Etikettarkiv: islam

Religioner och sociala framsteg

World Values Survey har konstaterat att muslimsk identifiering tycks ge ett sämre utfall i ”self expression values” jämfört med andra grupper med likartade förutsättningar och det tycks rent allmänt som att muslimska länder har lite svårare att på olika sätt anpassa sig till vad som är funktionellt i dagens moderna kosmopolitiska liv. Dessutom ser vi ganska mycket brutalitet hos ISIS och i många muslimska länder. Jordanien svarade exempelvis på nyheten om att en av deras piloter bränts levande av ISIS med att avrätta några ISIS-anknutna i jordanskt förvar. Det beror tyvärr inte bara på att muslimska länder inte haft tid att komma längre i utvecklingen. Det finns en annan förklaring.

Religioner har typiskt skapats genom utveckling och sammansmältning av myter i sekter med karismatiska sektledare (Jesus mfl). Sådana sekter har vanligtvis förföljts brutalt av rådande religioner och världsliga maktstrukturer, medan deras popularitet springer ur det faktum att de aspirerar till att förbättra den rådande sociala ordningen och framhåller ett nytt, modernare sätt att leva som löser diverse problem med den gamla ordningen.

Islam löste problem i minst lika stor utsträckning som andra religioner, iochmed att den förbättrade social säkerhet (religionsfrihet, konfliktlösning, färre stamfejder mm), familjestrukturer, kvinnors och barns rättigheter samt öppnade upp karriärer baserade på förmåga snarare än aristokrati mm. Muhammed var alltså en föregångare och en klarsynt och oerhört kompetent statsman.

Både styrkan och problematiken i islam springer ur detta ovanliga faktum, att sektledaren hann bli krigsherre och kung och hela tiden fortsatte utveckla sin religion och skriftsamlingen, delvis för att befästa sin egen makt och expandera sitt imperium. Islam skapade alltså sociala framsteg på den arabiska halvön och på andra platser dit den spred sig, eftersom rådande ordningar oftast var primitivare, men det fanns en långsiktig draksådd i att en krigsherres styre på 600-talet gjordes till ett föredöme. De sociala framstegen blev nämligen därmed låsta på Muhammeds nivå och svåra att ta vidare till ytterligare högre nivåer.

Buddhister, kristna och muslimer kan alla vara militanta och brutala eller toleranta och fredliga. Men där exempelvis förföljelsen mot tidiga kristna och mot Jesus själv än idag kan medföra en kristen aversion mot brutalitet, är det inte särskilt konstigt om Muhammeds egna förföljelser, rättsskipning, krigståg och regler kring vilka man får förslava, hur man ska hantera krigsbyte etc, tvärtom bryter ner aversion mot brutalitet.

Islamisk lag, sharia, samt fatwas, där muslimska lärde inom islamisk lag avgör hur muslimer ska bete sig i olika situationer, grundar sig både på koranen och på haditherna, dvs nedskrivna berättelser om hur Muhammed gjorde. Det är ett problem eftersom han med rötter i den tidens brutalitet, visst godtycke och med ett tydligt egenintresse skipade rätt inom sitt hov och gentemot undersåtar och motståndare. Exempelvis att man får/bör döda de som förolämpar profeten och att inget straff ska utdömas mot någon som dödar en person som (påstås ha) förolämpat profeten. Även stening, amputationer, spöstraff mm är saker som inte gärna kan vara fel idag om de utdöms analogt med hur Muhammed dömde.

Så, för att sammanfatta och göra en framtidsspaning: Religioner är inherent socialt konservativa, men det faktum att islam designades för att understödja ett utövande av världslig makt gör islam extra konservativt och extra svårt att anpassa till den moderna världens behov. Detta, förutspår jag, kommer få till följd att ateismen ökar snarare än att religionen modererar sig. Det som inte fungerar och är svårt att anpassa kommer helt enkelt överges! En iransk vän fnös en gång, när vi pratade om religion i Iran, att ”äh, ingen i Teheran tror på gud”. Lite tillspetsat, men det kan ligga rätt mycket i det. Det är svårt att finna pålitliga data, men självklart finns det ateistiska underströmmar även i exempelvis Saudiarabien. Frågan är om förändringarna kommer plötsligt och våldsamt, som en sorts revolutioner, eller om prästerskapet bara successivt finner sig övergivna. Vi får se.

Terrorism-allergi

En hypotes är att allergier är ett resultat av en för ren miljö i barndomen vilket leder till att immunförsvaret blir felkalibrerat och överkänsligt. Kanske kan man dra en parallell till mentala reaktioner? Vi i väst har delvis eliminerat fara och död i vår närmiljö, vilket har potential att göra oss överkänsliga i mötet med stora rubriker och mediahype kring olika hot.

Det gäller isåfall förstås inte bara terrorism utan även kärnkraft, flygsäkerhet, kriminalitet, ebola och mycket annat. Precis som den allergiska reaktionen skadar, skadar den mentala överreaktionen oss, fast genom våra nya beteendemönster och policies. För att motverka detta kan det vara värt att ibland tugga siffror för att sätta saker i perspektiv.

Först kan vi konstatera (dataset från Global Terrorism Database) att terrorn i Västeuropa bedarrat kraftigt på senare år:

terror-casualties

I grafen ovan syns bombningarna i Madrids tunnelbana som en spik år 2004 och Utöya-massakern som en mindre spik år 2011. Terrorismen i Västeuropa har alltså sjunkit. Hur ser det ut om man jämför med andra dödsorsaker (baserat på Gapminders data om ”crude death rate”)?

  • 7-9 januari år 2015 i Frankrike dog överslagsmässigt cirka 5000 personer av alla orsaker. Av dessa var cirka 20 personer offer för terrorism i samband med Charlie Hebdo-attackerna. Fyra promille av dödsfallen i Frankrike under dramat berodde alltså på terrorhandlingar.
  • 11 mars 2004 i Spanien dog ca 1200 personer, varav 191 i bombattacker i Madrids tunnelbana. Den dagen var 16% av de spanska dödsfallen terror-relaterade.
  • 11 september 2001 dog statistiskt sett ca 9400 personer i USA, varav 3000 som offer för terrorism. Den dagen berodde 30% av dödsoffren i USA på terror-attacker.
  • 25 juli år 2011 dog cirka 200 personer i Norge, varav cirka 78 personer som offer för Anders Behring Breivik. Den dagen var cirka 40% av dödsfallen i Norge terror-relaterade.

Det här var några stora, kända exempel och värst procentuellt sett var Utöya. Men inte ens den attacken lyckades dominera över övriga dödsfall i landet under dagen för terrordådet. Givetvis är alla dessa dödsfall tragiska och hemska, och man kan argumentera för att ”vanliga” dödsfall oftare drabbar äldre som levt ett långt och gott liv. Ändå kan inte slutsatsen bli annat än att terrorismen i Västeuropa, sakligt sett, är helt obetydliga små nålstick. Den stora skadan kan bara uppstå genom vår egen allergiska reaktion.

Reaktioner på dåden kan inkludera krig (som i Afghanistan och Irak), ökad polarisering mellan olika grupper i samhället, ökade restriktioner och kontroller, ökad övervakning mm. Säpo hävdar exempelvis idag att två terrorhot avvärjts genom FRA-övervakningen. Det tror jag ganska måttligt mycket på, om jag ska vara ärlig. Hursomhelst, alla dessa reaktioner medför betydande samhällskostnader och/eller risker.

Det vi bör göra är att behandla terrorismen med den prioritet och den verktygslåda som dess storlek och betydelse motiverar, dvs inget särskilt. Man kan förstås inte ”vända andra kinden till” när folk begår avskyvärda brott, men det duger bra med vanliga lagar mot mord, normal piketpolis, normal hantering av tips och underrättelser etc. Som alltid drar vi lärdomar och förbättrar rutiner och skydd, men alltid proportionerligt och utan att tulla på frihet och integritet. Här går en skarp skiljelinje mellan liberala, som ser konflikten mellan frihet och förtryck som viktigast, och konservativa som fokuserar på konflikten mellan civilisation och barbari.

När det gäller just Charlie Hebdo-massakern, finns förstås en specifik frihetsdimension, när det gäller yttrandefrihet och tryckfrihet. Här finns ett svagt hopp om en positiv effekt.

who_has_damaged_mohammad_more

 

Kanske ger dådet ett ögonblicks paus i västerlandets återtåg mot mer censur. Framförallt idkas alltmer självcensur i rädslan för att kränka någon, vilket givetvis gör det lättare att bli kränkt. Kanske leder dådet även till lite extra diskussion i några muslimska auktoritära länder – de som kämpar för sina rättigheter i dessa länder har i sanning en tuff uppförsbacke.

Man kan iochförsig bli lite trött på den svenska debatten. En del har uppenbart mycket svårt att uttala ogarderat stöd för Charlie Hebdo och de flesta svenska kommentatorer känner sig, allra minst, tvungna att gardera sig med att ”innehållet visserligen är plumpt och dåligt, men …”, trots att de säkert inte sett mer än några enstaka teckningar, utvalda av svenska journalister, från denna tidning som funnits sen sextiotalet.

Värre, en del hävdar att det inte finns någon poäng med provokationer för provokationernas egen skull och att man ska avhålla sig från att röra upp damm. Bullshit! Provokationer är oerhört viktiga för att successivt vänja konservativa vid en friare värld och vid att sköta sig själva. Kan man göra provokationerna med finess så är det bara att gratulera, men detta är inte bara något för de mest intellektuella med bäst fingertoppskänsla. Fler än så ska ha rätt att markera sin frihet.

Nu gör vi något bra av detta hemska. Ingen allergisk reaktion!

Turkish citizens, are you happy?

Turkiska kvinnor LOL-ar iallafall i sociala medier. Tusentals bilder på skrattande turkiska kvinnor delas under hashtaggen #kahkaha efter ett tal av Turkiets vice premiärminister Bülent Arınç under högtiden Eid el-Fitr. I talet klagade han på den moraliska dekadensen i landet och gjorde bland annat klart att kvinnor inte borde skratta publikt:

”Kyskhet är väldigt viktigt. Det är inte bara ett uttryck utan en prydnad för både kvinnor och män. Hon ska vara kysk. Mannen också. Han ska inte vara en kvinnokarl. Han ska vara trogen sin fru. Han ska älska sina barn. [Kvinnan] ska veta vad som är haram (förbjudet) och inte haram. Hon ska inte skratta publikt. Hon ska inte ha en inbjudande attityd och hon ska skydda sin kyskhet. […] Folk måste återupptäcka Koranen. […] Var finns våra flickor idag, som med en viss rodnad sänker sina huvuden och vänder bort sina ögon när vi ser på dem, som en symbol för kyskhet?”

Han vände sig också mot kvinnors mobiltelefonerande:

”Kvinnor ger varandra måltidsrecept över mobiltelefon. (Härmande:) ‘Vad är på gång? Vad hände med Ayşes dotter? När är bröllopet?’ Tala om sånt ansikte mot ansikte!”

Även TV-program som gör ungdomen till ”sexdårar” fick sig en släng av sleven.

Det här är förstås ganska vanligt dinosaurie-tänkande. Män har bara de enkla kraven på sig att vara trogen och snäll mot barnen, men har inga restriktioner i övrigt. Kvinnan däremot ska inte ha något socialt uttryck eller fotavtryck utanför hemmet.

Hur ska vi förstå detta? En hjälp kan vara Ingelhart-Wezels kulturkarta:

cultural map

Här kan vi se att Sverige är ett extremt land, i någon mening, medan Turkiet ligger väldigt långt ifrån oss. Y-axeln, där Turkiet ligger på liknande position som USA och Irland, handlar om hur man ser på religion, familjevärderingar och auktoriteter. X-axeln, där Turkiet ligger på liknande position som Polen och Sydkorea, handlar om om man är inriktad på överlevnad eller på emancipering.

Av flera skäl ser jag X-axeln som viktigare, och de flesta håller nog med om att man hellre lever i ett land med mycket X och lite Y än tvärtom. Särskilt gäller detta för kvinnor och minoriteter, som definitivt behandlas bättre i self-expression-samhällen. Det är också så att framsteg på X-axeln driver och stabiliserar demokrati. Lycka är dessutom hårdare kopplad till denna axel och ett tydligt exempel är att kommunistländerna blev  markant olyckligare (och troligen kastades tillbaka kraftigt på x-axeln) när murenoch den förvisso fattiga men stabila värld som fanns där bakom föll. De flesta människors investeringar i den kommunistiska samhällsstrukturen blev värdelösa.

En viktig insikt är att värderingarna förändras framförallt med ekonomisk förändring. Det finns ingen direkt tendens till konvergens värderingsmässigt förutom i den mån vi har en ekonomisk konvergens. (Påpeka gärna detta för tillväxthatarna! Eftersom miljövurm också beror av x-axeln är den beroende av ekonomiska framsteg.) Det är förstås också så att folk är lite låsta värderingsmässigt, så förändringar i ekonomiska utfall omsätts i värderingsförändringar i takt med att generationer ersätter varandra.

De största skiftena på x-axeln sker i övergången mellan jordbrukssamhället och industrisamhälle. De största skiftena på y-axeln sker i övergången mellan industrisamhälle och kunskapssamhälle. Den markanta klustringen av samhällen i kulturzoner reflekterar skillnader i historisk väg som de ingående samhällena tagit in i det moderna livet.

För att återgå till Turkiet så konstaterar WVS-forskarna att just muslimsk identifiering försvagar ställningen på x-axeln jämfört med andra jämförbara länder, men att hög utbildning, framförallt hos kvinnor, ger ett mindre gap. Det finns alltså ett visst fog för någon form av ”islamofobi” – det tycks som att den religionen faktiskt ger sämre utfall än andra.

Reaktionen mot vice-presidentens tal och den senaste tidens oroligheter i Turkiet visar hur polariserat samhället är. En stagnation i lycko-nivåer i Turkiet sammanfaller också med starten av det stockkonservativa AKP-partiets styre år 2002.

 

happiness

En urban, utbildad medelklass och en äldre, fattigare befolkning har alltså radikalt olika åsikter om hur samhället behöver utvecklas. Det finns ingen tvekan om vilken riktning detta tar, långsiktigt, utan det är bokstavligen en fråga om tid. Jag alltså en ljusnande framtid för Turkiet eftersom landet har en hygglig tillväxt, föryngras, urbaniseras och ska bygga kärnkraft. Bara en sån sak.