Fukushima och postfeminismen

Här är en bok som jag överväger att faktiskt inte läsa i sin helhet. Radiation Brain Moms and Citizen Scientists.

Jag är som bekant av övertygelsen att japanska staten kraftigt överdrivit sin reaktion på Fukushima och gör stor skada när man bekräftar folks oro och öser enorma pengar på onödiga åtgärder. Men författaren av den här boken är inte riktigt av samma åsikt, tycks det mig.

Det är trots allt lite fascinerande. Jag läser början:

”My argument in this book is that the constraints for citizen scientists came from the much broader forces of neoliberalism, scientism and postfeminism.
[…]
This book analyzes the complicated relationship between citizen science and politics in post-Fukushima Japan through the concept of food policing, which refers to the censoring of people’s concerns about food safety in the name of science, risk analysis and economy.
[…]
the complicated ”entanglement” implicates women in the often problematic tendencies of the modern scientific paradigm. Because of the dual stereotypes of women as domestic and irrational, food policing particularly targets women as people who have a strong attachment to food issues and who tend to act out of deficient scientific knowledge.
[…]
if citizen science becomes a means to perform a neoliberal, technical citizen, its radical political potential is likely to be lost.
[…]
Redress from injustice from contamination is difficult when citizen mobilizations are constrained by prevailing preferences for neoliberal, postfeminist and technical-rational identities.
[…]
Instead of judging what the true state of contamination was and what the appropriate response should have been, I am more interested in the power relations that shaped dominant understandings of these issues: Who had the power to decide the right way to be concerned”
Det är alltså problematiskt att hobby-alarmister och skadeståndskrav begränsats av att olika krafter i samhället:
  • vill behandla ekonomin seriöst (läs: är neoliberaler)
  • tycker att Fukushima ska bedömas främst naturvetenskapligt (läs: är scientister)
  • inte lägger sig platt när en kvinna tycker något (läs: är postfeminister)
Nå, det är inte så konstigt att jag inte begriper mig på det här, eftersom jag befinner mig ovanligt långt ut på den neoliberala, postfeministiska och teknik-rationella sidan. Kanske borde jag läsa boken ändå, för att öka mina kunskaper om den andra sidan. Men nä, jag tror jag skippar det, för den här gången.
  •  
  •  
  •  
  •  

2 reaktioner på ”Fukushima och postfeminismen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *