Ebola-matte

Som alla säkert vet pågår det hittills största ebola-utbrottet någonsin i Västafrika just nu, med i skrivande stund ca 1779 misstänkta och konstaterade fall av Ebola. Ebola är ett blödarfeber-virus som sprids via små mängder kroppsvätskor (inklusive svett mm) och sjukdomssymptomen är först feber, ont i halsen, ont i huvudet, sen diarreer och kräkningar och försämrad lever/njurfunktion, sen inre blödningar och död. Ofta är slutet rätt geggigt och förstås väldigt smittsamt för att vara vätskeburet (och inte luftburet).

Inkubationstiden är 2-21 dagar med ett snitt på 9 dagar. Man är smittsam först när man har fått symptom. När man väl fått symptom är förloppet ganska snabbt, även här tycks det handla om cirka 9 dagar (tills man dör, om man gör det). Tillfrisknar man är mäns sperma smittsamt i uppåt 7 veckor. Utbrottet har haft cirka 60% dödlighet hittills.

USA har flugit hem ett par ebola-smittade volontär-läkare för behandling hemmavid. Kommentarsfälten och twitter är i uppror med amerikaner som skriker om hur oansvarigt och tokfarligt detta är. Även exempelvis Donald Trump har tweetat dumheter:

trump-tweets

Jo, istället för att läsa på kan man alltid tweeta om att modiga dödssjuka läkare bör förvägras vård i hemlandet. Jag triggade lite på ett annat påstående om att Ebola-smittan sprids så ”fort” i Västafrika nu, och att detta bevisar att smittan är farlig även för länder som USA. Men vadå ”fort”? Såhär ser det ut, per land (data från wikipedia):

ebola_progression

Ground-zero-landet för detta utbrott, Guinea, har fått till bra insatser och därför har progressionen varit långsam. Efter spridningen till Liberia och Sierra Leone har det dock gått rätt snabbt i dessa länder. I vissa områden förvärras spridningen av begravningsseder där anhöriga ska hjälpas åt att tvätta liket. I vissa områden omfattas utbrottet av konspirationsteorier och skepsis mot läkarna, vilket gör att en del inte kommer in till behandlingscentrumen.

Om vi tittar på det totala så hade vi 86 fall redan 25 mars, för cirka 135 dagar sen. Säg att varje person smittar N andra i slutet av sjukdomsförloppet på 9+9 = 18 dagar. Då satisfierar N ekvationen: 86*N^(135/18) = 1779, eftersom vi har 1779 fall just nu. Lösningen blir ganska precis N = 1.5, dvs varje smittad smittar cirka 1.5 andra personer. Detta är förstås extremt ungefärligt och förenklat. Inga mörkertal medräknade, ingen hänsyn till variation i inkubationstid eller till smittspridning från friska män, inga hänsyn till att de 1779 är kumulativt snarare än sista ”generationen” etc. Bara en grov indikation på att det faktiskt varken går särskilt fort eller sprider sig som en löpeld bland befolkningen i gemen. Det sprider sig mellan människor i verklig närkontakt, visst, men inte mer.

Så. vad behöver man göra för att få stopp på utbrottet? Jo, man måste få ner smittspridningen från cirka 1.5 till under 1.0, självklart! Detta, påstår jag, är lite tufft (men fullt görbart) i delar av Afrika men en baggis i västerländsk miljö. Vi kör inte de där begravningsritualerna, vi har inte lika mycket konspirationsteorier för oss, vi tar oss lätt till sjukhus, vi kör bättre hygien och vi har betydligt bättre sjukhusresurser. Viruset är smittsamt men inte så tåligt – tvål, etanol, UV-ljus mm förstör det. Att vi lätt kan hantera och begränsa ebola-smitta i väst är orsaken till att naturligt fega och överbeskyddande byråkratier i väst inte har några problem med att flyga hem smittade och behandla dem på hemmaplan.

Så, låt oss slappna av. De ebola-stammar vi sett hittills är inget hot mot utvecklade länder. Har vi otur kan vi få något dussin smittade i något i-land om vi tas på sängen, men det är ungefär allt. Det vore illa, förstås, men inte systemhotande på något sätt och inget att gå runt och oroa sig över.

CO2-utsläpp

Tre grafer med färska data för att få perspektiv på CO2-utsläppen i världen.  Den tredje är bäst, så häng i! Först den allra enklaste, procentandel för de 20 största utsläpparna och resten av världen.

co-percent

Det som alla vet är tydligt – Kina är i särklass största utsläppslandet med USA som avlägsen tvåa. Tillsammans med Indien står de för cirka 50% av utsläppen.

En lite mer komplicerad andra graf med precis samma länder, där höjden på staplarna är CO2-utsläppen per capita och bredden på staplarna är capita (antalet människor i landet). Staplarna är ordnade i total-utsläpp från vänster:

co2-capita

Världsgenomsnittet är 4.9 ton/capita och år, så vi ser att Kina ligger en bra bit över detta på 7.0 ton/capita (nej, det beror inte på Kinas export). USA framstår som en skurkstat iochmed att de ligger på 18.6 ton/capita och är väldigt många. Indien är en grönskimrande stat på blott 1.5 ton/capita medan Tyskland är en europeisk skurkstat på 10.3 ton/capita. Sverige ligger lågt på 5.5 ton/capita (men är bara med i rest-of-the-world-stapeln). Skillnaden är givetvis att Tyskland är en föregångare inom förnybar energi medan Sverige är ett kärnkraftsland. Detta bekräftas av Frankrike som kommer in på 6.0 ton/capita.

Egentligen tycker jag ovanstående graf inte har särskilt stort förklaringsvärde, så låt mig som alternativ ge nedanstående graf som är likartad men där höjden är kg CO2/BNP-dollar och bredden är antal miljarder BNP-dollar som respektive land genererar:

co2-gdp

Världsgenomsnittet är 0.47 kg/$ och USA ligger klart under detta på 0.35 kg/$. USA är alltså inte så mycket skurkstat i det perspektivet, utan helt enkelt ett rikt land. Kina och Indien däremot framstår här som skurkstaterna och plötsligt är Indien inte fem gånger renare än Kina. Indien är alltså inte ett land av gröna änglar, utan helt enkelt ett mycket fattigt land som inte velat öppna och avreglera sin ekonomi nog för att nå samma ekonomiska framsteg som Kina. Eller vid närmare eftertanke – detta är ju exakt vad gröna kallar änglalikt!

Notera att Frankrike har lägsta utsläppen per BNP-dollar av dessa 20 stora, genom sina 0.14 kg/$, vilket återigen bekräftar kärnkraftens effektivitet. Det gröna föregångslandet Tyskland har 64% högre utsläpp per BNP-dollar med sina 0.23 kg/$. Sverige kommer in på smått otroliga 0.09 kg/$, en femtedel av världsgenomsnittet. (Och nej, Sveriges utsläpp blir inte värre om vi räknar på vår inverkan på andra länder genom handel.)

Oskarshamn 1 vs vindkraften

Vår minsta reaktor, Oskarshamn 1 på knappa 500 MW, kommer att läggas ner av de rödgröna efter valet. O1-an, startskottet för det svenska kärnkraftsundret, är en arbetshäst som sedan starten 1972 producerat levererat nästan 100 TWh. (Update: Uppmärksamma läsare påpekade att den har producerat mer än 100 TWh, men förbrukar en del själv, så för att förtydliga gäller alla siffror i denna bloggpostning netto-leveranser.) Att bygga den kostade cirka 493 miljoner eller ca 3-4 miljarder i dagens penningvärde, vilket innebär att kapitalkostnaden är cirka 3-4 öre/kWh. Förvisso har det skett uppgraderingsprojekt som också kostade, men vi måste ändå konstatera att reaktorn tjänat Sverige oerhört väl och bidragit rejält till hushållens låga elpriser, landets rena luft och industrins konkurrenskraft. Den har uppgraderats säkerhetsmässigt och har god teknisk status, och att den ändå kommer läggas ner inom ett par år i en kaskad av grön smutskastning bör ses för vad det är – de politiska dilettanternas skymf mot svenskt ingenjörskunnande och ett uttryck för deras förakt för landets realkapital.

Här följer en liten graf över reaktorernas kumulativa leveranser jämfört med vindkraftens, över hela deras respektive livslängder. (Om någon undrar varför jag gör grafer på engelska så är det för att jag käftar i utländska debattforum ibland, och då är graferna bra ammunition.)

race

Som du ser har vindkraften nu ungefär samma lutning som de stora reaktorerna, dvs vindkraften motsvarar en stor reaktor i årsleverans. Ett mycket snällt överslag ger vid handen att vindkraften i Sverige hittills kostat sådär 70 mdr (någon som har pålitliga siffror?). Vinden kommer troligen passera de nedlagda Barsebäcksreaktorernas och Oskarshamn 1s respektive total-leverans cirka 2017-2018. Det innebär att O1-an sannolikt kommer gå i graven utan att vindkraften hunnit ifatt den.

Ett sakskäl som kommer anföras för O1s nedläggning är att vindkraften numera levererar mycket mer än reaktorn, så att den inte längre behövs. Det är förvisso riktigt att vindkraften levererar mer, men ekonomiskt och miljömässigt är det givetvis vansinne att lägga ner fungerande reaktorer. Kolkraftsapologeterna kommer hävda att kärnkraftsnedläggningar inte spelar någon roll för miljön eftersom EU-systemet med utsläppsrätter håller CO2-utsläppen på en viss nivå oavsett vad man gör, men det är feltänkt. Ambitionerna i systemet kommer nämligen alltid styras efter vad som är realistiskt (läs: lätt att göra). Om vi lägger ner en massa kärnkraft i EU kommer ambitionerna sänkas, dvs framtida reduktioner av mängden utsläppsrätter kommer inte bli lika stora.

Den totala kärnkraftsleveransen under alla år i Sverige är på cirka 2100 TWh, vilket motsvarar 210 år av dagens svenska vindkraftsleverans. Det är också mer än EUs samlade vindkraftsleverans under alla år! När kommer vindkraften att ha gått om kärnkraften i kumulativ leverans i Sverige, tror du? Jag gissar på att det aldrig kommer hända.

Israel vs Palestina

Svår konflikt att kommentera. Alla har sina åsikter, ofta enligt politiska skiljelinjer i övrigt. Positionerna är låsta. Vi matas med två olika narrativ där ena eller andra parten är skurkaktig. Båda är förstås riktiga – de är skurkaktiga, fast på lite olika sätt. Och det som sker nu i Gaza är ett av flera bottenlägen i en extremt långdragen tragedi.

En del av det pro-israeliska narrativet är frågan ”Vad skulle du göra?” (om det regnade raketer från Köpenhamn in mot Malmö exempelvis). Skillnaden är ”bara” att Sverige inte håller Köpenhamn blockerat från omvärlden, och det kanske är därför danska raketer inte regnar över oss. Inte ens med plutonium har vi lyckats tvinga dansken på knä.

Låt oss konstatera att det är Israel som har den överlägsna makten. Det är Israel som har ett högteknologiskt, rikt samhälle med god utbildning. Israelerna lever ett normalt liv, utom givetvis den allt större andelen ultraortodoxa. De har valmöjligheter och handlingsutrymme, och detta används till att begränsa palestiniernas livsföring och utrymme. Palestinierna är statslösa, undanträngda i Bantustans, blockerade från det mesta av handel och nu även från grundläggande nödvändigheter som el.

Jag har pekat på Ingelhart-Wezels kulturkarta i ett par inlägg nu:

cultural map

Israel är tyvärr inte med, men jag skulle gissa att landet ligger någonstans i Latinamerika-bubblan. Religiöst, men ganska långt gånget på self-expression-sidan. Israel ligger mitt i Catholic Europe-bubblan. Det är ingen djärv gissning att Palestina skulle hamna i nedre vänstra hörnet på den här kartan, troligen längre in i hörnet än Zimbabwe. Och hur skulle något annat vara möjligt? Som jag nämnt kräver en vandring mot höger ekonomiska framsteg – vilket palestinierna har exakt nada av. Vandring uppåt är inte heller snutet ur näsan – det sker med utbildning och övergång till informationssamhälle. Från World Values Survey:

  1. traditional values emphasize religiosity, national pride, respect for authority, obedience and marriage. Secular-rational values emphasize the opposite on each of these accounts.[5]
  2. On the second dimension, survival values involve a priority of security over liberty, non-acceptance of homosexuality, abstinence from political action, distrust in outsiders and a weak sense of happiness.

Israels strypgrepp gentemot Palestinas ekonomi innebär alltså att man håller kvar dess befolkning i en kulturell zon som garanterar fortsatt hårdnackat motstånd. Konflikten är därmed fast i ett moment 22. Man kräver goda värderingar för att tillåta utveckling men utan utveckling kommer inga goda värderingar.

Frågan är hur länge detta ska pågå. Om jag fortsätter luta mig mot kartan så gissar jag att eftersom palestinierna inte tillåts utvecklas så kommer konflikten pågå tills dess israelerna utvecklats nog för att förkasta sin nuvarande metod, dvs apartheid och bantustan-tanken. Vid det laget har man förstört möjligheten till en tvåstatslösning, och alltså måste palestinierna få medborgarskap i Israel. Landet går samma väg som Sydafrika, troligen utan en Mandela som åtminstone i stora delar av sin livsgärning förespråkade fredligt motstånd och senare försoning.

Bomba palestinierna snälla? Nejdetkanviinte!

Värderingsskillnader inom och mellan länder

Vid förra bloggpostningen om Turkiet och kulturkartan invände signaturen Bertil Rolf att sådana kulturella jämförelser mellan hela länder är för grova, och att vi ofta har mer gemensamt med andra med samma utbildningsnivå, ålder mm mellan länder än med andra inom länder.

Så har jag också tänkt tidigare, lite optimistiskt, kanske baserat på mina upplevelser av möten med trevliga människor jag stött på utomlands, men tyvärr ger inte World Values Survey något stöd. Bland uppräkningen av viktiga rön hittar vi detta:

”Values also differ within societies along such cleavage lines as gender, generation, ethnicity, religious denomination, education, income and so forth. […] However, the within-societal differences in people’s values are dwarfed by a factor five to ten by the between-societal differences.”

Dvs skillnaderna mellan länder är mycket större än skillnaderna inom länder. Jag gjorde ett litet dyk i statistiken för att se om jag kunde bekräfta detta, och det kunde jag. Jag fortsatte med Turkiet, så nedan kommer några jämförande grafer. Jag vill vara tydlig med att det är en viss cherry-picking i detta. Jag pekar alltså på statistik som visar på stora skillnader mellan länderna, men det finns förstås också mer universella (tydligen) frågor som ”Är det bra med demokrati?”, ”Är det okej att stjäla?” eller ”Är det viktigt med fritid?” som visar mindre skillnader. För att hålla nere på mängden grafer något har jag bara en åldersgraf – övriga jämför baserat på utbildning.

Det man ser i graferna är avsaknad av överlapp – inte ens universitetsutbildade i Turkiet har lika ”moderna”, eller vad vi ska kalla det, värderingar som grundskoleutbildade i Sverige! Det finns en svag tendens till att avståndet är mindre mellan högutbildade i respektive land än mellan lågutbildade i respektive land, men det är solklart att skillnaderna mellan länderna är väldigt mycket större än skillnaderna inom länderna.

turkey01 turkey02 turkey03 turkey04 turkey05 turkey06 turkey07 turkey08 turkey09 turkey10 turkey11 turkey12 turkey13 turkey14 turkey15

Turkish citizens, are you happy?

Turkiska kvinnor LOL-ar iallafall i sociala medier. Tusentals bilder på skrattande turkiska kvinnor delas under hashtaggen #kahkaha efter ett tal av Turkiets vice premiärminister Bülent Arınç under högtiden Eid el-Fitr. I talet klagade han på den moraliska dekadensen i landet och gjorde bland annat klart att kvinnor inte borde skratta publikt:

”Kyskhet är väldigt viktigt. Det är inte bara ett uttryck utan en prydnad för både kvinnor och män. Hon ska vara kysk. Mannen också. Han ska inte vara en kvinnokarl. Han ska vara trogen sin fru. Han ska älska sina barn. [Kvinnan] ska veta vad som är haram (förbjudet) och inte haram. Hon ska inte skratta publikt. Hon ska inte ha en inbjudande attityd och hon ska skydda sin kyskhet. […] Folk måste återupptäcka Koranen. […] Var finns våra flickor idag, som med en viss rodnad sänker sina huvuden och vänder bort sina ögon när vi ser på dem, som en symbol för kyskhet?”

Han vände sig också mot kvinnors mobiltelefonerande:

”Kvinnor ger varandra måltidsrecept över mobiltelefon. (Härmande:) ’Vad är på gång? Vad hände med Ayşes dotter? När är bröllopet?’ Tala om sånt ansikte mot ansikte!”

Även TV-program som gör ungdomen till ”sexdårar” fick sig en släng av sleven.

Det här är förstås ganska vanligt dinosaurie-tänkande. Män har bara de enkla kraven på sig att vara trogen och snäll mot barnen, men har inga restriktioner i övrigt. Kvinnan däremot ska inte ha något socialt uttryck eller fotavtryck utanför hemmet.

Hur ska vi förstå detta? En hjälp kan vara Ingelhart-Wezels kulturkarta:

cultural map

Här kan vi se att Sverige är ett extremt land, i någon mening, medan Turkiet ligger väldigt långt ifrån oss. Y-axeln, där Turkiet ligger på liknande position som USA och Irland, handlar om hur man ser på religion, familjevärderingar och auktoriteter. X-axeln, där Turkiet ligger på liknande position som Polen och Sydkorea, handlar om om man är inriktad på överlevnad eller på emancipering.

Av flera skäl ser jag X-axeln som viktigare, och de flesta håller nog med om att man hellre lever i ett land med mycket X och lite Y än tvärtom. Särskilt gäller detta för kvinnor och minoriteter, som definitivt behandlas bättre i self-expression-samhällen. Det är också så att framsteg på X-axeln driver och stabiliserar demokrati. Lycka är dessutom hårdare kopplad till denna axel och ett tydligt exempel är att kommunistländerna blev  markant olyckligare (och troligen kastades tillbaka kraftigt på x-axeln) när murenoch den förvisso fattiga men stabila värld som fanns där bakom föll. De flesta människors investeringar i den kommunistiska samhällsstrukturen blev värdelösa.

En viktig insikt är att värderingarna förändras framförallt med ekonomisk förändring. Det finns ingen direkt tendens till konvergens värderingsmässigt förutom i den mån vi har en ekonomisk konvergens. (Påpeka gärna detta för tillväxthatarna! Eftersom miljövurm också beror av x-axeln är den beroende av ekonomiska framsteg.) Det är förstås också så att folk är lite låsta värderingsmässigt, så förändringar i ekonomiska utfall omsätts i värderingsförändringar i takt med att generationer ersätter varandra.

De största skiftena på x-axeln sker i övergången mellan jordbrukssamhället och industrisamhälle. De största skiftena på y-axeln sker i övergången mellan industrisamhälle och kunskapssamhälle. Den markanta klustringen av samhällen i kulturzoner reflekterar skillnader i historisk väg som de ingående samhällena tagit in i det moderna livet.

För att återgå till Turkiet så konstaterar WVS-forskarna att just muslimsk identifiering försvagar ställningen på x-axeln jämfört med andra jämförbara länder, men att hög utbildning, framförallt hos kvinnor, ger ett mindre gap. Det finns alltså ett visst fog för någon form av ”islamofobi” – det tycks som att den religionen faktiskt ger sämre utfall än andra.

Reaktionen mot vice-presidentens tal och den senaste tidens oroligheter i Turkiet visar hur polariserat samhället är. En stagnation i lycko-nivåer i Turkiet sammanfaller också med starten av det stockkonservativa AKP-partiets styre år 2002.

 

happiness

En urban, utbildad medelklass och en äldre, fattigare befolkning har alltså radikalt olika åsikter om hur samhället behöver utvecklas. Det finns ingen tvekan om vilken riktning detta tar, långsiktigt, utan det är bokstavligen en fråga om tid. Jag alltså en ljusnande framtid för Turkiet eftersom landet har en hygglig tillväxt, föryngras, urbaniseras och ska bygga kärnkraft. Bara en sån sak.

Helgläsning v30

1. Läsaren Anders O tipsar om att Nissan subventionerar sitt batteri-bytesprogram, men oklart med hur mycket. Det betyder att min kostnadsuppskattning om elbilars överprissättning inte håller fullt ut.

2. Nordkorea spelade final i fotbolls-VM mot Portugal efter att ha avverkat Japan med 7-0, USA med 4-0 och Kina med 2-0. (Ja, det är fejk – dvs Nordkorea har galen rapportering men inte så galen. Men många nyhetsbyråer verkar haka på.)

3. Assassins Creed möter parkour.

4. Magasinet Neo avslöjar hur journalister förväntas vara vänsteraktivister och hur man straffar de som inte är det. Obligatorisk läsning.

5. Piratpartiet har höga kärnkraftsambitioner i en debattartikel med rubriken ”Med kärnkraft kan vi dubbla vår energiproduktion”.

6. Belgien har satt upp konfiskatoriska kärnkraftsskatter som tvingar bolagen att överväga att lägga ner.

7. Bloggen Motpol rapporterar att norska sexköpslagen är under utredning och att majoriteten i stortinget kan tänka sig att avskaffa den om lagen, vilket allt tyder på, inte har positiva effekter. Våra neutrala svenska medier skriver om det under rubriken ”Norsk sexköpslag i fara”.

8. Pandora’s Promise, en lysande film om kärnkraft av kända regissören Robert Stone, kan nu ses i sin helhet på youtube. Varför visar inte SVT denna, men däremot helt sjuka ”dokumentärer” om Fukushima, månntro?

https://www.youtube.com/watch?v=F0esvuLeRFI

Ingen förnybar revolution i sikte

Jaha, nu har jag semestrat färdigt, så förhoppningsvis blir det lite fart igen här på bloggen.

Ett problem med förnybart-rapporteringen på siter som CleanTechnica är att man hela tiden överdriver förnybart genom att hänvisa till installerad effekt (kapacitet). Det får solceller, med en kapacitetsfaktor på bara 10-15%, att se väldigt stora ut medan de levererar väldigt lite energi. Det behövs cirka 10,000 MW solceller för att matcha en normal reaktor på bara 1,200 MW.

Jag tänkte därför driva tesen att förnybart, ännu så länge iallafall, inte visar ens några tendenser av att rita om kartan när det gäller levererad energi. Jag gör det med ytterligare några hemmasnickrade grafer med utgångspunkt i BPs Statistical Review of World Energy 2014.

Först en betraktelse över förnybarts rampning per region i världen:

image010

Här ser vi hur Västeuropas feta subventioner gett oss en ohotad förstaplats, och hur Kinas massiva investeringar matchar Nordamerikas. Totalt sett är förnybart (exklusive vattenkraft) idag ungefär lika utbyggt som kärnkraften var för 30 år sedan:

image011

(Notera att ovanstående två grafer har samma skala.) Vi ser hur Japans kärnkraft påverkades av Fukushima, hur Västeuropa börjat avveckla och hur Kina/Indien ökar. Vi kommer få sen en rejäl acceleration där med början redan iår. Något som är lite intressant att se är hur Östeuropa hämtat sig efter murens fall och börjat öka igen.

Faktum är att förnybart, både vattenkraft och övrigt, har vuxit ganska starkt medan kärnkraften stagnerat. Något som jag faktiskt själv inte hade förstått innan jag plottade grafen var hur starkt vattenkraften ökat det senaste årtiondet.

image012

Okej, men med en så stark ökning, händer det något ur ett makroperspektiv? Som det ska visa sig är svaret nej:

image016

Här ser vi att icke-fossil kraft inte visar några stora tecken på att avvika från en i stort sett linjär utveckling som pågått i 50 år! Fossil generering har däremot sorgligt nog ökat gapet de senaste 20 åren.

Utvecklingen inom fossil energi är också remarkabelt stadig. Både olja och gas har rört sig i princip linjärt i 30 år (alltmedan domedagsprofeterna i peak oil-sekten ständigt skjuter domedagen framför sig). Kolet har fått en renässans iochmed Kinas uppsving:

image018

Sammantaget visar graferna att ur ett fågelperspektiv så finns det inga tecken på en förnybart-revolution. Vi ska komma ihåg att vinden gått över från en exponentiell tillväxt-fas till en linjär tillväxtfas, samtidigt som solcellerna ännu inte är stora nog för att spela roll och har värre intermittensproblem än vinden. Det är alltså inte rimligt att förvänta sig någon större förändring av utvecklingen heller på medellång sikt.

 

 

Förnybart som ”Weapon of Mass Destruction”

Via Nextbigfuture: 2.5 miljarder människor lever med inomhuseldning av ved och kodynga för matlagning mm, med rök, cancer, luftvägssjukdomar mm som resultat. Det är förnybart och väldigt, väldigt dödligt. Det fixas förstås lämpligen med mer och billigare electricitet. Energi-utveckling korrelerar väl med HDI – dvs FNs mått för mänsklig utveckling:

WHO rapporterar om hur inomhuseldning dödar en kvarts miljon småbarn varje år bara i Indien (tabell 8) och det är bara en av effekterna på indisk hälsa. Greenpeace körde en informationskampanj i Indien efter Fukushima, riktad mot ett indiskt kärnkraftsbygge: ”Two months since Fukushima, the Jaitapur project has not been stopped” skrek de. Under dessa två månader hade alltså cirka 58,000 indiska barn dött av biomassa-eldande inomhus för matlagningssyfte. Greenpeaces propaganda är helt obscen och dödlig, eftersom den bidrar till att bromsa utvecklingen.

NASA har också i en relativt färsk rapport visat att kärnkraft räddar cirka 80,000 liv per år, och då har man bara jämfört med hur många som skulle dött om man skalat upp övrig elproduktion för att täcka kärnkraften. Senare rön har visat att detta troligen är en underskattning. Kärnkraften utgör bara drygt 10% av elproduktionen, så det finns lätt potential att rädda halvmiljonen liv årligen bara på elsidan, inomhuseldningen oräknad.

Både EU och USA har i princip stoppat bistånd/lån från utvecklingsbanker som stöttar kolkraftsprojekt. Det är förstås bra på ett sätt, men givetvis helt vidrigt på ett annat sätt. VARFÖR är CO2-koncentrationen runt 400 ppm så att vi tvingas dra slutsatsen att atmosfären inte längre är stor nog för att Afrika ska få tillfredsställa sina väldigt grundläggande behov!? Jo, det beror på att vi i väst med några undantag inte förmått bygga kärnkraftverk sen Harrisburg, och dessutom satt utvecklingen av kärnkraft på extrem sparlåga så att vi inte har särskilt mycket att erbjuda Kina och Indien! Så nu ser vi kallt på lidandet och döden i u-länderna och säger, likt Marie Antoinette: ”De kan väl äta kakor sätta upp solceller.”

Toyota dissar elbilar

Jag har tidigare pratat om elbilar som en disruptiv teknik och att deras dominans mest är en tidsfråga. Nu får den tanken tungt mothugg iochmed att Automotive News intervjuar Toyotas forskningschef Mitsuhisa Kato. Han hävdar att batteribilar inte duger utan ytterligare genombrott i nobelpris-klass och berättar att Toyota istället satsar på väte-bränsleceller och kommer lägga ner de rena elbilar de har idag.  ”The cruising distance is so short for EVs, and the charging time is so long”. (Man kommer dock fortsätta R&D inom elbilar.) Toyotas bränslecellsbil:

Toyota-FCV-R-9

För mig är detta ganska märkligt, inte minst i ljuset av Teslas succé. Jag förstår självklart att de flesta inte vill ha en ren elbil som enda bil i dagsläget, men eftersom exempelvis varje amerikanskt hushåll i genomsnitt har 1.95 bilar så borde det vara rimligt med en elbil i varje flerbils-hushåll. Nackdelarna med att ha begränsad räckvidd och lång laddtid borde vara ganska försumbara när man har tillgång till en vanlig bil också. Dessa nackdelar kan uppvägas av att bilen har överlägsen användbarhet i övrigt (ingen växling, mindre underhåll, tyst, stark).

Nu när Nissan har ett kundpris för nya batterier till sin elbil Leaf för $6500, eller $270/kWh, så känns inte elbils-egenskapen som en kostnadsfråga längre (under förutsättning att inte Nissan säljer under självkostnadspris av PR-skäl). Så låga batterikostnader innebär att elbilarna med lite mer konkurrens snart kommer ha helt normala priser (elbilarna är dyra inte pga fundamentala kostnader utan pga man ännu inte har skalat upp för att möta efterfrågan). Kom ihåg att folk ofta väljer dieslar eller andra starkare motoralternativ för tiotusentals kronor och elbilar är än snålare och starkare.

Räckvidden är också en kostnadsfråga, så egentligen är det bara laddtiden som är en mer svårlöst nöt att knäcka. Det måste vägas mot elbilens i övrigt överlägsna prestanda. När det gäller laddtider så finns det tekniska lösningar, exempelvis system som kan byta ut hela bilbatterier snabbt. Summa summarum har jag svårt att se att batterierna inte är bra och billiga nog redan idag, men mr Kato har en annan uppfattning. Däremot tycker jag att bränsleceller verkar måttligt begåvat – taskig totalverkningsgrad och en extra infrastruktur vid sidan av el. Den som lever får se.