månadsarkiv: maj 2014

Mer resonerande på andra språk?

Det är fascinerande hur lätt det är att lura den mänskliga hjärnan. Forskare har funnit att om ett moraliskt dilemma formuleras på ett främmande språk så svarar folk mer rationellt.

Det problem man använt sig av handlar om att fyra personer håller på att köras över av ett tåg, men du har möjlighet att rädda dem genom att knuffa ner en enda väldigt tjock person på spåret för att få stopp på tåget. Det visar sig att det är väl magstarkt för de flesta.

Däremot, om man istället har en person på ett annat spår, och du kan dra i en spak för att växla spår och låta denne bli överkörd istället för de fyra andra, då är det många fler som gör det. Problemet är sakligt sett helt ekvivalent, men spaken och det andra spåret skapar emotionell distans jämfört med knuffen!

Man har sett att folk i större utsträckning väljer den utilitaristiska vägen (att döda den enda för att rädda de fyra) om problemet formuleras på en persons andra-språk. Forskarna hypotetiserar att hanteringen av det språk man inte är fullständigt flytande i aktiverar hjärnans resonerande förmåga och undertrycker det intuitiva. Är man sämre på språket så blir responsen rationellare.

Artikeln nämner också att asiater, av någon anledning, betydligt mer sällan ger det kalla, resonerande svaret.

Crowdfunding för svensk kärnkraftsforskning

Du har inte $300,000 som du inte vet vad du ska göra med? Isåfall finns det ett utmärkt svenskt kickstarter-projekt inom innovativ kärnkraftsteknik för dig. (Hat-tip till signaturen Mansson!) Det handlar om en kritisk komponent för blykylda snabba breeder-reaktorer som utvecklas vid avdelningen för reaktorfysik på KTH under ledning av professor Janne Wallenius.

Tyvärr ser det inte ut som att projektet är ens i närheten av att nå sitt mål med bara några dagar kvar, men det är ändå hur kul som helst att se att avancerad och framåtsyftande svensk kärnkraftsforskning lever, tar för sig och engagerar allmänheten!

Inget piratparti för mig

Jag får rodnande erkänna min relativa okunnighet när det gäller EU-parlamentet. När jag flaggade för att piratpartiet var ett huvudalternativ för mig i EU-valet, så hade jag nämligen bara skaplig koll på deras portalfråga, men inte på hur de organiserat sig. Nu har jag läst på lite mer och ser att piratpartiet har sålt sig till den gröna gruppen i EU-parlamentet.

”Christian och Amelias fokuserade plattform har vidare gjort det möjligt att förhandla om att stödja gruppens positioner i allmänhet i utbyte mot att De gröna följde Christian och Amelia i Piratpartiets kärnfrågor.”

Ni som följt den här bloggen inser nog att det är lite svårsmält för mig. Jag får gratulera PP till ett smart och lyckosamt taktiskt drag som kraftigt stärkt deras genomslag för integritetsfrågorna. Men jag måste söka mig annorstädes.

Partigrupperna är viktiga och Fp och C verkar ha minst dåligt sällskap i den liberala gruppen, så det får nog bli att leta rätt på en folkpartist att kryssa. Jag har inte bestämt mig helt och är öppen för alla förslag, förstås, men M är tillsammans med Kd lierat med de stock-konservativa partierna och det har jag också lite svårt för.

Solcellslöftenas bedräglighet

Jag skrev om hur vansinnigt solceller är ur ett privatekonomiskt perspektiv för en månad sen. Nu har jag insett att verkligheten är ännu värre än den kartan. I det här inslaget i SRs Klotet får vi höra hur solcellsägare känner sig lurade efter att de upptäckt (i efterhand, eftersom Vattenfall inte informerade om det) att man behöver momsregistrera sig för att få betalt för inmatad el. Momsregistreringen och det månatliga byråkratiska krånglet är knappast värt besväret, visserligen beroende på hur man värderar sin tid, och alltså förlorar man ca 25% av elen utan ersättning. Dessutom var årets tilldelning av investeringsbidrag slut, så de fick nöja sig med ROT-avdraget.

Det nya scenariot för återbetalningstid jämfört med återbetalning av villalån ser ut såhär – dvs man kan inte räkna med att investeringen någonsin betalar sig:

sol-25-procent

Återigen påminner jag om att detta är något av en glädjekalkyl för solcellernas del. I själva verket tillkommer underhållskostnader mm, enligt det gamla inlägget. Dessutom är dessa problem med svikna löften och otydlig information en västanfläkt mot hur det kan bli, om vi tittar på hur grundlurade solcellsägare blivit i Spanien. Enormt många som satsat sina livsbesparingar bara för att finna investeringarna närapå värdelösa efter att feed-in-tarifferna avskaffats.

Nu kommer borgarna snart ändra spelplanen litegrann med ett skatteavdrag på 60 öre/kWh, men om ni tror att ett spanskt scenario inte kan hända efter en solcellsbubbla och ekonomisk krasch i Sverige under kommande mandatperioder, tänk igen!

Den som investerar med förhoppningen att dessa 60 öre i skattereduktion (eller något annat bidrag eller ens frånvaro av skatt) ska gälla för evigt riskerar att bli besviken. Nästa år återinför väl sossarna fastighetsskatten igen, och vad blir taxeringsvärdet för solcellsanläggningen? Antagligen undantas den, givet dagens grönpolitiska klimat, men det kan ändras.

Don’t do it!

Förnybart slukar 6.5 miljoner jobb!

En rapport av IRENA, International Renewable Energy Agency, får nu allt större spridning i gröna sammanhang. Rapporten uttalar att förnybar energi tillhandahåller (”provides”) 6.5 miljoner jobb i världen:

Sanningen är förstås att förnybar energi förbrukar 6.5 miljoner arbetstillfällen. Arbete är en resurs vi förbrukar, inte en vara vi konsumerar! Ju större sysselsättningen i en sektor är, desto sämre är det, allt annat lika. Att gröna och förnybart-vurmare inte förstår detta nationalekonomiska fundamenta är symptomatiskt.

Här ser vi förresten ytterligare ett tydligt bevis på hur extremt dyrt det är med solceller. Vindkraften och solcellerna ökade med ungefär lika mycket i märkeffekt år 2013 (ca 36 GW), men eftersom vindkraften har 30% kapacitetsfaktor och solcellerna under 15%, så producerar solcellerna hälften av energin med trippla arbetsinsatsen!

Uppdelat på länder ser det ut såhär:

Kina sysselsätter alltså oerhört många i att tillverka svarta takdekorationer i kisel och aluminium och spola ut dess process-kemikalier i naturen. (Ändå har man väl inte räknat med alla fina gruvjobb för att ta fram sällsynta jordartsmetaller.) Brasilien är en gigant inom regnskogsskövling för socker-rör-etanol och USA kör fortfarande en del subventionerad majsetanol som mest grön-tvättar fossil energi. Tyskland fortsätter förstås att irrationalisera sin energiförsörjning på känt manér. Nästa år börjar det på allvar även hos oss, när de rödgröna vunnit.

Ukraina av med värsta ryssarna

Ukrainas provinser Luhansk och Donetsk har röstat för självständighet och kommer antagligen ansluta sig till Ryssland i ett senare skede. För Ukraina vore detta en fantastisk utveckling. Mycket av Ukrainas svårigheter under det senaste decenniet har bestått i striden mellan ryssvänliga och EU-vänliga intressen i parlamentet och i presidentvalen. Nu går detta mot sin slutliga lösning.

Nu när Ukraina slipper Luhansk, Donetsk och Krim, så rycker man undan 4.86+9.55+3.22 = 17.63 procentenheter av valstödet för rysskandidaten.

Västkandidaten förlorar däremot bara 0.42+0.68+0.71 = 1.81 procentenheter. Eftersom ryssvänliga Janukovich vann med 48.95% mot västvänliga Julias 45.47% i presidentvalet, så kommer styrkebalansen nu skifta till 31.32% mot 43.66%, eller, om vi normaliserar till 100%, cirka 42% mot 58%. Kanske ännu lite bättre, om en del dessutom flyttar för att hamna i sitt favoritland.

Om nu Ukraina kan konsolidera i den nya situationen och fokusera sina krafter konstruktivt på ekonomiska reformer och samarbete/handel med väst, så kommer de gå utmärkt för dem. Utbrytarprovinserna kommer med tiden att se med avundsjuka på sina västliga grannar med sitt högre välstånd och större medborgerliga rättigheter. Grattis, Luhansk och Donetsk, till ert sista fria val på många decennier!

Repliker på CO2-moratoriumet

Jag bloggade häromdagen om det grönakademiska komplexet och om 23 ”framstående forskare och debattörer” som på DN debatt krävde ett stopp för alla offentliga åtgärder som ökade CO2-utsläppen. Det kan vara lite intressant att notera att DN Debatt tagit in fyra repliker på en gång – ovanligt mycket.

Miljöminister Lena Ek (C) påpekar att vi inte kan ha ett superdepartement som bestämmer över Umeås bussinvesteringar, samt att Sverige ligger långt framme med sin rejält tilltagna CO2-skatt. Helt okej svar.

Bengt Kriström, professor i Naturresursekonomi, Umeå universitet, slår den kombinerade tankeförmågan hos de 23 tidigare skribenterna med hästlängder när han påpekar att Sveriges CO2-skatt räcker för vår del, och nämner precis som jag gjorde att det är upp till grönakademikerna att visa att deras förslag är ett vettigt hushållande med knappa resurser.

Åsa Romson och Helena Leander (Mp) är överlyckliga över att de fått draghjälp och vatten på sina kvarnar.

Slutligen replikerar tre professorer från Göteborg, Christian Azar, den ökände och mycket måttligt seriöse kärnkraftsmotståndaren Tomas Kåberger samt Thomas Sterner, fd styrelseledamot i Folkkampanjen mot Kärnkraft. Även de invänder mot superdepartementstanken och det ekonomiskt rimliga i ett moratorium. Överraskande seriöst från detta gäng!

Energi-subsidier

Ett vanligt grönt mantra är att subsidierna för fossiler och kärnkraft är mycket större än subsidierna för förnybart – implicit menar man att för att det ska bli rättvist bör minsann förnybart subventioneras lika mycket eller mer än idag.

Siffrorna som används för framförallt fossil-subsidierna växer år från år. Det hela fungerar som en sorts auktion där högst siffra vinner kampen om mediautrymme och citatmängd. Det högsta budet just nu är IMFs rapport som visar på globala fossilsubsidier på cirka $1.9 biljoner, eller cirka 2.5% av global BNP. Jag hittar inga riktigt färska siffror för globala förnybart-subsidier, men en siffra som cirkulerar är $88 miljarder för år 2011.

Men vad består då subsidierna i IMFs rapport av? Jo, en mindre del, $480 miljarder, är direkta subsidier där stater kan sägas betala ut pengar, iallafall nästan. Det handlar om att framförallt oljeproducerande länder säljer bensin och gas-el till medborgarna till självkostnadspris, för att de verkligen ska inse att de får del av kakan. Se följande graf:

direkta_subsidier

MENA = Mellanöstern och Nordafrika. LAC – Latinamerika. E.D. Asia = Utvecklingsländerna i Asien, CEE-CIS = Forna östblocket. Adv = I-länderna.

Vi kan alltså se att i-ländernas fossilsubventioner är helt försumbara. Att u-länder förslösar sina fossilresurser är inte ett rimligt argument för att i-länder som Sverige och Tyskland ska slänga $88 miljarder i sjön på förnybart! Sen bör man givetvis betänka att fossilerna ger oss i storleksordningen 85% av energin och vind+sol som tar hem lejonparten av förnybartsubsidierna genererar i storleksordningen 2%. Skulle fossilt få förnybartsubsidier skulle det alltså kosta bortåt $88*(85/2) = $3700 mdr!

Men okej, $480 mdr till fossilt var den mindre delen av subventionerna. Resten då? Jo, det handlar om $2400 mdr ytterligare, och detta utgörs av beräknade externa kostnader för fossilanvändningen, dvs växthuseffekt samt andra miljöföroreningar och dess påverkan på luftvägshälsa, cancer mm. Men de har märkligt nog också tagit med kostnader i form av trängsel på vägarna, vägslitage och bilolyckor, trots att vi skulle få dessa också med förnybar energi och trots att det givetvis finns stora positiva externaliteter i att vi kan transportera oss själva och varor snabbt och lätt.

Jag har inte hittat någon tydlig metodikbeskrivning, men allt tyder på att man inte heller dragit av för de enorma skatter som de avancerade ekonomierna (utom USA) belagt fordonbränsle med. Dessutom verkar man addera på frånvaron av momsuttag på de externa kostnaderna! Man räknar alltså bara med den negativa sidan av allt, plus moms, men inte den positiva. Total-subsidierna enligt IMF kan du se i grafen nedan:

totala_subsidier

 

 

Det här är knappast heller en bra motivering till att vi ska bränna pengar på vind och sol. Två fel gör inte ett rätt, som bekant. Däremot kan det vara en bra motivering till att så tydligt och så rättvisande vi kan internalisera externa kostnader. Vi i Sverige har redan gjort detta, även om vi låter exempelvis jordbruk och flyg komma undan en del pga internationellt konkurrenstryck. Vi kan hursomhelst med gott samvete avskaffa elcertifikaten och skippa alla former av solcells-subventioner.

Som en sido-not: En vanlig teknik i USA för att blåsa upp fossilsubsidier-siffrorna där är att räkna ihop fossil-industrins andel av skattelättnader som all industri åtnjuter. (USA är ju bra på att ha skapligt höga och breda skatter och sen införa ”tax breaks”, dvs undantag eller temporära sänkningar. ) De påhittade kärnkraftssubventionerna får jag återkomma till.

Sen på bollen

Något jag inte hade räknat med när jag började blogga är att jag såpass ofta skulle tänka ”jaha, han/hon hann före”. Kanske dumt tänkt, för alla läser väl inte alla bloggar, men självklart är det roligare att skriva mer originellt. Därför tänkte jag börja komplettera mina vanliga inlägg med en bloggpostning varje vecka innehållandes en liten kommenterad sammanställning av sånt som jag läst och funnit intressant. Det här inlägget får bli en liten smygstart.

Senaste prylen var Spurious Correlations. Jag fick det i ett fb-flöde en kväll och såg det som en självklar blogg-kandidat. Morgonen därpå skrev Cornu om det, och då lade jag det på hyllan, men det är såpass kul och instruktivt att det är värt att nämna.

Det handlar alltså om en site som samlat på sig en massa data och låter dig välja hur du ska korrelera dem. Med sådan ”data mining” kan man få fram massor med helt vansinniga samband, och tyvärr tar en hel del mindre seriösa alarmister och demagoger fram sitt material på det här sättet.

Bland andra nyheter har vi en riktig flygande-grisar-grej – Naturskyddsföreningen ska vara på väg att ta en rationellare ståndpunkt när det gäller GMO!

Det grönakademiska komplexet

Det ”militärindustriella komplexet” i USA anses av vissa konspirationsteoretiker styra landet. Låt mig istället, på liknande manér, introducera det grönakademiska komplexet i Sverige! Ett av dess nätverk, inkluderande 23 personer varav de flesta professorer, argumenterade igår på DN Debatt för parollen: Bannlys alla politiska beslut som ger klimatutsläpp.

På rubriken låter det som att de hade en väldig otur när de tänkte, och inget i artikeln tyder heller på något annat. Det är märkligt bara att någon överhuvudtaget kan få för sig att det är en bra idé att Sverige, med en promille av världens CO2-utsläpp, ska strunta i allt vad kostnadskalkyler heter och helt sonika strypa allt nytt som kan ge CO2-utsläpp, men att exempelvis en professor i miljöekonomi kan få för sig det är helt surrealistiskt. Kryddningen med implicit kärnkraftsmotstånd hjälper inte upp intrycket: 100 procent förnybar energi före 2050″

Lite observationer om undertecknarna: De 23 verkar vid 10 olika akademiska center, men hela 9 stycken, cirka 40%, är verksamma i Uppsala på universitetet eller i anknytning. Ett par av undertecknarna är hedersdoktorer, i det här fallet politiker. Av de riktiga akademikerna är det bara en enda som varken är statsvetare eller hör till tvärvetenskapliga miljö/hållbarhetsinstitutioner. (Denna udda fågel är istället astrofysiker.)

De institutioner som är representerade, utöver astrofysikerns, är:

  • Institutionen för strategisk hållbar utveckling – Blekinge universitet
  • Avdelningen för miljösystemanalys, Chalmers
  • Chemical Environmental Science group, Chalmers
  • Energy Systems Planning, Energy and Climate Studies, KTH
  • Historiska studier (miljöhistoria), KTH
  • Department of Thematic Studies – Technology and Social Change, Linköpings TH
  • Human Ecology Division, Lunds universitet
  • Nordiska Afrikainstitutet, Uppsala
  • Stockholm recilience centre, Stockholms universitet
  • Ekonomiinstitutionen, SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet)
  • Institutionen för ekonomi och teknik, Biometri- och miljöanalys-gruppen, SLU
  • Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet
  • Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet
  • Uppsala Centre for Sustainable Development, Uppsala universitet
  • Departement of Peace and Conflict Research, Uppsala universitet

Det här är en schysst lista på institutioner och avdelningar, men skrapar bara på ytan. Eftersom Karl-Henrik Robèrt var med på artikeln och artikeln hade skrivningar inspirerade av det naturliga steget (en skattereform där skatten på vanliga arbeten ersätts av skatt på jungfruliga råvaror”) så kanske undertecknarna främst hämtats från den skolan?

Det finns alltså många andra grönakademiska nätverk och institutioner som inte var med på just den här debattartikeln. Vi har exempelvis ”Institutionen för geovetenskaper, Naturresurser och Hållbar utveckling”, där Kjell Aleklett håller hov och utbildar doktorander i fånig peak oil-ideologi. Vi har ”avdelningen för fysikalisk resursteori” på Chalmers där Christian Azar håller i trådarna. Eller Per Kågesons avdelning på KTH. Med sina tongivande professor och kadrer av underställda doktorander framstår dessa grupper inte sällan som lätt sekteristiska.

Missförstå mig rätt – jag betraktar det mesta av forskningen som legitim, och ämnesområdena är oftast viktiga. Men när man som jag hängt med länge i vad som skrivs och vilka band som finns mellan politiker, universitet, non-profits som naturskyddsföreningen och akademiker, infinner sig en ganska olustig känsla som är svår att skaka av sig. Den här DN-debatt-artikeln stillar inte precis den olustiga känslan. Det finns akademiker som tar maximet ”speak truth to power” på allvar, och det finns de som inte gör det, det är iallafall helt klart! Hade jag grävande som heltidsjobb skulle jag försöka göra en mer systematisk kartläggning, men för närvarande får detta skissartade inlägg, hur otillfredsställande det än är, duga.

Den som vill fördjupa sig i ett väldigt näraliggande ämne kan läsa om genusvansinnet (det genusakademiska komplexet?) på Tanja Bergkvists blogg. Hon skriver inte så mycket längre, och hennes bloggpostningar är alltid för långa, men några nedslag i hennes historiska bloggpostningar är absolut värt tiden!