Vem bryr sig?

Fotbollshuliganen som slog ihjäl en fyrabarnsfar häromdagen, bryr han sig om fotboll? Bryr sig frikyrkobesökare om Jesus? Bryr sig gröna om miljön? Bryr sig nationalister om Sverige?

På något plan gör de det, förstås. Samtidigt, skulle jag vilja påstå, gör de det inte. De tror att de bryr sig, de intalar sig att de bryr sig. Men i själva verket så drivs de av att passa in någonstans, vara något, ha en tillhörighet, en identitet. Kanske söker de ruset av att delta i en masspsykos. Den grundläggande motivationen är uppenbart social och alla resonemang om nytta och principer är efterhandskonstruktioner som anpassas till gruppen. Att man blir det ena eller det andra beror mycket på tillfälligheter, vad man råkar halka in på och vad man gör social investeringar inom.

Nu har IPCC publicerat en ny sammanfattning av klimat-läget, som givetvis är värre än någonsin. De gröna talar om att världen snart är obeboelig och tävlar i att hitta på olika skäl till och konspirationsteorier kring varför andra inte bryr sig. En del dömer rentav ut mänskligheten som hopplös, men inte för ett ögonblick tittar de sig i spegeln och frågar sig om de själva bryr sig om global uppvärmning. På riktigt, alltså. Lackmuspapperet, i det här fallet kärnkraftsfrågan, ger ett tydligt utslag!

Moraliskt sett går det intellektuellt resonerade före det socialt påbjudna. När det senare undertrycker det förra uppstår verklig, objektiv omoral. För den som vill tillägna sig filosofin bakom dessa två kanske märkliga påståenden rekommenderas de två romanerna ”Zen och konsten att sköta en motorcykel” samt ”Lila: En studie i moral” av Robert M. Pirsig. För övrigt är dagens DN Debatt-inlägg obligatorisk läsning för alla som är intresserade av rationellt beslutsfattande, i stort och smått.

3 tankar kring ”Vem bryr sig?

  1. Anser mig själv ha varit en den av den där masspsykosen, i kärnkraftsfrågan och andra frågor, men slås fortfarande av hur hart när omöjligt det är att vakna upp ur den. Mig tog det ett år, minst.

    Har följt dig på fleratlet debattforum med stor behållning. Några tankar/erfarenheter om hur man får folk att komma till sans ? Jag har stångat mig blodig mot folk som jag i flera avseenden ser som mina intellektuella övermänniskor. Men i en del frågor är det som att en röd hinna fälls framför deras ögon och vanliga argument biter inte längre.

    Tackar i övrigt för denna blogg!

    1. Tack för vänliga ord! Jag tror inte riktigt på att få just den man snackar med att komma till sans, tyvärr. Forskning visar att fakta ofta får motsatt effekt. Tänkte blogga om det någon dag, se exempelvis:
      http://www.boston.com/bostonglobe/ideas/articles/2010/07/11/how_facts_backfire/

      Det krävs en enormt autonom, prestigelös och logiskt inriktad personlighet för att ändra ståndpunkt på studs när man möter kraftfulla argument. Och eftersom målet för de flesta som sagt är att passa in socialt, så finns det egentligen inga argument som biter, heller. Det man kan sikta på, vilket jag också gör, är att korrigera världsbilder och tillhandahålla fakta på ett sätt som övertygar de som tidigare inte hade någon stark åsikt, och som ger starkare ammunition till mina meningsfränder. På så sätt skapar man också ett socialt sammanhang att passa in i för övriga.

      Om man verkligen måste försöka övertyga någon, så tror jag på att försöka vara så icke-konfrontativ som möjligt (vilket jag oftast orkar bara i verkliga livet). Ställ försiktiga, ledande frågor med fakta inbakat: ”Med tanke på Fukushimas följder, tycker du att kärnkraften eller AGW verkar vara det stora hotet mot mänskligheten?”. Får man ett vettigt svar (AGW) kan man försöka förstärka det: ”Jag håller med. AGW hotar ju hela planeten och vår civilisation, och kommer allra minst dränka enorma värdefulla och tättbefolkade kustområden över hela jorden. Kärnkraft verkar ju bara på allvar hota några kvadratmil.” Försök få motparten att uttala slutsatserna och försök undvik att locka ur henne felaktigheter som kan leda till låsningar och konfrontation.

  2. Håller på att läsa igenom ”Zen och konsten att sköta en motorcykel”. Mycket bra bok! Kom gärna med fler bok rekommendationer. Tack för denna!

Lämna ett svar till T Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *