Etikettarkiv: kärnkraft

Crowdfunding för svensk kärnkraftsforskning

Du har inte $300,000 som du inte vet vad du ska göra med? Isåfall finns det ett utmärkt svenskt kickstarter-projekt inom innovativ kärnkraftsteknik för dig. (Hat-tip till signaturen Mansson!) Det handlar om en kritisk komponent för blykylda snabba breeder-reaktorer som utvecklas vid avdelningen för reaktorfysik på KTH under ledning av professor Janne Wallenius.

Tyvärr ser det inte ut som att projektet är ens i närheten av att nå sitt mål med bara några dagar kvar, men det är ändå hur kul som helst att se att avancerad och framåtsyftande svensk kärnkraftsforskning lever, tar för sig och engagerar allmänheten!

Partiledardebatten om energi

Agenda höll partiledardebatt häromdagen. Från början var det tänkt att vara en debatt om EU-valet, men när folk blev förbannade på att PP, ett av sittande partier i parlamentet, inte fick vara med, så ändrade man till en ”partiledardebatt”. Man borde givetvis bjudit in PP och behållit temat, men av någon anledning vill man hellre blockera PP.

Energifrågorna började hetta till kring 35:45 när Jimmie Åkesson får ordet. Jag transkriberar resten och lägger till mina kommentarer:

JÅ (sd): Vi räddar inte det här jordklotets klimat eller miljö genom att straffbeskatta svensk landsbygd eller genom att stänga av den svenska kärnkraften och ersätta den med vindkraft tillexempel utan det gör vi, vi vi räddar jordens klimat och miljö genom att vi satsar resurserna där de gör störst nytta tillexempel genom att öka klimatbiståndet, tillexempel genom att satsa på miljövänlig energi- och elproduktion i Sverige, som kärnkraft tillexempel.

Programledare: Så Sverige, Sverige eller EU ska inte gå före resten av världen när det gäller att begränsa utsläpp.

JÅ (sd): Sverige står för ungefär 0.1% av jordens klimatutsläpp. Vi har en i princip idag klimatneutral elproduktion i vårt land genom framförallt kärnkraft och vattenkraft. Vi kan utveckla kärnkraften sen kan vi istället satsa de pengar vi ska lägga på klimat de kan göra mycket större nytta i klimatbistånd i de delar av världen där man har större problem med utsläppen i Kina tillexempel så har man gigantiska problem med utsläpp från kolkraftverk och så. Det värsta som kan hända svensk klimatpolitik det är att miljöpartiet får inflytande över energipolitiken för då kommer vi när de satt upp alla sina vindsnurror och stängt av kärnkraften då måste vi importera kolkraft istället och det gynnar inget klimat någonstans.

[Min kommentar: Det var då självaste FA-AN att bara SD, ett parti jag inte kan rösta på, tar energifrågan helt seriöst och vägrar triangulera! Iochförsig är jag inte så förtjust i snacket om klimatbistånd. Jobba istället för internationella överenskommelser, för att fortsätta föregå med gott exempel med kärnkraften och för att ta fram mer kärnkraftsteknik som omvärlden kan ha nytta av.]

GF (mp): Ja det brukar vara två i de här debatterna som älskar att prata om kärnkraften som ren och det är Jimmy och det är Jan och jag har faktiskt tagit med mig en biljett här. Vi kan åka alla tre på en weekend till Krasnokamensk, Vladimir Putins största urangruva. Sverige köper som vi började med, idag kärnbränsle till våra kärnkraftverk från Ryssland. Vi kan åka dit, titta hur uranbrytning ser ut, och sen så får ni själva bestämma efter det om ni tycker att ni kan fortsätta kalla kärnkraften för ren. Kärnkraften och kolkraften det är samma ekonomiska familj. Vi måste ställa det emot förnybart och energieffektivisering. Det vill vi göra i EU, det vill vi göra här hemma.

[Min kommentar: Fridolin är intellektuellt ohederlig. Vindkraft och solceller kräver mer gruvbrytning, mer tungmetaller, så vill vi minimera gruvdrift ska vi bygga kärnkraft. Vidare är uranet väldigt väl spritt i världen, billigt och kan aldrig bli föremål för samma geopolitiska dragkamp som olja. Rysslands uranproduktion är i storleksordningen 5%, så vi är inte ett dugg beroende av Ryssland för vår kärnkraft.] 

Sen är det lite prata-i-munnen-på-varandra, varefter JS (v) gnäller lite om Nuon-affären och på ”Vattenfalls kolgruvor” och på sålda utsläppsrätter. Man kör alltså precis samma vite-mannens-skuld-gentemot-de-försvarslösa-hottentotterna-i-Tyskland-och-Holland som Supermiljöbloggen kör med. Sen replikar Annie Lööf och slår sig för bröstet med svenska ökningar av vindkraften. Jag lämnar det utan transkribering för att hålla inlägget lite kortare.]

Programledare: När man ser det där Annie Lööf visa upp med vindkraft, behövs det någon kärnkraft då?

JB (fp): Ja, det gör det. Det är bra att vi bygger ut vindkraften, men vindkraften kommer aldrig att kunna ersätta kärnkraften för kärnkraften ger oss ungefär 40%, drygt 40% av vår elektricitet i Sverige och problemet med kärnkraften är ju att de 10 reaktorerna är så gamla så de måste stängas om några år och då är 40% av elen försvinner. Det är ju då precis den där frågan dyker upp var kommer då elen ifrån och då tror jag att man ska titta på Tyskland vad som har hänt där. De har nu byggt gasledningar från Ryssland. Det är precis det är det som är huvudalternativet som man måste förstå vi bygger ut vindkraft vi bygger ut förnybart men det kommer inte att räcka att ersätta den svenska kärnkraften och därför säger vi från vår sida: vi måste precis som Finland precis som Frankrike precis som England, precis som USA vi måste tillåta att nya reaktorer byggs. Gör man inte det vilket de rödgröna inte vill då kommer vi att hamna i tysk situation, då blir vi beroende av rysk gas det är förödande.

[Min kommentar: Bra att han nämner Tysklands energi-elände, men tyvärr spelar han bara rysskortet. Faktum är att Tyskland satsar på ”moderna” brunkolkraftverk. Bra också att han påpekar att omvärlden bygger kärnkraft. Men jag håller inte med honom om att kärnkraften är oersättlig i Sverige och att alternativet är rysk gas. Det är istället (som JÅ säger) en ekonomisk fråga. Vi kan bygga massor med vindkraft i Sverige eftersom vi har tur med vattenkraften som kan balansera. Vi kan också driva ut en del industri och börja netto-importera el istället för att exportera. På så vis blir miljön i världen sämre och vi blir fattigare och är ett sämre föredöme.]

Programledare: Vi har Stefan Löfvén under nästa mandatperiod ska svensk kärnkraft fortsätta bedrivas som den görs idag?

SL (s): För det första har jag sagt hela tiden och säger igen sträcker ut en hand igen vi måste hitta en blocköverskridande överenskommelse. Det här med energin är som med försvaret, det måste ha långsiktiga förutsättningar. Det är vad det svenska näringslivet vill ha, man vill ha långsiktiga förutsättningar. Ni har ju en minoritetsallians … [en massa tjafs där programledaren och övriga uppmanar SL att säga vad de vill] Stå inte som en bingoutropare Björklund utan skärp till dig! [ny uppmaning från programledaren om att säga vad S vill] Men det är viktigt att hur kommer vi överens för att vi måste ha en överenskommelse som håller över blockgränserna. Och då har vi en minoritetsallians som riskerar att bli en miniallians, det kan bli två partier kvar bara. [programledarna frågar igen vad socialdemokraterna vill] Om jag bara får prata klart. Då är det så att vi ska ha en blocköverskridande överenskommelse. Mitt steg nummer ett och jag har lärt mig någonting i mitt liv som förhandlare: Ska man nå en överenskommelse i en svår fråga då ska man börja i analysen. Börja inte i det svåraste i de svåraste detaljerna utan börja i analysen och det finns idag ingen politisk enighet i analysen. [diverse prata-i-munnen med Lööf].

[Min kommentar: Hela Löfvéns framställning, förutom att dissa bingo-utropare, tycks gå ut på att lura i väljarna att Mp+V inte kommer ha inflytande. I realiteten blir det förstås som med Barsebäck – man offrar en reaktor då och då till Mp+V när det behövs för att sockra en uppgörelse. Tänk på följande: kärnkraften i ett land behöver en stabil kompetensförsörjning och en viss volym för att vara rationell. Vi tappar kompetens och volym medan vi pratar. Om vi väntar i 15 år till med att bygga och med att garantera kompetens och volym, har då kärnkraften någon framtid i Sverige? Tveksamt. Okej, det är förstås alltid möjligt att bygga upp alltihop igen, men det kostar att starta från scratch!

Reinfeldt påpekar sedan mycket förtjänstfullt just detta – att Löfvén försöker luras om hur energipolitiken kan bedrivas i regeringsställning, varefter han slår sig lite för bröstet med Alliansens resultat. Löfvén replikerar att grundinställningen är att kärnkraften ska avvecklas utan att äventyra jobben.

Debatten avslutas med att även Hägglund (kd) påpekar att Löfvén inte ger besked, och sen får Fridolin köra lite vite-mannens-börda-upprepning angående Vattenfall. Ridå. Roligare och mer djuplodande än så är inte TV-debatter. TV är ett skitmedium.]

 

Fler corny anti-GMO-argument

Cornu, trogen sin doomster-instinkt, fortsätter på GMO-spåret, denna gång genom att hänvisa till artikeln The Precautionary Principle (with Application to the Genetic Modification of Organisms) av Nassim Taleb som alltså använder statistiska argument till försvar för användandet av försiktighetsprincipen inom GMO och kärnkraft. Läs gärna artikeln – den är skapligt kort och lätt att begripa.

Den statistiska kärnan i artikelns argumentation är att om man spelar rysk roulette tillräckligt många gånger så kommer man med säkerhet att dö till slut, oavsett hur låg döds-sannolikheten är vid varje avtryckning. Detta matematiska faktum går förstås inte att bestrida!

Det som däremot går att bestrida är den andra bärande delen av resonemanget: Författarna anser att varje genmanipulation i labb-miljö innebär en (förvisso väldigt liten) risk för eko-cid, att vi förstör jordens ekosystem. Vanliga, inkrementella genförändringar genom mutation/selektion, skulle däremot medföra väldigt lokal risk. Idén är givetvis inte ny, utan har bland annat utforskats i massor med science-fiction, exempelvis i B-filmen Species.

Problemet är att författarna inte presenterar några starka belägg för att genmodifieringar i labb är fundamentalt annorlunda och skulle skapa eko-cid-risker. Deras argumentet är, trots att de motsäger detta, bara en variant av appeal to nature – att anta att det naturliga är bättre, ofarligare etc. Mutationer, hopp mellan kontinenter, naturlig genförflyttning mha bakterier mm har introducerat helt nya gener och funktioner miljarder gånger förr, och jordens ekosystem är fortfarande intakt och oerhört mångfasetterat. Evolutionen har alltid fungerat tämligen språngvis.

Att jordens ekosystem är robusta över större ytor beror alltså inte på att evolutionen är ”gradvis”, för det är den inte. Skyddet består inte i att naturen hinner anpassa sig och utvecklas i synk, utan att mångfaldens skydd redan finns där! Ekosystemen och miljöerna varierar något oerhört, från skog till berg till sjö till hav till slätt till öken, från Sibirien till Sahara, och givetvis finns det inte en enda modifikation som är fördelaktig i alla miljöer och mot alla naturliga fiender. Naturen är inte transitiv – dvs även om A slår B och B slår C, så kan man inte dra slutsatsen att A slår C.

Cornu argumenterar i en kommentar på sin egen blogg för att miljarder frön på en gång inte ger omgivande ekosystem en chans att anpassa sig, men inte heller det argumentet hade dugt, inte ens om det inte hade varit så att GMO alltid utprovas i liten skala först. Mångfalden slår ändå den enda genen.

Dessutom är det så att människans modifikationer kan antas medföra en belastning för organismen i dess naturliga miljö, precis som avlade sorter. Extra stora frukter, giftresistans mm är helt enkelt inte evolutionära fördelar.

När det gäller kärnkraft är resonemanget i artikeln extra knäppt. Här har Fukushima och Tjernobyl med extrem tydlighet visat att kärnkraften inte är i närheten av att presentera en eko-cid-risk, utan att risken är mycket, mycket lokal. Så varför låtsas artikeln som motsatsen?

För att sammanfatta: GMO-motståndet förblir oinsatt trams. Förvisso kan man tänka sig att i en avlägsen framtid, med gen-ingenjörer med närmast gudalika förmågor att planera och designa liv från scratch (kanske tillochmed utan att vara bundna till DNA som bas), skulle kunna göra eko-cid-organismer à la Species på sin kafferast (men isåfall med avsikt). Men politik ska inte byggas på science fiction, utan på vad vi har att hantera idag. Framtida generationer får lösa sina problem. Det är hybris att tro at vi ska kunna göra det åt dem.

Kom ihåg: Ingen har bevisat att försiktighetsprincipen är säker att använda. Alltså kan vi enligt försiktighetsprincipen inte använda oss av den!

Klas Eklund svänger om kärnkraft

Om man får tro Supermiljöbloggen har Klas Eklund, ett av de stora namnen i svensk nationalekonomi, svängt om kärnkraft och blivit negativ. Det är självklart bekymrande och jag hoppas han tänker ett varv till. Supermiljöbloggen ger tre citat ur en artikel i tidningen Fokus, som ännu inte finns på nätet. Alla tre citaten innehåller substantiella felbedömningar, och jag tänkte gå igenom dem här:

[J]ag säger att den svenska energidebatten bör starta om och utgå från det nya läge som råder – nämligen att kärnkraften av allt att döma håller på att prisa sig själv ur marknaden.

Det är inte kärnkraften som prisar sig ur marknaden, utan det är politiker och byråkrater som prisar ut kärnkraften. Genom att lägga orimligt stora regleringsmässiga bördor på kärnkraft och göra en paus i utbyggnaden (dvs tvingat konstruktionsindustrin att ta uppstartskostnader om man vill bygga nytt) har man i väst lyckats trippla kostnaden jämfört med läget i länder som Kina och Sydkorea.  Samtidigt vägrar man att internalisera kolets kostnader och subventionerar vindkraft och biomassa kraftigt. Dessutom skapar man politisk risk som gör att långivare kräver hög ränta. Är det verkligen rimligt att säga att kärnkraften prisat ut sig självt?

Den svenska debatten bör utgå från att vi i Sverige inte behöver göra om andras politiska misstag och byråkratiska excesser, utan att vi kan bygga minst lika billigt och bra idag som vi gjorde på 80-talet.

Knappast någon tvivlar längre på att priset på till och med den tidigare dyra solkraften så småningom faller klart under priset på ny kärnkraft.

Jag har i andra inlägg visat hur dyra solcellerna fortfarande är – åtminstone fyra gånger så dyrt som ett rimligt kärnkraftsprojekt. Här säger Eklund alltså att ”knappast någon” tvivlar på att solcellsinstallationer (inklusive arbete mm) faller ytterligare 75% från dagens nivå och att man dessutom ska hitta en batteri-teknologi som är i princip gratis. Okej, isåfall hör jag till undantagen från ”knappast någon”. Update: Jag verkar inte vara så ensam ändå. USAs EIA prognosticerar att solceller fortfarande kommer vara dyrare år 2040, se tabell A5.

Ska riskerna med en kärnkraftsolycka – inklusive evakuering och ombyggnad av hela områden (så som nu måste ske i Fukushima) – bäras helt av industrin blir det för dyrt. Tar staten över försäkringskostnaderna innebär det de facto en subvention.

Det är sånt här vi har stater till – att ta hand om osannolika kriser. Om galna-ko-sjukan hade varit lite smittsammare, om ett vanligt läkemedel ger enorma skador, om Preemraff-raffinaderiet exploderar, om en terrorattack på ett flyg sker, så tar staten lämpligen en del av kostnaden, eventuellt efter att företagen som felat tömts på kapital och kursat. 

Men hur stor är subventionen då? Har Eklund gjort matten? Kärnkraften i världen har producerat cirka 60,000 TWh under tidsrymden mellan Tjernobyl och Fukushima. Säg att de totalt överdrivna evakuerings- och uppstädningsåtgärderna går på 2000 miljarder (värstafalls-siffror från Greenpeace). Då är katastrofkostnaden per kWh ca: 2000e9/60e12 = 3.3 öre/kWh. Vi subventionerar idag förnybart med 20-30 öre/kWh och vi mjölkar kärnkraften på 7 öre/kWh genom effektskatten!

Sen är mitt antagande att svenska reaktorer är sisådär 100 gånger säkrare än de gamla häckar i Japan som förolyckades. Högst 10% av risken för härdsmälta och 10% av risken för att härdsmältan spiller ut utanför inneslutningen. Vi har nämligen reaktorer där väte inte ska kunna ansamlas, alltså ingen vätgasexplosion och alltså blir det inte värre än Harrisburg. 3.3 öre/100 = 0.033 öre/kWh. Nya reaktorer är ännu säkrare. Vidare är svenska kostnader lägre än japanska eftersom vi har mindre befolkningstäthet. Etc, etc.

En sak till: Om vi i Sverige låtsas att vi är en vettig marknadsekonomi och helt enkelt skapar en jämn spelplan för kraftslagen, med strömlinjeformad, opolitiserad byråkrati och internaliserade kostnader, så får vi se vad som byggs. Då spelar det ingen roll vad nationalekonomer tycker och tror. Så bort med elcertifikaten, skattesubventionerna och gratis nätförstärkningar för förnybart. Bort med effektskatten på kärnkraft. Bort med begränsningarna på antalet kärnkraftverk. Sen väntar vi och ser. Klas Eklund, har vi en deal?

Kärnkraftens gruvdrift

Det är många som uttrycker sin sorg, rädsla och förtvivlan inför urangruvor och ser dessa som ett av de främsta argumenten mot kärnkraft. Tursamt nog finns det ingen saklig grund för detta. Uran är – inte heller i detta avseende – något magiskt. Metallen är väldigt svagt radioaktiv eftersom det har en halveringstid i storleksordningen miljarder år, och dess hälsorisker domineras därför av dess giftighet som tungmetall. Uran, ur gruvsynpunkt, är alltså att betrakta som vilken tungmetall som helst, även om man kan vilja ventilera gruvgångarna från radongas. Om det finns några gruvgångar, förstås. Detta är nämligen numera det vanligaste sättet att utvinna uran:

Det du ser är några ISL-brunnar. ISL står för In Situ Leaching, vilket innebär att man borrar sig ner till ett uranhaltigt poröst material som har ett lager av tätande lera över sig. Sen pumpar man ner ett ämne som löser uranet och pumpar upp uranlösningen ur en annan brunn. Innan man börjar provtrycker man förstås litegrann så att man inte får en grundvattenkontaminering. Miljöpåverkan är nära noll.

Världens största mer konventionella urangruva är Olympic Dam-gruvan i Australien, och där utgör uranet en liten sidoinkomst eftersom huvudmetallen är koppar och man även får ut guld och silver. Istället för att lämna kvar uranet i slaggen så tar man hand om det och skapar ren energi. Något annat vore väl rätt korkat?

Det är lätt att jämföra uran med andra metaller och hur mycket av dem som utvinns och konstatera att urangruvor inte står för någon signifikant andel av världens gruvdrift. Om man tittar på metallbehovet för olika energi-tekniker så ser man att kärnkraft är väldigt snålt om man jämför med vindkraft och solceller.

Trots att Sverige är oerhört glesbefolkat, särskilt i norr, och trots vår historia som gruvnation, så finns det tyvärr en oerhört livaktig anti-gruvrörelse. Jag ser det som ett utslag av i-landsproblematik – vi har inget stort att oroa oss för längre, så då gnäller vi på obetydliga saker. Dessutom har populistiska rikspolitiker gett kommunerna vetorätt mot just urangruvor. Det är ännu ett avsteg från den seriösa, teknokratiska styrmodell som annars är en av Sveriges framgångsfaktorer. Här vågar man uppenbarligen inte lita på miljöbalken och de tjänstemän som gör miljöprövningar enligt denna, utan man ger måttligt begåvade kommunpolitiker rätt att vägra gruvbrytning av en av metallerna.

Det blir alltså en nejdetkanviinte på detta. Och kanske är det bättre att afrikanerna har gruvorna? Blir det lite fult därnere är de iallafall så många att de kan dela smärtan och trösta varandra. En same måste ju åka skoter några mil för att hitta någon att gråta ut hos.

Finnarna skriver på med Rosatom

Idag har finnarna skrivit kontrakt om byggande av en ny reaktor i Pyhäjoki. Det är bara att gratulera Finland till en fortsatt seriös energi- och klimatpolitik. Även vi i Sverige som inte längre har institutionell och politisk stabilitet nog för att driva kärnkraftsprojekt kommer att tjäna på att kunna importera el från Finland i takt med att vi ersätter våra tio reaktorer med en och annan vindsnurra. Såhär kommer det se ut i Pyhäjoki:

Fennovoima/Rosatom kärnkraftsreaktor

Den som tycker att detta ser ut som ett stort ingrepp i naturen kan kolla på den här filmen som jämför med vindkraft:

https://www.youtube.com/watch?v=zc7rRPrA7rg

Det är också notabelt att den samlade gröna rörelsen hittills inte varit framgångsrika i att bromsa detta ambitiösa miljöprojekt. Detta trots att de lyckats få ett antal svenska kommuner att protestera skriftligen mot att flödigt med ren och billig energi kommer ersätta kolkraft ”bara 15 mil från Luleå”. Antagligen tänker man på att i man i Fukushima evakuerade onödigt mycket under en plym upp till 4 mil lång, så 15 mil duger inte som säkerhetsavstånd för en svensk.

Inte heller helt betydelselöst att man gör business med Rosatom mitt under Ukraina-krisen – det trodde jag inte. Men återigen, grattis till Finland!

Nyttan med radioaktiva isotoper

Med vanlig röntgen, ultraljud, MRI mm kan man bara se större förändringar i vävnadsstruktur. Med hjälp av radioaktiva isotoper (RI) som man kan få att binda till celler med vissa egenskaper, vissa receptorer mm, så kan man däremot avbilda sjukdomar på helt andra sätt. Detta får allt större genomslag på det medicinska området. Dessutom kan man förstås behandla olika cancerformer, blodsjukdomar mm med strålning.

RI används också ganska brett inom forskning för att spåra olika processer. Exempelvis kan jordbruksforskare ge en planta radioaktivt fosfor, som beter sig kemiskt identiskt som vanligt fosfor, och sen lätt se hur fosforn tar sig vidare till olika processer i plantan under olika omständigheter. Eller så kan man tillsätta en aning radioaktiva spårämnen vid olika former av läckor och spåra utbredningen.

Givetvis kan mat bestrålas för att ta död på bakterier och stoppa tillväxtprocesser (som groddning av potatis). I Sverige rynkar vi generellt på näsan åt detta, eftersom det är ”naturligt” att käka trikiner och groddad potatis, men ändå. På samma sätt behandlas blod inför transfusioner för att ta kål på allt utom blodet. En intressant steriliseringsanvändning jag inte hört talas om förrän alldeles nyligen är bevarandet av historiska artefakter:

Rymdfart lite längre bort från solen bygger på termoelektriska generatorer som utnyttjar radioaktivt sönderfall för energi. Det är enda sättet att få med rejält med energi som räcker under många år i tillräckligt kompakt form. Bilden nedan är på en pellet Pu-238 som glöder med egenproducerad hetta med en halveringstid på 88 år.

Pu-238

Neutronstrålning används inom industrin för att analysera ämnen. Neutroner tas upp av atomkärnor som blir instabila, sönderfaller och ger ifrån sig gammasignaturer som man kan använda för att bedöma vad det analyserade materialet består av. Industrin använder också sådana tekniker för att mäta tjocklek, fuktmängd mm. Och även hemma använder vi detta eftersom rökdetektorer innehåller typiskt lite americum-241.

Gammastrålning används för att leta efter fel i kritiska svetsningar och gjutningar. När man tillverkar papper och plastark används betastrålare för att mäta och justera produktens tjocklek vid tillverkningshastigheter på uppåt 400 m/s.

Och givetvis, ett av mina bästa köp någonsin är självlysande nyckelringar med tritium-gas! Istället för att aktivera fosforescerande ämnen med ljus, så aktiverar man med betastrålning.  Jag hittade inga i Sverige så jag fick beställa från ebay, men det var det värt. Med en halveringstid på 12 år så lyser de ganska länge.

nyckelring med tritium

För att ta fram alla dessa radioaktiva isotoper med varierande halveringstider, många väldigt korta, krävs förstås reaktorer. En kvalificerad gissning är att det moderna samhället därför aldrig kommer frånhända sig kärnreaktorer helt, oavsett vad som händer på energiområdet i övrigt.

Kärnkraftsolyckor i perspektiv

Hur farliga är kärnkraftsolyckor egentligen? Vi har sett tillräckligt med olyckor för att börja få en uppfattning om det. Harrisburg-olyckan dödade ingen. Sansade uppskattningar placerar totala dödstalen från Tjernobyl, historiska och framtida, vid cirka 4000. Den trippla härdsmältan i Fukushima bedömer FN inte leda till dödsfall, utöver de dödsfall som den psykologiska och fysiska stressen evakueringen innebar. Det är inte så konstigt att det inte blir några dödsfall av Fukushima, eftersom man har evakuerat områden som kontaminerats med ner till en tiondel av den naturliga bakgrundsstrålningen i Ramsar i Iran (där man inte ser någon ökad cancerfrekvens).

Så, vi har 4000 möjliga dödsfall i spektakulära kärnolyckor över en period på 50 år. Kontrastera det med att WHO nyligen släppte en rapport om att 7 miljoner dödsfall varje år beror på dålig luftkvalitet pga förbränning av biomassa och fossiler, vilket höjts pga nya rön om skadeverkningarna. NASAs tidigare bedömning att kärnkraften hittills räddat cirka 1.8 miljoner liv jämfört med om övrig energiproduktion skalats upp för att täcka kärnkraftens bidrag är därför lågt räknad.

Evakueringarna, då? Har vi verkligen råd att tappa mark till kärnolyckor? Jag har försökt illustrera storleken på evakueringsområdena bredvid USAs östkust. För att det inte ska bli osynliga fläckar har jag valt att multiplicera evakueringsområdenas area med en faktor 10. För att ytterligare ha något att jämföra med, så har jag valt en karta med höjd över havet, för att man ska kunna jämföra med den höjning av havsnivån man kan förvänta sig från global uppvärmning (kanske fyra-fem meter riktigt långsiktigt vid 2 grader uppvärmning):

fukushima, tjernobyl kontra CO2

Det här är bara en liten del av världen. Exempelvis är Bangladesh med 150 miljoner invånare oerhört låglänt. Vi ska också minnas att havsnivåhöjning är relativt permanent. Kontaminering från kärnkraft däremot krymper i en jämförelsevis hygglig takt, eftersom den enda isotopen som spelar roll efter en tid är cesium-137 med en halveringstid på 30 år. Det betyder att om vi får en kärnolycka vart 26:e år som tvingar mänskligheten att evakuera 10 kvadratmil (ungefär Fukushima), så kommer den totala evakuerade arean aldrig överstiga cirka 22 kvadratmil.

evakuerad area kärnolyckor

 Förnybart då? Tre raviner-dammen i Kina, världens största vattenkraftsprojekt, evakuerade cirka 1 miljon människor och dränkte ett område ungefär lika stort som Fukushimas överdrivna evakuering. Vind då? Nja, världens ynkliga vindkapacitet idag tar upp sådär 100x större yta än Fukushima-evakueringen, om man räknar med ett säkerhetsavstånd på 500m från varje snurra till bebyggelse.

Självklart är det så att sannolikheten för rejäla olyckor är extremt mycket lägre för nya reaktorer jämfört med de uråldriga designer som hittills förolyckats. Även den befintliga reaktorflottan blir säkrare för varje olycka pga alla de lärdomar man drar. Allt detta har jag ignorerat i mina beräkningar och resonemang, eftersom jag vill visa att även befintlig gammal kärnkraft lätt är värd sina sällsynta olyckor! Jag återkommer till de försumbara konsekvenserna av gruvdrift och slutförvar framöver.

Kärnkraftens olidliga lätthet

(Tack till signaturen heasm för impulsen att skriva detta.)

En del hävdar att kärnkraften är alldeles för dyr för att lösa världens energiproblem. De som hävdar detta har uppenbarligen inte gjort några överslag.

Världen drog cirka 16.6 TW termisk energi förra året medan senaste finska reaktorn ska producera cirka 4.5 GW termiskt. Därför krävs cirka 3700 reaktorer för att gå över nästan helt till kärnkraft, vilket innebär att om vi bygger vi 60 om året så är det ungefär lagom med tanke på deras livslängd på 60 år. (Vi har ju lite vattenkraft mm också.)

Kineserna bygger enligt egen utsago för 25 mdr, medan finnarnas fiasko kan gå på 100 mdr. Låt oss pessimistiskt anta att massproduktionen ligger mittemellan, på 50 mdr stycket. Med 60 reaktorer per år blir totalsumman alltså cirka 3000 miljarder/år. Det låter ju fruktansvärt mycket, men är det det? Nej, 3000 mdr är cirka:

  • 400 kr/människa.
  • 0.6% av världens BNP.
  • En sjättedel av värdet av oljeproduktionen i världen.

En alternativ beräkning: Om en reaktor tar fem år att bygga så måste vi hålla igång 300 byggen i världen vid varje tidpunkt för att få 60 klara varje år. Med 7.2 miljarder människor så måste varje grupp av 24 miljoner människor i världen driva ett reaktorbygge, och sätta igång med ett nytt så fort det förra är klart.

År 1979 så höll Sverige på med sex reaktorbyggen samtidigt på 8.3 miljoner man, dvs vi höll igång ett bygge per 1.4 miljoner invånare. Sverige har alltså demonstrerat en förmåga 24/1.4 = 17x större än vad som krävs för att man ska gå över till kärnkraft. Jovisst, EPR-reaktorn är lite fetare, men det var också 35 år sen vi gjorde bedriften och vi ansträngde oss knappt.

Cornus trollstav duger inte!

Med risk för att tjata lite för mycket om Cornus alster, så skriver han idag om ”trollstavsvillfarelsen”, dvs att det tar lång tid för teknik att få meningsfullt genomslag, om det alls får det. Jag håller med rent generellt, men när han exemplifierar med ”den första reaktorn som gav elenergi stod klar 1951 och än idag står kärnkraften bara för 4% av världens energiförsörjning” då reagerar jag förstås. Att kärnkraft idag inte dominerar världens energiproduktion beror på politiska val, taskig medialogik och suboptimerande skademinimering. Kärnkraften var på god väg på 70-talet. Se här en graf över hur olika energikällor skalat i olika länder.

genomslag för energitekniker

 

Data från BP Statistical Review of World Energy 2013. Länder som vill kan alltså skaffa 80% kärnkraftsel på 20 år med en måttlig ansträngning. Vid riktig panikmobilisering på 10 år. Om världen såg växthuseffekten som ett prioriterat problem så skulle detta ske.