månadsarkiv: februari 2015

Elbilsladdning

2015-02-21Uncategorizedbatterier, elbilar, vindkraftjeppen

Signaturen Yergen bad mig om synpunkter på elbilsladdning, så ”here goes”. För nytillkomna läsare kan det vara bra att veta att jag är mycket positiv till elbilstekniken som sådan och än mer positiv till autonoma bilar.

Laddning som gratislunch

Åsa Romson ”rasar” över att eljättarna ska börja ta betalt för laddning och extra mycket vid snabbladdning, cirka 90 kr för 30 minuter. Det kan ge en milkostnad på 7 kr för en Nissan Leaf eller 27 kr/mil för en Mitsubishi Outlander Plug-in-hybrid. (Varför man skulle vilja lägga 30 minuter på att dyr-ladda en hybridbil framgår inte.)

Åsa tycker att det är ”dålig timing” att ”just nu” signalera att laddning är dyrt när regeringen försöker skapa ett genombrott i elbilsförsäljningen. Helt normalt socialistiskt väljar- och konsumentförakt alltså – folket tål inte sanningen och måste luras. Själv tror jag att folk dels är kloka nog att köpa elbilar vars batteristorlek passar deras normala användning och dels är kloka nog att inte oroa sig för att i undantagsfall betala 90 spänn för att tanka. Jag tankade diesel för knappt 600 spänn igår kväll, vilket förvisso ger mig mycket mer räckvidd, men 90 spänn är ändå inte avskräckande som undantagsgrej.

Nu har vi relativt standardiserade laddstolpar och det är lätt att med bilens navigationssystem eller appar peka ut dem och leda folk till dem. Marknaden är alltså konkurrensutsatt, vilken entreprenör som helst kan sätta upp laddstolpar, så det är inte precis så att man kommer kunna skära guld med täljkniv. Tvärtom tar jag för givet att de som tillhandahåller laddstolpar gör förlust även med prishöjningen, iallafall under överskådlig framtid. Marknaden är helt enkelt för liten.

Det är effektivt och rationellt även för kunderna att det tas betalt per minut, eftersom tillgängligheten ökar när folk avskräcks från att ockupera laddstolpar längre än nödvändigt. Annars blir laddstolparna föremål för tragedy of the commons. Kom ihåg att ”there is no such thing as a free lunch”. Man får alltid betala, på ett eller annat sätt, men ju mer direkt man får betala, desto effektivare tenderar utnyttjande och resursallokering bli.

Elon Musk och Tesla tillhandahåller gratis laddning i ett eget nätverk av laddstolpar, men man ska minnas att de säljer lyxbilar med enorma batterier som ger 40-50 mils räckvidd. Det innebär att man sällan behöver fundera på laddning som Tesla-ägare, och att 13 strategiskt utplacerade Tesla Superchargers täcker in de mest tättbefolkade delarna av Sverige och servar våra cirka 300 Teslor. Ska man placera ut ett nät av laddstolpar som på riktigt ska serva hela landet och bilar med batterier som är kanske en tredjedel så stora, så blir det en helt annan sak.

Elsorter

När det gäller vilken el man laddar bilarna med, så framhålls elbilar ofta som något av en silverkula för att fixa integration av intermittent el som sol och vind. Just snabbladdning är anti-tesen till detta. När folk måste ladda under 30 minuter i flykten så finns inget utrymme för att försöka matcha den nyckfulla och väderberoende intermittenta elproduktionen. Istället bygger idén på att man har bilen vid laddstation under större delen av dygnet och ger nätet/laddstationen frihet att ladda när elen är billig.

Länsstyrelserna redovisar cirka 4.4 miljoner bilar och 1260 mil per bil. Om exempelvis 80% av detta transportarbete konverteras till el och bilarna snittar 2 kWh/mil, så blir det 9 TWh eller cirka 6% extra efterfrågan på el, vilket är ganska marginellt. Om folk förlägger hälften av laddningen till dagtid med solcells-el, så ger det alltså vid en naiv och mycket optimistisk betraktelse möjlighet att integrera ytterligare 3% solcellsel. Förutsättningen är bland annat att man ser produktionstopparna under de bästa sommartimmarna som begränsningen, snarare än effektunderskottet på vintern. Naturligare och rationellare än svindyr solel på jobbet är förstås att ladda hemma under natten med kärnkraft.

Att solceller och billaddning ändå går att matcha litegrann beror på att solcellernas främsta variation är på dygnsbasis. Vindkraften däremot varierar snarare på vecko- eller tillochmed månadsbasis och det är inte realistiskt att förvänta sig att folk ska förskjuta sin laddning mer än ett halvt dygn. Såhär såg exempelvis dygnsproduktionen ut 2014: (Svenska kraftnät har inte rapporterat december än.)

Det innebär att vindkraftens intermittens inte kan slätas över av billaddning. Som vanligt när olika aktörer hävdar att något drivs av vindkraft, så handlar det om att man på årsbasis producerar motsvarande mängd el med vindkraft. Det finns ingen som anpassar sin verksamhet efter den produktionskurvan!

Det finns också de som drömmer sig bort ännu längre och tror att folk ska låta bilbatterierna stötta när elnätet behöver mer el. Men folk vill ha sina bilar redo och skapligt fulladdade och de vill maximera batteriernas livslängd och bilens andrahandsvärde. Att förskjuta sin laddning några timmar kan ofta vara okej. Att låta elnätet leka jo-jo med ens batterier är däremot uteslutet.

Det blir nejdetkanviinte på gratis billaddning och på sol- och vindladdning.

Vindkraften, uppdatering 2015

2015-02-14Uncategorizedvindkraftjeppen

I veckan publicerade GWEC, Global Wind Energy Council, statistiken för vindkraftsinstallationerna globalt under år 2014. Ett av de första inläggen på den här bloggen, för nästan ett år sen, argumenterade för att vindkraftens utveckling numera är linjär, eftersom nyinstallationerna legat och harvat kring 40 GW i hela fem år. Därför är det intressant att se att nyinstallationerna under 2014, efter ett uselt 2013, ökat till 51 GW. Liket kanske lever? Per år ser installationerna ut såhär:

Om man medelvärdesbildar 2013 och 2014 är utbyggnadstakten bara 44 GW och som bekant gör subsidie-förändringar att projekt kan skjutas över årsskiften, så man kanske inte ska dra alltför stora växlar på ökningen 2014. Man kan också konstatera att Kina driver utvecklingen med sin installation av 23 GW, och att världen exklusive Kina hade sitt bästa installationsår år 2012 med 32 GW installerat mot bara 28 GW iår:

Detta innebär att vindkraften under 2014, troligen tillfälligtvis, bröt en stadigt vikande procentuell trend i installationerna:

Det är alltså uppenbart att vindkraften slutade växa exponentiellt cirka 2009, och att utvecklingen numera är linjär eller närapå. I mitt förra inlägg skrev jag att givet en installationstakt på 45 GW/år och en livslängd på 20 år så kommer vindkraften aldrig gå över 900 GW, vilket vid en kapacitetsfaktor på 30% är cirka 10% av dagens elproduktion:

Den något högre tillväxtsiffran för 2014 kan börja rucka på detta scenario, men jag väntar med att justera tills nästa år, om vi ser en ny trend då. Greenpeace och GWEC har samarbetat om att ta fram Global Wind Energy Outlook 2015 (släppt för knappt två veckor sen) och har där betydligt mer optimistiska scenarier:

Under an advanced policy scenario — the manifestation of the iron political will required in order to address climate change — wind power could reach a total installed global capacity of 2,000 GW by 2030, supplying up to 19 percent of global electricity.

Om jag ska översätta så innebär det att om man samfällt i världen öser på med enorma subsidier för vindkraft och hinder för fossilkraft så kan man komma upp i 19% vind till 2030. Det känns mycket avlägset och det erkänner även författarna.

Det kan vara värt att nämna att lilla Sverige är nummer åtta i topplistan av installatörer år 2014 med cirka 1 GW nyinstallationer. Om det är bra eller dåligt går förstås att diskutera.

En del vindkraftsförespråkare brukar hävda att kapacitetsfaktorerna ökar allteftersom (kapacitetsfaktorn är kvoten mellan genomsnittlig effekt och installerad effekt), vilket innebär att vindkraften egentligen ökar starkare än vad kapacitetssiffrorna säger. Låt oss undersöka det påståendet, tyvärr utan senaste året eftersom produktionssiffrorna för 2014 inte kommit än.

En teknisk notering: Det är inte rättvisande att jämföra kapacitetssiffror, som redovisas i slutet av året, med produktionssiffror som anges för hela året, och därför använder jag genomsnittet av kapaciteten exempelvis i slutet av 2012 respektive 2013 och jämför med produktionen under 2013. Kapacitetsfaktorutvecklingen globalt har då sett ut såhär:

Och mycket riktigt, det finns en svagt ökande global trend för kapacitetsfaktorn. Det bör också finnas utrymme för skapliga förbättringar, eftersom 24% är uselt. (Notera att jag generöst ansatte 30% i mitt ”pessimistiska” scenario.) Även här dominerar Kina med en kapacitetsfaktor neråt 18%. Landet verkar installera vind utan att bry sig särskilt mycket om att tillse att elnätet kan hantera det, och ibland utan att ens koppla in de nya vindfarmerna på nätet! Så kan det bli när tillväxten är kraftigt subventionsdriven. Det är upp till betraktaren att avgöra om det bara är vanlig socialistisk ineffektivitet som ligger bakom, eller om de kinesiska förnybart-satsningarna också är en maskirovka som syftar till att få rödgröna i väst att fortsätta satsa helhjärtat på förnybart medan Kina skaffar sig ett massivt industriellt övertag inom kärnkraftssektorn.

Hursomhelst, inte mycket att hurra för. Jag och de gröna bör vara överens om att dagens nivå på vindkraftstillväxt inte räcker för att hota kolet, och att vindkraften sedan 2009 mest levererat besvikelser. Hade vindkraften sen 2009 fortsatt växa exponentiellt med 30% per år hade den legat på 590 GW idag istället för verklighetens 370 GW.

Häll ner kutsarna i berget!

2015-02-10Uncategorizedkärnkraft, slutförvarjeppen

Den svenska metoden för slutförvar av använt kärnbränsle, KBS-3-metoden, är troligen världens mest överforskade och översäkra industriella säkerhetssystem. Man har forskat på varenda detalj i ett extremt överdimensionerat system som ska lösa ett problem som knappt ens existerar!

SKB, Svensk Kärnbränslehantering, har under 30 år bränt 37 miljarder på att hantera vårt kärnavfall samt forska på KBS-3-metoden och har ytterligare 50 miljarder i kärnbränslefonden som reaktorägarna kontinuerligt betalar till. Man sysselsätter cirka 800 personer för att hantera ett avfall som ligger still och svalnar, väger bara drygt 5000 ton och har hög densitet (liten volym). På sista tiden har knappt 200 miljoner varje år gått till forskning. I styrelsen sitter förvisso mest kärnkrafts-höjdare men även Thomas Östros, avdankad sosse, och Anders Wijkman, känd blågrön antikärnkraftsaktivist.

Direktiven till slutförvaret enligt SSI FS 1998:1 är närmast komiskt överdrivna:

Skydd av människors hälsa ska påvisas genom uppfyllande av ett riskkriterium som anger att ”den årliga risken för skadeverkningar inte får överskrida 10e−6 för en representativ individ i gruppen som exponeras för störst risk”. Med ”skadeverkningar” avses cancer och ärftliga skador. Riskgränsen motsvarar, enligt SSI, en dosgräns på cirka 1,4·10e−5 Sv/år, det vill säga cirka en procent av den naturliga bakgrundsstrålningen i Sverige.

Översättning (uppdaterad efter kommentators påpekande): Metoden måste garantera att framtida skogstroll (läs: jägare-samlare som tar sitt vatten från borrad brunn och fisk, kött, bär, mjölk mm från lokal flora och fauna) i närheten utsätts för inga eller försumbara doser och därmed slipper att ”tvingas” flytta en kilometer åt något håll eller sluta vara en strikt locavore. Beräkningar i många led görs extremt konservativt. Kan vara värt att notera att den genomsnittliga medicinska stråldosen vi utsätts för är cirka 15% av bakgrundsstrålningen och att den lägsta stråldosen som kunnat länkas till cancerrisk är cirka 25 gånger bakgrundsstrålningen.

Slutförvarsmetoden har därför blivit som följer:

Metoden bygger på multipla barriärer:

Bränslepelletsen, de sk kutsarna, består av uranoxid som är ett keramiskt, icke vattenlösligt ämne som är kemiskt stabilt.
Kutsarna har fått vara kvar i sina bränslestavar av zirkonium-legering.
Bränslestavarna stoppas i insatser av segjärn som framförallt ger mekanisk motståndskraft.
Insatserna placeras i kopparkapslar med minst 5 cm tjocklek och höga krav på kopparns renhet för att ge motståndskraft mot korrosion.
Det lilla tomrum som finns i kapslarna fylls med en ädelgas (argon) för att skapa en extra stabil kemisk miljö.
Kopparkapslarna omgärdas av bentonitlera som sväller i kontakt med vatten för att skapa en mekaniskt snäll miljö med förutsägbart övertryck med extremt låga flöden av vatten och syre..
Bentonitleran placeras 500 meter ner i särskilt utvalt berg som är extra stabilt, sprickfritt, kemiskt snällt mm.

Nå, att man gör allt detta måste väl ändå vara ett bevis på hur otroligt farligt materialet är? Nej, knappast. Det är ett resultat av de extrema direktiven, vilka tillkommit delvis för att det inte är de egna pengarna som direktivmakarna slösar bort, delvis för att höja kostnaderna för kärnkraften och därmed försöka göra det ”olönsamt”. PR-mässigt är det mycket svårt att ägna sig åt kostnadskontroll i säkerhetsrelaterat kärnkraftsarbete, eftersom varje försök till mer rationella avvägningar lätt kan spinnas som totalt oansvarigt av gröna organisationer.

Att barriärerna är överdimensionerade inses lätt genom ett studium av jordens äldsta kärnreaktorer. De ligger i Gabon i Afrika, är två miljarder år gamla och drevs av naturliga processer i några hundratusen år. Genom analyser av uranets isotopsammansättning och förekomsten av fissionsprodukter har man en mycket god bild av hur reaktorerna körde i cykler när vatten trängde in i uranådern och modererade neutronflödet så att en kedjereaktion uppstod, ända tills det blev så varmt att vattnet försvann och reaktionen avtog och reaktorerna svalnade, varefter cykeln upprepades. Genom lämningarna kan man tillochmed räkna ut att varje sådan cykel var cirka tre timmar lång.

Nu till kicken: De lite mer långlivade ämnen som kan oroa i slutförvaret har inte rört sig mer än decimetrar från där de bildades. Fast det gått två miljarder år! Fast det inte fanns en enda av ovanstående sju särskilt designade barriärer! De som pratar med fruktan i rösten om de 100,000 år som krävs för att slutförvarets material ska bli lika lite radioaktivt som uranmalm skulle kunna betänka att naturen fixat en 20,000 gånger längre tidsrymd redan!

Givetvis har SKB själva analyserat vad som skulle hända om barriärerna fallerar. Se följande graf, tagen från en av SKBs rapporter (sidan 85):

Texten ”inget sönderfall i berget” är något missledande. Det borde stå ”ingen fördröjning i berget”, dvs om man hade lagt avfallet på några meters djup istället för 500 meter. Med ”buffert” menar man bentonitleran och med ”kapslar” menar man kombinationen av zirkoniumstavar, segjärnsinsatser och kopparhöljen. Förutsättningen är den mest pessimistiska hydrogeologiska bedömningen av slutförvarskandidaterna. Grafen bygger också på att respektive barriärer fallerat inte för EN kapsel utan för ALLA på en gång.

Den övre tunna röda linjen är alltså om man häller ut kutsarna i en några meter djup grop. Då kan något skogstroll i närheten och i en spridningsplym (en expanderande sträng i den riktning grundvattnet rör sig) behöva evakuera (materialet späds förstås längs med i plymen). Den tjocka röda linjen visar att om man häller kutsarna fritt i berget på 500 meters djup, så kan man, om man räknar mycket pessimistiskt, anta att någon får sin bakgrundsstrålning fördubblad om 200,000 år, vilket knappast kommer märkas medicinskt. Man ser nämligen inga effekter på befolkningar som lever i områden med många gånger högre bakgrundsstrålning. Och om man betänker de naturliga reaktorerna, så är det troligaste förstås att ingen radioaktivitet alls kommer upp.

För att sammanfatta, om man lägger kutsarna fritt i berget på 500 meters djup kommer inget hända. Man skulle med fördel kunna använda någon befintlig djup gruva till detta, men okej, ibland vill man återvända till gruvor och återuppta driften när sämre malmhalter och bättre teknik gör fortsatt drift lönsam, så det kanske är bättre att köra i garanterat värdelöst urberg. Och visst, man kan vilja lägga på lite lera så vi garanterar den tjocka gula linjen, men att slösa koppar på detta är mycket tveksamt.

Apropå koppar: Sedan mycket länge gör några KTH-forskare sitt bästa för att ifrågasätta SKBs skattningar av hur koppar korroderar i vatten. (Dessa forskare råkar som av en händelse ha patent på en alternativ kapsel.) Deras ansträngningar får då och då mycket exponering i media och ger förstås upphov till stora kostnader när SKB ska vederlägga och tillbakavisa deras sannolikt feldesignade experiment. I naturen vet vi att mycket tunnare koppar än så klarar sig i miljoner år i liknande miljöer. Men förutom att sagda forskare alltså med all sannolikhet har fel, så gör det inget om de har rätt. Kopparkapslarna behövs egentligen inte.

Hur många liv kan vi rädda om de miljarder som läggs på sånt här överdrivet trams istället läggs på exempelvis trafiksäkerhetsarbete, mer vårdresurser eller liknande? Och om rädslan för att slutförvaret ska bestråla ett skogstroll om tiotusentals år hindrar oss från att expandera kärnkraft, som vi vet redan räddar 80,000 liv per år och minskar risken för klimatkatastrof? Ja, då har vi fullständigt gett upp alla ambitioner på rationellt agerande!

Helgläsning v.6

2015-02-06Uncategorizedjeppen

Det trillar förbi mycket intressant, mycket mer än vad jag hinner hantera. Några axplock:

1. Socialliberalismen är det stora hotet av utmärkta bloggen Motpol.

2. ”… en ökning av den genomsnittliga sjukfrånvaron med en dag leder till ytterligare 0,2 dagars ökning av frånvaron på grund av social påverkan mellan grannar”. Färska forskningsresultat av Assar Lindbäck, Mårten Palme och Mats Persson.

3. En surrealistisk twitterdiskussion om rasism mellan Hanif Bali och Johanna Frändén.

4. Forskning om konsekvenser för en tysk övergång till förnybar el: ”For the 100% case, the RE power installation has to be about 3 times the present peak load. The back-up system can be reduced by 12% in this case. The surplus energy corresponds to 26% of the demand. The back-up system and more so the grid must be able to cope with large power excursions. All components of the electricity supply system operate at low capacity factors.”

5. Why has human progress ground to a halt? ”As the US technologist Peter Thiel once put it: ‘We wanted flying cars, we got 140 characters.’ […] The recent history of psychiatric medicine is, according to one eminent British psychiatrist I spoke to, ‘the history of ever-better placebos’. […] And nobody has been to the Moon for 42 years.” Artikeln går igenom ett antal möjliga skäl och landar i en slutsats som nog inte förvånar trogna läsare av denna blogg.

Religioner och sociala framsteg

2015-02-04Uncategorizedislam, religionjeppen

World Values Survey har konstaterat att muslimsk identifiering tycks ge ett sämre utfall i ”self expression values” jämfört med andra grupper med likartade förutsättningar och det tycks rent allmänt som att muslimska länder har lite svårare att på olika sätt anpassa sig till vad som är funktionellt i dagens moderna kosmopolitiska liv. Dessutom ser vi ganska mycket brutalitet hos ISIS och i många muslimska länder. Jordanien svarade exempelvis på nyheten om att en av deras piloter bränts levande av ISIS med att avrätta några ISIS-anknutna i jordanskt förvar. Det beror tyvärr inte bara på att muslimska länder inte haft tid att komma längre i utvecklingen. Det finns en annan förklaring.

Religioner har typiskt skapats genom utveckling och sammansmältning av myter i sekter med karismatiska sektledare (Jesus mfl). Sådana sekter har vanligtvis förföljts brutalt av rådande religioner och världsliga maktstrukturer, medan deras popularitet springer ur det faktum att de aspirerar till att förbättra den rådande sociala ordningen och framhåller ett nytt, modernare sätt att leva som löser diverse problem med den gamla ordningen.

Islam löste problem i minst lika stor utsträckning som andra religioner, iochmed att den förbättrade social säkerhet (religionsfrihet, konfliktlösning, färre stamfejder mm), familjestrukturer, kvinnors och barns rättigheter samt öppnade upp karriärer baserade på förmåga snarare än aristokrati mm. Muhammed var alltså en föregångare och en klarsynt och oerhört kompetent statsman.

Både styrkan och problematiken i islam springer ur detta ovanliga faktum, att sektledaren hann bli krigsherre och kung och hela tiden fortsatte utveckla sin religion och skriftsamlingen, delvis för att befästa sin egen makt och expandera sitt imperium. Islam skapade alltså sociala framsteg på den arabiska halvön och på andra platser dit den spred sig, eftersom rådande ordningar oftast var primitivare, men det fanns en långsiktig draksådd i att en krigsherres styre på 600-talet gjordes till ett föredöme. De sociala framstegen blev nämligen därmed låsta på Muhammeds nivå och svåra att ta vidare till ytterligare högre nivåer.

Buddhister, kristna och muslimer kan alla vara militanta och brutala eller toleranta och fredliga. Men där exempelvis förföljelsen mot tidiga kristna och mot Jesus själv än idag kan medföra en kristen aversion mot brutalitet, är det inte särskilt konstigt om Muhammeds egna förföljelser, rättsskipning, krigståg och regler kring vilka man får förslava, hur man ska hantera krigsbyte etc, tvärtom bryter ner aversion mot brutalitet.

Islamisk lag, sharia, samt fatwas, där muslimska lärde inom islamisk lag avgör hur muslimer ska bete sig i olika situationer, grundar sig både på koranen och på haditherna, dvs nedskrivna berättelser om hur Muhammed gjorde. Det är ett problem eftersom han med rötter i den tidens brutalitet, visst godtycke och med ett tydligt egenintresse skipade rätt inom sitt hov och gentemot undersåtar och motståndare. Exempelvis att man får/bör döda de som förolämpar profeten och att inget straff ska utdömas mot någon som dödar en person som (påstås ha) förolämpat profeten. Även stening, amputationer, spöstraff mm är saker som inte gärna kan vara fel idag om de utdöms analogt med hur Muhammed dömde.

Så, för att sammanfatta och göra en framtidsspaning: Religioner är inherent socialt konservativa, men det faktum att islam designades för att understödja ett utövande av världslig makt gör islam extra konservativt och extra svårt att anpassa till den moderna världens behov. Detta, förutspår jag, kommer få till följd att ateismen ökar snarare än att religionen modererar sig. Det som inte fungerar och är svårt att anpassa kommer helt enkelt överges! En iransk vän fnös en gång, när vi pratade om religion i Iran, att ”äh, ingen i Teheran tror på gud”. Lite tillspetsat, men det kan ligga rätt mycket i det. Det är svårt att finna pålitliga data, men självklart finns det ateistiska underströmmar även i exempelvis Saudiarabien. Frågan är om förändringarna kommer plötsligt och våldsamt, som en sorts revolutioner, eller om prästerskapet bara successivt finner sig övergivna. Vi får se.

Hur man än vänder sig…

2015-02-01Uncategorizedjeppen

En ideologiskt låst person känns bäst igen på att alla fakta, positiva, negativa och mittemellan, av henne görs till redskap för att driva en och samma tes. Den krasch i oljepriset vi sett senaste halvåret, från $110/fat till $50/fat, har provocerat fram precis ett sådant beteende från många medlemmar i peak oil-sekten. Förut, när oljepriset var högt, var det ett bevis på att oljan var sällsynt och snart skulle peaka. Nu, när oljepriset kraschat, påpekar man att prospektering och borrning därmed kommer minska, vilket bevisar att oljan snart kommer peaka.

Professor Aleklett, svensk nestor inom peak oil, spekulerar nu i att vi kan få se global peak oil under 2015. Men en vettig människa skulle knappast se en priskrasch som ett tecken på att varan blir sällsyntare! En stark orsak till priskraschen är förstås USAs skifferolje-fält, där frackingteknik och horisontell borrning fått oljeproduktionen i USA att öka mycket brant.

Cornucopia och många andra i peak-oil-lägret tycks se just frackingrevolutionen som en personlig förolämpning. Det är inte så konstigt, på ett sätt, för när man lagt ner så mycket prestige i en fråga blir det självklart jobbigt när verkligheten kommer och slår undan benen på en. Cornu har regelbundet gjort olika utfall mot frackingrevolutionen och upprepar, som ett mantra, att den är ”en skönlitterär berättelse”.

Den i särklass brantaste produktionsuppgången i USAs historia, som under bara 6 år nästan helt återhämtat ett 40-årigt fall i oljeproduktionen och som lagt till 4 miljoner fat oljeproduktion per dag, är verkligen ingen ”skönlitterär berättelse”. Det är ett extra Iran! Priskraschen nu bör tolkas som att marknaden erkänt/insett att $110 inte längre behövs för att tillgodose en ökande efterfrågan.

Visst är det så att ett lägre oljepris kommer hämma den fantastiska tillväxt vi sett inom frackingen, och det kommer fördröja exploateringen av enorma skiffer-fält i andra delar av världen. Men Cornucopia vilseleder också ständigt kring kostnaden för skifferolja. I själva verket är utvinningskostnaden, borrning + drift, i storleksordningen $20/fat i mogna skiffer-regioner i USA. Det har inneburit att oljebolag, enskilda oljearbetare, markägare och delstater tidigare kunnat dela på enorma $80-$90/fat i vinst. Om man nu sänker förväntningarna och kommer överens om en ny fördelning mellan sig, finns trots allt fortfarande en vinst på $30 kvar att dela på. Det finns också givetvis vissa incitament att vänta på bättre tider och högre priser.

Oljeproduktionen har växt mycket långsamt det senaste decenniet och traditionella marknader i väst har fått ge upp en del oljekonsumtion i konkurrensen med Kina och andra tillväxtmarknader. Men det är ändå på tok för tidigt att ropa peak oil. Det är många i världen som inte har bil än, befolkningen växer fortfarande, liksom ekonomierna. Det betyder att efterfrågan på olja kommer fortsätta trenda uppåt och det finns gott om fossiler i marken för att tillfredsställa den efterfrågan. Vi får vänta och se vilka prisnivåer det kräver långsiktigt, bara. Den utveckling vi ser nu tyder som sagt på att $110 inte behövs, men kanske är $50 för lågt. Vi får se.

Under tiden kan vi njuta av lägre transportkostnader och dessutom kan vi ta fram popcornen och se om korrupta statsapparater i Iran, Ryssland och Venezuela klarar av ett betydligt lägre inflöde av gratispengar. Men peak oil? Glöm.

Nej, det kan vi inte

… eller det omöjligas konst