Från ett kommentarsfält på Ny Tekniks forum:

”De enda som förlorar på vindkraften är kraftföretagen vars vinster minskar.”

Detta är en mycket vanlig tankegång som även framförs av miljöpartiet mfl organisationer vars relation till sanningen är lite … komplicerad. Man hävdar sig ha stöd från en rapport från Energimyndigheten som jag tyvärr inte lyckas hitta. (Men eftersom Energimyndigheten är en myndighet som hålls i tighta politiska ledband och vars generaldirektörer är handplockade kärnkraftsmotståndare så skulle det inte förvåna mig om rapporten existerar.)

Rapportens resultat skulle alltså vara att subventionerna ökar utbudet på ett sånt sätt att elpriserna sjunker med ett större belopp än subventionerna. Därmed skulle vi konsumenter gå skadeslösa ur tvånget att betala elcertifikat. Det här är en typ av magi som givetvis är precis vad vindkraftsförespråkarna vill höra men som borde få var och en med förmåga till kritiskt tänkande eller känsla för nationalekonomi att börja ställa besvärliga frågor.

Exempelvis – vilka andra varor eller tjänster är sådana att vi borde tvingas subventionera dyrare varianter istället för att låta marknadsjämvikt råda? Kan vi subventionera blåmögelost och tjäna på det genom att övriga ostpriser sjunker? Subventionera högafflar med skaft av ebenholts för att tjäna igen det på vanliga högafflar? Subventionera nya cabriolet-bilar för att sänka priserna på alla bilar på begagnat-marknaden?

En kanske ännu viktigare fråga än existensen av eller sannolikheten för den typen av märkliga utbud-efterfråge-kurvor: Kan vi verkligen förutsätta att det inte gör oss något att kraftföretagens vinster minskar på detta sätt!?

Ett tanke-experiment: Anta att den dominerande smörproducenten är statlig och tjänar bra med pengar pga hinder mot nyetablering av konkurrerande konventionell smörproduktion. Sen tvingas vi konsumenter subventionera lyxsmör från ekologiska bergsgets-farmer på Kebnekaises nordsluttning till trefaldig produktionskostnad. Detta visar sig märkligt nog öka utbudet och sänka smörpriserna med ett större belopp än subventionen. Är allt frid och fröjd då? Är den ENDA som förlorat något den stora statliga smörproducenten?

Har man inte glömt att smörproducenten inte längre kan leverera in sina miljarder till statskassan? Alltså blir även skattebetalarna lidande. Och även om smörproducenten är privat och ägs av bland annat våra pensionsfonder, så går vi miste om utdelning, vinstskatt mm. Det är ett alltför vanligt socialistiskt önsketänkande att fördyringar och försämrade intäkter kan hållas isolerade till någon liten klick av kapitalister som vi inte behöver bry oss om, snarare än att skadeverkningarna sprider sig i samhället.

Och är det inte ganska uppenbart att det hade blivit ÄNNU större kostnadssänkningar och utan subventioner om vi helt enkelt hade tillåtit nyetablering av vanliga ko-bestånd istället för att tvinga varandra att satsa på bergsgetter på Kebnekaises nordsluttning? Tjäna på att subventionera? Nejdetkanviinte!