Etikettarkiv: partier

Skadliga skatter – finns det?

Uncategorized,

I Skattebetalarnas förenings senaste medlemstidning finns ett reportage där man ställt följande fråga till samtliga riksdagspartiers, samt Fis, ekonomisk-politiske talesmän: ”Vilken skatt är mest skadlig för framtida tillväxt och sysselsättning?”

Alla med minsta intuition för nationalekonomi begriper att det finns skadliga skatter. Alla partier borde begripa, eftersom de försöker skatta bort sånt de vill ha mindre av, som utsläpp, rökning mm. Vi vet alltså att vi  får mindre av det vi beskattar, exempelvis arbete som vi vill ha mer av. Ändå är det långtifrån alla partier som svarar vettigt på frågan. Låt mig ge en översikt, där jag rangordnar efter vad jag anser är bäst svar. Jag sammanfattar bara – vill man läsa alltihop får man leta rätt på ett ex av tidningen:

Anders Borg (M) svarar bolagsskatten och ”marginalskatterna”. Låter rimligt att dessa är skadligast.

Carl B Hamilton (Fp) svarar värnskatten, aka”utbildningsskatten”. Också en dålig skatt som missgynnar utbildning och stärker caset för skatteplanering.

Anders Sällström (Kd) räknar upp arbetsgivaravgifter, bolagsskatt och värnskatten. Minuspoäng för att inte förstå ordet skatt i singularis, dessutom är arbetsgivaravgifterna antagligen inte fullt så skadliga som övriga (per krona).

Oscar Sjöstedt (Sd) och Karin Nilsson (C) svarar ”allmänna löneavgiften”, en post i arbetsgivaravgifterna som inte ens har någon fiktiv koppling till förmåner. (Man låtsas att arbetsgivaravgifterna har något med diverse socialförsäkringar att göra genom att ge dem namn efter olika försäkringar. Trist att borgarna inte motsätter sig detta lurendrejeri helt och hållet.)

Magdalena Andersson (S) vägrar svara med följande politikersvar (del av citat): ”Men andra skatter [utom konsumtionsskatterna] kommer påverka människors beteende som man inte vill, det gör ju alla skatter. […] Så man kan inte se bara på om skatt är skadlig utan man måste också se på vad man använder pengarna till, för det kan ju vara så bra att det sammantaget gör att det blir bättre för ekonomin.” Pluspoäng för att hon erkänner att skatter är skadliga, minus för att hon vägrar peka ut den värsta.

Per Bolund (Mp) svarar ”Den skatt som har kortsiktigt mest skadliga effekter är den uttagssskatt som i dag tas ut på kooperativ vind- och solkraft och som effektivt har stängt möjligheterna för samägd förnybar energiproduktion.” Bolund syftar här till att man inte kan köpa andelar i industriell verksamhet (som enorma vindsnurror faktiskt utgör) och sen istället för vinst plocka ut produkter momsfritt och kapitalskattefritt. Tur är väl det, för annars skulle ICA låta alla kunder bli andelsägare för att låta dem smita från skatt när de handlar, men de gröna har aldrig varit mycket för neutrala regler. Sämre än vänstern eftersom han vill få bort delar av en annars likformig skatt vilket ökar skadorna och snedvridningseffekterna i ekonomin. Apropå detta, har någon sett Per Bolund och Alfred E. Neumann samtidigt?

bolund-neumann

Ulla Andersson (V) svarar med en lovsång till skatter i allmänhet och att skatteuttaget måste öka. Hon vägrar alltså också att svara på frågan.

Kenneth Hermele (Fi) svarar: ”Den skadligaste skatten för framtiden är en underlåtenhetssynd: vi saknar en smart skatt på spekulation. Vi bör beskatta finanssektorn så att den inte tillåts skapa fullt så många spekulativa bubblor”. Denna hamnar sist, eftersom de både vägrar svara på frågan och dessutom föreslår en skatt som motverkar det påstådda syftet. Kort förklaring:

När en spekulant upptäcker/upplever en felprissättning så handlar han i papperet för att tjäna pengar på detta, och därmed medverkar han till att göra marknadspriset mer korrekt. Säljer man (eller blankar) när priset är för högt så medverkar man till ett säljtryck som minskar priset och vice versa. När man inför transaktionsskatt så tvingar man spekulanten att vänta tills felprissättningen är större än nu, eftersom det behövs en större prisdifferens för att göra pengar när man blir straffad för att handla.

Den som läst lite reglerteori vet att när man ökar fördröjningen i ett reglersystem (exempelvis väntar lite med att vrida på ratten när man får indikation på att vägen svänger) så blir systemet självklart MINDRE stabilt, inte mer! Förslaget kommer alltså leda till fler och större spekulativa bubblor. Det är inte förvånande att just Fi är sämst och begriper minst. Jag önskar dem exakt 3.99% i valet.

Som slutlig reflektion är det intressant att notera att inget av de röd-grön-rosa partierna svarar rakt på en fråga som de faktiskt borde kunna svara på. Sossarna får med nöd och näppe godkänt eftersom de erkänner att skatter är skadliga. Men de övriga – vill någon verkligen rösta på partier som i princip förnekar att nationalekonomin har något att säga oss?

Extremismen går framåt

Uncategorized,

Slöar lite framför valvakan och ser att den extrema socialismen (v, mp, fi) samt den xenofoba konservatismen (sd) går framåt. Alla dessa partier är gravt auktoritära, fast på lite olika områden.  De är alla till sin natur avvisande mot EU utom just när det gäller att få ökad regelmassa och fler hinder inom sin respektive hjärtefråga.

Det kanske mest anti-auktoritära partiet, pp, förlorar däremot sina mandat. I ett val som i mångt och mycket var ett val där enfrågepartier gick framåt är det lite bekymrande att bara 1% av väljarna (2% av de röstande) sätter integritetsfrågorna högst på dagordningen. Snowdens stora offer räckte inte längre än så.

Det är förstås så att väljarna tar ut svängarna mycket mer när det inte handlar om regeringsmakten, men det är ändå en viktig värdemätare inför valet. Inte minst är det intressant att svensk vänster är helt omstöpt. Extrem-vänstern är inte längre små satelliter, utan är nu tillsammans större än sossarna. Det kommer att leda till en annan dynamik när man diskuterar regeringsfrågan inför riksdagsvalet.

Seriösa partiledarval?

Uncategorized,

Ofta sägs att valen främst handlar om förtroende för galjonsfigurerna, dvs partiledarna. Inte så konstigt, kanske, eftersom en av partiledarna ska bli statsminister och några övriga få tunga ministerposter, och därmed vara mäktigast i konungariket.

Om jag ska rösta på ett parti skulle jag vilja se att partiledaren har en viss bevisad bredd och förmåga. Hon bör därför ha schyssta studieresultat och läst något vettigt på universitetet. Hon bör ha gjort en eller helst flera saker på vettig nivå (hobbies eller yrken) innan politiken uppslukade allt. Hon får gärna ha erfarenhet av regeringsarbete.

Jag har försökt gräva lite i partiledarnas bakgrunder och förmågor, och ställer mig väldigt undrande till sossarnas val. De väljer inte någon med regeringserfarenhet eller ens riksdagserfarenhet. De väljer inte någon med akademisk utbildning, goda betyg eller bevisad bredd när det gäller förmåga eller kunnande. Istället väljer de Löfvén, vars enda bevisade förmåga är att svinga sig uppåt i fackliga hierarkier.  Inget står ut hos honom, varken hobbies, militärtjänst, yrkesbakgrund eller något annat. Har det parti som lett landet nästan ett helt århundrade verkligen inget bättre material i sina led, eller gjorde falangstriderna alla riktiga kandidater omöjliga?

Jonas Sjöstedt har inte heller någon utbildning att tala om, men har lite erfarenhet från olika håll (EU-parlamentet och arbetslivet) och har skrivit deckare. Lite klent, men bättre än Löfvén. Annie Lööf är lite för ung för att ha gjort något, men har bevisad intellektuell förmåga iochmed högsta betyg på gymnasiet och en juristexamen, samt att hon har vett att vara ideologiskt äkt-liberal (även om hon tvingats göra avbön).

Reinfeldt var en hygglig basketspelare, deltog i amatörteater, spex och revyer, var kursetta som Lapplandsjägare, är utbildad civilekonom och har skrivit en politisk/ideologisk bok. Det är kanske den bästa bredden av alla.

Hägglund och Björklund har varit framgångsrika yrkesmän (försäkringskonsult/placeringsrådgivare respektive officer). Hittar inte så mycket annat, så det är lite tunt.

Bloggens kanske främsta meningsmotståndare, Romson och Fridolin, har däremot ganska imponerande bakgrunder. Romson har en doktorshatt i miljörätt. Jag hittar inte så mycket mer av intresse, men en doktorshatt bevisar allra minst ett gott tålamod och en skaplig intellektuell nivå. Fridolin har vunnit juniorjeopardy och hunnit med att vara reporter, folkhögskolelärare, tagit kandidatexamen i orientaliska språk, författare. Inte så illa alls – kul med värdigt motstånd.

Har jag missbedömt någon eller missat väsentlig info? Spelar det någon roll eller ska vår högsta ledning vara ”som folk är mest” utan särskilda förmågor utöver förmågan att ständigt låta utan att göra bort sig? Eller är partiets politik allt och galjonsfiguren irrelevant?

Refaktorera partipolitiken!

Uncategorized,

Refaktorering är en term som används inom programmering – att strukturera om programkoden så att den blir enklare, renare, lättare att förstå, underhålla etc.

Vi har snart val till Europaparlamentet. Utmärkta blogg-grannen Motpol frågar sig med rätta: Vad fan ska man rösta på? Ja, inte vet fan jag. Det jag vet är att de svenska partierna borde refaktoreras, annars kommer det alltid vara svårt att veta!

Idag har vi ett kommunistparti, ett rasistparti, ett grönstolleparti och fem socialliberala centerpartier i riksdagen. Socialliberalism kan tyvärr i det här sammanhanget enklast beskrivas som att man tycker lite vadsomhelst som passar för dagen.

Uppenbarligen är ideologierna inte särskilt centrala för de socialliberala partierna, utan viktigare verkar vara att hålla sig väl med diverse olika särintressen som utgör deras tydligaste stödtrupper. Folkpartiet har lärare och några andra akademikergrupper. Kd har bakåtsträvande pensionärer. S har lågutbildade. C har konservativa lantisar. M har övre medelklass, företagare och andra skattetrötta, framförallt i storstäder. (Mp har lantiswannabes i storstäder medan V har norrlänningar och konstnärer. Sd har, tja, ni har nog sett dem…)

Saken förbättras inte av att våra två största partier, S&M, nu försöker vara likadana sakpolitiskt och låta striden stå kring regeringsdugligheten.

Vi behöver verkligen refaktorera. Vad sägs om att:

  • V  suger upp vänsterfalangen i S och byter namn till socialistiska partiet. Slogan: Vinst är slöseri!
  • mellanmjölksfolket i alla partier går ihop i socialliberala partiet. Slogan: Sverige är bra som det är!
  • libertarianer i C+M+Fp går ihop i liberala partiet. Slogan: En friare värld!
  • Kd suger upp de konservativa i M och byter namn till konservativa partiet. Slogan: Ju förr desto bättre!

Därefter slänger vi de övriga gamla centerpartierna. Men nejdetkanviinte. De kommer aldrig att refaktorera sig själva. Om vi tar bort 4%-spärren skulle det kunna växa fram bra alternativ underifrån, men det kan vi inte heller, eftersom de stora partierna tjänar på att slippa konkurrens.