Fenomenet Greta är intressant att analysera i så många dimensioner, men jag försöker hålla mig till idéerna hon för fram om klimatet och vägen framåt. Jag har redan skrivit ett inlägg om det och hade tänkt nöja mig med det, men nu när Greta tyckte till om kärnkraft som en del av ett längre inlägg på FB så kan jag inte riktigt hålla mig. 
Gretas inlägg är ganska långt, så jag begränsar mig till det som jag uppfattar som den röda tråden. Hon skriver på engelska, mina kommentarer på svenska:
People keep asking me ”what is the solution to the climate crisis.” And how do we ”fix this problem”. They expect me to know the answer. That is beyond absurd as there are no ”solutions” within our current systems. No one ”knows” exactly what to do. That’s the whole point. We can’t just lower or heighten some taxes or invest in some ”green” funds and go on like before.
Där återkommer vi till ropet på ett nytt system, som jag i förra inlägget kopplade till 70-talet och Rom-klubben och dess pessimistiska syn på resurser mm. 
Jag håller inte med, utan anser att nationella CO2-skatter med ett globalt överenskommet golv löser problemet.
Yes there are many many things that are very good and necessary, and improves the situation. Such as solar- and wind power, circular economy, veganism, sustainable farming and so on. But even those are just parts of a greater picture.
We can no longer only focus on individual and separate issues like electrical cars, nuclear power, meat, aviation, bio fuels etc etc. We urgently need a holistic view to adress the full sustainability crisis and the ongoing ecological disaster.
Notera att hon tar ett bredare perspektiv än klimatet här, och talar om hållbarhet i allmänhet och en ospecificerad pågående ekologisk katastrof. Det är inte klimatcentrerat utan allmän-grönt!
And this is why I keep saying that we need to start treating the crisis as the crisis it is. Because only then – and only guided by the best available science (as is clearly stated throughout the Paris Agreement) can we together start creating the global way forward.
Frågan är vad det är värt att tala för vetenskap när man i förra andetaget avfärdat den sak-inriktade reduktionism som annars brukar känneteckna ett vetenskapligt angreppssätt.
But that can never happen as long as we allow the ”yeah-but-what-about-nuclear-power-then-debate” to go on and on and on. This is wasting our time. This is climate delayer-ism.
Här har vi förstås ganska radikalt olika perspektiv. Medan jag tycker att den gröna rörelsen fördröjt lösningen i över 40 år genom att vägra kärnkraft och andra viktiga teknologiska bidrag (GMO mm) till förmån för naturromantik, så tycker Greta att det är klimatfördröjande att prata teknologi och att vi istället borde fundera holistiskt på nya system.
We need to keep a great number of thoughts in our head at same time and yet move forward with the changes at unprecedented speed.
Här blir återigen lite motsägelsefullt. Vi ska inte fokusera på separata sakfrågor, utan tänka holistiskt, men ändå hålla många saker i huvudet samtidigt?
Personally I am against nuclear power, but according to the IPCC, it can be a small part of a very big new carbon free energy solution, especially in countries and areas that lack the possibility of a full scale renewable energy supply – even though its extremely dangerous, expensive and time consuming.
Här uppdaterade Greta sitt inlägg i efterhand, för hon skrev först detta utan det personliga ställningstagandet i början,och då blev tillräckligt många gröna stofiler upprörda för att tvinga henne att lägga in en brasklapp. Hursomhelst, de flesta läsare på denna blogg vet att kärnkraft skalar mer eller mindre obegränsat, är ovanligt ofarligt som industri betraktat och är billigt och snabbt att skala upp i serieproduktion.
Some people seem so desperate to go on with the comforts and luxuries of their every day life that they tell others to not have any children. As children, speaking for our little sisters and brothers, we don’t find that very encouraging. It is not us or future generations who have created this. And yet – once again – you blame us.
Här tar hon avstånd från den ganska vanliga hardcore-gröna idén att man inte ska skaffa barn för att undvika att belasta naturen ytterligare. Kanske har hon tänkt ut det själv, kanske är det en utlöpare från mamma Ernmans kristna arv. Jag vet inte, men det är hursomhelst uppmuntrande med ett litet brott från den gröna ortodoxin!
Once you have done your homework, you realize that we need new politics. We need a new economics, where everything is based on our rapidly declining and extremely limited carbon budget. But that is not enough. We need a whole new way of thinking.
Upprepat krav på ett nytt system. Man kan iofs tolka det i linje med det jag förespråkar, dvs en överenskommelse om CO2-skatter, men det stannar inte där, denna gång heller. Återigen, för att fixa klimatkrisen på några få år så ska vi tydligen hitta på ett helt nytt sätt att tänka.
The political system that you have created is all about competition. You cheat when you can because all that matters is to win. To get power. That must come to an end. We must stop competing with each other.
Här vänder hon sig mot tävlan/konkurrens och i kommentarsfälten har socialisterna extatiskt bejakat att oraklet tydligt legitimerar socialism, men ska man tolka henne både bokstavligt och välvilligt så talar hon om tävlan inom det politiska systemet, inte inom det ekonomiska. Och mitt skatteförslag är designat att göra just detta: minimera den multilaterala politiska konkurrensen i klimatförhandlingarna genom att skippa kvoter och ”rättvisa” för att istället betala skatt till den egna statskassan.
We need to start cooperating and sharing the remaining resources of this planet in a fair way. We need to start living within the planetary boundaries, focus on equity and take a few steps back for the sake of all living species.
Problemet är att detta fokus på rättvisa och påtvingad fattigdom är EXAKT det som medför så stor politisk konkurrens i klimatförhandlingarna. Det är precis den inriktningen som lett till mötessammanbrott, helt urvattnade överenskommelser, icke-bindande utfästelser etc. De fattiga hakar förstås gärna på och säger ”jodå, det är klart det ska vara rättvist, gå före ni rika som har skuld, släpp utrymme till oss”. De rika ländernas medelklass däremot är inte så intresserade av att ”ta några steg tillbaka” och släppa avsevärda mängder välstånd till folk i fjärran länder.
Dessutom är rättvise-ambitionen tämligen meningslös. Inte bara för att icke-OECD, dvs de fattiga länderna, redan idag står för 63% av utsläppen med en raskt ökande andel. Utan kanske främst för att målet funktionellt ligger nära noll, med de flesta scenarier för 2 grader inbegriper negativa globala utsläpp mot slutet av århundradet! Vad är poängen med att dela noll rättvist?
Amerikanerna har nyss röstat på Trump. Putin leder Ryssland, MBS (Mr Bone Saw) leder Saudiarabien, mullorna leder Iran, tyskarna bygger Nord Stream 2, Xi styr Kina med järnhand och säljer kolkraftverk längs Sidenvägen, indierna ökar kolkonsumtionen 4-6% årligen, Afrika kommer att öka befolkningen från 1.3 mdr idag till ca 4.5 mdr år 2100 etc. Om vi inte ska tänka teknologi och CO2-skatter i första hand utan hellre fokusera på rättvisa och asketism, vad är våra utsikter att lyckas? Gretas stjärnglans i all ära, men hon har inte en snöbolls chans i helvetet att få världen att tänka på helt nya sätt, instifta helt nya system och få oss att fokusera på rättvis fattigdom på de tidshorisonter hon ser framför sig. Det kittlar ett segment av gröna tänkare i världen, utan tvivel, men det är inte en framkomlig väg.
We are just passing on the words of the science. Our only demand is that you start listening to it. And then start acting.
So please stop asking your children for the answers to your own mess.
Så avslutas Gretas text. Men nej, ovanstående är inte bara att vidarebefordra vetenskapens ord. Det handlar tvärtom om att underordna vetenskapen den gröna politiken. Det köper jag inte, men jag följer gärna uppmaningen att inte lägga bördan på barnen genom att fråga dem om lösningen.