologiska gudar och lösa sina egna problem på sätt vi inte ens kan föreställa oss idag. Det vore hybris av oss att försöka lösa deras problem och direkt dumt att skippa tillgängliga lösningar för något vi bara hoppas ska bli eviga lösningar. Det är just när vi skippar våra tillgängliga lösningar som vi varken möter dagens behov eller undviker att kompromissa med framtida generationers möjligheter att lösa sina behov. Klart ohållbart!

Studerar man frågan om uranets tillgänglighet på allvar så ser man att det lätt täcker mänsklighetens energibehov i tusentals år med konventionell teknik (och i evighet med breederteknik). Men det är egentligen irrelevant – för varje reaktor vi bygger behöver vi bara uran som täcker dess livslängd. Det räcker för hållbarhet!

Nej, det kan vi inte

… eller det omöjligas konst