Identitetspolitik, KEE och KBT

Jag misstänker att många av bloggens läsare som umgås i normala vuxna sammanhang inte har så bra koll på vad som är inne i politiska kretsar. Den här bloggpostningen är ägnad åt att hjälpa till med det, men som fond skulle jag vilja peka i en annan riktning, mot de mer klassiska idealen. Bloggen firar nämligen att en favorit, Kajsa Ekis Ekman (KEE), i dagarna förlänats Leninpriset (som tyvärr inte längre utdelas i Jan Myrdals namn). Man skulle kunna gissa att pris-motiveringen lyder något i stil med detta:

I sin journalistik, essäistik och kulturkritik är Kajsa Ekis Ekman som en frisk fläkt från Leninmausoleets källarregioner. Med sin sylvassa penna författar hon outtröttligt hätska utfall mot varje tänkbar aspekt av frihetlig organisering i ekonomin. Samtidigt har hon med stort civilkurage stått fast vid kommunistisk traditionalism genom att vägra ge efter för identitetspolitiska krav på att ge transpersoner tolkningsföreträde.

Helt centralt i Kajsas föredömliga värv som en av Sveriges mest kallhamrade kommunister är att aldrig, aldrig försitta en möjlighet att agera megafon åt vänsterdiktaturer. När fem miljoner flytt Venezuela, när Caracas många kidnappare vägrar ta emot lösensummor i lokal valuta, när miljoner lider och dör i brist på mat och mediciner, är Kajsas narrativ en orubblig och stolt karbonkopia av regimens: ”Det är klassförrädarna, borgarna och USA-imperialisterna som bär skulden!” Inte bara Maduro tackar dig, Kajsa. Lenin, där i sin sarkofag av glas, har just idag ett fridfullt leende på sina läppar!

Den identitetspolitik som prismotiveringen nämner dominerar fältet till vänster om S idag. Otaliga vänsterkommentarer till KEEs pris är avståndstagande pga att hon är en så kallad TERF, en ”Trans Exclusive Radical Feminist”, dvs hon går inte med på att män hur som helst ska kunna appropriera kvinnorollen för att ta plats i kvinnofängelser, i simhallarnas dam-omklädningsrum, som guldmedaljörer i kvinnoidrott etc. Detta ställningstagande betraktas av de med god känsla för de rådande politiska modeströmningarna som ”hat mot transpersoner” och att ”förneka transpersoner deras mänskliga rättigheter”.

Trigger warnings

Nära knutet till identitetspolitiken finns en tanke om ovillkorlig respekt för var och ens individuella upplevelse, allas rätt att vara överkänsliga, att bli triggade, samt att omgivningen måste ta hänsyn till detta och bereda trygga rum, sk ”safe spaces”. Redan 2014 utspelade sig en fantastisk tråd i en (för genren relativt sansad) feministisk facebookgrupp som började med att en medlem postade följande bild.

Omedelbart krävde en annan medlem TW (”Trigger Warning”) innan sådana ”sjukt kränkande” bilder postades. När nästa person invänder att de tyckte bilden var kul så blir svaret från den triggade att ”Tyck gärna exakt vad fan du vill. Men sitt fan inte och berätta för en annan vad en känner.” En ytterligare triggad person skriver ”Idag har jag haft en jobbig dag och det var inte bra att jag såg denna bild just nu.” (Den tänkbara sexistiska tolkningen är alltså att mat avsedd för en kissekatt, en ”pussy”, lagts i en kvinnas lunchlåda.)

Skitstormen fortsätter i en mycket lång räcka inlägg där en del, inklusive moderatorerna, tycker att triggerwarning är överdrivet på denna bild. En man i skinande rustning rycker in till de triggades försvar och skriver ”det känns verkligen inte ok att ni sitter här och retar en person som mår dåligt för att ni inte kan förstå hur det kan komma sig. Det är priviligierat och respektlöst”.

Democratic Socialists of Americas konvent

I samma triggad-genre återfinner vi en konvent för DSA i somras, USAs motsvarighet till vänsterpartiet, ungefär. Här tas stor hänsyn!

Man behöver nästan se klipper från 1:50 ett par-tre gånger för att förstå allt som händer. En triggad kille ber auditoriet att vara tystare. Han introducerar sig med namn, hemort och ”he/him”, dvs han definierar vilka personal pronouns han vill att folk ska använda när de talar om honom. Men det allra första han säger är ”Ehm, guys, …”. Då blir en hen i rött linne och rött hår nere till höger i bild synbart agiterad! Hen går bort till micken och protesterar mot kränkningen det innebär med könat språk. (Sen får AOC, Alexandria Ocasio-Cortez, en känd demokratisk kongressledamot som gästtalade på konventet, avsluta klippet med att framhäva att det är såhär man organiserar sig politiskt, bygger maktposition och förändrar landet.)

Maktspel som skapar psykiska problem

I ett alltmer tillrättalagt och skyddat samhälle är social-justice-kulturen med sina trygga rum och triggervarningar ett naturligt nästa steg. Och när narcissism och överkänslighet belönas med uppmärksamhet och tolkningsföreträden i sociala och politiska spel, så skapar man feedbackloopar som givetvis ger mer känslighet och dåligt mående.

Bland de framgångsrikaste verktygen inom beteendevetenskapen är KBT där man gör tvärtom, där man genom att utsätta personer för stegrande triggningar gör dem mer robusta. Idéerna om trygga rum, om kulturell appropriering, den drabbades tolkningsföreträde, upphöjandet av allt smalare minoriteters klagovisor till gospel, gör oss alla en björntjänst. Det långsiktiga resultatet är mer triggning, inte mindre.

Så när exvis DSA skapar trygga rum påhejade av OAC ligger en leninistisk KEE närmare KBT. Det får man ändå ge henne!

  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *