Infantilt om incest

Monica Green, riksdagsman för S, gav år 2010 uttryck för en förvånansvärt liberal tankegång när hon på en direkt fråga svarade, helt korrekt, att det är otidsenligt att fängsla vuxna syskon som har sex såsom vi gör i Sverige. I västerlandet försöker vi nämligen, med varierande framgång förvisso, lägga gammalt äckeltänkande bakom oss som grund för lagstiftning, och vad gäller inavelsrisken så påpekade Green att sex inte behöver leda till avkomma numera.

Hon tvingades givetvis genast till avbön och reträtt. Rubriken blev ”förlåt mig, alla som jag sårat”. Vän av ordning frågar sig givetvis vem man rimligen kan såra genom att hävda vuxna samtyckande personers rätt till ett icke-kriminellt privatliv?

Men helt enligt 3D-modellen och sin socialistiska ådra lyfte så Monica risken för ojämlikt maktförhållande i incestuösa förhållanden och därmed resulterande förtryck. (Som om inte samhället var proppfullt av ojämlika men helt legala parförhållanden redan.) Hon gjorde också den obligatoriska kopplingen till barnporr och bedyrar att hon vill ha hårdare straff för folk med sådana förkastliga ettor och nollor på hårddisken. Avslutade sen avbönen med att lova att inte driva frågan eftersom det finns mycket viktigare saker att driva, nämligen ”de ökade klyftorna i samhället”.

Monica Green ser alltså orättvisan som lagstiftarna själva skapat – en onödig lag som drar samtyckande vuxna inför skranket, kriminaliserar och fängslar dem – en lag som kan avskaffas med en snabb omröstning i riksdagen. Men hon lovar att inte ägna en halvtimme åt att kasta in en motion om saken, eftersom hon i oppositionsställning är fullt upptagen med att fixa de ”ökade klyftorna i samhället”. Ännu ett exempel på 3D-modellen – jag som liberal tycker att det är helt sjukt att inte först och främst sluta att göra skada själv innan man försöker fixa ”problem” som man inte har något med att göra. Socialister är av en annan åsikt.

Hursomhelst, nu är debatten aktuell i Sverige och Danmark igen, och etern fylls av olika betraktelser, många måttligt begåvade. Exempelvis tillför Elisabet Höglund absolut ingenting i en kolumn i Aftonbladet idag. Det enda intressanta är hur hon själv, iallafall i mina ögon, trampar lite i klaveret med ”För oss svenskar är homosex helt accepterat, liksom homoäktenskap. Men ­incest är något annat och mycket ­allvarligare.” Jaha, så homosex och homoäktenskap är lite allvarligt ändå!?

Sen trycker hon på inavelsrisken som det avgörande problemet, men helt utan att reflektera över de principiella följderna av detta ställningstagande. Ska man förbjuda sex med hög risk för genetiska defekter hos eventuell avkomma så borde detta tillämpas även på icke-incestuösa par där en eller båda har ärftliga genetiska sjukdomsgener! Håhåjaja. Elisabet är ett stolpskott men tillsammans med alla sina stolpskotts-vänner bygger hon ett effektivt nejdetkanviiinte.

  •  
  •  
  •  
  •  

4 reaktioner på ”Infantilt om incest

  1. Som vanligt bra skrivet, kul också att du hamnar på samma sida som Tännsjö i den här debatten, som annars inte är någon favorit för dig antar jag. Skulle vara intressant också att se vad Putins propagandister skulle säga om dina åsikter vann gehör här i landet.

    Försvar för förbudet är som du säger tunt och utgörs av
    1) antiintellektuell stockkonservatism som Höglunds. Att något alltid varit fel överallt är milt sagt korkat som försvar – hur mycket hade Höglund som kvinna haft att säga till om om den doktrinen varit ledande i Väst?
    2) inavelsrisk – men som du säger, hur gör vi då med gensjuka i allmänhet?

    Till 2 vill man lägga frågan om incestutövare som steriliserar sig eller har homosex. De kan ju inte få barn så vad är då felet? Det vore ju för övrigt fantastiskt om incest skulle tillåtas bara om den var homosexuell 🙂

  2. Du får gärna skriva något om barnpornografi också som hanteras märkligt av lagen. Tecknad eller konstnärlig ska självklart måste få vara fri då den saknar offer, men var drar man gränsen för äkta barnporr? Jag är med magkänslan för ett förbud för spridning, innehav och tittande med hänsyn till att den som blivit utsatt för brottet förmodligen mår rätt dåligt av att veta att fler får se hur hen utsätts för brott. Samtidigt bör ju isåfall alla brottsoffer ha rätt till att stoppa spridning av filmer på deras fall. Det bör kunna ordnas på papperet med nuvarande lagstiftning som kräver medgivande om man filmar någon, och det blir administration kring dispens att se filmerna (fast det kanske går att ordna, jfr sjukjournaler), men vad kostar det i förhållande till sin effekt? I stort sett är jag för ett förbud formellt, men i praktiken inte med hänsyn till att det skulle bli dyrt och tandlöst.

    1. Jodå, förr eller senare skriver jag något om detta. Håller med om parallellen till andra brottstyper. Som partiell spoiler kan jag väl säga att även om brottsoffer kan lida av att skildringar av deras övergrepp cirkulerar på nätet, så ökar inte deras lidande för att någon enskild person tittar eller sprider i hemlighet. Det finns alltså inget marginal-lidande, och därför inget offer och därför inget att bestraffa. Barnporr-lagstiftningen är en moral/äckel-lagstiftning, hur mycket förespråkarna än försöker rationalisera den, och en väldigt olycklig sådan med tanke på att den används som murbräcka för att inskränka våra fri- och rättigheter på nätet rent generellt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *