Innovation och arbete

Häromdagen körde Ekot i Sveriges Radio en serie inslag om taxichaufförers tuffa arbetsvillkor. När efterfrågan på lågutbildad arbetskraft är låg, så pressas den fackligt svaga och avreglerade taxibranschen hårt prismässigt. Bland de sämsta ersättningarna får taxin vid upphandling av offentliga uppdrag som färdtjänst. (Delvis, antar jag, för att färdtjänsten i tid är ganska utsmetad i tiden och inte förlagd till höglasttimmarna.)

Transport-facket vill förstås genomreglera branschen genom att begränsa antalet taxibilar, tvinga fram kollektivavtal, månadslöner istället för provisionslöner, sätta golv för ersättningen vid körningar etc. På en del socialist-orter, exempelvis Göteborg, försöker politikerna också gå dem till mötes vid upphandlingar.

Som den borgarbracka jag är ser jag inte riktigt problemet. Tvärtom är det utmärkt att branschen anställer många lågutbildade och med invandrarbakgrund, att kommunerna får mycket färdtjänst för skattepengarna och att taxipriserna hålls nere. De förslag som nämnts skulle förstås leda till försämringar för vissa grupper taxichaufförer (de som skulle regleras ut från marknaden) samt för konsumenter och skattebetalare.

Det finns exempel som avskräcker. I frihetens förlovade land, USA, har exempelvis New York City ett system där bara den som äger en ”taxi medallion” får köra taxi i staden. Resultatet av att den mängden hålls fix? Jo, det kostar strax över 1 miljon dollar att köpa en ”taxi medallion” för NYC och dess taxi-näring lobbar mot alla avregleringsförslag eftersom det skulle sänka värdet av deras investeringar i medallions.

Men klockan tickar och regleringsivrarna blir hela tiden frånsprungna av nya innovationer. De hamnar hela tiden på defensiven och har svårt att lagstifta bort förbättringar, trots att de egentligen skulle vilja.

taxi-bp

GPS-en har bidragit till att göra taxiyrket så lätt-tillgängligt som det är idag. Numera behöver man knappt kunna språket och behöver inte längre kunna hitta för att köra taxi. IT fortsätter pressa taximarknaden genom ride-sharing-tjänster som Uber. Nästa innovation, självstyrande taxis, kommer eliminera chaufförerna helt samt även börja avskaffa privathushållens bilägande. Givetvis kommer även lastbilschaufförer snart vara ett minne blott. (Notera ludditerna i kommentarsfältet.)

Så bråka ni, fackpampar, socialister och regleringsivrare, för att taxibranschen ska kunna skörta upp konsumenter och skattebetalare igen, men det kommer bara påskynda genomslaget för autonoma bilar. Ni har kanske 10-15 år på er innan det är ”game over”. I längden kan, tack och lov, nästan inget stå emot Schumpeters creative destruction.

  •  
  •  
  •  
  •  

6 reaktioner på ”Innovation och arbete

  1. Jag tror du hunnit skrämma bort alla ludditer från bloggen om det någonsin fanns några 🙂 All hail creative destruction!

  2. Egentligen håller jag med om allt som står i inlägget men kan inte låta bli att kommentera med en iakttagelse gjord under verkligt taxiåkande.

    I Finland, en ekonomi som är rätt lik Sveriges, är taxibranschen extremt reglerad med taxilicenser, prissättning, minimibemanning mm. Inga stöd utgår dock till taxiåkare och momsen på en taxifärd är 10%. I Sverige är taxibranschen avreglerad sedan 1990 och momsen på taxifärden är 6%. Skrällen, ur ett marknadsliberalt perspektiv, är att priset för att åka taxi i Finland är ungefär hälften i jämförelse med Sverige och samtidigt är tillgängligheten betydligt bättre, speciellt i glesbygden. Försök motivera denna situation med marknadsliberala argument om ni kan. 😉

      1. Det skulle nog vara orimligt att kräva kunskap på den detaljnivån för att få ha en åsikt. I Finland är som sagt taxibranschen stenhårt reglerad och framkörningsavgift får vara max 5,36 € och därefter max 1,41 €/km dagtid för 1-2 passagerare, 06-20 vardagar. Om trafiken flyter långsamt och väntetidsavgiften överstiger kilometeravgiften får väntetidsavgiften om max 40,55€/timme tas ut istället. En normal åkning om 10 km utan väntetid kostar därför maximalt 5,36 + 1,41*10€ = 19,46€ och de flesta åkare brukar ligga väldigt nära taket. Med en växlingskurs om 9,32 kr per euro blir kostnaden maximal 19,46*9,32= 181kr. Taxi Stockholm tar enligt sitt jämförpris för en körning om 10 km 248/280/291 kr under 06-20. Inte riktigt dubbelt så dyrt men rätt mycket dyrare. I Sverige finns ca 15 000 taxibilar, varav hälften finns i Stockholmsområdet, med en befolkning om 9,6 miljoner blir det i snitt en taxibil per 640 invånare. I Finland finns 9500 taxibilar, varav hälften i städerna och hälften på landsbygden, på en befolkning om 5,4 miljoner. Det blir en taxibil per 569 invånare. Så nu vet alla kommentarsläsare det.

        Mysteriet blir varför folk står i kö för att få taxilicens och agera på den genomreglerade marknaden i Finland. Men jag har för mig att M Porter i någon av sina artiklar också resonerar kring hur irrationella aktörerna är just i taxi- och flygbolagsbranschen. Trots stenhård konkurrens, låga marginaler och otaliga konkurser startar folk hela tiden nya taxi- och flygbolag av någon okänd anledning. Så vi är inte de enda som undrar..

        Källor: http://www.taksiliitto.fi/files/taksiliitto/pdf/Taksa_2014_ruotsi.pdf http://www.taxistockholm.se/sv/Priser/

        1. Bra info! Som sagt, jag vet inte hur det går ihop sig, men om jag måste gissa blir det skatteskillnader (förutom att Finland har allmänt lite lägre löner). När det gäller att folk startar taxibolag så beror det kanske på att det är en väldigt lätt bransch att ge sig in i. Det mesta i övrigt kräver så mycket mer av unik idé, talang, tid etc. (Om man inte får allt serverat via nån franchise, alltså.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *