Kostnad för ny kärnkraft, del 1

Ett vanligt grönt narrativ är att kärnkraften numera är för dyr. Det heter att kärnkraftens kostnader ökar över tid, medan kostnaderna för förnybart går ner.

Sådana uttalanden baseras oftast på en enda reaktormodell, nämligen fransosernas EPR-1600, som haft problem med kostnadseskaleringar i Finland (Olkilouto 3) och Frankrike (Flamanville) och förväntas bli dyr även i Storbritannien (Hinkley Point C). Betänk att vi byggt 12 reaktorer snabbt och billigt i Sverige, och att det byggts bortåt 500 civila reaktorer i världen. Är det inte då lite märkligt att vi ska ge upp och anta att kärnkraften är dyr baserat på en enda ny reaktormodells barnsjukdomar? Sen är det viktigt att inse att även ”dyr” kärnkraft är mycket konkurrenskraftig med förnybart, inte minst med solkraft som typiskt har flera gånger högre kostnader.

Men det finns också ett mer avancerat argument, där kostnadseskaleringar observerats mer brett. Det cirkulerar kostnadsgrafer som denna (rött amerikanska kostnader, blått franska kostnader):

Nuke-unlearning

Jag kan inte gå i god för siffrorna i grafen, men helt otroliga är de inte. Problemet är att analysen oftast stannar här, i ett plötsligt utslag av mycket selektiv och retsam marknadsdyrkan. ”Haha, kärnkraften är för dyr, marknaden vill inte bygga, game over alla kärnkraftskramare!” Varefter man obekymrat fortsätter hälla hundratals miljarder över solceller med mycket tunt resultat. Men den som oroar sig över vår elförsörjning, luftkvaliteten och växthuseffekten vill nog vända på ett par stenar till. Varför blev det såhär, och hur kommer det sig att kostnaderna skiljer sig åt kraftigt i världen idag, och varför är osäkerheten i byggkostnaderna så enorma? Spannet är nästan en faktor fem, enligt denna graf från world-nuclear.org:

rsb-challenge-npp-investment-cost

All annan industriell verksamhet har en gynnsam kostnadsutveckling genom så kallade industriella läreffekter. Man brukar räkna med att kostnaderna minskar med 10-20% för varje dubbling i antalet producerade enheter genom teknisk innovation, serieproduktion, effektivare och mer intrimmade leverantörskedjor, ökad konkurrens, minskad risk mm. Eftersom vi ser att kärnkraften åtminstone lokalt går emot denna mer eller mindre lagbundna utveckling så är det viktigt att förstå varför.

Varför behöver man förstå, kanske du undrar? Det man helst skulle vilja se är en fri marknad för energi, där externa kostnader internaliseras på ett effektivt, transparent och rättvist sätt, och där det i övrigt byggs fritt. Då behöver man inte förstå, utan marknaden ser till att det blir nära optimalt utfall med en ändamålsenlig mix av energikällor. Tyvärr är vi långt ifrån den här fria marknaden, och därför behöver vi förstå mekanismerna för att kunna påverka policies.

Vissa länder har tagit steg för att avreglera elmarknaderna, men det gäller bara delvis privatisering av elbolag samt friare prissättning av el till konsumenter, men INTE en jämn spelplan på produktionssidan. En fullständig avreglering skulle gynna kärnkraften, men såna här partiella avregleringar missgynnar den istället. Från ett läge där politiker tagit ett långsiktigt ansvar för rationell elförsörjning har vi hamnat i ett läge där de skyller på marknaden samtidigt som de pillar kortsiktigt och populistiskt med subventioner och restriktioner och låter tillståndsbyråkratin löpa amok. Det blir den sämsta av två världar och resultatet är förlamning.

Kärnkraften är förstås inte unik, utan har sina industriella läreffekter. Man bygger billigt på sina håll i världen men vi väljer kärnkraftens kostnader politiskt! I några bloggpostningar framöver tänker jag förklara hur och utforska ämnet från olika synvinklar. Hur kostnadernas komponenter ser ut, hur man räknar ut kWh-kostnaden, vad finansieringen spelar för roll, vilken roll staten/byråkratin spelar, hur jämförelser med andra energislags kostnader ser ut, etc. Detta var en liten prolog. Stay tuned.

  •  
  •  
  •  
  •  

11 reaktioner på ”Kostnad för ny kärnkraft, del 1

  1. Jag såg detta inlägg från dig efter att jag fortsatte diskussionen här:
    http://nejdetkanviinte.se/2015/11/16/karnkraftsfragan/#comment-12002

    Behöver ju inte upprepa mig.

    Däremot om du anser att existerande genomförda projekt i EU inte är representativa för kostnaderna att bygga ut ny kärnkraft. Kan du peka på något annat projekt i västvärlden där man byggt ut för låt oss säga 50 öre per kWh som vindkraft idag byggs för osubventionerat i detta landet ?? (och den siffran faller ju år för år så var den är den dagen om 10 år ett nytt kärnkraftverk står klart kan man ju spekulera i, siffran är också mycket lägre i Kina än i Sverige vilket är orsaken att vindkraft ökar snabbare och är större i det landet än vad kärnkraft är…).

    1. Hur långt tillbaka vill du gå? Det har ju i princip inte byggts något i Väst sen millenieskiftet. Det är en av orsakerna till att det är ”dyrt” – vi har demonterat erfarenhet, licenser, leverantörskedjor mm.

      Nej, vindkraft har inte växt snabbare i Kina för att det är billigare, utan för att tillståndsbyråkrati, feed-in-tariffer samt ledtider gett det resultatet. Inte heller Kina har någon fri elmarknad. Iår har Kina ställt upp ca 8 GW ny kärnkraft, men jag gissar att man bara ställt upp cirka 20 GW vind, vilket med landets usla kapacitetssiffror inte kommer producera mer än cirka hälften av den nya kärnkraften. Kärnkraften har alltså iår en betydligt bättre takt än vinden i Kina. Följande femårsplan drar ut den trenden till 2020.

      Du om ”50 öre som vindkraft byggs osubventionerat för i detta landet”, men ingen vindkraft byggs osubventionerat, utan subventionerna genom elcertifikaten är massiva. Javisst, kostnaden kanske är 50-60 öre/kWh före subventioner, men bara för att kapitalkostnaderna blir mycket mindre när subventionerna är så stora. Subventionerna gör nämligen projekten mycket mindre riskabla, och investeringar med lägre risk kräver mindre avkastning.

      1. 🙂 Om det är 50 öre per kWh osubventionerat så är det just det, du vrider på orden på ett felaktigt sätt som indikerar att du inte riktigt förstår fasta och rörliga kostnader…

        Osubventionerat byggs vindkraft alltså för 50 öre /kWh (avskrivning på investeringen+rörlig kostnad+fondering för avveckling) och elcertifikaten gör att detta går runt trots att vi har elpriser runt 25-30 öre idag (det har inget med de 50 örena att göra när vi konstaterar osubventionerat). Priser ingen klarar av och som konsumenter och industrin (tillfälligt) njuter av pga vindkraftens utbyggnad samtidigt som Svenska kraftnät inte gjort sitt arbete på exportsidan varför Norge nu tar den lukrativa marknaden.

        Att bolagens räntor skulle vara högre utan elcertifikaten.. japp, ingenting skulle byggas vid dagens elpriser så visst. Men låt oss säga så här, utan politisk inblandning alls så skulle räntorna vara mycket lägre för vindkraftprojekt i Sverige vid 60 öre per kWh än ett nytt kärnkraftverk vid samma elpris. Jag tror du vet det också. Liksom att vi kommer se högre elpriser (genom nedläggning av gammal kärnkraft) vilket i en hypotetisk osubventionerad värld kommer göra vindkraft lönsam långt före ny kärnkraft.

  2. Det är rätt uppenbart att som situationen är just nu är kärnkraft en vettig lösning som baskraft för Sveriges del, oavsett om det är lite dyrare eller billigare än någon intermittent kraft. Andra länder har andra förutsättningar som avgör vad som är bäst där. Exempelvis Norge har vattenkraft som täcker deras behov och lite till, men har även potential att bygga ut den, samt bygga ut vind och vågkraft för export (om det är/blir lönsamt).

    När det blåste så mycket häromveckan så blev elen väldigt billig. Så billig att det var bättre att importera från Danmark än att producera från vattenkraft i Sverige. Man sparade vatten i magasinen för att använda senare när priset blev bättre. Och under tiden puttrade kärnkraften på som vanligt och producerade baskraft. Just nu är priset också väldigt lågt (17 öre/kWh), men tydligen tillräckligt för att blåsa på ordentligt med vatten och exportera. Europa blir mer och mer en gemensam elmarknad, precis som Norden. Men så klart kostar det att exportera i form av transportförluster, så att ha lokal produktion är ett måste för stora regioner som Sverige. Däremot kan småländer som Danmark förlita sig på exempelvis Norge och Sverige att tillhandahålla baskraft och svälja överskottet när det förkommer (just nu ser det ut att blåsa bra i Danmark som exporterar 1,8MW).

    Poängen är att olika länder har olika förutsättning. En lösning passar inte alla.

    Att helt göra sig av med kärnkraft ser inte ut att vara görbart inom närtid i Sverige. Däremot ser priset på solceller ut att inom några år kunna göra att det blir ett alternativ för andra länder, då förstås om man kan hitta ett bra sätt att spara överskottsenergin (kanske i form av vätgas producerad lokalt).

    Just solceller har haft en intressant prisutveckling. Och den intensiva utvecklingen på området kommer förmodligen göra att det inom några år kommer att finnas väldigt billiga solceller (ej kisel), kanske så billiga att de till och med kan användas lönsamt i Sverige.

    1. Javisst, länder är olika, men i frånvaro av den heliga graalen – billig och obegränsat skalbar el-lagring, så innebär stora mängder intermittent kraft i världen att vi också har minst lika stora mängder fossil kraft. Detta eftersom vattenkraften inte räcker globalt till mer än att hantera lastvariationer. Sverige är otypiskt och de som vill att vi ska lägga extra pengar på att vara ett grönt exempel måste fråga sig vad det är värt att ställa upp ett exempel som inte kan replikeras av särskilt många andra. Vårt nuvarande exempel – kärnkraftssamhället, är långt mer skalbart.

      Solceller är så långt ifrån att vara samhällsekonomiskt rationellt i Sverige att inget tyder på att det någonsin kommer bli det. Även om solcellerna skulle skänkas bort vid fabriksportarna så är det knappast värt att spendera de ”soft costs” (installation mm) som krävs. Men man ska aldrig säga aldrig.

      1. Det finns förstås en beräkning eller bedömning om hur mycket intermittent kraft ett område kan tåla. Sådana beräkningar har gjorts för Sverige, och resultatet är att det kanske kan utöra sådeär en 15-20% på årsbasis. Vinsten är förstås att man sparar energi i vattenmagasinen, för att kunna sälja när det är lönsamt. Installerad effekt är ju ca 2ggr högre än vattenmängden.

        Kärnkraft kommer förstås att förbli i flera decennier, oavsett regering. Även en regering av helt inkompetenta idioter förstår att det ibland inte finns alternativ.

        Men det jag ser i framtiden är faktiskt att även moder Svea får ett rejält tillskott av solel, men då måste den gå att lagra, så det kan vara ett decennium eller så i framtiden.

        Vi står inför en smärre revolution, med solceller, där de faktiskt kommer att bli så billiga att det är lönsamt även i Sverige. Däremot behöver vi samtidigt ett system som tillhandahåller all kraft vi behöver när vädrets makter inte är med oss, och då är förstås kärnkraft det enda vettiga. fast inte dagens, utan morgondagens.

        1. Jag skulle vilja väcka frågan om existerande kärnkraftens subventioner i Sverige.

          Effektskatten på 7 öre kWh är lägre än den höjning på 8 öre som skulle krävas för att dagens kärnkraft (6 planerade att finnas kvar) ska sätta av tillräckligt för att finansiera sina egna avvecklingskostnader.

          Vi fick ett kraftigt hopp i sådan kostnad per kWh då det stod klart att kapacitet läggs ner av marknadsskäl, just i skrivande stund rapporterar DI att ytterligare verk är möjliga nedläggningskandidater enligt Vattenfall.

          Det finns ingen logik att någon annan än kärnkraften och dess ägare ska bära dessa kostnader. Kort sagt, effektskatten borde döpas om och höjas, allt annat är en fortsatt subvention.
          http://originalbraila.blogspot.de/2016/01/fler-karnkraftverk-hotade-i-sverige.html

          När vi ändå är på ämnet så visst, kärnkraften har inte och betalar inte idag några som helst marknadsmässiga försäkringar för sina (låga) risker. Ja, igen, risken är obefintlig i land som Sverige men de facto är det en subvention det med.

          1. Din ”logik” lämnar en del i övrigt att önska, Johan. Staten gör slutförvaret onödigt dyrt genom överdrivna krav och seg byråkrati. Staten minskar antalet kWh att slå ut slutförvaret på genom att tvinga reaktorer att lägga ner i förtid. Självklart borde staten själv ta på sig kostnaderna som man därigenom orsakar istället för att tvinga kvarvarande reaktorer betala för irrationella statliga beslut.

            Staten har mjölkat kärnkraften oerhört länge, så att man tar en liten del av avfallskostnaderna gör inte detta kärnkraften subventionerad. Den är fortfarande kraftigt mjölkad.

            Sen är det ganska viktigt att inse att kärnkraften har avsatt pengar löpande i mer än 40 år. Att man i slutet blåser upp kostnaderna och krymper intäkterna kan göra att avfallsavgiften hög de sista 5-10 åren, men det i sig gör inte kärnkraftens avfallshantering särskilt dyr om man slår ut det på alla producerade kWh. Alla som begriper hur en LEC-beräkning funkar med ränta inser att sena kostnader som avfallshantering och demontering inte kan bidra till några nämnvärda kWh-kostnader.

            Du har fel om försäkringar också. Se:
            http://nejdetkanviinte.se/2015/01/27/karnkraftens-forsakringskostnader/

  3. Johan,
    du glömde moms på det.

    Det du håller på med är att med ett slags nyspråk och nydefinitioner villkora omständigheterna så att det du önskar, på ideologiska grunder, skall inträffa i verkligheten. Dvs kärnkraftens nedläggning.

    För att skapa verkligheten att kärnkraften är olönsam så finner du på en massa krav som du applicerar selektivt endast på kärnkraft.
    I likhetens namn borde väl all verksamhet i samhället avkrävas fondering av medel för avveckling? eller? Vi har ju exemplet Teckomatorp som talar för ett sådant resonemang. Men även vindkraften, fotovoltaiska element, vattenkraftdammar, järnväg, egna hem, etc kommer ju ha avvecklingskostnader. Skall de eller skall de inte fondera medel för avveckling?
    Dessutom, inga verksamheter i samhället är fullförsäkrade på det sätt som du anser att kärnkraften skall vara. Det gäller allt ifrån vattenkraftsdammar till kemiska industrier till du och jag. Alla dessa har ett maxbelopp bortom vilket en drabbad tredje part inte kommer att få någon ersättning från den försäkrade. Skall vi ändra på denna tingens ordning anser du?
    Slutligen, det som du argumenterar för som en konsekvens av dina hitte-på regler – nedläggningen av kärnkraftverk – utgör en kapitalförstörelse av gigantiska mått. Vi skall naturligtvis bygga om de nuvarande verken till nya moderna verk, vilka kan använda det utrangerade bränslet från våra nuvarande reaktorer. Dels är endast cirka 1% av bränslets energiinnehåll förbrukat, dels finns redan den elektriska infrastrukturen uppbyggd vid verken. Så, det är helt bort-i-tok att resonera i termer av avveckling. Det är helt onödiga kostnader som du funderar kring och som du presenterar som den verklighet du önskar skall gälla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *