Månadsarkiv: mars 2015

Trendbrott i CO2

Preliminära siffror från IEA, International Energy Agency, visar att energirelaterade CO2-utsläpp i världen var oförändrade mellan 2013 och 2014, på cirka 32.3 miljarder ton. Eftersom den ekonomiska tillväxten var halvhygglig, cirka 3%, så är det första gången i modern tid som tillväxt inte åtföljts av ökande CO2-utsläpp.

Gröna opinionsbildare jublar över detta ”trendbrott” som bevisar att deras hårda arbete ger resultat och att en revolution inom ”clean energy” börjat ge effekt. Fantasier åsido – det kan vara en god idé att kika lite djupare för att se vilka slutsatser man egentligen kan dra. Först CO2-utsläppen per år senaste decenniet vs ekonomisk tillväxt:

co2vsgdp_growth

Vi ser att ekonomisk tillväxt matchats av ungefär hälften i CO2-ökningar, men 2014 gav tillväxt utan CO2-ökning. Nu är frågan vad det beror på, och om detta är något tillfälligt eller en mer permanent decoupling. Vi vet att Kina hållit i taktpinnen vad gäller CO2-utsläpp på senare år. När det gäller kolkonsumtionen exempelvis har Kina ökat kraftigt medan övriga världen stått ganska still:

coal_china_vs_world

Här finns en kinesisk länk med siffror på hur elproduktionen i Kina förändrades under 2014. Totalt ökade man elproduktionen med 3.8% eller cirka 211 TWh, dvs lite mer än ett Sverige. Jag har förstås plottat en graf även på detta, fördelat per källa (”thermal” ska utläsas som ”kol + gas”):

chinese_electricity_change_2014

Man hade alltså ett ovanligt bra vattenår iochmed att gammal vattenkraft kunde öka med hela 80 TWh jämfört med 2013. Man har också fortsatt expandera vattenkraften kraftigt med 100 TWh nyproduktion. Genom turen med gammal vattenkraft kunde man alltså spara 30 TWh kol och gas istället för att öka med 50 TWh. I den gröna lovsången talas det förstås bara om sol och vind och effektivisering, inte om skövlade älvbiotoper och översvämmade landområden.

Länken påpekar också att utnyttjandet i de termiska verken minskat med 314 fullasttimmar till 4706 (54% kapacitetsfaktor). Räknar man på det ser man att installerad effekt i de termiska kraftverken ökat från cirka 837 GW till 887 GW, vilket är en ökning med 6%. Man fortsätter alltså expandera fossila kraftverk kraftigt och behövs det så ökar man lätt produktionen genom att blåsa på med mer bränsle.

Hur kommer det att se ut nästa år? Det vet vi inte. Men med flödigt med billig olja, ett normalt vattenkraftår i Kina, fortsatt tillväxt etc, så bör man vänta sig att CO2-utsläppen ökar igen. BP släppte i februari World Energy Outlook 2015 där man spår 37% högre energianvändning till år 2035 (EU -4%, USA +1%, Kina +49% och Indien +109%) och hela 25% högre CO2-utsläpp. Förnybart (exklusive vattenkraft) har då bara ökat från 3% till 8%. Men Kina spås stå för 30% av världens kärnkraft, upp från 4% idag. Totalt i världen blir det såhär:

energy_2015_2035

Ja, det var väl allt, det. Business as usual.

 

Helgläsning v13

Okej, helgen är slut, men ändå:

1. Apropå Earth Hour i helgen, då vissa vill att vi ska släcka lyset en timme som en symbolisk protest mot välstånd och mänskliga framsteg, har forskare använt satellitbilder över nattlig ljusintensitet i världen för att bevisa att politiska ledare favoriserar sina hemmaregioner: ”Our results suggest that being the leader region increases nighttime light intensity by around 4%, and GDP by around 1% on average.”

2. Svensk Energi och Energi Norge (dvs energibransch-organen i respektive land) har lämnat ett gemensamt remissvar till regeringen angående ”ambitionshöjning” i elcertifikatsystemet. En förlängning och utökning av certifikatsystemet sågas totalt på samhällsekonomiska, praktiska och miljömässiga grunder. En intressant poäng är att nya vindkraftverk har en livslängd ungefär som kvarvarande reaktorer, vilket gör att nya vindkraftverk de närmaste åren kommer bidra till en ”big bang” om 25 år. Chansen att regeringen bryr sig? Cirka noll.

3. Fackmedlemskap, enligt tweet från Conrad Hackett. Sverige och Finland är extrema länder med nästan 70% anslutningsgrad, medan bland annat Tyskland, Holland och Schweiz har sub-20%.

fackmedlemskap

4. Professor Alvesson, forskare inom ”funktionell dumhet i organisationer” skriver om offentliga verksamheters rädsla för misstag: ”det bidrar till tröghet, försiktighet och svaga resultat. Man får en planfetischistisk och felminimerande offentlig sektor. Skola, sjukvård, polis med mera ägnar mycket tid och kraft åt dokumentation för att ha ryggen fri.” Att detta gäller trippelt inom kärnkraftsindustrin är självklart. (Hat tip till kollegan Henrik.)

5. Hur ska man vara skapt om centerpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna alla vill att man ska utöva makt i energifrågor? Jo, självklart ska man vara en välmeriterad kärnkraftsmotståndare och den främste av dessa råkar heta Tomas Kåberger. Han utsågs i dagarna av regeringen att ta plats i Vattenfalls styrelse och därmed sätts bocken återigen till trädgårdsmästare. (Hat tip till signaturen Balloou.) För mer info i ämnet kan man läsa mitt inlägg Ministerstyre via proxy.

6. Ett aningen tidigt aprilskämt stod Margot Wallström för när hon i en SVT-intervju klappade sig själv på axeln för proffsig hantering av Saudi-affären. Själv tycker jag att det proffsigare att tänka innan man talar. Saudiarabien och Arabförbundet hävdar (såvitt jag förstår helt korrekt) att kritik mot sharia-lagar är kritik mot islam. Wallström följer upp affärens upplösning med att spela dum och hävda motsatsen. Gunnar Hökmark skriver om hur EUs kritik av Saudi är skarpare men ändå diplomatiskt kompetent.

Libertarianska mardrömmar

Signaturen Tommy Bombadill undrade om jag hade lust att kommentera My libertarian vacation nightmare: How Ayn Rand, Ron Paul & their groupies were all debunked, publicerad i vänsterorganet Salon.com. Artikeln är så dålig att den egentligen bara lämpar sig för lustmord, men temat är vanligt nog att den ändå kan vara värd att bemöta seriöst. Temat är, som titeln mer än antyder: ”socialist fattigdomsturistar och skriver hem till kamraterna om hur värdlandets fattigdom, kaos, kriminalitet och oorganiserade lågproduktiva arbete bevisar att libertarianism är skit”.

rio_1772051c

Självklart säger sånt mer om socialisternas egna associationer än om libertarianism. Hur associationerna byggs upp i deras idévärld är en intressant fråga. Hur är man funtad när man automatiskt kopplar samman frihet och kriminalitet? När sinnebilden för privat entreprenörsskap är korruption, eller att folk säljer skräp i ett schabbigt marknadsstånd? När man tror att frivillig organisation inte kan leda till något annat än kaos, fläckvis uppstyrt av privata säkerhetsfirmor?

Skribenten skriver ”Eliminate all taxes, privatize everything, load a country up with guns and oppose all public expenditures, you end up with Honduras.” Det är artikelns premiss. Om vi däremot kikar på hur det verkligen ligger till i Heritages Index of Economic Freedom så ser vi att Honduras är land 116 på listan, något mindre marknadsliberalt än Kambodja, Moldavien, Djibouti och Gambia. (Sverige är land 23.) Honduras är dessutom mindre marknadsliberalt än snittet i Syd- och Centralamerika.

Några axplock från associationerna i texten:

”In Honduras, the police ride around in pickup trucks with machine guns, but they aren’t there to protect most people. They are scary to locals and travelers alike.”

Låter denna statliga maktutövning som ett mönsterexempel på libertarianism? Tydligen, iallafall för en socialist.

”The greatest examples of libertarianism in action are the hundreds of men, women and children standing alongside the roads all over Honduras. The government won’t fix the roads, so these desperate entrepreneurs fill in potholes with shovels of dirt or debris. They then stand next to the filled-in pothole soliciting tips from grateful motorists. That is the wet dream of libertarian private sector innovation.”

Nu ska vi se… Staten äger vägarna, struntar i att underhålla dem, samtidigt som tacksamma motorister donerar pengar till folk som utför reparationer. Slutsatsen är att privata initiativ suger!? Det är så bakvänt att jag knappt vet var jag ska börja. Vad sägs om att staten släpper sitt ägande av vägarna så att privata entreprenörer kan göra större investeringar och sätta upp avgiftsstationer?

pay_your_taxes

”Alberto took me on a small hike to a spot overlooking the city and pointed out new construction and nice buildings.  There are new buildings and construction but it is funded exclusively by private industry.  He pointed out a place for a new airport that could be the biggest in Central America, he said, if only it could get built, but there is no private sector upside.”

Jaha, så privata entreprenörer bygger välstånd på riktigt, medan staten har överdådiga planer på en olönsam flygplats på en stor bit land. Och slutsatsen vi drar är …?

”In Honduras, I did not meet one person who had nice things to say about the government or how the country is run.  […] living in a libertarian paradise satisfies only a few of the wealthiest citizens, while everyone else thinks it sucks.”

Så folk tycker inte om staten i Honduras? Då måste vi öka statens makt!

Men det finns ett ytterligare skäl, förutom de bakvända associationerna, att socialisterna fått för sig att Honduras är ett libertarianskt paradis. Man ska nämligen instifta ”Zonas de Empleo y Desarrollo Económico”, zoner för arbete och ekonomisk utveckling. En av de länkade källorna till artikeln skriver indignerat och lätt vinklat (investerare får inte riktigt den oinskränkta makten som beskrivs):

”An investor, either international or local, builds infrastructure….The territory in which they invest becomes an autonomous zone from Honduras…The investing company must write the laws that govern the territory, establish the local government, hire a private police force, and even has the right to set the educational system and collect taxes.”

Det här är ett väldigt nytt påhitt och man har inte riktigt kommit igång än. Men tanken, att man etablerar en form av institutionell konkurrens mellan olika zoner i landet, måste vara en socialists värsta mardröm. Hur mycket socialisten än önskar och tror på sin alternativa ekonomiska världsordning, så vet han intuitivt åt vilket håll flyttlassen går, när folk får välja själva. Och han hatar det!

Ja, apropå hat, ett undertema i texten är Ayn Rand-hatet. Rand omnämns i titeln och några gånger i artikeln, väldigt raljant, och det påpekas ett par gånger att hon är rysk, antagligen för att misstänkliggöra eller förminska henne. Exempel:

”it’s important for Americans to see the outcome when the bad ideas of teenage boys and a bad Russian writer are put into practice.  Everyone believes in freedom, but it’s an idea both fetishized and unrecognizable when spouted by libertarians.”

Vad hon har med Honduras att göra är helt obegripligt, givetvis. För mig som inte har sett särskilt mycket av Rand eller randianer framstår detta opåkallade fokus som lite udda och haveristiskt, men randianerna kanske är fler och viktigare i författarens omgivning? Han påstår sig ha varit libertarian själv, förresten, i yngre år. Good riddance!

ayn_rand_life_8459

Vem älskar inte förnybart?

Konspirationsteorier är jag inte mycket för, rent allmänt, men här tänkte jag spinna något åt det hållet. Om inte annat är det intressant att fundera över motstridiga intressen i energi-världen. Ta det med en nypa salt – det gör jag!

Industrins intressen

I en artikel i The Guardian från slutet av januari påpekar att fossilindustrin i Europa sen 2010 använt sina kapitalresurser för att skaffa sig dominerande positioner i olika förnybart-organisationer. Total, Iberdrola, E.On och Enel har exempelvis tillsammans tagit majoritetspositioner i styrelserna för European Wind Energy Association (EWEA) och European Photovoltaic Industry Association (EPIA):

”Officials in EPIA were told to argue for a renewable-gas alliance as the answer to Europe’s energy security concerns, while EWEA lowered its 2030 clean energy ambitions by a third, according to ex-staffers, renewables experts and policy insiders. They argue that the more pro-gas stance influenced the 2030 climate targets adopted by EU governments last year.”

Olje- och gasindustrin, här Shell genom sitt gasbolags vice-VD, går ett steg längre – man stödjer CO2-skatter:

Shell believes that one important step for policymakers to take is to introduce well-implemented carbon pricing systems. This will help encourage the switch to cleaner-burning natural gas to generate electricity.

Sug på den en stund. Exakt så skraja är olje- och gasindustrin för sol och vind! För dem är sol och vind en möjlighet, inte ett hot. Och kanske resonerar man som så att det gäller att smida medan järnet är varmt: Om mycket vind och sol installeras medan kärnkraften har dåligt momentum, så cementeras behovet av naturgas för överskådlig framtid och kärnkraften får svårare att göra comeback.

Svenska gasföretag hänger förstås med på tåget i egna debattartiklar och förklarar utan omsvep hur det är (men hänvisar bara indirekt till nedläggningen av Barsebäck):

Utbyggnaden av den förnybara elproduktionen, som vindkraft, ger ett fantastiskt positivt tillskott. Produktionen är dock till stor del volatil och behöver kompletteras med annan produktion som kan tillgodose efterfrågan oavsett väder och vind.I dag är det framförallt kärnkraft och vattenkraft som står för denna bas. Ju mer förnybar elproduktion vi får, desto viktigare blir det att också hitta ny baskraft som komplement. Detta gäller speciellt södra Sverige där bristen på elproduktion blir tydlig. 

Samtidigt så slåss bolagen i EU förstås för att tillåtas använda fracking, samtidigt som Ryssland föga förvånande är emot:

Rysslands intressen

Självklart vill Ryssland dominera gasmarknaden i Europa och inte få konkurrens från fracking. I somras hävdade NATOs generalsekreterare (Danmarks förre statsminister) Anders Fogh Rasmussen, som rimligen sitter på en hel del info om ryska psyops, att Ryssland finansierar gröna organisationer för att lobba mot europeisk fracking. Påståendet förlöjligades av Greenpeace mfl och det verkar för mig otroligt att GP med vänner medvetet tar finansiering direkt från Putin, men varför skulle Ryssland vara främmande för att använda olika former av bulvaner för att stödja och stärka nyttiga idioter som försvagar väst-länder?

Den ryska kampanjen förstärks bland annat genom att ryska medier på engelskspråkiga utåtriktade siter skriver enorma mängder anti-fracking-artiklar, samtidigt som man inåt talar mer tyst och driver ryska frackingprojekt. Det finns mer, mycket mer – påstått ryskt stöd för anti-fracking-”dokumentären” Gasland, mutor mm. Här finns en ganska matig rapport i genren.

Rapporten nämner en term, ”Schroederization”, som betecknar trenden hos europeiska politiska och byråkratiska ledare att stötta ryska intressen. Termen uppkom förstås genom Merkels företrädares, socialdemokraten Gerhard Schroeders, stöd till ryska intressen medan han satt som förbundskansler, bland annat i form av starkast möjliga politiska stöd för pipelineprojektet Nordstream och i form av tyska lånegarantier till Gazprom. Schroeder har sedan dess fått lukrativa jobb i nyckelpositioner i Gazprom.schroeder-putin

 

 

 

 

 

 

Kinas intressen

Kina dominerar som bekant utbyggnaden inom solceller, vindkraft, vattenkraft, kolkraft och kärnkraft. I stort sett allt, faktiskt. Utan tvivel är motiven blandade för att man bygger just vindkraft och solceller, men ekonomi är knappast en av dem med tanke på hur billigt kineserna bygger reaktorer och kolkraft. Man kan istället tänka sig:

  • äran – att dominera och imponera kan vara ett mål i sig.
  • industripolitik – stärka sin exportindustrin inom sol och vind
  • luftkvalitet – man vill snabbt begränsa kolets tillväxt något
  • flaskhalsar – i kolkrafts- och kärnkraftsutbyggnad gör att man behöver skala annat
  • maskirovka – att man vill hålla upp en dimridå och ett grönt hopp för västvärlden medan man skaffar sig en ointaglig marknadsposition inom kärnkraft

Västvärldens intressen

… är inte så intressanta att skriva om, för vi har egentligen inga. Medan länder som Kina och Ryssland jobbar långsiktigt och målmedvetet, ofta mot strömmen, flyter västerländska demokratiska ledare planlöst med i opinionsströmmarna mot nästa val. Opinionsströmmarna i sin tur drivs till stor del av medias behov av att överdramatisera för att deras alster ska väcka intresse och konsumeras av folket. Det blir som det blir och vi har det som vi förtjänar.

Stillastående BNP per capita?

Cornucopia har bloggat om att BNP per capita i Sverige inte ökat under Alliansen och kopplade förstås detta till peak oil. Det stämmer att BNP per capita inte ökat, men orsaken ger jag inte mycket för. En peakare söker förstås inte särskilt länge, men vi andra kan ju diskutera orsakerna mer förutsättningslöst.

Okej, vi har blivit 6% fler och fått 6% högre BNP, vilket innebär att BNP per capita stått still. Fair enough. Men om vi granskar data lite närmare ser vi att befolkningen i typisk arbetande ålder, 18-64 år, ökade bara med 4%. Det innebär alltså att ökande livslängd börjar ta ut sin rätt. Per person person i åldern 18-64 ökade BNP en aning.

En annan möjlig orsak är integrationsproblem och den sannolikt lägre produktiviteten hos personer med utländsk bakgrund. Sveriges befolkning ökade med 532,000 personer under perioden (2006-2013) medan antalet med utländsk bakgrund ökade med 475,000 personer. Andelen personer med utländsk bakgrund ökade från 16.7% till 20.7% under perioden, allt enligt SCB.

Inte så illa ändå. 6% tillväxt trots försämrad demografi och en befolkningsökning med nästan helt utländsk bakgrund. Det mesta tyder på att personer som under hela perioden varit i arbetsför ålder och bott i Sverige ändå har fått en skaplig reallöneutveckling.

Om vi ser oss om i världen så kan vi se att enligt Eurostat har Sverige haft en bättre utveckling än de flesta jämförbara länder. Exempelvis har Sverige utvecklats bättre än USA, Japan och EU. Just detta motsäger förstås inte Cornus peak-oil-förklaring, men vi kan se att det finns lite liv kvar i liket ändå. Och i världen som helhet har den reala tillväxten varit hygglig, 3-5% per år (medan befolkningen ökar ca 1%) förutom under 2009 då finanskrisen drabbade som hårdast.

Ettårs-jubileum

En gång per år är det kanske rimligt att ägna sig åt narcissism och navelskådande. Annars värderar jag, som du förhoppningsvis märkt, din tid högt och undviker att ägna mig åt fluff. Jag uttrycker mig kondenserat och lindar inte in argumenten särskilt mycket, vilket jag kan göra genom att förutsätta det som är uppenbart i kommentarsfälten – att du och de andra läsarna är intelligenta och kunniga. Givetvis besparar jag er irrelevant snack av privat natur.

2014-03-02 publicerade jag alltså debutinlägget på bloggen. Detta inlägg blir nummer 191 och inläggen har samlat 748 kommentarer. Utvecklingen i sidvisningar har tyvärr stagnerat lite på sistone, mest eftersom jag hade högre blogg-takt i höstas men även eftersom min fasta läsarkrets inte expanderar särskilt fort. Det ser ut såhär enligt Google Analytics:

sidvisningar

Totalt har jag under året sammanlagt haft ca 11,000 unika användare, 28,000 sessioner och 45,000 sidvisningar. Ungefär som en vardag på Cornucopias blogg, alltså, men han skriver å andra sidan flera inlägg per dag. De mest visade inläggen är följande:

  1. Feminismens arga vita kvinnor
  2. Ekologiskt är sämre
  3. Solceller – don’t do it!
  4. Finnarna skriver på med Rosatom
  5. Kärnkraftsolyckor i perspektiv
  6. CO2-utsläpp
  7. Är Sverige socialistiskt?
  8. Partier, GMO och försiktighetsprincipen
  9. Kärnkraft vs förnybart – hastighet
  10. E-cat-hoaxen

Jag satt en stund och gick igenom gamla inlägg och känner mig mig skapligt nöjd, faktiskt. Nästan alla inlägg framhåller ett eller flera nya (på bloggen alltså) argument och insikter och så har jag egentligen vill ha det. Men en del tål nog att upprepas, både för att förstärka för gamla läsare och inviga nya, så jag kommer tillåta mig lite mer upprepningar framöver. Dessutom blir det naturligt så iochmed att vi går in i ett nytt år nu och att vissa företeelser i samhället, statistik etc, återkommer på årsbasis. Not to worry, jag har långt fler uppslag på nya inlägg än vad jag hinner agera på!