månadsarkiv: april 2014

Ska vi ha kommunism i välfärden?

Uncategorized, , ,

”Alla skor ska vara bra, alla elever ska ha rätt till bra skor. Därför måste vi slänga ut marknadskrafterna vars intresse är att maximera egen vinst hellre än att fixa bra skor.”

Så låter det om vänsterpartiet, fast givetvis om utbildning istället för skor. Vi som var med när muren föll såg vad som fanns där bakom. Vänsterpartiet är förstås akut medvetet om det, men ändå ger de sig inte. ”Det är ju inte DEN sortens kommunism vi ska ha.” I den mån de alls försöker sig på att förklara hur det kommer sig att kommunism är bra just inom skola-vård-omsorg, så säger man något vagt om att det är skillnad på att hantera människor och hantera produkter. Håller det? Knappast. (Om jag fick välja skulle jag hellre göra tvärtom, så att viktiga saker som vård-skola-omsorg vore marknadsekonomiskt organiserade medan godis- och läskproduktionen gjordes statlig. Inga köer i vården, tre månader för att få godis.)

PISA-undersökningarna är på var mans läppar idag och skolfrågan börjar bli het. Det är utmärkt och jag hoppas något gott kommer ut av det. Jag återkommer i frågan, men denna gång nöjer jag mig med att be alla läsa Patrik Lindenfors om evidensbasering i skoldebatten.

Kärnkraftens olidliga lätthet

Uncategorized, ,

(Tack till signaturen heasm för impulsen att skriva detta.)

En del hävdar att kärnkraften är alldeles för dyr för att lösa världens energiproblem. De som hävdar detta har uppenbarligen inte gjort några överslag.

Världen drog cirka 16.6 TW termisk energi förra året medan senaste finska reaktorn ska producera cirka 4.5 GW termiskt. Därför krävs cirka 3700 reaktorer för att gå över nästan helt till kärnkraft, vilket innebär att om vi bygger vi 60 om året så är det ungefär lagom med tanke på deras livslängd på 60 år. (Vi har ju lite vattenkraft mm också.)

Kineserna bygger enligt egen utsago för 25 mdr, medan finnarnas fiasko kan gå på 100 mdr. Låt oss pessimistiskt anta att massproduktionen ligger mittemellan, på 50 mdr stycket. Med 60 reaktorer per år blir totalsumman alltså cirka 3000 miljarder/år. Det låter ju fruktansvärt mycket, men är det det? Nej, 3000 mdr är cirka:

  • 400 kr/människa.
  • 0.6% av världens BNP.
  • En sjättedel av värdet av oljeproduktionen i världen.

En alternativ beräkning: Om en reaktor tar fem år att bygga så måste vi hålla igång 300 byggen i världen vid varje tidpunkt för att få 60 klara varje år. Med 7.2 miljarder människor så måste varje grupp av 24 miljoner människor i världen driva ett reaktorbygge, och sätta igång med ett nytt så fort det förra är klart.

År 1979 så höll Sverige på med sex reaktorbyggen samtidigt på 8.3 miljoner man, dvs vi höll igång ett bygge per 1.4 miljoner invånare. Sverige har alltså demonstrerat en förmåga 24/1.4 = 17x större än vad som krävs för att man ska gå över till kärnkraft. Jovisst, EPR-reaktorn är lite fetare, men det var också 35 år sen vi gjorde bedriften och vi ansträngde oss knappt.

Vem bryr sig?

Uncategorized, ,

Fotbollshuliganen som slog ihjäl en fyrabarnsfar häromdagen, bryr han sig om fotboll? Bryr sig frikyrkobesökare om Jesus? Bryr sig gröna om miljön? Bryr sig nationalister om Sverige?

På något plan gör de det, förstås. Samtidigt, skulle jag vilja påstå, gör de det inte. De tror att de bryr sig, de intalar sig att de bryr sig. Men i själva verket så drivs de av att passa in någonstans, vara något, ha en tillhörighet, en identitet. Kanske söker de ruset av att delta i en masspsykos. Den grundläggande motivationen är uppenbart social och alla resonemang om nytta och principer är efterhandskonstruktioner som anpassas till gruppen. Att man blir det ena eller det andra beror mycket på tillfälligheter, vad man råkar halka in på och vad man gör social investeringar inom.

Nu har IPCC publicerat en ny sammanfattning av klimat-läget, som givetvis är värre än någonsin. De gröna talar om att världen snart är obeboelig och tävlar i att hitta på olika skäl till och konspirationsteorier kring varför andra inte bryr sig. En del dömer rentav ut mänskligheten som hopplös, men inte för ett ögonblick tittar de sig i spegeln och frågar sig om de själva bryr sig om global uppvärmning. På riktigt, alltså. Lackmuspapperet, i det här fallet kärnkraftsfrågan, ger ett tydligt utslag!

Moraliskt sett går det intellektuellt resonerade före det socialt påbjudna. När det senare undertrycker det förra uppstår verklig, objektiv omoral. För den som vill tillägna sig filosofin bakom dessa två kanske märkliga påståenden rekommenderas de två romanerna ”Zen och konsten att sköta en motorcykel” samt ”Lila: En studie i moral” av Robert M. Pirsig. För övrigt är dagens DN Debatt-inlägg obligatorisk läsning för alla som är intresserade av rationellt beslutsfattande, i stort och smått.