Religioner och sociala framsteg

World Values Survey har konstaterat att muslimsk identifiering tycks ge ett sämre utfall i ”self expression values” jämfört med andra grupper med likartade förutsättningar och det tycks rent allmänt som att muslimska länder har lite svårare att på olika sätt anpassa sig till vad som är funktionellt i dagens moderna kosmopolitiska liv. Dessutom ser vi ganska mycket brutalitet hos ISIS och i många muslimska länder. Jordanien svarade exempelvis på nyheten om att en av deras piloter bränts levande av ISIS med att avrätta några ISIS-anknutna i jordanskt förvar. Det beror tyvärr inte bara på att muslimska länder inte haft tid att komma längre i utvecklingen. Det finns en annan förklaring.

Religioner har typiskt skapats genom utveckling och sammansmältning av myter i sekter med karismatiska sektledare (Jesus mfl). Sådana sekter har vanligtvis förföljts brutalt av rådande religioner och världsliga maktstrukturer, medan deras popularitet springer ur det faktum att de aspirerar till att förbättra den rådande sociala ordningen och framhåller ett nytt, modernare sätt att leva som löser diverse problem med den gamla ordningen.

Islam löste problem i minst lika stor utsträckning som andra religioner, iochmed att den förbättrade social säkerhet (religionsfrihet, konfliktlösning, färre stamfejder mm), familjestrukturer, kvinnors och barns rättigheter samt öppnade upp karriärer baserade på förmåga snarare än aristokrati mm. Muhammed var alltså en föregångare och en klarsynt och oerhört kompetent statsman.

Både styrkan och problematiken i islam springer ur detta ovanliga faktum, att sektledaren hann bli krigsherre och kung och hela tiden fortsatte utveckla sin religion och skriftsamlingen, delvis för att befästa sin egen makt och expandera sitt imperium. Islam skapade alltså sociala framsteg på den arabiska halvön och på andra platser dit den spred sig, eftersom rådande ordningar oftast var primitivare, men det fanns en långsiktig draksådd i att en krigsherres styre på 600-talet gjordes till ett föredöme. De sociala framstegen blev nämligen därmed låsta på Muhammeds nivå och svåra att ta vidare till ytterligare högre nivåer.

Buddhister, kristna och muslimer kan alla vara militanta och brutala eller toleranta och fredliga. Men där exempelvis förföljelsen mot tidiga kristna och mot Jesus själv än idag kan medföra en kristen aversion mot brutalitet, är det inte särskilt konstigt om Muhammeds egna förföljelser, rättsskipning, krigståg och regler kring vilka man får förslava, hur man ska hantera krigsbyte etc, tvärtom bryter ner aversion mot brutalitet.

Islamisk lag, sharia, samt fatwas, där muslimska lärde inom islamisk lag avgör hur muslimer ska bete sig i olika situationer, grundar sig både på koranen och på haditherna, dvs nedskrivna berättelser om hur Muhammed gjorde. Det är ett problem eftersom han med rötter i den tidens brutalitet, visst godtycke och med ett tydligt egenintresse skipade rätt inom sitt hov och gentemot undersåtar och motståndare. Exempelvis att man får/bör döda de som förolämpar profeten och att inget straff ska utdömas mot någon som dödar en person som (påstås ha) förolämpat profeten. Även stening, amputationer, spöstraff mm är saker som inte gärna kan vara fel idag om de utdöms analogt med hur Muhammed dömde.

Så, för att sammanfatta och göra en framtidsspaning: Religioner är inherent socialt konservativa, men det faktum att islam designades för att understödja ett utövande av världslig makt gör islam extra konservativt och extra svårt att anpassa till den moderna världens behov. Detta, förutspår jag, kommer få till följd att ateismen ökar snarare än att religionen modererar sig. Det som inte fungerar och är svårt att anpassa kommer helt enkelt överges! En iransk vän fnös en gång, när vi pratade om religion i Iran, att ”äh, ingen i Teheran tror på gud”. Lite tillspetsat, men det kan ligga rätt mycket i det. Det är svårt att finna pålitliga data, men självklart finns det ateistiska underströmmar även i exempelvis Saudiarabien. Frågan är om förändringarna kommer plötsligt och våldsamt, som en sorts revolutioner, eller om prästerskapet bara successivt finner sig övergivna. Vi får se.

  •  
  •  
  •  
  •  

21 reaktioner på ”Religioner och sociala framsteg

  1. Om du hörde på lunchekot idag så vet du att den mest ansedda sunnimuslimska instuitionerna Al-Azharuniversitetet i Kairo tar å det starkaste avstånd till att bränna piloten levande. De anser att man i guds namn ska hugga armarna av de som gjorde det, eller döda dem…

  2. Intressant inlägg och jag delar helt din syn på uppkomsten av Islam. I Sverige verkar få idag känna till hur begynnelsen till de två stora monoteistiska religionerna skiljer sig åt. Dvs att Jesus var en okänd figur för sin samtid och att kristendomen inte tog spinn förrän drygt 100 år efter hans död (då ev obehagligheter kunnat ”glömmas bort”) medan Muhammed var en stor kändis, erövrare och härskare redan under sin levnadstid. Det ger religionerna lite olika ”grundförutsättningar”.

    Jag reserverar mig dock mot sista stycket. Min bedöming är att polariseringen kommer att öka vilket jag tycker mig ha stöd för iom utvecklingen med Muslimska brödrarskapet, ISIS, islamister i Turkiet mfl. Dvs att de moderata muslimerna, som det fanns gott om i början/mitten på 1900-talet, drivs till de två ytterligheterna ateism och islamism där de senare kommer att bli den kraftfullare grupperingen och stå för uppror och revolutioner samt se till att prästerskapet bibehåller sin ställning.

    Muhammed byggde ju även in en funktion i Islam som gjorde religionen mycket svår att avskaffa så länge det finns en resolut utövande minoritet beredd att agera. Dödsstraff för varje muslim som överger sin religion oavsett orsak.

    1. Precis. Kanske satte Jesus på småtjejer, men det blev isåfall inte en del av historieskrivningen och därmed inte något som spikades fast som ett föredöme.

      Jovisst ökar polariseringen, men jag ser inte att islamisterna nödvändigtvis måste dominera. Sekulära krafter kan också vara resoluta och brutala när det behövs, och folket tröttnar till slut på att leva på under religiösa restriktioner, särskilt när man ser annat på TV. Det var inte så långt ifrån att mullorna tappade greppet i Iran för några år sen, exempelvis, och de som dominerade på Tahrirtorget i Egypten var såvitt jag förstått inte brödraskapet.

  3. ”det fanns en långsiktig draksådd i att en krigsherres styre på 800-talet gjordes till ett föredöme”
    800-talet? Om du talar om Muhammed så anses han ha dött år 632.

    Allmänt så utgår du ifrån att den inom-islamska beskrivningen av islams tidiga historia är korrekt, men en rad inkonsekvenser i texter och i arkeologin ger skäl att tro att den inte är det. Islams tidiga historia har inte utsatts för samma sorts vetenskapliga granskning som kristendomen har.

    Viss nyare forskning som ändå har gjorts tyder på att kalifen Abd-Al Malik (646-705) mer eller mindre kan ha skapat mytologin om Muhammed för att ena det nyligen erövrade jätteområdet bakom en ny, gemensam ideologi. Denna mytologi blev senare känd som islam.

    Se tex den här brittiska dokumentären:
    https://www.youtube.com/watch?v=Rg8n5oGYECE

    1. Ditt nick kanske inte passar så bra, du verkar vara en rätt sofistikerad läsare. Tack för rättningen om årtalet, har uppdaterat inlägget. Om det är som du beskriver så ändrar det inte mitt resonemang – islams ursprung och designmål, samt Muhammeds exempel, ger upphov till samma problematik även om det skulle vara påhittat.

      1. Det här är en mycket välgrundad och sofistikerad blogg, det gör det motiverande att skriva här!

  4. ”Islam skapade alltså sociala framsteg på den arabiska halvön och på andra platser dit den spred sig”

    Det här framförs gång på gång i dagens svenska mediedebatt, men är det verkligen rimligt?

    Jag kan inte nog om den arabiska halvön, men generellt så finns starka samband mellan ekonomisk, juridisk och social utveckling. Den arabiska halvön var mycket fattig och outvecklad. Muhammed själv kunde t ex inte läsa. Så för den arabiska halvön kan det kanske stämma.

    Men vad gäller andra områden – som hade högre produktivitet och utbildningsnivå än de erövrande araberna – är detta nästan säkert en pro-islamsk myt.

    De områden som erövrades av araberna hade i stor utsträckning tillhört Romarriket och dessförinnan varit en del av den grekiska världen. Även om det är svårt att bedöma ‘social utveckling’ omkring år 650 var nog Romarriket betydligt mer politiskt och socialt utvecklat än Ummayadkalifatet. Romarriket hade t ex ett mycket mer utvecklat rättssystem:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Roman_law

    1. Jag kanske har hängt med dåligt i svensk debatt på området – visste inte att detta framförts gång på gång? Det du säger låter skapligt rimligt – har inte riktigt koll på övergången mellan romarrike och kalifat. Det som sprids med svärdet behöver givetvis inte ge förbättrat socialt ramverk.

      Jag kanske låtit mig luras av wikipedia-entryn som detta, som listar vissa förbättringar även över romersk sedvänja:
      http://en.wikipedia.org/wiki/Early_social_changes_under_Islam

      1. Wikipedia är i allmänhet bra, men ju mer ideologiska eller religiösa ämnena blir, desto mer vinklade är artiklarna. Just artiklar om islam är särskilt utsatta.

        Förbättringarna i wikipedia-artikeln är framförallt i förhållande till de vad som gällde på den arabiska halvön.

    2. Från Wikipedia: ”Historians generally agree that changes in areas such as social security, family structure, slavery and the rights of women improved on what was present in existing Arab society.” Ett av Muhammeds tidiga verk var förövrigt medinakonstitutionen som enade de olika stammarna , ofta med olika religioner, i Medina med omnejd och fick dem att sluta upp med sina blodsfejder och ständiga strider sins emellan. Bedömt uppfattades detta av samtiden som ett stordåd och en avsevärd förändring till det bättre.

      Islams grundande och Muhammeds tidiga förhavanden utspelar sig i princip uteslutande på den arabiska halvön och främst runt Mekka och Medina. Efter att Muhammed enat Medina krigade han i 8 år mot stammarna i Mekka (år 622-630 ish). Kontexten för Islams grundande är således Arabiska halvön på 600-talet och sannolikt utvecklades mycket till de bättre från rådande omständigheter. Att redan fungerande samhällen, som sedemera erövrades av araberna enade under Islam, ev fick det sämre är mycket möjligt men hör inte riktigt till Islams grundande.

      1. Var tydligen lite för långsam där.. 🙂

        Huvudproblemet för Islam som jag ser det är iaf dess ”författning”. Koranen är enligt Islam en direkt recitering av den allvetande gudens befallning, ord för ord, vilket gör det väldigt svårt att ifrågasätta innehållet. Följaktligen tar moderering av Islam längre tid jämfört med till exempel kristendomen där man är överens om att innehållet i bibeln i huvudsak är korrekt men ändå är sammanställt av människor vilket lämnar större utrymme för tolkning. Koranen är i huvudsak normativ med regelverk omfattande det juridiska, ekonomiska, samlevandsfrågor mm och gör det därför komplicerat att separera stat och religion. Det är också en av anledningarna till att det är väldigt svårt att införa demokrati i mellanöstern med allt det vi i väst inkluderar i begreppet avseende jämnlikhet, mänskliga rättigheter mm. Något våra politiker och media helt verkar ignorera här i väst.

      2. För både Rom och och Kalifatet gällde att när samhällena i en region enades fick folk det bättre och våldet minskade. Det säger på inget vis att värderingarna eller kulturen i var sig Rom eller Medina var ”modernare” eller ”humanare” än i de konkurrerande samhällena. Bara att de var effektivare i att organisera våd mot omgivande grupper.

        Säkert var sedan enighet bättre en inbördeskrig för inte minst kvinnor men det är en helt annan sak än att deras rättigheter i fred ökade. Änkan Mohammed gifte sig med förefaller exempelvis ha haft en betydligt starkare ställning i Mekka än vad som senare varit vanligt för kvinnor i den islamska världen.

  5. ”Islam införde… religionsfrihet”
    Knappast.

    Innebär det religionsfrihet att antingen 1. tvingas konvertera, 2. dödas för sin tro, eller 3. tillåtas leva men tvingas betala straffskatt (jizya) som del av en subjugerad klass (dhimmi)?

    De områden som erövrades av islam hade sedan tidigare tillhört stora imperier med omfattande trosmässig mångfald: judar, kristna, zoroastrier, mithras-troende, horus-troende, gnostiska uppfattningar, ateistiska intellektuella osv. Både t ex Romarriket och det Byzantinska riket tolererade dessa så länge de inte blev ett hot mot staten: alltså på samma sätt som ummayaderna, men utan att tvingas till straffskatt.

    Ta kristendomen som exempel: den spreds gradvis i Romarriket utan någon militär erövring (även om de kristna blev förföljda till en början).

    1. Romarriket beskattade ju sina erövringar skapligt, men kanske inte baserat på religion. Men visst, jag håller med dig, att kalla det religionsfrihet stämmer förstås illa med begreppet i modern mening. Den som betalade jizya slapp en muslimsk skatt och behövde inte delta i muslimska krig, men en poäng med skatten var helt säkert att skapa incitament att konvertera.

  6. Generellt uppfattas väl kalifatets tid i Spanien till en början som en guldålder för judarna, även om de inte betraktades som jämlika muslimerna. Judarna hade blivit väldigt förföljda av de kristna innan och kastades ut från iberiska halvön när den återerövrats av de kristna regenterna.

    Bibelsynen fram till 1800-talet var att bibeln faktiskt var guds ord (dvs egentligen samma status som koranen). Under 16-1700-talen växer en mer bibelkritisk syn fram (dvs man ifrågasätter mer och mer) och under 1800-talet blir det uppenbart att det finns flera olika varianter av böckerna i bibeln och att det inte är helt enkelt att bestämma vad som är s.a.s originalet. Detta (tillsammans med en allmänt mer utvecklad vetenskapssyn) medför en framväxande syn på historisk källkritik som en vettig modell för forskning. Det är först då som teologin hänger med och man börjar se bibeln som författad av människor, oberoende av gud. Dock finns det många samfund som fortfarande ser bibeln som guds (ofelbara?) ord.

    Det går därför inte att hävda att bibeln redan från början var olik koranen i det avseendet. Snarare är det versen Mark 12:17 som är den stora skillnaden. Den medger tolkningen att politik, som är en världslig sak, kan de kristna lämna därhän, så länge de fortsätter att dyrka sin gud som sig bör, dvs med bön och allehanda ritualer. Det finns ingen motsvarande passage i koranen eller någon annan allmänt accepterad muslimsk text, som så tydligt skiljer politik från religion.

    När man betänker hur politiskt involverad den kristna kyrkan ändå varit under större delen av sin existens, trots passagen i Markus, så är det enkelt att förstå att det är och förblir mycket svårt för muslimer att skilja på stat och moské, eftersom de saknar explicit stöd i texterna för en sådan utveckling. Det kommer förmodligen därför att krävas en stark sekulär trend i de muslimska länderna för att så skall ske.

    Praktiska exempel på detta är ju t.ex Turkiet, som via Ataturk blev helt sekulärt, och dess tidigare europeiska kolonier.

    1. ”Bibelsynen fram till 1800-talet var att bibeln faktiskt var guds ord (dvs egentligen samma status som koranen).”

      Nu måste vi vara exakta med våra termer:
      När kristna säger att Bibeln är ”Guds ord”, så menar de inte att Gud de facto – ord för ord – formulerat meningarna i Bibeln. De menar att Bibeln är Guds ord i en bildlig mening.

      Ta ex ”Mark” (Markusevangeliet) som du citerar – varför heter det som gör? Jo, därför att detta evangelium är uppkallat efter sin författare, en historisk person på 00-talet som hette Markus:
      http://en.wikipedia.org/wiki/Mark_the_Evangelist

      Alla kristna (som har läst Bibeln och inte är helt tappade) håller med om detta, även fundamentalister. Något annat är extremt svårt att hävda, eftersom evangelierna är fyra stycken texter som berättar samma historia, men som är inbördes olika.

      När muslimer å sin sida säger att Koranen är Guds ord, så menar de exakt detta: de menar att Koranens ord har formulerats av Gud. De facto och ord för ord så har texten uppenbarats för Muhammed av Gud (via ängeln Gabriel).

      ”Muslims believe the Quran was verbally revealed by God to Muhammad through the angel Gabriel (Jibril)”
      http://en.wikipedia.org/wiki/Quran

  7. Här är några andra anledningar till varför den islamska världen är mer konservativ och fundamentalistisk än tex Europa eller Östasien:

    1. Islamska texter är mer internt konsekventa och därmed svårare att reformera. Islam är den klart nyaste av världsreligionerna. När Koranen skrevs hade redaktionen tillgång till bättre teknik för att hålla texten konsekvent. En stor skillnad är att Koranen skrevs på en gång, medan många motsvarande heliga böcker är samlingar av spridda texter från perioder av tusentals år.
    Koranen är klart kortare än t ex Bibeln och hinduiska texter, den innehåller färre motsägelser och betydligt mindre mångfald av möjliga tolkningar. I den flummiga Bibeln och de galna hinduiska texterna kan man hitta stöd för nästan vad som helst: om man vill införa nya idéer är det lätt att motivera. I de strikta Koranen / Hadith är det mycket svårare: i mycket högre grad finns bara en sanning.

    2. Koranen är i högre grad preskriptiv och normativ, medan motsvarande religiösa texter är mer allegoriska. Koranen anses dessutom komma direkt från Gud. Inom ingen annan världsreligion anses det vara Gud som skrivit texten: det är givet att den är en mänsklig tolkning.

    3. Det finns ett standardiserat sätt att tolka Koranen, abrogering: vid konflikter så gäller alltid den text som skrivits sist. Det betyder att Koranen tolkas mer som lagtext. Motsvarande regel finns inte inom kristendomen och så vitt jag vet inte i andra världsreligioner. Dessvärre är det även så att de senast tillkomna verserna (ayorna) är de minst toleranta. Detta gör att ISIS, Al-Qaida och andra wahabbiter kan hävda att våld mot icke-muslimer är rätt mer mera; fundamentalisterna gör tyvärr rätt tolkning enligt abrogeringen.

    5. Kristendomen infördes i det existerande Romarriket, som då hade världens mest utvecklade system för juridiskt och politiskt styre. Det gjorde att religion och politik separerades redan från början. Liknande förhållanden gäller för jainism, buddhism (Magadha-imperiet), konfucianism (Zhou-dynastin) och shinto (Japan): alla dessa uppkom inom redan existerande riken.

    Islam skapades istället i direkt samband med arabernas erövring, och med syftet att facilitera det nya politiska styret. Konsekvensen är att islam inte skiljer på tro, juridik och politik på samma sätt som andra religioner gör.

    1. Tack för väldigt intressanta inlägg! Och stort tack, Jeppen, för fortsatta bra bloggartiklar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *