Global uppvärmning

Jag får frågor ibland om min inställning till global uppvärmning (AGW) och har lovat att säga något om det. En del kanske blir besvikna, men jag tänker inte hänge mig åt någon kvantitativ teknisk bevisföring om AGWns vara eller inte vara. Orsaken är helt enkelt att jag inte kan. Så tråkigt och otillfredsställande är det. Värre, min ståndpunkt är att INGEN lekman kan, helt enkelt eftersom sambanden och modellerna är för komplexa.

Jag har alltså att välja på att antingen försöka identifiera den akademiska huvudfåran och anta att den representerar mitten av sannolikhetsfördelningen eller försöka göra en egen bedömning som avviker åt ena eller andra hållet baserat på exempelvis önsketänkande, konspirationsteorier eller hybris. Jag väljer huvudfåran. Det är givetvis möjligt att jag misslyckas med att identifiera huvudfåran korrekt, men detta tror jag att jag klarar av och huvudfåran representeras väl av IPCC.

Jag är givetvis också medveten om risken för att den akademiska huvudfåran har fel, exempelvis beroende på möjligheter att:

  • grönt aktivistiska akademiker söker sig till området i högre grad än andra
  • politiker har ett sådant inflytande över forskarna genom anslag och politiserade tillsättningar att de AGW-troende akademikerna blir fler
  • forskarna är sociala djur och påverkar varandra i en viss riktning
  • forskarna ser klart men har ändå helt felaktiga teorier och modeller
  • (vad har jag missat?)

Antagligen gäller flera eller alla ovanstående, men frågan är i vilken utsträckning. Min bedömning är att det inte är tillräckligt för att jag ska avvisa huvudfårans varningar och leta upp någon akademisk uteliggare att tro på istället. Så vad är huvudfåran då, och hur oroliga bör vi vara om man får tro den?

Senaste budet är att vi redan idag har cirka 0.85° C uppvärmning och 19 cm havsnivåhöjning. Om vi inte gör något särskilt utan fortsätter öka CO2-utsläppen så går vi mot 3.7°-4.8° uppvärmning och 45-82 cm havsnivåhöjning år 2100. Det finns dessutom en tröghet i systemen som gör att när CO2-halten i atmosfären väl slutar stiga så kommer temperaturen och havsnivån att fortsätta öka ganska länge. Särskilt havsnivån, då, som kommer fortsätta stiga till iallafall 7 meter över baseline vid en fyragradig temperaturhöjning, även om temperaturen inte ökar ytterligare, men det kan ta hundratals år. Övriga skadeverkningar innefattar havsförsuring, fler extrema väderhändelser, artförluster mm. Det finns också ett antal positiva följdverkningar såsom ökade skördar i kallare områden.

Buden skiljer sig kraftigt åt vad gäller nettokostnaderna för detta. Fyra grader är skapligt dramatiskt och kommer troligen upplevas åtminstone av mina barnbarn, även om jag inte hinner lida av det själv. Diverse uträkningar talar om förluster på en handfull procent av BNP, plus kostnader för eventuella klimatflyktingar och oroligheter. Det blir förstås enorma siffror, men samtidigt inte så farligt om man betänker att BNP ökat tusentals procent under fossil-eran och fortsätter öka. Mänskligheten behöver givetvis flödigt med energi att jobba med och fossil energi är onekligen billigt. Jag finner det ganska troligt att man vid en ekonomisk kalkyl som värderar konventionellt/strikt enligt sannolikhetsfördelningarna kommer fram till att mycket omfattande, kanske tillochmed ökande, fossilförbränning är fortsatt rationellt! Ändå tycker jag att man ska dra ner ganska hårt, gärna genom CO2-skatter. Varför?

Jo, en orsak är att jag tar (oproportionerligt stor) hänsyn till risken för plötsliga och irreversibla (på mänskliga tidsskalor) skeenden. Exempelvis att grönlandsisarna skulle smälta mer plötsligt, att vi får metanhydrat-rapningar från haven som ökar växthuseffekten kraftigt och snabbt eller att vi får ett ”anoxic event” eller dylikt. Säg att vi blåser på med fossiler och med detta skapar varaktigt 2% högre BNP men också en risk på 1% att eliminera mänskligheten. Är det en bra deal?

Ja, strikt ekonomiskt/statistiskt får man 102% i BNP med 99% sannolikhet och 0% i BNP med 1% sannolikhet och väntevärdet blir därför 102%*99%+0%*1% = 100.98% i genomsnittlig BNP, vilket är en förbättring. Men jag vill ändå inte gambla på det sättet. (Räkneexemplet är helt hypotetiskt, men ni förstår principen.) Jag räknar normalt ganska strikt, vilket syns i mina kalkyler över kärnkraftens skadeverkningar kontra nytta, men jag anser att man måste betrakta risken för ”ruin” (som spelteoretiskt begrepp – det är kört och man kan inte spela mer) som speciell. Tjernobyl och Fukushima har visat att kärnkraften inte presenterar någon risk för ruin. Klimatförändringarna däremot tycks göra det.

Dessutom är jag miljövän på riktigt. Jag sätter ett värde även i att freda naturen skapligt. Jag är inte grön – jag anser inte att vi i allmänhet ska leva i samklang med naturen utan snarare att vi ska lyfta oss över den och alltmer koppla loss oss från den. Jag anser inte heller att vi ska jaga insignifikanta föroreningar eller vara grönt puristiska eller dogmatiska. Men däremot vill jag gärna att vi fortfarande ska ha rika, balanserade, varierade ekosystem runt oss. Fast jorden förstås på lång sikt klarar sig oavsett vad vi gör:

Trogna läsare vet att jag anser att kärnkraft är billigare än kol (och även biomassa) OM man tonar ner kärnkraftsbyråkratin och/eller inkluderar skador av luftföroreningar (ej AGW) i kalkylen. Därmed faller argumentet att mänskligheten nödvändigtvis tjänar kortsiktigt på kolkraft. Att kraftigt minska eller åtminstone skjuta AGW-problematiken på framtiden skulle alltså kunna vara en såväl långsiktig som kortsiktig vinstaffär, om man jobbar smart.

  •  
  •  
  •  
  •  

6 reaktioner på ”Global uppvärmning

  1. Tack för ditt inlägg! Jag måste erkänna att jag blev en aning besviken på bristen av ställningstagande. Visst är det intellektuellt ärligt, och troligen bra för ens trovärdighet, att vara konsekvent med att inte debattera över sin kompetensnivå. Dock tycker jag du är en aning pessimistisk vad gäller lekmäns förmåga att sätta sig in i ett område och bilda sig en egen välinformerad uppfattning. Med samma logik skulle man kunna argumentera att i alla forskningsområden där det finns stora datamängder men saknas konsensus är frågan i själva verket för komplicerad även för forskarna i området att hantera. Jag har dock aldrig hört någon yttra en sådan åsikt. Snarare är det önskvärda i sådana sammanhang att en tillräckligt kompetent och vetenskapsmetodiskt stringent forskarkår i oberoende grupperingar bildar sig egna oberoende uppfattningar, testar hypoteser med olika medel, försöker replikera varandras resultat osv tills en sammanhållen och väl understödd bild börjar växa fram. Dock är inte alltid alla dessa krav tillfredställda inom ett ämne, även om ett starkt konsensus finns. Ett exempel är den näringslära som länge legat till grund för alla statliga västerländska kostråd, och som på senare tid uppdagats som kraftigt bristande både i forskningsmetodik och oberoende, både mellan forskargrupper och från yttre starka intressen (politiska, ekonomiska, osv). I dessa fall har forskare som yttrat minoritetsåsikter mycket enkelt avfärdats och haft mycket svårt att få anslag för sin forskning. I sådana lägen kan intresserade lekmän med en stadig grund i andra grenar av vetenskapen spela en viktig roll genom att kritiskt betrakta och ifrågasätta existerande bevisdata för förhärskande hypoteser, i och med att aggregatet av lekmän inte tenderar att ha samma dolda agenda. Dessa lekmän har aldrig haft så goda möjligheter som idag, med de kommunikationsmöjligheter som internet givit. Naturligtvis kommer många av dessa lekmän komma fram till fel slutsatser och vissa kanske är helt galna. Men med tillräckligt många obiaserade granskare kan resultatet bara bli att feltolkningar av data i högre utsträckning exponeras.

    Med allt detta sagt respekterar jag ditt beslut att inte uttala dig närmare i frågan. Internet har trots allt tillräckligt många högljudda förvillare utan att vettiga människor ska förlora trovärdighet genom att uttala sig i frågor där de faktiskt inte tror sig veta svaret.

    Minoritetsrapporter är dock alltid värdefulla i att de kan öppna folks ögon för möjligheten att något allmänt accepterat kan vara fel. I mitt fall har Berns bloggande inspirerat mig att börja titta på vilken data som ligger bakom AGW-hypotesen. Hittills har detta fått mig att dra slutsatserna 1) planeten håller definitivt på att bli varmare, 2) Koldioxidhalten går definitivt upp, 3) Människan är säkerligen ansvarig för en stor del av punkt 2, 4) CO2 har mycket troligen en positiv nettoeffekt på yttemperaturen om än i ganska okänd utsträckning, 5) Det är en mycket reell möjlighet (om än långt ifrån säkert) att detta i förlängningen kan leda till katastrofala klimatförändringar. Baserat på dessa slutsatser håller jag till fullo med dig om hur vi som art bör handla.

  2. En till kommentar (japp, jag saknar förmåga att fatta mig kort, och ja, jag funderar på att starta en egen blogg någon gång när jag har tid):

    Jag ska tillägga att jag faktiskt anser att klimatfrågan är speciell och exceptionellt svår att hantera vetenskapligt (vilket jag tror är poängen Jeppen vill få fram). Denna poäng kan belysas genom att jämföra med mitt eget område, reaktorfysik.

    Det finns ett stort antal kommersiella reaktorer, forskningsreaktorer och experimentanläggningar av olika slag och skulle någon uppställning saknas finns det alltid möjlighet att bygga den (i mån av pengar, politiskt intresse osv naturligtvis). I varje anläggning kan en enorm drifterfarenhet samlas genom att lika och olika experiment och driftlägen prövas ett stort antal gånger. Detta gör att man kan få godtyckligt god statistik i sina experiment.

    Vad gäller klimatet är vi dessvärre begränsade till ett globalt experiment, som forskarna till på köpet har näst intill noll kontroll över. Det bästa man kan åstadkomma i detta läget är att samla in så mycket diversifierad data som möjligt. Experiment går aldrig att perfekt återskapa.

    Denna fundamentala skillnad leder också till stora skillnader i pålitlighet och förutsägelseförmåga hos modeller. Den som bygger en modell för reaktorfysik kan validera sin modell mot en mängd olika reaktorer i olika utförande och med olika rand- och initialvillkor, allt efter vilken experimentell data som finns tillgänglig. Man kan också använda tidigare validerade koder för att verifiera nyare varianter. Detta gör att innan någon tilltro sätts till modeller av kärnreaktorer har deras förutsägelser prövats i en mängd olika förlopp i en mängd olika system som skiljer sig åt på olika sätt. Sannolikheten att förutsägelserna ska gälla även för måttligt annorlunda situationer än koden testats för är då hyfsat hög.

    Klimatmodeller kan endast valideras mot en enda historia hos ett enda system med en enda mängd randvillkor. Naturligtvis passas alla modeller efter bästa förmåga efter de data man har. Troligen finns det ett oändligt antal variationer av modeller som med god överensstämmelse skulle kunna återskapa skeenden a posteriori. Det finns dock inga som helst garantier för att de kan förutsäga framtiden. Eftersom vi bara har ett system och inte en mängd liknande kan vi inte veta huruvida framtiden ser ut som det förflutna. Framför allt med tanke på att vi ständigt rör oss utanför kända parameterområden.

    1. Hej! Fritt fram för de som önskar i kommentarsfältet, men jag orkar sällan titta på långa youtube-klipp. Skriven text är överlägsen eftersom den brukar vara betydligt mer fokuserad och bättre komponerad än dokumentärer och intervjuer. Dessutom snabbare att ta till sig, lättare att analysera och citera.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *