Glöm lägre konsumtion

Har gjort en egen prognos för elproduktionen fram till 2040 nedan – låt mig återkomma till varför. Gröna nätdebattörers prioritetsordning när det gäller klimatet tycks vara ungefär detta:

  • personlig asketism, ffa inga flygresor och inget kött
  • företag ska inte få göra vinst / nytt ekonomiskt system
  • dra ner på konsumtionen och införa handelshinder
  • köpa solceller

Detta inläggs fokus ligger på konsumtionsneddragningar och asketism medan övrigt är ämnen för andra inlägg.

Nödvändig och tillräcklig åtgärd

Priolistan antyder att man inte förstår vad som krävs för att nå målen. En både nödvändig och tillräcklig åtgärd för att få ner världens fossil-utsläpp till hållbara nivåer är någon form av globala restriktioner. Huvudkandidaterna är CO2-skatter och utsläppsrättssystem. Om skatterna är höga nog eller utsläppsrätterna få nog så löser detta problemet i ett slag. Utan globala restriktioner kommer däremot de flesta utsläppsminskningar motverkas av att någon annan ökar. Med en efterfrågeminskning kommer en prisminskning och därmed går efterfrågan upp igen.

Vi behöver alltså inte att politiker väljer ut vilken konsumtion som är ok, vi behöver inte CO2-deklarationer för att guida våra val, vi behöver inte fundera på att sluta flyga eller sluta äta kött, vi behöver inte ha handelsrestriktioner mm. Med exempelvis CO2-skatter kommer skatterna rippla vidare i prissättningen i varje led, vilket innebär att marknaden har all information den behöver för finna nya optimala konsumtions- och produktionsmönster. Politisk detaljstyrning kan bara dra oss bort från optimum.

Aktuellt med tanke på Parismötet är mitt tidigare argument för att utsläppsrätter ger en geopolitisk dragkamp, medan CO2-skatter medför att politiker kan dra åt samma håll.

Att angripa det goda

Notera att i prioritetsordningen så angriper man saker som i sig är önskvärda – välstånd, konsumtion, vinster och handel. Gröna tänkare har en utpräglad puritansk ådra. Prylar, resor, överflöd, fina presenter mm sticker helt enkelt i ögonen och framstår som syndigt. De bekämpar det goda som rätteligen borde firas, som att vi har det gott ställt materiellt och knyts närmare till andra folk och kulturer genom handel. Det som egentligen borde bekämpas är utsläppen!

Fokuset på asketism visar också på att man saknar känsla för utsläppens ursprung per sektor i ekonomin. Det är som om det mesta härrör från västerländsk överdimensionering, som alltför feta bilar, överdådiga semestrar och frekventa inköp av kinesiska leksaker. Så är det förstås inte. Det handlar mest om våra basbehov och om att exempelvis kineser också ska ha sjukhus, arbetsplatser, skolor, hem, tågräls, affärer, elektronik mm, och att allt detta ska drivas, belysas, värmas mm. För att ta ett exempel ur högen, enligt worldsteel.org: År 2014 så producerade Kina 49.4% och konsumerade 46.2% av världens stålproduktion. Nästan all deras stålproduktion används alltså inom landet. Samtidigt har EU och Nordamerika cirka 9.5% av stålkonsumtionen vardera. Totalt sett var den kinesiska netto-exporten blott 3% av deras BNP år 2014. Utsläppen kan alltså inte längre betraktas som den vite mannens börda.

Electricity Outlook 2040

Det konsumtionskritiska och asketiska fokuset antyder som sagt att förespråkarna tror att det är möjligt att komma ner i CO2-utsläpp på den vägen. Det finns många prognoser för global energiproduktion som visar på att vi kommer fortsätta öka kraftigt, men de är inte så bra på att förklara varför denna ökning är närmast oundviklig. Därför har jag byggt ihop en prognos själv och tänkte visa stegen i uträkningen:

Först har vi el-förbrukningen per capita under 2000-talet och fram till 2040 (källa för förfluten tid är BPs Statistical Review of World Energy 2015). Jag har antagit att de rika länderna (OECD) ligger still på cirka 1000 W/capita (trots att transporter mm ska gå över på el och trots fortsatt ekonominsk tillväxt), medan de fattigare länderna ökar linjärt på samma sätt som de gjort hittills under 2000-talet. Icke-OECD-länderna kommer även med den ökningen vara ganska el-fattiga år 2040.

electricity-per-capita-2040

Nästa graf visar befolkningarna i OECD respektive icke-OECD fram till 2040, med totalen enligt ourworldindata.org och uppdelningen i OECD/icke-OECD utgående från dagens uppdelning och trend. Notera hur många fler man är i icke-OECD och att man kommer hamna på 9.2 miljarder totalt år 2040.

population-2040

Om man multiplicerar/summerar dessa två dataset så får man ut total elektricitetsproduktion:

total-electricity-2040

Alltså växer totalen kraftigt och kommer år 2040 vara cirka 80% högre än idag. Om OECD skulle halvera sin konsumtion, vilket är ganska orimligt, så skulle det inte påverka den här kurvan särskilt mycket, eftersom OECD-befolkningen är så liten. När totalen växer så mycket blir förstås även mycket låga andelar fossil kraft stora i absoluta tal och därmed ohållbara. Därför kan vi inte förlita oss på förnybara väderberoende källor som kräver fossil balansering. Det blir hursomhelst ett nejdetkanviinte när det gäller att spara oss ur klimatproblematiken!

  •  
  •  
  •  
  •  

5 reaktioner på ”Glöm lägre konsumtion

  1. Du skriver att ”Gröna tänkare har en utpräglad puritansk ådra”.
    För det första sker det väldigt lite ”tänk”på den s.k. gröna sidan, i meningen att man resonerar förutsättningslöst kring problem och lösningar. Tänket och resultaten därav uppvisar samma slags förnekande av verkligheten som man annars kan se i religiösa sekter. Svaren är färdiga innan problemen har formulerats, och svaren är alltid desamma. För det andra så har de grönas företrädare inga problem med att leva utanför och utöver de gränser som de predikar. Exemplen är legio.
    Men, generalfelet med deras ”tänk” är att konsekvensen av att implementera tankarna – mindre ekonomier – gör att varje satsning i samhället kommer att utgöra en större ansträngning än om den sker i en större. och som du påpekar så har vi en hel del utmaningar framför oss att lösa. Mat och välstånd till 9-10 miljarder människor är en, att skapa sant cirkulära system för olika resurser en annan.
    Utmaningarna löses troligen lättare med större tillgång till billig energi än med mindre. Givetvis CO2-fri sådan.

  2. Problemet med konsumtionsperspektivet är att det är samhällsinfrastrukturen (boende inkluderat) som står för huvuddelen råvaruförbrukningen och den individuella konsumtion endast för en mindre del. Storleksordningen vad gäller förbrukningen för de flesta bulkråvaror (stål, betong, sten, koppar, zink mm) är att 80% används för att uppföra och underhålla infrastruktur (vägar, broar, flygplatser, elnät, avloppsnät, byggnader, kraftverk, fartyg etc) och ca 20% för att tillverka konsumtionsprylar (kylskåp, bilar, mobiltelefoner, kaffebryggare, fotfilar etc). Att minska vår konsumtion kommer således ha liten påverkan på resursförbrukningen om vi fortfarande aspirerar på att leva i ett modernt samhälle. Att övergå till att köra elbil och använda tygkassar kommer således inte att göra någon märkbar skillnad utan det som krävs för att skapa ett riktigt ”grönt” samhälle är en regionalisering och ruralisering där var familj blir vid sitt torp och odlar sin jord under asketiska former.

    På samma tema bör man känna till att ”grön” elkraft kräver betydligt större insats av råvaror då ”skördandet” av en lågvärdig energikälla per definition kräver mer infrastruktur i jämförelse med en högvärdig energikälla, t ex kärnkraft.

    Den ”gröna” ideologin går helt enkelt inte ihop utan baseras på önsketänkande. När Indien och Afrika om en 10-20 år vill bygga moderna samhällen med infrastruktur som håller västerländsk standard kommer det bli oerhört svårt att klandra dem även om det kommer att innebära ett oerhört behov av råvaror och energi. Har vi inte kommit på något bättre blir det garanterat Kinas ”framgångsmirakel” i repris två gånger om. Dvs gigantisk råvaruhunger för att uppföra infrastrukturen och massiv utbyggnad av kolkraft för att driva den. Råvarubehovet kommer man svårligen runt men om råvarorna kan utvinnas, transporteras och raffineras för att därefter i form av infrastruktur drivas mha ett energislag som i sig är resurssnålt och med en minimal påverkan på sin omgivning torde de negativa konsekvenserna minimeras. Lösningen? Min personliga åsikt är att kärnkraft (fission) är det enda realistiska alternativet .

    Stålanvändning per kategori 2014:
    http://www.steelonthenet.com/consumption.htmldemand-buckle-in-china

    1. Sent svar. Men detta är en utmärkt kommentar, tack! Som sagt, gröna i diskussioner moraliserar hela tiden över den privata ”överkonsumtion” som sticker dem i ögonen. Jag försöker berätta såna här saker för dem, men de vägrar oftast ta in det.

  3. Tunga prognoser:
    ”Goldman Sachs expects ‘grid-connected vehicles’ to capture 22pc of the global market within a decade, with sales of 25m a year”

    ”Goldman is betting that battery costs will fall by 60pc over the next five years, driven by economies of scale as much as by technology. The driving range will increase by 70pc. ”

    Och vad betyder det före elkonsumtionen?

    Let’s do the math.

    The U.S. burned 133 billion gallons of gasoline in 2012. I’m going to ignore diesel vehicles because the majority of diesel burned in the U.S. is in heavy vehicles where battery-electric drivetrains are not a practical option.

    The average thermal energy content in gasoline is 33.41 kWh per gallon. This gives 4,443 TWh of thermal power going to gasoline road vehicles in the U.S. per year. If we assume electric vehicles use energy with four times the efficiency of gasoline vehicles (a reasonable round number), it would take 1,111 TWh of electrical energy to replace that gasoline energy. U.S. electricity consumption in 2011 was 3,882 TWh.

    So the increase in yearly electricity demand would be about 29 percent.

    Inte mina beräknade siffror utan upplockat på nätet.

    Men jag konstaterar två saker oavsett om siffran är 15 eller 40%:
    1. Elkonsumtionen lär om siffrorna stämmer överträffa prognoserna i OECD när bensin och diesel ersätts.
    2. Detta är konsumtion som kommer vara perfekt för att med prisverktyget göra konsumtionssidan mer flexibel. Kort sagt, jätte bra verktyg för att vi ska kunna ta större andel av den billiga vindkraften och slippa bygga ut väldigt dyr kärnkraft

    En mängd kommentarer ovan om att de gröna är flummiga och orealistiska. Jag är inte grön, jag tycker mp är ett skitparti. Men jag upplever de som skriver här som mycket mer verklighetsfrånvända.

    Ni ser hur kärnkraft blåser sina kostnadsprognoser fullständigt och blir fruktansvärt dyr och rimligen kan ni läsa vad ny vindkraft kostar per idag.

    Rimligen förstår ni att:
    1. EUs inre marknad skapar en alltmer sammanhängande marknad eller om man så vill en geografisk utjämning av väderberoende produktion.
    2. Att vattenkraften i Norge och Sverige är perfekt för att med fulla vattenmagasin efter höstregnen reglera ev kalla vinterdagar.
    3. Att tunga industrin har fungerande omvända upphandlingssystem där de får betalt för de få extremfallen med kombinationen låg väderberoende produktion i hela EU, samtidigt som vattenmagasinen skulle vara låga.
    4. Att kommande elbilsrevolution gör det enkelt att med prisverktyget uppmuntra hushållen att tanka el när det är som billigast snarare än när det är som dyrast. För en marknadsekonomiskt tänkande människa (till skillnad från flummare) så är detta inte svårt att förstå.

    Så kort sagt, jag tycker ni verkar rätt verklighetsfrämmande när ni pratar om kommande stordriftsfördelar under en massiv utbyggnad av kärnkraft. De enda stordriftsfördelar ni kommer se är fortsatt snabbt kommande sådana i produktionen med sol och vind..

    Ytterligare kallt vatten:
    China installed a record 23 gigawatts (GW) of windpower in 2014. It did so because wind is quick and cheap. Lazard calculates that the ”levelized cost” of unsubsidized onshore wind has dropped 61pc globally, thanks to smart software, better blades and higher turbines that catch the sweet spot. It thinks wind now undercuts coal and gas, and by a wide margin in optimal spots.
    Specifically, the levelized cost has fallen ”well below” coal in Jilin, Jiangsu and Zhejiang with new turbines, according to a study by the North China Electric Power University.

    Men rubriken på denna bloggen håller jag med om, elkonsumtionen kommer inte falla kommande årtionden.

    Allt som däremot gäller:
    1. Kostnader för kärnkraft vs vindkraft respektive
    2. Om det går att hantera intermittent vädervarierande produktion i EU eller ej,

    I de frågorna tycker jag det jag läser här är fel och förträngande av verkligheten eller oförmåga att ta in teknisk utveckling.

    Vidare tror jag ni missar att kärnkraft är så långa projekt dvs att det byggs kärnkraft i vissa delar av världen idag beror på beslut för 5-10 år sen och att man redan har så mycket tagna kostnader för projekten. Urtypen är ju denna engelska katastrofen:
    http://www.telegraph.co.uk/news/earth/energy/nuclearpower/11932229/EDF-and-Chinese-on-brink-of-Hinkley-Point-nuclear-deal.html
    För sen att avbryta ens när facit är 1 kr och 16 öre per kWh indexerat i 2012 års penningvärde… Tragiskt för det kommer kosta England oerhörda summor att vara låsta på det sättet i 35 år.

    1. Jag har besvarat allt det där under andra kommentarer från dig på min blogg, och har förklarat elbilars låga potential för att hjälpa vindkraft, EPR-reaktorns icke-hegemoni, Kinas utbyggnad, det icke-rationella i att be industrin hålla stängt etc, och lämnar därför detta utan ytterligare kommentarer. Dock är det intressant att du använder Lazard, vars siffror nyligen exponerats som avsiktligt vilseledande:
      https://passiiviidentiteetti.wordpress.com/2015/12/23/lazard-how-to-mislead-with-numbers/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *