”Alla skor ska vara bra, alla elever ska ha rätt till bra skor. Därför måste vi slänga ut marknadskrafterna vars intresse är att maximera egen vinst hellre än att fixa bra skor.”
Så låter det om vänsterpartiet, fast givetvis om utbildning istället för skor. Vi som var med när muren föll såg vad som fanns där bakom. Vänsterpartiet är förstås akut medvetet om det, men ändå ger de sig inte. ”Det är ju inte DEN sortens kommunism vi ska ha.” I den mån de alls försöker sig på att förklara hur det kommer sig att kommunism är bra just inom skola-vård-omsorg, så säger man något vagt om att det är skillnad på att hantera människor och hantera produkter. Håller det? Knappast. (Om jag fick välja skulle jag hellre göra tvärtom, så att viktiga saker som vård-skola-omsorg vore marknadsekonomiskt organiserade medan godis- och läskproduktionen gjordes statlig. Inga köer i vården, tre månader för att få godis.)
PISA-undersökningarna är på var mans läppar idag och skolfrågan börjar bli het. Det är utmärkt och jag hoppas något gott kommer ut av det. Jag återkommer i frågan, men denna gång nöjer jag mig med att be alla läsa Patrik Lindenfors om evidensbasering i skoldebatten.
Intressant läsning på Lindenfors blogg. Pedagogerna som kritiserar evidensbasering är nog samma som trodde att katederundervisning inte ger samma problemlösningsförmåga som ”självlärande”. Och som trodde att det var större risk för betygsinflation med de gamla relativa betygen än de senare målrelaterade. Antagligen har de under sin egen skolgång haft svårt för katederundervisning generellt och matte speciellt och gör vad de kan för att sabba de momenten.
Skönt att det finns nån som ger gensvar på cornucopias vansinne, hoppas alla vilsna självar som tror på hans trams hittar hit.
Alla skall med, är väl ett annat sätt att säga, ingen får gå före?