Månadsarkiv: augusti 2015

Ojnareskogen

Hänger du med i nyheterna så vet du att mp-s-regeringen idag valt att utropa Ojnareskogen på Gotland till ett sk Natura 2000-område. Det innebär att Nordkalk troligen inte får tillstånd att anlägga ett kalkbrott där. Turerna och kommentarerna kring detta säger en hel del om svensk politik.

Bakgrund

Nordkalks planerade gruvtäkt skulle uppta ca 1.7 kvadratkilometer av Gotlands cirka 3000 kvadratkilometer. Området ligger mittmellan två redan skyddade och betydligt större områden (bild via Aftonbladet):

ojnare

Som bekant är kalk en central råvara i framförallt byggindustrin eftersom den används till cement, betong och gips. Kalktäkten förväntades omsätta cirka 20 miljarder. De rättsliga turerna började redan 2005, då Nordkalk fick sitt första tillstånd, och sen har det varit mycket fram-och-tillbaka med överklaganden, demonstrationer mm. Saken har varit en av miljörörelsens främsta symbolfrågor på senare år och fungerat som ett flugpapper för fältbiologer, miljöpartister, greenpeace-anhängare, femen-aktivister mm.

Det finns en lagakraftvunnen dom om att Nordkalk får utvinna, men sedan 2012 har Högsta Domstolen sagt att man får avvakta regeringens Natura 2000-beslut. När nu beslutet kommit bör Nordkalk ha rätt till ersättning.

Rule of Law/Regulatory Efficiency

Några av de viktiga kriterierna när det gäller ekonomisk frihet (marknadsliberalism) är hur lätt det är att starta och driva företag, hur mycket regler som finns i vägen och hur transparent, snabb och förutsägbar tillståndsgivning mm är. Det är svårt att dra några andra slutsatser än att Sverige har en viss förbättringspotential när domstolarnas tillstånd konsekvent motarbetas av regeringar (genom länsstyrelsen, naturvårdsverket) och då man slutligen, efter 10 år drämmer till med ett populistiskt regeringsbeslut för att stoppa projektet.

En rättssäker och ansvarsfull hantering måste givetvis byggas på generella lagar och miljöprövningar, effektivt exekverade av kunniga tjänstemän och domstolar. Att blanda in politisk mikromanagement med kommunala vetorätter, regeringsdekret mm är ovärdigt. Att låta avgörandet ta nästan 10 år är orimligt.

Ekonomisk analfabetism

Kommentarerna från den triumfatoriska grönvänstern är talande. Många har uttalat sig ungefär som Schlaug, som skriver: ”skall extremt värdefull natur […] offras för några års arbetstillfällen och några års vinst för ett bolag?”

Kombinationen (få) jobb och vinst upprepas alltså gång på gång. De som skriver detta tycks inte inse att PRODUKTEN är grejen med näringsverksamhet, medan arbetstillfällena är en kostnad vi tar för att skapa produkten! Samhällsvinsten är alltså att vi får kalk. Vi kan sätta upp gipsskivor i våra hem, gjuta grunder till byggnader mm. Var ska fundamenten till vindkraftverken annars komma ifrån, exempelvis? Ett vanligt gravitationsfundament innehåller 800 kubikmeter betong (och 36 ton armering)…

Att brytningen inte skapar särskilt många jobb (direkt) är snarast ett argument FÖR brytning. Vi kan alltså realisera ett värde på 20 miljarder med bara 50 anställda!? Guldläge! Men Naturskyddsföreningen har förstås en ännu bättre deal på gång. De föreslår att området görs om till en nationalpark, för ”studier från Finland visar att varje skattekrona satsad på nationalpark ger 10 kronor tillbaka till den lokala ekonomin”. Visst är det väl bra? Varför inte satsa alla våra pengar på nationalparker?

(Vinst-hatet orkar jag inte bemöta just nu.)

Mutan till Gotland

Som plåster på såren får Gotland 100 miljoner i ett ”näringslivspaket”. Enligt Ny Teknik ska en glad fackpamp samordna det hela, och han pratar om att bränna pengarna på att experimentera med digitalisering och 3D-skrivare åt industrin.

gaffelfibblaDet är ju fantastiskt, detta. Om man vill ha pengar till sin hembygd kan man försöka hitta på ett projekt som regeringen kan fås att stoppa, och vips dyker det upp 100 friska miljoner som kan lekas bort på något kreativt sätt.

Om det nu är så att Gotland tjänar så mycket mer på turismen och kalkbrotten ger så ytterligt få jobb, vilket tillochmed några märkligt argumenterande nationalekonomer trycker hårt på, varför ska då resten av landet dräneras på 100 mille för att göda Gotland? Räcker det inte att vi vallfärdar dit för att beskåda gaffelfibblan, som tydligen är en av de viktigare arterna i Ojnareskogen? Tydligen inte.

Miljö

Att näringslivet valt Ojnareskogen som plats för en kalktäkt säger oss att platsen, på marginalen, är den billigaste vi kan hitta. Nu när denna plats undantas så måste andra platser med högre kostnader exploateras. Högre kostnader är en god indikation på högre resursförbrukning och därmed större miljöpåverkan. När Sverige täpper till alltmer av gruvbrytningsmöjligheter, så kommer vi få importera allt mer, med förutsägbara konsekvenser i form av ökade transportvolymer och ökad gruvbrytning utomlands.

Sammanfattning

En seger för de gröna är återigen en förlust för Sverige och för miljön. En av landets stora framgångsfaktorer, nämligen seriös och effektiv myndighetsutövning med låg grad av korruption och godtycke, naggas i kanten med syfte att hålla ihop regeringen. Miljön i världen som helhet blir troligen sämre, liksom samhällsekonomin. Och aktivisterna lär väl få blodad tand. Se fram emot mer NIMBYism framöver.

Helgläsning v35

1. Ekonomistas om replikering av forskningsresultat inom psykologi. Bara 36% av resultaten gick att återupprepa.

2. Ett vanligt argument mot kapitalism och marknadsekonomi är lågkonjunkturerna, eller de brustna bubblorna. Nu tycks ekonomisk forskning visa att högre ekonomisk frihet (mer marknadsliberalism) innebär mindre djupa lågkonjunkturer och snabbare återhämtningar. Mer precist så är mindre byråkrati och regleringar gynnsamt i just detta avseende, medan andra komponenter av marknadsliberalism (offentlig sektors storlek, internationell öppenhet samt rättsväsendets funktion) spelar mindre roll.

3. Bilen som ett exempel av rening genom kapitalism. ”In 1900 in New York City alone, 15,000 horses dropped dead on the streets, while those that lived deposited 2.5 million pounds of manure and 60,000 gallons of urine on the streets every day.”.

4. Ytterligare en Tesla P85D reaktions-video, denna gång på svenska.

4. Konsekvenser av garanterad föräldraledighet: ”women hired after the Family and Medical Leave Act was passed were “five percent more likely to remain employed but eight percent less likely to be promoted than those who were hired before”.

5. Ny lag klassificerar ateism som terrorism i Saudiarabien.

6. Modafinil, enda fungerande smart-drogen?

Kinas kärnkraft

I Kina pågår det mest storskaliga byggandet och de ambitiösaste R&D-programmen inom kärnkraft i världen och därför är landet värt ett visst fokus. Här tänkte jag ge en uppdatering om hur det går med byggandet. Nedanstående graf sammanfattar läget med 26 gröna färdigställda reaktorer och 25 röda reaktorer som är påbörjade men inte färdiga. Staplarna går mellan byggstart till infasning till elnätet.

china_npp_aug-2015

 

Som synes avbröts en tredje våg av byggande av Fukushima-haveriet. Dessutom blev det en fördröjning i färdigställandet av de påbörjade reaktorerna. Det var synd, för såväl takten i byggstarter som i färdigställande var mycket god.

Reaktorerna i första vågen (tre stycken) byggdes på i genomsnitt 6.2 år. Reaktorerna i andra vågen (åtta stycken) byggdes på i genomsnitt 5.6 år. De fyra reaktorer från tredje vågen som färdigställdes innan Fukushima hann kasta sand i maskineriet bygges på i genomsnitt 4.6 år. De övriga reaktorerna i tredje vågen har fördröjts troligen mer än ett år av säkerhetsgenomgångar efter Fukushima. Alla reaktorer hittills i Kina har färdigställts på mellan 4.3 och 6.9 år.

Efter Fukushima har Kina försiktigt startat en fjärde våg med hittills 10 byggstarter. Ambitionerna är att rampa upp takten i byggstarter igen till ungefär den man hade som bäst under tredje vågen för att nå cirka 150 GW år 2030. Det skulle alltså implicera färdigställande av ca åtta reaktorer per år. Hittills under 2015 har man färdigställt fem stycken och påbörjat tre.

150 GW kärnkraft ger ungefär 1200 TWh/år. År 2014 producerade man cirka 5500 TWh men det är ganska oklart hur mycket man kommer producera år 2030. Man är nu uppe i 460 W/capita medan EU ligger på knappt 700 W/capita. Kinas befolkning kommer inte förändras så mycket framöver, så om man antar att Kina kommer upp i EU-nivå så hamnar man på 8400 TWh och kärnkraften på cirka 14% år 2030.

Eftersom reaktorerna har en livslängd på 60-80 år så hamnar man, med en fortsatt jämn utbyggnadstakt, asymptotiskt bortåt 600 GW och över 50% kärnkraft, givet att Kina mättas på EUs ganska låga elförbrukningsnivå. Lite segt, alltså, och jag skulle hellre se 12-15 byggstarter per år än planerade ca åtta. Vi får se.

Earth Overshoot Day

13 augusti infaller Earth Overshoot Day 2015. Den markerar att vi enligt ekologiska fotavtrycksberäkningar från Global Footprints Network (GFN) har överskridit årets tillgängliga biokapacitet. Gammalmedia kommer att slå på stora trumman och dessutom återberätta, helt utan kritisk granskning, att vi svenskar är en av de största skurkarna. ”Om alla levde som svenskarna” så skulle det nämligen krävas 3.8 jordklot. Det här kräver en analys som gammalmedia definitivt inte kommer tillhandahålla.

Ingen overshoot utan CO2

Att vi har Earth Overshoot Day 13 augusti innebär att vi behöver 1.5 jordklot för att hantera mänsklighetens konsumtion. Hur är det egentligen möjligt, med tanke på att vi de facto bara har ett jordklot? Jo, man har hittat på sex stycken fotavtryck – odlingsmark, betesmark, skogsproduktion, fiske, bebyggt land och CO2-utsläpp. Men vi har bara fem stycken biokapaciteter, som matchar de fem första fotavtrycken. Biokapaciteterna visar hur mycket vi har tillgängligt och fotavtrycken hur mycket vi kan utnyttja utan att det blir ohållbart. Orsaken till att vi kan utnyttja mer än ett jordklot är helt enkelt att CO2-utsläppen ligger utanpå! Låt mig förklara:

Fotavtrycken för betesmark, odlingsmark och bebyggt land matchar sina respektive biokapaciteter precis, globalt sett. När det gäller bebyggt land så har man helt enkelt definierat det så. För det övriga två är det bara väldigt misstänkt att de matchar. För mig tyder det på en metodologisk brist – man ser bara det man har framför näsan och förmår varken bedöma ohållbart markbruk eller skatta mängden outnyttjad men brukbar mark.

När det gäller skogen så utnyttjar vi den bara till en tredjedel, globalt. Så har vi fisket, som vi tydligen bara utnyttjar till hälften (dvs vi skulle fortfarande vara hållbara om vi dubblade fisket), vilket känns lite konstigt med tanke på att vi talar om överfiske. När det gäller dessa mer direkta markutnyttjanden/fotavtryck så ligger vi alltså under biokapaciteten och såvitt jag kan bedöma så kommer vi med rådande metodologi aldrig få overshoot inom dessa. Det är här CO2 kommer in.

CO2-utsläppen kan sägas kräva oceaner som kan absorbera värmen och skogar som kan ta upp CO2-t, och med det som grund har man räknat fram ett fotavtryck baserat på hur mycket skog som skulle behövas för att suga upp utsläppen. CO2-fotavtrycket är alltså en rent teoretisk ytanvändning som egentligen inte passar in bland övriga. CO2-avtrycket ensamt gör skillnaden mellan en annars globalt hållbar nivå på 1.19 hektar/capita till en ohållbar nivå på 2.64 hektar/capita (av 1.72 hektar tillgänglig biokapacitet).

Sverige värst i EU!?

Med viss ansträngning kan man ladda ner GFNs data från deras hemsida, så häng med på en liten granskning av siffrorna! Om man bara okritiskt plottar EU-länderna så ser man att Sverige är absolut värst vad gäller fotavtryck per capita:footprint2011

Fascinerande, inte sant? Sverige är alltså inte bara värst per-capita i EU utan ligger också bland de högsta även med avseende på CO2. Snacka om kontraintuitivt! Det passar givetvis ett svenskt grönt narrativ perfekt, eftersom det är viktigt med skuld och skam, men det är så knäppt att det är värt att gräva vidare i.

Missvisande CO2-avtryck

Tyvärr leverar inte GFN såpass detaljerade data och källhänvisningar att man kan ta reda på exakt hur de fått fram Sveriges CO2-avtryck. Tidiga utgåvor av GFN likställde helt sonika kärnkraftens CO2-utsläpp med ett genomsnitt av övrig elproduktion, men de fick så mycket kritik att de har tvingats överge denna metod. Av metodbeskrivningen kan man däremot sluta sig till att Sveriges höga CO2-siffror beror på att vi har väldigt mycket handel och därmed belastas med tyska och kinesiska utsläpp enligt konsumtionsmetoden. Jag har tidigare berättat om varför den metoden är moraliskt och praktiskt förkastlig.

Här är ett diagram som jämför GFNs CO2-fotavtryck med data från BPs Statistical Review of World Energy:

CO2-footprints

Det slår kraftigt för några länder som Sverige och Nederländerna, åt olika håll. Om man räknade vettigt skulle alltså Sverige ha 1.7 i CO2-fotavtryck och inte 3.0, men denna förändring skulle bara ta ner vårt fotavtryck till 5.2 hektar och placera oss på en tredjeplats efter Belgien och Nederländerna. Det hjälper alltså bara lite att ha bland de lägsta CO2-utsläppen i EU. Men givetvis slutar inte historien här.

Övriga avtryck

Nedan finns ett diagram över Sveriges övriga fotavtryckskomponenter jämfört med landets biokapacitet, dvs hur mycket Sverige anses ha tillgängligt:
SwedenFootprints

Vi kan börja med fisk. Lite otippat att Sverige kan 21-faldiga vår fiskande innan vi hamnar på gränsen till hållbarhet. Här tror jag att GFN faktiskt är orimligt positiva. På samma sätt har EU som helhet 2.6 hektar i fiske-fotavtryck och 13.2 i biokapacitet, vilket skulle innebära att EU kan femfaldiga fiskandet. Också märkligt att Estland påstås ha överlägset störst biokapacitet inom fiske i EU, med ungefär en tredjedel av totalen.

Odling och betesmark då: På global nivå är biokapaciteten för dessa samma som fotavtrycket. GFN har som sagt inte så detaljerad redovisning, men en kvalificerad gissning är att Sveriges något högre fotavtryck inom dessa områden ska tolkas som att vi nettoimporterar såna produkter, vilket ger oss ett högre avtryck än biokapacitet.

När det gäller skog blir det intressantare och här finner vi orsaken till att Sverige ligger högt i EU även om man rättar CO2-utsläppen. Sverige är en nation med massor med skog och lite folk. Därmed är vår biokapacitet för skog väldigt hög och vi utnyttjar bara en femtedel själva. Men trots detta hållbara skogsbruk är det en hög skogsanvändning per person vilket är en stark belastning för den svenska footprint-statistiken.

Tänk om alla skulle …

När man betraktar skog-fotavtrycket är det ganska självklart att börja fråga sig vad man BORDE mena när man säger ”tänk om alla skulle leva som svenskar”. Är det inte vettigt att länder lägger tonvikt på nyttjandet av lokala resurser och mindre på svårtillgängliga utländska resurser, och att huvudsaken är att man inte spränger biokapaciteten? Sverige bibehåller enorma marginaler i skogsbruket och (tydligen) i fisket och våra små underskott i odling och betesmark bör kunna justeras genom att avdela en aning skogsareal. Om alla levde som svenskar i det avseendet – att ha marginal till sin biokapacitet, så vore allt lugnt. Och globalt så ÄR det som sagt lugnt, förutom det här med CO2-utsläpp.

Visst, bara för att man har tur och bor i ett glesbefolkat land är man inte miljöängel och bara för att man bor i en tämligen infertil öken är man inte nödvändigtvis miljöskurk. Men ändå. Vi tillhandahåller hållbara skogsprodukter till världen och bränner en del rester i våra biomassa-verk. Är det verkligen något vi ska skämmas över?

Sammanfattning

  • CO2-avtrycket är en udda fågel som egentligen inte är jämförbart med resten, och som därför skapar ett matematiskt påhittat värde för global overshoot som inte går att använda till något mer än att gapa fånigt åt. Utan detta påhitt ligger mänsklighetens fotavtryck med god marginal inom biokapaciteten. (Ja, CO2-utsläppen är ohållbara, men det har inget med resten att göra, eller med hur många jordklot vi ”använder”.)
  • Sverige straffas i statistiken för att vi har rejält med skog som vi nyttjar hållbart. I själva verket är Sverige ett normalt EU-land vad gäller fotavtryck, förutom att vi har mycket skog.
  • GFN borde göra sin hemläxa på fiskeområdet eller förklara varför fotavtrycket är så lågt i förhållande till biokapaciteten med tanke på utarmningen av fiskstockar. Dessutom förklara orimligheter som Estlands enorma biokapacitet för fisk.
  • Beräkningarna av odlingsmark och betesmark tyder på metodfel då matchningen av biokapacitet och fotavtryck är exakt.
  • Den obsoleta konsumtionsmetoden används vid CO2-beräkningar, vilket bland annat leder till att Sverige straffas för att vara ett litet, öppet land som handlar mycket med exempelvis skurkstaten Tyskland.
  • GFN har en historia av oseriös grönhet (kring framförallt kärnkraft) och redovisar inte alla ingångsvärden öppet och tydligt på sin hemsida. Varför inte?
  • Att hänga ut länders befolkningar som miljöskurkar trots att de håller sig inom den egna biokapaciteten och har bland världens starkaste miljöregler blir lätt orimligt.

Det är fritt att klä sig i säck och aska 13 augusti, men för min del tar jag det lugnt. Datumet betyder inget och projektet är trots sin aktningsvärda ålder inte särskilt moget. Earth Overshoot Day är en stark mediagrej och footprintsprojektet är ganska stort och ambitiöst, men idén att mäta hållbarhet är ändå mycket, mycket bättre än det nuvarande tekniska genomförandet.

 

Obamas klimatplan

3 augusti släppte Obama via myndigheten EPA, Environmental Protection Agency, en plan för CO2-reduktioner i elsektorn fram till 2030. Detta blott 1560-sidiga(!) dokument hyllas på de flesta håll som ett bevis på att Obama sätter ner foten och att världen är på rätt väg. Låt oss ta en lite djupare titt:

Planen ska tvinga fram en reduktion på 30% baserat på 2005 års nivåer. Vän av ordning frågar sig förstås var vi står idag. Jo, eftersom framförallt billig frackad naturgas trängt undan en hel del kol, så har USA redan reducerat med 15% fram till 2014. Hastigheten på CO2-reduktionerna ska alltså sjunka från 15/9 = 1.7% per år till 15/16 = 0.9% per år. Modigt?

ObamaCleanPower

Inte ens EPA själva är imponerade (sidan 636-637):

“we expect that the main impact of this rule on the nation’s mix of generation will be to reduce coal-fired generation, but in an amount and by a rate that is consistent with recent historical declines in coal-fired generation. Specifically, from approximately 2005 to 2014, coalfired generation declined at a rate that was greater than the rate of reduced coal-fired generation that we expect to result from this rulemaking from 2015 to 2030. In addition, under this rule, the trends for all other types of generation, including natural gas-fired generation, nuclear generation, and renewable generation, will remain generally consistent with what their trends would be in the absence of this rule.”

Hur är då planen tänkt att fungera rent tekniskt och vad betyder det för kärnkraften i USA? Jo, grundidén är att staterna idag har varsin fossilkrafts-flotta och åläggs att ta ner dess genomsnittliga utsläpp till 0.59 kg CO2/kWh (kolkraft avger cirka 1 kg/kWh och naturgas cirka 0.55 kg CO2/kg). Det kan de göra på olika sätt och får tillgodoräkna sig alla typer av ny elproduktion, exempelvis solceller, ökningar av kärnkraftskapacitet mm.

Vi tar det igen: Man betraktar enbart fossilflottan per stat och kräver att respektive stat snittar ner den flottan till 0.59 kg/kWh genom förändringar inom den och genom tillägg av ny kraft av alla de slag. Det finns ett problem med det här som kanske inte är helt uppenbart: Eftersom befintlig kärnkraft inte räknas alls, så kan en stat med befintlig kärnkraft tjäna på att lägga ner denna och ersätta med naturgas! På det viset snittar man nämligen ner sin kolkraft och kommer närmare måluppfyllnad!

Kärnkraftsindustrin har kämpat för att EPA ska låta licensförlängd befintlig kärnkraft ingå som ny kraft eller på annat sätt skydda befintlig kärnkraft, men detta gick inte igenom. (Däremot om man lägger ner en reaktor och ersätter med en ny reaktor, så snittar den nya reaktorn ner CO2-utsläppen, tack och lov.) Men givet kostnadsläget i USA samt detta nya incitament att lägga ner kärnkraft för att snitta ner sig, tyder det mesta på att USAs kärnkraftsflotta kommer krympa framöver och att CO2-utsläppen därmed krymper mindre än de utlovade ytterligare 15%-en till 2030.

Planen är politiskt kontroversiell. En del ifrågasätter EPAs konstitutionella rätt att bestämma över staterna i dessa frågor, en del kolkraftsintressen gnäller på ”war on coal”, etc. Problemet jag har med planen är snarare att det är en stor blobb med onödig byråkrati. Det kommer att kosta, men det kommer inte ge påtagliga resultat.