Tiggeri och pengars ondska

Pengar är ganska aktuellt numera, inte minst genom tiggeridebatten. Regeringen har just bett folk sluta ge pengar till tiggare och ge dem till hjälporganisationer istället. Jag återkommer till detta i slutet på inlägget, så ”stay tuned”, som det heter.

Pengar är kanske den mest civilisationsdrivande uppfinningen någonsin. Genom att gå från direkt byteshandel till att byta varor och tjänster mot generella betalningsmedel möjliggörs en enorm ökning i handel och specialisering, vilket i sin tur driver fredliga utbyten och till synes gränslösa välståndsökningar. Demokratin är svår att tänka sig utan att en borgerlig stadsbefolkning, handelsmän och yrkesmän, via pengar kunnat bygga maktpositioner som balanserat och med tiden överskuggat feodala maktcentra.

Ändå finns det i många kretsar en stark skepsis mot pengar och handel. Uttrycket ”pengar är roten till allt ont” är välkänt. Det finns ett antal saker som är förbjudna att göra mot betalning (men tillåtet utan betalning). Sex, organdonationer, röster i allmänna val, surrogatmödraskap är exempel. Andra transaktioner är förbjudna om man inte betalar tillräckligt mycket, såsom arbete. Ibland är det tvärtom förbjudet att ta mycket betalt för varor, exempelvis vid katastrofer, andrahandsmarknad för biljetter eller när det gäller hyresrätter.

Allt detta har sitt ursprung i den socialistiska axeln i 3D-modellen, dvs den upplevda konflikten mellan utnyttjare och utnyttjad. Den ena parten, ibland säljare och ibland köpare, upplevs ha en maktposition och då finns en stark socialistisk reflex att reglera bort möjligheten till ”utnyttjande”. Men den som inte är socialist, utan antar att folk är kompetenta att ta beslut i frågor som rör dem själva, förstår ofta att när parterna utför en transaktion så anser dessa att det förbättrar deras respektive situationer (och dessutom normalt sett mer än alla andra frivilligt tillgängliga transaktioner just där och då).  Den logiska slutsatsen är att förbud endast kan försämra deras situationer.

Jag har apropå det en intressant bok på min läslista, Markets without Limits, skriven av filosoferna Brennan och Jaworski, med tesen att allt som man får ge bort gratis också borde få säljas för pengar. (Nej, tyvärr får jag inget betalt för reklamen.)

marketswithoutlimits

För att återgå till tiggarna utanför våra affärer och köpcentra, så har jag aldrig gett dem några pengar. Det beror inte på att jag är särskilt snål – min senaste donation var för bara ett par dagar sedan till en crowdfundingkampanj för att ge exemplar av boken The Climate Gamble till alla deltagare på klimattoppmötet. Det beror inte heller bara på att jag är såpass introvert att jag tycker att det är jobbigt att löpa gatlopp mellan främlingar som tilltalar mig, utan framförallt handlar det om att jag inte ser tiggeri som något konstruktivt.

Jag är för frihet och vill absolut inte hindra någon från att donera pengar till tiggare. Men är det inte otroligt inkonsekvent att socialisterna accepterar det? När man ger pengar till tiggare, så utnyttjar man tiggare för att själv få emotionell tillfredsställelse och status som en god och givmild människa. Pengarna är inte en gåva, utan man köper denna tjänst av tiggarna, och tiggarnas motprestation är deras förödmjukelse, mördande tristess, en lång resa till ett annat land, samt påfallande ofta frusenhet, plågsamma positioner och social isolering från en familj som behöver sina anhöriga hos sig.

Tid är det värdefullaste som finns, och som ”arbetsgivare” till tiggare så ger du dem rena motsatsen till kompetensutveckling – du köper tiggarnas tid medan den förstörs, spolas ner i toaletten, framför dina ögon. Är inte detta ett långt värre utnyttjande än sexköparens, som trots allt betalar tusenlappar för mycket korta förlopp?

Javisst, pengar i koppen ger båda parter något (godhetskänslor respektive inkomst) som de värderar högre än det som de offrar (pengar respektive tid). Det är alltså bättre än inget. Men om man tänker längre än näsan räcker måste det finnas bättre transaktioner! Jag är alltså för en gångs skull helt enig med regeringen. Tror man att donationer hjälper människor, finn då sätt att göra dessa donationer utan att förstöra åratal av romers liv och utan att kräva av dem att de ska förödmjuka sig i ett kallt klimat långt hemifrån.

  •  
  •  
  •  
  •  

8 reaktioner på ”Tiggeri och pengars ondska

  1. Som vanligt-du sätter saken på plats i rätt sammanhang. Din jämförelse med andra aktörer verksamma inom ”tjänstesektorn” är helt relevant.
    Dessutom lyckas du i din text undanröja all risk för att uppfattas som konspiratorisk av läsaren.
    Missnöjesyttringar tenderar att uppfattas ,och därmed avfärdas, som just en konspirationsteori.
    Jag tycker mig se att du behärskar denna förmåga att undvika att lättsamt avfärdas som en konspirationsteoretiker.
    Jag är ”avundsjuk” på dina färdigheter i detta avseende, och undrar naturligtvis var jag kan lära mig denna konst.

    Jag uppfattar tiggeri, krig, lögner, (ibland människor också) som något av ondo, i vilket fall som helst innan det motbevisats.
    Så långt kan det väl anses vara ”ett normalt förhållningsätt”, men jag brottas ändå med konspiratoriska tankegångar ( fantasier).

    Så för att anknyta till ämnet har jag ett par exempel på mina reflektioner .
    ”Pengar är roten till allt ont”, lyder ordspråket.
    Ok-menar jag, men bara så länge dessa pengar har ett ”värde”.
    (Det förefaller ganska meningslöst att tigga, kriga och ljuga för något som saknar värde)

    Här kommer äntligen dagens konspirationsteori:
    Kanske vill regeringar världen runt något gott (med undantag av Schweiz) , som gemensamt och framgångsrikt urholkar pengars värde.
    Om det inte finns något av värde att bråka om kanske det blir ”lugnt i klassen”.
    Så tänker jag alltså!!

  2. ”They say money is the root of all evil
    I see money as the route of all people
    Cause we all follow paper trails, paper trails
    And everybody gotta pay their bills”
    Joey Badass – Paper Trails

    🙂

    Välskrivet igen.

  3. Socialisters syn på- och hantering av – tiggeri och tiggare är väldigt intressant eftersom deras grundsyn vanligtvis innebär ett ständigt omfördelande från de som har till de som inte har. Jämlika utfall ska till varje pris uppnås. När sen gator och torg fylls av tiggare som har det så uppenbart sämre än de fattigaste svenskarna låter det plötsligt annorlunda från vänsterkanten. Man pratar om ovärdighet och jag undrar om allt är frid och fröjd bara tiggarna får sitt ”bidrag” som en avi på posten? Man pratar om att det inte är någon hållbar lösning att tigga och jag undrar varför livslång sjukskrivning av svenskar är mer hållbar? Man menar att det är organiserat och implicerar att ett antal mellanhänder skär emellan och jag undrar om försäkringskassans, kommunernas, landstingens och politikernas tiotusentals anställda jobbar ideellt? Man menar att det är effektivare att hjälpa på plats och jag undrar varför just bistånd till Rumänien skulle fungera mer effektivt och mindre korrupt än bistånd till andra länder?

    Med detta sagt och med tillägget att jag inte heller gillar att man fortfarande kan begå brott utan brottsoffer kan jag inte se mig som arbetsgivare när jag skänker en slant till tiggare eller kläder till flyktingar. Givetvis mår jag bra av att hjälpa en annan människa men lika självklart är att jag önskar att allt detta lidande inte fanns. Jag mår inte bättre av att ”erbjudas” ett ”varuhus” av behövande människor jämfört med att detta utbud av behövande människor inte fanns. Behovet av en ny njure kan väl svårligen jämföras med behovet av att känna sig som en filantrop, eller? Jag förstår att du stör dig på socialisternas hyckleri. Det gör jag också. Men jag tycker ändå att parallellen till andra typer av ”affärsrelationer” haltar en aning.

    1. Bra paralleller kring offentligt inhemskt svenskt bistånd. Ja, om man tror att bistånd direkt till tiggare är en effektivare form än den man kan åstadkomma via biståndsorganisationer, så finns det förstås en poäng med det förra. Jag är tveksam – det cementerande av lågt humankapital som är inbyggt i tiggeriet talar för att bistånd till tiggare är sällsynt ineffektivt.

      Behovet av en ny njure/behovet av att känna sig som en filantrop… Nja, bägge är som sagt behov och bägge resulterar i efterfrågan på något. I det senare fallet skapar tiggeri-betalningar en efterfrågan på romskt tidsslöseri och förödmjukelse. Efterfrågan resulterar i tillgång, precis som i alla affärsrelationer.

  4. ”Pengar-roten till allt ont” får mig allttid att tänka på Ayn Rand och Atlas Shrugged:

    So you think that money is the root of all evil? […] Have you ever asked what is the root of money? Money is a tool of exchange, which can’t exist unless there are goods produced and men able to produce them. Money is the material shape of the principle that men who wish to deal with one another must deal by trade and give value for value. Money is not the tool of the moochers, who claim your product by tears, or of the looters, who take it from you by force. Money is made possible only by the men who produce. Is this what you consider evil?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *