Lekstuga i klimatarbetet

(Tillbaka från semester och tänkte blogga lite mer intensivt framöver.)

Hanna Lidström är med i Grön Ungdoms förbundsstyrelse, har påbörjat en utbildning till ämneslärare i matte och samhällskunskap och är kanske mest känd för att ha försökt komma med i Paradise Hotel. Ni kanske minns att Alice Bah Kunke, vår kulturminister, på sociala medier berömde Hannas kandidatur med utropet ”Hannababy! Det är DU som är grymmast.”

För ett år sen, strax innan valet, noterade jag att Hanna vältaligt invände mot förbifart Stockholm: ”Men mest arg kanske jag blir över det patriarkala i motorvägen. Förbifarten är ett skrytbygge för män av män: En kukförlängare.”

Men det var då det. Nu hyser Hanna tillförsikt inför klimattoppmötet i Paris. Varför? För att pojkbandet One Direction lanserar en klimatkampanj! ”One Directions kampanj förändrar helt spelplanen inför Parismötet.”  Vad ska man säga, utan att vara alltför taskig?

Jag gillar engagemang och det är väl okej att vara lite överentusiastisk som 21-åring när man är med i en ungdomsstyrelse. Som enskildhet kan det passera, alltså, men problemet är att vi inte ser så mycket seriösare och mer realistiska anslag från de gröna överhuvudtaget. Energin läggs på symbolik, på orealistiska ”pepp”, på personlig, verkningslös asketism och på att demonstrativt vara emot diverse olika saker. Det fullkomligt haglar meningslösa slag i luften som ”divestering” eller att tvinga Vattenfall till kapitalförstöring i Tyskland. De erkänner bara mycket lokalt (när det är dags för NIMBYism) det faktum att många förnybara energislag är enormt miljöstörande. De försöker överträffa varandra i att lura varandra om storleken hos förnybara framsteg och möjligheter.

Samtidigt noterar Hanna att förutom One Direction har även mindre betydelsefulla spelare, som påven, gett sig in i klimatkampanjen. När påven inte tuggar kokablad lägger han nämligen hela sin påvliga vikt bakom kritik mot konsumtion, fria marknader, teknologi och klimatpåverkan. Bland annat säger han: “our immense technological development has not been accompanied by a development in human responsibility, values and conscience.”  Antar att han talar för sig själv och för de sina. Vi andra har däremot definitivt gjort stora framsteg vad gäller värderingar!

Jag har även tidigare påpekat hur gröna och kristna förenas i sin asketiska inställning, men nu tar påven ett långt, långt kliv åt det grönröda hållet, dock givetvis med den eviga skillnaden att påven inte ser ökande befolkning som ett problem. Självklart är påven helt med på de grönas motstånd mot kärnkraft, med liknande appeal-to-nature-argument:

In an audience with Japanese Bishops, Pope Francis had criticized nuclear power by comparing it with the Tower of Babel […]. When human beings attempted to reach heaven they triggered their own destruction. “Human beings should not break the natural laws set by God,” the Pope said.

Hursomhelst, det är värt att gräva djupare i hur det kommer sig att vår miljövänligaste och minst skadliga energikälla, kärnkraften, omges av så tung byråkrati och så negativ opinion att den får ge vika till långt värre energikällor. Kommer förhoppningsvis med lite nya insikter kring detta kommande veckor. Så länge kan det vara värt att ta en koll på en amerikansk undersökning om vad som påverkar synen på olika vetenskapsrelaterade frågor. Det visar sig att religiositet inte har någon större påverkan på attityder till kärnkraft och GMO, medan givetvis utbildningsgrad har stark påverkan (och kön en viss påverkan):

factors_nuclear_pew

Globala trender i elproduktion 2014

Några av de största kontroverserna kring val av elproduktion handlar om hur snabbt det går att skala upp CO2-fria tekniker och hur stor andel intermittenta kraftslag som ett elnät klarar av. Låt oss titta på hur ”fakta på marken” utvecklats.

När det gäller kärnkraft, vindkraft och solceller är det bara europeiska länder som ens är i närheten av att pressa gränserna. Delvis, givetvis, för att vi består av ett gytter av små rika stater, men ändå:

  • Sydkoreas kärnkraftsandel, 30%, är den största utanför Europa. Tio länder i Europa har större andel med Frankrike på topp med 78%.
  • USAs vindkraftsandel, 4%, är den största utanför Europa. Femton länder i Europa har större andel med Danmark på topp med 41%. (Danmark är dock inte en eget elnät, vilket gör att dess höga andel inte är relevant för frågeställningen. Irland och Iberiska halvön (Spanien+Portugal) är däremot egna elnät och har nått drygt 20%.)
  • Australiens solcellsandel, 2%, är den största utanför Europa. Åtta länder i Europa har större andel med Grekland på topp med 9%.

Såhär ser min graf över hur snabbt elproduktion skalat historiskt bland de bästa pionjärländerna, uppdaterad med BPs nya data för 2014:

electricity_uptake-2014

Som synes är inget land i närheten av att skala upp sol eller vind lika snabbt som kärnkraft skalades upp redan för 30-40 år sen. Något som kanske förvånar är att Grekland snabbt seglat upp som solcells-ledare trots djup ekonomisk kris. Detta faktum fick mig att titta lite extra på siffrorna och inse en viss kvalitativ skillnad mellan kärnkraft å ena sidan och vindkraft/solceller å andra sidan. Det handlar om att kärnkraftens uppskalning sammanföll med ökande elproduktion i respektive land, medan snabb uppskalning av sol och vind sammanfaller med minskande elproduktion!

Exempel (varning, går att argumentera för cherry-picking här): Danmark stack från 20% vind till dagens 40% samtidigt som elproduktionen sjönk från 39 TWh till 32 TWh idag (-18%). Greklands elproduktion peakade år 2008 på 64 TWh och är nu nere på 50 TWh (-22%). Sverige, däremot, låg på cirka 90 TWh år 1977 och sen drog kärnkraften iväg och tio år senare låg vi på 147 TWh (+64%).

För en grön ideolog är givetvis minskad elproduktion något gott, men för oss som bryr oss om miljö och mänskligt välstånd, i opposition till asketisk ideologi, är det tvärtom. Dessutom handlar det om vad de folkrika, fattigare länderna är intresserade av att kopiera.

De två största länderna, befolkningsmässigt och när det gäller CO2-utsläpp, är Kina och Indien. Låt oss se på hur de skalar:

china_ramping_2014 india_ramping_2014

 

Som synes har vindkraften gått om kärnkraften i dessa länder, medan solkraften inte nått signifikanta nivåer. Nivåerna allmänt är ännu mycket låga och inga slutsatser kan dras av detta utom att kolkraften fortfarande är kung. Kina har hyggligt mycket kärnkraft i pipen, så det är inte omöjligt att den åter passerar vindkraften om ett par-tre år.

Energi 2014

Imorse släpptes BP Statistical Review 2015. Den här statistiksamlingen ser jag som världens främsta när det gäller energi och det releasedagen borde jag egentligen ha semester för att blogga, men tyvärr… Passar på att ge några uppdaterade grafer över energianvändningen i världen. Värt att nämna att icke-termiska källor av BP multipliceras med ca tre för att sätta dem på likvärdig fot med termiska källor. Enheten är genomgående energimängden i en miljon ton olja, eller Mtoe (million tonnes of oil equivalent).

Energitillförseln i världen per energislag under 2014:world_energy_by_source_2014

Solcellerna har nått tre promille. Vindkraften tolv promille. Men hur har det förändrats? Först, låt oss friska upp minnet när det gäller ökningen 2013:world_energy_increase_2013

För den som är orolig för klimatet så blev förändringen 2014 trots allt bättre (notera skillnad i skala på Y-axeln):

world_energy_increase_2014

Alla energislag, inklusive kol, ökar alltså även 2014. Totalt ökade energianvändningen med 221 Mtoe år 2013 och bara 121 Mtoe år 2014. Notera att det verkar som att dessa färska data motsäger tidigare rapporter om minskade CO2-utsläpp under 2014!

Olja, gas, kol, vattenkraft och vindkraft hade mindre ökningar 2014 än 2013. Kärnkraft, solceller och övrigt förnybart hade större ökningar 2014 än 2013. Kol ökar förvisso ganska lite jämfört med tidigare år, men det är värt att känna till att kolkonsumtionen tenderar att revideras uppåt i senare statistik, samt att Kina fortsätter expandera kolkraftskapaciteten.

Förnybart exklusive vattenkraft utgör fortfarande en mycket liten del av total energitillförsel, vilket lätt ses i en staplad graf:

world_energy_series_stacked_area_2014Om vi istället plottar varje energislag för sig i en graf, så ser vi bland annat att oljan följer sin kurva sen början av 80-talet rätt väl. Ingen peak oil, alltså. År 2014 ökade oljan i särklass mest av alla energislag:

world_energy_series_curves_2014Vi ser också att sol och vind ännu är långt ifrån att matcha kärnkraftens rampningskurva under 80-talet, men att kärnkraften i princip står och stampar just nu. 1984-1985, precis innan Tjernobyl, ökade kärnkraften med cirka 50 Mtoe/år, medan sol och vind tillsammans idag adderar ungefär hälften per år. Mer om det i ett senare inlägg.

Helgläsning v21

Mycket sen helgläsning:

1. Jag har skrivit flera kritiska inlägg om Cornucopias stolliga peakande och tillväxthaverism, men han är ändå klart intressant när det gäller säkerhetspolitik. Han har dessutom skrivit några intressanta inlägg på andra teman på sistone. Läs gärna inlägget Låt oss aldrig glömma fackets lynchmobb i Ådalen, samt Könsfördelningen styrelserna i OMXS30.

2. Professor Lennart Söder tilldelas årets vindkraftpris av Svensk Vindkraftförening. ”Lennart, som inte kunde vara på plats under stämman men väl på länk/skype, var mycket glad och stolt över priset som visade att dessa insatser och ambitioner var uppskattade.”

3. Forskning om individualistisk eller kollektivistisk kultur och dess roll för demokratisering. Spoilad avslutning: ”Countries in the Middle East have in general higher individualism scores than many Asian countries. In the long run, if our analysis is correct, they could end up becoming more democratic, despite the higher authoritarian streak observed in the past in Islamic countries.”

4. Diverse tankeväckande om genmodifiering av människor, Designer Babies. Kommentarerna är också läsvärda.

5. Ny forskning visar att fritt skolval minskar boendesegregering (en trolig mekanism är att bostadspriserna inte drivs upp lika högt när man inte måste flytta till ett visst område för att sätta sina barn i en bra skola).

Kärnkraften vs EUs utsläppsrätter

James Hansén, amerikansk klimatforskare, skriver vältaligt på DN Debatt om varför det är hål i huvudet av Sverige att tvinga kärnkraften att stänga med effektskatt mm när vi istället borde sprida vår nationella framgångssaga. Du har säkert redan läst.

Replikerna har inte låtit vänta på sig. Vi kan lägga den fullständigt ologiska cut-n-paste-artikeln från Miljöpartiet de kolsvarta åt sidan och fokusera på något lite intressantare. En miljökonsult, Magnus Nilsson, replikerar nämligen att det inte spelar någon roll för utsläppen att Sverige lägger ner kärnkraften. Såhär skriver han:

”EU:s direktiv om utsläppshandel innebär […] att det från 2013 och framåt kommer att utfärdas totalt ca 58 miljarder utsläppsrätter som de ca 12 000 så kallade stationära anläggningar […] kan utnyttja för att täcka sina koldioxidutsläpp.”

Magnus menar alltså att EUs utsläpp från kraftverk och energiintensiv industri är begränsade totalt sett eftersom de 58 miljarder tonnen gäller för all framtid. Logiskt sett spelar det alltså ingen roll vad vi gör – kraftverken kommer släppa ut 58 miljarder ton och sen är det finito.

Han betraktar alltså EUs utsläppsrättssystem som något av Gud givet, nedhugget på stentavlor för framtida generationer att följa slaviskt.

tablets

Den bilden krackelerar emellertid i Magnus eget inlägg, till synes utan att han själv begriper det, när han konstaterar följande:

”I oktober 2014 beslöt dock EU-ledarna att minska den framtida utgivningen av utsläppsrätter med cirka 9 miljarder utsläppsrätter.”

Antalet utsläppsrätter är alltså inte fixt. Förändrad ambitionsnivå har redan skett och kommer ske igen, baserat på ekonomiska realiteter! Priset på utsläppsrätter har varit lågt (delvis tack vare att många länder i EU har kvar kärnreaktorer), och därför kunde politiker öka ambitionsnivån. Utan expansion av kärnkraften så kommer EU förr eller senare tvingas öka mängden utsläppsrätter igen eftersom förnybart inte kommer att kunna tillhandahålla all kraft vi behöver.

Två miljarder utsläppsrätter per år delas ut nu och cirka 45 miljarder återstår att dela ut enligt Magnus (jag lyckas inte bekräfta det kumulativa taket via eget googlande). Cirka 22 år av dagens förbrukning kvar alltså, men tilldelningen minskar årligen så förloppet dras ut ytterligare i tiden. Det är enligt min mening naivt att tro att det ska hålla. Med ca 2% minskad tilldelning per år (detta har jag däremot bekräftat) kommer vi inom 10-20 år komma till ett läge då Europa står inför snabb avindustrialisering, och då kommer givetvis EUs ledare att rösta för ökade utsläppsrätter med hänvisning till att vind och sol tyvärr behöver några år till på sig att bli konkurrenskraftiga.

Dessutom är inte EU ett slutet system. Lägger vi ner några reaktorer och köper exempelvis stora mängder solceller eller energieffektivare vitvaror som ersättning, så kommer det leda till ökade CO2-utsläpp vid tillverkningen i Kina. Så är det med det. EU är inte ett slutet system och dess utsläppshandelssystem är inte hugget i sten. Får Mp, S, V och C fortsätta ha avgörande inflytande över energiförsörjningen i Sverige kommer det bidra till sänkta ambitioner och ökade utsläpp.

Religionernas trender

Pew Research Group är en amerikansk opolitisk ”fact-tank” som tar fram information om bland annat sociala trender som religion. Senaste tiden har de släppt ett par riktigt intressanta rapporter om trender inom religion, den ena om den senaste utvecklingen i USA och den andra med globala prognoser fram till 2050. Tänkte gå igenom de intressantaste resultaten här och ställa dem mot varandra.

Först en undersökning om vad som hänt de senaste 7 åren i USA. Landet är som bekant väldigt religiöst. Exempelvis är det märkligt många amerikaner, ca 50%, som inte tror på evolutionsteorin. Men detta förändras relativt snabbt nu och icke-religiositeten (”unaffiliated” i grafen nedan) ökar med cirka en procentenhet per år!

religiositet_i_usa

De unga generationerna driver utvecklingen. Av USAs pensionärer är bara 11% icke-religiösa, men bland unga vuxna är siffran cirka 36%:

usa_by_age

… och dessutom är det så att kristna hoppar av. De senaste sju åren har exempelvis 80-talisterna gått från en fjärdedel icke-religösa till en tredjedel:

usa_by_age_change

Det här är en fantastisk utveckling. Färre unga börjar sitt liv som religiösa och samtidigt tappar religionen även äldre. Framförallt tappar katolicismen kraftigt, medan evangeliskt kristna växer en aning, men den grupp som har starkast bytesläge är icke-religiositeten:

US_switching

Den andra undersökningen prognosticerar global religionstillhörighet fram till 2050 och då ser det inte lika kul ut. De icke-religiösa ser ut att växa betydligt långsammare än världens befolkning, medan muslimerna ökar klart snabbast:

global_change

Orsaken till det senare är framförallt att muslimerna är unga och har höga födelsetal, med cirka 3.1 barn per kvinna medan kristna har 2.7 barn per kvinna och icke-religiösa ligger på låga 1.7:

fertility_by_religion

Flödet mellan grupperna tycks domineras fullständigt av ett flöde mellan kristendom och icke-religiositet.

world_switching

Det här är en av orsakerna till att jag jag tror att det verkliga utfallet kommer avvika kraftigt från prognoserna i den här studien. Varför skulle bara kristna fly sin religion? Det må vara svårare att hoppa av islam med tanke på att det är belagt med dödsstraff, men det är också mer attraktivt att hoppa av med tanke på hur opraktiskt det är att följa dess påbud. Dessutom borde dagens brutala inbördes stridigheter rimligen resultera i sekulära motreaktioner.

Att bara en kvarts miljon av en miljard hinduer (dvs 0.025%) kommer röra sig bort från religionen på 35 år tycks mig helt orimligt, även om det troligen är en oantastlig extrapolering av dagens trender givet de definitioner och frågeställningar man jobbat med i den här studien. Det vi ser idag är nämligen att de som är födda inom hinduismen (och inom islam) hittills fortsatt självidentifiera sig som hinduer (muslimer) trots de senaste decenniernas snabba ekonomiska och sociala förändringar (urbanisering, stigande inkomster mm).

Jag har dock en del indikationer på att extrapolationerna inte fångar verkligheten fullt ut. En indikation är att studien ger en prognos för USA 2010-2050 och detta går förstås att jämföra med den första studien som betraktat faktiskt utfall 2007-2014. Såhär ser prognosen ut:

change_2050

Men som du minns från första grafen i det här inlägget så har ”unaffiliated” i USA ökat från 16.1% år 2007 till hela 22.8% år 2014. Skulle USAs icke-religiösa på bara sju år vunnit nästan sju procentenheter och sedan på återstående 36 år bara vinna ytterligare tre procentenheter? Trots att 80-talister och 90-talister ligger på 34-36%? Knappast troligt, va? Vi har minst 10 procentenheter underskattning där, dvs 40 miljoner pers.

I råa siffror ser prognoserna ut såhär:

numbers_2050

Även om man nog inte kan jämföra kristnas benägenhet till avhopp i exempelvis Afrika med dito i USA, så tänker jag att den underskattning jag visade på ovan tyder på att kristendomen kommer att tappa betydligt mer till ”unaffiliated” och att även andra religioner kommer tappa dit. Varför kommer andra religioner tappa? Jo:

Såvitt jag förstår utgår man i studien från att alla saudier, exempelvis, är muslimer och att ingen kommer byta (exempelvis till icke-religiositet) fram till 2050, men mycket tyder på att många saudier redan är icke-religiösa och bara utför riterna pga socialt och statligt tryck. Den här undersökningen från Win-Gallup visar att bara 75% av saudierna säger att de är religiösa och att 5% identifierar sig som övertygade ateister. En annan intressant datapunkt är att 81% av katolikerna säger sig vara religiösa, 83% av protestanterna men bara 74% av muslimerna och 38% av judarna säger sig vara religiösa.

Hmm, katolik men inte religiös? Detta visar att det spelar roll hur man ställer frågan! Det är alltså betydligt fler som självidentifierar sig som judar, kristna och muslimer än som uppger att de är religiösa. Pews studie som går på den förra definitionen, att man identifierar sig inom en trosinriktning, visar att 84% anser sig knutna till en religion. Men Gallup Internationals fråga: ”Irrespective of whether you attend a place of worship or not, would you say you are a religious person, not a religious person or a convinced atheist?” gav år 2012 ett resultat på bara 59% religiösa (25% icke religiösa och 13% övertygade ateister)! 

Religiositeten ÄR på tillbakagång – enligt Gallup tappade religiositeten cirka 9 procentenheter på bara 6 år. Afrikas och muslimernas snabba befolkningstillväxt motverkar förvisso tillbakagången och kan tillochmed leda till en ökning i religiös associering, men under ytan tappar religiositeten kraft över hela världen och andelen som uppfattar sig som religiösa minskar successivt. Guskelov!

Frikoppla miljö och människa

Lyssnade idag på ett intressant inslag på Vetandets Värld i P1, med titeln Ett vildare Europa. Lyssna gärna! Inslaget handlade om organisationer som arbetar för att låta naturen ta hand om sig själv igen på stora områden, bland annat genom att återinföra utrotade arter som vildhäst och uroxe. Biologer påpekar att många växter och insekter som tycks beroende av det ”öppna kulturlandskapet” är såpass gamla och specialiserade att betande djur måste hållit ytor öppna även innan människan gjorde sitt intåg. Därför kan hyggligt återställda ekosystem vara ett alternativ till att hålla landskapet öppet med maskiner och stödsystem.

Vet inte om P1-inslaget nämnde ordet ekomodernism, men det påminde mig ändå om att jag borde skriva om det. Jag var själv en ekomodernist långt innan jag hörde talas om begreppet, och många av mina inlägg bygger på ekomodernistiska tankegångar. Jag kom i kontakt med begreppet först när jag för ett antal år sen läste en text av Schlaug där han liksom spottade fram ordet med hårt spända käkar (om nu något sådant är möjligt att göra i skriven form).

När Schlaug förklarar ekomodernismen säger han enbart att det handlar om den (enligt honom felaktiga) tesen att tillväxt och god miljö går att kombinera. Men det är inte alls det som är grunden i ekomodernismen. Det centrala temat är istället detta (för att citera ur ett ekomodernistiskt manifest som i övrigt är alldeles för långrandigt):

we affirm one long-standing environmental ideal, that humanity must shrink its impacts on the environment to make more room for nature, while we reject another, that human societies must harmonize with nature to avoid economic and ecological collapse. […] Intensifying many human activities — particularly farming, energy extraction, forestry, and settlement — so that they use less land and interfere less with the natural world is the key to decoupling human development from environmental impacts.

ecomodern_city

För att ta energi som exempel på ”intensifying” och ”decoupling”, så kan man göra en lista på alternativ, ordnat efter miljöpåverkan:

  1. Bränna fossil kol och olja.
  2. Skörda biomassa och bränna det.
  3. Förstöra älvbiotoper och sätta upp tiotusentals enorma fågelkvarnar
  4. Bygga några oansenliga fabriksbyggnader som klyver atomer.

Det går att ifrågasätta om ettan verkligen är värst. Ofta är tvåan värre, beroende på skala och omständigheter. Hursomhelst är det sista alternativet uppenbart överlägset. Där har man skippat harmonin och de diffusa naturberoende energikällorna istället byggt en relativt frikopplad energiproduktion. Vi ”intensifierar” den mänskliga aktiviteten genom att utnyttja uran som har en energidensitet någon miljon gånger högre än kol och olja.

Finns många andra exempel – ta fisk:

  1. Fiska så mycket det går.
  2. Fiska lagom så att fiskbestånden inte utarmas.
  3. Odla fisk i nätkassar i hav och sjö.
  4. Odla fiskkött i laboratorium.

Ekomodernistens dröm, om än inte realistisk i dagsläget, är förstås att frikoppla genom att odla fiskkött i fabrik. Klassiska gröna tänkare vill istället leva i harmoni med naturen genom att välja tvåan eller ännu hellre genom att odla och äta någon ekologisk grönsak istället. Trean förkastas som onaturlig och fångenskap. Att det inte tillfredsställer människans behov av mängd, upplevelse och kvalitet bryr hon sig föga om, eftersom asketismen är en del av ideologin. Att deras strävan efter harmoni med naturen har värre miljökonsekvenser än det intensiva/artificiella är inte en insikt de släpper igenom sina mentala försvar. Det blir en klubb för inbördes beundran och en sorts religiositet med svårtillgängliga, kostsamma och besvärliga riter med inslag av självspäkning, snarare än pragmatiska lösningar.

Vad sägs om att skippa åkern och odla i skyskrapa, apropå det? Säger inte att det är realistiskt, men intressant som vision:

skyscaperfarming

Visst är det intuitivt grönare att bo på landet än i stan? Och bokstavligt talat är det förstås grönt på landet, men som metafor är det fel. Stadsbor delar effektivt på infrastruktur och logistik, vilket gör att deras miljömässiga footprint är rejält mycket lägre.

GMO är också ett sätt att intensifiera mänsklig verksamhet för att kunna ta upp mindre yta och kräva mindre resurser, samtidigt som det kan tillgodose mänskliga behov av exempelvis vitaminer med mindre resursutnyttjande. Men GMO anses inte i ”harmoni” med naturen och förkastas därför av klassiska gröna tänkare. Klassiska gröna tänkare jobbar hellre småskaligt och ineffektivt – se exempelvis Urban Agriculture.

Min lojalitet finns främst hos människan och jag ser naturens värde som ett mänskligt påfund snarare än en inneboende egenskap. Utan människor, ingen värdering. Jag kräver därför inte ”hela naturen åt naturen”, men jag ser stora fördelar i att frikoppla oss snarare än att leva i harmoni. Det betyder förstås inte att de mänskliga biotoperna kommer sakna liv (tvärtom) men vi kommer se till att de oundvikliga flödena mellan systemen krymper och inte får särskilt stor påverkan på endera systemet. Det kommer på så vis också att göra såväl mänskliga samhällen som ekosystem mindre sårbara.

Vårt politiska motstånd när det gäller att minska miljöpåverkan är INTE de som jobbar hårt för att ha en fin bil och flyga på chartersemester. Motståndet finns istället främst hos de klassiska gröna tänkarna som vägrar intensifiering, motsätter sig urbanisering, strukturomvandlingar och tillväxt och istället insisterar på ineffektivitet samt fortsatt och ökat beroende av naturen. Om de kunde släppa på sin ortodoxi och se pragmatismen i ekomodernismen så skulle vi uträtta storverk tillsammans. Innan dess blir det ett nejdetkanviinte.

Kärnkraftens utbredning

Jag möter då och då ett argument som går ut på att kärnkraften inte kan reducera utsläppen tillräckligt eftersom bara ett 30-tal länder av cirka 200 har kärnkraft. Mindre länder, outvecklade länder och länder i konfliktzoner har inte förmåga att sätta upp kärnkraftsprogram, hävdas det.

Jag tycker iochförsig att det argumentet gör kärnkraft märkvärdigare än vad det är, men även om premisserna vore helt sanna så följer inte slutsatsen! Utan kärnkraftsförmåga finns ingen förmåga att använda energi storskaligt överhuvudtaget, och då finns heller inte särskilt mycket utsläpp att reducera. Faktum är att hela 81% av all elektricitet i världen produceras i etablerade kärnkraftsländer. Jag har givetvis gjort en graf på det. Håll till godo, klicka för förstoring:

nuclearcountries

Till detta kommer att något dussin ytterligare länder är i olika stadier av förberedelser för att skaffa sig kärnkraft. Vitryssland bygger två, UAE bygger fyra reaktorer och Turkiet har shoppat loss på åtta stycken, exempelvis.

Slovakien är det kärnkraftsland som har minst total elproduktion – 29 TWh/år. Cirka 96% av elproduktionen i världen sker i länder som har minst så mycket elproduktion. (Update: Armenien har en reaktor och ännu mindre total elproduktion, cirka 7 TWh/år.)

Att 81% av elanvändningen finns i länder som redan har kommersiellt producerande reaktorer, utbildad personal, matchande universitetsprogram, lagstiftning och regelverk på plats etc, visar på kärnkraftens potential. Snabbt kan det gå, dessutom. Det saknas förstås politisk vilja i många etablerade kärnkraftsländer, framförallt i Europa, att dra igång nya byggen, men den tekniska och industriella förmågan finns definitivt. Vi behöver bara sluta låta en högljudd och irrationell minoritet köra över oss som är mer lågmälda, insatta och miljömedvetna.

Helgläsning v19

1. För den som orkar: Det verkar som att Livsmedelsfacket försöker driva ett litet bageri i konkurs helt i onödan. Ord står mot ord, men sen är fackpamparnas nollkoll och beteende mot budbäraren väl dokumenterad.Finns en rond 2 också. Stor humor!

2. Ryssland stör svenskt arbete med elkablar mot Baltikum.

3. Kina har nu arbetat sig runt övriga länders intellektuella egendom på kärnkraftsområdet och började i torsdags bygga det första exemplaret av den resulterande reaktortypen, Hualong. Kina har aggressivt, redan innan bygget startade, börjat bearbeta exportmarknaderna. Man har redan överenskommelser på plats med Pakistan och Argentina och bearbetar flera andra, inklusive Storbritannien.

4. Den som senast dömts enligt Norges blasfemi-lag var Arnfred Olesen, redaktör för tidningen Fritänkaren år 1912. Lagen har alltså varit sovande, men nu, äntligen, har den avskaffats. Egentligen är det märkligt att så mycket gammal skit tillåts finnas kvar i lagtexter. Här finns ett svenskt exempel.

5. Sprutbytesprogram tycks effektivt för att minska HIV-smitta.

6. Saudis oljeminister: Bara Allah kan sätta priset på olja.

7. Vattenfalls offshore-projekt DanTysk, en vindpark på 288 MW för cirka 10 miljarder (overnight-kostnader, troligen, dvs utan räntor) har just invigts. Den ska producera som ett tiondels kärnkraftverk och är alltså dyrare än finnarnas misslyckade Olkilouto 3-reaktor, och har dessutom högre driftskostnader, en tredjedel av livslängden och ojämnare produktion. Håll utkik efter svenska regeringsförslag om att satsa extra på offshore-vind.

Innovation och arbete

Häromdagen körde Ekot i Sveriges Radio en serie inslag om taxichaufförers tuffa arbetsvillkor. När efterfrågan på lågutbildad arbetskraft är låg, så pressas den fackligt svaga och avreglerade taxibranschen hårt prismässigt. Bland de sämsta ersättningarna får taxin vid upphandling av offentliga uppdrag som färdtjänst. (Delvis, antar jag, för att färdtjänsten i tid är ganska utsmetad i tiden och inte förlagd till höglasttimmarna.)

Transport-facket vill förstås genomreglera branschen genom att begränsa antalet taxibilar, tvinga fram kollektivavtal, månadslöner istället för provisionslöner, sätta golv för ersättningen vid körningar etc. På en del socialist-orter, exempelvis Göteborg, försöker politikerna också gå dem till mötes vid upphandlingar.

Som den borgarbracka jag är ser jag inte riktigt problemet. Tvärtom är det utmärkt att branschen anställer många lågutbildade och med invandrarbakgrund, att kommunerna får mycket färdtjänst för skattepengarna och att taxipriserna hålls nere. De förslag som nämnts skulle förstås leda till försämringar för vissa grupper taxichaufförer (de som skulle regleras ut från marknaden) samt för konsumenter och skattebetalare.

Det finns exempel som avskräcker. I frihetens förlovade land, USA, har exempelvis New York City ett system där bara den som äger en ”taxi medallion” får köra taxi i staden. Resultatet av att den mängden hålls fix? Jo, det kostar strax över 1 miljon dollar att köpa en ”taxi medallion” för NYC och dess taxi-näring lobbar mot alla avregleringsförslag eftersom det skulle sänka värdet av deras investeringar i medallions.

Men klockan tickar och regleringsivrarna blir hela tiden frånsprungna av nya innovationer. De hamnar hela tiden på defensiven och har svårt att lagstifta bort förbättringar, trots att de egentligen skulle vilja.

taxi-bp

GPS-en har bidragit till att göra taxiyrket så lätt-tillgängligt som det är idag. Numera behöver man knappt kunna språket och behöver inte längre kunna hitta för att köra taxi. IT fortsätter pressa taximarknaden genom ride-sharing-tjänster som Uber. Nästa innovation, självstyrande taxis, kommer eliminera chaufförerna helt samt även börja avskaffa privathushållens bilägande. Givetvis kommer även lastbilschaufförer snart vara ett minne blott. (Notera ludditerna i kommentarsfältet.)

Så bråka ni, fackpampar, socialister och regleringsivrare, för att taxibranschen ska kunna skörta upp konsumenter och skattebetalare igen, men det kommer bara påskynda genomslaget för autonoma bilar. Ni har kanske 10-15 år på er innan det är ”game over”. I längden kan, tack och lov, nästan inget stå emot Schumpeters creative destruction.