Tillväxtens komponenter

Detta är andra delen i en bloggserie om tillväxthaverism. Nytillkomna läsare kan vilja läsa prologen och första delen. I den här delen behandlar jag tillväxtens komponenter. Haveristerna tenderar nämligen att ha klen förståelse för vad tillväxten består av och drivs av. Bland annat försummar de befolkningstillväxten, överdriver befolkningstillväxten eller överdriver energi, vilket ger skeva slutsatser och klen förståelse.

I min värld är det enklast och kraftfullast att dela upp ekonomisk tillväxt i produktivitetstillväxt (BNP/capita) och befolkningstillväxt (capita). För att sedan göra prognoser behöver man veta dels att befolkningstillväxten är sublinjär och att antalet barn per kvinna faller över hela världen:

… dels att u-länder som har en välskött ekonomi har en kraftig tillväxt men bara tills de kommit ifatt skapligt. Jag fixade en scatter-plot på hur tillväxten ser ut som funktion av utgångs-BNP. Notera att det är en klen period som innefattar finanskraschen, eftersom jag tog de senaste fem åren jag hade data för (källa Gapminder):

growth-gdp

(Orsaken är förstås att det är enkelt för fattiga, hungriga länder att applicera befintlig teknologi och kunnande, samt att få draghjälp av handel med rikare länder. Det är svårare för rika länder att bryta ny teknologisk mark och upprätthålla efterfrågan när många av befolkningens behov är mättade.)

… dels att energibehovet per capita mättas vid en viss utvecklingsnivå:

image001

Det leder till slutsatserna att:

  • befolkningen planar ut vid 10 miljarder.
  • energibehovet kommer plana ut med mättnad och utplanande befolkning.
  • världen kommer få en ekonomisk tillväxt som endast består av per-capita-tillväxt.
  • världens per-capita-tillväxt kommer sjunka mot väst-nivå, säg 1-2%/år allteftersom u-länderna mognar.
Tillväxthaveristernas slutsatser

Haveristerna illustrerar ofta tillväxtens orimlighet med 4% tillväxt, vilket på sätt och vis är naturligt med tanke på att världsekonomin växer i ungefär den takten.  Enligt länken: ”Strax efter nästa sekelskifte skulle således ekonomin vara 32 gånger större än idag. Arton år senare 64 gånger större.” Det man missar i sådana scenarier är mina slutsatser ovan. En procentenhet av de fyra är befolkningstillväxt. Mycket av resten beror på att en del av u-länderna är på väg ifatt, dvs konvergerar.

En enkel simulering när det gäller konvergens – antag att ledarnas BNP per capita utvecklas med 1% per år i snitt medan hela världens BNP per capita utvecklas med 3% i snitt (tack vare att länder som Kina drar upp snittet med 8-10%-iga tillväxttal). Då får vi en utveckling i den här stilen:

world-growth-sim

Notera att det här inte är en förutsägelse, bara en MYCKET grov simulering. Världs-kurvan kommer givetvis inte korsa ledar-kurvan utan snarare bara närma sig alltmer och börja följa den, så förloppet blir mer utdraget. Citatet som hävdar 32-faldigad BNP strax efter sekelskiftet vid 4% tillväxt har rätt rent matematiskt men är orealistiskt eftersom det inte tar hänsyn till konvergens och befolkningsutplaning. Idag är världs-BNP i storleksordningen $74 biljoner. Om vi antar att befolkningen planar ut vid 10 miljarder och  per-capita-BNP konvergerar mot mogna ekonomiers kurva så pratar vi om en BNP på högst 10 miljarder*$130,000 strax efter sekelskiftet, dvs $1300 biljoner eller cirka 18-faldigande av BNP, inte ett 32-faldigande. Efter det fördubblas BNP vart 70:e år, inte vart 18:e år, enligt den mogna kurvan.

Lägg till detta att I-ländernas per-capita-tillväxt är i mycket ett resultat av miniatyrisering av integrerade kretsar, effektivisering samt tjänstetillväxt, dvs tillväxt som inte drar så mycket extra resurser. Det är alltså inte uppenbart att vi har ett problem, särskilt inte i närtid.

En av tillväxthaveristernas underkategorier är peak-oilare, och de överdriver förstås energins betydelse. Cornucopia är en sådan, och han trycker ganska ofta på sin modell där BNP skulle utvecklas som befolkning + energi. Jag vet ärligt talat inte var jag ska börja kritisera det, eftersom det är så uppenbart godtyckligt och dumt. Jag pekar istället på min kurva som visar mogna ekonomiers utplaning i energi-behov. Idag är den globala energianvändningen cirka 13 miljarder ton olje-ekvivalenter, och mättnaden tycks ske vid 3-7 ton per capita enligt grafen. Vid 10 miljarder människor får vi en global mättnad vid 30-70 miljarder ton eller bara 2.3-5.4 gånger mer än idag. Alltså, 18 gånger större ekonomi än idag kan ge ca 3 gånger större energibehov! Allt fler länder kommer uppnå samma decoupling mellan energi och BNP som mogna ekonomier sett ända sen 70-talet.

En annan av tillväxthaveristernas underkategorier är människohatarna som skriker om att befolkningen växer exponentiellt, lika dumma och opportunistiska som jäst i en petri-skål och att vi måste ha befolkningsbegränsningar etc etc. Det är inte så mycket att säga om det. Jag har visat att befolkningen växer sublinjärt och de flesta känner numera till – via Hans Rosling om inte annat – att demograferna ser en utplaning i jordens befolkning kring 9-10 miljarder.

  •  
  •  
  •  
  •  

7 reaktioner på ”Tillväxtens komponenter

  1. Bra. Tillväxthaverismserien håller vad den lovar.

    Cornucopiabloggen är ganska intressant. Mycket tack vare intressanta kommentarer i kommentarsfältet. Tyvärr så är Cornucopia själv ibland lite för hetsig, tillspetsad och provokativ (antagligen för att det antas gagna trafiken). Jag föredrar mer ödmjukhet, resonemang och dialog. Idag tar han upp en rapport från Melbournes universitet som styrker Romklubbens prognoser om tillväxtens gränser; http://cornucopia.cornubot.se/2014/09/ny-rapport-tillvaxtens-granser.html

    1. Mmm, jag lade just in en kommentar till Cornus inlägg med hänvisning till min bloggserie.

  2. Bra skrivet!

    En sak jag grunnar lite på dock

    ”(Orsaken är förstås att det är enkelt för fattiga, hungriga länder att applicera befintlig teknologi och kunnande, samt att få draghjälp av handel med rikare länder. Det är svårare för rika länder att bryta ny teknologisk mark och upprätthålla efterfrågan när många av befolkningens behov är mättade.)”

    Jag undrar om inte det större problemet är att när ett land har nått en viss rikedom så börjar man expandera staten enormt (Sverige på 50 talet typ), inför mer och mer socialism och tar kål på allt vad tillväxt heter.

    Somalia kommer bli ett intressant land att studera om dom lyckas klara sig undan en statsbildning när dom blir lite rikare.

    1. Jo, jag tror det är svårt att överskatta hur mycket ekonomiskt utrymme, inklusive tillväxtutrymme, som staterna käkar upp i byråkrati och regleringar.

  3. Jag undrar om demograferna studerat evolutionspsykologi? Kvinnor som har större längtan efter många barn än efter karriär kommer att vara mer framgångsrika i att föra sina gener, med sina preferenser, vidare till nästa generation. Så länge maten räcker har jag svårt att tro att populationen planar ut.

    1. I grunden en mycket klok observation, men evolutionen hinner inte få signifikant påverkan över de tidsskalor som demograferna jobbar med. Det tar ett stort antal generationer för gener som är bättre på fortplantning i den rådande miljön att nå stort genomslag i den nya miljön. Evolutionens verkan är bara brus jämte de extremt snabba kulturella och miljömässiga skiften vi ser nu. Om mänsklighetens miljö stabiliseras och evolutionen får verka ett par tiotal generationer och vi inte går all-in på genetisk design så håller jag med – då kommer populationen obönhörligen att skjuta fart igen om inte barnbegränsningar sätts in.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *