Klimatkonsensus

Jag har tidigare hänvisat till vetenskaplig konsensus för mitt ställningstagande i klimatfrågan. Signaturen Eschaton undrade nyligen om konsensus verkligen är så stort, med tanke på bland annat Lars Berns bloggande i frågan. Bern skriver såhär:

AMS (American Meteorological Society) har gjort en riktig opinionsundersökning där de frågade sina medlemmar:

Har människan haft en dominerande påverkan på klimatet de senaste 50 åren?

På den frågan svarade bara 52% ja! Det visar att det inte råder någon konsensus rörande människans klimatpåverkan som okunniga politiker gärna vill få oss att tro.

Den här siffran, 52%, tycks populär på klimatskeptiska bloggar och trummas även ut av exempelvis Heartland Institute, en amerikansk think-tank som historiskt har jobbat med Philip Morris för att ifrågasätta farorna med rökning. Om man vill se siffran i sitt sammanhang, så kan man betrakta AMS studie eller den här centrala tabellen, där siffran återfinns i övre högra hörnet:

climateconsensus

Wikipedia har detta att säga om AMS: ”Founded in 1919, the American Meteorological Society has a membership of more than 13,000 professionals, professors, students, and weather enthusiasts”. Nu har man via mail frågat drygt 7,000 av dem och fått 1,821 svar. Av dessa var 124 stycken publicerade forskare med sitt huvudområde inom klimatvetenskap (vänstra sifferkolumnen) och av dessa hävdade 78% att den globala uppvärmningen var huvudsakligen människoskapad, ytterligare 10% satte hälften av uppvärmningen på det mänskliga kontot och ytterligare 5% tyckte att det fanns för lite bevis men ändå lutade åt viss mänsklig förklaring. Totalt cirka 93% stöd för AGW (människoskapad global uppvärmning), alltså, och bara 3% hardcore-skeptiker som har en klar åsikt att uppvärmningen antingen inte existerar eller inte har med människor att göra.

Nu späds detta som synes ut av en stor majoritet som har annat meterologiskt fokus och där knappt hälften inte är publicerade forskare, och då hamnar totalen på 52%, men även där kan man räkna in andra kategorier och se 73% stöd för AGW och bara 9% hardcore-skeptiker.

Det hör också till saken att Lars Bern missrepresenterar själva frågeställningen, som inte handlade om de senaste 50 åren, utan de senaste 150 åren. Det är signifikant eftersom författarna skriver att:

We asked respondents specifically about global warming that occurred over the last 150 years. However, the findings of the 2007 Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) Report state that human activity has been the dominant cause of warming since the mid-twentieth century (Pachauri and Reisinger 2007, p. 39). Six respondents sent e-mails to notify us that their answers would have been different if we had asked about the most recent 50-yr time frame rather than the 150-yr time frame; the time frame used in the question may have also influenced other respondents. Our results therefore may represent a more conservative estimate of the consensus on global warming than would have been obtained had we asked about a 50-yr time frame. 

Något som däremot kan tala för Berns synsätt är att den starkaste prediktorn för synen på AGW i undersökningen var respondentens uppfattning om styrkan hos konsensus i fältet. Det kan antingen tolkas som att inte bara jag, utan även den här mer kompetenta gruppen av meterologiskt utbildade, viker sig för konsensusuppfattningen vilket ger en sorts självförstärkande spiral som kan vara svår att komma ur. ELLER så kan det tolkas som att när man har rätt om konsensus (som de facto är ganska hög), så har man även koll på fältet vilket korrelerar med kompetens att uttala sig om AGW.

Sen är jag tveksam till att denna konsensus-prediktor gäller de 124 respondenter som kan förväntas ha särskilt djup kompetens, dels för att de borde lita mer till sitt eget kunnande, dels för att skeptikerna är så få att det blir svårt att få statistisk signifikans och relevans i vad som spelar roll för den gruppens försanthållanden.

Sammanfattningsvis, jo, konsensus i klimatforskningen är stark och Lars Bern har i bästa fall varit väldigt slarvig när han fört vidare siffran om 52% på det sätt han gjorde.

  •  
  •  
  •  
  •  

10 reaktioner på ”Klimatkonsensus

  1. Två synpunkter:
    1. Det kan ifrågasättas om en statistisk undersökning med blott 26% svarsfrekvens säger något om något öht. Ett så stort bortfall blir i princip ohanterbart. Vilka är det som inte har svarat och kan det tänkas finnas en skevhet i svarsfrekvens bland olika grupper? Sannolikheten för att de svarande är ett representativt urval ur den tillfrågade gruppen är normalt liten. Speciellt opinionsundersökningar rörande frågor med ”religiösa” förtecken blir sällan med sanningen överensstämmande. De som upplever sig ha ”rätt” åsikt gärna predikar sitt budskap emedan de med invändningar underdånigt tiger. Jfr vallokalsundersökningar vs faktiskt utfall Mp, FI, Sd.

    2. Kan man som ”framstående” klimatforskare idag vara av någon annan åsikt än den politiskt fastställda? Tänker mig att forskare som inte accepterar ”sanningen” tämligen omgående reduceras till tredje rangens forskare utan anslag och får sina artiklar refuserade.

    Hur som haver är klimatfrågan en ickefråga för mig. Enl senaste BP statistical review var 87-88% av den av mänskligheten ”använda” energin framställd ur fossila bränslen. Förnyelsebart utgjorde ca 3%. Slutsats, mänskligheten kommer att förbränna alla fossila bränslen som kan utvinnas till en rimlig kostnad oavsett vad som än händer/politiska beslut då det helt enkelt inte finns några rimliga alternativ. Leder detta till klimatförändringar får vi anpassa oss till det nya klimatet. Någon annan väg framåt finns inte.

    1. Även andra undersökningar tyder på att det finns en konsensus i klimatvetenskapen så jag oroar mig inte så mycket över den låga svarsfrekvensen. Dina hypoteser är intressanta, men utan belägg saknar de kraft.

      Det finns väldigt mycket fossiler i marken och det finns helt klart möjligheter att lämna kvar mycket där. Tidshorisonterna är så långa att mycket kan hända även om det just nu inte finns/byggs alternativ. Men absolut, viss klimatförändring blir det, om nu teorierna är korrekta. Att komma under de utsläppsnivåer som krävs för 2-gradersmålet kan vi glömma.

      1. Bortfall innebär alltid en försämrad kvalitet eftersom uteblivna observationer bidrar till en variansökning med längre konfidensintervall som följd. Detta är grundläggande statistik och behöver näppeligen bevisas. 26% svarsfrekvens är uselt men dock i linje med vad man brukar få på en webbenkät vilket även nämns i AMS studien.

        SCB har gett ut en trevlig liten skrift Minska bortfallet där problematik med bortfall diskuteras. Där i kan vi bland annat läsa (s 120) ”Frågor där det finns en social värdering, t.ex. när det gäller alkoholkonsumtion, utbildning, partitillhörighet och skulder, kan också upplevas som känsliga. Känsliga frågor kan leda till att (1) resultaten snedvrids genom svarsfel p.g.a. att de svar uppgiftslämnaren ger är svar som anses som socialt accepterade (social desirability bias) och kanske inte stämmer överens med verkligheten, (2) partiellt bortfall och (3) objektbortfall.” Det hedrar iaf AMS studie att de ingående diskuterar denna problematik. Hur det förhåller sig i det aktuella fallet kan vi dock inte veta då någon uppföljande studie för att uppskatta skillnader mellan svarande och bortfallande inte genomförts.

        Jag är dock personligen helt övertygad om att fråga klimatforskare om klimatförändringar i hög grad är som att fråga Greenpeace medlemmar om kärnkraft. Är man inte redan övertygad så söker man sig inte till ”organisationen” och gör man det ändå blir man utmobbad. Att sedan ändra åsikt pga faktabaserade rationella argument och mätresultat är det som bekant ingen som gör i vuxen ålder. Det blir något av ett moment 22 för vem kan ha en insatt och upplyst syn i klimatfrågan om inte klimatforskarna är att lita på.

        1. Ok, men varför är du personligen helt övertygad? Hur ska vi kunna bekräfta eller falsifiera att klimatforskarna är aktivister som selekterat in sig och som dessutom rättar in sig i ledet och har stelnat i sin världsbild? Om vi nu ska förkasta allvarliga varningar från ett forskningsfält så skulle det kännas bättre om vi kunde bygga det på något mer än en allmän observation/cynism om hur folk brukar vara eller att tidigare larm (om istid, resurs-uttömning mm) inte gav oss någon varg.

  2. Jeppen, är konsensus verkligen så viktig i en vetenskaplig fråga som präglas av så starka politiska, nästan religiösa undertoner? Samma problembild har du i energifrågan där man med liknande statistiska urvalsmetoder skulle kunna visa att det råder konsensus bland ”energiexperterna” om att sol- och vindkraft är ”Bäst”. Citattecken här för att markera medvetet valda otydliga definitioner.

    Klimatläget just nu som jag ser det:
    Global uppvärmning – Yes.
    Mänsklig påverkan på uppvärmningen de senaste 50 åren – Mycket hög sannolikhet, även om omfattningen kan diskuteras.

    Vi kan här dra slutsatsen att även jag generellt köper konsensus – men där sitter inte problemet. Även de seriösa forskare som brännmärkts som skeptiker köper detta konsensus. Problemet är den högljudda kör som ropar ut jordens undergång trots att det idag finns dåligt empiriskt stöd för detta. Visst, enligt IPCCs expertpanel AR5 så regnar det mer, men den enda effekten vi ser av detta är att planeten blivit 14% grönare, allt enligt satellitmätningar. Alla andra ”Hot” är snar framtid där det definitivt inte råder något konsensus i forskarvärlden utan det är en ständig debatt om vad som är trovärdigt, möjligt eller sannolikt. Kunskapsbasen ökar hela tiden men trots 20 års klimathotande så ser vi ännu inga pålitliga tecken på att någon av de påstådda katastrofscenarierna har stöd i empirin. Osäkerhetsfaktorerna är helt enkelt för stora och kunskapsläget alltför oklart.

    Så – bilda sig egen uppfattning eller blind tro på Överhetens budskap? När det gäller energifrågan är svaret enkelt då jag själv har tillräcklig utbildning för att själv avgöra fördelarna med kärnkraft och nackdelarna med sol/vind. Där hjälper inte gröntomtarnas sk expertkunskaper eftersom den ideologiska agendan lyser igenom och jag kan själv verifiera om deras vinklade faktauppgifter håller vatten eller inte.

    Givetvis är det svårare att ta till sig klimatproblematiken men det vore fegt eller i alla fall lättjefullt att låta Överheten eller någon diffus konsensus bestämma vad man ska tycka. Jag för min del väljer att bilda mig min egen uppfattning utifrån vad jag kan förstå av det som de professionella inom forskningsområdet säger – båda sidors berättelse.

    Själv klassar jag mig som en sk lukewarmist. Jorden blir varmare men de finns dåligt empiriskt stöd för katastrofscenarierna och vetenskapen bakom hypoteserna svajar betänkligt. Vi vet att eldande av kol är dåligt för människan och miljön så skrota den smutsiga verksamheten och bygg trygg, säker kärnkraft. Visar det sig sedan att vi lyckats avvärja en klimatkatastrof som vi inte kunde förutse idag – jättebra! Men jag är ovillig att offra något mer på katastrofaltaret så länge det inte finns vetenskapligt stöd för detta. Det finns tillräckligt många otäcka miljöskador av icke klimatrelaterad karaktär som vi människor ställer till med och det finns tydliga empiriska bevis för detta. Varför då inte ta tag i de hot vi ser istället för att pumpa in fler miljarder i en verksamhet som mest verkar skrämmas för att få mer pengar.

    1. Seriösa regeringar som UKs känner sig nödgade att satsa på kärnkraft och det tror jag inte de hade gjort om det hade funnits en konsensus bland energiexperter att sol och vind är bäst. Dessutom ser jag att en hel del klimatforskare, men Hansen i spetsen, talar för kärnkraft, vilket betyder att dessa inte är renodlat rödgrönt religiösa iallafall.

      När du har bildat dig en egen uppfattning av båda sidors berättelse, hur har du då kunnat underkänna förutsägelser om si och så många grader varmare, si och så många meter havsnivåhöjning mm? Jag fixar inte det, så du kanske är klokare än jag, helt enkelt, snarare än att jag skulle vara feg eller lättjefull?

      Det finns en hel del som talar både för och emot din lukewarmism. Jag är nog själv lite lukewarm med tanke på att inte heller jag skulle vara beredd att ta i alltför drakoniskt för att fasa ut fossiler. Vi ska trots allt bli 9 miljarder och alla ska leva som svenskar eller bättre. Ändå skulle jag ta i mer än du (genom CO2-skatter) eftersom jag värderar riskerna högre och inte riktigt vågar vänta in empirin. Jag tror jag kommer återkomma i blogginlägg till det här med vad som är lagom nivå på klimathantering och varför.

      1. Vågar inte tävla mot dig i klokskap, du verkar vara vass nog för att jag ska ha anledning att ödmjukt hålla låg profil.

        Min ömma tå i sammanhanget är konsensus-begreppet som använts av alarmisterna som ett slags kollektivt Ad Hominem för att förringa de som har avvikande åsikter angående hur farlig den globala uppvärmingen potentiellt kan vara. Konsensus fyller bara en funktion i politiska sammanhang men saknar relevans ur vetenskapligt perspektiv (Karl Popper skulle nog inte uppskattat konsensustänket). Lägg till begreppet klimatförnekare så har du klassisk mobbing.

        För att få perspektiv på konsensusproblemet låt mig ta ett historiskt exempel: I samband med genetikens födelse steg högröstade forskare fram och varnade för den kommande katastrofen; människans genpool höll på att förstöras och om inte något gjordes skulle detta leda till människans undergång. Kändisar och politiker tog ställning och snart nog utropades konsensus i media och krav på omedelbara åtgärder. Här i Sverige tvingade vi romska kvinnor, fattiga, kriminella, homosexuella – alla som ansågs bära på ”dåliga gener” – till tvångssterilisering. Trots att det fanns ett fåtal forskare som pekade på svagheter i resonemanget fortsatte utstädningen av ”dåliga gener” för man kunde inte vänta på bättre kunskap, riskerna ansågs för stora och det var bättre att agera handlingskraftigt innan det var för sent. Så sent som 2013 avslutades detta pinsamma kapitel i svensk historia då kravet på sterilisering för homosexuella som ville byta kön togs bort. Vi hade inte ens tagit oss ur förra konsensus-hysterin innan vi naivt hoppat på nästa konsensus – denna gång för att undvika den kommande miljökatastrofen. Då du säger att du inte vågar vänta in empirin antar jag att du menar att skaderiskerna är för stora. Världen bränner miljardbelopp årligen och det är de fattiga länderna och demokratin som hamnar i kläm när klimatet ska räddas. Om konsensus har fel denna gång också hur mycket skada hinner vi då orsaka innan vi förstår bättre?

        Som jag skrev tidigare, 20 år empiri med klimathotet över oss och klimatvariablerna stiger men inte på något sätt som tillnärmelsevis pekar mot en katastrof. Klimatkänsligheten har löpande justerats ner så vi ligger runt knappa två graders uppgång till 2100 i senaste projektionerna. Vattennivåerna stiger i stort sett linjärt sedan 150 år tillbaka samtidigt, som du skrev i ditt inlägg, det är fler klimatforskare som accepterar 50 år antropogen påverkan än 150 år. Ta en titt på CO2-kurvan och hitta var hälften av mänskliga utsläppen ligger tidsmässigt. Det ger lite perspektiv på vilka klimatförändringar som rimligtvis är orsakade av människan under respektive tidsperiod.

        En fråga Jeppen, hur många år är okej för dig med alarmister som hotar med katastrofer utan att empirin uppvisar några påtagliga korrelationer med katastrofscenarierna? För mig börjar det bli tröttsamt med alla klimathot som faller platt efter vetenskaplig granskning, bara för att poppa upp igen i ny skepnad med lite omgjorda variabler. Lägg till att media gillar katastrofscenarier medan falsifierade rapporter är tråkigt.

        1. Tack för bra repliker. Jag ser inte riktigt att de fattiga länderna tar smällen när klimatet ska räddas, åtminstone inte ännu. Länder som Indien och Kina subventionerar snarare bensin mm. Att demokratin blir lidande ställer jag mig också lite frågande till – hurdå? Jag har just börjat på en bok, förresten, ”The moral case for fossil fuels.” Kanske kan den justera mina försanthållanden i den här kommentaren. Alla storleksordningarna är nämligen inte helt uppenbara för mig ännu.

          Din historiska betraktelse är klart tänkvärd och jag är har viss medvetenhet om att de flesta larm visat sig felaktiga när det gäller resurser, energi, befolkning, klimat mm. Å andra sidan så är det kanske inte heller rationellt att vägra tro på ett plausibelt katastrofscenario förrän vi upplevt det? Det beror på kostnaderna, med lite extra hänsyn till risken för ”ruin”, dvs att vi sabbar allt och inte längre kan spela. Konsensus spelar roll inte för vetenskapliga framsteg eller för vad som är korrekt, men för min bedömning av vad som är korrekt. Jag har fortfarande svårt att se hur jag annars skulle jobba – det är det bästa jag har att gå på, förutom några basala rimlighetskontroller.

          Vi i Europa (inklusive fattigare länder som Turkiet) har fördubblat bensinpriserna mha skatter. Visst leder det till välståndsförluster men även minskade externa kostnader i form av försämrad luftkvalitet mm. Att på liknande sätt fördubbla priserna på kol, bredda fördubblingen av bensinpriser till hela världen, skulle leda till välståndsförluster (särskilt i gulfstaterna, men det ser jag snarare som en fördel). Men det skulle också minska externa kostnader i form av luftkvalitetsproblem, och det skulle sakta ner klimatförändringarna. Dessutom kan man betänka att en lagom CO2-skatt kan vara mindre skadlig än motsvarande skatteintäkter på arbete. För länder med problem med skatteuppbörden kan det också vara effektivare/enklare att beskatta bränslen än mycket annat. Totalt sett tror jag att nettokostnaderna är hanterliga.

          Om det är så att klimatkänsligheten i modellerna sänkts, så innebär det i mina ögon att forskarna iallafall inte jobbar monotont åt ett alarmistiskt håll utan justerar löpande baserat på empiri. Din avslutande fråga känns felställd: Såvitt jag förstår så har vi sett en ökad temperatur och avsmältning, så det finns en korrelation med klimatmodellerna – temperaturen ökar. Korrelation med katastrofer är sekundär – katastroferna kommer när temperaturerna och havsnivåerna ökat tillräckligt, vilket de inte har.

          Som sagt, intressant ämne. Utlovar inte fler svar här just nu eftersom jag måste ha tid att blogga också. 🙂

  3. Tack för att ni bidrar till att klargöra denna fråga! Efter att ha tagit del av detta så sällar jag mig så här långt till lukewarmismen. Det är absolut en fråga om vilken nivå man lägger sig på – varken panik eller fullständig förnekan av risk verkar särskilt vettig. I dagsläget tror jag dock inte på CO2-skatter – risken verkar inte vara stor nog för att rättfärdiga det. För övrigt tycker jag att mer satsning på kärnkraft är vettigt oavsett hur det förhåller sig med klimatfrågan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *