ANTIRASIST -is⁴t, m||lig.; best. -en; pl. -er.
person som tar varje tillfälle i akt att spy galla över SD, samt störa deras möten.

Nu efter EU-parlamentsvalet fylls min FB av vänner och vänners vänner som uttrycker sin avsky över valresultatet, som ”skäms” om de bor i en valkrets med lite fler SD-röster än i riket, etc etc. Samtidigt hyllar vänsterinriktade varandra som ”antirasister”. Tillochmed miljöpartiet förklarar sina framgångar med ”antirasism”.

Jag skrev förvisso själv ett kritiskt inlägg om extremisterna häromdagen, men jag skulle gärna se att vi slutar demonisera varandra, tillochmed att vi slutar demonisera F!. Gissar nämligen att väldigt många som har röstat på ett parti och sen får höra all denna avsky och alla idiotförklaranden riktad mot sig reagerar med trots och ökad motivation att rösta på samma parti igen, eftersom man känner sig utfrusen och missförstådd. Man befäster en tillhörighet genom polariseringen.

Utan att ha gjort någon vetenskaplig undersökning så är min take-away från utvecklingen i övriga Europa att SD kommer att växa till den dag då de kommer i regeringsställning och inte längre kan spela anti-etablissemangskortet. Så illa är det, SÄRSKILT om folk inte kan sluta upp med demoniseringen.

Apropå det: När en liberal bekant påpekade (på FB) att även Fi är extrema, så hånskrattade några vänsterinriktade personer och skrev att han borde plugga lite maktanalys. Fi ”sparkar uppåt”, nämligen, medan SD sparkar neråt. Att de själva ingår i samhällsvetar-akademikernas klaner som på FB sparkar på arbetarklassens SD-väljare verkar de inte reflektera över.

Hursomhelst, mitt tips är att sluta dissa de som röstar på SD. Sluta överdriv SDs åsikter och intentioner. Det är dålig stil och kan omöjligt leda till något gott. Tala istället sakligt om fördelarna med invandring för oss alla – det går att bottna i nationalekonomin där. Tala om att världen blir bättre av invandring, både för invandrare och infödingar. Jag kommer skriva mer om det.

Hur länge håller Irans teokrati? Två år till? Fem år? Den var nära att falla under demonstrationer för fem år sen och nära att falla igen i samband med arabiska våren. Trycket byggs upp alltmer.

Det senaste är att Irans polis arresterade ett antal Teheran-ungdomar som gjort en ”obscen” video där de dansade till Pharell Williams låt ”Happy”. Fångarna paraderades på TV och fick med brutna röster säga att de vilseletts av regissören. Exakt hur obscen videon är kan beskådas här:

https://www.youtube.com/watch?v=YX3t6wW-IJA

Senare släpptes fångarna med undantag av regissören, efter en kritikstorm och efter att president Rouhani, som är en resonabel och modern man, iallafall jämfört med förra presidenten Ahmedinejad, tweetat att ”Happiness is our people’s right. We shouldn’t be too hard on behaviours caused by joy.” Bara lite hårda, inte för hårda… Men givetvis är det inte presidenten som bestämmer, utan ayatollah Khamenei och hans väktarråd.

Det man kan ta med sig från den här historien är hur Teherans medelklass och uppåt fungerar, socialiserar och klär sig inomhus och i egna områden, när den religiösa polisen inte ser på: Ungefär som sina motsvarigheter i andra storstäder! Repressionen är givetvis avskydd i breda lager. En person eller en liten grupp kan inte, vågar inte göra revolution även när det finns en stark majoritet för förändring, men förr eller senare kommer den där breda störningen i systemet som skapar en samtidighet. Den dagen börjar ett nytt kapitel i persernas mångtusenåriga historia. Det är nära nu.

Supermiljöbloggen har en kolumn skriven av centerpartiets toppnamn i EU-parlamentsvalet, Kent Johansson. Till synes helt utan någon skam i kroppen inleder han med lögnen ”Klimat och miljö är mina prioriterade frågor”. Det är det förstås inte. Det är grönhet och hans kärnväljares inkomster från jordbruk och från mark som är hans prioriterade frågor.

Jag skulle egentligen vilja plocka isär hans inlägg mening för mening, eftersom de flesta är lögnaktiga, ologiska, obelagda, missvisande eller bara korkade, helt ovärdigt ett toppnamn med garanterad jättelön. Men jag ska bespara er smärtan och bara gå rakt på det mest beklämmande. För inte nog med att han är mot vanlig kärnkraft, vilket man kunde förvänta sig. Nej, han är emot kaffepengar till fusionsforskning också! Han skriver:

”Ett första steg vore att EU slutar att pumpa in pengar i den storslagna drömmen om ren och evig kärnenergi genom experimentreaktorn ITER i Frankrike – ett storskaligt experiment som också ifrågasätts av framstående professorer i reaktorfysik och teknisk fysik.

Prislappen för ITER har stigit med 67 procent. Kostnaden för projektets livstid beräknas nu ligga på 15 miljarder euro, motsvarande cirka 135 miljarder kronor. EU ska bära nästan hälften av kostnaderna. Det är orimligt att satsa så mycket pengar i ITER-projektet. Kostnaden kan jämföras med priset för 5 400 vindkraftverk, och det är dubbelt så många som vi har i Sverige i dag.”

Denna ”miljökämpe” tycker alltså att ett redan svältfött och politiskt försenat fusionsforskningsprojekt, utdraget över minst 25 år, ska läggas ner till förmån för 5400 vindkraftverk, varav 2500 i EU, dvs ca 100 stycken vindsnurror per år. Så när världen nu bygger i storleksordningen 15,000 snurror per år och det bevisligen inte räcker långt, så kan vi inte lägga 100 stycken på forskning om ett extremt lovande alternativ!?

För att jämföra: Det skulle aldrig falla mig in att säga ”nej, vi lägger ner solcellsforskningen i 25 år så att vi kan bygga en ynklig reaktor eller två istället”. Jag har verkligen INGET emot solcellstekniken som sådan, och än mindre forskningen, utan det jag har problem med är att man slösar tusentals miljarder på att rulla ut tekniken storskaligt trots att den är 5-10 gånger dyrare än vettiga alternativ. Kent vänder på steken – hatar forskningen och tekniken men kan slösa obegränsat på viss utrullning.

Vad är Kents motiv, tror ni? Vill han bara garantera hans väljares markleasing för vindkraft och avsättning för biomassa? Begriper han inte att fusion saknar fissionens utsläppsrisker vid haveri? Förstår han inte skillnaden mellan grundforskning och utrullning? Begriper han inte storleksordningar och hur lite 135 miljarder är (10% av Tysklands solcells-vansinne hittills), eller är han bara dumsnål? Har han aldrig läst en science fiction-bok och fått sig några visioner? Tänker han extremt kortsiktigt? Är han inte det minsta orolig att slumpkraften han vurmar för inte duger till att utgöra lejonparten av vår kraft?  Kanske ”all of the above”, kanske inte. Det enda vi säkert vet är att miljö och klimat INTE är hans prioriterade frågor.

I en tidigare diskussion, inför EU-parlamentsvalet inte minst, lovade jag signaturen Mansson att skriva om ekologisk mat. Så nu gör jag det.

Min ståndpunkt kring ekologiskt jordbruk befästes i år 2009, då det uppstod en stark offentlig diskussion och jag läste den och diverse forskningsrapporter folk slog i huvudet på varandra. Sen dess har jag läst mer, men inget som gett anledning att ompröva min uppfattning. Det började med att 17 professorer i livsmedelsvetenskap, mark- och miljö, teoretisk biologi, mikrobiologi och genteknik (alla vid Sveriges Lantbruksuniversitet) gjorde gemensam sak om ett debattinlägg på SvD Brännpunkt och sen en uppföljande replik.

(Med tanke på mitt sågande av det grönakademiska komplexet på CO2-sidan kan man fråga sig om jag inte borde vara skeptisk. Kanske det, men här är det ju iaf relevant kompetens som uttalar sig och inte en massa statsvetare och annat löst folk.)

I korthet går professorernas argument ut på följande:

• Avkastningen per ytenhet är dramatiskt lägre för ekologisk mat, cirka 35%.
• Markens bördighet försämras långsiktigt – en av förklaringarna till u-länders låga avkastning är det långvariga ekologiska jordbruket.
• Mer mekanisk ogräsbekämpning kräver energi. (Och ”besprutar” grödorna med mer dieselavgaser, min kommentar.)
• Handelsgödsel-kväve är visserligen fossilt framställd men kan framställas med förnybar energi.
• Varje insatt energi-enhet i form av gödsel ger utväxling på 5-10 gånger i form av energi i livsmedlet.
• Rester av bekämpningsmedel är mycket låga och kan inte påvisas ge negativa konsekvenser på ekosystem eller hälsa.
• Framgångsrikt hållbarhetsarbete måste inriktas på att hitta de mest kostnadseffektiva åtgärderna inom konventionellt jordbruk, inte att välja någon sorts bred ”appeal to nature”-väg (de uttrycker det som ”diffusa filosofiska teorier”).
• Om vi gick över till ekologisk odling skulle 1.4 miljoner hektar ytterligare åkermark behövas, vilket ger betydligt ökade växthusutsläpp.
• Biologisk mångfald ordnas genom varierade biotoper som betesmarker, skogsbryn, etc, snarare än att ha ogräs i åkern men expandera åkerarealen kraftigt.

Sen har vi docent Björn Lundgren som med starka argument fyller på, även han på SvD Brännpunkt, med en vädjan om att inte exportera ekojordbruket till u-länderna.

Jag har inte samlat på mig länkar till allt jag läst i akademisk väg, men man kan inte hitta några skillnader i näringsinnehåll enligt metastudier:
”On the basis of a systematic review of studies of satisfactory quality, there is no evidence of a difference in nutrient quality between organically and conventionally produced foodstuffs.”

Motsvarande metastudie vad gäller hälsoeffekter (samma författare) hade tyvärr ett svagare material att tillgå, men fann inte heller några signifikanta skillnader.

För mig som ofta kopplar ekonomi till resurser, så är det lätt att anta att ekologiskt odlade livsmedel, eftersom de är dyrare, drar mer resurser. Givetvis ska pengarna användas till något, men jag tror det finns många mindre miljöskadliga konsumtionsmönster än att öka åkerarealen med en tredjedel och köra mer traktor.

Sammanfattningsvis talar det mesta för att ekologiskt odlad mat är något vi generellt bör undvika, om vi inte tror oss ha särskilda indikationer för något enskilt livsmedel. Kanske bör vi dessutom anta att det som är billigast har minst miljökonsekvenser? Jag köper iofs alltid svindyra tomater, bland annat, men det är för smakens skull.