Maria Abrahamsson, moderat riksdagsman, hamnade lite i blåsvädret när hon efter EU-valet twittrade om miljöpartisterna Romsons och Lövins midjemått:

”Som diabetiker drillad men för oss kvinnor går midjemaxet vid 82 cm, sen förhöjd risk för hjärtat och en del annat.”

En sorts härskarteknik mot kvinnor, måhända, varpå snabbt följer medias härskartekniker om vad man får och inte får säga i offentlig debatt, varefter Maria snart tvingades be om ursäkt och konstatera att det var ett ovärdigt uttalande av en riksdagsman. Gott så.

När det gäller det sakliga innehållet så verkar det, om man får tro diverse kalori-kalkylatorer på nätet, att 20 kg övervikt för en mellan-aktiv kvinna höjer energibehovet med cirka 15% eller 300 kcal/dag. Det ger ett överätande med cirka 100,000 kcal/år eller 100 Big Mac&Co även när hon står still i vikt.

Detta har förstås en miljöpåverkan som en miljöpartist borde se som icke önskvärd, bland annat med tanke på gnället på mat som slängs. Helt oräknat ökad bränsleåtgång för att frakta överviktiga mellan EXTREMT viktiga möten (”med ansvar för att driva en politik som ska forma en halv miljard människors framtid …”) i Bryssel, Strasbourg och hemmets lugna vrå, ökat tygbehov för att klä dem, ökad belastning på sjukvården etc. Nu får man dessutom anta att en del av överätandet är ekologiskt, vilket drar 30% mer jordbruksareal än vanlig konsumtion. (Å andra sidan kanske vegetariskt, vilket isåfall minskar miljöbelastningen.)

När får vi se miljöpartiet kräva allmän kalorirestriktion/ransonering? Systerpartiet Fi har ju redan i partiprogrammet att ”Fi ska verka för att ett program skapas för att finansiera för att analysera och omskola män så att de ändrar sitt konsumtions- och transportmönster för att gagna klimat och en hållbar utveckling.” Maria satte kanske fingret på att även kvinnor borde omfattas.

Full disclosure: Själv är jag man, tränar en del på gym och drar nog betydligt mer kalorier än så.