För ett par månader sen skaffade jag mig en Nissan Leaf, en 100% elbil. Jag vet att elbilar är ett skapligt kontroversiellt ämne bland energi-tyckare. Ger det verkligen bättre miljö, mindre energiåtgång, lägre CO2-utsläpp etc? Är inte elbilar för dyra? Har de inte för kort räckvidd för att någonsin vara realistiska? Etc etc. Tänkte delge några tankar och mina upplevelser så här långt.

Motivation

Framförallt skaffade jag Leafen pga nyfikenhet och coolhetsfaktor, men även för att hjälpa till som early-adopter när det gäller en vettig miljöförbättrande innovation. För mig fungerar det bra med en elbil eftersom vi har två bilar i hushållet, så att den andra är en bensinbil. Det gör att vi mycket sällan begränsas av elbilens korta räckvidd, samtidigt som det mesta av hushållets transportarbete blir eldrivet eftersom jag pendlar fem mil enkel resa till jobbet.

Varför just en Leaf? Det fanns knappt några alternativ. Jag ville ha en normalstor bil, inte en kalle-anka-bil, och jag är för fattig/snål för en Tesla eller någon annan riktig prestigebil. Jag ville ha en ren elbil, inte en hybrid, eftersom jag tilltalas av enkelheten i drivlinan. Alltså blev det en Leaf – det är en mellanstor halvkombi med hygglig tekniknivå och är etablerad sen ett antal år och säljs i skapliga volymer.

Upplevelse

Man stör sig alltid på småsaker när det gäller nya prylar och så även här, men körupplevelsen är strålande. Jag har grym acceleration från stillastående och gaspedalen svarar linjärt och omedelbart utan störande upp- eller nerväxlingar. Motorn är i stort sett tyst, bara ett svagt vinande när man drar iväg. Superskönt.

Jag tankar normalt bara på jobbet och inte hemma, vilket betyder att jag måste dra ur och i sladden en gång per dag. Inga större problem, men det är ju inte vinter ännu. Jag antar att bilen kräver mindre reparation och underhåll än andra bilar. En elmotor bör vara rätt robust och man slipper växellåda, olja mm. Lite mindre verkstadstid och stopptid, alltså.

Räckvidden är just nu realistiskt 13 mil på den pendlingssträcka jag kör, vilket betyder att jag inte laddar hemma. Jag har ett par mil 110-väg och det mesta av resten är 90-väg, men med lägre hastigheter hade jag förstås kunnat få något bättre räckvidd. Räckvidden kommer försämras på vintern pga värmelast och antagligen kommer jag därför ladda litegrann även hemma under vinterhalvåret, men då vill man ändå ha sladden i för att ha en varm bil när man kör iväg.

Tretton mil räckvidd betyder att bilen är bunden till länet utom i nödfall, då man kan nyttja Chademo-snabbladdare på vissa McDonalds (30 min för 80% laddning). Det går rykten om att kommande generationer Leaf ska ha mer batteri – vi får se.

Ekonomi

Jag har inte köpt bilen, utan privatleasar den på två år, och utan det upplägget hade jag antagligen tyckt att det var för dyrt (ca 340,000 kr minus supermiljöbilspremie på 40,000 kr).

Nu erbjöd de ett avtal med 1500 mil/år för 3000 kr/månad, med 15 kr/mil i avgift för övermil. Leasingen bygger förstås på att Nissan tar supermiljöbilspremien, och ja, jag har lite dåligt samvete för att jag snyltar på det allmänna, men bara lite.

Halvförsäkring och försumbar skatt får jag betala själv. Om man räknar på det ser man att leasingavtalet kostar 24 kr/mil + 15 kr/mil för övermil, vilket är ganska billigt för en ny, häftig bil. Inget restvärde, så om två år kan jag lämna tillbaka bilen eller ta ett erbjudande om att köpa loss den. Eftersom arbetsgivaren betalar det mesta av elen så slipper jag den kostnaden, annars kanske man får räkna med 3 kronor ytterligare per mil.

Energi och CO2

Livscykel-studierna tyder på att elbilar sänker CO2-utsläppen även under antagandet att man har exempelvis en europeisk elmix. När man plötsligt inför en ny last så måste tillskottet på medelkort sikt komma från kol, gas eller förstörd efterfrågan. (Kärnkraft, vindkraft och solceller körs ju med respektive full förmåga och vattenkraften har bara sin tillrinning att tillgå.)

På lite längre sikt skapar dock den nya lasten incitament att skapa eller behålla produktion, och då är det rimligt att anta befintlig elmix. Om jag dessutom använder nordisk elmix så kommer CO2-utsläppen vara rejält lägre än för en bensinbil. Självklart har jag 100% kärnkraftsel från Vattenfall, men som sagt laddar jag mest på jobbet.

Batteri-degradering

Såvitt jag har förstått är degraderingen liten på så här kalla breddgrader. Dessutom har Nissan förbättrat batteriet i 2015 års modell med avseende på livslängd, framförallt värmetålighet. Men givetvis blir batteriets status om två år en viktig faktor när det gäller om jag kommer köpa loss den eller inte. Jag räknar med att ha kört ca 5000 mil då och det troliga är att jag lämnar tillbaka den och köper eller leasar en ny elbil, förhoppningsvis med lite längre räckvidd.

Statistik

Nissan har en skaplig webbsida där man kan kolla sin kör-statistik och dessutom en app varifrån man kan slå på och av laddning, värme mm och kolla laddningsstatus. Jag har hittills kört 212 mil och dragit 338 kWh för en bränsleekonomi på 1.59 kWh/mil. Min totala tid i bilen är 33h (fyhelvete vad mycket – tänk om bilen körde sig själv så jag kunde skriva blogginlägg istället).

Slutsats

Som sagt, väldigt skön körupplevelse. Det kommer vara elbil som gäller även i framtiden för min pendling. Nissan-återförsäljarna misstänker jag får betalt för att låna ut Leafar gratis några dagar till potentiella kunder, så testa gärna och spara lite soppa! Har du lagom pendlingssträcka och en annan bil i hushållet kanske detta passar dig lika bra som mig? Och nej, tyvärr får jag inte betalt av någon för det här inlägget heller.