DN har i veckan noterat att om man plottar ett 7-dagars släpande medelvärde över dagliga officiella covid-dödsfall per capita så är Sverige värst. De betraktade då en graf hos yourworldindata. Jag har laddat ner datat därifrån, valt länder lite bättre, och plottat det här:

Jag har särskilt markerat Sverige som en tjock svart linje och man kan mycket riktigt se att mot slutet av tidsperioden så ligger Sverige högst under några dagar. Vi har genom icke-lockdown en långsammare minskning av smittspridningen och därmed av dödsfallen.

Samtidigt har New York Times gjort en intressant sammanställning av överdödlighet i olika länder (i några fall städer/delstater, men då har jag låtit dem representera sina länder) kontra officiella covid-dödsfall och funnit stora diskrepanser. Här är en tabell med utvalda länder och min uträkning av en ”justeringsfaktor” som man kan applicera på varje dödstal för att transformera från officiella covid-dödstal till verkliga covid-dödstal. (Givetvis under antagandet att överdödligheten beror på covid-19.)

När man applicerar justeringsfaktorerna på den första grafen, så får man en ny graf som ser ut såhär:

Ecuador är ”off the charts” och jag har valt att inte ta med landets hela linje. Eventuellt har vissa länder förbättrat den officiella covid-19-statistiken med tiden, så att deras höga justerade dödstal mot slutet av perioden inte är rättvisande. Det finns givetvis också länder, som Iran, som har rejäla covid-epidemier men där vi inte har siffror på överdödlighet. Hursomhelst, Sverige var nog aldrig värst, utan såg bara värst ut pga relativt bra statistik och testning. Med det sagt är det fullt möjligt att Sverige idag har den största smittspridningen bland rikare länder. Jag tycker inte det spelar någon större roll; vi har, som värst, haft en hälften så hög topp som de värst drabbade länderna och det kommer ta lång tid, antagligen ett år eller mer, innan övriga meningsfulla resultat av olika strategier kan avläsas.

Några spridda reflektioner:

Karin Tegmark-Wisell är bäst

Jovisst, All makt åt Tegnell, vår befriare, men av alla de personer FHM roterar med på de dagliga pressträffarna är Tegmark-Wisell i en klass för sig. Hon besvarar alla pressfrågor med självklar auktoritet, otroligt pedagogiskt, rappt men ändå klart och uttömmande. Hade hon bara undvikit uttrycket ”till exempelt” hade hon varit helt perfekt!

Pengar är tid, tid är liv

Många argumenterar för att ekonomi, det kan man ta igen, men dödsfall kan inte repareras. Även om det ofta är lämpligt att omvandla allt till pengar, så blir det i det här fallet kanske lättare att förstå om man omvandlar allt till tid. Statistisk tidsspillan kan nämligen jämställas med dödsfall. Människor i vår del av världen har i genomsnitt runt 40 år kvar att leva, eller ca 500 månader. Om vi hade låst in vår befolkning på tio miljoner människor i strikt karantän i två månader, vilket många andra länder gjort med sina befolkningar, så förspills 20 miljoner månader vilket motsvarar ungefär 20,000,000 / 500 = 40,000 liv.

Man kan hävda att en månads karantän med Netflix är mer positivt än det ”intet” som är döden, men det framstår som ett ganska tveksamt hedoniskt perspektiv. Det fångar inte att barn tappar utbildningstid, att gamla som inte har långt kvar inte får träffa nyfödda barnbarn, att livsverk och karriärer spolieras, stillasittande och ohälsa ökar mm. En del av dessa negativa konsekvenser har vi fått ändå genom frivilliga åtgärder, men jag är ändå glad att Sverige valt att låta bli ”lockdown”. Eller glad är inte rätt ord egentligen – det är lite för mycket att stå med mössan i hand. Snarare förväntar jag mig inget mindre av någon stat än grundläggande frihet!

Ockerpriser är rätt

Vad är priser för något? Jo, det är den gemensamma informationsbärare som möjliggör för marknaden att spontant och decentraliserat organisera sig för att producera de varor och tjänster som behövs och distribuera dem dit de behövs. Jag förklarade i ett tidigare inlägg att detta är orsaken till att så kallade ”ockerpriser” är av godo och kanske tillochmed bör ges offentligt stöd.

Utdelningsstopp är politisk feghet

Företag som tar del av stödformer i coronakrisen ska inte samtidigt få dela ut pengar till aktieägarna. Det är totalt hål i huvudet, och vittnar om en otrolig politisk feghet att i stort sett hela finansutskottet i riksdagen går på den linjen. Politikerna, utom förstås några få ekonomiska analfabeter som förhoppningsvis inte sitter i finansutskottet, förstår att:

1. Det vore vansinne att rikta stödåtgärder bara mot dåligt skötta, illikvida och förlustbringande företag och låta bolag med stor kassa klara sig själva. Att stödja svaghet på det sättet skulle snedvrida konkurrensen på ett otroligt olyckligt sätt.
2. Utdelning är en grundsten i äganderätten och företagandet. Varför i kristid ge företagen orsak att minska framtidstron, styra investeringar och kapital utomlands?
3. När pengar tas ut från företag med stor kassa och gott kassaflöde så kan de användas till nyemissioner i krisföretag och detta behöver vi idag.
4. Utan utdelning kan pensionsfonder vara tvungna att sälja av en del av sitt innehav billigt i en björnmarknad för att få loss pengar till pensionsutbetalningar.

Istället för att ta av sig kavajen, kavla upp ärmarna och förklara dessa samband för de medborgare som till äventyrs inte begriper det här, så väljer politikerna att gå på optik.

Fattigmansvaccin är ett bra alternativ

I ett tidigare inlägg argumenterade jag för ett fattigmansvaccin i form av aktivt virus i lågdos, eftersom lågdos-smitta verkar leda till mildare sjukdomsförlopp. Ska man ändå gå mot flockimmunitet, varför inte göra det kontrollerat, men minimal nödvändig smittdos riktat mot de som inte tillhör riskgrupper? I mitt flöde passerar hela tiden anekdotiska belägg för att det skulle kunna vara en framkomlig väg, exvis en italiensk artikeln med rubriken Coronavirus in Lombardy: ”The virus seems to be less aggressive” som säger att fallen de får in är mindre allvarliga och att det kan bero på att the ”viral load has changed”.

Varför är inte det här en grej? Är det för att smitta och död som naturkatastrof betraktat är acceptabelt, men när en kraftigt lägre andel skador och dödsfall uppstår genom aktiv handling så blir det ändå moraliskt förkastligt? En ganska självklar utilitaristisk strategi blir en  no-starter?

Ryssland är fortsatt brutalt

Alla har väl sett att det går en falla-ut-genom-fönster-epidemin bland kritiska ryska läkare?  Attans otur de haft!

Giesecke är FHMs ”bad cop”

I ett tidigare inlägg spekulerar jag i att den pensionerade Giesecke får vara ”bad cop” när FHM agerar ”good cop”, men konstaterar samtidigt att hans matematik inte går ihop och ger en orimligt ljus bild.

Sverige är utan (exit-)strategi

Av statistiken ser vi att vi börjar trycka tillbaka smittan i Sverige och den har sisådär halverats på sen toppen. Det verkar som att det finns en möjlighet att Stockholm har tagit ett signifikant kliv mot flockimmunitet, men det gäller inte stora delar av övriga landet, så vi har potentiellt väldigt mycket av dödsfall och sjukdom framför oss. Och eftersom den sociala distanseringen är framgångsrik så kan det ta otroligt lång tid att ta sig igenom detta.

FHM bedyrar samtidigt att flockimmunitet inte är strategin, men om vår strategi bara handlar om att platta till kurvan och ge ett uthärdligt läge för vården så har vi de facto ingen exit-strategi, dvs ingen strategi för att komma tillbaka till ett normalläge. Hur länge kan vi skjuta på ett sånt strategiskt beslut och nöja oss med att våra åtgärder benämns som ”uthålliga”? En del andra länder har pratat om ”hammaren och dansen” som strategi, dvs att man efter lockdown på obestämd tid ska aggressivt smittspåra och sätta folk i karantän. Det kan säkert fungera om man har tillräckligt låg nivå av samhällssmitta, men jag gillar inte lösningar som innebär långvariga inskränkningar och aktiviteter riktade mot en allmänhet som väsentligen klarar smittan bra.

Ett samarbete mellan Paul Romer, nationalekonom och nobelpristagare, samt svenska biomedicinare, har resulterat i ett förslag att med extrem masstestning pressa tillbaka smittan och på sikt nolla den. Jag är skeptisk till simuleringens realism, av lite olika skäl, och gillar inte lösningen av ungefär samma skäl som jag inte gillar ”hammaren och dansen”. Men som koncept är det ändå intressant och ser genomförbart ut för välordnade länder.

Asymtomatisk smitta är fortfarande en myt

Det verkar väsentligen vara en myt att man kan vara covid-19-smittad och asymptomatisk genom hela förloppet. Karin Tegmark-Wisell förklarade på tisdagens pressträff att i deras breda testning visar det sig att de som är positiva har symptom, men att symptomen kan vara väldigt milda.

FHM är tystlåten om rökning mm

Med så mycket rekommendationer så skulle man kunna tänka sig att FHM gick ut brett och rekommenderade rökstopp och förbättrade kostvanor för att underlätta för vården och minska belastningen på intensivvården, men av någon anledning drar man sig för det. Kanske för att man inte vill späda ut budskapen kring handhygien mm, kanske för att man räknar med att få dålig efterlevnad, men det vore intressant om någon frågade dem om varför de inte tar till detta verktyg.

Immunitet är mer än antikroppar

Jag har svårt att förstå att den framtida immuniteten för covid-19-smittade ifrågasätts såpass. Även om antikroppsförekomsten försvagas med tiden finns det T-mördarceller mm, och det finns ingen anledning att tro att re-infektering ger annat än inga eller milda, kortvariga symptom med låg smittsamhet (sålänge viruset inte muterat mycket olyckligt, förstås). Vi kan vara ungefär lika säkra på det som att solen går upp igen imorgon.

F.d. statsepidemolog Johan Giesecke är ett märkligt fenomen. Obunden låter han sig intervjuas i otaliga sammanhang, där efterfrågan på hans synpunkter troligen drivs av att hans kärva, självsäkra och korthuggna svar intresserar och kittlar. Jag kan inte låta bli att undra om han visar prov på en kultur som alltjämt präglar FHMs smittskyddsenhet internt, även om nuvarande anställda uttrycker sig mer diplomatiskt. Man kan även fråga sig om det finns en tyst ”bad cop/good cop”-överenskommelse mellan Giesecke och FHM.

Jag gillar egentligen hans budskap, att de allra flesta av oss kommer få covid-19 förr eller senare så det är ingen idé att kämpa emot alltför mycket, att de som använder lockdown som redskap skjuter bara problematiken framför sig och inte minst att detta handlar om naturliga dödsfall.

Eftersom han vågar bomba oss med kärva sanningar i övrigt är det märkligt att han tycks leverera glädjekalkyler i fråga om framtida dödsfall. Han har många gånger sagt saker i stil med det han säger i denna intervju i DN:

Tar man med alla fall, även de som har haft en mild eller övergående infektion då blir mortaliteten mycket lägre. Jag tror att den kommer att hamna på runt 0,1 till 0,2 procent. Lite värre än vanlig influensa.

För att ta ett exempel nämner Johan Giesecke att när pandemin asiaten härjade 1957, och kom att kräva omkring 5 miljoner liv över hela världen, blev den totala dödligheten ungefär 400 döda per en miljon invånare, vilket för Sveriges del skulle betyda ungefär 4.000 dödsfall.

– Det är ungefär där vi är i dag. Nu har vi drygt 3.000 dödsfall och säg att vi har gått igenom halva epidemin och att det kan sluta på 5.000 eller något sådant när allt är klart. Då blir det ungefär som asiaten. Lite värre.

Hur många fel kan man klämma in? 5 miljoner döda på en befolkning på 3 miljarder år 1957 är ca 1600-1700 döda per miljon. Hur kan 0.1-0.2% av 10 miljoner bli 5000 pers? Hur blev dubblandet av tretusen bara femtusen? Och vilka ”vi” har gått igenom halva epidemin? Möjligen Stockholms län som haft 1660 dödsfall till dags dato. Karln måste väl för bövelen veta att Stockholm har haft mer än dubbelt så mycket smitta som landet i genomsnitt!? Låt oss räkna seriöst:

1. FHM släppte en modellering 21 april som förutspådde att 26% skulle vara eller ha varit smittade i Stockholms län 1 maj. Det är den bästa gissningen vi har idag.
2. Dödsfallen släpar efter smittotillfällena med ca 23 dagar i snitt (5.2 dagar inkubation + 17.8 dagar från symptom till död). Därtill tillkommer ca en veckas eftersläpning i inrapporteringen, dvs 31 maj kommer de inrapporterade dödsfallen motsvara dödligheten fram till 24 maj som i sin tur speglar alla smittade fram till 1 maj.
3. Vi bör därför matcha dödsfall fram till 31 maj med 26% smitta fram till 1 maj. Stockholms dödstal har ökat från 1192 rapporterade 24 april till 1660 rapporterade 8 maj, vilket innebär ca 33 dödsfall per dag. Antalet döda i Stockholm 31 maj kan därför extrapoleras till ca 2429.
4. Giesecke nämner i artikeln en flockimmunitetsnivå på 60%.
5. 2429 dödsfall i Stockholms län baserat på 26% smittade medför att flockimmunitet på 60% uppnås vid ca 5600 döda.
6. Giesecke estimerar alltså 5000 dödsfall för hela landet. Jag extrapolerar FHMs bästa skattningar och siffror till 5600 dödsfall bara för Stockholm, vilket uppskalat till hela landet blir ca 24000 dödsfall.
7. 24000 dödsfall är 0.24% populationsdödlighet, men eftersom det bara omfattar 60% smittade så blir smittodödligheten 0.39%. Båda dessa siffror ligger utanför Gieseckes angivna intervall.

Det jag räknat fram tror jag dessutom är optimistiskt. Det antar inga mörkertal i dödstalen och det antar framförallt att FHMs modellering/kalibrering är korrekt (det tycks implicit bygga på att covid-19-testet de använt bara ger positivt svar under ca 5 dagar av sjukdomsförloppet i genomsnitt, vilket verkar väldigt lite).

Det blir intressant att se vad antikroppstesterna säger framöver, men det är tydligt att Giesecke ligger omotiverat lågt i sina skattningar.

Sydkorea fortsätter vara mitt favoritland när det gäller corona-statistik eftersom de smittspårat och testat allt som rör sig och dessutom snart är klara med första vågen av epidemin. Varning: Det bärande antagandet i det här inlägget är att Sydkorea har mycket låga mörkertal i åldersgruppen 60+.

Sydkorea har publicerat konstaterat smittade samt dödsfall per ålderskategori. Om vi kombinerar det med landets invånarantal, så kan vi räkna ut dödligheten i covid-19 när åldersfördelningen av smittan motsvarar åldersfördelningen i landet:

Först multipliceras invånarandelen per åldersgrupp med dödligheten i gruppen för att få fram en dödlighet (sista kolumnen) som andel av alla invånare. Summan på 1.9% är dödligheten om smittan fördelar sig åldersmässigt neutralt (eller om alla i landet smittas).

Notera att eftersom 92% av dödsfallen i Sydkorea skett i åldersgrupperna över 60 år, så är uträkningen ovan närapå okänslig för mörkertal av smittade i yngre åldrar! Sannolikheten att det finns ett signifikant mörkertal i äldre åldrar är låg eftersom 60-plussare får rejäla symptom och eftersom Sydkorea jobbade hårt på att få så många som möjligt och särskilt alla kontaktspårade att testa sig.

För Sverige kan vi göra motsvarande uträkning under antagandet att dödligheten per åldersgrupp är samma som i Sydkorea, dvs att vi är ungefär lika friska och får lika bra vård. Det blir såhär:

Här ser vi alltså att Sverige har betydligt äldre åldersstruktur och därmed får en hög dödlighet på ca 2.6% vid åldersneutral smittfördelning (eller om alla i landet smittas). Sverige rapporterar i princip samma dödlighet bland 80+ och något högre dödlighet i lägre åldersgrupper, vilket jag skulle gissa främst beror på mindre testning.

Om covid-19 har en hjordimmunitetsnivå på 80% och får en åldersneutral smittspridning så kan vi förvänta oss ungefär 2.6% * 80% * 10,327,589 invånare = 215,000 covid-döda, dvs ganska exakt 100x fler än vi hittills kommit upp i enligt dagens svenska statistik.

I corona-krisens spår har vi sett hamstringstendenser och brist på toapapper, pasta, vetemjöl, ansiktsmasker, handsprit mm.

Därför föreslår jag att det blir obligatoriskt för leveranskedjornas alla led att, i krissituationer, snabbt marknadsanpassa (läs: kraftigt höja) priserna på varor vars efterfrågan går upp kraftigt! Detta skulle snabbt återställa balansen mellan tillgång och efterfrågan, främja hushållning och substitution, motverka hamstring och felallokering av resurser, samt främja distribution till utsatta områden och snabba på produktion och logistik.

Men sköter inte marknaden det här självt? Tyvärr visar de tomma hyllorna att så inte är fallet! Problemet, enligt gängse teori, och enligt vad vi kan se i exempelvis sociala medier, så handlar det om långsiktiga kundrelationer. Handlare är rädda för att folk ska bli arga om de inför så kallade ”ockerpriser” och därmed ”profiterar” på krisen. Därför kan vi förbättra marknadens funktion genom att flytta det moraliska ansvaret från handlarna till staten genom lagstiftning. Få borde bli arga på handlarna för att de följer lagen.

Ilskan bottnar i en rent allmänt osund politisk/moralisk fixering vid ekonomisk vinst. Men vinstbetraktelser borde knappt ens vara sekundärt för en konsument – vinsten är ett mycket billigt pris att betala för fördelar med en dynamiskt självorganiserande marknad. Ekonomi är läran om att hushålla med knappa resurser. Sådant hushållande sker bäst vid marknadsprissättning och då får vi konsumenter också ut största möjliga nytta.

Ilskan bottnar även i en ekonomisk obegåvning eller brist på logiskt tänkande. Under extrem-torkan 2018 hade hästägare och bönder svårt att få tag på foder till sina hästar, kossor mm, och jag hade i mitt FB-flöde ett par upprörda hästägare som klagade över chockhöjda priser med något i stil med: ”Det är helt sjukt att ta fem gånger högre pris för fodret istället för att hålla normala priser så att vi kan rädda livet på våra hästar.” Det är inte svårt att se bristen i det resonemanget: ”Normala” priser innebär inte att fler hästar räddas, utan tvärtom att några ytterligare hästar måste slaktas för att vissa hamstrar/lagrar mer än de egentligen behöver. Dessutom dör fel kreatur vid ”normal” prissättning, eftersom det kan bli så att mindre värda kossor har ägare som råkar få tag på foder medan högvärda avelshästar kan bli utan.

Det alternativ som främst brukar framhållas, ransonering, medför ungefär samma problem som ”normala” priser. Om alla köper ett enda paket alvedon ”för säkerhets skull” så tar lagren slut. Ransonering leder helt enkelt till att folk som inte behöver prylarna särskilt mycket köper ändå (och i bästa fall säljer svart), det leder till köer som kan vara dödliga både i smitto-situationer och i katastrofsituationer där man blir tvungen att vänta (i bensinkö mm) när man borde evakuera så snabbt som möjligt.

I många delstater i USA har man motsatta lagar, dvs lagar mot ocker istället för för ocker! Det är givetvis vansinne att på det sättet lagstifta om större köer, sämre logistik, mer hamstring, större brist och slösaktig användning i just de situationer då vi behöver det motsatta. Det är också mycket märkligt att acceptera tusentals miljarder i vinst för iPhone-försäljning när allt förlöper smidigt, men inte tillåta vinster i krissituationer då förutseende handlare med lager eller med förmåga att få fram produkter är extra viktiga och nyttiga.

En annan invändning är förstås att fattiga inte har råd att priskonkurrera, men faktum är att de oftast har det. Det handlar inte främst om vem som har mest pengar, utan om vem som känner störst behov. Den som känner störst behov kan oftast gräva djupt och slanta upp, och i alla händelser är det större sannolikhet att man kan få tag på grejor när marknaden gör sitt yttersta för att minimera slöseri och maximera logistik och produktion. Sen om några fattiga blir utan så är det trist, men det är inte mer trist än att fler, men slumpmässigt drabbade, blir utan.

En klassisk nejdetkanviinte pga politisk tröghet i dubbel bemärkelse? Vem vet, Sverige utmärker sig nu med rationell corona-hantering och kanske kan vi få se mer rationalitet i framtiden. Glad påsk, alla!

Det kan upplevas som lite osmakligt att räkna på dödsfall, men det är tyvärr den säkraste indikatorn med minst mörkertal.

USAs utveckling

22 mars skrev jag om USAs utveckling, att de då hade 47 corona-dödsfall dagen innan och att de skulle ha ca 500 dödsfall dagligen knappt två veckor senare och ca 2000 dödsfall dagligen mot mitten av april. Det visade sig vara en viss underskattning. De hade 500 dödsfall redan 28 mars och idag, 7 april, närmar de sig 2000 dagliga dödsfall.

Min underskattning skulle kunna bero på snabbare smittspridning, men kanske snarare att de krympt ett rapporteringsgap och kan testa mer, dvs att det egentligen var fler än 47 corona-dödsfall i USA den lördagen, eller, helt enkelt, att helgrapporteringen släpade efter, som den gör här i Sverige.

Att de nu närmar sig 2000 dagliga dödsfall innebär att de för ett par-tre veckor sen hade 2 miljoner smittade. Hur många de har idag beror på hur bra deras sociala distansering fungerat sen dess. Har den fungerat riktigt bra, kanske 5 miljoner och då har vi 5000 dagliga dödsfall mot slutet av maj. Men jag tror det blir värre.

Italien

Italien har fått stopp på smittan och de dagliga dödsfallen reduceras nu. Ungefär 10,000 av Lombardiets 10 miljoner invånare har avlidit i covid-19. Om hela Italien hade varit lika illa drabbat som Lombardiet så skulle Italiens totala dödssiffra inte vara 17,000 personer utan 60,000.

I Lombardiet har alltså ca 1 promille avlidit och om Sydkoreas erfarenhet är någon ledning så kommer detta utan vidare stiga till 2 promille även om man fortsätter med restriktionerna, framförallt eftersom sjukdomen är så segdragen.

Nu är den stora frågan hur stor andel av Lombardiets befolkning som haft smittan. Om alla haft den så är nedstängningen meningslös, förstås, eftersom inga fler då skulle kunna smittas. Men med tanke på Sydkoreas omfattande testning och dödstal som nu närmar sig 1.9% av konstaterade fall, så skulle jag säga att bara ca 10% av Lombardiets befolkning ännu haft viruset. Det vore oerhört intressant om antikroppstestning kommer igång i Sydkorea och Italien så vi får bättre indikationer.

Världen

Världen tycks idag rapportera sammanlagda dödsfall på minst 7,200 personer senaste dygnet. Det tyder på 7 miljoner smittade för några veckor sen. Jag skulle gissa på en underrapportering av dödsfall på minst en faktor 2 – många länder har inte vilja eller inte förmåga att rapportera ens tillnärmelsevis korrekt. Det innebär minst 14 miljoner smittade i mitten av mars. Det är ändå bara 2 promille av världens befolkning, men idag? Vem vet, kanske 100 miljoner. Detta kommer vi dock inte kunna bekräfta så lätt framöver, iaf inte via dödsfallssiffror, eftersom mindre byråkratiskt välordnade länder inte kommer rapportera detta särskilt väl. Länder med yngre befolkningar kommer inte heller få riktigt så stor andel dödsfall.

Sammanfattning

Jaha, så vad vill jag förmedla? Som vanligt en känsla för storleksordningar! Den europeiska sociala distanseringen fungerar, antagligen kommer den svenska lagom-modellen bli en förebild successivt. Samtidigt finns det väldigt många osmittade kvar att smitta, viruset har ännu drabbat en ganska liten andel, även i de tätaste smitthärdarna. Tyvärr har vi mycket långt kvar innan dess att hjordimmunitet spelar in på allvar.

Folkhälsomyndigheten och dess statsepidemolog Anders Tegnell har stått för en i ett europeiskt perspektiv måttfull hantering av krisen. Andra europeiska länder i liknande eller värre smittstadier försöker närmast panikartat få bort alla smittvägar genom att stänga skolor och ge alla utegångsförbud förutom vid samhällsviktiga ärenden och arbeten.

Min tolkning av den svenska hållningen är att epidemin ska tryckas tillbaka genom att man bara stänger de flesta och sannolikaste smittotillfällena, ffa genom att stanna hemma vid symptom. Detta motiveras dels med att det kommer räcka för att ”platta ut kurvan”, dels med att smittan ändå inte kommer gå att släcka helt, och att vi därför måste ha uthålliga åtgärder som kan vara på plats tills dess att vi kan hantera smittan genom vaccin eller andra åtgärder.

Det finns många argument i svang om varför den svenska strategin skulle vara felaktig, framförallt att:

• skolbarn skulle vara storspridare av smittan.
• enorma horder av asymptomatiska smittade kan vara effektiva spridare.
• alla andra länder kan ju inte ha fel.

Min förståelse av kunskapsläget är att de två första teorierna sannolikt är felaktiga, och jag anser att det tredje argumentet är dumheter. (Tegnell hävdar att smittskyddsexperter generellt är på hans sida och att de starka restriktionerna i andra länder främst är politiska och det mesta tyder på att han har rätt.)

Tillräcklig effektivitet

Sveriges mildare åtgärder behöver inte vara lika effektiva, bara tillräckligt effektiva. Säg att virusets R0, dvs hur många varje smittad smittar i sin tur, är 4 utan åtgärd. Om Danmarks åtgärder får bort 90% av smitto-tillfällena så sänks R0 till 0.4, och om Sveriges åtgärder är hälften så effektivt och bara får bort 80% av smittotillfällena så sänks vårt R0 till 0.8. I båda fallen krymper antal smittade med tiden. Snabbare i Danmark, men likafullt.

Om det skulle vara så att Sveriges åtgärder är än mindre effektiva, säg 70%, så hamnar R0 på 1.2. Är det isåfall en dödlig ”chansning”? Njae, inte ur ett populationsperspektiv. Med ett R0 på 1.2 så kommer antal smittade växa, men väldigt mycket långsammare än vid ett R0 på 4, och då skapar man sig tid att analysera fram smittans vanligaste väg i samhället och med precision rikta verksamma åtgärder mot denna för att ytterligare pressa ner R0. Om man samtidigt lyckas skydda riskgrupper så minskar problematiken med en svag ökningstakt ytterligare.

Indikationer på framgång

Som jag tidigare nämnt ger Sydkoreas enorma testning möjligheter för länder som testar mycket mindre att visualisera hur framgång ser ut. Vi kan göra det genom att betrakta dödsfallen, som jag antar rapporteras på likartat sätt i både Sverige och Sydkorea.

Om man tittar på Sydkoreas positivt testade per dag:Vi kan inse att Sydkorea fick stopp på smittspridningen i slutet på februari eftersom testningen släpar efter pga inkubationstid och vi har en kurvtopp runt 2 mars. (Notera förresten att Sydkorea, trots mycket strikt smittspårning, karantän och testning, fortfarande får in fall!) Om vi jämför stoppet i smittspridning med dödsfallsutvecklingen i Sydkorea:Som synes innebär stopp i smittspridning att de dagliga dödsfallen lägger sig på en mycket lång platå. Det här beror på att stocken av smittade genererar dödsfall i flera veckor efter att sjukdomen först inträder! Så ser framgång ut, alltså!

Hur ser då de svenska dödsfallen ut idag? Efter det att folkhälsomyndigheten efterjusterat in dödsfallen på rätt dag (taget från pressträffsvideon för 3 april, ca 1:50 in):I ovanstående graf är de två senaste dagarnas dödsfall antagligen något underskattade pga seg rapportering, men det kompletteras efter hand. Men saken är den att de dagliga dödsfallen verkar ha platåat(!) sen ungefär 26 mars dvs för en vecka sen. Detta är ett tidigt men ännu osäkert tecken på att smittspridningen kan ha avtagit kraftigt redan några veckor tidigare, i början av mars. Jag har väntat på att Tegnell & Co ska påpeka betydelsen av platåande dödsfall, men jag antar att de inte vågar kommunicera positiva besked förrän de är mer säkra, särskilt med tanke på att tidigare positiva besked övertolkats och lett till kraftig kritik.

Allmänna reflektioner

Sveriges strategi har mycket goda möjligheter att lyckas, och Tegnell kommer isåfall bli någon form av ”årets man”. Sommarprat och Let’s Dance nästa? Om strategin däremot totalkollapsar pga enorm asymptomatisk spridning som exvis Danmark undviker så blir han förstås tvärtom hatad. Men det ser väldigt hoppfullt ut ur mitt perspektiv, och om det fortsätter såhär så borde FHM våga sig på att basunera ut att någon form av strategi-seger under påskveckan.

Man kan diskutera om det är bra att politikerna sätter sig i baksätet och låter experterna styra, men jag är nöjd med att Sverige gör det och provar en lite annan väg. Med variation skapas kunskap! En del argumenterar för att det är en chansning, men, som sagt, ”chansningen” är med all sannolikhet åtminstone tillräckligt kraftfull för att skapa tid för kursjusteringar.

Apropå det, så skulle jag bli vansinnig om Sverige hanterade detta som UK med drakoniska restriktioner och övergrepp från en poliskår som agerar på ministrars önskemål snarare än på lag. Ingen smittas av att jag tar en promenad utomhus eller åker bil! Och jag accepterar inte att man inför undantagstillstånd och rätt att styra genom dekret i Sverige för en sjukdom som på inget sätt är systemhotande. Det är en farlig väg att gå, ett dåligt exempel för omvärlden, ett uselt prejudikat för framtiden.

Jag har fått flera lösryckta indikationer på att mängden virus man utsätts för initialt påverkar hur kraftigt sjuk man blir. Inte minst sjukvårdspersonal verkar ha risk att bli extra sjuka och det spekuleras om att det beror på att de möter kraftigt sjuka med hög virustäthet i saliv, hostslem mm istället för att bara få i sig någon fraktion av en hostdroppe via hand till öga/slemhinnor från en milt sjuk person.

Matematiskt låter det vettigt. Säg att hur sjuk man blir beror på hur många celler viruset hunnit infektera innan man fått en effektiv immunrespons. Om man då börjar infektionen med 10x fler viruspartiklar och sen har en oberoende tillväxthastighet i kroppen så bör virustätheten i kroppen nå 10x högre innan immunresponsen kommit igång på allvar.

Det här ger mig en idé på ett fattigmansvaccin: Säg att vi djurtestar ett annat coronavirus som drabbar grisar hårt med syfte att validera teorin och samtidigt finna vilken den lägsta virusmängd man kan trycka i en gris och ändå få fram en sjukdom och en immunitet. Sen provar vi samma lägsta virusmängd med SARS-CoV-2 på människor som ligger utanför riskgrupper för att validera ytterligare. De har redan innan mycket låg risk för att utveckla en svår sjukdom, men med en liten initial virusmängd kommer de statistiskt få ännu mildare sjukdomsförlopp än vanligt!

Om detta fungerar så gör vi tvärtom mot vad vi brukar – vi ger inte riskgrupperna vaccin, utan vi ger alla andra (frivilliga) viruset på det här kontrollerade viset för att bygga upp hjordimmunitet. Vi kan också ge omsorgspersonal detta fattigmansvaccin i omgångar, för att de sedan ska kunna agera som en immun sköld på våra äldreboenden.

Jag har googlat lite, men inte hittat något om denna idé. Men förutom att jag snackar ur röven här, dvs teoretiserar utan tillräckligt med kunskap (tar tacksamt emot rättningar och nedskjutningar av min idé) så reser detta såväl praktiska som etiska problem: Några sällsynta otursdrabbade som får fattigmansvaccinet kommer att få en svår immunreaktion och få livslånga men eller rent av dö. Men om vi antar att detta virus kommer bli endemiskt och drabba oss alla till slut, så är detta ändå en bättre chans. Och framförallt borde detta kunna ordnas enormt mycket snabbare än traditionella vaccin eftersom man vid varje epidemi kan starta försöksverksamheten direkt med omodifierade virus.

Troligen är det en nejdetkanviinte på denna också.