”They who would give up essential Liberty, to purchase a little temporary Safety, deserve neither Liberty nor Safety.” – Benjamin Franklin. En schysst variant: ”Any society that would give up a little liberty to gain a little security deserves neither and will lose both.”
Jag är lite sen på bollen den här gången och tvekade ett tag om jag skulle skriva om ett såpass känsligt ämne redan. Iallafall, det som triggade igång mig den här gången var en journalist, Joakim Lamotte, som skrivit en horribelt usel artikel på SVT Debatt. Hans grundtes är att det måste sluta ”daltas” med männen i förskolan, för han har minsann sett på Uppdrag Granskning om pedofiler och det hade vänt sig i magen på honom. (Kan det möjligen, möjligen vara det UG typiskt siktar på i alla sina program?)
Han frågar sig bland annat ”hur många ännu icke avslöjade pedofiler har lyckats nästla sig in på svenska förskolor?” och fortsätter senare ”Jag har exempel på hur även de mest feministiska personerna i min bekantskapskrets bekänt att de hellre har sina barn på en förskola utan män”. Nä, daah!!? Skulle verkligen de mest feministiska personerna anse att män är djur, våldsverkare och pedofiler? Vilken chock!
Avslutningen är lika fantastisk:
”[…] fråga oss själva vad som är viktigast, att män inte känner sig skuldbelagda, eller att våra barn har en trygg förskolemiljö? Personligen skulle jag gärna känna mig skuldbelagd så det skriker om det, så länge det kan rädda ett barn från att bli utsatt för det allra värsta tänkbara.”
Denne man hävdar alltså att han gärna skulle bli pedofil-misstänkt för den goda sakens skull. Tillåt mig tvivla… Och det värsta han kan tänka sig är att hans barn utsätts för en kränkning de rimligen inte begriper. Systematiska verbala kränkningar, utfrysning, vanlig misshandel, skolskjutningar mm, inget är en match för hans känslor av äckel inför kränkningar med sexuellt innehåll. Om det nu bara är äckel som driver honom att skriva. Kanske värnar han om sin heder som far. Kanske vill han bara få pluspoäng som feministisk man med ”civilkurage”.
Visst, han problematiserar lite och skriver exempelvis att det vore bra om barnens miljö inte var ”könsnormativ”, men det räcker uppenbarligen inte som skäl för honom att låta bli att jaga bort männen. Han ser en risk, placerar denna i en egen magisk specialkategori, och sen kan godtyckliga åtgärder och godtyckliga kostnader motiveras för att minimera risken. Jovisst, om vi jagar bort män från all omsorg av halvmiljonen förskolebarn, så kanske vi flyttar ett par fall av äckel-kränkningar per år från förskolan till någon annan arena. Rimlig avvägning?
För en liberal är riskhantering förstås ett kärt tema, särskilt som socialisterna numera, mer än något annat, är handelsresande i trygghet. Jag kommer därför att återkomma till risk i olika former rätt många gånger. Nästa är troligen radioaktivitet, som de gröna ser som ungefär lika magiskt som vissa ser sexuella kränkningar. Ett havererat klimat är uppenbarligen att föredra.
Jo just det, avslutar lite lagom ovärdigt med ett tjuvnyp som jag som genusmedveten man skulle akta mig för att ge en kvinna: Jag får ge Joakim rätt i så motto att jag skulle bli lite orolig om jag såg honom bland personalen på barnens dagis. (Hans bild finns till den länkade debatt-artikeln.)
Är inte pedofili ett sånt där ord som stänger ner hjärnan på vissa människor? När de hör det så måste de bli oerhört upprörda och sluta tänka.
Det finns fler sådana ord men pedofili är nog bland de mest effektiva hjärnnedstängarna. Undrar om inte det är en av fördelarna med ordet ”rasist” i propagandistiskt syfte, också? Om man kallar motståndaren rasist så kommer många vägra lyssna på dennes argument eftersom känslorna tar över.
Sådana ord verkar kunna vara så laddade för vissa människor att om någon bara resonerar kring ordet eller fenomenet så tror den känslomässige att den resonerande tillhör kategorin. Så om man t ex resonerar kring pedofili på ett forum kan man räkna med att några kommer att anklaga en för att vara pedofil. Bara det faktum att man inte blir lika känslomässig och dum bevisar, i deras värld, att man tillhör kategorin.
Precis så är det!
Jag håller med vad det gäller ordet pedofil, men jag tror att ordet rasist är lite mer komplext.
Till exempel har vi ju sverigedemokraterna som har lyckats vända på situationen på ett väldigt snyggt (enligt mig fult) sätt. De skapade en väldigt endimensionell bild av politisk korrekthet.
Min bild av politisk korrekthet och rasism:
Innan sverigedemokraternas framfart var det politiskt korrekt att säga att man inte var rasist, men samtidigt förneka att rasismen eller strukturell rasdiskriminering existerar i Sverige. De som inte var pk var alltså högerextremisterna, som ju var/är rasister och vänsterextremisterna som på den tiden var de enda som uppmärksammade rasdiskriminering.
Sverigedemokraterna uppmärksammade såklart bara det faktum att deras åsikter inte var accepterade. De uppmärksammade inte att ämnet är känsligt i allmänhet oavsett vilken åsikt man har. Genom att bekämpa denna politiska korrekthet (vilket jag faktiskt tycker är bra) blev de till hjältar, och då blev det helt plötsligt fel att kritisera dem. Man får inte längre kalla sverigedemokraterna för rasister trots att de säger rasistiska saker, för då är man pk. En positiv effekt av detta är ändå att kampen mot rasismen blivit mycket starkare, men här kommer det intressanta: Jimmie Åkesson älskar att peka ut detta motstånd som vänsterextremism och försöker använda sig av politiskt korrekta strukturer för att krossa allt motstånd. Sverigedemokraterna var alltså egentligen aldrig emot politisk korrekthet. De vill bara inte att den politiska korrektheten ska användas till deras egen nackdel.
Jag håller med. Självklart ska män få vara förskollärare. Däremot tror jag att du har missförstått ordet feminist. Om du tillexempel följt våldtäktsdebatter där feminister ingår, brukar feministerna vara väldigt tydliga med att män INTE är djur och att vi har full förmåga att kontrollera oss själva. Frågan är bara om vi har viljan eller inte. Sen är jag fullt medveten om att det finns feminister (oftast under 15 år) som inte vet vad de snackar om och faktiskt ibland kallar män för djur. Själv anser jag att människor är djur, men vi är smarta och därför kan man i större utsträckning förvänta sig moraliskt ansvarstagande av oss än av andra djur.