Etikettarkiv: vindkraft

Kallt och vindstilla

2016-01-08UncategorizedBaylan, kärnkraft, solceller, Vattenfall, vindkraftjeppen

Det här får bli ett ganska snabbt inlägg med några grafer som mest får tala för sig själva. Vi har haft en liten köldknäpp nu, en reaktor av tio är redan nedlagd och tre ytterligare har man lagt snaran om halsen på. Men reaktorerna går bra – ändå värmde man upp oljekraftverken och tog in en viss import, eftersom vinden producerat dåligt. Svenska Kraftnät är tydliga med att vi behöver styrbar kraft i sin kommentar.

Såhär såg det ut i SvKs kontrollrum under torsdagen:

Vindkraften ligger idag över 10% av Sveriges elförsörjning i genomsnitt, men nu när det var effektbehovs-topp så underpresterade vinden kraftigt. Köldknäppar är ofta stilla.

Så några egenhackade grafer. Vind och sol växer i Sverige, så därför är statistiken lite svår att jämföra mellan år. Därför har jag normerat de senaste ca 3 årens vind- och solleveranser så att tidigare datapunkter skalats upp proportionerligt för att matcha dagens installerade effekt. Om man då plottar timvisa leveranser av vind, sol och kärnkraft som funktion av förbrukningen, så ser det ut såhär (källa: Svenska Kraftnät):

Kärnkraften beter sig mycket väluppfostrat. Aldrig någonsin under 3 GW och alltid över 5 GW när vi har mer än genomsnittskonsumtion. Ju mer konsumtion, desto mer leverans. Kärnkraften ser till att resten av systemet aldrig behöver stå för mer än cirka 16 GW. Lite kuriosa är att man här ser ganska tydligt att kärnkraften levererar i ett antal diskreta ”block” som bildar en sorts horisontella linjer. Det är alltså långa perioder då olika kombinationer av reaktorer matar ut en tämligen konstant effekt.

Vindkraften däremot är ”all over the place”. Den producerar som mest när behovet är mittemellan, men producerar sämre då behovet är som allra störst. (Valde en polynomisk trendlinje i det här fallet med tanke på scatterplottens utseende.) Vi ser att om vi går över på enbart vindkraft genom att multiplicera ovanstående produktion med ca fyra, så måste resten av elproduktionen klara av cirka 23 GW, mot 16 GW för kärnkraft.

Solceller – det kan knappast komma som en överraskning att solen inte kan hjälpa till med toppeffekten alls i Sverige, utan producerar mindre ju högre lasten är. För det mesta levererar solcellerna i princip ingenting, vilket innebär att trendlinjen ligger väldigt lågt.

Hursomhelst, Vattenfalls chef varnar för nedläggning av fler reaktorer, sålänge effektskatten ligger där den ligger. Jag undrar lite vad man väntar på. Ibrahim Baylan har ”tät dialog”, kanske för att trösta och förnybart-peppa?

Helgläsning v40

2015-10-03Uncategorizedekomodernism, kärnvapenkrig, Piketty, vindkraftjeppen

1. Nuclear war survival skills, en amerikansk bok från 1987. En hel del matnyttigt, faktiskt. Förutom alla praktikaliteter, så konstaterar man att auktoritativa studier visat att Hiroshima- och Nagasaki-offer inte fick några genetiska, ärftliga skador, att det här med ”kärnkraftsvinter” är kraftigt överdrivet, att USA och Sovjet inte har haft tillräckligt med kärnvapen för att döda alla människor på jorden och att ”eldstormarna” blir betydligt mindre än vad man inpräntat i folk. Man pekar ut Carl Sagan som alarmist och konstaterar att sovjeterna hakade på och hjälpte till att sprida alarmistisk info. Man kan också notera att antalet stridsspetsar i världen har minskat med cirka 75% sen boken skrevs, till ca 16300 stycken.

2. How Humans Save Nature: ”We didn’t save the whales by using them more sustainably. We saved them by not needing them anymore.” I linje med ekomodernismen. Jag är inte så förtjust i videos generellt, men den här är värd sina 20 minuter.

3. Majoritetsillusionen i sociala nätverk gör att vissa idéer kan verka betydligt mer vanliga än de egentligen är, när folk med många vänner pushar för dem. Jag misstänker att gröna har många vänner och att deras idéer därför verkar vanligare och populärare än vad de egentligen är.

4. Det amerikanska företaget bakom Bill Gates kärnkrafts-koncept, Travelling-Wave-reaktorn, har signerat ett samverkansavtal med Kinas statliga kärnkraftsbolag om samverkan kring konceptet. Tyvärr är det så att USAs NRC, Nuclear Regulatory Commission, ställer upp för tungrodd byråkrati för att det ska vara realistiskt att bygga prototyper i USA. En annan pusselbit är nyheten för någon månad sen, att amerikanska energimyndigheten anslår $6 miljoner vardera för utvecklingen av två (2) avancerade reaktorkoncept under 2015. Ja, du läste rätt. Inte miljarder utan miljoner.

5. The Myth of Dynastic Wealth: The Rich Get Poorer, empirisk evidens för att Piketty är ute och cyklar. ”Typically, we find that descendants halve their inherited wealth—relative to the growth of per capita GDP—every 20 years or less”.

6. Det har varit stiltje i vindkraftsutbyggnaden i Sverige hela detta år pga låga elpriser och låga priser på elcertifikat. Branschen hoppas på att regeringen redan denna månad åtgärdar det senare.

7. International Energy Agency, IEA, sällar sig till förnybart-evangelisterna och använder sig av den beprövade gröna vilseledandemetoden ”appeal to capacity”. De skriver: ”Renewable electricity additions […] will account for almost two-thirds of net additions to global power capacity”. Jomenvisst, strunta i att sol och vind tillsammans producerar ungefär 20% av sin märkeffekt i genomsnitt medan kolkraftverk, kärnkraftverk och naturgas-kraftverk producerar på bortåt 80%. Vi väntar för övrigt på att sol och vind faktiskt ska börja se till att fossil energiproduktion i världen KRYMPER.

Globala trender i elproduktion 2014

2015-06-14UncategorizedDanmark, Grekland, Indien, kärnkraft, Kina, solceller, vindkraftjeppen

Några av de största kontroverserna kring val av elproduktion handlar om hur snabbt det går att skala upp CO2-fria tekniker och hur stor andel intermittenta kraftslag som ett elnät klarar av. Låt oss titta på hur ”fakta på marken” utvecklats.

När det gäller kärnkraft, vindkraft och solceller är det bara europeiska länder som ens är i närheten av att pressa gränserna. Delvis, givetvis, för att vi består av ett gytter av små rika stater, men ändå:

Sydkoreas kärnkraftsandel, 30%, är den största utanför Europa. Tio länder i Europa har större andel med Frankrike på topp med 78%.
USAs vindkraftsandel, 4%, är den största utanför Europa. Femton länder i Europa har större andel med Danmark på topp med 41%. (Danmark är dock inte en eget elnät, vilket gör att dess höga andel inte är relevant för frågeställningen. Irland och Iberiska halvön (Spanien+Portugal) är däremot egna elnät och har nått drygt 20%.)
Australiens solcellsandel, 2%, är den största utanför Europa. Åtta länder i Europa har större andel med Grekland på topp med 9%.

Såhär ser min graf över hur snabbt elproduktion skalat historiskt bland de bästa pionjärländerna, uppdaterad med BPs nya data för 2014:

Som synes är inget land i närheten av att skala upp sol eller vind lika snabbt som kärnkraft skalades upp redan för 30-40 år sen. Något som kanske förvånar är att Grekland snabbt seglat upp som solcells-ledare trots djup ekonomisk kris. Detta faktum fick mig att titta lite extra på siffrorna och inse en viss kvalitativ skillnad mellan kärnkraft å ena sidan och vindkraft/solceller å andra sidan. Det handlar om att kärnkraftens uppskalning sammanföll med ökande elproduktion i respektive land, medan snabb uppskalning av sol och vind sammanfaller med minskande elproduktion!

Exempel (varning, går att argumentera för cherry-picking här): Danmark stack från 20% vind till dagens 40% samtidigt som elproduktionen sjönk från 39 TWh till 32 TWh idag (-18%). Greklands elproduktion peakade år 2008 på 64 TWh och är nu nere på 50 TWh (-22%). Sverige, däremot, låg på cirka 90 TWh år 1977 och sen drog kärnkraften iväg och tio år senare låg vi på 147 TWh (+64%).

För en grön ideolog är givetvis minskad elproduktion något gott, men för oss som bryr oss om miljö och mänskligt välstånd, i opposition till asketisk ideologi, är det tvärtom. Dessutom handlar det om vad de folkrika, fattigare länderna är intresserade av att kopiera.

De två största länderna, befolkningsmässigt och när det gäller CO2-utsläpp, är Kina och Indien. Låt oss se på hur de skalar:

Som synes har vindkraften gått om kärnkraften i dessa länder, medan solkraften inte nått signifikanta nivåer. Nivåerna allmänt är ännu mycket låga och inga slutsatser kan dras av detta utom att kolkraften fortfarande är kung. Kina har hyggligt mycket kärnkraft i pipen, så det är inte omöjligt att den åter passerar vindkraften om ett par-tre år.

Elbilsladdning

2015-02-21Uncategorizedbatterier, elbilar, vindkraftjeppen

Signaturen Yergen bad mig om synpunkter på elbilsladdning, så ”here goes”. För nytillkomna läsare kan det vara bra att veta att jag är mycket positiv till elbilstekniken som sådan och än mer positiv till autonoma bilar.

Laddning som gratislunch

Åsa Romson ”rasar” över att eljättarna ska börja ta betalt för laddning och extra mycket vid snabbladdning, cirka 90 kr för 30 minuter. Det kan ge en milkostnad på 7 kr för en Nissan Leaf eller 27 kr/mil för en Mitsubishi Outlander Plug-in-hybrid. (Varför man skulle vilja lägga 30 minuter på att dyr-ladda en hybridbil framgår inte.)

Åsa tycker att det är ”dålig timing” att ”just nu” signalera att laddning är dyrt när regeringen försöker skapa ett genombrott i elbilsförsäljningen. Helt normalt socialistiskt väljar- och konsumentförakt alltså – folket tål inte sanningen och måste luras. Själv tror jag att folk dels är kloka nog att köpa elbilar vars batteristorlek passar deras normala användning och dels är kloka nog att inte oroa sig för att i undantagsfall betala 90 spänn för att tanka. Jag tankade diesel för knappt 600 spänn igår kväll, vilket förvisso ger mig mycket mer räckvidd, men 90 spänn är ändå inte avskräckande som undantagsgrej.

Nu har vi relativt standardiserade laddstolpar och det är lätt att med bilens navigationssystem eller appar peka ut dem och leda folk till dem. Marknaden är alltså konkurrensutsatt, vilken entreprenör som helst kan sätta upp laddstolpar, så det är inte precis så att man kommer kunna skära guld med täljkniv. Tvärtom tar jag för givet att de som tillhandahåller laddstolpar gör förlust även med prishöjningen, iallafall under överskådlig framtid. Marknaden är helt enkelt för liten.

Det är effektivt och rationellt även för kunderna att det tas betalt per minut, eftersom tillgängligheten ökar när folk avskräcks från att ockupera laddstolpar längre än nödvändigt. Annars blir laddstolparna föremål för tragedy of the commons. Kom ihåg att ”there is no such thing as a free lunch”. Man får alltid betala, på ett eller annat sätt, men ju mer direkt man får betala, desto effektivare tenderar utnyttjande och resursallokering bli.

Elon Musk och Tesla tillhandahåller gratis laddning i ett eget nätverk av laddstolpar, men man ska minnas att de säljer lyxbilar med enorma batterier som ger 40-50 mils räckvidd. Det innebär att man sällan behöver fundera på laddning som Tesla-ägare, och att 13 strategiskt utplacerade Tesla Superchargers täcker in de mest tättbefolkade delarna av Sverige och servar våra cirka 300 Teslor. Ska man placera ut ett nät av laddstolpar som på riktigt ska serva hela landet och bilar med batterier som är kanske en tredjedel så stora, så blir det en helt annan sak.

Elsorter

När det gäller vilken el man laddar bilarna med, så framhålls elbilar ofta som något av en silverkula för att fixa integration av intermittent el som sol och vind. Just snabbladdning är anti-tesen till detta. När folk måste ladda under 30 minuter i flykten så finns inget utrymme för att försöka matcha den nyckfulla och väderberoende intermittenta elproduktionen. Istället bygger idén på att man har bilen vid laddstation under större delen av dygnet och ger nätet/laddstationen frihet att ladda när elen är billig.

Länsstyrelserna redovisar cirka 4.4 miljoner bilar och 1260 mil per bil. Om exempelvis 80% av detta transportarbete konverteras till el och bilarna snittar 2 kWh/mil, så blir det 9 TWh eller cirka 6% extra efterfrågan på el, vilket är ganska marginellt. Om folk förlägger hälften av laddningen till dagtid med solcells-el, så ger det alltså vid en naiv och mycket optimistisk betraktelse möjlighet att integrera ytterligare 3% solcellsel. Förutsättningen är bland annat att man ser produktionstopparna under de bästa sommartimmarna som begränsningen, snarare än effektunderskottet på vintern. Naturligare och rationellare än svindyr solel på jobbet är förstås att ladda hemma under natten med kärnkraft.

Att solceller och billaddning ändå går att matcha litegrann beror på att solcellernas främsta variation är på dygnsbasis. Vindkraften däremot varierar snarare på vecko- eller tillochmed månadsbasis och det är inte realistiskt att förvänta sig att folk ska förskjuta sin laddning mer än ett halvt dygn. Såhär såg exempelvis dygnsproduktionen ut 2014: (Svenska kraftnät har inte rapporterat december än.)

Det innebär att vindkraftens intermittens inte kan slätas över av billaddning. Som vanligt när olika aktörer hävdar att något drivs av vindkraft, så handlar det om att man på årsbasis producerar motsvarande mängd el med vindkraft. Det finns ingen som anpassar sin verksamhet efter den produktionskurvan!

Det finns också de som drömmer sig bort ännu längre och tror att folk ska låta bilbatterierna stötta när elnätet behöver mer el. Men folk vill ha sina bilar redo och skapligt fulladdade och de vill maximera batteriernas livslängd och bilens andrahandsvärde. Att förskjuta sin laddning några timmar kan ofta vara okej. Att låta elnätet leka jo-jo med ens batterier är däremot uteslutet.

Det blir nejdetkanviinte på gratis billaddning och på sol- och vindladdning.

Vindkraften, uppdatering 2015

2015-02-14Uncategorizedvindkraftjeppen

I veckan publicerade GWEC, Global Wind Energy Council, statistiken för vindkraftsinstallationerna globalt under år 2014. Ett av de första inläggen på den här bloggen, för nästan ett år sen, argumenterade för att vindkraftens utveckling numera är linjär, eftersom nyinstallationerna legat och harvat kring 40 GW i hela fem år. Därför är det intressant att se att nyinstallationerna under 2014, efter ett uselt 2013, ökat till 51 GW. Liket kanske lever? Per år ser installationerna ut såhär:

Om man medelvärdesbildar 2013 och 2014 är utbyggnadstakten bara 44 GW och som bekant gör subsidie-förändringar att projekt kan skjutas över årsskiften, så man kanske inte ska dra alltför stora växlar på ökningen 2014. Man kan också konstatera att Kina driver utvecklingen med sin installation av 23 GW, och att världen exklusive Kina hade sitt bästa installationsår år 2012 med 32 GW installerat mot bara 28 GW iår:

Detta innebär att vindkraften under 2014, troligen tillfälligtvis, bröt en stadigt vikande procentuell trend i installationerna:

Det är alltså uppenbart att vindkraften slutade växa exponentiellt cirka 2009, och att utvecklingen numera är linjär eller närapå. I mitt förra inlägg skrev jag att givet en installationstakt på 45 GW/år och en livslängd på 20 år så kommer vindkraften aldrig gå över 900 GW, vilket vid en kapacitetsfaktor på 30% är cirka 10% av dagens elproduktion:

Den något högre tillväxtsiffran för 2014 kan börja rucka på detta scenario, men jag väntar med att justera tills nästa år, om vi ser en ny trend då. Greenpeace och GWEC har samarbetat om att ta fram Global Wind Energy Outlook 2015 (släppt för knappt två veckor sen) och har där betydligt mer optimistiska scenarier:

Under an advanced policy scenario — the manifestation of the iron political will required in order to address climate change — wind power could reach a total installed global capacity of 2,000 GW by 2030, supplying up to 19 percent of global electricity.

Om jag ska översätta så innebär det att om man samfällt i världen öser på med enorma subsidier för vindkraft och hinder för fossilkraft så kan man komma upp i 19% vind till 2030. Det känns mycket avlägset och det erkänner även författarna.

Det kan vara värt att nämna att lilla Sverige är nummer åtta i topplistan av installatörer år 2014 med cirka 1 GW nyinstallationer. Om det är bra eller dåligt går förstås att diskutera.

En del vindkraftsförespråkare brukar hävda att kapacitetsfaktorerna ökar allteftersom (kapacitetsfaktorn är kvoten mellan genomsnittlig effekt och installerad effekt), vilket innebär att vindkraften egentligen ökar starkare än vad kapacitetssiffrorna säger. Låt oss undersöka det påståendet, tyvärr utan senaste året eftersom produktionssiffrorna för 2014 inte kommit än.

En teknisk notering: Det är inte rättvisande att jämföra kapacitetssiffror, som redovisas i slutet av året, med produktionssiffror som anges för hela året, och därför använder jag genomsnittet av kapaciteten exempelvis i slutet av 2012 respektive 2013 och jämför med produktionen under 2013. Kapacitetsfaktorutvecklingen globalt har då sett ut såhär:

Och mycket riktigt, det finns en svagt ökande global trend för kapacitetsfaktorn. Det bör också finnas utrymme för skapliga förbättringar, eftersom 24% är uselt. (Notera att jag generöst ansatte 30% i mitt ”pessimistiska” scenario.) Även här dominerar Kina med en kapacitetsfaktor neråt 18%. Landet verkar installera vind utan att bry sig särskilt mycket om att tillse att elnätet kan hantera det, och ibland utan att ens koppla in de nya vindfarmerna på nätet! Så kan det bli när tillväxten är kraftigt subventionsdriven. Det är upp till betraktaren att avgöra om det bara är vanlig socialistisk ineffektivitet som ligger bakom, eller om de kinesiska förnybart-satsningarna också är en maskirovka som syftar till att få rödgröna i väst att fortsätta satsa helhjärtat på förnybart medan Kina skaffar sig ett massivt industriellt övertag inom kärnkraftssektorn.

Hursomhelst, inte mycket att hurra för. Jag och de gröna bör vara överens om att dagens nivå på vindkraftstillväxt inte räcker för att hota kolet, och att vindkraften sedan 2009 mest levererat besvikelser. Hade vindkraften sen 2009 fortsatt växa exponentiellt med 30% per år hade den legat på 590 GW idag istället för verklighetens 370 GW.

34535% kärnkraftsel i Östhammar!

2015-01-31Uncategorizedkärnkraft, vindkraftjeppen

Fantastiska Östhammars kommun producerar hela 34535% av sin hushållsel med hjälp av kärnkraft. Bäst i Sverige och ett glänsande fossilfritt föredöme! Här är en lista med andra exempel på kärnkraftsproduktion, i förhållande till hushållsel, på platser i Sverige. (2013, eftersom siffrorna för 2014 inte är tillgängliga än.)

(Forsmark) Östhammars kommun: 34535%, Uppland: 485%
(Oskarshamn) Oskarshamns kommun: 13067%, Småland: 471%.
Linköpings kommun: 0%, Östergötland: 0%
(Ringhals) Varbergs kommun: 12756%, Halland: 2448%

Lilla Östhammar alltså klar vinnare, medan stora, rika Linköping får plocka fram skäms-kudden iår igen! Ja, visst är det tramsigt? Men allteftersom siffrorna för helåret 2014 trillar in i olika delar av världen så kokas den gröna statistiken ihop och presenteras på exakt det här sättet. Exempelvis rapporterar ”Supermiljöbloggen”, med WWF som källa, att vindkraften i Skottland gav 98% av hushållens el 2014. Lysande! Eller inte.

Skottland är förstås en del av Storbritannien, som producerar i storleksordningen 8% av elen från vindkraft. Man tar en mindre del av Storbritannien med mycket vindkraft, blåser upp procentsiffrorna genom att jämföra med hushållsel istället för samhällets hela elförbrukning och försöker på så sätt måla en positiv bild. Något man förstås inte nämner är att Skottland är helt beroende av det brittiska elnätet för balansering, och inte heller att Skottlands fyra kärnkraftsreaktorer producerar MER än vinden och cirka 50% av dess totalbehov.

Vidare har vi fått höra att Danmark producerade 39% vindkraft under 2014, som andel av sin konsumtion, men man nämner inte att de hade en bruttoexport på 29% av sin konsumtion och en bruttoimport på 38%. Det visar hur Danmark (lika lite som Skottland) bör betraktas som en separat enhet, utan snarare som en liten del i en större elnätsregion. Såhär ser Danmarks vindproduktion ut sorterad per timme:

Danmark visar att ett rika människor kan subventionera fram en hög penetration vindkraft, om någon nu tvivlade. Man har däremot INTE bevisat att en hel elnätsregion kan ha en hög vindkraftspenetration. Exakt vad som bör räknas som en egen elnätsregion kan man diskutera, men jag tycker nog att genomsnittet av regionens bruttoexport och bruttoimport bör vara ensiffrigt i procent räknat. Sverige uppfyller detta, exempelvis.

Vi har tidigare kunnat läsa om hur kommuner strävar efter att bli ”självförsörjande på vindel”. Här exempelvis en rapport om att Vetlanda producerar 395% av hushållselen genom vindkraft (tack vare att man har snurror förlagda till kommunen). Vi har också kunnat läsa om hur företaget Polarbröd blir ”självförsörjande” på vindkraft år 2015. Jag har tidigare rapporterat om hur Eskilstuna kommun med skattepengar låtit uppföra vindkraftverk i Sollefteå, 42 mil norrut. I vissa fall är alltså självförsörjningsgraden inte ens baserat på geografisk närhet och gissningsvis tillgodoräknar sig både Eskilstuna och Sollefteå samma vindkraftverk.

Ytterligare några exempel på den urgamla kompareringen lögn, förbannad lögn och grön statistik.

Helgläsning v35

2014-08-29Uncategorizedäganderätt, centerpartiet, journalister, lokalproducerat, rasism, vindkraftjeppen

1. Alltid utmärkta bloggen Alltid varför skriver om PR-effekterna av att protestera mot exempelvis svenskarnas parti.

2. På min egen läslista: The Locavore’s Dilemma: In Praise of the 10,000-mile Diet.

Från förordet: ”Desrochers and Shimizu take the idea of local food to the back of the barn and beat the holy livin’ tar out of it. In a more rational world, their defense of what is so clearly true would not be needed. However, our world is not rational, and most of what passes for thinking about food is as full of air as an elegant French pastry.”

3. Anna-Karin Hatt, vår energiminister, meddelar att Centerpartiet vill satsa på havsbaserad vindkraft. Centern må vara rikaste partiet, men man ska förstås inte tolka dem bokstavligen. Istället handlar det om att Centern vill ta DINA pengar och lägga på en exotisk vindkraftstyp som är minst dubbelt så dyr som den vanliga. Förr slog de sig för bröstet när det gällde de teknikneutrala elcertifikaten, och hur dessa skapat förnybart till mycket lägre kostnader än vi sett i exempelvis Tyskland. Nu gör de avsteg från denna princip för havsbaserad vind och solceller. Ekonomiskt sjukt, retoriskt sjukt, sjukt på alla sätt och vis.

4. Det händer, once in a blue moon, att Birger Schlaug säger något vettigt och idag var ett sånt tillfälle. Han tar upp SVTs skeva hantering av politik och politiker.

5. En tung professor i nationalekonomi, Mats Persson, skriver på Ekonomistas om vinster i välfärdslandet. Klart läsvärt.

6. Mark Perry skriver om hur Sydafrikas legala ägande av storvilt och av jaktrancher har lett till ett 40-faldigande av djurbestånden sen 60-talet, och ett 11-faldigande av beståndet av vit noshörning. Samtidigt har Kenyas förbud mot viltägande och förbud mot jakt lett till en 80%-ig minskning av storviltet, inklusive 95%-ig minskning av vit noshörning. Det tål att upprepas – de flesta formerna av miljöförstöring är i grunden äganderättsproblem. Utan äganderätt finns inga incitament för effektiv, långsiktig förvaltning.

Oskarshamn 1 vs vindkraften

2014-08-05Uncategorizedkärnkraft, vindkraftjeppen

Vår minsta reaktor, Oskarshamn 1 på knappa 500 MW, kommer att läggas ner av de rödgröna efter valet. O1-an, startskottet för det svenska kärnkraftsundret, är en arbetshäst som sedan starten 1972 ~~producerat~~ levererat nästan 100 TWh. (Update: Uppmärksamma läsare påpekade att den har producerat mer än 100 TWh, men förbrukar en del själv, så för att förtydliga gäller alla siffror i denna bloggpostning netto-leveranser.) Att bygga den kostade cirka 493 miljoner eller ca 3-4 miljarder i dagens penningvärde, vilket innebär att kapitalkostnaden är cirka 3-4 öre/kWh. Förvisso har det skett uppgraderingsprojekt som också kostade, men vi måste ändå konstatera att reaktorn tjänat Sverige oerhört väl och bidragit rejält till hushållens låga elpriser, landets rena luft och industrins konkurrenskraft. Den har uppgraderats säkerhetsmässigt och har god teknisk status, och att den ändå kommer läggas ner inom ett par år i en kaskad av grön smutskastning bör ses för vad det är – de politiska dilettanternas skymf mot svenskt ingenjörskunnande och ett uttryck för deras förakt för landets realkapital.

Här följer en liten graf över reaktorernas kumulativa leveranser jämfört med vindkraftens, över hela deras respektive livslängder. (Om någon undrar varför jag gör grafer på engelska så är det för att jag käftar i utländska debattforum ibland, och då är graferna bra ammunition.)

Som du ser har vindkraften nu ungefär samma lutning som de stora reaktorerna, dvs vindkraften motsvarar en stor reaktor i årsleverans. Ett mycket snällt överslag ger vid handen att vindkraften i Sverige hittills kostat sådär 70 mdr (någon som har pålitliga siffror?). Vinden kommer troligen passera de nedlagda Barsebäcksreaktorernas och Oskarshamn 1s respektive total-leverans cirka 2017-2018. Det innebär att O1-an sannolikt kommer gå i graven utan att vindkraften hunnit ifatt den.

Ett sakskäl som kommer anföras för O1s nedläggning är att vindkraften numera levererar mycket mer än reaktorn, så att den inte längre behövs. Det är förvisso riktigt att vindkraften levererar mer, men ekonomiskt och miljömässigt är det givetvis vansinne att lägga ner fungerande reaktorer. Kolkraftsapologeterna kommer hävda att kärnkraftsnedläggningar inte spelar någon roll för miljön eftersom EU-systemet med utsläppsrätter håller CO2-utsläppen på en viss nivå oavsett vad man gör, men det är feltänkt. Ambitionerna i systemet kommer nämligen alltid styras efter vad som är realistiskt (läs: lätt att göra). Om vi lägger ner en massa kärnkraft i EU kommer ambitionerna sänkas, dvs framtida reduktioner av mängden utsläppsrätter kommer inte bli lika stora.

Den totala kärnkraftsleveransen under alla år i Sverige är på cirka 2100 TWh, vilket motsvarar 210 år av dagens svenska vindkraftsleverans. Det är också mer än EUs samlade vindkraftsleverans under alla år! När kommer vindkraften att ha gått om kärnkraften i kumulativ leverans i Sverige, tror du? Jag gissar på att det aldrig kommer hända.

Skenbar exponentialitet

2014-07-06Uncategorizedbefolkningstillväxt, exponentialitet, vindkraftjeppen

För en tid sen replikerade en grönskimrande debattör till mig att: ”titta på den här grafen över förnybar energi, den ser VÄLDIGT exponentiell ut”. Problemet är att han satte versalerna på fel ställe. Han borde ha skrivit ”den SER väldigt exponentiell ut”. Är det här exponentiell tillväxt?

När växer något exponentiellt som funktion av tid? Jo, givetvis om f(t) = a*e^bt för konstanta a och b. Lite slarvigt kan man säga att om något växer med ungefär samma procentsiffra varje år så växer det exponentiellt. Om procentsatsen minskar systematiskt är det inte exponentiellt.

Problemet är att när man tittar på en graf som visar total mängd, som ovanstående, så är det inte så lätt att se om utvecklingen verkligen är exponentiell. Kanske har en tidigare exponentiell utveckling brutits. Ju mer man zoomar ut, desto svårare är det att se. Ofta försvåras analysen ytterligare av att de allra senaste datapunkterna inte är med. Här är världsbefolkningen sen vår tideräknings början:

Så hur ska man veta om det är exponentiellt fortfarande? Jo, man zoomar in och tittar på ökningen, inte på totalen! Antingen plottar man ökningen i termer av procent, eller i absoluta tal. Om procentsatsen sjunker, så är det inte exponentiellt. Alternativt om ökningen i absoluta tal inte växer exponentiellt, så kan man dra slutsatsen att totalen inte heller växer exponentiellt (minns att derivatan av en exponentialfunktion också är en exponentialfunktion). Ett par exempel på avslöjande plottar:

Vi ser att vindkraften inte längre växer exponentiellt. Tittar vi närmare på siffrorna är vindutbyggnaden linjär numera, dvs ungefär samma installation varje år (vilket med 20-25 års livslängd ger en utplaning i total märkeffekt på 20-25 gånger den årliga installationstakten).

Vi ser också att befolkningen i världen växt sublinjärt(!) sen 1990.

Låt oss leka med tanken att vi hade haft fortsatt exponentiell tillväxt på respektive område. Vi hade ca 2.1% global befolkningstillväxt från 1963 till 1966, ungefär. Om vi hade haft samma befolkningstillväxt sen 1966 då vi var 3.4 mdr, så hade vi varit 3.4*1.021^48 = 9.2 mdr idag.

Vi hade ca 30% årlig vindtillväxt fram till 2009, då vi hade 159 GW installerat i världen. Hade vi fortsatt på den banan hade vi haft 159*1.3^4 = 454 GW vind i slutet på förra året. Istället hade vi 318 GW.

Jag har mött flera stollar i diskussioner på nätet som bara inte kunnat begripa detta med exponentialitet. En vanlig åsikt är att om en ökning från ett år till nästa år går att uttrycka i procent (vilket alltid går) så är utvecklingen exponentiell. En aningen mer sofistikerad felsyn är att om en ökningstakt sett över ett antal år varit minst X% (vilket är sant för varje monoton ökning) så är utvecklingen exponentiell. Härmed har jag gjort ett inlägg för att korta ner sådana debatter.

Tänk globalt, agera lokalt?

2014-06-26Uncategorizedexport, kärnkraft, miljöpartiet, vattenkraft, vindkraftjeppen

En extra kärnkraftsreaktor i Sverige medför undanträngning av MER än motsvarande fossilkraft i Europa. Däremot tränger en svensk vindsnurra MINDRE än motsvarande mängd fossilkraft.

Visst låter det knäppt? Energi som energi, eller hur? Låt mig förklara! Om vi bygger en extra reaktor i Sverige så skapar vi en viss mängd export-el som tränger undan motsvarande mängd fossil el i övriga Europa. Så långt är det självklart. Men export-elen är inte vilken el som helst, utan reglerkraft. Den vattenkraft som nyss tvingades agera jämn baskraft åt oss, har omvandlats till fri reglerkraft åt kontinenten! Eftersom utbyggnaden av intermittenta förnybara kraftkällor som vind och sol begränsas av tillgången till balanserande reglerkraft, så innebär det att vår styrbara vattenkraft inte bara tränger undan fossilkraft utan också möjliggör nya vindsnurror därnere. Det skapar alltså en viss hävstångseffekt. Dessutom ger det oss goda exportintäkter när vi kan exportera mycket då kontinentens priser är höga.

Ovanstående resonemang är givetvis förenklat. Det förutsätter tillräckligt med kablage till kontinenten, exempelvis, och är giltigt bara till den gräns som definieras av turbinmängd och de vattendomar som reglerar flödena i våra älvar. Men ändå!

Nå, om vi bygger en extra vindsnurra, då? Jodå, vi tränger på sätt och vis undan kolkraft nere på kontinenten i motsvarande mängd då vår export ökar. Men eftersom vi har en hel del vindsnurror är vi inte så flexibla, utan får lättare att exportera när det blåser bra och svårare när det inte blåser. Vi äter alltså själva upp reglerkraften som tysken lika gärna kunde använt till att möjliggöra egna vindsnurror! Så vi vann inte så mycket fossil-undanträngning som vi hade hoppats. Däremot förlorar vi genom att subventionera egen vind för export, minska vår exportflexibilitet och vår möjlighet att exportera när priset är som högst. För mer förståelse för hur intermittent kraft äter reglerkraft och påverkar effektbalans, se min gamla simulering av sol+vind eller den här simulatorn.

Det resonemanget är också lite förenklat. Bland annat har svensk vindkraft och dansk/tysk vindkraft skapligt låg korrelation, vilket betyder att varje snurra här inte till 100% omöjliggör en snurra där. Geografisk spridning hjälper lite (men bara lite). Sammantaget är det ändå så att våra poolade vattenkrafts- och naturgasresurser i Europa begränsar mängden intermittent kraft vi kan integrera.

Det brukar sägas att Sverige har ovanligt bra förutsättningar att skapa en 100% förnybar elproduktion och det stämmer förstås. Vi har tur med riklig vattenkraft vilket är precis vad som behövs för att matcha nyckfull vind och sol. Men varför ska vi balansera vind och sol här hemma?

Om vi lägger ner kärnkraften i Sverige och ersätter med vind och sol så har vi uppnått den gröna våta drömmen om att vara en förebild på förnybart-området. Men vi har inte minskat CO2-utsläppen här hemma och inte hjälpt till ett skit i omvärlden. Tvärtom har vi slutat hjälpa till och istället slutit oss inåt. Vi kastar bort den kärnkraft som i 40 år utgjort en viktig del av europeisk fossilfri generering, skapar istället baskraft av vår värdefulla reglerkraft genom att blanda med egen vind och säger sen åt tysken och dansken ”Lycka till med er omställning, vi tvår våra händer. Fråga Norge om ni behöver hjälp, de har fortfarande lite vattenkraft över.” Så blir det med en rödgrön regering. Miljöpartiet är glasklart med att de vill att svenskt ”elöverskott” ska användas till att stänga reaktorer.

Nej, det kan vi inte

… eller det omöjligas konst