månadsarkiv: september 2015

Vattenfall och brunkolet

Uncategorized

För några år sedan började gröna krafter på allvar få till en effektiv mediastorm mot Vattenfall när det gäller ägandet av brunkolsresurser i Tyskland. Att Vattenfall nu försöker sälja av verksamheten är den logiska konsekvensen av denna storm. Lika logiskt är det att de gröna nu fokuserar på att Vattenfall ska behålla verksamheten för att ”successivt avveckla den”.

Vattenfalls logik är att det är bättre att dra av plåstret fort genom försäljning än att vara syndabock i årtionden medan man ”avvecklar” brunkolet till mycket höga kostnader. Vattenfalls tyska omsättning var 137 mdr SEK år 2014 och gav ett rörelseresultat på 15 miljarder. Se sida 44 i årsrapporten. Att slakta denna lönsamma verksamhet blir inte aptitligare för att det sker långsamt. En försäljning ger kritik i ett halvår, max, men sen är frågan överspelad. De grönas logik är att de vill riva av plåstret långsamt, dvs kunna mjölka frågan på opinionsvärde genom att fortsätta vara i opposition mot Vattenfall.

kolbit-fridolin

Eftersom förnuftet troligen segrar har miljöpartiet emellertid insett att det var ett misstag att vifta med kolbitar i valrörelsen eftersom man nu utsätts för en svekdebatt. Lise Nordin (energipolitisk talesman) och Lorentz Tovatt (ungdomsförbundets ordförande) inkompetensförklarar sig själva i P1 (07:28 in i programmet) och Lise erkänner motvilligt att ägarfrågan är sekundär.

Givetvis finns det en skillnad mellan elit-gröna, som helt enkelt jobbar taktiskt med frågan, och trivial-gröna, som villigt låter sig luras in i drevet. De är som att de senare inte förstår att Tyskland har 81 miljoner invånare med en BNP/capita på svensk nivå. Den som förstår det måste rimligen inse att idén att Sverige kan ta på sig ansvaret för tyska utsläpp och tysk energipolitik är befängd. Men även om storleksförhållandena vore omvända så blir det orimligt. Tänk dig att Tyskland köpte upp svensk kärnkraft och bestämmer sig för att avveckla den, utan hänsyn till svensk elförsörjning, svenska arbetstillfällen, svensk långsiktig energipolitik (låtsas för argumentets skull att vi har en sådan), svenska energipriser mm. Det vore inget mindre än ett övergrepp, vilket även Christian Azar inser.

Notera förresten att det tyska ägandet uppstod under förra socialdemokratiska regeringen medan Nuon-affären (Holland) uppstod under alliansregeringen (dock med en Vattenfall-VD vid rodret som tillsatts redan under socialdemokraterna).

Tyskland har lagstiftat om precis i vilken snigeltakt energieländet ska drivas framåt och de håller tillväxten inom solceller och vindkraft inom väldigt smala förutbestämda korridorer genom att månatligen justera feed-in-tarifferna. De har schemalagt hur varje kvarvarande reaktor ska läggas ner. De har dessutom lagstiftat om att man inte får stänga ner samhällsviktig elproduktion utan att först ansöka och få tillstånd till det. Och ändå finns det folk som grötmyndigt yrar om att Sverige ska ”ta ansvar” genom att från tyskarna försöka undanhålla en samhällsviktig resurs som vi har ansvaret att förvalta på deras territorium.!?

Den här frågan är utmärkt redskap för att sålla agnarna från vetet. De som propagerar för att Vattenfall ska behålla brunkolet och avveckla det är uppenbart inte lämpade att vara politiker. De är antingen inkompetenta i sakfrågan eller driver den populistiskt utan respekt för tysk demokrati och utan hänsyn till hur det måste gå till i verkliga livet. Föga förvånande hör företrädarna för Mp och V till agnarna. Såvitt jag förstår sluter övriga partier upp bakom försäljning. Sossarna talar dock inte ur skägget ännu, utan inväntar ett förslag från Vattenfall att ta ställning till – allt för att kunna rycka av plåstret fort.

Modernt liv med stenåldersgener

Uncategorized, ,

Jag läser på feministbloggar ibland för att hänga med i trenderna och nu verkar det vara lite inne igen med ”fat acceptance”. Bland annat Lady Dahmer är inne på det spåret. Argumentationen känns alltså igen från när jag någon gång för otaliga år sen fascinerat läste i usenet-news-gruppen soc.support.fat.acceptance. Det låter ungefär såhär:

  • 99% misslyckas med att hålla en lägre vikt efter bantning
  • vi har försökt gå ner massor med gånger, lika bra att ge upp
  • feta ska inte behöva skämmas och hata sina kroppar utan tvärtom
  • min kompis NN är ”fit and fat” så man behöver inte vara i dålig form eller ha dålig hälsa bara för att man är fet
  • tränings- och mathets i form av exempel X, Y, Z är dåligt, alltså bör man acceptera motsatsen
  • det är plågsamt att banta och omänskligt att göra det hela livet

Jag kan självklart sympatisera med detta. Det är förståeligt att man landar i dessa ståndpunkter och visst är det sant att tjocka människor möts av alltför mycket fördomar och negativitet. Det är också sant att framförallt unga människor och folk med genetisk tur kan vara överviktiga en tid utan alltför svåra konsekvenser. Men övervikt är såpass tydligt förknippat med sämre hälsa och sämre livskvalitet att det är synd att ge upp. Som tur är behöver man inte ge upp, för det finns en skapligt lätt fix. Mer om det snart.

Helt klart är att vi genetiskt är i princip samma människor som på stenåldern, och än mer som för 30 år sen, då övervikt var ett relativt sällsynt undantag. Numera är övervikt mycket vanligt och enda tänkbara orsaken är att vi ändrat livsstil. Vi har genetiska stenålderskroppar men det är förstås helt orimligt att leva ett stenåldersliv. Kanske är det tillochmed orimligt att leva ett 70-talsliv?

Så hur ska vi kompensera för att vi inte är genetiskt anpassade för ett modernt liv? Tyvärr tror alla att de vet det mesta om kost och träning, eftersom vi hela tiden matas med info via otaliga kanaler. Övervikts-interventioner är en gigantisk industri, men nästan alla aktörer säljer produkter och metoder snarare än permanenta lösningar. Det är en orsak till att det är vanligt att även väldigt pålästa människor missat storleksordningarna och sammanhangen.

Jag har förstås ingen cred som fitness-guru här, men jag vågar ändå påstå att man, om man har problem med övervikt, kan fixa det och leva ett modernt liv i en stenålderskropp genom att följa följande tre ganska matiga, men ändå enkla, punkter:

  • två effektiva entimmes-pass med styrketräning i veckan, med alla stora muskelgrupper inklusive ben. Gör det på gym och kör tungt!
  • ha en hög andel protein i kosten genom val och proportioner (och eventuellt genom att stärka vissa måltider med ett glas vatten med utrört proteinpulver)
  • efter minst ett halvår av ovanstående, ändra ytterligare i kosten genom att skära ner på kolhydrater som pasta, bröd mm, beroende på hur mycket/om du behöver gå ner i vikt. Flytande kolhydrater (läsk och glass mm) bör man inte köra till vardags, utan typ en gång i veckan och då måttligt. Ha inte höga kaloriunderskott utan tänk en femtedel mindre, sisådär. Så bråttom är det inte.

Det övergripande målet är att driva upp och sedan hålla igång ämnesomsättningen genom att bygga och sen upprätthålla muskelmassa. Vi åstadkommer det genom att signalera till kroppen att musklerna behövs samt genom att  tillhandahålla rejält med protein. Vid kaloriunderskott siktar annars kroppen på att kompensera genom att bryta ner muskler för att sänka energibehovet och det bäddar förstås för platåer i viktnedgång under dieten samt för viktuppgång när dieten är över.

Att vi väljer att dra ner på ”tomma” och flytande kolhydrater i första hand beror på att det har visat sig psykologiskt lättare att reducera kaloriintaget så, samt på att resten är mer näringsrikt (vitaminer, mineraler mm).

Det här är inte hokus pokus, utan bara en anpassning av beprövad bodybuilderkunskap till ett vanligt svensson-liv. Och ja, det funkar på kvinnor också och nej, det blir inte för stora muskler. Vaknar man en dag med för stora muskler finns det inget som är enklare att fixa!

Notera att det inte finns något kroppshat i detta, ingen skam, inget osunt späkande. Javisst, för att genomföra de tre punkterna behöver man prioritera det, men inte på något extremt sätt, utan bara genom att göra ”rum i huvudet” och inse att det är hälsobasen för övriga livet. Givetvis mår kroppen bra av detta minimum av träning och den blir lite mer förlåtande när det gäller kost efter att man uppreglerat metabolismen. En måttlig mängd skräp kommer man då undan med utan problem!

Glöm alltså dieter av alla de slag, glöm alla former av hårdbantning, glöm timmar av ”lågintensiv träning för att bränna fett”. Det är inte nödvändigt och det ger tillfälliga resultat. Det jag skriver fungerar som en sund och avslappnad livsstil, dvs hela livet. Den löpande kostnaden är de två gym-timmarna samt att de proteinrika livsmedlen typiskt är lite dyrare. Träningsvärk blir det ibland, men inte särskilt mycket när man tränar regelbundet. Och kom inte och säg att detta är för jobbigt eller att du inte har tid. Jämfört med det stenåldersliv vi egentligen är anpassade för så är det oerhört lyxigt, eller hur?

Helgläsning v38

Uncategorized

Johan Swahn, kanslichef på MKG, Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning, har skrivit en kritisk kommentar på mitt inlägg om det svenska slutförvaret. Märkligt nog har han inte återkommit efter mitt aningen raljanta svar.

Homeopati-möte slutade i knark-kaos. ”Gruppen led av vanföreställningar, andningsproblem, och kramper. Vissa av dem var i kritiskt tillstånd. Mediebolaget NDR beskrev hur deltagarna ”ragglade omkring, rullade runt på en äng, pratade rappakalja och led av svåra kramper”. Jag undrar hur polisen lyckades skilja ut effekterna av knarket – homeopater brukar ju normalt ha vanföreställningar och prata rappakalja.

Jag har bidragit till en indiegogo-kampanj inför klimattoppmötet i Paris i december. (Toppmötet kommer bli en oerhört påkostad begravning av tvågradersmålet med tiotusentals influgna sörjande, många mycket passande klädda i grönt.) Crowdfundingen går ut på att ge boken ”The Climate Gamble” till varje kandidat som ska delta i toppmötet. Boken har undertiteln: ”is antinuclear activism endangering our future”.

Anna-Karin Hatt har som bekant lämnat över stafettpinnen när det gäller att förstöra Sveriges energiförsörjning till en viss Ibrahim Baylan. Hatt har nu fått ett lite mer konstruktivt jobb som VD för Almega, en arbetsgivarorganisation, och argumenterar helt korrekt på DN Debatt för att stor invandring innebär att vi bör sänka lägsta-lönerna så att vi inte stänger invandrarna ute från arbetsmarknaden. Facket svarar givetvis att lagen om tillgång och efterfrågan inte gäller arbetsmarknaden.

NucNet hävdar att ca 45 stycken SMR-designer (Small Modular Reactor) är under utveckling runt om i världen, av vilka tre byggs just nu. Åtminstone det förra är ett imponerande antal. Jag tror att uppskalningen till gigawatt-reaktorer var ett strategiskt misstag och att 100-200 megawattare hade kunnat ge kärnkraften mer momentum genom industriella läreffekter, större geografisk spridning och lägre risktagande (och därmed lägre finansieringskostnader). Kanske kan detta rättas till framöver.

WNA rapporterar att uranlagren hos framförallt energibolag runtom i världen ligger på runt 423,000 ton, eller drygt 6 gånger årsförbrukningen. Världen skulle alltså klara ungefär så lång tid utan gruvdrift. Med lite råge, eftersom det tar något halvår i snitt att bränna det som redan finns i reaktorerna. Samtidigt har vi nu ovanligt höga oljelager i världen, cirka 1/6 av en årsförbrukning. Vi klarar alltså ett par månader utan att pumpa olja.

Nissan släpper i vinter Leaf-modeller med 25% större batterikapacitet (till 30 kWh, säg 16-17 mil räckvidd med min typiska körcykel). Batterierna har samma formfaktor som förut men 10% högre vikt. Det har gått fem år sedan introduktionen av den första Nissan Leaf, så framsteget motsvarar knappt 5% per år. Tyvärr höjs priset med cirka $2000.

Ohederlig solcellssatsning

Uncategorized

För att maximera PR-värdet släpper regeringen höstbudgetens köttben lite i taget nu innan det samlade budgetsläppet 21 september. Idag var det dags att hålla presskonferens för att berätta om bland annat hur investeringsstödet för solceller ska se ut framöver. Ny Teknik rapporterar att det blir 225 miljoner 2016 och sedan 390 miljoner per år därefter. Man lägger också 25 miljoner år 2016 och 50 miljoner per år därefter på att gröna hobbyister ska få leka med batterilagring av sin solcellsel.

Beskedliga nivåer

Visst är det sjukt, men jag pustar ändå ut litegrann. Det kunde vara så mycket värre. Om vi utgår från att stödet blir i genomsnitt 25%, så ser vi att 390 miljoner i statligt bidrag provocerar fram ett totalt årligt sol-slöseri på 4*390 = 1560 miljoner. Vid en kostnad på cirka 17 kr/watt så ger det 90 MW/år, eller cirka 10 W/capita. Med tanke på att Tyskland nu närmar sig 500 W solceller per capita, så måste man se en årlig utbyggnadstakt på 10 W som ett implicit erkännande att solceller inte har någon roll att spela i Sverige, annat än opinionsmässigt.

Obetydliga marknadsandelar

10 watt solceller ger i genomsnitt 1 watt produktion över hela året (med en kapacitetsfaktor på 10%). Sverige konsumerar i storleksordningen 1500 watt/capita, vilket innebär att solcellerna med hjälp av investeringsstödet årligen kan kapa åt sig 1/1500 av svensk elmarknad. Om 100 år (givet oändlig livslängd på solcellsinstallationerna) kan vi alltså ha kommit upp i 1/15 = 7% solel i Sverige.

Solcellsoptimisterna kommer givetvis hävda att priserna på solcellsinstallationer kommer gå ner framöver så att man får mycket mer för pengarna. Kanske det, men man är så otroligt långt ifrån signifikanta nivåer att det inte spelar någon roll för resonemangen om man får dubbelt så mycket solceller per krona. Slutsatsen blir fortfarande att det är helt obetydliga mängder.

Lilleputt vid sidan av vindkraft

Det är tydligt att kärnkraftens nedläggning ska hanteras med vindkraft och nedläggning av energiintensiv basindustri och INTE med solceller. Vindkraften i Sverige ökade med ungefär 1000 MW installerad effekt år 2014, och regeringen siktar nu på att provocera fram 90 MW solceller per år från 2017. Betänk också att vindkraften ger tre gånger mer el per installerad watt. Vindkraftsinvesteringarna år 2014 bör ha legat på runt 12 miljarder och regeringen vill provocera fram 1.5 miljarder/år till solceller. Storleksordningarna talar för sig själva.

Höga kostnader för sol

Vindkraft kostar 12 kr/W och solceller 17 kr/W, men vindkraften ger tre gånger mer el per watt. Solcellerna är alltså cirka fyra gånger dyrare per årlig energi-enhet. Om vi tänker oss att vi bygger solceller för att motsvara finnarnas misslyckade reaktorprojekt Olkilouto 3, så får man ställa upp cirka 14 GW solceller till en kostnad på 240 mdr. Orsaken till att finnarnas projekt anses misslyckat är framförallt för att kostnaderna eskalerat till runt 100 mdr. Om 100 mdr är ett hejdundrande misslyckande, vad är då 240 mdr? Inget annat än fullständigt vansinne, och tjänstemännen har förstås förklarat detta för Romson och Löfvén.

Notera att vi inte har räknat in att regeringen vill lägga på 50 mille, dvs 13% extra, i batterikostnader för att något mildra problematiken med ojämn solels-leverans. Det kommer bara räcka till batterier åt en bråkdel av anläggningarna, men några hobbyister kommer att få egen el även när de faktiskt är hemma på mornar och kvällar, och inte bara mitt på dan när de är på stranden eller på jobbet.

Standardlögnerna

– Det är bra för miljön att sätta upp solceller, men det är också bra för jobben, säger statsminister Stefan Löfven (S).

I själva verket har solceller givetvis långt större miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv än befintlig svensk elmix. Solceller skapas genom kolkraft, gruvbrytning och tung kemikalieanvändning i Kina, följt av långa transporter. Kärnkraft har enligt Vattenfall livscykelutsläpp på cirka 5 g CO2/kWh. Solceller har däremot så höga livscykelutsläpp att de inte duger som energikälla om vi ska ta oss ner till de totala utsläppsnivåerna som rekommenderas av IPCC. Så här ser utsläppen för solceller ut om vi antar mer än 50% bättre sol-instrålning än i Sverige:

lca_harm_pv

När det gäller jobben så förstår alla med lite känsla för ekonomi att ”jobb” är något vi ska minimera för varje given mängd av produktion. Av vi producerar samma energimängder med större tidsåtgång är förstås något dåligt, inte något bra. Det här vet även Löfvén, men han räknar kallt med att folk som begriper såna här saker ändå inte röstar på honom.

But why?

Den rödgröna regeringen bränner uppenbarligen inte dessa hundratals miljoner av våra skattepengar på att få till stånd en energi-omställning, för det blir ingen sådan av ynka 90 MW solceller per år. Varför gör man det då, om det inte ger något resultat? Jo, för att grönskimrande väljare inte skulle finna sig i att man lät solcellsindustrin klara sig själv. Det här är ett slöseri som regeringen tror krävs för att avvärja värsta missnöjet.

Det hör till saken att svenska politiker aldrig vågar ta av sig kavajen och förklara för väljarna hur det ligger till. Tänk er att Romson efter dragningen från sina sakkunniga skulle kalla till presskonferens och säga det hon fått förklarat för sig: ”tyvärr, solceller är inget för Sverige – det blir för dyrt, vi har för lite sol och den är för olämpligt utspridd i tiden, så vi avvecklar centerns stödmiljoner”. Troligt? Nej, hon fortsätter bluffen med något höjd insats mycket hellre än att hon hjälper dig att syna den. Men eftersom jag var lite orolig för en ”all in”, så jag är ändå lättad idag. Lättad, men inte nöjd.

Tiggeri och pengars ondska

Uncategorized, ,

Pengar är ganska aktuellt numera, inte minst genom tiggeridebatten. Regeringen har just bett folk sluta ge pengar till tiggare och ge dem till hjälporganisationer istället. Jag återkommer till detta i slutet på inlägget, så ”stay tuned”, som det heter.

Pengar är kanske den mest civilisationsdrivande uppfinningen någonsin. Genom att gå från direkt byteshandel till att byta varor och tjänster mot generella betalningsmedel möjliggörs en enorm ökning i handel och specialisering, vilket i sin tur driver fredliga utbyten och till synes gränslösa välståndsökningar. Demokratin är svår att tänka sig utan att en borgerlig stadsbefolkning, handelsmän och yrkesmän, via pengar kunnat bygga maktpositioner som balanserat och med tiden överskuggat feodala maktcentra.

Ändå finns det i många kretsar en stark skepsis mot pengar och handel. Uttrycket ”pengar är roten till allt ont” är välkänt. Det finns ett antal saker som är förbjudna att göra mot betalning (men tillåtet utan betalning). Sex, organdonationer, röster i allmänna val, surrogatmödraskap är exempel. Andra transaktioner är förbjudna om man inte betalar tillräckligt mycket, såsom arbete. Ibland är det tvärtom förbjudet att ta mycket betalt för varor, exempelvis vid katastrofer, andrahandsmarknad för biljetter eller när det gäller hyresrätter.

Allt detta har sitt ursprung i den socialistiska axeln i 3D-modellen, dvs den upplevda konflikten mellan utnyttjare och utnyttjad. Den ena parten, ibland säljare och ibland köpare, upplevs ha en maktposition och då finns en stark socialistisk reflex att reglera bort möjligheten till ”utnyttjande”. Men den som inte är socialist, utan antar att folk är kompetenta att ta beslut i frågor som rör dem själva, förstår ofta att när parterna utför en transaktion så anser dessa att det förbättrar deras respektive situationer (och dessutom normalt sett mer än alla andra frivilligt tillgängliga transaktioner just där och då).  Den logiska slutsatsen är att förbud endast kan försämra deras situationer.

Jag har apropå det en intressant bok på min läslista, Markets without Limits, skriven av filosoferna Brennan och Jaworski, med tesen att allt som man får ge bort gratis också borde få säljas för pengar. (Nej, tyvärr får jag inget betalt för reklamen.)

marketswithoutlimits

För att återgå till tiggarna utanför våra affärer och köpcentra, så har jag aldrig gett dem några pengar. Det beror inte på att jag är särskilt snål – min senaste donation var för bara ett par dagar sedan till en crowdfundingkampanj för att ge exemplar av boken The Climate Gamble till alla deltagare på klimattoppmötet. Det beror inte heller bara på att jag är såpass introvert att jag tycker att det är jobbigt att löpa gatlopp mellan främlingar som tilltalar mig, utan framförallt handlar det om att jag inte ser tiggeri som något konstruktivt.

Jag är för frihet och vill absolut inte hindra någon från att donera pengar till tiggare. Men är det inte otroligt inkonsekvent att socialisterna accepterar det? När man ger pengar till tiggare, så utnyttjar man tiggare för att själv få emotionell tillfredsställelse och status som en god och givmild människa. Pengarna är inte en gåva, utan man köper denna tjänst av tiggarna, och tiggarnas motprestation är deras förödmjukelse, mördande tristess, en lång resa till ett annat land, samt påfallande ofta frusenhet, plågsamma positioner och social isolering från en familj som behöver sina anhöriga hos sig.

Tid är det värdefullaste som finns, och som ”arbetsgivare” till tiggare så ger du dem rena motsatsen till kompetensutveckling – du köper tiggarnas tid medan den förstörs, spolas ner i toaletten, framför dina ögon. Är inte detta ett långt värre utnyttjande än sexköparens, som trots allt betalar tusenlappar för mycket korta förlopp?

Javisst, pengar i koppen ger båda parter något (godhetskänslor respektive inkomst) som de värderar högre än det som de offrar (pengar respektive tid). Det är alltså bättre än inget. Men om man tänker längre än näsan räcker måste det finnas bättre transaktioner! Jag är alltså för en gångs skull helt enig med regeringen. Tror man att donationer hjälper människor, finn då sätt att göra dessa donationer utan att förstöra åratal av romers liv och utan att kräva av dem att de ska förödmjuka sig i ett kallt klimat långt hemifrån.

Feministisk posthumanistisk miljöforskning

Uncategorized

Ja, som vi har väntat! Men nu har 40+10 miljoner äntligen anslagits som grundplåt för att skapa ett akademiskt centrum inom detta ämne i Linköping, enligt pressmeddelande på Göteborgs universitets hemsida. I väntan på mer eget bloggmaterial från mig hoppas jag att du kan finna tröst i dessa goda nyheter från universitetsvärlden. Pepp! Några axplock från meddelandet:

”I en värld av dramatisk stegrad klimatpåverkan har vi inte längre lyxen att föreställa oss natur som avskild från kultur”.

Där hör ni! Sötebrödsdagarna är över, alla ni som vältrat er i föreställandets lyx.

”Nyligen utlystes fem doktorandtjänster. Även två stycken tvååriga postdoc-tjänster har utlysts. – Vi fick otroligt många duktiga sökande till doktorandtjänsterna. Över tvåhundrasjuttiofyra stycken för att vara exakt.”

Ja, det var verkligen exakt för att bara vara en undre gräns. (Undrar förresten hur många icke-duktiga som sökte.)

”humanioras tidigare uppdelning mellan kultur och natur är passerad. […] Denna tanke, kombinerad med feministiska och anti-koloniala forskartraditioner, kommer att genomsyra all verksamhet”

Inte bara feministisk och posthumanistisk, utan även anti-kolonial? Kan vi hoppas på att de kommer motverka IAEAs tendens att på kolonialt manér försöka tvinga på u-länder med kärnkraftsambitioner varsin mördande kärnkraftsbyråkrati av västerländskt snitt? Nehej, inte det nej…

”Tanken bakom detta är att bryta känslor av distans och maktlöshet, och också att bryta avpolitiseringen av de stora miljöfrågorna, förklarar Cecilia Åsberg.”

Bryta avpolitiseringen!? En oavsiktlig dubbelnegation eller en ovanligt uppriktig ambition?

”Den här sortens komplexa miljöfrågor följer inte disciplinära gränser. Klimatförändringarna till exempel, kan vi inte förvänta oss att enbart tekniker och ingenjörer ska kunna lösa. Det är ju främst ett beteende- och normproblem.”

Indeed. Patriarkala normer och strukturer skyndar på införandet av vitvaror, telekom, elektrifierade stora sjukhus och dylika k*kförlängare i fattiga länder. Åh, alla dessa cis-män som lierar sig med ingenjörer istället för att helt enkelt frigöra sig från manliga materialistiska normer och beteenden.

”Förstår man hur vi som mänskliga subjekt alltid redan är förkroppsligade och inbäddade i naturen får det konsekvenser för hur vi agerar med den, säger hon.”

I sanning! Vi kan förvänta oss mycket klokskaper framöver, det känner jag på mig.